En biodynamisk Syrah från Stefano Amerighi

Syrah är väl kanske inte vår favorit druva, men icke desto mindre blir det några flaskor om året. När jag för några veckor sedan inventerade källaren hittade jag en överbliven 2012:a, så den fick följa med upp. För någon vecka sedan drog vi korken

Producenten Stefano Amerighi är en relativt ny producent. Hans vingård ligger i Cortona, några mil rakt öster från Siena. 2002 planterade han 8 ha med Syrahstockar. Syrah är väl inget man förknippar direkt med Italien, men just Cortona har blivit känt för sina Syrahviner. Det finns dokumenterat att odlingar med Syrah har funnits i lite mer än 200 år i Cortona.
Förutom de 8 ha med vinodlingar har Stefano, som den inbitne biodynamiker han är, planterat 2 ha med blommor, örter och fruktträd. Det går även vita Chianina-kor på markerna.
Vingården är indelad i många små plotter. Varje plott skördas och vinifieras för sig. Jag har själv aldrig varit där, men enligt importören (Bristly Wine) så är färg, doft och smak väldigt olika för varje liten plott.


Det här vinet är gjort på Syrah till 100%. Vinet har fått klarna på naturligt sätt genom att under 14 månader fått ligga på en kombination av cement- och ekfat. Årsproduktionen av det här vinet ligger runt 9 000 flaskor.
Jag har tidigare druckit årgångarna 2010, 2012 och 2015. Klicka på respektive årtal så kan du läsa mina tankar om de årgångarna.

Ingen jättestor doft, men ändå välutvecklad och hyfsat komplex. Det börjar med mörk frukt som kompletteras med en god portion läder och tobak, men också i mindre portioner av järnfilspån, rökta chakuterier, aningens viol och lite kryddor.

Smaken är kraftigare utan att för den skull bli vare sig alltför närgången eller övertydlig. Precis som i doften är det den mörka frukten vi omgående tar till oss: björnbär, lite blåbär, en del slånbär, skogshallon och några blåa plommon. Här finns en finstämd kryddsamling med svartpeppar i frontlinjen. Trevlig syra och smånafsande tanniner ger vinet en ordentlig ryggrad. Visst har det utvecklats en del sedan vi senast drack en 2012:a (feb 2016). Eftersmaken är något längre än medel och här får vi ännu mera mörk frukt, lagerblad, svartpeppar och lite kakao.

Ett riktigt gott vin och det satt som en smäck till vår köttfärslimpa gjord på vildsvin.
Vi kan verkligen rekommendera detta. På SB finns det i beställningssortimentet med nr 73133 och priset är 259 kr. Dock endast möjligt för stockholmare och då i kolli om sex flaskor.
Betyg 4

2008 La Corte del Pozzo en ekologisk amarone

CL-fotbollen har dragit igång. Förra veckan fick den här amaronen utgöra sällskap till fotbollsmatcherna. En amarone helt på topp och jag får fälla de berömda orden "jag borde köpt fler".

Producenten Fasoli Gino är ett familjeföretag som grundades 1929. Idag är det fjärde generationens vinmakare, som har börjat ta över. Den här producenten har sin huvudsakliga verksamhet förlagd i de östra delarna av Valpolicella. Vingårdarna ligger runt Colognola ai Colli i Val d´Illasi området. Dom har också vingårdar i Soaveområdet och ett samarbete med några vingårdar i Bardolino.
I början på 1980-talet började dom ställa om sin verksamhet till en ekologisk produktion och i början på 1990-talet var alla vingårdar ekocertifierade.

Den här amaronen är gjord på 70% Corvina och 30% Rondinella. Druvorna får efter skörd ligga och torka mellan fem och sex månader. En ovanligt lång torkperiod.
Musten får jäsa mellan 25 och 35 dagar i ståltankar. Den får sedan ligga och mogna mellan tre och fyra år på barriquer av ek. Varje barrique testas regelbundet för att man ska veta vilka man ska använda och när det är dags för buteljering.

Det har gått snart fyra år sedan jag senast drack det här vinet. Jag klagade då på portvinslikheten, russinen, alkoholen och balansen. Idag något helt annat. Alkoholen är helt integrerad. Russinen inte alls lika tydliga. Och allt mycket balanserat.
Doften är stor, kraftig och mäktig. En riktig doftbomb. Alkoholen som jag kände då är som bortblåst. Nu är det den mörka frukten som regerar förstärkt med lite örter och kryddor. De tydliga faten har också inlemmats i frukten, men lämnar spår av kakao och vanilj. Unset viol tycker vi oss också ana.

