Vinprovning

För ett par veckor sedan besökte L och G oss. Lite blåsigt, men traditionen av havsbad håller vi vid liv. Likaså blir det alltid en vinprovning. L hade mig sig ett vin och jag hade plockat fram två viner ur källaren. Trots att vi har provat vin sedan slutet på 1970-talet, så är det ändå lika svårt att träffa rätt. Ledtrådar serveras. Den ena mer givande än den andra och till slut har vi ringat in druva och land och därmed är vi nöjda.

2014 Valiniere från Domaine Leao Barral. 

I den lilla byn Lenthéric i Faugères i Languedoc hittar vi Domaine Leon Barral. Familjen Barral har varit vinodlare sedan mitten på 1700-talet. Nu är det 13:e generationen som styr över den 30 ha stora egendomen, varav 7 ha är betesmark för djuren. 1993 tog Didier och hans bror över verksamheten och började omgående producera vin under eget namn. Dom ställde samtidigt om till ett biodynamiskt influerat produktionssätt och har blivit lite av föregångare med det i Faugères.

Leon Barrals vita vin har jag aldrig smakat, men deras basvariant Faugères (2014) har jag skrivit om här. Ett riktigt trevligt vin. Toppvinet "Jadis" har jag hyllat i såväl årgång 2010 som årgång 2013. Toppvinet "Valinière har jag druckit och hyllat både årgång 2010 och årgång 2013

Valinière görs på druvmixen Mourvèrdre (80%) och Syrah (20%), som vuxit på vinstockar med en ålder på mellan 15 och 30 år. Vinifiering: Druvorna pressas försiktigt i en gammal vertikalpress, de olika druvorna vinifieras separat, omdragning sker med hjälp av tyngdkraft. Det får ligga i mer än två år på i huvudsakligen äldre barriquer. Ca 10%  är nya fat.

Doften avviker från de andra vinerna med sin lite stalliga framtoning. Här finns även läder och en del mörk frukt. I mindre omfattning men ändå tydligt noterar vi örter, metallslöjdssal, rått kött och aningens violer. Jag har i tidigare årgångar inte upplevt stalltonerna så här tydliga och de släpper inte fram den varma, mörka frukten på det sätt jag förväntat mig.

I munnen består den mörka frukten av mörka körsbär, blåa plommon och aningens tranbär. Medelhavsörter noteras liksom mineralblandningen av sten, krita och järn. Tanninerna närvar genom att smånafsa i munhålan. Jag tycker inte frukten och smakerna kommer fram på det sätt jag förväntat mig, så en viss besvikelse infinner sig. Flaskvariation, årgång eller tunnel?? 

Betyg 3+

2016 Merlot Riserva, Tenuta La Minerva. 

Det här är L:s bidrag och som alltid har han med sig ett mycket spännande vin. Inte var dag vi dricker vin från Schweiz.

Jag har svårt att hitta så mycket fakta om producenten och det här vinet. Tenuta La Minerva håller till i kantonen Ticino (Tessin) i vad som kallas den italienska delen av Schweiz.

Färgen går i en tät, mörk rubinröd ton.

Doften är fylld av mörka bär, där tonen av svarta vinbär och mörka körsbär är tydlig. Fast initialt är det jord, läder och aningens tobak vi noterar, En finstämd arom av kryddor, unset vanilj och choklad anar vi oss till.

Ett hyfsat fylligt vin. Mycket av doften går igen i smaken. Den mörka frukten domineras av mörka körsbär, svarta vinbär, björnbär och lite blåbär. En finstämd kryddighet bidrar till komplexiteten. Syran skänker vinet en bra friskhet. Tanninerna närvarar och är fogliga. De bjuder ett härligt motstånd. Medellång eftersmak, där det tillkommer lite sötlakrits och choklad.

Ett mycket gott vin.

Betyg 4

2019 Re Diale Bolgheri Superiore, Le Novelire.

Det här är tredje flaskan jag dricker det här året av det här vinet och den här årgången. Och faktiskt  så imponerar den mer för var gång jag dricker den.

Le Novelire är en familjeägd vingård belägen någon mil söder om Bolgheri i närheten av den lilla staden Castagneto Carducci. Geografiskt befinner vi oss nästan rakt västerut från Sienna någon mil från Medelhavet. Vingården omfattar totalt 9 ha, varv 4 odlas det vin på, 3 ha är olivlundar och 2 ha är odlade med persikor.

