3-rätterspåse från Cosa i Kungsbacka och 2014 Morgon "Côte du Py" från Foillard

I fredags var det åter dags för en 3-rätterspåse från Cosa i Kungsbacka. Vi prövade den ett par gånger i höstas och var mycket nöjda med vad vi fick. Den första gången vi testade blev det ett blogginlägg. Klicka på länken så får du våra tankar.

Hunneboröra

Kvällens förrätt var gjord på gravad lax och räkor tillsammans med friterat tunnbröd och grillad citron

Mycket fräscht och väldigt gott. Det friterade tunnbrödet var ett perfekt tillbehör. I kylen hade vi kvar en slatt av en Colfondo Mongarda, som jag skrev om häromdagen.

Confiterad anka

Kvällen huvudrätt var confiterat anklår på en bädd av wokade grönsaker, lättgrillad sparris, ramslökskrutonger och gräslökskräm.

Så vansinnigt gott. Vi blir helt lyriska. Smakerna är sagolika. Vi kan inte annat än att ge högsta betyg till den här rätten.

Vi drack till detta ett vin från Beaujolais.

2014 Morgon "Côte du Py" från Jean Foillard.

Jean Foillard odlar alla sina vinmarker ekologiskt och har gjort så sedan starten 1982. Inga tillsatser används under vinifikationen och vinerna buteljeras utan klarning eller filtrering. Totalt disponerar Foillard 15 ha. Merparten av odlingarna ligger på Côte du Py strax utanför byn Villiè-Morgon, men också ett  1 ha stort fält i Fleurie.

                                                              

Beaujolais ligger i södra Bourgogne, strax norr om Lyon. Morgon är ett av tio Crus, vingårdslägen, i området. Druvorna till detta vin kommer från tre olika vingårdar. Vinstockarna i vingårdarna är gamla, i vissa fall över 100 år.

Detta vin framställdes med hjälp av "macération carbonique". Det innebär att hela druvor läggs i en tank. De understa druvorna krossas av tyngden så att juicen frigörs, kommer i kontakt med jästcellerna, och en jäsning startar. Koldioxid bildas och tränger undan syret i tanken varpå en intracellulär jäsning startar.

Vinet lagrades i 9-10 månader på gamla franska ek fat.

Vi möts av en trevlig doft där de röda bären spelar huvudrollen. Visserligen är doften något lite försiktig men ändå tydlig. Här finns också en finstämd ton av kryddor, regnvåta stenar och grusgång samt ett uns av blommor.

I munnen är det slankt och har en härlig frisk framtoning. De röda bären från doften återkommer i form av hallon, tranbär, ljusröda körsbär och jorgubbar. Det finns också ett litet mörkare drag, som för mina tankar till blåbär. En underbar frukt helt enkelt.

Men det finns mera. Små nätta toner av örter och kryddor. Små doser av såväl kritiga som steniga mineraler. Medellång eftersmak med en fin syrlighet. Behagfulla tanniner, som backar upp vinet.

Jag har tidigare inte varit överdrivet imponerad av Beaujolaisviner, men den här flaskan är riktigt bra. En av de bättre jag druckit.

Betyg 4

Jag köpte det här vinet för fem år sedan på SB. Priset då var 259 kr. Jag ser på SB:s hemsida att priset på årgång 2019 har stigit till 299 kr. Det är dessvärre slutsålt.

2017 Mongarda Colfondo Glera Colli Trevigiani

I början på förra veckan hade vi ett strålande vårväder. Nästan så att vi fick lite sommarvibbar. Vad vi längtat efter sådana här dagar. Arbetet i trädgården fick avslutas med en stund på Kyrkbänken från Hakebo Missionshus. I dylika stunder kan allt Coronaelände glömmas bort för en stund.

Vi hade en flaska kvar från förra sommarens PetNatlåda från Kontextvin med beställningsnummer  74267.  Så friskt, så törstsläckande och så gott. Hög tid för påfyllning och visst går den att beställa. Fram med telefonen och så var lite sommardricka beställt.

