Champagne och Barbera. Palmer & Co och San Fereolo

Sommaren har dundrat in över Sverige med temperaturer över 30 grader. Värst verkar norra Sverige vara drabbat, där flera ställen haft dryga 34 grader. Här i norra Halland gick det igår upp precis i 30 grader. Temperaturen i havet stiger, så i torsdags vågade jag mig i havet. Säkert 20 grader i det kristallklara och salta vattnet. Riktigt njutbart.

Igår kom vännerna L och G på besök. Corona-eländet har ställt till det så att vi inte kunnat träffas, men nu äntligen sågs vi. Utomhus så klart och med avstånd. Dom hade vänligheten att överraska oss med champagne.

2008 Brut Vintage-Millésime, Palmer & Co
Palmer & CO är ett stort kooperativ med fler hundra odlare som tillsammans äger 450 ha vinodlingar. Ursprungligen startades vinfirman av sju odlare 1947.
På Palmer & Co består odlingarna av druvorna chardonnay 50%, pinot noir 40% och pinot meunier 10%. Till en Millesime används bara druvor från Grand Cru och Premier Cru lägen i Montagne de Reims. Brut Millésime har blivit lite av Vintankars favorit av Palmer&Co  olika champagner. Genom att klicka på resp årtal kan du läsa vad vi tyckt om resp år: 1996, 2000, 2002, 2005 och 2008.

Till Brut Millésime 2008 har det använts 50% vardera av Chardonnay och Pinot Noir.
Den har legat drygt sex år på sin jästfällning innan den degorgerades.

En mycket god champagne, som nu har lämnat det purunga stadiet. Några egentliga mognadstoner har väl ännu inte börjat infinna sig. Fortfarande finns det en härlig friskhet.

I doften dominerar gul/gröna äpplen och citrus förstärkta med snäckskal, skolkrita och stendamm. Bakom ligger lite mandlar, mariekex, och gula stenfrukter.
I munnen är det gröna äpplen, citrus (lime, mandariner) och steniga mineraler som till en början tar kommandot. I takt med att temperaturen stiger i glasen tillkommer lite nötter, mariekex, brioche och inte minst gula stenfrukter (plommon, persika, aprikos). Syran är stor och angenäm. I eftersmaken får citrusen alltmer röda toner (clementiner, blodapelsin, blodgrape). Någon tropisk frukt tillkommer liksom unset honung. Det här är riktigt gott!!
Betyg 4+



2011 Austri, San Fereolo
San Fereolo ägs av Nicoletta Bocca. Hon köpte sina första vingårdar 1992, främst små jordlotter som såldes av personer som arbetat länge med marken men blivit för gamla för att fortsätta bruka den. Nicoletta, som ursprungligen är från Milano, hade då ingen erfarenhet av vinodling, utan lärde sig av grannen som alltid varit vinodlare. Hennes anknytning till Piemonte kom av att hennes far brukade ta med familjen till Langhe eftersom området påminde honom om hans ungdomsår som partisan. Nicolettas minnen från dessa resor var god mat, vin, kamratskap och historier från förr. Med tiden erhöll Nicoletta tolv hektar vingårdar samlade på floden Reas högra bank, mellan Dogliani och Monforte d'Alba. San Fereolo är biodynamiskt certifierade sedan ett decennium. 
Dolcetto är huvuddruvan och den gör dom tre olika viner på. Austri är deras Barbera men vissa år tillsätter dom en liten andel Nebbiolo. En Langhe Nebbiolo finns också i portföljen samt ett vitt vin på druvorna på Riesling och Gewurtztraminer.

Austri i version 2011 är gjort på Barbera (90%) och Nebbiolo (10%). Naturlig jäsning så klart. Skalen får ligga kvar med musten i närmare en vecka. Vinet får sedan mogna i 16 månader på ekfat av lite olika storlekar innan det buteljeras.
Jag drack 2008 på hösten 2018. Gillade vad jag drack och skrev då så här.

Årgång 2001 är ett riktigt gott vin. Väldigt sällan jag dricker en Barbera med den här åldern och frågan "Varför då då?" är väldigt berättigad. Den lilla slatten nebbiolo ger ett litet tillskott av tanniner och struktur som jag uppskattar.

I doften finns en god portion röda bär, lite nypon och rosor, någon krydda och aningens läder. Angenämt!!
I munnen känns vinet slankt och har trots sin ålder en bra friskhet. Vi hittar körsbär av ett ljusare slag, lite tranbär, hallon och några enstaka röda vinbär. Här finns också en aningens mörkare ton. Inte så påtaglig men ändock noterbar och den signalerar mogna slånbär med något litet inslag av blåbär. En fin ört och kryddighet. Snälla och fogliga tanniner men klart noterbara och bjuder ett behagligt motstånd i gommen. Eftersmaken är av medellängd och där finns i mycket små finstämda toner kakao, torkad frukt, lagerblad en aningens svartpeppar.
Ett riktigt bra vin som är inne i ett bra drickfönster just nu. Mina flaskor dricker jag de närmaste två-tre åren.
Betyg 4
Priset på "Bolaget" är 229 kr. Detta är en prishöjning med i det närmaste 60 kr på två år. Vinet går inte att beställa, men finns i 75 butiker enligtSB:s hemsida.

Två riktigt trevliga och bra Ripasso. Brunelli och Begali

Lagom till sillen på midsommar kom det så efterlängtade regnet. Kanske lite onödigt komma just då, men så välbehövligt för våra grödor. Lagom till grillningen upphörde det, vilket vi så klart uppskattade.
En mycket speciell midsommar, då vi fortsätter med den sociala distanseringen. Hustrun och jag satt på vår kant. en bra bit därifrån satt brodern med familj. Övriga vänner som vi så ofta firat midsommar med höll sig hemma på sina kanter.

