Amarone 2011. Del 7. Monte Santoccio

Dags för ännu en del i vårt projekt Amarone 2011, där vi tar reda på statusen för just det året. Turen har nu kommit till att testa Monte Santoccio. Vi har tidigare i år testat följande amarone:
- Brigaldara
- Il Fornetto
- Inferi från Brunelli
- Massimago
- Pieropan
- Zenato

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala.Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Monte Santoccio är en av dessa små och genomsympatiska amaroneproducenter, som vi kommit att ta till våra hjärtan. Vingården är på ca 4 ha och vinrankorna växer bokstavligen in i vardagsrummet. Den är belägen i utkanten av Fumane på 450 m höjd över havet. Årsproduktionen är på ca 25 000 fl. Verksamheten drivs av Nicola Ferrari och hustrun Laura. Nicola har ett förflutet som vinmakare hos självaste Quintarelli.Vi besökte Monte Santoccio för några år sedan på en av våra resor med Club Amarone. Det blev en provning utöver det vanliga och jag lovar att alla som var med då aldrig kommer glömma den eftermiddagen. Du kan läsa om den här.

Den här amaronen är gjord på druvmixen Corvina (40%), Corvinone (30%), Rondinella (25%) och Molinara (5%). I mångt och mycket en klassisk blandning. Druvorna har så klart handplockats och sedan fått ligga och torka i dryga tre månader. Pressning, maceration och jäsningsproceduren tar nästan en månad. Vinet har fått mogna på stora ekfat s k tonneaux i cirka trettio månader.
Vi har tidigare skrivit om årgångarna 2008, 2010, 2011 och 2012.

Här finns en härlig mörk frukt främst söta mörka körsbär, som har tydliga mognadstoner, men även björnbär, blåa plommon och mörka skogsbär noteras. Den torkade frukten finns på plats (främst fikon och dadlar, men russinen känns lite tydligare än tidigare). Några nypor örter och kryddor noteras och är idag något mer markerade än i somras. Bra friskhet och snälla men tydliga tanniner. Eftersmaken är ljuvlig med mera söta mörka körsbär, även kryddorna och den torkade frukten tar stor plats. Just i eftersmaken tillkommer det mörk choklad, några droppar espresso och aningens körsbärskärnor.
Riktigt gott!!

Årgång 2011 är helt på topp just nu. Jag har druckit ett par flaskor det senaste året och varje gång hyllat den. Vi drack den här flaskan under två kvällar under förra veckan och tyckte att dag två började den ljuvliga frukten kännas lite på retur. Detta kan möjligen vara ett tecken på att den börjar närma sig sin peak. Så mycket mer utveckling tror jag inte på, men å andra sidan räcker det väldigt långt i det skick den är nu. Säkert håller den sig där i ett par år till, så ingen brådska för den som ligger på ett par flaskor.
Betyg 4+

Premier Cuvée, Bruno Paillard vs 2008Vintage/ Millésime, Palmer & Co

Dottern var på en snabbvisit på väg från Karlstad till Bryssel. Vi hade hummerskal i frysen, så vi gjorde en fond på detta. Vi tog även fram en hummer för att göra soppan lite matigare. Så klart dricker vi champagne till en rätt som denna.

Bruno Paillard kommer från en familj med ett långt förflutet i Champagne. I ett par hundra år har familjen odlat och mäklat druvor till dom stora husen. I början på 1980-talet började Bruno själv att intressera sig för tillverkning av Champagne. 1994 köpte han sin första vingård på 3 ha klassad som Grand Cru i Oger. Idag äger Bruno Paillard 32 ha varav 12 är klassat som Grand Cru. Till sin hjälp har han dottern Alice, som framförallt byggt upp deras export. Dit går ungefär 75 % av det dom producerar. De egna vinmarkerna räcker till drygt hälften av de druvor dom behöver. Resten köps från kontrakterade odlare från 30 olika byar, som dom haft ett långvarigt samarbete med.

Première Cuvée är BP:s flaggskepp. Den är gjord på druvorna Chardonnay (33%), Pinot Noir (45%) och Pinot Meunier (22%). Druvorna kommer från lite drygt 30 olika grand Cru lägen. Ungefär hälften utgör s k reservvin, vilket betyder att hälften av vinet kommer från gamla årgångar. I det här fallet från 25 olika år, där det äldsta är från 1985. Lite mer än tre år har vinet legat på sin jästfällning. Vår flaska degorgerades i september 2012.