Mongarda är ett litet familjeföretag som tog sin början 1978 när Bruno Tormena beslutade att helhjärtat satsa på vintillverkning. Sonen Martino tog över ansvaret 2011 och följer i faderns fotspår.
Idag omfattar verksamheten 3 ha skog och 10 ha vinmarker fördelade på sju olika vinfält spridda runt byarna Col San Martino, Farra di Soglio, Miane och Valdbbiadene. Många av vinfälten ligger på väldigt branta sluttningar med gamla vinstockar (de äldsta planterade 1950). I huvudsak är det druvan Glera som odlas, men i små mängder även några lokala druvor såsom Bianchetta, Verdiso, Boschera och Perera.
Ingen konstgödning och inga kemiska bekämpningsmedel och med en inriktning på att bli certifierade som organisk odlare. Från 2015 används endast små mängder koppar ute i vinfälten vid allvarliga angrepp och mycket små mängder sulfiter i vintillverkningen.
Dom tillverkar tre Prosecco Superiore ( Zero Dosage, Brut och Extra Dry) samt en Col Fondo.

Glera Colli Trevigiani är gjort mestadels på druvan Glera, men också små mängder av de lokala druvorna som nämnts i ovanstående stycke. Druvorna kommer från några olika vinfält och de har vuxit på gamla vinstockar. Jäsningen sker på ståltank med vildjäst. Buteljering sker i mars när halvmånen infinner sig. En andra jäsning sker på flaskan. Ingen degorgering, ingen dosage och ingen filtrering.

Här finns en uppfriskande doft av mogna, gula äpplen, lite citrus, sommarvarma grusvägar och fläderblommor.

I gommen  en underbar friskhet. Torrt, lättdrucket, svalkande och törstsläckande blir den korta sammanfattningen. 

Mer nyanserat: mogna äpplen, nypressad grapefrukt, aningens päron och gula stenfrukter, steniga och kritiga mineraler.

En underbar sommardryck med stor friskhet. Torrt så klart. Lättdrucket och rent av törstsläckande.
Betyg 4

2005 Valpolicella Quintarelli

Kvartfinalerna i herrarnas CL drog igång i för någon vecka sedan. Det brukar då vankas Amarone, men de här två kvällarna var det istället en Valpolicella från Qunitarelli. I ärlighetens namn ett vin som kan mäta sig med de flesta amaroneviner.

Förväntningarna är alltid skyhöga då vi drar korken ur ett vin från Quintarelli. Den här kvällen korkar vi upp vår sista flaska från året 2005. Vad vi tyckt om andra vi druckit kan du läsa genom att klicka på resp årtal: 2000  2005 och 2009.

Bakom det här vinet finns den legendariske Giuseppe Quintarelli. Han gick bort i jan 2012 vid 84 års ålder, men vingården lever vidare genom hans barn. Geografiskt befinner vi oss några mil väster om Verona i Cerè i Negrardalens östsida.
Druvblandningen är 55% Corvina och Corvinone, 30 % Rondinella och 15% en blandning av druvorna Cabernet Sauvignon, Nebbiolo, Croatina och Sangiovese.  Druvorna har vuxit på vinstockar som i genomsnitt har en ålder av drygt 30 år. En del av druvorna (de sent skördade) vinifieras omedelbart, en del druvor torkas och vinifieras som på amaroenevis. Sedan blandas dessa och får ligga på stora fat av slavonsk ek i fem till sju år.
Quintarelli har alltid levt efter principen att släppa vinerna då de är drickklara, vilket ofta inneburit att varje årgång har släppts långt senare än vad andra odlare gjort i Valpolicella.