I gommen är det ett ordentligt tryck i den yppiga mörka frukten läs söta, mörka körsbär, björnbär, blåa plommon samt nyanser av hallon/blåbär. Inslaget av örter och kryddor är tydligt utan att för den skull gå till överdrift. Ännu tydligare är den torkade frukten i form av katrinplommon, fikon, dadlar och russin. För fyra år sedan klagade jag på det alltför dominerande inslaget av russin. Idag något helt annat. Visst finns russinen där, men mer som ett försiktigt inkluderande inslag. Eftersmaken är stor och utdragen med söta mörka körsbär som förstärkts med mörk choklad, aningens espressokaffe, körsbärskärnor och lite russin. Alkoholen är hela 17,5%. 2015 upplevde jag den som störande. Nu 2019 märks den knappt
En utveckling jag knappt hade trott var möjlig. En enastående amarone. Fasligt god.
Betyg 4++

På "Bolaget" finns den i beställningssortimentet för 425 kr. SB:s hemsida säger 2011 medan importörens hemsida säger 2013

Charles Heidsieck Brut Réserve

Charles Heidsiecks champagner upptäckte jag egentligen inte förrän för ett par år sedan. Det blev kärlek vid första klunken. Jag passar därför på att att med jämna mellanrum fylla på förrådet, så att det alltid ska finnas några flaskor hemma. Några blogginlägg har det blivit. Den intresserade kan klicka på resp länk för att läsa mina tankar om just den flaskan. Ett gäng halvflaskor konsumerades under 2017. En hyllning av basårgång 2007.

Producent är Charles Heidsieck. 1851 när Charles-Camille var 29 år startade han verksamheten. Han nådde snabbt stora framgångar i såväl USA som i Frankrike. Efter lite olika turer ingår numer Charles Heidsieck i EPI-gruppen. Charles Heidsieck äger runt 30 ha vingårdar i Ambonnay, Bouzy och Oger, men köper även in ansenliga mängder druvor från kontrakterade odlare.
Detta är deras årgångslösa Brut Réserve. Den görs på 40% s k reservvin och 60% från i vårt fall årgången 2010. Druvorna kommer från ca 60 olika vingårdslägen.
Druvmixen är lika delar Pinot Noir och Pinot Meunier samt 20% Chardonnay. Reservvin är vin från äldre årgångar. Den genomsnittliga åldern är 10 år. Genom att använda en hög andel reservvin skapas en champagne med djup och komplexitet.

Basårgången är 2010. Buteljerad 2011 och degorgerad 2018, vilket borde betyda att den legat på sin jästfällning i nästan sju år

En fantastisk champagne med en härlig friskhet och en riktigt bra syra. Den senare är där bara med sin friskhet utan att bli det minsta påträngande. Det finns sedan en elegans, harmoni och balans som är sagolik. Och visst kommer den att utvecklas, men att hålla tassarna borta från den kvarvarande flaskan med denna bas blir svårt.

I doften friska gula äpplen, brioche, mandlar (rostade), gula stenfrukter och en rejäl dos grusad trädgårdsgång.

I gommen är det syrliga röda äpplen och friska gula äpplen i en skön mix. Lite citrus som drar åt mandariner. Brioche och nötter. Gula plommon och nektariner. Steniga och kalkiga mineraler. Komplext och elegant. I eftersmaken lite blodgrape. Avslutet är långt, friskt och med en viss krämighet i all friskhet. Gott som tusan.
Betyg 5-

På "Bolaget" ligger priset på 459 kr. Min flaska är inköpt från en näthandlare för 389 kr.

Vinprovning av Valpolicellas viner.

Sakta men säkert håller jag på att fasa ut mig ur arbetslivet för att övergå till rollen som pensionär. Jag har de senaste 25 åren arbetat som "bokhållare" på ett företag som två av mina gamla elever startade i mitten på 1980-talet. Mitt vinintresse har alla känt till, så när nu slutet närmade sig så bjöd jag in till ett After Work. Temat var Valpolicellas viner med extra fokus på Amarone.

Det fick så klart starta med att "magistern" pratade geografi, historia och näringsliv. Det blir en genomgång av druvor, vintyper, appassimento, regler mm. Så småningom kom vi till väsentligheterna. En provning av de fyra huvudtyperna av viner i Valpolicella. Så klart berörs också begreppen Superiore och Riserva.

Jag har valt ut fyra viner från en av mina favoritproducenter. Brunelli!

2016 Valpolicella Classico

Du som vill veta mer om druvmix och annat kan läsa vad jag skrivit här. Det här är ett enkelt vin. Det ska drickas ungt. Det är inget vin som vinner på att lagras. Det lever på sin friskhet, ungdomligt och genom att vara just okomplicerat. Lätt, slankt och "rent" på något sätt. Körsbärssaft säger någon och det ligger mycket i det. Lägg till lite örter också. Ett gott sommardricka till enklare sallader, pizza och pastarätter, men en riktigt varm sommarkväll tycker jag att det faktiskt är lite törstsläckande också.