I doften hittar vi gula, mogna äpplen som fått en liten boken touch. Lit mandlar, en viss brödighet och hyfsat stort inslag av mineraler. De senare får oss tänka på snäckskal och nygrusad trädgårdsgång.
I munnen återkommer de mogna och lätt bokna äpplena. Aningens citrus, lite mer gula stenfrukter, lite steniga mineraler och mariekex. Hyfsat lång eftersmak men här är det röd citrus vi tycker oss känna, lite persika och nektariner, unset honung och en blodgrapes-bitterhet i själv avslutet. Fortfarande en livaktig syra, men lite på retur mot hur jag minns den för fyra/fem år sedan. Den här blir nog inte så mycket bättre än så här! Och visst räcker det långt!!
Betyg 4
Köpt en gång i tiden för 345 kr. Just nu verkar det inte finnas några champagner från Bruno Paillard på SB.


2008 Vintage/Millésime, Palmer & Co.
Palmer & CO är ett stort kooperativ med fler hundra odlare som tillsammans äger 450 ha vinodlingar. Ursprungligen startades vinfirman av sju odlare 1947.
På Palmer & Co består odlingarna av druvorna chardonnay 50%, pinot noir 40% och pinot meunier 10%. Till en Millesime används bara druvor från Grand Cru och Premier Cru lägen i Montagne de Reims. Brut Millésime har blivit lite av Vintankars favorit av Palmer&Co  olika champagner. Genom att klicka på resp årtal kan du läsa vad vi tyckt om resp år: 1996, 2000, 2002, 2005 och 2008.

Till Brut Millésime 2008 har det använts 50% vardera av Chardonnay och Pinot Noir.
Den har legat drygt sex år på sin jästfällning innan den degorgerades.
En väldigt god champagne, som börjat sin bana att lämna det purunga bakom sig. Dock har några direkta mognadstoner inte börjat infinna sig. Friskheten är fortfarande dess signum

I doften dominerar gul/gröna äpplen och citrus förstärkta med snäckskal, skolkrita och stendamm. Bakom ligger lite mandlar, mariekex, och gula stenfrukter.
I munnen är det gröna äpplen, citrus (lime, mandariner) och steniga mineraler som till en början tar kommandot. I takt med att temperaturen stiger i glasen tillkommer lite nötter, mariekex, brioche och inte minst gula stenfrukter (plommon, persika, aprikos). Syran är stor och angenäm. I eftersmaken får citrusen alltmer röda toner (clementiner, blodapelsin, blodgrape). Någon tropisk frukt tillkommer liksom unset honung. Det här är riktigt gott!!
Betyg 4+
Vi köpte den här flaskan 2017 på SB för 330 kr. Nu är det årgång 2013 som gäller och priset är 379 kr.

2016 Campo del Maestro, Brunelli, 2008 Boca, Le Piane och 2010 Brunello di Montalcino, Il Marroneto

För en tid sedan hade vi en sittning med bror och svägerska. Det blir alltid så att vi provar några viner samtidigt. Det var jag som hade ansvaret för vinerna den här gången. Inte helt oväntat blev det tre italienska viner. Piemonte, Valpolicella och Montalcino. Dom serverades blint och med några ledtrådar så hade dom lokaliserat vilka områden vinerna kom från. Lite svårare att sätta producent.

Tre mycket olika viner som alla i sällskapet uppskattade. Campo del Mestro avviker mest genom att vara betydligt yngre och med en kraftigare mer fruktdriven smak.

2016 Campo del Maestro, Brunelli
Det här vinet släpptes första gången 2017 och då i årgång 2014. Jag hade då ett projekt igång med att skriva lite varje månad om vad som hänt på vingården samt presentera ett av deras viner. Det hela var möjligt tack vare mycken hjälp från Alberto Brunelli. I juni hyllades Campo del Maestro.
Jag skrev förra året ett blogginläg där jag ställde årgångarna 2015 och 2016 mot varandra. Du kan läsa det genom att att klicka här.

"Mästarens vinfält" är en hyllning till den som tagit hand om vinfältet under årens gång. Det här vinfältet är "Campo Inferi" dvs samma vinfält som där druvorna till deras Amarone Riserva med samma namn odlats på. Beläget 220  m över havet och med jordmånen vitkalksten och märgel.
Druvsammansättningen är Corvina (50%), Oseleta(10%), Rondinella(10%) samt 5 procent vardera av Negrara, Corvinone, Croatina, Forselina, Sangiovese och Cabernet Franc.
Druvorna skördades i slutet av september och fick sedan ligga och torka i fyra månader. I februari ägde pressningen och jäsningen rum. Vinet har därefter fått mogna i 22 månader på franska barriquer (225 liters ekfat).

Doften är stor och packad med mörk frukt, men också av läder och jord. Här finns även en del örter och kryddor. Vi kan likaså känna lite torkad frukt, kakao och aningens vanilj.