Det hela tog sin början 1963, då Bruno Micheletti (född och uppvuxen i Castagneto) förvärvade vingården. De första 50 åren såldes viner på bulk och direkt till slutkonsumenten, men för några år sedan började viner produceras och buteljeras under egna etiketter. Det var barnbarnet Fabrizio som startade den verksamheten och gav företaget namnet Novelire, som en påminnelse om att Bruno Micheletti köpt vingården för nio millioner lire. Dom odlar dels de lokala druvorna sangiovese, trebbiano, malvasia, vermentino och dels Bordeaux-druvor som cabernet (sauvignon och franc), merlot och syrah.

Det här är ett vin gjort på lika delar Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc och Merlot. Manuel skörd. Avstjälkning. Jäsning på ståltankar. Vinet får mogna i 18 månader på stora ekfat s k tonneaux innan det buteljeras.

 En rätt så stor doft, som initialt domineras av jord, mossa, lite potatisskal, läder, tobak och en del mörk frukt. Efter en stund i glasen tar den mörka frukten kommandot i sällskap med en del kryddor. Ju längre tid i glasen desto mer framträdanden blir den mörka frukten, där speciellt tonen av svartavinbärsblad är markant.

I munnen har det en trevlig friskhet och fräschhet. De mörka bären dominerar smakintrycken: svarta vinbär, blåbär, blåa plommon och björnbär. Här finns också finstämda toner av örter och kryddor, där tonen av svartpeppar är tydlig. En fin och härlig syra liksom de redan nu avrundade tanninerna gör vinet väldigt drickvänligt. I eftersmaken får den mörka frukten sällskap av lite lakrits och några nävar mineraler (järn, sten, krita).

Re Diale är ett riktigt gott vin och därtill helt klart för att drickas nu, även om det säkert klarar flera år i källaren. Jag utnämner det till WOTN (Wine Of The Night) knappt före Tenuta La Minervas Merlot Riserva.

Betyg 4+

Jag har tidigare skrivit om fyra andra av Le Novelires viner. Du som vill läsa mina tankar klickar på nedanstående länkar:

- Re Mentino

- Re Stigio

- Re Be

- Re Ludio

Du som är intresserad av Re Diale kan höra av dig till info@lovewine.se 

Priset tror jag ligger på knappt 37,30 euro.

2019 Roquers de Garnatxa, Celler de L´Encastel

Vid en grillkväll häromveckan blev vi sugna på att testa den nya årgången av det här vinet, som jag i tidigare årgångar höjt till skyarna. Jag drack årgång 2015 av det här vinet för två år sedan. Du hittar mina tankar på den här länken.

Celler de l´Encastell är en litet familjeföretag i utkanterna av den lilla byn Porrera. Familjen Castellvi har odlat druvor här under många år och sålt dom till det lokala kooperativet. 1999 tog Raimon Castellvi och hustrun Carme Figuerol  beslutet att producera vin under eget namn. 

Vi besökte dom på hösten 2017 och fick en oförglömlig lunch och vinprovning. Den minnesvärda stunden skrev jag om här.

100% Grenache från vinfältet  MAS D´EN CACADOR, där druvstockarna har en ålder av 75-100 år. Vinet har fått 8 månader på begagnade franska ekfat (400-liters). 600 flaskor görs av detta vin.

Ett helt fantastiskt vin. Ännu ungt med en härlig fräschör.

En rätt så intensiv doft med mörka bär, örter och kryddor i förarsätet. I mindre omfattning men ändå tydligt noterar vi nygrusad landsväg och kritdamm. Svartpeppartonen blir tydligare ju längre tid vinet får i glasen.

I munnen är det de mörka bären som omedelbart tar kommandot. En underbar och ljuvlig frukt möter oss. Här finns solmogna björnbär, skogshallon, mörka körsbär, några blåa plommon och blåbär. Örter och kryddor, speciellt svartpeppar, kan vi också känna. I eftersmaken, som är något längre än medel, tillkommer sötlakrits, aningens mörk choklad steniga och kritiga mineraler, unset vanilj och lite röda bär.

Ja det här är precis så gott som vi minns det. Ett sagolikt vin helt enkelt. Ännu ungt och mer utveckling är att vänta de närmaste åren.

Betyg4++

Tre Grekiska stjärnor: Roditis Orange från Tatsis, Retsina från Galari och Aidani från Hatzidakis

Det har blivit tre riktigt trevliga och bra viner från Grekland de senaste veckorna. Tre viner som är som gjorda för de fantastiska sommardagar vi haft den senaste veckan. Fast idag har det börjat regna. Ett välbehövligt regn. Samtliga viner är inköpta av Oinofilia i Köpenhamn.

