2017 Orgion, Sclavos Winery och 2012 Chianti Classico Riserva, Bucciarelli

Till fredagens vildsvinsstek plockade vi fram ett vin från Grekland och ett vin från Toscana. Två riktigt bra viner visade det sig.

2017 Orgion, Sclavos Winery

Familjen har varit involverad med vinmakning sedan 1919 på Kefalonia. 1986 blev dom certifierade som organisk-biologiska odlingar. Evriviadis Sclavos tog sin agronomexamen 1996 och övertog strax  därefter familjens verksamhet. Omedelbart började han ställa om till Biodynamiska odlingsprinciper. Geografiskt befinner vi oss i den joniska övärlden på ön Kefalonia i byn Lixouri. Han har satsat på lokala druvor såsom Robola, Mavrodaphne, Tsaoisi, Vostilidi m fl.

Orgion 2014 är gjort på druvan Mavrodaphne  till 100 %., som vuxit på vinstockar som är närmare hundra år gamla. Vinet har fått ligga till sig runt ett år på begagnade fat såväl 2:a, 3:e och 4:e gångs använda ekfat. 
Druvan Mavrodaphne har ofta använts för att göra dessertviner. Just nu finns det inget vin på "Bolaget" gjort på den här druvan. Vi lite äldre minns kanske parkbänksdrickan "Morbror David". Det var ju så svårt att uttala druvans namn. Ett starkvin som var sött och gav mest alkohol per krona. Vi talar om 1960- och 1970-talet.

Orgion är något helt annat. Sclavos lär vara först med att göra ett torrt vin på Mavrodaphne. Och det ska vi vara tacksamma för. Orgion är nämligen ett fantastiskt gott rödvin. Smakrikt utan att gå till överdrift. Årgång 2014 hyllade jag här.

En fin rubinröd färg med en del tegelstens nyanser här och var.
En komplex doft, som startar med läder och jord för att tämligen snart övergå i mörk frukt och kryddor. Det dyker också upp små nyanser av rått kött, svart te, torkad frukt, unset vanilj och en skir blommighet. En spännande och tilltalande doft, som väcker vår nyfikenhet på hur det smakar.

I smaken är det mycket vi känner igen från doften. De mörka bären (blåbär, körsbär, björnbär), den fina lilla kryddigheten, svart te, blodigt kött och steniga mineraler. I den medellånga, komplexa eftersmaken dyker det upp torkade fikonen med en pikant liten sötma, unset vanilj och viol samt aningens mörk choklad. Syran ger vinet en bra friskhet och tanninerna är behagfullt avrundade och rätt så mjuka, men bjuder ändå ett fint motstånd.
Det här är precis lika gott som vi minns det.
Betyg 4+
Vinet är köpt av Oinofilia i Danmark för 259 DKK. Så klart fyller vi på vårt lager vid första bästa tillfälle.



2012 Chianti Classico Riserva, Bucciarelli
Familjen Bucciarelli har sedan slutet på 1800-talet ägt och brukat jorden på gården Antico Podere Casanova. Det startade med Gaetano, fortsatte med sonen Dino och sedan har det rullat på. Idag är det fadern Ezio och sonen Massimo som bär ansvaret. Totalt äger dom 20 ha varav vinodlingarna omfattar 7 ha. De övriga 13 ha är jordbruksmark. Vinodlingarna drivs enligt organisk-biologiska odlingsprinciper. Vingården är certifierad. Dom har även ett Agriturismo. Vinportföljen består av följande viner: Chianti Classico, Chianti Classico Riserva, ett IGT-vin Gandino (familjens stolthet) samt ett vitt och ett rosato.

Druvan är så klart Sangiovese till ett hundra procent. Endast de bästa druvorna används. Vinet har fått mogna i 30-36 månader på barriquer av ek innan det buteljerades.
Jag drack årgång 2011 av det här vinet för en månad sedan och var grymt imponerad av den. Hur står sig årgång 2012 kan en undra?
Doften startar med läder, tobak och våt jord, men övergår rätt raskt i en fin körsbärsfrukt med tydliga balsamico-inslag. Lagerblad,  lavendel och mynta och lite andra örter finns där i bakgrunden.
Smaken börjar med syrliga körsbär. En samling röda bär finns i bakgrunden. En nätt liten örtsamling samsas med järnhaltiga mineraler, rått kött och balsamico. Syran är rätt så stor och tanninerna stadiga med ett fast grepp i munhålan. I den medellånga eftersmaken får körsbärsfrukten sällskap av lakrits, aningens viol och steniga mineraler. Smakerna har inte riktigt samma komplexitet och djup som i 2011:an. Tanninerna är också mer närgångna.

En härligt traditionell Chianti  av toppklass blir mitt samlade omdöme. Idag når den inte riktigt fram till årgång 2011, som kändes mer drickmogen. 2012:an är inte riktigt där, även om den är en bra bit på väg. Den kommer med all säkerhet att nå samma höjder som 2011. Mina kvarvarande flaskor får nog något år eller två i källaren innan jag drar korken nästa gång.

Betyg 4

Inköpt via Fanwine för 257 kr.