I munnen kommer de mörka bären en masse: söta, mörka körsbär, blåa plommon, björnbär och några svarta vinbär. Örter och kryddor i väl avvägda proportioner samsas med frukten. Syran är medelhög och ger vinet bra friskhet. Snälla och lite smånafsande tanniner gör att vinet bjuder på ett försiktigt motstånd. Lång eftersmak med torkad frukt, lite svartpeppar, aningens kanel, körsbärskärnor, mörk choklad och unset vanilj.
Detta är ett vin som i många stycken liknar en amarone. Det är i huvudsak druvsammansättningen som sätter P för detta. Och visst tycker jag är att den överträffar många av de billigare amaronevinerna.
Betyg 4+
Pris 264 kr. Just nu håller den på att byta årgång på Systembolaget. Senare i veckan ska vi testa en.


2008 Boca, Le Piane
I den fjällnära delen, snarare alpnära, av Piemonte finns sju små egna appellationer: Boca, Bramaterra, Fara, Gattinara, Ghemme, Lessona  och Sizzano. Inte så ofta vi dricker vin från något av dessa områden. För några år sedan köpte vi några viner från Boca och producenten Le Piane. Visst gillade vi vad vi fick i glasen: Maggiorina och Mimmo. Båda vinerna är gjorda på druvblandningar av Nebbiolo, Croatina och Vespolina

Det här vinet kommer från Boca och producenten Le Piane. Det är gjort på i huvudsak nebbiolo, men med lite vespolina och bonarda. De två senare druvorna har vi väldigt liten erfarenhet av.
Vinmakare är Christoph  Kunzli och detta är hans toppvin. Druvorna kommer mestadels från yngre stockar. Vinet har legat på 25 hl bottis runt 18 månader och sedan på flaska lika länge innan det når marknaden.
Det har gått sju år sedan vi drack årgång 2006 av det här vinet. Vad vi tyckte då kan du läsa här.

I doften hittar vi körsbär och slånbär, men också en mineralsamling av grus, sten och inte mins järn. Här finns också lite diskreta toner av pinjeträ, lakrits och blommor (rosor, violer).
Det här är ett vin i en mycket bra drickfas just nu. De mycket påträngande och rejält bitande tanninerna vi noterade i 2006:an för snart sju år sedan är betydligt mer tillmötesgående ikväll. Visst är tanninerna på plats och visst biter dom i gommen, men nu på ett betydligt mer behagfullt sätt. Samspelet med den gräddiga svampsåsen var perfekt!
Initialt är det mörka, lite syrliga körsbär, slånbär och mörka skogsbär som dominerar smakintrycken. Efterhand dyker det upp en del örter och kryddor. Inslaget av mineraler i flera olika former tar även dom en ordentlig plats. Här finns sten, lite skolkrita och så en god portion järnhaltiga. Nypon, rosor och violer noterar vi främst i den långa eftersmaken.
Ett gott och mycket trevligt vin.
Betyg 4++
Den här flaskan privatimporterade jag 2013 och betalade då 350 kr inkl frakt och alkoholskatt. Idag finns årgång 2015 på SB till priset 489 kr.


2010 Brunello di Montalcino, Il Marroneto
Strax norr om byn Montalcino ligger den här producentens vingårdar. I mitten på 1970-talet köpte Giuseppe Mori vingården och började omedelbart att plantera vinrankor tillsammans med sönerna Andrea och Alessandro. Efter några år återvände Giuseppe och Andrea till sin advokatfirma. Kvar blev Alessandro med sitt brinnande intresse för vin och vinodling. Det är också han som idag personifierar Il Marroneto. Han är involverad i allt från arbetet ute på vinfältet till arbetet i vinkällaren.
Dom tillverkar två olika Brunello samt en Rosso di Montalcino. Alla tre vinerna är gjorda på Sangiovese till 100%.

Druvorna till Il Marroneto kommer från vinrankor som vuxit på 400 m höjd över havet. Vinet får jäsa på ståltankar i dryga 10 dagar. Det får sedan tillbringa 39 månader på stora ekfat (2 600-liters ekfat och ytterligare tio månader på flaska.
Ett enastående vin från en riktigt bra årgång.
Doften är stor med fina lite syrliga körsbär, läder, nypon, rosor och några små nypor örter.
I munnen får vi ett komplext vin med stor elegans. Det startar med finstämda toner av mörk frukt främst körsbär, men även lite blåa plommon, några blåbär och körsbär. Fortsätter med en nätt liten örtsamling, nypon, rosor och i eftersmaken både sötlakrits och mörk choklad. Vinet har en finfin, pigg syra och eleganta smånafsande tanniner. Riktigt gott!
Betyg 4+
Även denna flaska är privatimporterad. Minns jag rätt betalade jag 2016 runt 40 euro.
Den finns numera på SB och då i den hyllade årgången 2015 som Robert Parker satt 96+ på.