Låt mig slå fast med en gång att detta är ett alldeles underbart vin som är helt på topp just nu. Redan vid upphällningen fylls hela rummet av en stor, kraftig och komplex doft som får oss att le igenkännande. Här finns massor av mörka bär, lite mindre men ändå tydligt en del torkad frukt och en fin samling örter. I bakgrunden cirkulerar en liten bukett violer och rosor.

Vi smakar på vinet och konstaterar att vinet lämnat det juvenila stadiet bakom sig och börjat få en hel del mognadstoner, men ändå med en bra friskhet och långt ifrån fullmoget. Det är just i den skärningspunkten, där det ungdomliga börjat övergå till en begynnande mogenhet med bibehållen friskhet, som jag uppskattar Amarone och för den delen dessa gigantiska Superioreviner som allra mest.

Det här är ett vin som överträffar de flesta amaroneviner. Årgång 2005 är just nu magisk. I gommen får vi delikata söta, mörka körsbär, mogna björnbär och blåa plommon. Här finns också en fin samling örter, lite torkad frukt och kakao. Tanninerna är mjuka och behagliga, men bjuder ändå ett försiktigt motstånd. Friskheten finns där hela tiden. Eftersmaken är ljuvlig. Den mörka frukten får här sällskap med mörk choklad, någon droppe espresso, några körsbärskärnor och lite torkad frukt. Djupet och intensiteten i smaken är imponerande.

Betyg 5-

2020 Overnight Brut Nature Millesimato, en Spumante Rosé från Brunelli Wine

2017 hade jag ett projekt på vinbloggen, där jag månad för månad berättade vad som händer på en vingård. Jag hade besökt Brunelli Wine ett par gånger och blivit djupt imponerad av deras viner. Jag hade också fått en nära kontakt med Alberto Brunelli, så det föll sig naturligt att fråga Alberto om hjälp. Till min stora glädje var han positiv och lovade hjälpa till. I slutet på varje månad mailade Alberto mig och berättade vad som hänt på vingården, samt skickade några foton. Det blev tolv inlägg. Det sista i december 2017 och du kan läsa december inlägget här. Du hittar också där länkar till de övriga månaderna.

Det föll sig också så att 2017 presenterade Brunelli Wine två nya viner. Det ena vinet var Campo del Maestro. Den första årgången var 2014. Detta är ett vin som blivit mycket populärt inte minst bland svenskarna. Ja det har blivit så populärt att det numera ingår i det fasta sortimentet.

Det andra vinet som lanserades för första gången 2017 var Overnight. Ett rosévin på druvan Molinara. Nu tar Brunelli Wine det här vidare ytterligare ett steg genom att tillverka ett mousserande rosévin, som lanseras under våren. Jag har haft turen att komma över ett par flaskor.

Det här bubblande rosévinet är precis som syskonvinet Overnight gjort på i huvudsak druvan Molinara, men med någon liten skvätt Corvina och Corvinone. Druvorna kommer från vinstockar som är dryga 30 år med en jordmån som består av kalksten med stora stenar. 

Efter pressning av druvorna får musten tillbringa natten tillsammans med skalen. Denna korta macerationen ger vinet den trevliga rosa färgtonen samt bidrar till den charmiga doften och smaken. 

Vinet är gjort med "Metodo Charmat Lungo" dvs den andra jäsningen äger rum i stora trycktankar och inte på flaska, men med en mycket längre (6-7 månader) jäsningsprocedur än vad som är vanligt för en Prosecco. Syftet är att det ska åldras väl under 2-3 år samt ge en djupare och mer komplex smak, vilket jag tycker Brunelli lyckats med.

Ingen dosage.

I den friska och pigga doften hittar vi massor av smultron, lite hallon, tydliga tutti-frutti vibbar, aningens citrus, några brödsmulor samt unset rosor och skolkrita.

Vi tar den första klunken och slås av den härliga friskheten, tillgängligheten och charmen i det här bubblande rosévinet. De röda bären med smultron, hallon och jordgubbar tar omedelbart kommandot i gommen. Lite citrus, aningens persika, mariekex, någon liten örtighet och unset krita kan vi också notera. I avslutet får vi en hygglig portion blodgrape. En redig törstsläckare!

Charm och karaktär som paras med drickvänlighet och tillgänglighet gör det här till en given sommarfavorit.

Betyg 4

Det kommer dyka upp i beställningssortimentet i maj och kommer då kosta 267 kr.

2010 Chateauneuf-du-Pape Domaine La Barroche Signature

Påsken innebär alltid att någon av måltiderna har lamm som huvudnummer. Så även i år. Vi hade lagt ett par lammkotletter på grillen. Ugnsbakade några potatisar. Några haricot vertes smörstektes i pannan samt en sallad. När det kommer till lamm, så vill jag gärna dricka en Chateauneuf-du-Pape. Det fanns en tid då viner från Ch9dP stod högt i kurs hos Vintankar. Vi köpte regelmässigt varje årgång av våra favoriter, men intresset har svalnat och numera blir det mest att dricka av det vi redan har i källaren.

En av våra stora favoriter i Ch9dP har varit Domaine La Barroche. Vinmakare är Julien Barrot. Han gjorde under några år  fyra olika cuvéer: Terroir, Signature, Fiancé och Pure. Från och med årgång 2010 gör han endast tre cuvéer nämligen Signature, Fiancé och Pure. Årgång 2009 blev den sista av  Terroir. Vi drack vår sista flaska av Terroir på hösten 2019, vilket resulterade i följande blogginlägg.

Fiancé i version 2007 drack vi för snart fyra år sedan och den gjorde oss inte besvikna. Läs om detta här. Deras prestigevin Pure från 2009 hyllade jag här.

Signature har en druvblandningen som är 66% Grenache, 15% Mourvedre, 13% Syrah och 6% Cinsault. Lite varierar den år från år, men den är alltid grenache-dominerad med dryga 60%. Mourvèdre och Syrah står tillsammans för cirka 30%, där andelen Mourvèdre är någon procent högre. Cinsult ingår ofta med runt 5 % och sedan kan några andra av de tillåtna druvorna ingå med någon procent.
Druvorna avstjälkas. Jäsningen äger rum på cementtankar. Vinet får ligga med skalkontakt runt fyra veckor. Det lagras sedan i 18 månader på 600-liter stora ekfat. Ingen filtrering innan det buteljeras.

Vi möts av en mogen, men ändå frisk doft. Det finns till en början lite toner av läder, jord och höstlöv, men rätt så omgående är det frukten och bären som tar över. Provencalska örter är det rätt gott om liksom de solvarma berghällarna, stenkross och dammig grusväg. Kanske inte så stor, men definitivt väldigt trevlig och angenäm.

I gommen startar resan med en blandning är mörka och lite rödare bär: solvarma björnbär, plommon och aningens svartvinbär från det mörkare hållet sällskapar med ljusare körsbär, hallon och någon enstaka jordgubbe. Klart läcker frukt. Inslaget örter är tämligen stort och de för tankarna till en het sommardag i Provence ( bl a lavendel,rosmarin, pinjeträd). Snälla, mjuka och lena kan tanninerna sammanfattas som. Eftersmaken är något längre än medel. Frukten och örterna återkommer, men får här sällskap av lakrits, lite violer, någon droppe espresso och någon stenig mineral.

Smaken känns helt klart mogen utan att ha blivit övermogen. Så mycket mer att vänta ut tror jag inte att det finns, däremot håller det sig nog här ett par år till.

Ett trevligt och mycket gott vin som utgjorde en perfekt matchning till våra lammkotletter.

Det är bara att konstatera att än en gång levererar Dom La Barroch en härlig vinupplevelse och att  Ch9dP och lamm är en härlig kombo. Borde kanske trots allt fylla på källaren med ett par flaskor.

Betyg 4+

Jag vill minnas att jag betalade runt 350 kr på SB en gång i tiden för den här flaskan. En koll på SB:s hemsida idag visar att det finns idag två varianter från Dom La Barroche. En från 2016 som kostar 450 kr och det verkar vara motsvarigheten till Signature, men så finns det en ny variant med namnet Liberty från 2017 och den kostar 251 kr.

Grand Cellier 1er Cru, Vilmart & Cie

 En av dagarna före påsk fixade vi till en lite lyxigare pastarätt med kammusslor, havskräftor och räkor. Till detta måste vi så klart dricka ett bubblande vin. Det fick bli en champagne från en av våra favoritproducenter Vilmart & Cie.

Vilmart & Cie grundades 1890 i Rilly-la-Montagne. De producerar 110 000 flaskor per år och leds i dag av Laurent Champs. Under de nästan 20 år som Laurent drivit verksamheten har huset utvecklats till en champagneproducent i världsklass. De eleganta och rena champagnerna som produceras kommer från druvor odlade i Rilly-la-Montagne och Villers-Allerand. Alla druvor är Premier Cru och de odlas biodynamiskt. Vilmart har dock inte ansökt om att bli biodynamiskt certifierad.

Jag har provat några av deras andra cuvéer. Det är snart ett år sedan jag deras Coeur du Cuvée från 2008. Jag skrev då lite mer utförligt om Vilmart samt länkade till de cuvéer jag smakat. Du hittar dom tankarna här

Grand Cellier är gjord på Chardonnay (70%) och Pinot Noir (30%) som vuxit på vinstockar som har en genomsnittlig ålder på dryga 30 år. Den görs på tre olika årgångar. Basåret är 2015 med reservvin från 2013 och 2014 med ungefär en tredjedel av vardera året. Den degorgerades i november 2018. Dosagen är 8g/liter.
Den har tillbringat runt tio månader på stora ekfat s k foudres innan den tappades på flaska för en andra jäsning.

Färgen går i en blekare gyllengul ton med några skira vårgröna stråk vid glaskanten.

I doften hittar vi tydliga äppeltoner (mer gula än gröna), lite citrus, dammig grusväg, skolkrita, aningens kaprifol, samt aningens, aningens liten kryddighet och rostat bröd. På det hela en mycket trevlig doft utan att för den skull vara stor.

En champagne med härlig friskhet. Så klart är den torr, men inte knastertorr. I munnen återkommer den fina tonen av gul/gröna äpplen och även här är citrusen påtaglig. Det finns också lite gula plommon, några persikor, aningens rostat bröd och lite mera mariekex. Medellång eftersmak med någon liten kryddighet, unset honung, mineraler som är såväl steniga som kritiga och i avslutet en tydligt grapefrukts bitterhet.

Jag tycker den här champagnen är mycket tillgänglig just nu. Visst kan den utvecklas något till, men det räcker långt hur den är just nu. Den är helt i min smak med en fin balans mellan syra och smaker.

Betyg 4

Den är köpt av Franska Vinlistan. Minns jag rätt låg priset på 480 kr.

2009 Amarone från Le Bertarole

Ingen är väl överraskad att det dracks Amarone hemma hos JC Vintankar under Påsken. Det fick bli vår sista flaska av årgång 2009 från Le Bertarole. Årgången som sådan stämde jag av 2018 genom att det året dricka 19 olika Amarone från 2009. Vad jag tyckte finns nedskrivet i en artikel på Club Amarones hemsida.

Le Bertarole var en av de första kvalitetsamarone, som vi provade i början på 2000-talet. Vi föll pladask. Le Bertarole är därmed lite ansvariga för att vi blivit dom amaronenördar vi nu en gång är. Vi har besökt dom vid ett par olika tillfällen. Vingården ligger ett stenkast från den utsökta restaurangen Enoteca della Valpolicella i Fumane, så en bra kombo är en lunch där och ett besök hos Le Bertarole.