2016 Roditis Orange från Tatsis

Tatsis Winery hittar vi i Goumenissa, Makedonien, Grekland.  Det är ett familjeföretag där pappa Christos och sönerna Periclis och Stegios driver verksamheten. Det hela tog dock sin början då Christos farfar förvärvade egendomen och började producera vin. 1998 började dom med ekologisk odling för att 2002 helt gå över till odling enligt biodynamiska principer. Idag omfattar egendom 13 ha vingårdar. I huvudsak odlar dom de inhemska röda druvorna Xinomavro och Negoska, men även Roditis, Alepou, Malagousia, samt de röda internationella druvorna Cabernet Sauvignon, Merlot och Cinsault.

Det här är ett vin gjort på den lokala druvan Roditis. Detta är en rosafärgad druva som använts för att göra vita viner, men får den vid tillverkningen tillbringa en längre tid med skalen så blir färgen mer orangefärgad. Det är precis detta som Tatsis har gjort. Runt en månad med skalkontakt i öppna kärl har det blivit. Det har därefter fåt mogna i ett år på gamla begagnade ekfat innan det buteljerades. 

Spontan jäst, ofiltrerat och icke klarnat.

Färgen går i en ljus bärnstensfärgad nyans.

I doften hittar vi orientaliska kryddor, apelsinskal, rosor, aprikoser och våta granithällar.

I munnen har det en härlig friskhet. Torrt så klart och rätt så fylligt. Mycket av dofterna kommer tillbaks i munnen. Vi noterar särskilt den röda citrusen, aprikoserna och persikorna samt den trevliga kryddigheten. Nätta och lite inställsamma tanniner. Eftersmaken är medellång och där dyker en angenäm ton av honung och rosor upp. Och så ett avslut med blodgrapens lilla bitterhet.

Uppfriskande och lättdrucket.

Betyg 4.

Retsina Lemnos från Garalis. 

Ett par gånger varje sommar dricker hustrun och jag Retsina. Förutsättningar måste vara en stekhet sommardag och en sådan inföll i förra veckan. Friterade bläckfiskringar, tzatziki, sallad med tomater, gurka, lök och så klart fetaost. Grönsakerna är egenodlade.

 Just

Manolis Garalis är tredje generationens vinmakare. Han startade sin egna verksamhet 2006 och redan 2007 kommer den första årgången. Garalis Winery håller till på ön Lemnos belägen i den nordligaste delen av Egeiska havet. 

Det är ett rent familjeföretag där både hustrun och barnen är involverade. Garalis odlar främst de lokala druvorna Limnio och Muscat Alexandria. Vingården är 5 ha stor och brukas enligt organisk-biologiska odlingsmetoder (certifierade). Jordmånen på vingården är vulkanisk. Vinfälten ligger på 150-200 m över havet. Endast naturlig jäst används. Ytterst lite svavel tillsätts vid buteljeringen.

Druvan är Muscat Alexandria till hundra procent. Jäsningen har ägt rum på rostfria ståltankar och varade runt 19 dagar under vilken färsk "Pine resin" tillsättes.

I den mån en Retsina kan vara elegant så är Garalis variant just det.

Den tydliga tonen av kåda ger sig omedelbart tillkänna. Inte den där råa som en kan känna hos Retsina som serveras på turisttavernorna utan en mer elegant ton.Här finns citrus, tropisk frukt och en näve örter.

Det här är lättdrucket och törstsläckande på en och samma gång. Precis som i doften lämnar kådan tydliga avtryck i gommen, men här kompletterad med gröna äpplen, citrus och aprikoser. Och örter så klart.

En av de tre bästa Retsinor vi druckit.

2019 Aidani Hatzidakis. 

I helgen grillade vi fisk. Lax, marulk och havskräftor. Aioli och färskpotatis (rosen). Till detta ett smakrikt vin från Santorini.

Haridimos Hatzidakis växte upp på Kreta. Studerade Oenologi vid universitetet i Aten. 1996 köpte han en övergiven vingård ( dryga 300 m ö h) belägen runt byn Pyrgos Kallistis på Santorini. Gjorde en del omplanteringar. Införde organisk/biologiska odlingsmetoder. Specialiserade sig på lokala druvor såsom de vita  Assyrtiko och  Aidani och den röda Mavrotragano. Idag äger Hatzidakis runt 10 ha vinodlingar och samarbetar med många fler odlare. Allt med inriktning på organisk-biologiska odlingsmetoder. På sommaren 2017 avlider han och nu är det dottern Stella som för företaget framåt.

