2007 Barolo Le Coste, Roagna

2012 fanns det en möjlighet att via SB:s Privatimport och den svenske importören Bristly Wine medhjälp köpa en låda med 12 flaskor vin från den hyllade producenten Roagna

Ett erbjudande som jag hade svårt att stå emot, så det blev ett köp. Nu kräver ju Roagnas viner att dom har en viss ålder för att komma till sin rätt, så än så länge är det endast fyra flaskor vi har druckit.
Barbaresco Montefico 2006 drack vi den första flaskan av 2013. Ett enastående vin.
Barbaresco Asili 2006  testade vi 2015. Även det makalöst gott.
1996 Barolo La Rocca e la Pira Riserva drack vi på hösten 2016. Sanslöst gott!!
2005 Barbaresco Pajé vi drack den första  2018. Gott!

Nu har det gått 8 år efter vårt inköp. De flesta av flaskorna börjar få lite ålder. Vi beslutade oss för att det var dags att ge oss på den sista av Pajé från 2005. Korkad!!

Vi drar korken och sniffar på korken. Me va f-n är detta.
 Det stinker kork lång väg. Våldsamt besvikna. Några icke så lämpliga glosor för
broderns barnbarn kommer ur min mun.

Ja det är verkligen en besvikelse. Vi hade sett fram emot den här flaskan Det händer inte så ofta, men någon gång varje år råkar vi ut för det här med korkskadat vin. I det här fallet såg korken bra ut, men en liten sniff på korken räcker. Doften är svår att beskriva, men omisskännelig. Gammal fuktig och möglig jordkällare är ett för snällt uttryck, men något åt det hållet. Vädra bort doften går inte. Det är snarare så att den obehagliga doften ökar med tiden som flaskan står öppnad.

En vecka senare öppnar vi 2007 Barolo Le Coste. Vad är nu detta!! Ännu ett korkskadat vin. Även här är korken felfri, men samma vämjeliga doft. Två viner ur samma låda. Vinet är privatimporterat och åtta år har gått sedan köp, så Systembolaget är det inte lönt att vända sig till. Det får bli ett mail till den svenske importören och till Roagna.
Vi går ner i källaren och plockar upp ännu en Le Coste 2007. Den sista. Väldigt nervöst att dra ur korken. Halleluja! Ingen dålig doft. Vi häller upp på karaff och låter vinet få en timma innan vi häller upp i glasen. Visst är jag där och småsniffar mest hela tiden. En underbar doft.

Barolo Le Coste är en liten udda fågel hos Roagna. Har jag förstått saken rätt så gavs det 2007 en möjlighet för Roagna att göra en Barolo från den historiska vingården Le Coste i Monforte d´Alba. Dom gjorde något tusental flaskor. Jag kan inte se att dom vare förr eller senare gjort vin från just den här vingården, så det här var nog en engångsföreteelse.

I doften möts vi av läder, tobak, våt jord och framförallt en hel drös röda bär. Här finns också en liten lätt kryddighet, rosor, aningens balsamico och unset mynta. En angenäm doft som får oss på gott humör och väcker också en längtan att dricka vinet.

I munnen känns det som ett vin på väg in i något stadium av mognad, men ännu inte riktigt där. Smakerna är väl utvecklade och tämligen komplexa. Det startar med torkade körsbär, jordgubbar, tranbär, nypon och några droppar pressade skogshallon. Lite örter och kryddor ökar på komplexiteten. I lite mindre doser, men ändå med tydlighet noterar vi främst rosor, men även aningens viol. En rejäl och samtidigt delikat syra skänker vinet en bra friskhet. Stadiga tanniner biter lite försiktigt i munhålan, dock aldrig på ett alltför närgånget vis. Eftersmaken är längre än medel med mera röda bär, örter och rosor, men nu i sällskap av lakrits, eukalyptus och unset kaffe.
Betyg 5-
Ett förbaskat gott vin, som kanske kan utvecklas något till. Det kommer med all säkerhet hålla sig på den här nivån i ytterligare tio år, så ingen brådska för den som ligger på några flaskor.
Visst är det irriterande att den första av de två flaskorna 2007 Le Coste var korkskadad och därmed odrickbar. Jag vet ju efter den korrekta flaskan vad det var jag blev blåst på.