Hustrun och jag tillhör ju numera de s k riskgrupperna. Det där kan vara lite svårt att ta till sig, då vi själva tycker vi har bra fysisk status. Vi har lyssnat ordentligt på Folkhälsomyndigheten och andra experter, talat med släkt som är läkare och förstått att vi nog ska ta det där med riskgrupp på allvar. Vi har dragit ner på våra sociala kontakter ordentligt. Vi håller oss hemma. Promenerar och cyklar i det vackra vårvädret och försöker njuta av det fina vädret fullt medvetna att ute i Europa är det katastrofläge. Sverige ligger några veckor efter så vi får nog fortsätta med att vara försiktiga. I princip är det bara Coop i Frillesås vi besöker på tider avsedda endast för de som ingår i riskgrupperna.
Under förra veckan korkade vi upp två viner från Valpolicella av det lite enklare slaget. Båda från producenter som vi håller väldigt högt. Ja faktiskt är det så att vi har båda dessa på vår Tio-i-topp -lista.
Jag vill också passa på och framföra en hälsning från Alberto Brunelli till alla som följer min blogg. Familjen har klarat sig bra och mår utmärkt. Visserligen mycket restriktioner runt arbetet på vingården, som dom följer till punkt och pricka. Butiken och Agriturismo är tillfälligt stängda, men det går utmärkt att beställa viner som dom skickar. Arbetet ute på vinfälten med säkerhetsavstånd är tillåtna, så att beskära vinrankorna går utmärkt.
2015 Corte Cariano, Brunelli
Ett vin som jag blev väldigt förtjust i första gången jag drack det, då var det årgång 2011. Jag har sedan dess köpt en kartong av varje ny årgång, som alla levererat trevliga vinupplevelser. Klicka på resp årtal så får du mina tankar om just den årgången : 2011 och 2012, 2013, 2014 och 2015 och 2016.
Brunelli är en vingård belägen i San Pietro in Cariano några mil väster om Verona. Du som vill veta mer om vingården kan läsa mina reportage om Brunelli från 2017, då jag skrev om vad som hände månad för månad på vingården. Brunelli Wines 2017
Corte Cariano består till 100% av Corvinadruvor som vuxit på deras vingårdar i San Pietro in Cariano och i Pedemonte. Druvorna får torka i ca 60 dagar. Skalkontakt de tio första dagarna av vinifieringen. Vinet får ligga till sig i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.
Jag drack den här i somras och gjorde bedömningen att den var helt på topp. Jag trodde det var sista flaskan, men den här kvällens flaska hade blivit kvar. Jag tycker den tappat något lite av sin spänst i frukten, så mitt råd till dig som har några flaskor kvar av årgång 2015 blir att drick upp dom under året.
Doften domineras av de mörka körsbären, men här finns, fast i mindre utsträckning, lite skogsbär och någon försynt doft av blåa plommon. Några nypor örter och kryddor kan vi pricka av liksom diskreta nyanser från torkad frukt.
I munnen känns vinet mjukt och runt. De mörka körsbären liksom skogsbären återkommer i smaken. Fast jag tycker inte det är riktigt samma spänst och djup i frukten som jag känt tidigare gånger. Örterna och kryddorna är där som de ska vara. I eftersmaken kommer den torkade frukten fram liksom kakao och några droppar espresso.
Visst tusan är det här fortfarande gott även om frukten känns aningens på retur. Du som har någon 2015 kvar får rådet att dricka upp den under 2020.
Betyg 3++
På SB verkar årgång 2016 vara slutsåld. Priset ligger på 170 kr. Ett bra pris för ett bra vin. Jag köpte en kartong 2017 i höstas, då jag besökte Brunelli. Dags att dra korken ur den inom kort. Och då kommer det en ny rapport.
2017 Stefano Superiore, Stefano Accordini
Stefano Accordini har jag besökt ett flertal gånger. Ett par gånger tillsammans med Club amarone, men också på egen hand. Jag har alltid blivit väldigt vänligt bemött. Fått en rundvisning och en vinprovning. Nu är det drygt fyra år sedan det senaste besöket, vilket resulterade i det här blogginlägget.
Deras Superiore är gjort på druvorna Corvina (80%), Rondinella (15%) och Molinara (5%). Då druvorna anses mogna handplockas dom, avstjälkas och pressas. Jäsning sker på ståltankar och varar omkring en vecka och hela tiden med skalkontakt. Vinet får sedan ligga till sig i 6 månader på ekfat innan det buteljeras, därefter ytterligare ett par månader på flaska innan det börjar säljas. Ett vin helt utan torkade druvor om jag förstått saken rätt.
Ett härligt stilrent och slankt vin, som just nu är fantastiskt gott i all sin enkelhet. Eller som dom säger i Valpolicella "Semplice ma non banale"
Doften är kanske inte så stor och komplex, men där finns det som en förväntar sig dvs de friska, fräscha, mörka körsbären. Lägg till någon liten ton av grus och en liten nypa örter så är nog bilden komplett.
I munnen får vi en härlig körsbärsjuice med en skön friskhet. Några stänk örter, steniga mineraler och unset torkade rosor. Här finns en härlig syra och lätta, behagfulla tanniner. På något sätt känns det väldigt "rent" och rakt på sak. Lättsamt. Törstsläckande. Trots sin enkelhet finns här en elegans signerad Stefano Accordini, men så var det här också hans favoritvin som intogs varje lunch.
Detta är ett "everyday wine", som passar till en massa enklare maträtter. Ett ungt vin som ska drickas ungt. Servera det svalt. Här behövs ingen ytterligare lagring utan mina flaskor kommer jag dricka upp de närmaste två åren.
Betyg 4-
Dessvärre finns Stefano Accordinis viner inte på SB. Jag betalade 11,5 euro flaskan inkl frakt. 20 kr i alkoholskatt till den svenska staten tillkommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar