2010 Amarone, Fratelli Vogadori

I förra veckan var det uppehåll i CL-fotbollen. Istället började kvalmatcherna till VM 2022. Men fotboll som fotboll. Amarone går lika bra till VM-matcherna som till CL. I källaren låg en flaska från en producent jag inte druckit så mycket av. Jag köpte för dryga sex år sedan en låda med bl a två Amarone från Fratelli Vogadori. Ganska så omgående provade jag en flaska, vilket resulterade i detta blogginlägget. Nu har det gått dryga sex år och hög tid att dra korken ur den kvarvarande flaska.

Fratelli Vogadori drivs av dom tre bröderna Alberto, Gaetano och Emanuele. Dom utgör den tredje generationens vinmakare. Vingården ligger på tre olika höjdnivåer inte så långt från Negrar i Valpolicella Classico-området.

Den här Amaronen är gjord på druvorna Corvina, Rondinella, Molinara och Oseleta. Druvorna får torka i nästan fyra månader innan de pressas. Fermentationen äger rum under 12 dagar i ståltankar. Vinet får sedan ligga till sig runt 30 månader på nya franska ekfat. Slutligen får vinet ca sex månader på buteljen innan det är redo för marknaden.

Vi låter vinet få runt en timma i karaff innan vi börjar njuta av det. De lite yngre amarone kan få både två och tre timmars luftning, men en tioåring vill jag ha i glaset lite tidigare så att jag kan följa det mer ingående.

En ganska typisk amaronedoft med mörka bär, en del torkad frukt, kakao och en liten fin kryddighet. I inledningen noterar vi läder och höstlöv, men dessa viker tämligen snabbt undan för den mycket trevliga frukten.

I munnen är det en mogen amarone fylld av mogna mörka bär såsom körsbär, björnbär, hallon och blåa plommon. Förpackad i en något lättare stil. Här finns torkad frukt i form av katrinplommon, fikon, dadlar och aningens russin. En finstämd ton av kryddor ger sig till känna. Mjuka och lena tanniner bjuder ett försiktigt motstånd.

I den långa eftersmaken får vi en rejäl dos mörk, lite bitter choklad, några droppar espresso, körsbärskärnor och mera torkad frukt.

Jag var inte direkt imponerad när jag darck den här för sex år sedan, men den har utvecklats riktigt fint sedan dess. En underbar amarone, som just nu är helt på topp. Den har fått härliga mognadstoner med både djup och komplexitet i doft såväl som smak.

Betyg 4

Jag köpte den här flaskan av xwines.se för drygt sex år sedan. Priset var då 254 kr. Nu är det årgångarna 2015 och 2016 som är tillgängliga. Priset ligger ca 415 kr.

Projekt Grekland 2.0. Del 3. 2016 Old Roots Xinomavro, Domaine Tatsis

25 mars firas i Grekland Självständighetsdagen. I år är det 200-årsdagen för den Grekiska Revolutionen. Två dagar försenade hedrade vi Grekland i lördags med att tillaga en moussaka.

Så klart dricker vi grekiskt vin till detta.

2017 köpte jag 12 olika viner från Oinofilia i Köpenhamn. Det resulterade i 12 olika blogginlägg. Den intresserade hittar mina tankar här.

Vi har också startat i gång vårt projekt Grekiska viner 2.0. Det här blir den tredje artikeln i den serien.

Tidigare har jag skrivit om:

- 2019 Metagitnion, Sclavos

- 2012 Roditis Barrel Aged 3 Years

Tatsis Winery hittar vi i Goumenissa, Makedonien, Grekland.  Det är ett familjeföretag där pappa Christos och sönerna Periclis och Stegios driver verksamheten. Det hela tog dock sin början då Christos farfar förvärvade egendomen och började producera vin. 1998 började dom med ekologisk odling för att 2002 helt gå över till odling enligt biodynamiska principer. Idag omfattar egendomen 13 ha vingårdar. I huvudsak odlar dom de inhemska röda druvorna Xinomavro och Negoska, men även Roditis, Alepou, Malagousia, samt de röda internationella druvorna Cabernet Sauvignon, Merlot och Cinsault.

Det här vinet är gjort till hundra procent på den inhemska druvan Xinomavro, som vuxit på vinstockar som är dryga 60 år gamla. Naturlig jäsning på ståltankar, ett år på ekfat, ingen filtrering. Vi låter vinet få en timma på karaff innan vi serverar det.

Färgen går i en mycket mörk rubinröd ton med blålila och nästan svarta stråk.

I den smått intensiva doften kan vi känna massor av mörka bär. Här finns en del toner av läder och kryddor. Lite mindre men ändå tydliga inslag av kakao, lakrits, tomatblad, viol och stendamm.

Vi smakar på det och konstaterar omedelbart att det här är ett ungt vin med framtiden framför sig. Icke desto mindre är det fullt njutbart idag, men någon timma på karaff rekommenderas. Gör du så då kommer du mötas av en underbar vinupplevelse. Jag upplever vinet mer fyllt av intensiva smaker än av kraft. Här finns mörka, lite syrliga körsbär, blåbär, hallon, vinbär och några tranbär. En fin ört- och kryddsamling höjer smakupplevelsen. En bra syra ger vinet en härlig friskhet. Stadiga tanniner tar för sig i munhålan, men går aldrig över gränsen så att det blir ansträngande. Eftersmaken är lång och underbar med mera frukt, som nu får sällskap av lite mörk choklad med en viss bitterhet, sötlakrits, violer och rosor.

Enastående gott. Detta är en av mina absoluta favoriter bland Greklands röda viner. Det kommer att utvecklas fint det närmaste decenniet.

Betyg 4+

Jag betalade 319 DKK

Våffeldagen och Champagne. Festival från Léguillette-Romelot

I torsdags (25/3) var det nio månader till juldagen. I sakrala kretsar kallad Jungfru Marie Bebådelsedag och en del av Kyrkoåret. I det gamla bondesamhället gick dagen under namnet Vårfrudagen och utgjorde starten för vårbruket. Med tiden har den här dagen i det sekulariserade samhället blivit Våffeldagen. I mitt FB- och Instaflöde har det dykt ett antal varianter på våfflor.

Vi lever i den Sociala distanseringens tidevarv, så hustrun och jag tar alla chanser i världen att sätt guldkant på tillvaron. Vår våffla fick bli en med Kalixlöjrom , lite cremefraiche, dill och picklad rödlök. Till detta finns det bara en dryck som duger. CHAMPAGNE.

Vi hade tidigare i veckan på vårt lokala "Bolag" hämtat ut några flaskor champagne från en för oss alldeles ny producent. Vi hade noterat en del positiva kommentarer på Internet och att det även skulle ingå de mer okända druvorna Pinot Blanc, Petit Meslier och Arbane i några av dessa champagner. Vår nyfikenhet var väckt och det finns bara ett sätt att stilla den.

I Champagne är det 7 druvor som är tillåtna att odla. Chardonnay (29,7%), Pinot Noir (38,3%) och Pinot Meunier (31,7%) svarar för 99,7%. Det återstår därmed 0,3% av odlingsytan dvs 102 ha för de andra fyra druvsorterna Pinot Blanc, Pinot Gris, Petit Meslier och Arbane.

Christine Léguillette-Romelot blev oväntat änka för drygt två år sedan. Hon valde då att fullfölja det projekt som hon och maken Laurent drog igång 2006. Dom planterade då vinfältet Clos du Mont Dorin på 0,8 ha med de godkända, men nästan utdöende druvsorterna Pinot Blanc, Petit Meslier och Arbane.

Familjefirman Léguillette-Romelot har en lång historia som vinodlare. Redan 1705 planterade familjen Romelot sina första vinrankor. 1968 bildas champagnefirman Léguillette-Romelot genom ett giftemål mellan de båda släktgrenarna. Dom äger idag runt 8 ha odlingar i byn Charly-sur-Marne, cirka en timmes bilfärd väster om Epernay. Allt arbete i vingården är hållbart enligt certifieringen HVE (Haute Valeur Environnementale) och VDC (Viticulture Durable). Dom producerar idag tio olika cuvéer

Festival är en champagne med druvblandningen: Meunier (59%), Pinot Noir (15%), Chardonnay (2%), Pinot Blanc (18%) Petit Meslier (5%) och Arbane (1%). Basåret är 2016 och med 12%  reservvin från 2015. Det har fått jäsa på ståltankar innan det buteljerades.  Det har fått ligga närmare tre år på sin jästfällning innan det degorgerades i april 2020 och fick då en dosage på 10g/liter.

Färgen går i en lite gnistrande guldgul nyans.

I den hyfsat stora doften hittar vi gula päron, lite citrus, kvitten, gula stenfrukter och en fin blommighet.

I munnen är det friskt och den lite höga dosagen stör oss inte alls. Det känns snarare som om den vore 4-5 g/l istället för de angivna 10. 

Ja men det här ju gott. Riktigt tillgängligt, till och med väldigt lättdrucket. Både hustrun och jag nickar och småler. Visst har vi druckit mer komplexa och t o m elegantare champagner, men en vardagskväll i slutet på mars är detta helt enkelt lysande. Farligt gott!!

Här finns en del citrus, gula päron, lite persika, aprikoser och gula plommon. I mindre omfattning, men ändå klart noterbart är lite brioche, aningens mandlar och i avslutet blodgrape.

Betyg4

Min flaska köptes för någon vecka sedan via beställningssortimentet hos SB för 329 kr. Ett synnerligen bra pris för en sådan här god champagne.

2013 Amarone MonteSantoccio

 Förra veckan avslutades åttondelsfinalerna i CL-fotbollen. Vidare gick tre engelska lag, två tyska och ett lag från vardera Portugal, Spanien och Frankrike. Således är inget italienskt vidare. Vi får i fortsättningen precis som vanligt trösta oss med Amarone. Den gångna veckan var det en Amarone från den lilla producenten Monte Santoccio, som gjorde oss sällskap.

Monte Santoccio är en av dessa små och genomsympatiska amaroneproducenter, som vi kommit att ta till våra hjärtan. Vingården är på ca 4 ha och vinrankorna växer bokstavligen in i vardagsrummet. Den är belägen i utkanten av Fumane på 450 m höjd över havet. Årsproduktionen är på ca 25 000 fl. Verksamheten drivs av Nicola Ferrari och hustrun Laura. Nicola har ett förflutet som vinmakare hos självaste Quintarelli.Vi besökte Monte Santoccio för några år sedan på en av våra resor med Club Amarone.

Den här amaronen är gjord på druvmixen Corvina (40%), Corvinone (30%), Rondinella (25%) och Molinara (5%). I mångt och mycket en klassisk blandning. Druvorna har så klart handplockats och sedan fått ligga och torka i dryga tre månader. Pressning, maceration och jäsningsproceduren tar nästan en månad. Vinet har fått mogna på stora ekfat s k tonneaux i cirka trettio månader.
Vi har tidigare skrivit om årgångarna 2008, 2010, 2011 och 2012. Nu är det dags för årgång 2013.

Vi låter vinet få de sedvanliga två timmarna i glasen innan vi börjar njuta av det tillsammans med ett par bitar hårdostar (Montana Intenso).

Vi möts omgående av en stor och rätt så kraftfull doft av mörka bär. I lite mindre omfattning, men ändå tydligt, noterar vi örter, kryddor, någon torkad frukt och lite kakao. Väldigt trevlig doft.

I munnen är det  mycket vi känner igen från doften. Det startar med friska, söta, mörka körsbär, som sällskapar med mörka skogsbär, aningens svarta vinbär och blåa plommon. Här finns lite örter och kryddor. Det finns en också en trevlig syra som ger vinet en bra friskhet. Små, nätta och hyfsat mjuka tanniner stärker upp vinets ryggrad. Eftersmaken är lång och ljuvlig. De söta mörka körsbären är på plats även här, men det tillkommer en mörk, läcker, småbitter kvalitetschoklad, eleganta torkade frukter (ej särskilt mycket russin) och så dessa underbara körsbärskärnor.

Ja det här är en amaone vi verkligen gillar. Det är bara att konstatera att Nicola verkligen fått till det med årgång 2013.

Betyg 4++

På "Bolaget" kostar den 552 kr och den aktuella årgången är 2016.

2018 SP68 Bianco från Arianna Occhipinti.

I förra veckan drack vi Arianna Occhipintis röda vin SP68 Rosso årgång 2016. Vanligtvis brukar det bli en hyllning av större format, men den här gången var jag lite mer ljummen i mina tankar. Förstå mig rätt. Visst var det ett bra vin, men förväntningarna är alltid skyhöga då vi dricker hennes viner, men den här gången levde dom inte riktigt upp till dom. Flaskvariation? Årgång 2016? Tunnel? Frågorna en kan ställa sig är många. Vi gör snart ett återbesök på en senare årgång.

Den här veckan tittar vi till hennes vita SP68 Bianco från året 2018.

Vinet är gjort på druvorna Albanello (40%) och Moscat d´alessandria eller Zibibbo som det lokala namnet är (60%). Dom har växt på 280 m höjd och stockarna är runt 15 år gamla. Naturligtvis är druvorna organiskt odlade. Naturlig jäst. 15 dagars skalkontakt. Vinet har legat sex månader på cementtankar och en månad på flaska innan det släpps ut på marknaden. Vinet är ofiltrerat.