2015 Pa´Riondo Ripasso

Druvmix och annat kan du läsa här. Brunellis Ripasso är i grunden samma vin som  deras Valpolicella Classico. Det som skiljer är för det första att det har fått jäsa en andra gång med skalresterna från Amarone och att det därefter fått tillbringa ett år på ekfat. Dessa två ingrepp gör att det blir ett annorlunda vin. Mer komplext, lite mer tyngd, mer struktur och lite mer tanninrikt. Brunellis Ripasso har inga ambitioner att vara amaronelikt. Det lever helt på sina egna meriter. Det gör sig väldigt bra till diverse maträtter.

Ett vin helt på topp nu. Visst kommer det att hålla sig så här i ett par år till, men det här är inget jag långlagrar. Frukten, friskheten och tanninerna är i sådan fin harmoni och samklang just nu.

2013 Campo del Titari

Detta är en en av Brunellis två Amarone Riserva. Kanske min absoluta favorit i Amaronevärlden. 

Den fick närmare tre timmar på karaff, men jisses vilket vin det är. Formidabelt,magiskt och helt sagolikt. Superlativerna staplas på varandra. Fortfarande väldigt ung och kommer att utvecklas ytterligare. Kraften, balansen och elegansen är monumental
Jag har på Club Amarones hemsida skrivit en artikel om årgångarna 2007-2013.
Det blev inte bara denna flightens vinnare utan även hela kvällens vin.

2017 Recioto
Du som vill veta lite mer om Brunellis Recioto kan göra det genom att klicka här.
Den är fortfaande väldigt ung och kommer att utvecklas. Detta är jag helt övertygad om. Den presterar redan nu på ett fantastiskt sätt. För några av de närvarande på provningen var det första gången de drack en Recioto och dom vart helt sålda. Godis för vuxna!!

Flight 2. 4 Amarone
Kvällens andra flight blev en ren amaroneaffär. Tre utmanare till Titari.

 Två amarone från 2011 ställs mot två  från 2013 eller om en så vill två prismässigt lite billigare amarone (runt 300 kr) ställs mot två prestigeamarone ( 750-850 kr). Det är så klart en ojämn kamp. De två sista vinerna ligger i en prisklass som inte så många har råd med. Ett After Work som detta är det roligt att kunna bjuda på något litet extra.

2011 Selezione Antonio Castagnedi
Detta har varit en favorit i segmentet under 300 kr. På senare år tycker jag mig ha märkt att det släpps allt tidigare och även att det inte riktigt levererar på det sätt det gjorde en gång i tiden.
Söta mörka körsbär, mörka skogsbär, lite läder, en del torkad frukt och några örter. Men det finns ett störande inslag av dill, som tar allt för stor plats.
Har förmodligen passerat sin topp och börjat hasa lite utför.
Priset vid inköp låg på runt 270 kr.

2011 Campo Leòn, Latium Morini
Här finns en yppig frukt bestående av mörka, söta körsbär, blåa plommon och skogsbär. Ett tydligt inslag av torkad frukt (russin,dadlar), lite örter och en del kryddor. Sammetslena tanniner och en bra friskhet. Eftersmak med  lakrits och framförallt mörk choklad. Vinet är helt på topp och så mycket mer utveckling tror jag inte på.
En riktigt hyfsad amarone. En av de bättre i segmentet runt 300 kr.

2013 Campo del Titari, Brunelli
En amarone som fick alla att ställa sig upp och göra vågen. Tre timmars luftning och den är magisk. Så mycket dofter och smaker. Balansen och elegansen. Se också vad jag skrev ovan.
Kvällens överlägsne vinnare!!

2013 Roccolo Grassi
Luftades mellan två och tre timmar, men hade nog behövt ytterligare någon timma för att komma till sin rätt. Upplevdes som ung och lite sluten, men ju längre kvällen led desto mer utvecklades den.
Klar tvåa den här kvällen. De 2013 jag har i källaren ska få vila ett till två år innan jag drar korken ur dom.
Jag skrev en artikel på Club Amarones hemsida om årgångarna 2001-2013 för den som vill veta lite mer om Roccolo Grassis amarone.

Sammanfattningsvis blev det en mycket lyckad kväll. Många superlativer vid bordet. Det uppskattades verkligen av mina arbetskamrater och dom gav också uttryck för detta. Det är vid sådana här tillfällen, tillsammans med människor som en tycker om och som också får upptäcka något nytt, som vin är som allra trevligast att dricka.

