2017 Etna Rosso, Tornatore

Det har nog gått närmare tio år sedan jag på allvar upptäckte och började mer systematiskt prova viner från Sicilien. Det startade med en låda lite olika viner från producenten Benanti. Riktigt fart tog intresset för Etna Rosso-viner i och med att Bristly Wine tog Girolamo Russos viner till Systembolaget. Arianna Occhipintis viner upptäckte jag och tog till mitt hjärta i början på 2010-talet.
Nu i sommar bär det av till Catania med Club Amarone. Förberedelserna är i full gång, vilket betyder att vi lite mer frekvent kommer att prova viner från Sicilien.
Det Etna Rosso-vin som jag provat flest årgångar av är à Rina från Girolamo Rosso. Verkligen gott och har blivit för mig ett Benchmark.
 - 2015 à Rina
Tidigare i höstas provade jag också:
- 2017 de Aetna, Terra Constantino
I år har jag startat med
- 2013 San Lorenzo från Girolamo Russo
- Etna Rosso Benanti

Detta är för mig en helt ny producent. Tornatores vinhistoria går tillbaks till 1865. Idag drivs gården fortfarande av familjen Tornatore. Den omfattar hela 110 ha varav 60 är vinodlingar. Olivlundar och hasselnötter ingår också. Tornatore är den största vingården i Etna DOC. Den är belägen i Castiglione på Etnas norra sluttning. Den ligger i höjd med den vackra staden Taormina. Tornatore äger ett 20-tal vinfält bl a i de prestigefyllda Crasà, Pietrarizzo, Malpasso och Pietramarina m fl. Vingårdarna ligger på en höjd av 550-700 m över havsnivån. De odlar nästan uteslutande lokala druvor. Nerello Mascalese och Nerello Capuccio för röda viner och Cataratto och Carricante för vita viner.

Deras Etna Rosso är gjort på mestadels Nerello Mascalese (95%), men även lite Nerello Capuccio (5%) ingår. Druvorna skördas för hand och forslas omgående till vineriet för ytterligare en selektering. Här avstjälkas dom också, därefter mosas dom och macereras med skalkontakt i 10-12 dagar. Jäsningen äger rum på cementtankar med en ytterligare maceration på fem dagar. Först nu separeras musten från skalen. Vinet får vila upp sig runt sex månader på stora träfat innan det buteljeras.

Vinet har en fin, ljus rubinröd färg med några violetta stråk här och där.
I doften är det finfina röda bär, örter, knallpulver, stendamm, lite nypon och rosor. Det är inte utan att tankarna rusar iväg mot Nebbiolo, men så finns den där krutiga tonen av krossad flinta med knallpulverinslag som gör att vi känner oss hemma i Etna.
I munnen är det friskt, ganska så slankt och med en viss stramhet. De röda bären tar omgående kommandot körsbär, jordgubbar, hallon, tranbär och lite lingon. Inslaget av örter och kryddor är påtagligt liksom de tämligen stora och läckra tonerna av mineraler med en aningens, aningens rökighet. Syran är härligt frisk. Tanninerna nafsar lite försiktigt i munhålan. Eftersmaken är medellång med mera röda bär, mineraler och unset anis.

På det hela en trevlig upplevelse. Ett vin väl värt sina 159 kr, men når inte à Rina som är 40 kr dyrare.
Betyg 3++