Vi grillade entrecote från Tjolöholm. Ett alldeles underbart kött. Potatissallad gjord på egen färskpotatis och grönsallad från det egna trädgårdslandet.


2015 Pa´Riondo, Brunelli
Ni som följer min blogg vet att Brunelli i San Pietro in Cariano är en av mina största favoriter bland vinmakarna i Valpolicella. Åtskilliga inlägg om deras viner har det blivit sedan vårt första besök på sommaren 2014. Deras båda riservor är något bland det godaste jag vet och deras ripasso går i en stil som verkligen tilltalar mig.

Druvsammansättningen är Corvina (65%), Corvinone (10%) och Rondinella (25%). Dessa har vuxit på vinstockar med en ålder runt 35 år i San Pietro in Cariano och Pedemonte. Druvorna pressas omedelbart efter skörd och får jäsa på stålfat. Vinet får ligga kvar på dessa stålfat tills februari, då vinet hälls över resterna från amaronetillverkningen och får jäsa en andra gång. Efter den andra jäsningen har vinet fått mogna 12-18 månader på stora ekfat beroende på årgången. Vi kan notera att Brunellis Ripasso inte innehåller några torkade druvor. Det som skiljer den från deras Superiore är den andra jäsningen tillsammans med amaroneresterna och någon månads längre lagring på ekfat innan buteljering. Sammantaget ger det ett större djup på smakerna och en något mer komplex doft och samk.

En fin och frisk doft av mogna mörka bär, en del plommon, hyggligt med örter och kryddor och unset vanilj.

I munnen känns det lite slankare och kanske något stramare än vad många andra ripasso gör. Det här är ju något jag gillar. Det gör Brunellis ripasso mer lämpad för en mängd maträtter. Vi hittar mörka körsbär, lite skogsbär, en del örter och en markerad ton av svart peppar. Eftersmaken är något längre än medel och vi kan vi känna förutom de mörka körsbären och kryddorna även smaken av mörk choklad, espressokaffe och körsbärskärnor.
Betyg 4
På SB är det årgång 2016 som gäller och den kostar den 201 kr, men dessvärre är den noterad som tillfälligt slut hos leverantören.


2018 La Cengia, Begali
Strax söder om Pedemonte i den klassiska Valpolicelladalen ligger den lilla byn Cengia. Där finner man producenten Lorenzo Begali som tillsammans med sin fru Adriana, dotter Tiliana och sonen Giordano driver denna anrika gård. Här har man producerat vin sedan början av 1900-talet.
Jag besökte dom 2015 i sällskap med Club Amarone, vilket resulterade i ett blogginlägg. Du kan läsa mina tankar här.

Deras Ripasso är gjord på druvorna Corvina (65%), Rondinella (30%) och diverse andra druvor (5%). Det är samma druvmix som i deras vanliga Valpolicella Classico. Dom låter helt enkelt det vinet jäsa en andra gång med rester från amronetillverkningen. Vinet får sedan vila upp sig i 10-12 månader på stora ekfat (2000-liter) innan det buteljeras.. Nu är det ett tag sedan jag drack Begalis Ripasso. Jag ser i att jag bloggat om årgångarna  2007 och 2009 och att jag då gillade vad jag drack. Klart jag är nyfiken på hur den här unga Ripasson ska smaka.

I doften är det mörka skogsbär tillsammans med körsbär som dominerar. Här finns också fina medelhavsörter, någon svart oliv och unset torkad frukt. En trevlig och finstämd doft.

I munnen är det de mörka körsbären som dominerar förstärkta med några hallon och björnbär. En liten ton av blåa plommon kan också noteras. Här finns tydliga örter av medelhavsursprung. Bra syra.Smånafsande tanniner. Eftersmaken något längre än medel.

Det här är en riktigt bra ripasso i en stil som vi verkligen gillar. Ett ungt och mycket friskt och fräscht vin utan några som helst ambitioner att vara amaronelikt. Helt enkelt ett vin som lever på sina egna meriter.
 Den andra jäsningen med amaronerester ger vinet ett djup och större komplexitet än vad deras Valpolicella Classico har.

Betyg 4-
Priset på SB är 207 kr. Just nu är det slutsålt, men var på alerten när det dyker upp igen.

Två Etna-viner från 2017: Pistus Etna Rosso, Icustodi och Calderara Sottana från Tenuta delle Terre Nere

Tanken var att i år göra ett besök på Sicilien. De senaste åren har viner därifrån kommit att bli nya favoriter hos oss och då vill en så klart även träffa människorna bakom vinerna. Nu blir det inget av. Coronaviruset kom emellan och vi hoppas kunna göra resan nästa år.

Det Etna Rosso-vin som jag provat flest årgångar av är à Rina från Girolamo Rosso. Verkligen gott och har blivit för mig ett Benchmark.
 - 2015 à Rina
Hösten 2019 provade jag också:
- 2017 de Aetna, Terra Constantino
I år har det blivit:
- 2013 San Lorenzo från Girolamo Russo
- Etna Rosso Calderara Sottana, Girolamo Russo
- 2016 Etna Rosso Benanti
- 2017 Etna Rosso, Tornatore
- 2016 Agape, Valdibella
- 2018 Susucaru rosso, Frank Cornelissen


2017 Pistus Etna Rosso från Icustodi
Icustodis vinfält ligger på nordsidan av Etna några mil rakt väster från Taormina. Vin har det odlats sedan urminnes tider i dom här trakterna, men Icustodi kan räkna sitt ursprung från mitten på 1400-talet. Ägaren Mario Paoluzi och oenologen Salvo Foti är männen bakom de senare årens framgångar.
De som jobbar med vingården ingår i I Vigneri. En sammanslutning vingårdsarbetare, där hantverket utförs enligt gamla traditionsrika metoder.