Amarone 2011. Del 6. Brigaldara.

Dags för ännu en del i vårt projekt Amarone 2011, där vi tar reda på statusen för just det året. Turen har nu kommit till att testa Brigaldara. Det är deras "basamarone" vi ger oss på.
Vi har tidigare i år testat följande amarone:
- Il Fornetto
- Inferi från Brunelli
- Massimago
- Pieropan
- Zenato

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala.Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Om producenten Brigaldara (hämtat från Winemarket Nordics hemsida):

I den lilla byn San Floriano i Maranodalen ligger Brigaldara. Tillsammans med Negrar, Fumane, San Pietro in Cariano och Sant’Ambrogio utgör Marano en av de fem berömda dalarna i Classico-omådet. Brigaldara är en av de tolv familjerna i sammanslutningen “Famiglie dell’Amarone d’Arte” som arbetar för att bevara kvaliteten i amaroneproduktionen i regionen. Redan 1260 omnämns Brigaldara i rullorna och alltsedan 1929 äger familjen Cesari egendomen. Men det var inte förrän 1979 som Brigaldara började producera vin under eget namn. Runt San Floriano växer gårdens druvor på cirka 200 meters höjd. I den vingård som kallas Case Vecie, och som producerar det exklusiva Amaronevinet med samma namn, sträcker sig odlingen upp till 450 meter.
Enligt deras hemsida äger dom 50 ha och tillverkar runt 300 000 flaskor vin.

Vinet är gjort på druvorna Corvinone 50%, Corvina 20%, Rondinella 20% samt 10% övrigt. Druvorna torkas runt 90 dagar innan de pressas och jäses. Vinet får sedan ligga till sig i ett år på barriquer och ytterligare två år på 25 hl stora ekfat.
Jag drack det här vinet för drygt fyra år sedan. En då i mitt tycke alldeles för ung amarone. Mina tankar kan du läsa här.
Precis som jag förutspådde har det hänt väldigt mycket. Vinet är nu i en mycket bra drickfas.
Vi dricker vinet under två dagar och det är precis lika bra dag ett som dag två.

Vi möts av en doft som blivit tämligen välutvecklad sedan sist och med de typiska mörka körsbären, blåa plommonen och skogsbären i centrum. Vi noterar även lite torkad frukt, örter och kryddor samt en viss ton av kakao.
Den höga alkoholen (17%) som då för fyra år sedan tydligt kändes är nu som bortblåst eller snarare infångad av frukten.
I munnen återkommer de söta, mörka körsbären, blåa plommonen och lite skogsbär som vi noterade i doften. Inslaget av örter och kryddor ger vinet en fin karaktär. En bra friskhet genom den trevliga syra sätts på pluskontot. Snälla beskedliga tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är lång på amaronevis med återkommande söta, mörka körsbär. Det dyker upp lite torkad frukt. Inslaget av örter och kryddor  är tydligt. Vi får även lite mörk choklad, några droppar espresso och körsbärskärnor.
En god och bra amarone helt enkelt. Kanske kan den utvecklas något, men inte så mycket. Jag är däremot säker på att den kommer hålla den här höga nivån i flera år till.
Betyg 4

Avslutningsvis en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Campo Inferi, Brigaldara

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Il Fornetto, Zenato

Paul Déthune Cuvée Prestige och Blanc de Noir.

Vi firade 35-årig bröllopsdag för snart fjorton dagar sedan. Det har blivit en tradition att vi gör detta i sällskap med champagne och hummer. Det blev så även i år.

Vi krånglar sällan till det när det kommer till hummer. Naturel är vad vi föredrar.
Och så ska det vara var sin också.

Den odlare som med åren har blivit vår favorit är Paul Déthune. Rakt igenom hela portföljen är det världsklass. Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer gör dom. Jag har provat sju av dom: Blanc de Noirs, Blanc de Blancs, Extra Brut, Cuvée Prestige, Millésime 2008,  Cuvée A L´Ancienne 2008 samt deras Rosé. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där. 

Cuvée Prestige (Princesse des Thunes) är gjord på lika delar Pinot Noir och Chardonnay. 70% är från den senaste skörden och 30% är s k reservvin. Det senare betyder att vin från 30 olika årgångar, som legat på ekfat, har använts.
Vinet buteljerades i april 2009 och degorgerades i juni 2016. Detta borde betyda att 70% är från det hypade året 2008 och att den legat på sin jästfällning i sju år.

