Det har med åren blivit åtskilliga blogginlägg om det här vinet. Det startade 2012, då importören Bristly Wine började ta det till Sverige. Det var årgång 2009. Vinet verkar ha blivit allt populärare bland svenska vinkonsumenter, då en numera måste vara rejält på alerten för att kunna nypa några flaskor, då senaste årgången släpps. Nu är årgång 2017 (den senaste) helt slutsåld. Priset låg på 199, vilket så klart är ett riktigt bra pris för ett vin av den här kalibern.
Klicka på resp år så får du mina tankar om just den årgången: 2009, 2010, 2014, 2016 och 2017.
Jag har också testat de lite mer exklusiva vinerna Feudo och tankar runt det vinet kan du läsa här. Tankar om San Lorenzo kan du läsa här.
Mitt intresse för viner från Sicilien har markant ökat de senaste åren och under 2020 är en resa dit planerad. Så klart finns det tankar om att besöka Giroloamo Russo.
Girolamo Russo drivs av Giuseppe Russo som tog över familjeegendomen 2004 för att göra eget vin. Egendomen är gammal och släkten har gjort vin på Etna i generationer vilket känns roligt, då många egendomar här idag byggs upp och drivs av investerare från fastlandet eller andra delar av världen. Giuseppe är klassisk pianist och har universitetsexamen i Italiensk litteratur, vilket avspeglar sig i hans fokusering på detaljer. Något som behövs om man vill göra viner av allra högsta klass. Den totala produktionen är endast 30.000 flaskor och vingårdarna ligger på mellan 600-800 meters höjd.
Dom gör ett vitt vin, tre röda viner på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio samt ett rosévin även detta gjort på Nerello Mascales.
Egendomen är på totalt 26 ha, varav 15 ha är vinodlingar och resten är odlingar av oliver och hasselnötter. Här tillämpas principerna om organisk odling. Ja till och med så att det betraktas som ett Veganvin.
Vinet är gjort på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio. Druvorna kommer från vingårdarna i San Lorenzo, Feudo och Calderara Sottana. Macerationen äger rum under knappt 10 dagar och sker tillsammans med skalen. Jäsningen äger rum på stålfat och vinet får sedan ligga till sig i ungefär 12 månader på stora botti av slavonsk ek.
I doften en hel del röda bär, lite läder och jord och så den typiska etnamineralen dvs en blandning knallpulverpistol och krossad flintasten. Alldeles på sluten en skön liten violpastill.
Jämfört med 2017 som vi drack i somras har det i 2015 insmugit sig en del mognadstoner, men vinet känns ändå friskt, slankt och framförallt väldigt gott. Visst finns här en del likheter med enklare baroloviner.
Tanninerna finns där, men känns nu lite avrundade och tämligen mjuka. De röda bären är som alltid för det här vinet väldigt tilltalande. Vi noterar hallon, jordgubbar körsbär och tranbär. En liten trevlig ton av peppar, lagerblad och några lite mer diskreta kryddor. Gott om mineraler (steniga), aningens viol och lakrits känns i den medellånga eftersmaken.
Återigen `a Rina är fantastiskt gott. Strax under tvåhundringen på SB. Det finns väl få viner av den här klassen som kan matcha det priset.
Betyg 4
Måste köpa vin från Girolamo Russo, tack för ett bra blogginlägg som vanligt J-C!
SvaraRaderaTack själv Jörgen. Alltid roligt med beröm!
Radera