Dom äger cirka 12 ha fördelade på fyra olika vinfält (contrada). Moganazzi Cantina är störst på ca 7,5 ha och här är åldern på vinrankorna runt 10 år. Moganazzi Casa är på 2 ha, Puntalazzo är 1,3 ha och här odlas den gröna druvan Carricante samt Feudo di Mezzo där vinstockarna är upp till 250 år.

Dom gör ett vitt vin på i huvudsak druvan Carricante och fyra viner där Nerello Mascalese är huvuddruva (80%). Allt ifrån ett vin som mer eller mindre är en Rosato till ett vin med vinstockar som är närmare 250 år. Deras flaggskepp är Pistus dvs det vin vi dricker den här kvällen.

Dom tillämpar organisk odling (ingen kemisk besprutning, ingen konstgödsling, naturlig jäst) utan att vara certifierade.

Det här vinet är gjort på mestadels Nerello Mascalese (80%) och och en mindre andel (20%) Nerello Capuccio, som vuxit på vinfälten (contrada) Moganazzi Cantina och Castiglione di Sicilia belägna på cirka 650 m ö h. Vinrankor har en ålder på 10 år.
Handplockade. De hela druvklasarna pressas och macerationen varar runt en vecka. Jäsning på stålfat. Vinet får sedan mogna på samma stålfat i cirka 9 månader innan det buteljeras.
Det görs runt 32 000 flaskor av Pistus.

I den friska doften hittar vi röda bär, kryddor (peppar), massor av mineraler (framförallt krossad flintasten) och lite rosor.
I munnen känns det slankt och lite småstramt. Smaken domineras till en början av hallon, tranbär och  syrliga jordgubbar. Det står inte långt på innan vi känner en del örter, vitpeppar, rosor och violer och inte minst mineraler (flinta sten med en touch av något som jag förknippar med lavajorden). Bra syra och stadiga, men ändå inte alltför närgångna tanniner.

Det här är gott. Riktigt gott och med vissa likheter från ett gott nebbiolovin.
Betyg 4-
Vår flaska är privatimporterad och vi betalade 17 euro+sv alkoholskatt.










2017 Etna Rosso Calderara Sottana, Tenuta Terre Nere.
Den här vingården ligger på Etnas nordsluttningar mellan byn Solicchiata och den lilla staden Randazzo. Egendomen är totalt på 55 ha. 7 ha nyplanterade vinmarker och ytterligare 27 ha vinmarker fördelade på 24 odlingslotter inom fyra contrada (odlingsområden). Bortsett från den nyplanterade delen har de övriga vinrankorna en ålder på mellan 50 och 100 år. Ja det är faktiskt så att ett litet vinfält har vinrankor som är 130-140 år gamla.  Vinfälten är belägna på hög höjd allt från 600 till 1000 m ö h. Organiska odlingsmetoder sedan starten 2002. Certifierade från årgång 2010. 80% av all energiförbrukning kommer från de egna solpanelerna.
Du som vill veta mer om Tenuta delle Terre Nere får rådet att kolla deras hemsida.

Vinet vi dricker ikväll kommer från området Calderara Sottana, där Terre Nere äger 10 st vinfält. Det utmärkande för det här området är den mycket steniga marken.Vinet är gjort på mestadels Nerello Mascalese och en en liten slatt  Nerello Capuccio (runt 2%). Vinrankorna har en ålder på mellan 50 och 100 år. Vinfälten här ligger 600-650 m ö h.
Vinet har fått tillbringa runt 16-18 månader på en blandning av stora och små fat av fransk ek samt slutligen en månad på stålfat innan det buteljerades.

Färgen går i en blek rubinröd ton med några stråk av mahogny.
Doften är inte direkt påträngande mer försiktig men ändå med tydliga röda bär, kryddor, våta yllevantar, krossad flintasten och torkade rosor.
I munnen startar det med hallon, syrliga jordgubbar, tranbär, ljusa, syrliga körsbär och några enstaka lingon. Slankt och fint. Kryddorna gör sig gällande efterhand och inte minst en ordentlig omgång mineraler av grus, sten och vulkanjord. I den eleganta eftersmaken får de ljusröda bären sällskap av lite örter, kryddor och rosor. Här finns en härligt pigg syra och tanniner som lite mer än bara nafsar i gommen utan att för den skull bli alltför närgångna.

Ett vin vi verkligen gillar.
Betyg 4++
Vår flaska köptes på SB för 445 kr, men dessvärre är det slutsålt. Dom här godbitarna brukar en få vara snabb på tangenterna, då de släpps.

Tre underbara viner från Soave: 2018 Roccolo del Durlo, 2016 Massifitti och2017 MonteCarbonare, Suavia

Det har blivit några Soave-viner de senaste veckorna. Systrarna Suavia är kanske vår största favorit, men tidigare i vintras fick vi också upp ögonen för Le Battistelle.

2018 Roccolo del Durlo
Vi hittar Le Battistelle runt den lilla byn Brognoligo i hjärtat av Soave. Druvor har familjen odlat sedan det sena 1800-talet, men 2002 beslutade sig ägarna Gelmino och Cristina Dal Bosco att inte längre sälja druvorna till det lokala kooperativet utan att istället göra vin under egen etikett. Dom äger 9 ha som är fördelade på många små vinfält på kullarna runt Brognoligo. Dom producerar runt 40 000 flaskor fördelade på tre torra vita viner samt en liten produktion av husets desertvin. Samtliga tre torra viner har funnits tillgängliga via Systembolaget. I skrivande stund är dock Roccolo del Durlo slut, men de andra två går att beställa. Battistelle på Bolaget

Detta vin rankas som deras toppvin. Druvan är Garganega, som vuxit på en mycket brant sluttning och svåråtkomligt vinfält. Jordmånen är vulkanjord. Vinrankorna är mycket gamla. Några är över hundra år.
Druvorna plockas när de är riktigt mogna. Avstjälkas. Macerationen med skalkontakt varar i cirka 48 timmar. Jäsningen äger rum på ståltankar och varar i knappt en månad. Vinet får sedan ligga på sin jästfällning i nästan åtta månader innan det buteljeras.