Marco Venturini är genomsympatisk och ett samtal, en visning och en provning med honom gör hela resan minnesvärd.

Druvsammansätnningen är 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina.
Vinet har lagrats först på ståltankar i 4-5 månader, därefter ca 30 månader på slavonska ekfat och slutligen 10-12 månader på flaska. Knappt 4000 flaskor gjordes det av årgång 2009.

Detta är just nu en alldeles underbar amarone, som  befinner helt på topp. I sanningens namn har jag nog aldrig smakat Le Bertaroles Amarone bättre än så här.

Doften startar med läder och höstlöv, men det står inte långt på innan den förföriska mörka frukten tagit över. Här finns också ett finstämt inslag av örter, torkad frukt och kakao. Riktigt läcker doft.

I munnen dyker det omgående upp mörka körsbär, mogna björnbär, några svarta vinbär och blåbär samt något enstaka blått plommon. En underbar bärkompott. Lite örter och kryddor bättrar på smakupplevelsen. Här finns också lite torkade frukter i form av katrinplommon, dadlar och något enstaka russin.  Syran är alltjämt vital och ger vinet en trevlig friskhet. Tanninerna mjuka och nästan lena. Eftersmaken är amaronelång och här får den mörka frukten sällskap av riktigt mörk lite småbitter choklad och körsbärskärnor.

Ja ni hör hur det låter. Det här är en riktigt bra amarone. Så mycket mer utveckling tror jag inte på, men å andra sidan håller den sig säkert på den här nivån i åtskilliga år till.

Betyg 5-

Vad jag tyckt om andra årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal: 2001, 2005 och 2007

L´Astré en Blanc de Noir från David Léclapart

Skärtorsdagen bjöd på ett underbart väder. Soligt och svag vind. Kanske något kylslaget, men solen värmde oss. Det blev årets första kyrkbänksdricka.

David Léclapart blev redan som ung nästintill lite kultförklarad. Egendomen ligger i den lilla Premier Cru-byn Trépail strax norr om den mer kända byn Ambonnay. David kommer från en familj med anor i Champagne. Fjärde generationens vinmakare som han är tog han 1998 över familjens egendom och redan från starten började han odla enligt biodynamiska principer. Han söker inte en speciell stil utan vill att varje årgång ska vara präglad av det årets förutsättningar. Vinet får uttrycka sig så som det fötts utan att ta bort eller ändra på för mycket. Ett minimum av svavel används, ingen dosage och ingen filtrering. Samtliga vinfält är ECOCERT och DEMETER cetifierade sedan år 2000.
Samtliga Davids champagner är årgångsviner, men eftersom han av utrymmes skäl låter vinerna ligga runt 15 månader innan de degorgeras, istället för de tre år som regelverket säger, får årgången inte stå på etiketten. Detta löses genom att det på baksidesetiketten står LV13 (se bilden längst ner), vilket betyder att årgången är 2013.
Han förfogar över 3 ha vinmarker uppdelade på lite över 20 små vinfält. Årsproduktionen ligger på 12 000 flaskor fördelade på fyra olika cuvéer.

Min första flaska från David Léclapart drack jag för lite drygt ett år sedan. Det var L´Artiste årgång 2011. Mina tankar läser du på den här länken.

L´Astre är en champagne gjord på druvan Pinot Noir till hundra procent. Druvorna kommer från fyra olika vingårdslägen. Två med lite äldre vinstockar och två med lite yngre. Det har fått jäsa på gamla ekfat, där det också fått ligga till sig ett tag innan det degorgerades. Ingen dosage.

L´Astre skapades 2010 som en anpassning till de klimatförändringar David tyckte sig se.

Vår flaska är från 2013 och det ska sägas med en gång att den är mycket ung. Den mår säkert bra av att få ytterligare 3-5 år i källaren. 