Så här skriver Arianna på hemsidan:

Mine is not just an organic wine. It is a natural wine as I think about myself, that's how I am. It comes from my sensibility towards true things and from my Gestures, my loving attentions. A wine that, in its harmonies and roughness, talks about the land where it comes from and also about me. That's why I think that the natural wine, besides being a good wine is also a human wine.

Ett härligt vin, som lever upp till våra högt ställda förväntningar. En del kraft i såväl doft som smak. Inte utan en viss elegans. Det här går vi igång på.

Färgen går i en guldgul nyans med någon bärnstensfärgad ton.

En mycket trevlig aromatisk doft slår emot oss, då vi sticker nosen ner i glaset och sniffar. Det första vi känner är citrus, som rätt omgående får sällskap av en mängd gula stenfrukter (bl a aprikos, persika). Här finns en del florala toner (jasmin, fläder, kamomill). En tydlig krita-aktig mineralitet liksom en god portion örter. Härligt att sitta och småsniffa på.

I ärlighetens namn är det dock när vi tar den första klunken, som vi riktigt går igång. Gott om smaker och samtidigt rätt så lättsamt. Här finns gula äpplen, en hel del citrus, någon liten ton från päron, men desto mer av persika, aprikos, ananas och vita vinbär. En härlig mineralitet med viss sälta, krita och lite krut. Eftersmaken något längre än medel och där tillkommer lite tropisk frukt, aningens honung samt de lite blommiga inslagen från doften.

En behaglig syra följer oss hela tiden. Riktigt gott. Stor charm och väldigt lättdrucket.

Betyg 4

Vår flaska är köpt  i Köpenhamn hos Cibi e Vini. Vi betalade, om jag minns rätt, runt 170 DKK.

Just nu är den slutsåld på "Bolaget".  Wine Trade importerar och rätt som det är dyker den upp i beställningssortimentet. Det gäller då att vara snabb på tangenterna för den brukar ta slut snabbt.

2011 Austri från San Fereolo

 Nu har vi levt ett drygt år med pandemin. En tredje våg är på väg att ta fart i landet. Vår sociala distansering fortsätter. Alla resor är avbokade. Vinprovningar får ske digitalt. Och dom har börjat tillta. Själv har jag fått min första vaccindos (Pfizer) och är inbokad för en andra. Hustrun är fem år yngre och kommer inte få vaccin på ett tag, så får vi fortsätta med den sociala distanseringen ytterligare en tid, men visst hoppas vi att både smittspridningen ska minska och att vaccineringen kan ta rejäl fart så att det går att resa något litet inom Sveriges gränser framåt sommaren.

2011 Austri.

San Fereolo ägs av Nicoletta Bocca. Hon köpte sina första vingårdar 1992, främst små jordlotter som såldes av personer som arbetat länge med marken men blivit för gamla för att fortsätta bruka den. Nicoletta, som ursprungligen är från Milano, hade då ingen erfarenhet av vinodling, utan lärde sig av grannen som alltid varit vinodlare. Hennes anknytning till Piemonte kom av att hennes far brukade ta med familjen till Langhe eftersom området påminde honom om hans ungdomsår som partisan. Nicolettas minnen från dessa resor var god mat, vin, kamratskap och historier från förr. Med tiden erhöll Nicoletta tolv hektar vingårdar samlade på floden Reas högra bank, mellan Dogliani och Monforte d'Alba. San Fereolo är biodynamiskt certifierade sedan ett decennium. 

Dolcetto är huvuddruvan och den gör dom tre olika viner på. Austri är deras Barbera men vissa år tillsätter dom en liten andel Nebbiolo. En Langhe Nebbiolo finns också i portföljen samt ett vitt vin på druvorna på Riesling och Gewurtztraminer.

Austri i version 2011 är gjort på Barbera (90%) och Nebbiolo (10%). Naturlig jäsning så klart. Skalen får ligga kvar med musten i närmare en vecka. Vinet får sedan mogna i 16 månader på ekfat av lite olika storlekar innan det buteljeras.
Jag drack 2008 på hösten 2018. Gillade vad jag drack och skrev då så här. Årgång 2011 släpptes någon gång på försommaren förra året. Jag fick tag på två flaskor och drack den ena omedelbart, vilket resulterade i detta blogginlägg.

Jag tyckte i somras att Austri var inne i ett perfekt drickfönster. Inte så mycket har hänt på de nio månader som gått. I vart fall har det inte utvecklats. Möjligen är krönet just passerat. 

Doften startar med lite läder, men rätt omgående tar de röda bären över. Dom sällskapar med en god portion nypon och rosor. Vi kan också känna en liten ton av kryddor och aningens dammig grusväg. Doftmässigt väldigt likt hur jag minns det och vad jag också skrev på bloggen.

I munnen är det bären som dominerar. Det startar med lite ljusare körsbär, hallon, tranbär och några röda vinbär. Efterhand smyger sig lite mörkare bär in såsom frostnypna slånbär och något blåbär. En finstämd ton av örter och kryddor sätter vi upp på pluskontot. Tanninerna är fogliga och lite avrundade t o m mer än senast. Jag tycker syran dragit sig något tillbaka och det är nog den mest påtagliga skillnaden mot i somras. Eftersmaken är av medellängd och trevlig. Här kan vi känna små nyanser av kakao, svartpeppar, lagerblad och torkad frukt.

Helhetsbetyget blir det samma som i somras.

Betyg 4

Du som har några flaskor ska absolut testa en i närtid för en avstämning.

Min flaska är köpt på SB för 229 kr. Slutsåld sedan länge, men följs samma mönster som tidigare så kommer det en ny årgång i juni.

Webinar: Digital vinprovning av Cava från Vilarnau.

Den 9 mars hade Nigab bjudit in till en digital provning av fyra olika sorters Cava från producenten Vilarnau. Det hela styrdes från Stockholm genom Nigabs Karl Bengtsson och Hélene Hjort. I Spanien ute på vineriet satt vinmakaren Eva Plazas och ledde själva provningen. Även ägarna var representerade genom Carlos Gonzalez-Byass. Runtom i Sverige var det runt 30-talet enheter uppkopplade.

Det blev en mycket trevlig tisdag förmiddag. Vi provade fyra olika Cava, men innan vi gav oss på att sniffa och sörpla berättade Eva Plazas historien om Vilarnau. Några viktiga årtal:

Den spanska adelsfamiljen Vilarnau bosatte sig redan på 1300-talet i Penedés väster om Barcelona. Den första cavan som buteljerades med namnet Vilarnau skapades 1949. År 1982 köptes Vilarnau av sherryproducenten och familjeföretaget Gonzalez-Byass. 1990 inköps vingården där det nuvarande vineriet ligger. I oktober 2005 invigdes en ny toppmodern anläggning. 