En skön samling av sommarblommor, stendamm, grus, vulkanjord, citrus, vedaska, gröna äpplen, någon tropisk frukt och unset honung möter oss i den friska och mycket angenäma doften.

I munnen är det friskt med en fin fyllighet, där gula och gröna äpplen samsas med citrus, persika, gula plommon och aprikoser. I lite mindre omfattning, men ändå väldigt tydligt, kan vi känna örter, steniga mineraler med en touch av den svarta vulkanjorden. Den fina och ordentliga syran är i totalharmoni med smakerna. Så himla gott. Oj, eftersmaken höll jag på att glömma. Lite längre än medel och med återkommande gula stenfrukter och steniga mineraler förstärkta med lite honung.
Betyg 4
Just nu är det slutsålt på SB. I vintras kostade det 235 kr. Håll ögonen öppna efter det här. Väl värt varenda krona!


2016 Massifitti, Suavia

Du som vill vet lite mer om producenten kan läsa detta inlägget från 2015.

Massifitti är gjort uteslutande på druvan Trebbiano di Soave. En gammal druvsort som var på väg att glömmas bort, trots att den odlats just i Soave under några tusen år.

Massifitti görs på druvor från vinrankor som är dryga tio år gamla och som kommer från en vingård belägen på en höjd av 300 m över havet. Jordmånen är vulkanisk, vilket också kan spåras i det mineralrika vinet.
Druvorna pressas direkt efter skörd. Musten separeras från skalen och får jäsa i ståltankar utan skalkontakt. Temperaturen sänks så att malolaktisk jäsning undviks. Vinet får sedan mogna i femton månader på ståltankar innan det buteljeras.

Detta är vår sista flaska från året 2016, men som tur är får vi om någon vecka en leverans av årgång 2017. Massifitti är ett vin som ska drickas ungt, då det lever mycket på sin friskhet och härliga grön-gula frukt.

I doften kan vi omgående notera gula och gröna äpplen, lite citrus och de tydliga sten-krita-vulkan mineralerna.
I munnen känns vinet friskt och nästan krispigt. Initialt är det de gula äpplena, limeskalen och gula plommonen som tar kommandot, men efter en stund drar de sig tillbaka något och släpper fram örter, persika, honungsmelon och inte minst den härliga mineralsamlingen av sten, krita och vulkan.
Ett underbart vin och passar så bra till sommarens skaldjursfester.
Betyg 4
På SB kostar vinet 238 kr och går utmärkt att beställa.

I munnen känns vinet friskt och nästan krispigt. Initialt är det de gula äpplena, limeskalen och gula plommonen som tar kommandot, men efter en stund drar de sig tillbaka något och släpper fram örter, persika, honungsmelon och inte minst den härliga mineralsamlingen av sten, krita och vulkan.
Ett underbart vin och passar så bra till sommarens skaldjursfester.
Betyg 4
På SB kostar vinet 238 kr och går utmärkt att beställa.



2017 Monte Carbonare, Suavia
Systrarna Suavias mest prisbelönta vin. Årgång 2015 erhöll Tre Bricchieri av Italian Wines.

Ett vin gjort uteslutande på druvan Garganega. Det har fått jäsa på stålfat och också fått tillbringa i det närmaste femton månader på stålfat. Här har vi ingen ek inblandad.
Vad vi tyckt om tidigare årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal: 2011, 2012, 2013, 2015 och 2016

Doften domineras av gula stenfrukter och citrus. Här finns också gula äpplen och en hyfsad dos regnvåt grusgång och nygrusad landsväg. Små, små nyanser av sommarblommor och honung kan vi också notera.
I munnen får vi ett friskt vin, där citrus och gula äpplen omedelbart gör sig påminda. Strax därpå kommer aprikoser, gula plommon, persika och ett ordentligt knippe örter. I eftersmaken härliga sten- och kalkmineraler som tillsammans med vita blommor och aningens honung bygger upp en härlig komplexitet.

Vinet har en ungdomlig och vital friskhet. Jag gillar verkligen det här vinet med sin smakrikedom. Jag vill också dricka det hyfsat ungt, även om det säkert klara flera år i källaren.
Betyg 4
På SB kostar det 238 kr. Tyvärr är det för tillfället slut för beställning.

2016 Pousard Les Clous, Domaine de L´Aigle à Deux Tetes

Vi hade sonen med flickvän/sambo på besök. Vi tillämpar alltjämt en slags social distansering. Inte så svårt i dessa ljuvliga försommartider, där sol och värme med ljumna kvällar gör att en kan umgås utomhus och hålla avstånd. Vi grillade lokalt uppfödd kyckling. Ur källaren plockade vi upp ett vin från Jura gjort på den lokala druvan Poulsard. En druva som jag upptäckt på senare tid. En hastig sökning på bloggen visar att det finns två inlägg om Poulsard. I maj 2018 skrev jag om Domain du Pélicans version från 2016 och tre månader tidigare hade jag skrivit några rader om Claude Buchots version också från 2016.

Henri Le Roy är en biolog från Paris som 2004 köpte ett par små plottar vingårdsmark i Vincelles strax norr om Rotalier i dom södra delarna av Jura. Han förverkligade därmed en dröm han närt i flera år. Han slopade användandet av herbicider redan från start och började en omställning till organisk/biologisk odling. Sedan 2012 är egendomen helt brukad enligt dessa metoder och också certifierad för detta. Idag omfattar den 2,5 ha som brukas på detta sätt samt 1,5 ha nyplanteringar på vit märgel. Den senare beräknas kunna lämna en användbar skörd år 2020. Alla viner produceras med naturlig jäst. I portföljen hittar vi tre viner på druvan chardonnay, ett på savagnin, ett på druvorna pinot noir och trousseau samt ett på poulsard.