Med detta sagt så ger den oss den här Skärtorsdagen en sällsam upplevelse. En lite annorlunda champagne i såväl doft som smak. Vi gillar vad vi får i våra glas. Inte helt lätt att hitta ord som gör den rättvisa, men jag gör ett försök.

Färgen går i en mycket rödguldsaktig ton. Nästan så jag tror att det är en rosé jag hällt upp.

I doften finns en hel drös med friska, röda bär, men också lite rostat bröd, nyjäst bröd, dammig grusväg och rostade nötter.

I munnen är det väldigt friskt, knastertorrt och med en stor syra. En mycket komplex och sammansatt smak. Det är här svårigheterna infinner sig att göra en beskrivning. Syran är stor och indikerar att vänta några år så blir det ännu bättre och mera tillgängligt. De röda bären från doften dyker upp som hallon, tranbär och granatäpplen. Syrliga röda äpplen. Rostat bröd, lite brända mandlar utan sockersmak, smulor från danskt rågbröd och några nypor örter (svårt att pricka in vilka). Lång eftersmak med lite honung, aningens päron, blodgrape, mera örter och granatäpplen/tranbär.

Hustrun och jag gillar den här lite annorlunda champagnen. Den var vår enda flaska, men vi är väldigt nyfikna på hur den känns 2025. Vi får väl ge oss ut på nätet och leta.

Betyg 4+

Jag köpte i mars 2018 en kartong med fem olika cuvéer från Franska Vin Listan. Det här är den andra flaskan jag testar. Tidigare testat är som jag skrev ovan

- L´Artiste 2011 Blanc de Blancs. Även den fick betyget 4+.

2017 SP68 Rosso från Arianna Occhipinti

Jag skrev för fjorton dagar sedan om årgång 2016 av det här vinet. Jag har ju alltid höga förväntningar när jag dricker viner från Arianna Ochhipinti, men då blev jag lite besviken. Flaskvariation? Årgången? Passerat toppen? Du kan läsa mina tankar här.

Det var min sista flaska. Jag har ett par flaskor av senare årgångar, så bara att dra korken ur en från 2017 och se om det kan hjälpa till att svara på dessa svåra frågor.

SP68 är gjort på druvmixen 70% Frappato och 30% Nero d´Avola, som främst kommer från vinfälten i Bombolieri, där vinstockarna har en blandad ålder. Druvklasarna avstjälkas och får spontanjäsa samt ligga med skalen i cirka 15 dagar. Vinet får jäsa på cementtankar, där det får ligga kvar och mogna i 6 månader. Buteljering görs utan vare sig klarning eller filtrering. En ytterst liten tillsats av S02 görs.

Doftmässigt känner vi igen SP68 med de inledande tonerna av läder och höstlöv. Den trevliga och tydliga frukten som mestadels går i en mörk tonart, men som också har ett litet ljusrödare inslag. De finstämda tonerna av krossade flintastenar, grusvägen, örterna och touchen av viol är också attribut vi tar till oss.

Det var smakmässigt som 2016 gjorde mig besviken, så med stor nyfikenhet tar jag en liten klunk och konstaterar att det här är något annat. Det är så här jag både minns och vill ha min SP68 Rosso.

Slankheten och den behagliga stramheten är på plats. Likaså friskheten och det var nog den jag saknade i 2016 för 14 dagar sedan. Just friskheten i frukten med syrligheten hos bären är något jag uppskattar hos SP68 Rosso. Här finns tranbär, körsbär, skogshallon, blåbär, granatäppeljuice och blåa plommon (inte riktigt mogna). Härliga örter och finstämda mineraler (sten, vulkan) ökar på komplexiteten. Det finns ett angenämt tanninbett. Eftersmaken är något längre än medel och där får den fina frukten sällskap med en liten rökighet, unset violer och  en viss mineralsälta.

Det här är ett riktigt gott vardagsvin. 

Betyg 4

Min flaska är köpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini för 160 DKK. På SB finns årgång 2019 för 199 kr.