2011 Acinatico, Stefano Accordini

I förra veckan drog äntligen CL-slutspelet igång. Efterlängtat, åtminstone av Vintankar. Ritualen under kommande tisdagar och onsdagar blir att hälla upp ett glas vardera till hustrun och mig själv. Plocka fram några hårdostar och någon skinkebit. Sedan gymmet en timma med spinning och lite redskap. Strax före matchstart är vi nyduschade och matchklara.
Årets första kväll var det Accordinis Amarone Acinatico från 2011 som fick släppa till.

Ni som följer bloggen vet att Accordini finns på min Tio-i-topp lista över Amarone. Vi har besökt gården ett flertal tillfällen och alltid blivit väldigt trevligt bemötta. Detta vare sig vi kommit själva eller i sällskap med Club Amarone. Ett av våra besök kan du läsa om här.
Vad jag tyckt om årgångarna 2005 och 2008 kan du läsa genom att klicka på årtalet.

Den är gjord på 75% Corvina, 20% Rondinella och 5% Molinara. Druvorna har fått torka i ca fyra månader. Vinet har fått ligga till sig i ca två år på nya barriquer av fransk ek.
Vi har här en amarone, som är grymt god just nu. Du som har några eller någon flaska ska absolut dra korken ur en av dom i närtid. Dom klara säkert många år till, men så mycket bättre blir dom inte, tror jag. Just det där sköna läget när ungdomen ligga bakom och den fulla mognaden inte slagit igenom är kanske det stadium jag uppskattar mest.

Vi dricker halva flaskan på tisdagen och den andra halvan på onsdagen och som nästan alltid är vinet på topp dag två.

I doften hittar vi mörka bär, lite örter, några torkade frukter
och små nyanser från fathanteringen. Tydlig utan att vara övertydlig. Precis så en vill det ska vara.

I munnen vecklar en förförisk fruktsamling ut sig: söta, mörka körsbär, björnbär, blåa plommon, någon liten antydan av hallon, blåbär och svarta vinbär. Läckert! Finstämda toner av örter och kryddor. Fikon, russin, dadlar och katrinplommon noteras i små portioner. Unset hemkola och kakao. I den formidabla eftersmaken får vi mer av de söta mörka körsbären, en tydligare men ändå försiktig russinton, mörk choklad, körsbärskärnor och aningens espressokaffe ger en liten bitterhet i avslutet. Precis som det ska vara.
Rakt igenom en trevlig syra som ger bra friskhet. Lena tanniner, men dom finns där och bjuder det motståndet som är så önskvärt.

Betyg 5-

Min flaska är privatimporterad.
Dessvärre finns inga av Stefano Accordinis viner tillgängliga via Systembolaget. Varför är det på detta viset??

Champagne och Amarone. Då firar vi bröllopsdag

Förra fredagen firade vi 34-årig bröllopsdag. Sedan några år tillbaks  är ritualen den samma. Vi plockar fram två humrar ur frysen på morgonen. Vi hämtar en flaska champagne från vinkällaren och ställer på kylning. En amarone öppnas på eftermiddagen och halva flaskan luftas inför kvällens ostar.

2008 Millésime Paul Déthune.
Ni som följer bloggen vet att den lilla familjeproducenten Paul Déthune är en av våra absoluta favoriter. Dom lyckas att ur sina 7 ha runt byn Ambonnay få till små underverk. Odlat vin har dom gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på tio olika cuvéer gör dom. Jag har provat Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut, Rosé, Cuvée Prestige, Millésime 2008  och L´Ancienne 2008. Rakt igenom fantastiska cuvéer.

Millésime 2008.
Den är gjord på Pinot Noir (40%) och Chardonnay(60%). 
Vinifiering liksom en kortare mognadstid har ägt rum på 34 hl stora ekfat. I april 2009 buteljerades det och degorgeringen gjordes i maj 2017. Det betyder att det låg i åtta år på sin jästfällning.
Det har gått i det närmaste ett år sedan vi senast drack Millésime 2008. Sagolikt gott tyckte vi då.

 Jag kan säga det med en gång att detta är en magisk champagne. Något så vansinnigt god. Visst är den är den ung och visst kommer den kunna utvecklas ytterligare något hack till, men så god och så mycket smaker den levererar idag kan i vart fall inte jag begära så mycket mer.

Doften är både stor, inbjudande och läcker. Här finns en massa gul frukt: äpplen, lite päron, plommon, stenfrukter, men också lite ljusa röda bär och massor av granit, nygrusad trädgårdsgång och rostat bröd.

I munnen får vi en frisk och och hyfsat ungdomlig champagne trots sina dryga tio år. Det börjar med en äppelkompott på såväl röda som gula äpplen och fortsätter med röda citrustoner, persika och aprikoser, några gula plommon, nötter, skolkrita, smultron och jordgubbar, mariekex, brioche och avslutas med en lång eftersmak med unset vanilj, lite röda bär och blodgrape. 
Balanserat och välkomponerat. Friskheten till trots finns det en mjuk och len krämighet.