En helt underbar champagne! Visserligen brukar jag hylla Cuvée Prestige, men frågan är om jag smakat någon som varit lika bra som denna är just nu. Själva kallar dom det här sitt flaggskepp. Det görs runt 2 500 flaskor varje år.

Smakrikedomen, balansen och elegansen är helt enastående!
I doften hittar vi gulgröna äpplen, lite citrus, en god portion mineraler i form av krita, snäckskal och stendamm. Det fortsätter med lite rostat bröd, några gula stenfrukter och ett uns av sommarängens blommor.
Fast det är när vi dricker av den som vi verkligen går loss. Så full av smaker och med stor nyansrikedom. Vi kan hitta en äppelsamling där de röda bidrar med en läcker syra och de gula med en aningens boken ton samt med en stor nyansrikedom. Lite röda bär har smugit sig in i form av smultron. Mariekex och rostat bröd i små väl avvägda portioner. En härlig mineralitet av sten och krita. Eftersmaken är riktigt lång med lite röd citrus, gula stenfrukter och blodgrape-bitterhet i avslutet.
Vansinnigt gott!!
Betyg 5
Min sista flaska med basen 2008. Här är det verkligen befogat att utbrista "Jag borde köpt fler". Jag tror den kommer hålla den här nivån i flera år till.


Blanc de Noirs
Det här har varit lite av vår "huschampagne" de senaste åren. Du som läser min blogg mera regelbundet har stött på ett antal blogginlägg om just Paul Déthunes Blanc de Noirs. Jag tycker att den vid varje tillfälle levererat trevliga champagneupplevelser.

Kvällens flaska har årgången 2015. Druvorna kommer från vinfältet "les Crayeres". Den degorgerades i september 2018, vilket betyder att det legat på sin jästfällning i nästan 2,5 år.
Den har vinifierats på ekfat och tillbringat drygt ett halvår på en mix av  205-liters och 30 hl stora ekfat.

Färgen går i en vacker guldgul ton.

I doften hittar vi de en del röda bär, där vi särskilt noterar smultronen. Här finns också lite kryddor, citrus, rostat bröd, snäckskal och röda äpplen.
I munnen är det friskt med en trevlig syra utan att den blir alltför närgången. Precis som i doften börjar det med röda bär. Smultronen noterar vi först sedan ansluter jordgubbar, hallon och lite tranbär. Röda äpplen med sin fina syrlighet kan vi också bocka av. Lite röd citrus, aningens vanilj, tydliga mineraler (sten, krita), lite kryddor och rostat bröd.

I avslutet får vi mera kryddor och så en finfin blodgrape.
Ja ni hör själva hur det låter. Riktigt gott.
Betyg 4+

2015 Chianti Classico och 2011 Riserva från Bucciarelli och Fanwine.

5 juni 2007 kom domen från EU-domstolen (den s k Rosengrendomen), som har möjliggjort för svenska konsumenter att kunna handla alkohol direkt från andra EU-länder, under förutsättning att det görs på rätt sätt. Nedanstående gäller då du själv inte transporterar vinet vid införseln.
1.
Jag kan som individ själv köpa och ombesörja transport av t ex viner från en vinproducent inom EU till Sverige.  Inköpet ska avse vin för eget bruk. Alkoholskatt ska betalas till Skatteverket och ett  ledsagardokument ska följa med varorna.
2.
Jag kan använda mig av näthandlare s k distansförsäljning, som betalar svensk moms och svensk alkoholskatt. Detta har jag gjort lite till och från. Franska Vinlistan är väl det företaget jag mest frekvent använt mig av. Oftast har det då handlat om champagner som inte funnits tillgängliga i vare sig det fasta sortimentet eller beställningssortimentet hos Systembolaget. Under hösten upptäckte jag en distanshandlare (Fanwine.se), som hade ett mycket trevligt upplägg. Klicka på länken så får du deras affärsidé.

Jag började få lite tomt på Chianti här hemma, så när Bucciarelli-projektet dök upp under hösten så hakade jag på och plockade ihop några flaskor För några veckor sedan fick jag ett mail att nu var projektet i hamn och om några dagar skulle mina vinerna levereras till mig under förutsättning att jag hade betalat mina flaskor. Ett par dagar efter betalning anlände mina flaskor. Nu är det dags att testa de två första.