Vilarnau ligger 6 km utanför Sant Sadurni D´Anoia på en höjd av 200 m ö h, men i skydd av bergen i Montserrat. Idag omfattar verksamheten 120 ha, mycket äger dom själva och resten sköter dom om på långtidskontrakt. Alla odlingar är organiskt certifierade sedan 2016. Den årliga produktionen ligger på bortåt 2 miljoner flaskor.

Det finns nio olika druvsorter som är tillåtna vid tillverkningen av Cava: Macabeo, Xarel-lo, Parellada, Chardonnay, Subirat Parent/Malvasia Riojana, Red Garnacha/Monastrell, Pinot Noir och Trepat. Alla tillför de olika egenskaper till Cava. Macabeo, Xarel-lo och Parellada är de tre mest använda druvsorterna och står för dryg 80%.

All Cava måste jäsa en andra gång på flaskan.

Vilarnau Brut Natur Organic.

Den här Cavan är gjord på druvorna Macabeo(50%), Parellada (35%) och Xarel-lo (15%). Varje druvsort vinifieras för sig på ståltankar, därefter blandas de och tappas på flaska för en andra jäsning. Den har fått ligga på sin jästfällning i knappt tolv månader innan den degorgerades. Ingen dosage.

Det här är Vilarnaus enklaste Cava eller deras instegscava om man så vill.

Färgen går i en blekgul nyans. Medelstora bubblor.

I doften hittar jag friska gröna äpplen, någon ton av päron och lite mariekex.

I munnen återkommer den friska tonen av gröna äpplen och precis som i doften finns här aningens päron. Jag tycker mig känna försiktiga toner av citrus, gula plommon, mariekex och unset mandlar. I avslutet dyker det upp en grapefrukts bitterhet. För att vara en Brut Nature känns den både lite avrundad och lättilgänglig. Inte alls så dumt!

Visst är det här ett enkelt bubbel. Friskt och torrt. Ganska okomplicerat. Ändå har det sin charm. 

På SB kostar det här vinet 99 kr.

Vilarnau Brut Nature Reserva Vintage 2018.

Här är druvmixen Macabeo (50%), Parellada (35%) och Chardonnay (15%). Macabeo- och Chardonnaydruvorna kommer från vinfält på 250  meters höjd medan vinfältet där Parellada skördas ligger på dryga 700 meters höjd. Även här vinifieras varje druvsort för sig på ståltankar. Efter blandningen tappas det på flaska för en andra jäsning. Det får sedan ligga på sin jästfällning i dryga 24 månader innan det degorgeras. Ingen dosage.

Javisst känns det att vi nu tagit oss ett steg upp på Cavatrappan. Lite mer djup i doft och smak.

Färgen går i en ljusgul nyans med några gyllengula stråk ut mot glaskanten.

Doften är frisk och bjuder på både gröna och gula äpplen, lite citrus, nybakat bröd och även en viss blommighet.

I munnen är det torrt och friskt med syrliga äpplen, grapefrukt, gula plommon, persika, lite rostat bröd och mandlar. I eftersmaken kommer det fram aningens honung och steniga mineraler. Den här cavan har också en något krämigare struktur.

Det här dricker jag gärna till diverse tapas. På SB är priset 129 kr. Det 30 kr högre priset än instegscavan känns välmotiverat.

Vilarnau Brut Nature Gran Reserva 2016.

Vi har här en druvblandning på Macabeo (35%), Parellada (35%), Chardonnay (25%) och Pinot Noir (5%). Vi kan här notera att andelen Macabeo är lägre och att andelen Chardonnay är högre samt att det tillkommit en skvätt Pinot Noir. Även här vinifieras varje druvsort för sig på ståltankar. Efter blandningen tappas det på flaska för en andra jäsning. Det får sedan ligga på sin jästfällning i dryga 36 månader innan det degorgeras. Ingen dosage.

Ja nu steppar vi upp rejält. Den ökande mängden Chardonnay och tillskottet Pinot Noir på bekostnad av Macabeo ger oss en Cava med betydligt högre komplexitet. Smaker och dofter får ett annat djup. Det här är inget annat än en riktigt läcker Cava.

Färgen har en mer gyllengul ton än de föregående två. Vi noterar fler och mindre bubblor. Omedelbart vid upphällningen bildas en krona av "skum", men precis som med de två tidigare cavorna så minskar mängden bubblor rätt så snabbt.

I doften känner vi äpplen precis som vi gjorde med de tidigare två, men nu känns äpplena mer gula än gröna. Inslaget gula stenfrukter är betydligt större. Lite rostat bröd och dammig grusväg kan vi ana oss till. En mer mogen doft.

I gommen har det en något krämigare struktur. Friskheten är rakt igenom stor. I smaken framträder gula äpplen, gula plommon, mogna persikor, någon ton av aprikoser, samt ett tydligt inslag av rostat bröd. Eftersmaken är något längre än medel och där tillkommer torkad frukt, nötter och alldeles i avslutet lite blodgrape.

En riktigt bra Cava. På SB kostar den 229 kr. Den är därmed hundralappen dyrare än reservan. Jag tycker priset är motiverat då du får rätt mycket mer Cava för den hundralappen. Komplexiteten och djupet i smakerna tilltalar mig.

Albert de Vilarnau Fermentado en Castaño 2016.

Vi har här en Cava som uteslutande är gjord på druvan Xarel-lo. 45% av druvorna har fått jäsa på stålfat med de övriga 55 procenten fått jäsa på fat gjorda av kastanj. Den delen som fått jäsa på kastanjefaten har fått ligga kvar där i sex månader och först därefter blandas vinerna för att sedan buteljeras. Det har sedan fått ligga på sin jästfällning i drygt 36 månader innan det degorgeras. Ingen dosage.

Kastanjefaten kommer från en lokaltillverkare och kastanjeträden från skogen Montseny.

Färgen går i en gyllengul nyans. Den är något mörkare än de tre tidigare cavorna. Små fina bubblor bildar strax efter upphällningen en krona av rosaaktigt skimmer. Samma fenomen som i de tre tidigare att de avtar ganska snabbt, men inte helt. Så visst känns kolsyran.

En Cava i en liten ovanligare stil. Jag förmodar att det är de sex månaderna på kastanjefat, som lämnat sina tydliga spår.

Doften är betydligt mer komplex och spännande. Visst finns de gula äpplena där. Citrusen tar mer plats på ett positivt sätt liksom blommigheten. Gott om mogen persika och andra mogna gula stenfrukter. Det finns också dofter från tropiska frukter (mango, papaya, passionsfrukt). I bakgrunden lite rostat bröd samt en diskret ton av kamomill.