Det speciella med viner från Santorini är dels de lokala druvorna, men också öns ekosystem som präglats av vulkanjorden, starka vindar, små regnmängder, heta somrar och det fullständigt unika att vinlusens härjningar aldrig nådde hit.

Det här vinet är gjort på 100% Aidani, som också fått ge namn till vinet. Aidani är en grön druva som främst odlas på Santorini, men går även att hitta på andra öar i Egeiska havet.

Druvorna till det här vinet kommer från vinrankor som vuxit på vinfält belägna på 70-300 m över havet. Druvorna pressas varsamt och får sedan ligga i 12 timmar med skalkontakt. Jäsningen sker med naturlig jäst på ståltankar, där det också får vila upp sig i sex månader innan det buteljerades.

Vi har tidigare hyllat Årgång 2015 och Årgång 2017.

Färgen går i en guldgul nyans. 

I doften hittar vi citrus, örter, lite päron, någon gul stenfrukt, nykrossad sten och aningens sommarblommor.

I munnen är det friskt med tydliga toner av citrus, örter och krossade flintastenar. I mindre omfattning men ändå tydligt noterar vi päron, gula plommon, persika, någon tropisk frukt samt ett floralt inslag. Eftersmaken är något längre än medel och där tillkommer unset honung. I avslutet en liten mineralsälta.

Precis som tidigare gånger så slås vi av den alltigenom perfekta balansen mellan smakerna och syran.

Betyg 4+

Marv & Ben i Köpenhamn

Dag två i Köpenhamn bjöd på ett strålande sommarväder. Vi släntrade runt i Byn och bara njöt av atmosfären. Smörrebröd vid Gråbrödratorget. Kvällen startade vi på Höjbro Plads med gladjazz. Vi hade bokat bord till klockan 20 på Marv & Ben, som endast ligger ett stenkast därifrån.

Vi gjorde det lätt för oss och valde deras avsmakningsmeny med till hörande vinpaket. 

Det hela startade med att vi fick in lite gott bröd och hemmagjort smör med uppmaningen att inte äta oss mätta på brödet! Därefter startade en matresa vi sällan ska glömma. Detta tillsammans med viner som satt som en smäck till varje maträtt

Den första rätten var Hamachi, tomater och tång. Inte så ofta vi serverats Hamachi, vilken är en sorts japansk fisk. En lättsam och väldigt god rätt att starta kvällen med.

2021 Piona Gavi.

Vi drack till detta till detta ett vin på druvan Cortese som producerats av Camilla Gemme, som tillsammans med sin mor Silvana Aluigi driver Piona Winery i Gavi. Geografiskt befinner vi oss i de södra delarna av Piemonte någonstans mittemellan Alessandria och Genua.

Deras vingård ligger på 250-290 m ö h. Vinstockarna har en ålder på 10-12 år. Druvorna handskördas under den första halvan av september. Pressas varsamt och får jäsa utan skalkontakt.

Ett mycket friskt och lättsamt vin med en fin elegans.

Färgen går i en halmgul nyans med lite ljusgröna stråk.

I såväl doft som smak kan vi hitta en fin och frisk citrusblandning, där grapefrukten sticker ut lite extra. Speciellt i doften noterar vi fläder och andra vita sommarblommor. Ett visst inslag av steniga mineraler kan vi också notera liksom en mycket liten nypa örter.

Gott!!

Det här dricker vi mer än gärna igen!

Så var det dags för rätt nummer två. Rödspättafilé med kantareller och fläderblommor. En härlig smakkombination. Här serverades vi en Chardonnay.

2020 l´Expression du Chardonnay, Domaine Sainte Barbe.

Victor Chaland började på 1930-talet odlar druvor här. Sonen Jean-Noël tog över 1967 och började göra eget vin. År 2000 fick Jean-Marie ansvaret för gården som då omfattade ca 4 ha. Idag är den på 9,5 ha spridda på 23 olika vinfält runt byarna Viré, Montbellet och Burgy. Den är sedan 2003 certifierad som Organisk odling. Genomsnittsåldern på vinrankorna är 50 år. Årsproduktion ligger på cirka 50 000 flaskor

Druvorna pressas varsamt och jäsningen sker genom den naturliga jäst som finns på druvornas skal.

Vinet har fått tillbringa några månader på sin jästfällning innan det buteljerades.