Vinfältet Les Clous planterades 2008 efter att ha stått tomt i nästan 100 år efter att phylloxeran förstört de tidigare vinstockarna. Jordmånen är kalksten i kombination med vit märgel. Sydlig exponering
Druvorna plockas för hand och jäser med naturlig jäst på gamla ekfat. Vinet får därefter vila upp sig i 12 månader på dessa fat innan det separeras från jästfällningen och pumpas över till ståltankar, där det får ytterligare runt fyra månaders vila innan det buteljeras.

Vi låter vinet stå en stund i jordkällaren, så att vi får en temperatur på cirka 14 grader vid servering.

Färgen går i en mycket ljusröd ton. Det beror på att druvan Poulsard har ett mycket tunt skal och det är ju där färgen sitter.
Doften börjar med regnvåt jord, svart te och läder. Vi hinner precis tänka hmm.... innan de röda bären tar över och dominerar doftintrycken. Efterhand får vi också lite kryddor och örter, skolkrita samt röda äpplen. Spännande doft och definitivt inbjudande.
I munnen är det ett lätt och elegant vin med en hel drös röda bär bl a jordgubbar, smultron, några bigarråer, tranbär och en läcker lingonsyrlighet. Här finns också steniga och kritiga mineraler, lite vitpeppar och örter. En ordentlig syra som  skickar vibbar om röda äpplen. Behagfulla tanniner. Medellång eftersmak med återkommande röda bär.

Det gjorde sig riktigt bra till vår grillade kyckling. Svalkande och nästan lite törstsläckande i den ljumna försommarkvällen. Ett riktigt gott vin. Mina återstående flaskor drick jag upp de närmaste åren. Ingen panik, men heller inget jag långlagrar.
Betyg 4

Vinet är dessvärre slutsålt på "Bolaget". Vår flaska kostade 259 kr, då vi köpte den för något år sedan. En koll på SB:s hemsida visar att det finns fyra viner på druvan Poulsard, men två av dom står som tillfälligt slutsålda. Domaine du Pelican 2018 kostar 369 kr och finns i fyra butiker. Domaine Rolet Vieilles Vignes 2016 kostar 198 och kan endast köpas i kolli om 6 flaskor.

2008 Paul Déthune Millésime och Lacourte Godbillon 1er Cru Terroirs D´Ecueil

Vi fortsätter vår sociala distansering, men utomhus och med två meters avstånd går det alldeles utmärkt att umgås med några vänner. I all synnerhet när dom är lika restriktiva som oss med sina sociala kontakter. Så i söndags, i det vackra försommarvädret, hade vi tre goda vänner på middag. Vi startade med lite bubbel.

2008 Millésime Paul Déthune
Paul Déthunes champagner har med tiden blivit mina favoriter. Rakt igenom hela portföljen är det världsklass. Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer gör dom. Jag har provat sju av dom: Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut, Cuvée Prestige, Millésime2008,  Cuvée A L´Ancienne 2008 samt deras Rosé. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där. 

Millésime 2008 har jag druckit några flaskor av och varje gång har den imponerat på mig. Den första flaskan dracks i mars 2018 och resulterade i den här tokhyllningen. De därpå följande flaskorna har varje gång levt upp till mina högt ställda förväntningar.

Det här är den näst sista flaskan och jag vill påstå att den är nog så bra som den kan bli dvs helt enastående. Någon ytterligare utveckling tror jag inte på. Jag tycker också att det börjat smyga sig in lite mognadstoner

Millésime är gjord på Pinot Noir (40%) och Chardonnay (60%). Vinifiering liksom en kortare mognadstid har ägt rum på 34 hl stora ekfat. I april 2009 buteljerades den här årgången. Den degorgerades i maj 2017.

I doften tar genast de nu lite övermogna äpplena omgående kommandot ackompanjerade av lite citrus, några gula stenfrukter, en tydlig brödighet och en hyfsat stor dos nygrusad trädgårdsgång.
I munnen  är det en fin äppelsamling. De gula, lätt övermogna äpplena känns omedelbart vid den första lilla klunken. Strax därpå en lite mognare rödäpplig syra. Jordgubbar, smultron, blodapelsin, mandariner, persika och någon aprikos fyller i den komplexa smakbilden. I avslutet åtskilligt av steniga mineraler, rostat bröd, unset vanilj och en delikat blodgrape.
Betyg 5-
Paul Déthune dyker väldigt sällan upp i systembolagets sortiment. Mina flaskor köper jag av Franska Vinlistan. Nu verkar den vara slutsåld där.


Champagne 1er Cru Terroirs D´Ecueil Lacourte Godbillon
Nästan direkt efter andra världskrigets slut  köpte familjen Lacourte-Labasse en vingård i Montagne de Reims. Ungefär samtidigt köpte även familjen Godbillon-Marie en vingård i samma område. Med tiden kom familjerna att förenas genom giftermål och på så sätt bildades champagnefirman Lacourte Godbillon. Barnbarnet Geraldine och maken Richard Désvignes är de som styr över verksamheten sedan 2006. Idag omfattar verksamheten nästan 10 ha varav 8 ha fördelade på 46 olika vingårdslägen runt byn Éceuil och resten runt byn Les Mesneux. Vinrankorna har en ålder på dryga 30 år. Det odlas mestadels Pinot Noir (85%) och resten Chardonnay. All odling sker efter ekologiska principer.
Årsproduktionen ligger på 70 000 flaskor fördelade på nio cuvéer.