Vi tar en första klunk och kan omgående notera den härliga friskheten. Mycket från doften återkommer i smaken: äpplen, citrus, persika, aprikoser, lite torkad frukt, en hel del tropiska frukter och sommarblommor. I eftersmaken, som är något längre än medel, får vi rostat bröd, lite örter (bl a kamomill) som får sällskapa med frukten. Det är kanske inte så konstigt att det i eftersmaken även finns en tydlig ton av ugnsbakade kastanjer.

Helhetsintrycket är att detta är en annorlunda Cava, men på ett charmigt och positivt sätt. Den blev något av min favorit. Den är också ett bra exempel på att den kreative vinmakaren kan skapa något som sticker ut.

Priset på SB är 299 kr

Sammanfattning.

Det var fyra riktigt trevliga och bra Cava, som vi fick prova i lite olika prisklasser, men genomgående var dom bra. Min egna favorit var nummer fyra (Albert de Vilarnau 2016) tätt följd av nummer tre (Brut Nature Gran Reserva 2016).

Stort tack till gänget på Nigab som genomförde den här provningen och självklart ett stort tack till Eva Plazas för en mycket trevlig och informativ guidning i Cavans underbara värld.

Två Etna viner. SP68 Rosso vs Munjebel Rosso

Vi har under de senaste dagarna druckit två viner från Sicilien. Occhipintis SP68 Rosso är en gammal bekant medan Frank Cornelissens Munjebel är relativt ny för oss. Båda riktigt bra, men jag håller Munjebel som något mer tilltalande.

2016 SP68 från Arianna Occhipinti.

Ni som följer bloggen vet att jag har ett särdeles gott öga till Arianna Occhipintis viner och särskilt då hennes rena Frappato. SP68 når inte samma höjder, men är ändå ett riktigt gott vin. Jag har druckit ett par tidigare årgångar, så klicka på årtalet så får du mina tankar: 2012, 2014, 2015 och 2016

SP68 är gjort på druvmixen 70% Frappato och 30% Nero d´Avola, som främst kommer från vinfälten i Bombolieri, där vinstockarna har en blandad ålder. Druvklasarna avstjälkas och får spontanjäsa samt ligga med skalen i cirka 15 dagar. Vinet får jäsa på cementtankar, där det får ligga kvar och mogna i 6 månader. Buteljering görs utan vare sig klarning eller filtrering. En ytterst liten tillsats av S02 görs.

Doften startar med läder, höstlöv och lite jord, men efter en stund i våra glas tar frukten över. Det finns både mörk frukt och ett litet inslag av röda bär. En finstämd ton av örter. I bakgrunden små nyanser av svart te, krossad flinta sten, dammig grusväg och aningens violer

Vi smakar på vinet och tycker det har börjat få vissa mognadsdrag. Fortfarande med samma friskhet, som senast (augusti 2019). Ett rätt så slankt vin men med en liten stramhet. Här finns en samling av såväl mörka som röda bär. Vi noterar särskilt skogshallon, tranbär, syrliga, mörka körsbär, blåbär och blåa plommon. Kanske inte riktigt samma ungdomliga friskhet i frukten som tidigare. Nu mer tillbakalutad och mogen. Inslaget av örter är stort. Fin stenig mineralitet. En diskret rökig ton i bakgrunden. Tanninerna finns där  och smånafsar i gommen utan att bli alltför närgångna. Medellång eftersmak. Det är något som gör at jag inte är riktigt lika lyrisk, som jag brukar vara när jag dricker SP68 Rosso.

Betyg 4-

Min flaska är köpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini för 160 DKK. På SB finns årgång 2019 för 199 kr. 

2018 Munjebel från Frank Cornelissen. 

Bakom det här vinet står den belgiske ikonvinmakaren Frank Cornelissen. Han startade som vinhandlare i Bryssel. Frank köpte upp privatpersoners vinkällare för att sedan sälja vidare genom de stora auktionshusen. Ofta var det viner från de stora klassiska områdena. I slutet på 1990-talet kom han i kontakt med viner som idag går under beteckningen Vin Natur dvs viner med så lite påverkan som möjligt från odlaren och vinmakaren. Allt enligt principen Inget tillagt och inget borttaget. Det var under ett besök på Sicilien som han kom i kontakt med viner från Etnas sluttningar. Det blev en ögonöppnare för honom. Han köpte sin första vingårdsplätt i början på år 2000. Den låg på Etnas nordsluttning. Då för för 20 år sedan var Etna-vinerna inte riktigt i ropet. Priserna på de gamla vinfältet var inte hysteriskt höga som idag. Frank Cornelissen hade aldrig tillverkat vin, men började nu att göra vin och samtidigt fortsatte han med att successivt köpa på sig fler vinfält.

Idag omfattar verksamheten 24 ha vinodlingar, vilket resulterar i drygt 100 000 flaskor. Varje årgång ska präglas av det aktuella årets förutsättningar, därför är det spontanjäsning som gäller, vilken äger rum på neutrala glasfibertankar som godkänts för att hantera livsmedel. För de mer kraftigare vinerna används amforor som epoxybehandlats på insidan. I övrigt så lite intervention som möjligt. Fast riktigt besvärliga år måste kopparsulfat användas, fast då i minimala mängder.
 

Munjebel Rosso är gjort på den sicilianska druvan Nerello Mascalese. Druvorna kommer från flera olika vingårdslägen bl a Chiusa Spagnola, Feudo di Mezzo, Rampante, Monte Cola. Alla belägna 600 till 760 meter över havet och med vinrankor som har en ålder på 60+.

Druvklasarna avstjälkas, varsam krossning av druvorna, spontanjäsning med 60 dagars skalkontakt i glasfibertankar om 15-25 hl. Ingen klarning och mycket lätt filtrering.

Färgen går i en ljus rubinröd ton med ett nästan gnistrande skimmer runt sig.

Doften startar med läder, krossad sten och någon diskret liten krutrök för att efter en stund i glasen övergå i en ljuvlig doft av röda bär. Här finns också en del örter (salvia) och i lite mindre omfattning, men ändå tydligt, violer. En friskhet rakt i genom.

I munnen är det ett slankt vin med stor friskhet. De röda lite syrliga bären dominerar smakintrycken. Vi kan känna jordgubbar, syrliga körsbär, ordentligt med tranbär, några lingon och aningens skogshallon. Här finns ett litet inslag av örter, steniga mineraler samt en liten floral ton. Syran är trevlig och inte överdrivet påträngande. Tanninerna är på plats och smånafsar i munhålan. Eftersmaken är medellång med mera syrliga röda bär. 

Vi gillar det här skarpt. Fasligt gott redan nu. Kanske kan det utvecklas något, men den flaskan jag har kvar lever farligt i sommar.

Betyg 4+

Mina flaskor köptes på SB förra året för 379 kr. Nu är årgång 2018 slutsåld, men 2019 kommer säkert in senare under våren eller sommaren. Gillar du viner från Sicilien så är Munjebel ett måste.