I det här vinet finns det lite mer kraft än i det första vinet, men inte utan en viss elegans. Syran är rätt så stor, men utan att bli allt för närgången. Citrus, gröna äpplen, aningens päron, någon gul stenfrukt, diskreta örter och gott om såväl steniga som kritiga mineraler. Inget stort vin, men ändå väldigt gott och trevlig, som gjorde sig alldeles utmärkt till rödspättefilén.

Den tredje rätten vi serverades var New Danish Potatoes med en subtil ton av makrill och dill. Till detta serverades ett vitt slovakiskt vin

2019 Goldeck Purweg, Zlaty Roh.

Den här vingården ligger någon mil nordväst om Bratislava i byn Devín längs med Donau. Här är det inte långt till den Österrikiska gränsen och Burgenland. Vinfälten ligger på 200-300 m ö h. Vinmakare är Filip Nagy. Odlingarna bedrivs enligt organisk/biologiska odlingsmetoder med inslag av biodynamiska tankar. All jäsning sker genom naturlig jäst dvs de jästsvampar som sitter på druvskalen.

Detta är ett vin gjort på en blandning av Grüner Veltiner och Riesling, som fått åldrats runt 6 månader på ekfat och amforor.

Färgen går i en lite mörkare halmgul ton.

I den försiktiga doften hittar vi lite päron, persika, honungsmelon och äpplen. I bakgrunden aningens ananas och krossad sten

Mycket från doften går igen i smaken. Frukterna känns mogna. Vinet har en behaglig syra. Inte ett dugg skarp mer åt det mjuka hållet och samtidigt en vital friskhet. Gröngula äpplen, persika, aningens aprikos, steniga mineraler och i avslutet lite grapefrukt.

Redigt gott!! 

Nu var det dags för rätt nr 4. Bilden längs ner till höger. En råbiff med kålrabbi och ramslök. Kvällens första rödvin serverades till detta.

MMXX (2020) IGP Comtés Rhodanniens "Allobrogica", Quentin Harel

Domaine de Buis-Rond är en egendom som i många generationer ägts och brukats av familjen Harel. Den är belägen i de södra delarna i Beaujolais med huvudsätet i byn Saint-Etienne des Ouilliéres. Nu är det Quentin Harel som allt mer tagit över ansvaret. Organiska odlingsmetoder har tillämpats en längre tid.

Alltid naturlig jäst, ingen filtrering eller klarning.

Det här är ett vin gjort på mestadels Pinot Noir (90%) och resten lika delar Gamay och Syrah. Vinfältet där de här druvorna vuxit, Comtés Rhodanniens, ligger strax norr om Lyon. Druvorna har inte avstjälkats utan de hela klasarna har fått jäsa under endast sju dagar på amforor för att sedan få tillbringa runt 6-8 månader på lite äldre begagnade ekfat.

I både doft och smak möts vi av vilda röda bär, några nypon, körsbär, vinbär både röda och svarta. I doften även grusgång och i gommen unset peppar. Härlig friskhet genom en trivsam syra. Små nätta tanniner adderar en särskild karaktär åt vinet.

Det här är gott, så klart dricker jag det gärna igen. Jag hade gärna köpt en flaska men det finns inte på SB.

Det hade nu blivit dags för maträtt nummer fem. Kyckling med romansallad och persilja. En rackarns god kyckling. Till detta serveras ännu ett vin på druvan Pinot Noir, men eftersom det kommer från Pfalz i Tyskland kallas druvan Spätburgunder.

2019 Spätburgunder "sp", Höhenflug. Weingut Thomas Hensel.

Weingut Hensel är ett familjeföretag med en  300-årig historia. Idag är det Thomas Hensel som ansvarar för vingården. Vinfälten ligger i dom bästa lägena runt Bad Dürkheim någon mil väster om Heidelberg.

Dom gör viner i olika kategorier och där Höhenflug är den mest prestigefyllda.

Det här vinet är uteslutande gjort på druvan Spätburgunder (Pinot Noir). runt 50% har fått mogna på begagnade barriquer av ek under en kortare tid.

Doften är fylld av finfina röda bär, någon liten kryddighet samt aningens tobak, viol och krossade stenar.

I gommen har det en bra friskhet och trevlig fruktsyra. De röda bären känns som hallon, jordgubbar, körsbär och något tranbär. Lite örter och kryddor ökar på komplexiteten. Snygga och väl avrundade tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken något längre än medel med mera röda bär, kryddor, unset viol och steniga mineraler.