Den är gjort på Pinot Noir (85%) och Chardonnay (15%). Basvin är årgång 2015 och resten reservvin (43%). Jäsningen ägde rum på ståltankar. Den har fått 27 månader på sin jästfällning innan den degorgerades i oktober 2018. Dosagen är  på 5g/l.

Vi möts av en trevlig doft av röda bär, gröna äpplen, lite röd citrus, någon kolarem och aningens rostat bröd.

I munnen är det jordgubbar, smultron samt någon liten nyans av vildhallon som vi omedelbart kan notera. Strax tillkommer gröna äpplen, citrus, snäckskal, skolkrita och någon stenig mineral. I avslutet hittar vi grapefrukt, mariekex och gråpäron.
En rätt så ung champagne med en fin krispighet, som vi nyligen upptäckt.
Betyg 4+
Vi köpte för ett år sedan en låda från Franska Vinlistan innehållande 3 fl Terroirs D´Ecueil, 2 fl Millésime 2012 samt en fl Chaillots 2012. Priset för Terroirs D´Ecueil var ca 320 kr. Ett synnerligen bra pris för en sådan här bra champagne.

Costadilà 330 slm.

En försommar som mer eller mindre övergått i högsommar. Åtminstone sett ur ett värmeperspektiv. En ljuvlig skir grönska, flädern börjar få sina tallriksformade blomklasar och en vacker blomsterprakt i naturen. Temperaturen i havet närmar sig 18 grader, så snart är det badbart. Ja vi har haft några fantastiska sommardagar. Prognosen säger att det ska fortsätta åtminstone ett par dagar till.

En av de där ljuvliga eftermiddagarna behövde vi något riktigt svalkande. I källaren hade vi en flaska Col fondo. Costadilà 330 slm. Jag hade läst om den och tagit fasta på att den skulle vara just svalkande, så det var bara att knäppa upp kapsylen.

Costadilà.
Företaget startades av Ernesto Cattel med ambitionen att göra vin som påminde om vin som hans farfar gjorde det en gång i tiden. Ernesto var lite av en pionjär att återföra tillverkning av Prosecco till hur det ursprungligen gjordes dvs som en Col fondo. Ernesto gick bort 2018 och hans medhjälpare sedan många år Martina Celi och Alex della Vecchia driver företaget vidare i samma anda.
Namnet Costadilà kommer från Costa di lá vilket betyder "Berget där borta".
På Systembolaget finns idag 5 varianter tillgängliga. I höst återkommer 330 slm. Betäckningen 330 slm betyder att vinfälten som druvorna kommer ifrån ligger 330 m över havet och motsvarande gäller för 280 slm och 450 slm. Vinstockarna till 280 slm och 330 slm har en hög ålder medan 450 slm har vinstockar som är yngre. 280 slm görs också med lite längre skalkontakt än de båda övriga.

Ingen risk för korkskada här.
En gammal hederlig kapsyl är det som gäller.

Det här är ett vin gjort på mestadels druvan Glera (Prosecco-druvan) och någon slatt från lite lokala druvor. Vinet får jäsa på ståltank. Skalmacerationen varar i 6 dagar.
Vid buteljering tillsätts lite druvmust från torkade druvor för att på så sätt få igång en andra jäsning på flaskan. Ingen filtrering utan jästfällningen får ligga kvar. Det blir med andra ord några centiliter på flaskbotten som är grumlig. Col fondo betyder med botten.
Den mår ofta bra av att få något år på flaska för att riktigt kunna leverera.

Ett väldigt friskt vin . Rent av törstsläckande. Den lite lägre alkoholhalten (10,5%)  gör det också klunkvänligt. Det lever upp till precis vad vi önskade oss.

I doften övermogna äpplen, citrus och en god portion grus och stendamm. Aningens nybakat bröd.
Fast det är när vi tar den första klunken som vi verkligen faller för det här vinet. Smaken domineras dels av övermogna vinteräpplen som har en touch av att blivit lite bokna och dels av en tydlig nypressad grapefruktjuice. Lägg  till några kryddor, gula stenfrukter, krossad flintasten, någon liten jästig ton och mineralsälta i eftersmaken, så blir bilden rätt så komplett.
I ärlighetens namn är detta inget som ska sönderanalyseras, som vi vinnördar och bloggare så ofta gör. Den här Col fondon ska drickas i stora svalkande klunkar. Bara njuta av det vackra vädret och den svalkande drycken.

Betyg 4

En ganska tydlig bottensats, som beror på den andra jäsningen som ägt rum på flaskan
 och utan någon filtrering.

2013 Brunello di Montalcino, Caprili

Där ute runt omkring oss rasar fortfarande Corona-eländet. Visst pekar kurvorna neråt och visst blir det så sakteliga lättnader. Fotbollsnörden i mig gläds åt att Allsvenskan drar igång. Visserligen utan publik men ändå.........
Det gäller att vara uthållig, så vi tillämpar vår sociala distansering alltjämt.

De långa cykelturerna och promenaderna i det ljuvliga försommarvädret är vi tacksamma för. I trädgårdslandet växer det bra. Färskpotatis till midsommar ser vi framemot. Vi är också tacksamma för att alla våra nära och kära så här långt kommit helskinnade igenom Corona-pandemin.

I förra veckan drog vi korken ur en Brunello do Montalcino. Det här vinet upptäckte jag i januari 2013 på ett Gambero Rosso spektakel i Köpenhamn. Det visade sig att det fanns även på det svenska Systembolaget, så det blev ett par flaskor. Vad jag tyckte om årgång 2007 kan du läsa här.