Familjen Bucciarelli har sedan slutet på 1800-talet ägt och brukat jorden på gården Antico Podere Casanova. Det startade med Gaetano, fortsatte med sonen Dino och sedan har det rullat på. Idag är det fadern Ezio och sonen Massimo som bär ansvaret. Totalt äger dom 20 ha varav vinodlingarna omfattar 7 ha. De övriga 13 ha är jordbruksmark. Vinodlingarna drivs enligt organisk-biologiska odlingsprinciper. Vingården är certifierad. Dom har även ett Agriturismo. Vinportföljen består av följande viner: Chianti Classico, Chianti Classico Riserva, ett IGT-vin Gandino (familjens stolthet) samt ett vitt och ett rosato.

2015 Chianti Classico 

Druvan är Sangiovese till 100 procent. 14-28 dagars maceration. 20-24 månader på stora fat s k botti.

Här har vi ett slankt vin med viss stramhet och fin frukt. Rustikt och kanske inte så komplext, men väldigt mycket chianti. Och så är det ju det där med den härligt fina, lite syrliga körsbärsfrukten. Om något är ett "everyday wine", så är det detta.

I doften får vi läder, lite jord och en god portion körsbär. Lägg till lavendel, stendamm och nylagd grusgång, så är bilden rätt komplett.

I smaken återkommer den fina, syrliga körsbärsfrukten nu förstärkt med steniga mineraler, lite örter och aningens balsamico. Bra syra och med ett finstämt tanningrepp i munhålan. Drickvänligt och gott.
Vad mer kan en begära för 175 kr?!
Betyg 4-


2011 Chianti Classico Riserva

Nu tar vi ett par steg uppåt och dricker deras Riserva från 2011. Komplexiteten ökar markant. De 80 kr vi får lägga till är väl värd varenda krona. Priset är 256 kr per flaska.

Druvan är så klart Sangiovese till ett hundra procent. Endast de bästa druvorna används. Vinet har fått mogna i 30-36 månader på barriquer av ek innan det buteljerades.

En riktigt bra Chianti och därmed ett riktigt bra vin. Kan nog inte bli så mycket bättre. Å andra sidan räcker det här långt så som den presterar den här kvällen. 

Doftmässigt startar det med läder och jord, men ganska så snart ger sig de härliga körsbärstonerna till känna. Här finns också ett finstämt inslag av örter, där vi särskilt noterar lagerblad, lavendel och aningens mynta samt lite balsamico. Någonstans i bakgrunden kan vi ana oss till unset viol.

I munnen startar det hela med ljuvliga, lite syrliga körsbär som följs av blåa plommon och en samling röda bär. Små nypor av finfina örter. Lite järnhaltiga mineraler med viss blodsmak.. Aningens balsamico. Härlig fin och pigg syra. Visst finns tanninerna där och biter eller snarast nafsar runt i gommen och bjuder det där härliga motståndet, som åtminstone jag förknippar med kvalitetschianti. Medellång eftersmak med mera körsbär, örter och mineraler, men också aningens lakrits och viol.

Betyg 4+

2018 Roccolo del Durlo, Le Battistelle

Soave-viner är något som vi gillar. Våra favoritviner har vi hittat hos systrarna Suavia. Det har blivit åtskilliga årgångar av Monte Corbonare, Massifitti och Le Rive. Vi var också med om en oförglömlig provning vid Garda-sjön för ett par år sedan. Du kan läsa om den här.
I mitt Soave-flöde har det dykt upp en ny producent Le Battistelle. Häromveckan gavs det en möjlighet att få prova deras toppvin. En chans som vi så klart tog.

Vi hittar Le Battistelle runt den lilla byn Brognoligo i hjärtat av Soave. Druvor har familjen odlat sedan det sena 1800-talet, men 2002 beslutade sig ägarna Gelmino och Cristina Dal Bosco att inte längre sälja druvorna till det lokala kooperativet utan att istället göra vin under egen etikett. Dom äger 9 ha som är fördelade på många små vinfält på kullarna runt Brognoligo. Dom producerar runt 40 000 flaskor fördelade på tre torra vita viner samt en liten produktion av husets desertvin. Samtliga tre torra viner finns tillgängliga via Systembolaget.

Detta vin rankas som deras toppvin. Druvan är Garganega, som vuxit på en mycket brant sluttning och svåråtkomligt vinfält. Jordmånen är vulkanjord. Vinrankorna är mycket gamla. Några är över hundra år.
Druvorna plockas när de är riktigt mogna. Avstjälkas. Macerationen med skalkontakt varar i cirka 48 timmar. Jäsningen äger rum på ståltankar och varar i knappt en månad. Vinet får sedan ligga på sin jästfällning i nästan åtta månader innan det buteljeras.