Vår sjätte och sista rätt var en variation på jordgubbar. Några gröna, några halvmogna och några riktigt mogna. Lite vaniljglass smaksatt med lavendel och sockertång. En frisk och läcker avslutning. Till detta serverades en Moscato D´Asti

2021 Bricco delle Merende Moscato D´Asti från Marco Capra.

Vingården Marco Capra ligger vid byn Santo Stefano Belbo någon mil öster om Alba. Det är ett familjeföretag, som haft sin verksamhet här sedan Andra Världskrigets slut. 1999 tog Marco Capra över ansvaret och 2014 bytte firman namn till just Marco Capra. 

I huvudsak är det de typiska Piemontedruvorna Nebbiolo, Barbera, Dolcetto, Nascetta och Moscato som odlas. En liten mängd Chardonnay och Pinot Noir görs till deras mousserande vin.

Det här dessertvinet är gjort uteslutande på druvan Moscato, som vuxit på ett vinfält beläget ca 380 m ö h. Jordmånen är kalkrik märgel. Druvorna skördas under den första halvan av september. Pressas varsamt och musten förs över till ståltankar, där jäsningen sker tills dess att balansen mellan alkohol, syra och socker är den perfekta.

Färgen går i en halmgul nyans med några skira gröna stråk här och var.

I den generösa doften hittar blommor, persika och lite päron.

Ett underbart friskt vin med en låg alkoholhalt (5,5%). I munnen känns det lite pärlande. Visst är det sött, men den läckra syran ger vinet en stor friskhet, som gör det nästan törstsläckande. Lättdrucket som bara den. Vi noterar fläder, lite citrus, päron, persika, aprikoser och honungsmelon.

Riktigt gott och läskande!

Vi avslutade kvällen med en dubbel espresso och till det dök det upp ytterligare en liten godsak.

Sammanfattning.

En fantastisk matresa. Både hustrun och jag var överens om att hit går vi nästa gång vi är i Köpenhamn.

Maten var magisk med smaker som tog oss med hänförelse.

Vinerna var perfekt matchade till maten. Jag kan ibland vara lite tveksam till en vinmeny, men hos Marv&Ben var det en riktig hit. Spännande viner gav oss nya erfarenheter, så vi kan verkligen rekommendera att ta det alternativet.

Äntligen Köpenhamn

För någon vecka sedan kom vi äntligen i väg till Köpenhamn. Hösten 2019 var senaste besöket. Pandemin har tvingat oss att stanna hemma. Vi har på senare år bott på Copenhagen Strand. Ett väldigt trevligt hotell, som för oss ligger väldigt bra till. Vi brukar ta bilen ner och ställa den på någon smågata i Christianshavn. Ett par dagar före avresan upplyste hotellet oss om att Tour de France skulle drag igång på vår hemresedag, men att avstängningen påbörjas redan då vi anländer. Istället för att ta bilen och göra ett stopp på Louisiana på vägen ner blev det tåg från Åsa C till Köpenhamn H 

Vi fick ett par fantastiskt trevliga dagar. Känna doften av kontinenten. Härliga mat- och vinupplevelser och lite Tradjazz på Höjbro Plads.

Det blev så klart ett besök hos Cibi e Vini på Torvegade på Christianshavn. Det är alltid samma nöje att snacka med Fabio och Mie. Vi fylls med så mycket positiv energi.

Den här gången fick jag begränsa mina inköp, då vi inte har bilen med oss, utan flaskorna skulle dras med en väska till Köpenhamn H och sedan på tåg-buss- tåg till Åsa. Så det hela slutade på 17 flaskor. Några Barbera från Cascina Tavijn, några favoriter från Arianna Occhipinti (SP68 Bianco,Rosso, Frappato). 

Denfösta kvällen avslutade vi på restaurangen Esmée på Kongens Nytorv.

Vi startade med ett säkert kort Pierre Peters Cuvée de Réserve, som är en Blanc de Blancs gjord på sex olika årgångar. 

Citrus, äpple, aningens bröd, någon gul stenfrukt och en trevlig mineralsamling av sten och krita. Den intresserade kan läsa om mitt möte med Rodolphe Peters för sju år sedan på Champagnebaren i Göteborg.

Vi valde som tilltugg några stora gröna oliver och vitlöksbröd

Huvudrätten blev en hummerpasta för hustrun medans jag valde en grillad marulk. Båda två riktigt goda rätter. Vi brukar göra så att vi väljer var sin rätt och sedan halvvägs byter vi med varandra. Vi var båda överens om att Marulken var kvällens vinnare. 