Betyg 5
Den köptes sent på hösten 2017 av Franska Vinlistan.



2008 Capitel Monte Olmi, Tedeschi
Familjen Tedeschi har en nära på 400-årig historia inom vinnäringen i Valpolicella. Dom håller till i den lilla staden Pedemonte någon mil nordväst om Verona. Här har dom bl a vingårdarna La Fabriseria, Monte Olmi och Lucchini. 2006 köpte dom en större egendom (84 ha) i östra Valpolicella. Inte så långt från Mezzane di Sotto. Merparten är skog och olivlundar, men 31 ha är planterade med vinrankor.
I deras portfölj finns totalt tre amarone, en recioto, en ripasso, en vanlig Valpolicella samt fyra olika Superiore.

Druvorna till den här amaronen kommer från vingården Monte Olmi (2,5 ha) i Pedemonte. Druvmixen är 30% Corvina, 30% Corvinone, 30 % Rondinella och 10% en blandning på druvorna Rossignola, Oseleta, Negrara, Dindarella, Croatina and Forselina.
Druvorna har torkats ca fyra månader. Vinet har fått ligga till sig på stora fat av slavonsk ek i drygt tre år, därefter ytterligare ett halvår på flaska.

En tämligen stor och mycket typisk amaronedoft kan vi omgående konstatera. Mörka körsbär och en hel del torkad frukt samt lite mörkare och dovare toner av läder, våt jord och tobak.
I munnen är det en stor, ganska kraftig, intensiv och mäktig smak av söta, mörka körsbär, björnbär, lite russin, en del fikon och dadlar samt katrinplommon. Aningens svarta vinbär, lite örter, aningens svartpeppar och kakao smyger sig fram. Fjäderlätta tanniner och finstämd syra som skänker en behagfull friskhet åt vinet noteras. Eftersmaken är lång med mera sötaktig mörk frukt, mörk choklad och unset espressokaffe.

På det hela en gedigen amarone, som nog är så bra den kan bli.
Betyg 4+
Vi köpte den här av Vinupplevelser för 549 kr. En sökning hos Systembolaget såväl som hos Vinupplevelser ger inga träffar. Jag dricker gärna senare årgångar av den här välsmakande amaronen.





“Famiglie dell’Amarone d’Arte” – Amarone Families (Allegrini, Begali, Brigaldara, Guerrieri Rizzardi, Masi, Musella, Speri, Tedeschi, Tenuta Sant’Antonio, Tommasi, Torre D’Orti, Venturini and Zenato)Detta är en sammanslutning som bildades 2009 med syfte att bevara amarone som ett exklusivt och högklassigt vin där man inte tummar på kvaliteten. Det blev bråk om namnet  “Famiglie dell’Amarone d’Arte”, så numera är namnet Le Famiglie Storiche. Samma familjer och samma syfte. Och deras "adelsmärke" ser du nedan.

2015 Mas de la Rosa från Vall Llach

Vintern slog till på Västkusten alldeles i början på februari. Snöigt, några minusgrader, töväder och så kyla igen. Vi längtar efter sommaren, men vi vet att så lätt kommer vi inte undan. (Idag när detta skrives är det dock vårväder ute). Vi besköt oss för att plocka upp ett vin med mycket solvärme. Det blev ett vin från Priorat. Vårt favorit-vinområde i Spanien. Just det här vinet upptäckte vi på en resa med Club Amarone på hösten 2017. Det blev inalles åtta blogginlägg med start här om den resan.

Celler Vall Llach
Företaget grundades på det tidiga 90-talet av barndomsvännerna Enric Costa och den välkände katalanske sångaren Lluis Llach. Första vinet var årgång 1998 och kom ut på marknaden år 2000. Ingen av dom dricker alkohol, men skälet att starta verksamheten är tanken på en levande landsbygd. Odling av druvor och framställning av vin är  det enda som går att tillverka här. Årsproduktionen ligger på 120 000 flaskor.

På de branta sluttningarna runt byn Porrera ligger deras vinfält. Vissa är så branta och svåråtkomliga, så här funkar inga maskiner eller traktorer. Allt får göras för hand och bäras till och från vineriet.

Mas de la Rosa.
Jag utnämnde Mas de la Rosa till resans bästa vin. Detta är deras prestigevin och jösses vilket vin det är. Det är gjort på i huvudsak druvan Carignan. På deras hemsida står det 100% Carignan, men minns jag rätt så ska det vara någon liten skvätt Grenache och Cabernet Sauvignon. Druvorna kommer från ett enda vinfält. Det mest otillgängliga av dom alla. Vinplantorna lär vara runt hundra år gamla.
Först avstjälkas klasarna. Jäsningen äger rum på stora ståltankar, därefter får vinet ligga med skalkontakt i nästan 14 dagar. Den malolaktiska jäsningen äger rum på både ståltankar och ekfat. Vinet får sedan vila upp sig på fat (225-300 liters) av ny fransk ek i cirka 16 månader.