Färgen går i en halmgul nyans med några skira ljusgröna stråk här och var.
I doften känner vi sommarblommor, gula stenfrukter, lite citrus, stendamm, träaska och grusgång samt en ytterst försiktig ton av honung. En trevlig, frisk och ganska så komplex doft.
I munnen är det friskt och ganska så fylligt med en nästan liten krämig struktur. Här finns gula äpplen, lite citrus men framförallt  rejält med gula stenfrukter såsom aprikoser, plommon, persika, nektariner. En finstämd lite örtig ton spär på komplexiteten. Här finns gott om mineraler som är både grusiga och lite vulkanaktiga. En stor och härlig syra skapar tillsammans med frukten och de andra smakerna en balans i vinet som är fantastisk. Eftersmaken är något längre än medel och här återkommer de gula stenfrukterna och mineraliteten med en liten touch av honung. En läcker liten sälta i avslutet.

Frukten, mineralerna och syran i harmoni och totalbalans. Ja, då blir det så här gott. Återigen imponerar ett Soave-vin på oss.
Betyg 4
På SB kostar det 235 kr. Detta måste anses som ett bra pris, då du här får mycket vin för dina slantar.
Just nu står det tillfälligt slut på SB:s hemsida, men det har sagts mig att vinet kommer åter om någon eller några veckor.

2014 Langhe Nebbiolo, Elio Sandri

Producent är Cascina Disa, bakom den står idag Elio Sandri . Vi befinner oss i utkanten av Monforte d´Alba i Perno-området. Det här är historisk mark, här har det gjorts vin i flera sekler. På 1400-talet låg här ett kloster som bl a ägnade sig åt vinframställning.
1965 köptes egendomen av Elios pappa, sedan 2000 är det Elio som ansvarar för verksamheten. Vingården är på ca 7 ha. Han arbetar med stora gamla ekfat, en naturlig jäsningsprocess, bekämpningsmedel är bannlysta istället slås gräset mellan rankorna två ggr per år. Det är m a o bra nära det vi kallar organisk odling. Han är inte intresserad av att få verksamheten certifierad.
Idag gör han en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Nebbiolo, en Langhe Rosso och en Barolo (Riserva).

Druvorna kommer från vinstockar som är dryga 30 år gamla och från en vingård, Suri Disa, som ligger cirka 300 m över havet. Vingården är Barolo-klassifierad. Elio anser att den har för dålig solexponering för att druvorna ska nå hans högt uppställda krav på ett Barolovin, så det får istället bli en Langhe Nebbiolo. Jäsningen har ägt rum på ståltankar genom naturlig jäst. Det har fått ligga till sig runt ett år på stora s k botti av kastanjeträ och några månader på flaska innan det ansetts redo för marknaden.

Visst är det ett ungt vin och visst är doft och smak inte fullt utvecklade, dessutom från ett år som det på många håll finns en viss tveksamhet till. Allt detta till trots är det här vinet riktigt förbaskat gott idag.

Det börjar med läder och röda bär i doften. Fortsätter med nypon, rosor, lite stendamm och aningens  kryddor. Inte så stor, men ändå rätt tydlig och framförallt väldigt trevlig.

Doften är trevlig, men det är då vi smakar på vinet som vi blir så där lite smålyckliga som vi kan bli då ett vin överraskar oss positivt. Vi älskar ju Elio Sandris Dolcetto, så vi borde inte bli överraskade, då han ju är en vinets mästare.

I munnen får vi inte så mörka körsbär, just mogna jordgubbar, en del tranbär, något mindre lingon och hallon. Det finns lite dova underliggande toner av jord och mörka  skogsbär. Det hela byggs på med steniga mineraler, en liten nätt kryddighet, en god portion nypon och aningens rosor. En ordentlig syra och behagfulla tanniner skickar iväg det här mot himmelens höjder. Så förbålt gott.

2014 är som ni förstår i ett strålande drickskick just nu.
Betyg 4+
Den här årgången liksom senare verkar vara slutsålda på vårt kära "Bolag". Min flaska inköptes 2016. Den fanns med i en låda som importören Bristly  Wine sålde och som innehöll 2 Dolcetto, 2 Marapika, 1 Langhe Nebbiolo och 1 Barolo Riserva. 1050 kr betalde vi. Nu återstår bara kronan på verket dvs Barolon. Med facit i hand måste det här ha varit det årets mest köpvärda vinlåda.

Amarone 2011. Del 4 och 5. Zenato och Massimago

Dags för ännu en del i vårt projekt Amarone 2011, där vi tar reda på statusen för just det året. Turen har nu kommit till att testa Zenato och Massimago.
Vi har tidigare i år testat följande amarone:
- Il Fornetto
- Pieropan
- Inferi från Brunelli

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala.Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.