Vi drack till detta en Chenin Blanc från Loiredalen

2020 Anjou Noir. 

Producent är Domine Belargus beläget i hjärtat av Anjou några mil söder om Angers. Här har det odlats vin i närmare tusen år. Ivan Massonat restaurerade vingården sten för sten. Köpte till några välkända vinfält så att egendomen idag är 24 ha stor med välkända vinfält såsom "Coteau des Treilles", "Clos des Ruchères" och "The Quarts-de-Chaume". All odling sker efter biodynamiska principer. Det är bara druvan Chenin Blanc som gäller.

Precis som alla deras andra viner är detta gjort uteslutande på druvan Chenin Blanc. Alla deras andra viner kommer från "single-vinyard", men inte Anjou Noir. Här kommer vinerna från vinfält runt byn Saint-Lambert du Lattay, där jordmånen i huvudsak är svart skiffer. Det har fått vila upp sig runt ett år på en blandning av stora och små begagnade ekfat (5 ggr).

Färgen går i en intensiv gul ton.

I den fina och lite subtila doften hittar vi gula stenfrukter, en del päron, krossad flintasten samt aningens gröna äpplen, blommighet och citrus.

I munnen har det en härlig friskhet och där återkommer mycket av det vi kände i doften. Citrus, äpplen persika, plommon och päron. En trevlig samling mineraler möter oss efter en stund. Medellång eftersmak där det tillkommer  lite flora toner och en viss sälta i avslutet. Riktigt gott!

Dessvärre finns inte det här vinet på SB, vilket är synd tycker jag.

Nöjda och glad promenerade vi mot vårt hotell. Stannade till på Höjbro Plads för lite mer trad jazz.

Ved Stranden 10 en klassisk vinbar med många s k Naturviner passerade vi på vägen tillbaka till hotellet. Vi var bara tvungna att göra ett litet vintest där.

Den här glada tjejen plockade fram två viner som vi testade.

Det blev två österrikiska naturviner.

Det vita vinet var White Bessi No 3 gjort på druvan Grüner Veltiner. Det var i vår smak lite för mycket naturvin.

Det röda eller snarare rosévinet var helt lysande. Helt i vår smak.

2020 Rosé vom Opok.

Producent är Weingut Muster bakom vilka Sepp och Maria Muster står. Geografiskt befinner vi oss någon mil söder om Graz på gränsen till Slovenien.

Det här vinet är gjort på druvorna Blaufränkisch, Zweigelt och Wildbacher som vuxit på vinstockar som är dryga 30 år gamla. Avstjälkning, spontanjäsning i 18 år gamla 225-liters ekfat. Det får mogna ca 20 månader på dessa fat. Ofiltrerat och ingen klarning. Certifierade som biodynamisk odlare.

Färgen går i en lite mörkare ton än vanligt rosévin. Här finns smultron, röda vinbär, tranbär och rejäla doser steniga mineraler. Den härliga syran gör vinet på svalkande och törstsläckande. Och där i den ljumna köpenhamska natten var det helt enkelt perfekt. Det här dricker vi gärna igen.

Den första av våra dagar och kvällar har bjudit oss på precis det vi gått och längtat efter.

Västervik, Söderköping, Österbymo en resa i gränstrakterna av Östergötland och Småland

I mitten på juni gjorde vi tillsammans med vännerna V och A en rundresa i gränstrakterna mellan Östergötland och Småland. Vi tog oss från Västkusten till Västervik, där vi gjorde två övernattningar på Västervik Guesthouse. Det ligger mitt i centrala Västervik med gångavstånd till det mesta. Rent och snyggt och med en en förträfflig frukostbuffé. Rummen är rena och snygga, men extremt små.

Det nya Västervik med det omdiskuterade Slottsholmen. Hotell, Restaurang och Bostadsrättsförening. Och med Björn Ulvaeus som initiativtagare. Den första kvällen åt vi på Pink Bistro. Det blev en vällagad torskrygg och en flaska chardonnay. Helt Ok utan att vi gör vågen.

Dag två tog vi båten vi 10-tiden ut till Hasselö. en underbar försommardag att vandra runt och njuta av naturen och stillheten. Detta kan vi verkligen rekommendera.

 Lunchen intog vi på en liten restaurang alldeles intill vattnet precis som namnet indikerar. Vi hade missat att boka bord, men den urtrevliga personalen fixade detta med ett leende. Vi valde alla fyra att äta viltköttbullar, potatis, gräddsås, rårörda lingon och mormors persiljegurka och sallad. I grunden en enkel maträtt, men här tillagad så att våra mungipor sken ikapp med solen. Ja inte blev det sämre av en  hederlig Valpolicella.