Doften är stor och komplex med massor av mörk frukt. I lite mindre portioner, men ändå tydligt noterar vi örter och kryddor, lite rökta charkuterier, vissa florala inslag, grusig trädgårdsgång, apelsinskal och aningens vanilj. Doften är stor utan att vara påträngande. Nyansrik och med viss elegans.

Visst är doften stor, nyansrik och elegant, men det är då vi dricker det som vinets riktiga storhet uppenbarar sig. Det startar med en komplex bärkompott av mörka körsbär, skogshallon, björnbär, svarta vinbär, blåbär och blåa viktoria-plommon. Så gott och så läckert. Strax därpå en krydd- och örtsamling. Vi kan riktigt minnas då vi vandrade runt på vinfälten. Visst är inslaget stort av örter och kryddor, men hela tiden underordnad frukten. Bra syra och därtill behagliga lite smånafsande tanniner, som bjuder ett försiktigt motstånd och samtidigt ger vinet en stadig ryggrad. Och så eftersmaken. Denna formidabla eftersmak som får oss att stanna upp, sluta ögonen och bara njuta av lakrits, mörk choklad, vaniljkola, espressokaffe, aningens viol och unset muskot. Frukten finns med hela tiden.
En stor vinupplevelse är det att så här i lugn och ro få njuta av ett stort vin. Vi gör detta under två dagar och vinet håller ihop på ett förträffligt sätt.
Betyg 5

Kairos (2011) från Zymé och Le Guaite di Giulietta (2006)

Jag släpar som vanligt med bloggandet. Vi drack i januari två viner från Valpolicella som helt enkelt måste bloggas. Visst har jag skrivit om dom tidigare, men i det magiska skicket dom är just nu så måste några ord sättas på pränt.

2011 Kairos

Producent är Zymé grundat av den legendariske vinmakaren Celestino Gaspari. Han växte upp utanför Verona. Utbildade sig tidigt inom jordbruksnäringen. Gifte sig med yngsta dottern till Amaronelegendaren Giuseppi Quintarelli. Det var också från honom som han lärde sig det mesta om vintillverkning. Jobbade tiotalet år som konsult till några av de främsta amaroneproducenterna och skapade så småningom (1999) sitt egna varumärke Zymé. Idag förfogar han över 30 ha vingårdar belägna runt San Pietro in Cariano i Classico-området. Årsproduktionen ligger på 100 000 flaskor fördelade på tre vita och åtta röda viner.
På vårt svenska Systembolag finns idag sju viner (varav två amarone).

Kairos är gjort på 15 olika druvor. Här ingår vita internationella druvor som Chardonnay och Sauvignon Blanc men också Soave-druvan Garganega. Bland de röda finns de internationella druvorna Merlot, Syrah, Cabernet Coch F, men också Valpolicella-druvorna Corvina, Rondinella, Osoleta m fl. Varje druvsort skördas när den anses mogen.. De skördade druvorna får ligga och torka i väntan på att sista druvsorten är skördad. Detta är vanligtvis en period på 40 dagar. Vinifieringen sker på stål- och betongtankar. Jäsningen tar dryga 20 dagar och sker med naturlig jäst. Vinet får ligga till sig i tre år på franska ekfat och därefter ett år på flaska innan det är moget för marknaden.

Det har gått snart tre år sedan jag senast drack det här vinet. Vart tar tiden vägen?? Mina tankar från den gången kan du läsa här.
Och visst har det utvecklats. Lika gott nu som då, men nu finns här lite begynnande mognadstoner.

Doften är stor, angenäm och komplex. Här finns en mörk frukt som är mycket påtaglig. Det finns mörka undertoner av läder och våt jord. Kryddor, örter, steniga mineraler och aningens piptobak kan också noteras.

I munnen är det den komplexa mörka frukten som vi, precis som förra gången, omedelbart får ta del av. Här finns så klart de mörka körsbären, blåa plommonen och diverse skogsbär (främst solmogna björnbär). Örter och kryddor är påtagligt närvarande. Syran är fortfarande vital, vilket ger vinet en bra friskhet. Tanninerna är mer avrundade och känns nu nästan sammetslena. Eftersmaken är lång med mera mörka bär, kryddor, mörk choklad och sötlakrits. Avslutet har den där lilla bitterheten från körsbärskärnor som jag verkligen uppskattar.
Betyg 4++
Det här är strålande gott nu och kommer att hålla i flera år till, men ytterligare utveckling känns tveksamt. Du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom. Årgång 2011 komma att prestera på den här toppnivån i åtskilliga år.