2008 Amarone Case Vecie från Brigaldara

CL-fotbollen fortsatte den gångna veckan med returmötena i 16-delsfinalerna. Den här veckan är det Amarone Case Vecie från året 2008 som får sällskapa med oss under matcherna.

I byn San Floriano i Maranodalen ligger vinhuset Brigaldara. Geografiskt befinner vi oss ett par mil nordväst om Verona. Familjen Cesari är sedan 1929 ägare till Brigaldara, men det var först femtio senare som dom började med egen vinproduktion och under eget namn. Dom ingår också tillsammans med 12 andra tunga namn i sammanslutningen Famiglie Storiche, vars syfte är att måna om namnet Amarone, vinets kvalitet och historia.

Brigaldara äger 120 ha varav 47 ha är planterad med vinrankor. Ägorna finns i tre områden:  Valpolicella Classico-området, Valpantena och i östra Valpolicella. I deras portfölj ingår fyra olika Amarone, en Ripasso, en Superiore, en Valpolicella, en Recioto samt en Soave.

Vinet är gjort på druvorna Corvinone 40%, Corvina 30%, Rondinella 15% samt 15% övriga druvor bl a Molinara. I senare årgångar utgör Rondinella runt 30% och Molinara utgår. Druvorna kommer från vingården Case Vecie, som ligger i närheten av Grezzana i Valpantenadalen ca 6 mil norr om Verona. Den här vingården ligger runt 400 m över havet, vilket gör att druvorna växer långsammare, vilket leder till att de ger ett djupare och komplexare vin.

Druvorna har fått torka i ett par månader. Vinet har fått vila upp sig i 24 månader på barriquer och ytterligare 24 månader på 24 hl stora franska ekfat.

Vi låter vinet få en halvtimma i våra glas innan vi börjar njuta av fotbollen och vinet.

En stor och rätt så typisk amaronedoft slår omgående emot oss, då vi drar korken ur flaskan. Mörka körsbär, en del torkad frukt, lite örter och kryddor samt lite hemkola.

Många gånger behöver ett amaronevin luftas flera timmar innan det bjuder upp, särskilt när de är unga. De lite äldre (mer än tio år gamla) föredrar jag kortare luftning och istället få hela resan i glasen.

Rätt så omedelbart bjuds vi på en hel del mörka bär såsom  söta, mörka körsbär, väl mogna björnbär liksom mogna blåa plommon. En rejäl portion örter och kryddor tar vi till oss liksom det tydliga inslaget av torkad frukt (fikon, dadlar, russin, katrinplommon). Snälla och mjuka tanniner bjuds oss. I eftersmaken återkommer de söta, mörka körsbären och örterna, som nu sällskapar med mörk choklad och espressokaffe.

Någon gång i andra halvlek den första dagen börjar vi känna mindre av frukten medan örterna och kryddorna får allt större svängrum.

Dag två har frukten tagit några rejäla steg tillbaka samtidigt som örter och kryddor börjar få karaktären av medicinalörter och dominerar smakintrycken. Inte utan att en besvikelse infinner sig.

Jag skrev för tre år sedan att det här är en amarone som så sakteliga närmar sig sin peak. Det gick betydligt fortare än vad jag kunde ana. Den här flaskan har peakat och ruschat aningens utför. Det kan så klart vara flaskvariation. Jag ger ändå rådet till den som ligger på någon flaska att snarast dra korken och kolla läget.

Betyg 4

2017 Refosco från Ronchi di Cialla

 Friuli var ett vindistrikt som seglat under min radar fram till för tio år sedan. Först var det bloggen "Billigt Vin" (saligt insomnad) som gjorde mig nyfiken och sedan var det ett besök i Köpenhamn 2013 med 20-talet producenter, som verkligen öppnade mina ögon.

Inte så långt från den Slovenska gränsen, i kommunen Prepotto, ligger den här vingården. Det är knappt 20 km till Udine och 50 km till Medelhavet.

1970 köpte Paolo och hustrun Dina Rapuzzi egendomen. Många vinbönder gjorde sig av med de inhemska gamla druvsorterna. Paolo och Dina gjorde precis tvärtom. Dom koncentrerade sin verksamhet runt lokala druvor främst Schioppettino, men även Ribolla Gialla, Verduzzo, Picolit, Friulano och Refosco dal Peduncolo Rosso. Ja det är faktiskt så att Paolo tillsammans med borgmästaren i Prepotto räddade Schioppettino genom att ta sticklingar från de 60 vinrankor de hittade i trakterna och nyplanterade 3 500 vinstockar.

Idag är det sönerna Pierpaolo och Ivan som för arvet vidare. Hela deras egendom är certifierad för biologisk mångfald.

I början på förra året köpte vi en blandlåda med viner från Ronchi di Cialla och importören Kontextvin på Systembolaget. Sex olika viner på olika druvor ger dig chansen att bekanta dig med i mitt tycke intressanta, charmiga och inte minst goda viner på lokala druvor: Ronchi di Cialla: 2016 Ciallabianco, 13% vol, 2017 Refosco, 12,5% vol, 2018 Ribolla Gialla, 12,5% vol, 2014 Pignolo, 13% vol, 2016 RiNera, 12,5% vol och 2014 Schioppettino di Cialla, 12,5% vol.

Priset ligger på 1 710 kr och beställningsnummer är 70246.

Druvorna till det här vinet kommer från ett 1,72 ha stort terrasserat vinfält beläget i Cialla-dalen i kommunen Prepotto alldeles intill den slovenska gränsen. Vinfältet ligger på en höjd av 150-165 m över havet. Druvorna växer på vinstockar som har en ålder på bortåt 50 år.
Macerationen varar dryga månaden. Endast naturlig och lokal jäst används. Vinet får mogna i 14-18 månader på franska ekfat (90%) och slavonska ekfat (10%). Det får dessutom efter buteljeringen ligga något år på flaska innan det anses moget för marknaden.

Färgen går i en mörk rubinröd ton.

Doften börjar i en liten dovare tonart med höstlöv, läder, jord, cederträ och tobak, men rätt så omgående tar den friska och ungdomliga mörka frukten över förstärkt med ett kryddigt inslag.

I munnen är det den friska, ungdomliga frukten som regerar. Här finns mörka, syrliga körsbär, björnbär, enstaka blåbär och slånbär samt ett litet men ändå tydligt inslag av blåa plommon. Några små nypor av örter och kryddor förhöjer smakintrycken. Syran är på plats och harmoniserar med den genomtrevliga frukten. Tanninerna biter lite försiktigt i munhålan och bildar tillsammans med syran en ordentlig ryggrad hos vinet. Eftersmaken är medellång och där tillkommer lakrits och aningens violer.

Betyg 4

Ett riktigt gott vin i en matvänlig stil. Fortfarande rätt ungt och kan säkert utvecklas en del de närmaste åren.