Familjen Bartolommei köpte i mitten på 1960-talet egendomen Caprili i Montalcino i sydvästra Toscana. De planterade omgående sangiovese grosso av klon brunello. 1978 kom deras första Brunello di Montalcino. Idag omfattar verksamheten 58 ha varav 15,5 är planterade med vinrankor. 14,5 ha av dessa är Sangiovese Grosso, som används för att producera Brunello di Montalcino och Rosso di Montalcino. Den återstående hektaren är planterade med några gröna druvor. Dom gör också en riserva samt två vita viner. Ansvaret för verksamheten har sedan några år tillbaks Giacomo Bartolommei.
Ytterligare lite fakta:
Hård selektering av druvor, avstjälkning och spontanjäsning på ståltankar som pågår under tre/fyra veckor. 36 månaders lagring på stora fat av slavonsk ek och därefter fyra månader på flaska innan det börjar säljas.

En rätt så komplex doft som börjar med lite läder och jord, men som tämligen snabbt släpper fram en frisk härlig körsbärsdoft. Det tillkommer efterhand blåa plommon och aningens skogsbär. Här finns ett påtagligt inslag av torkade örter och i lite mindre omfattning svart te, skolkrita och stendamm  samt alldeles i slutet någon liten blommigt ton.

I munnen är det fortfarande ett ungt vin med stor friskhet. De tydliga körsbärstonerna från doften återkommer i smaken med full kraft. Vi noterar också en trevlig ton av hallon, blåa plommon och något björnbär. Små nätta örter och kryddor piffar upp anrättningen. Bra syra. Alerta tanniner som hela tiden närvarar utan att bli vare sig påfrestande eller aggressiva. Lång eftersmak med lite lakrits, aningens choklad, små, små puffar av violer och rosor, kritiga mineraler och den allerstädes närvarande körsbärsfrukten.

Riktigt gott redan nu i all sin ungdomliga prakt. Och utvecklingspotential finns det. Det ska bli spännande följa det här vinet. Två flaskor finns kvar i källaren och vartannat år blir det nog lagom att ta dom.
Betyg 4+
Nu är det årgång 2014 som gäller på SB. Priset är 368 kr.

Två Flaskor Barolo: 2006 Massolino och 2009 Cerrati, Cascina Cucco

Den senaste veckan har bjudit på ett underbart försommarväder. De modiga har redan hunnit med att starta igång badsäsongen. Dit hör inte Vintankar längre. Jag vill nog ha åtminstone 18 grader i vattnet. Ute i trädgårdslandet växer det. Majsen har börjat komma upp likaså zucchini och diverse bönsorter. Ett välbehövligt regnväder drog in under fredagsmorgonen och skänkte jorden nödvändig vätska.
Därute rasar alltjämt Coronaeländet. Vi fortsätter vår sociala distansering. Här gäller det att hålla ut.!!

Vi åt vilt i lördags. Jag hade förärats lite älgbitar av en god vän. Älgryggbiff. Till detta en potatisgratäng och sallad. Barololäge med andra ord.

Massolino är ett familjeföretag som grundades 1896 av Giovanni Massolino i Serralunga d’Alba i Piemonte. Serralunga är en liten pittoresk by 400 meter över havet med ca 500 invånare. Byn är belägen på en av regionen Langhes kullar mitt i hjärtat av Barolos produktionsområde. Giovanni Massolino var en ihärdig och företagsam man som i samband med att han startade sin vinfirma även var först med att introducera elektriskt ljus i byn. På 1930-talet började man att utöka sina odlingar och kom så småningom över riktiga pärlor till vingårdar: Margheria, Parafada och Vigna Rionda. Massolinos vingårdar ligger omgärdade av bergsryggar i en dalgång som skyddar från vind och storm och ger ro åt druvorna som behöver en lång mognadsperiod. 
Massolinos viner görs i traditionell stil med jäsning i låg temperatur och lagring i stora fat av Slavonsk ek.
Källa: www.tryffelsvinet.se/
För något år sedan bytte dom importör och finns numera hos Provinum

Jag har tidigare bloggat om årgångarna 2003 och 2005. Klickar du på resp årtal får du mina tankar om just den årgången.

Detta är deras enklaste Barolo. Dom gör knappt 40 000 flaskor årligen. Druvorna kommer från några olika vinfält runt Serralunga. Vinrankorna har en ålder mellan 10-55 år. Avstjälkning, varsam pressning, maceration i 48 timmar innan jäsningen startar. Jäsning sker med skal i 7-10 dagar i stora cementtankar. Skalkontakt i ytterligare 5-8 dagar innan vinet pumpas över till stora ekliggare (3200-4500 liter). Cirka 30 månaders vila på dessa ekfat innan det får en kortare tid på ståltank. Först därefter sker buteljering.

Doften startar med lite läder och regnvåt jord för att tämligen omgående övergå i en fin doft av röda bär, nypon  och kryddor. Efterhand tillkommer även torkade rosor, aningens viol och stendamm.
I munnen är det en frisk fläkt med röda bär som initialt tar kommandot syrliga körsbär, tranbär, hallon och nypon. De ungdomliga tonerna har det lagt bakom sig utan att riktigt vara fullmoget. Vi noterar lite örter och kryddor i mellanpartiet. Eftersmaken är lång med mera bär och kryddor, men så tillkommer det små, små doser rosor och viol samt några stänk av mint och steniga mineraler. Syran är alltjämt  på tårna och ger vinet en bra friskhet. Tanninerna har rundats av, men visst finns de där och gör sitt jobb. Ni vet den där behagfulla känslan när de tillsammans med den lite feta poatisgratängen ändå kan framhäva vinets aromer.

Årgång 2006 är riktigt bra just nu och kommer säkert så förbli i många år till.
Betyg 4+
Vår flaska köptes på SB hösten 2010 och vi betalade då 319 kr. Nu är det årgång 2015 som gäller och priset är 389 kr.