2006 Le Guaite di Giulietta
Detta är en liten producent, som vi hittar i de östra delarna av Valpolicella. Jag har själv aldrig besökt vingården. Daniel Bryntesson skriver så här på Amaroneguidens hemsida:
Beläget i Mezzanedalen och nära den lilla byn Mezzane di Sopra ligger vingården Le Guaite. Vingården ligger cirka 500 meter över havet och har en magnifik utsikt över dalen. Här startade Stefano Pizzighella en olivlund 1998. Denna blev framgångsrik så bara några år senare, år 2002, köper Stefano marken Le Guaite och grundar även vingården som han döper till Le Guaite di Giulietta efter sin fru. Stefano och Giulietta driver vingården tillsammans med stor passion. Till deras hjälp har dottern Noemi redan i tidig ålder hjälpt till med skörd och vinframställning. Noemi lär sig allt från sin mor och far under dessa år vilket leder till att Noemi 2016 tar över efter sina föräldrar blott 22 år gammal. Noemi döper även om vingården till Le Guaite di Noemi och gör helt nya etiketter på alla viner. Med mor och far har Noemi gjort en nystart från en redan stark grund och tillsammans fortsätter de nu att driva vingården med stor passion.

Amaronen görs på druvorna 35% Corvina, 35% Corvinone 20%, Rondinella samt 10% andra druvor. Vinet har fått ligga till sig i tre år på nya franska ekfat, sex månader på ståltank och fyra år i flaska.

I min jakt på Henriks 52 favoriter fick jag tag på det här vinet för snart tre år sedan. Det var då årgång 2003 och jag föll pladask för det. Ett knappt halvår senare dök årgång 2006 upp på "Bolaget". Det kändes som ett givet köp och mina tankar gick så här då. Det blir spännande med ett återbesök.

Det finns en doft som är stor och angenäm. Nästan lite av en doftbomb. Kanske har den dämpats något sedan sist, men ändå kraftfull och intensiv. Vi noterar en härlig kompott av mörka bär, nylagd grusgång, läder, cederträ, kryddor, torkad frukt (russin, dadlar), unset vanilj och lite kakao. Väldigt mycket amarone!

I munnen är det mjukt och runt med en fin friskhet samtidigt känns det nästan silkeslent. Ändå med ett bra tryck i frukten: söta mörka körsbär, solmogna björnbär, katrinplommon och en hel del torkad frukt i form av russin, fikon och dadlar. Mycket fint balanserat så att russinen inte tar överhand. Ett finstämt inslag av örter och kryddor och på det en lång magisk eftersmak, där frukten kompletteras med en liten bitterhet från riktigt mörk choklad, krossade körsbärskärnor och aningens espressokaffe.

En amarone helt på topp. Kommer nog hålla sig där ytterligare ett par år, men du som har några 2006:or får rådet att öppna en i närtid och stämma av mot dina smaklökar. Detta var vår sista 2006:a, så vi slutar på topp.

Betyg 5-

Du som är i Stockholm nästa helg har chansen att få träffa kvinnan bakom verket.
Kolla här!

Grands Vintages R.H. Coutier

En av de där mörka  dagarna i början på januari, då det känns tveksamt om solen överhuvudtaget gått upp, då måste en bara ha något som lättar upp stämningen. Vi plockade fram ett gäng krabbklor ur frysen. Hämtade upp en flaska champagne ur källaren. Tände en brasa. Precis vad som behövs för att vi ska skåda ljuset i tunneln.

RH Coutier har sin verksamhet runt Grand Cru-byn Ambonnay. Här har dom funnits sedan 1619, så deras historia i Champagne är lång. Idag är det René Coutier som driver verksamheten. Dom äger 9 ha, varar 1/3 är planterad med Chardonnay och 2/3 med Pinot Noir. Detta är ju klassisk pinot-mark, men 1946 planterade Renés pappa Chardonnay. Det var han först med att göra i Ambonnay.
Deras ägor (9 ha) är fördelade på 37 odlingslotter. Genomsnittsålder på deras vinrankor är mellan 35 och 40 år. Dom säljer runt 40% av sina druvor till det kooperativet som dom tillhör. Deras egna produktion ligger runt 35 000 flaskor per år.

Grands Vintages
Den är gjord på 75% Pinot Noir och 25% Chardonnay. Cirka 60% är från 2010 och resterande 40% är s k reservvin. Minns jag rätt är det en hyfsad andel 2008. Det degorgerades i september 2018, vilket torde betyda att det legat på sin jästfällning i cirka sju år. Dosagen är 6 g/l. Spontant hade jag gissat på en lägre dosage, då den känns ordentligt torr och med en härlig friskhet.