2015 Mandelpfad Riesling GG, Weingut Knipser

Jag besökte på hösten 2016 några vingårdar i Pfalz. Och visst blev jag imponerad av vinerna och människorna bakom dessa viner. Det gäller såväl vita som röda viner. En av de producenter som imponerade mest var Weingut Knipser.

Företaget grundades 1948 av Heinz Knipser, men egendomen som sådan har en mycket längre historia. Den ligger i utkanten av byn Laumersheim och vin har det odlats på ägorna sedan år 1876. Idag är det bröderna Volker och Werner Knipser som har ansvaret för verksamheten.
Knipser förfogar över 40 ha vinmarker i Laumersheim, Grosskarlbach och Dirmstein. Deras fokus ligger på Grosse Gewächse Riesling och Pinot Noir, men dom odlar även 15 andra druvsorter. Bland de röda kan nämnas Merlot, Cabernet Franc, Cabernet Sauvignon och Dornfelder och bland de vita Chardonnay, Gelber, Sylvaner och Pinot Blanc.

Detta är en Riesling med beteckningen GG ( Grosses Gewächs). Strax väster om byn Dirmstein ligger vinfältet Mandelpfad och i hjärtat av det här vinfältet ligger den delen som kallas "Himmelsrech" och som Weingut Knipser förfogar över. Ungefär hälften av vinet har efter jäsningen fått tillbringa något halvår eller så på stålfat och den andra hälften på 600-liters barriquer.

Ett underbart vin. Ett av de bättre rieslingviner jag druckit. Det här är vår sista flaska och det är bara att konstatera att jag borde köpt fler.

En mycket trevlig doft av gula stenfrukter, nygrusad trädgårdsgång, skolkrita, aningens citrus, mandlar och nyutslagen kaprifol möter oss så fort vi sticker nosen i glaset.

I munnen har det en stor friskhet och smakerna är komplexa. De gula stenfrukterna från doften blir i gommen tydliga som aprikoser, persika, nektariner och aningens gula plommon. Någon päronskiva, aningens lime, lite ananas och fläderblomma fyller på smakerna. I den komplexa eftersmaken tillkommer mandelbeskvier, aningens honung och en god portion mineraler i form av skolkrita och sten. Alldeles i avslutet lite sälta.

Vinet är helt enkelt förbålt gott. Det har smugit sig in någon liten mognadston i de gula stenfrukterna. Kanske inte så långt till toppen, men där tror jag det kommer att hålla sig i många år till.

Betyg 4++

Jag betalde på plats 27 euro för den här flaskan.

Priorat x 2. 2015 Roquers de Samsó, Celler de L´Encastell vs 2015 NegreDeNegres, Clos del Portal

 I oktober 2017 besökte vi Barcelona och Priorat. Det var en vinresa i regi Club Amarone. En underbar resa med fantastiska möten med små vinbönder. Visst var jag bekant med Priorat utan att ha besökt området, men efter resan var jag lite nyfrälst. Det blev en serie blogginlägg som startade med detta inlägg.

2015 Roquers de Samsó.

En av resans höjdpunkter var lunchen med Raimon Castellvi, ägare till familjeföretaget Celler de l´Encastell. Du kan läsa om det här.

Det här vinet är gjort på 100 % Carignan eller Samsó från vinfältet MAS D´EN CACADOR, där druvstockarna har en ålder av 75-100 år. Vinet får tillbringa mellan 16 och 18 månader på nya barriquer av fransk ek. Dom gör mellan 500 och 600 flaskor av det här vinet.

Det har gått tre år sedan jag senast drack det här vinet och visst har det hänt en hel del. Vinet har lämnat ungdomen bakom sig och så sakteliga börjat närma sig ett mer moget stadium, utan att för den skull hunnit bli ett moget vin. 

Doft och smaker har djupnat och utvecklats en hel del. Friskheten och fräschheten finns där. Just nu är det inne i ett smått magiskt drickfönster. Ett sagolikt vin helt enkelt.

Doften är generös och inbjudande med en ljuvlig mörk frukt, som backas upp av härliga örter och kryddor. I inledningen finner vi läder, jord, tobak och höstlöv, men den mörka frukten tar över rätt så omgående. I bakgrunden spelar de våta berghällarna en finstämd ton.

I gommen är det den intensiva och rätt så kraftfulla mörka frukten som spelar huvudrollen. Här finns solmogna björnbär, mörka körsbär, blåa plommon och några svarta vinbär. Precis som i doften finns här gott om framförallt örter (rosmarin) och lite mindre av kryddor. Trevlig och lättsam syra och väluppfostrade tanniner. De senare har blivit mer avrundade sedan senast. Eftersmaken är sagolik med mera mörka bär, lite mörk choklad, någon droppe espresso och aningens violer.

Betyg 5

Vinet är privatimporterat och vi betalade runt 55 euro flaskan.

2015 NegreDeNegre, Clos del Portal.

2001 köpte Alfredo Arribas vingården Clos del Portal, som han rustade upp. Han har köpt till en del mark så att egendomen idag omfattar 50 ha, varav hälften är  vinfält och resten olivlundar, skog och mandelträd. Geografiskt befinner vi oss i den allra sydligaste delen av Priorat mellan el Molar och Bellmunt vid floden Siurana. All odling sker efter organisk-biologiska odlingsprinciper med inslag av biodynamiska tankegångar.

Negre De Negres är gjort på Grenache 60% (fem olika kloner), Carignan 30% och Syrah 10%. Det har fått vila upp sig i ca ett år på fat av fransk ek.

Ett lite enklare vin än det förra, men så är det också ungefär halva priset. Med detta sagt, så vill jag samtidigt påstå att det är riktigt gott och att här fås det mycket vin för pengarna.

Doften är präglad av solvarma lite mörkare bär. Här finns en del örter och kryddor i doften, som för tankarna till heta sommardagar vid medelhavet. Vi känner också en hel del mineraler som går i kritans tecken.

I munnen bjuds vi en generös och supertrevlig mörk frukt, där björnbär, körsbär, blåa plommon och några hallon dominerar intrycken. Någon liten kryddighet, men framförallt gott om örter. Tanninerna är rejält avrundade, men inte mer än att dom småkrafsar i munhålan och bjuder ett försiktigt motstånd. Trevlig syra. Eftersmaken är av medellång karaktär och där får de mörka bären sällskap av söt lakrits, krita och unset vanilj.

Ett gott och matvänligt vin.

Betyg 4.

Även detta har vi privatimporterat till en kostnad på runt 20 euro.

2013 Amarone Castel, Roberto Mazzi

 CL-fotbollen rullar vidare. Den här veckan är det paus och därmed ingen amarone. I förra veckan blev det en amarone från en producent som jag upptäckte för ett par år sedan. Roberto Mazzi. Kvällens amarone var i ett alldeles enastående slag.