2009 Cerrati från Cascina Cucco

Detta är en "vardags-barolo" som vi köpt i Danmark. Våra favoriter i segmentet vardagsbarolo har  varit Cascina Cuccos varianter. Vi har tidigare provat och skrivit om : Cerrati 2005, Cerrati 2006, Vigna Cucco 2007 , Cerrati 2008 och Vigna Cucco 2009.

Vi köpte våra flaskor en gång i tiden av den dansk-italienske vinhandlaren Carlo Merolli. Det var på den tiden han tillämpade MUK dvs MyntUnionKronor SEK=DKK=NOK. Den Danska kronan har sedan dess (2013) blivit så mycket starkare, så nu får vi omvandla våra svaga svenska kronor till danska. Hur som så betalade jag 2013 125 kronor för det här vinet. Ett veritabelt fynd!!

I doften finns en hel drös röda bär, nypon, lite rosor, målarlåda, kryddor och några skållade mandelskal.

I munnen är det ganska så slankt. Det har alltjämt en bra friskhet, men visst kan vi spåra några nyanser av en begynnande mognad. Det första vi känner är de röda bären: körsbär, tranbär, några lingon och enstaka hallon, men det finns också ett mörkare fruktdrag, som för mig betyder blåbär. Lite lättsamma örter och kryddor. I den medellånga eftersmaken tillkommer såväl rosor som violer samt några stänk eukalyptos. Tanninerna är ordentligt avrundade, men finns där och bjuder ett försiktigt motstånd.

Jag skrev sist jag provade det här att det var lite "rakt-på-sak-barolo" och så är det fortfarande. Det finns mer eleganta och komplexa Barolo, men denna är riktigt bra i all sin enkelhet och lättar vårat Barolo-sug på ett förtjänstfullt sätt.

Betyg 4

2017 Etna Rosso Calderara Sottana, Girolamo Russo

Tanken var att vi skulle besöka Sicilien i år för första gången. Vi hade en resa inplanerad med Club Amarone just den här veckan. Vi skulle besöka Girlolamo Russo under fredagen, men så kom Corona-viruset och ställde saker och ting på ända.  Naturligtvis tråkigt, men vi är tacksamma och glada att vi själva samt våra nära och kära så här långt har klarat oss bra. Vi siktar på juni 2021 istället.
Vi får ett år på oss att förkovra oss i sicilianska viner. Vad passar bättre den här dagen än en flaska från Girolamo Russo, som vi skulle besökt i fredags.

Det Etna Rosso-vin som jag provat flest årgångar av är à Rina från Girolamo Rosso. Verkligen gott och har blivit för mig ett Benchmark.
 - 2015 à Rina
Hösten 2019 provade jag också:
- 2017 de Aetna, Terra Constantino
I år har det blivit:
- 2013 San Lorenzo från Girolamo Russo
- 2016 Etna Rosso Benanti
- 2017 Etna Rosso, Tornatore
- 2016 Agape, Valdibella
- Susucaru, Frank Cornelissen

Girolamo Russo drivs av Giuseppe Russo som tog över familjeegendomen 2004 för att göra eget vin. Egendomen är gammal och släkten har gjort vin på Etna i generationer vilket känns roligt, då många egendomar här idag byggs upp och drivs av investerare från fastlandet eller andra delar av världen. Giuseppe är klassisk pianist och har universitetsexamen i Italiensk litteratur, vilket avspeglar sig i hans fokusering på detaljer. Något som behövs om man vill göra viner av allra högsta klass. Den totala produktionen är endast 30.000 flaskor och vingårdarna ligger på mellan 600-800 meters höjd.
Dom gör enligt hemsidan: ett vitt vin, fyra röda viner på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio samt ett rosévin även detta gjort på Nerello Mascalese.
Egendomen är på totalt 26 ha, varav 15 ha är vinodlingar och resten är odlingar av oliver och hasselnötter. Här tillämpas principerna om organisk odling. Ja till och med så att det betraktas som ett Veganvin.

Kvällens vin är gjort på druvan Nerello Mascalese och en liten skvätt (5%) Nerello Capuccio som vuxit på vinfälten i Contradan Calderara Sottana. Vad som utmärker vingården är massorna av stora lavastenar. Har jag förstått saken rätt är årgång 2017 den första som Girolamo Russo gjort med endast druvor från det här vinfältet. Endast 1 800 flaskor producerades.
Vinet har fått vila upp sig i 18 månader på en blandning av cementtankar och ekfat.

Låt mig säga det med en gång att detta är inget annat än ett fantastiskt vin. Den bästa Etna Rosso vi druckit. Ett ganska så slankt vin med en perfekt balans i smakerna. Ungt och friskt och fin komplexitet.

I doften en samling röda bär, medelhavs örter, krossad flintasten, grus- och stendamm, någon liten blommighet (rosor) och ännu mera röda bär.

I munnen är det de röda bären i form av jordgubbar, syrliga körsbär, några hallon och tranbär som tar kommandot. Efterhand tillkommer örter och kryddor, men också mineraler som får oss att tänka sten- och vulkanjordar. En förträfflig syra och behagfulla tanniner ger vinet en ordentlig ryggrad. I eftersmaken kan vi känna torkade rosor, någon ton av persika, blodgrape och ännu mer ljuvliga röda bär.
Visst är det ett ungt vin, men så tillgängligt redan nu. Den härliga friskheten i kombination ungdomlig frukt i total harmoni gör det så drickbart nu. Ja rent av klunkbart och törstsläckande.

Vacker ljus rubinröd färg,
Helt transparent som synes!

Betyg 5-

Vinet kostar på SB 417 kr. Mycket pengar så klart, men värt varenda krona.
Vad jag längtar till juni 2021 och få träffa vinmakaren bakom ett sådant här vin!!