Färgen går i en ljus gyllen-gul ton med något skir grönaktigt stråk.

Doften är frisk och fylld med gröna äpplen, en del röda bär, lite citrus, nybakat bröd och damm från skolkrita. I bakgrunden lite päron och gula stenfrukter.
I munnen är det den fina friskheten, de lite lagom komplexa smakerna och klunkbarheten som vi omedelbart tar till oss. Redan den första klunken får oss att dra på smilbanden och konstatera att detta var ju redigt gott. En fin samling röda bär (smultron, hallon, tranbär) i sällskap med gula äpplen, gula plommon, aprikoser och persika samt en hyfsat stor dos kritiga och steniga mineraler är det som fångar vår uppmärksamhet. I eftersmaken finns lite blodgrape och rostat bröd.
Betyg 4
Vår flaska är privatimporterad och kostade runt 300 kr inkl frakt och svensk alkoholskatt.

2015 vs 2016 Campo del Maestro från Brunelli

I förra veckan fick vi snö. Inga stora mängder, men lite vitt som lyser upp  Nu till kvällen är vi lovade snöblandat regn. Allt med andra ord precis som det varit de senaste åren i februari här på Västkusten. På de närliggande golfbanorna lär det tydligen finnas skidspår. Det är väl dags för Vintankar att undersöka detta.

Nu byts årgång 2015 av Campo del Maestro så sakteligen ut mot årgång 2016. Det är klart vi är nyfikna på den nya årgången av det här vinet, som vi verkligen kommit att gilla skarpt. Vi har fått upp en flaska som vi testar mot årgång 2015.

Campo del Maestro är  ett ganska nytt vin i Brunelli-portföljen. Den första årgången var 2014 och den lanserades på våren 2017. I juni samma år blev det möjligt att köpa det via Systembolaget, vilket vi så klart gjorde. Jag hade då ett projekt igång med att skriva lite varje månad om vad som hänt på vingården samt presentera ett av deras viner. Det hela var möjligt tack vare mycken hjälp från Alberto Brunelli. I juni hyllades Campo del Maestro.
"Mästarens vinfält" är en hyllning till den som tagit hand om vinfältet under årens gång. Det här vinfältet är "Campo Inferi" dvs samma vinfält som där druvorna till deras Amarone Riserva med samma namn odlats på. Beläget 220  m över havet och med jordmånen vitkalksten och märgel.
Druvsammansättningen är Corvina (50%), Oseleta(10%), Rondinella(10%) samt 5 procent vardera av Negrara, Corvinone, Croatina, Forselina, Sangiovese och Cabernet Franc.
Druvorna skördades i slutet av september och fick sedan ligga och torka i fyra månader. I februari ägde pressningen och jäsningen rum. Vinet har därefter fått mogna i 22 månader på franska barriquer (225 liters ekfat).

Vi häller upp båda vinerna på karaff och låter dom få lufta sig där i dryga timman innan vi häller vinet i våra glas.
Visst skiljer sig årgångarna något åt. Inga gigantiska skillnader. Men ett har dom gemensamt. Det är ett fantastiskt vin. Sagolikt gott. Ett litet mästerverk signerat Luigi Brunelli.

Båda vinerna känns unga, även om det börjat framträda ett och annat mognads drag i årgång 2015. Jag tycker också att 2015 har en dovare och lite mörkare ton. Frukten har mer av solmogna bär, värme och sammetslena tanniner i sig. Nästan så att en kan ana den lena, ljumna sommarnatten.

Årgång 2016 känns väldigt frisk och har en "renare" frukt med tydliga mörka, lite syrliga körsbär i fokus. Frukten och hela vinet går i en ljusare ton än 2015. Örter och kryddor piffar upp intrycken. Syran är perfekt balanserad mot den ljuvliga frukten. Eftersmaken är  lång och smått magisk med körsbärskärnor, lite kakao, aningens espressokaffe och unset vanilj. Tanninerna tar för sig lite mer i 2016, vilket jag tycker ger vinet en ordentlig ryggrad.
Jag tror vinet kommer att utvecklas fint de närmaste åren, men tycker också att det redan idag bjuder på en stor vinupplevelse. Jag kan redan nu längta till sommarens grillkvällar, där Campo del Maestro 2016 kommer att var ett underbart komplement till maten. Får vi även i år en riktigt varm sommar kommer friskheten i vinet ännu mer till sin rätt.
Betyg 4+

Priset är 264 kr. Jag tycker att här får man väldigt mycket vin för dom slantarna.

Ute i butikerna kan det fortfarande finnas kvar årgång 2015. Importören har sagt till mig att den som lägger en beställning får 2016, trots att det står 2015 på SB:s hemsida.