Någon mil sydost om Negrar hittar vi Roberto Mazzi e Figli. Ett litet familjeföretag som äger runt 7 ha. Vineriet och vinkällaren ligger i den lilla byn Sanperetto Deras vingårdar ligger på de klassiska kullarna Sanperetto, Calcarole, Castel, Poiega och Villa. Vingårdarna ligger på cirka 200-300 meters höjd över havet. Inte så långt härifrån ligger storheter som Quintarelli. Verksamheten drivs enligt organisk/biologiska odlingsprinciper utan att vara certifierade. Det betyder att inga kemiska bekämpningsmedel används ej heller någon konstgödsel. Ett minimum av SO2 används.

Jag hade förmånen att i februari 2018 vara med på en provning i Stockholm med Antonio Mazzi. Det blev en artikel på Club Amarones hemsida. Du hittar där lite mer info om ägarna, vinerna och deras sätt att arbeta.

Alla deras vingårdar är planterade med ungefär samma druvblandning: Corvina (65%), Corvinone (5-10%), Rondinella (20-25%) och Molinara (5-10%) och det är därför som samtliga av deras viner har just den druvmixen. Det är den klassiska druvsammansättningen i ett Amaronevin. År 2004 försvann kravet på att Molinara måste ingå. I de nu gällande reglerna måste Corvina och Corvinone utgöra mellan 45-95 procent. Rondinella 5-30 procent samt 0-25 procent av andra tillåtna druvor.

Druvorna till kvällens vin kommer från vinfältet Castel, som är beläget på en höjd av 310 m över havet. Den höga höjden ger stora temperaturskillnader mellan dag och natt, vilket leder till en långsammare mognadsprocess, vilket i sin tur skapar större djup, intensitet och komplexitet hos druvorna. Jordmånen är i huvudsak vit kalksten. Vinrankorna är planterade på 1990-talet.

Avstjälkning och en liten kortare tid för maceration och jäsning görs i syfte att få en "renare" frukt. 30 månaders vila på barriquer av fransk ek.

Årgång 2013 är just nu i ett strålande drickfönster. Den var förvisso riktigt bra för två år sedan när jag senast drack den, men har har tagit ytterligare steg mot himmelens skyar. Fortfarande finns den ungdomliga fräschheten och friskheten där, men nu tillkommer ett större djup och en högre komplexitet i frukten. En antydan till mognadstoner har börjat infinna sig.

Doften är rätt så stor med en mörka frukt i centrum. Vi noterar även lite örter och kryddor samt aningens kakao och kritiga mineraler. Alldeles i slutet noteras en försiktig ton av torkade rosor. Den för amarone så typiska torkade frukten kan vi endast skönja i bakgrunden.

Det är när vi tar den första klunken som den här amaronen visar sin storhet. En stor, intensiv och komplex smak av mörka bär omfamnar oss. Det börjar med söta, mörka körsbär som för oss vidare mot solmogna björnbär, diverse skogsbär och blåa plommon. Örter och kryddor piffar upp smakpaletten. En finfin syra ger tillsammans med de mjuka ganska nätta tanninerna en bra ryggrad åt vinet. Eftersmaken är formidabel. Här får vi ett diskret inslag av torkad frukt såsom fikon, dadlar, russin och katrinplommon. Den typiska amaronebitterheten tar sig fram i eftersmaken med en lyxig mörkchoklad, några droppar espresso och körsbärkärnor. Någon droppe vanilj sätter punkten över i:et.

Betyg 4++

13,14,15 Cabernet Franc från Eugenio Rosi

Det är inte ofta vi dricker vin som uteslutande är gjort på druvan Cabernet Franc. Diverse s k bordeauxblandningar där Cabernet Franc utgör en mindre del händer ganska ofta att vi dricker. Men 100 procent Cabernet Franc, nej det är mera ovanligt. Vi har dock en favorit från  Norditalien, som dessvärre inte finns på SB, som alltid får följa med oss hem då vi besöker Köpenhamn. Pandemin satte stopp för vårt årliga besök, så vi får leva med tidigare inköp.

 Producent är Eugenio Rosi. Han arrenderar runt 7 ha spridda på fem olika vinfält i Vallagarina några mil nordost om Gardasjön, inte så långt från staden Rovereto. Är du i trakterna rekommenderar jag ett besök på det spektakulära konstmuseumet.

Han gör knappt 20 000 flaskor fördelade på cuvéerna:

- Anisos, ett vitt vin på en druvblandning av chardonnay, nosiola och pinot bianco

- Poeima, 100% marzemino

- Dòron, 100% marzemino

- Esegesi, en blandning på cabernet sauvignon och merlot

- En Cabernet Franc gjord på tre olika årgångar

Eugenio Rosi är utbildad vid den välrenomerade jordbruksskolan i San Michele All´Adige. Han har arbetat som chefsvinmakare på flera olika kooperativ innan han beslöt sig för att starta eget. Verksamheten drivs enligt ekologiska principer.

Eugenio Rosis Cabernet Franc är alltid en blandning på tre olika årgångar med en tredjedel från vardera året. Denna gången var det årgångarna 13,14,15 som vi drack. Vi har tidigare skrivit om 7,8,9, 9,10,11, 11,12,13 och 12,13,14. Druvorna till det här vinet kommer från ett vinfält beläget alldeles i närheten av Rovereto. Organisk odling. Spontan jäsning i öppna stålfat under 40-50 dagar, därefter blandas det med två andra årgångar. Ingen filtrering. Endast vid buteljeringen tillsätts ett minimum av svavel. Totalt görs det runt 1 800 flaskor.

Det är en rätt så stor doft om möter oss. Det startar med lite läder, höstlöv och blyertspenna, men rätt så omgående är det den generösa, mörka frukten som tar över. Tonen av svarta vinbär är tydlig. Någon liten kryddighet (peppar) kan vi notera liksom unset vanilj. En väldigt trevlig doft.

I munnen bjuds vi på en generös och rätt så kraftfull mörk frukt. De svarta vinbären är på något sätt vinets signum, men vi känner också blåa plommon, lite körsbär och blåbär. Örter och kryddor har sin givna plats. En rätt så stor syra skapar en bra friskhet. Tanninerna är på plats, men väluppfostrade som dom är biter dom endast lite försiktigt i munhålan och bjuder det där motståndet som uppskattar. Eftersmaken är något längre än medel och här får vi mer svarta vinbär, lite svartpeppar, aningens lakrits och mörk choklad samt någon animalisk ton.

Det här är gott så det förslår. Cabernet Franc när den är som bäst.

Betyg 4+.

Den här flaskan är köpt hos  Cibi e Vini i Köpenhamn för cirka 300 DKK