2019 Valpolicella Organic från Bolla.

Den intresserade hittar lite fakta om Bolla i ett blogginlägg jag skrev för dryga tre år sedan. Du kan läsa det här. Tilläggas skall att odlingarna sker efter organiska och veganska odlingsprinciper.

Det här är ett vin gjort på druvorna Corvina och Corvinone, som vuxit på vinfält som ligger 200 m ö h. Jordmånen är sten och lera från Krita-perioden. 

Druvorna pressas omgående efter skörd och fermenteras med sina skal 8-10 dagar. Vinet ligger en kortarte tid på ståltank innan det buteljeras. Det är alltså inga torkade druvor eller ekfat inblandade.

Ett enkelt och rakt på sak vin. Slankt och friskt med massor av röda bär, även om det är så att körsbären dominerar. Bra syra Tillmötesgående tanniner. I eftersmaken finns lite mineraler av stenig och krita karaktär samt aningens körsbärskärnor.

Ett riktigt gott lunchvin!

Resan fortsatte till Söderköping, där vi bokat in oss på Brunnshotellet. Vi hade vädret med oss och flanerade utefter Göta Kanal, där det rådde full aktivitet med båtar som skulle slussas. Vi tog oss också några hundra trappsteg uppför Ramundberget, som gav oss en fantastisk utsikt över Söderköping med omnejd.

Middagen åt vi på Brunnshotelllet. 

- stekt Gös från Yngarn med Hollaindaisesås på brynt smör, yuzumarinerad grönsparris och färskpotatis. 

- dessert Smultronbrulée.

Den stekta gösen var helt underbar. Det är inte så ofta vi västkustbor äter gös, men efter detta är så klart frågan Varför? fullt berättigad. En underbar hollandaisesås och grön sparris med färskpotatis gjorde detta till en riktig fullträff.

Smultronbruléen var också mycket god

2020 Pouilly Fumé, Clement & Florian Berthier.

Vi lät kvällens sommelier välja dryck och då blev det ett vin från de östra delarna av Loire-dalen.

Vinet är gjort av bröderna Clément och Florian Berthier. Ett familjeföretag, där ägarna bott i den Centrala Loire-regionen i flera generationer. Idag har dom vingårdar i Sancerre, Menetou-Salon, Coteaux du Giennois och Pouilly Fumé. Dom odlar tre druvor. Sauvignon Blanc för de vita vinerna och Pinot Noir och Gamay för röda och rosé.

Vinet är till 100% gjort på druvan Sauvignon Blanc. Druvorna pressas varsamt direkt efter att de skördats. Macerationene varar i 36 timmar och jäsningen sker genom naturlig jäst. Vinet får ligga på sin jästfällning i ett par månader innan det buteljeras.

En klar nästan lite gnistrande ljusgul färg.

I doften finns det massor av blommor, citronskal, ostronskal, aningens gräs och krusbär. Tydlig utan att vara påträngande.

Mycket frisk smak med gröna äpplen, citrus, lite örter och krusbär som dominerande inslag. Härlig syra. I eftersmaken lite blommor (fläder), gråpäron, ostronskal och någon gul stenfrukt.

Ett riktigt gott vin som gjorde sig väldigt bra till den stekta gösen.

2019 Moscato D´Asti Tacco 12 från Scarpa.

Scarpa har sitt ursprung från kullarna runt Nizza Monferrato.Idag äger dom vingårdar på lite olika ställen. I huvudsak är det röda viner som produceras så som Barbera, Barbaresco och Barolo, men dom gör också en Moscato d´Asti. Druvan är, precis som namnet säger, Moscato. Det har fått tillbringa runt ett år på ståltank innan det buteljerades.

Ett härligt friskt och lite pärlande vin, som gjorde sig väldigt bra till vår smultronbrulée.

Friskheten, det lilla pärlandet och den låga alkoholen (5%) är perfekt till vår dessert. Fin syra och läckra smaker av smultron, persika, aprikos, lite fläder, blommigheten, aningens päron och sötman är riktigt trevlig.

Lättdrucket!!

Den sista etappen gick till Österbymo, där vi hade en övernattning.

Så klart avslutades rundresan på bästa sätt med att besöka hustruns kusin på Brostorps Gårdsmejeri och världens goaste ostkaka. Deras ostar går heller inte av för hackor.

Jo jag fick mitt lystmäte av ostkaka!!