2011 Zenato 
Zenato är en av de större producenterna med sina ca 2 miljoner flaskor, varav amarone utgör ca 10 procent. Det hela började 1960, då Sergio Zenato byggde vidare på familjetraditionen och grundade vingården Zenato vid San Benedetto di Lugana vid Gardasjöns sydostligaste hörn. I Valpolicella äger man 30 ha i Sant Ambrogio samt köper druvor från San Pietro in Cariano, Fumane och Illasi.
Deras portfölj består av två amaronevarianter varav en är en riserva, ripasso, superiore, recioto samt några IGT-viner.Dom producerar dessutom DOC-viner från Bardolino, Garda och Lugana.

Den här amaronen görs på Corvina till 80% och sedan lika delar Rondinella och Oseleta. Druvorna kommer från deras vingårdar i Sant Ambrogio. Dom har fått ligga på torkning i tre till fyra månader. Vinet har lagrats i nästan tre år på 300 liter stora ekfat (Slavonska och Franska).

Vi har tidigare druckit och skrivit om årgångarna 2010, 2011, 2012 och 2014 Av någon outgrundlig anledning missade vi årgång 2013.

Det har gått nästan fyra år sedan vi senast drack den här. Det har så klart hänt en hel del, men det här är en amarone som utvecklats väl över tid och tål lång lagring. Ja faktiskt är det så att som ung behöver den lång luftning (bortåt 3-4 h) för att komma till sin rätt.
Årgång 2011 har ännu inte nått sin topp. Vi drack den över två dagar och faktiskt var den allra bäst dag två.
I doften hittar vi först läder, tobak och jord, men det står inte långt på innan vi möter mörka bär, någon liten kryddighet och lite torkad frukt. Det är egentligen dag två som doften riktigt tänder till och vinet börjar visa upp sin komplexitet.

Smaken följer ungefär samma mönster. Visst är den god och trevlig den första kvällen, men det är kväll två den blommar ut. Vi får då en fin samling mörka bär, där de söta, mörka körsbären har huvudrollen och är väl assisterade av björnbär, svarta vinbär och hallon. Några blåa plommon. Finstämda toner av örter och kryddor ansluter. Frisk och pigg i hela sin anrättning. Tanninerna krafsar runt i munhålan och bjuder på ett trevligt motstånd. Eftersmaken är amaronelång med mera söta körsbär, torkad frukt (aningens russin), mörk choklad, några droppar espresso, unset lakrits och avslutas med körsbärskärnor. Riktigt, riktigt gott! Och ännu bättre tror jag den kommer att bli!!
Betyg 4++


2011 Massimago
Gården och vineriet ligger inbäddad bland kullarna öster om Verona, i DOC-området Valpolicella. Vid sidan av vinframställning så finns det även rum för 18 gäster, där på höjden kan man blicka ut över Mezzanedalens oförstörda landskap.

Idag är det Camilla Rossi Chauvenet som driver verksamheten. Gården väcktes till nytt liv då Camilla 2003 tagit sin önologexamen och bestämde sig för att anta utmaningen i att förvandla släktens nedgångna vinodlingar till ett välmående vinföretag.

Namnet Massimago är en lek med det latinska uttrycket "maximum agium" dvs "största möjliga behållning". Skördetiden har därför blivit en möjlighet för släkt och vänner att njuta av varandras sällskap samtidigt som de upplever landsbygden och vingårdsarbete.

För tio år sedan började Camilla med sex hektar och hennes första årgång 2004 gjordes i tusen flaskor. Idag odlar hon elva hektar och producerar 40 000 flaskor. Portföljen innehåller områdets klassiska viner: Valpolicella, Valpolicella Superiore och Amarone. Numer ingår ett vitt vin på Garganega samt ett mousserande vin gjort på druvan Corvina och framställt med champagnemetoden och lagrat på jästfällningen i åtta månader.
Källa Clubamarone

Vi har tidigare druckit och skrivit om årgångarna 2009 och 2011.
Den är gjord på 70% Corvina, 15% Corvinone och 15% Rondinella. Druvorna har fått torka runt 80 dagar. Vinet har sedan fått ligga på franska ekfat i två år och slutligen 12 månader på flaska innan det når marknaden. Dom producerar ca 4 500 flaskor amarone.
Vi dricker den över två dagar. Redan dag ett visar den här amaronen upp betydande mognadstoner. Vinet känns  helt på topp. Dag två har den ljuvliga frukten dragit sig något tillbaka till förmån för kryddor och lakrits.

Dag ett möttes vi omgående av en ljuvlig mogen frukt där söta, mörka körsbär står i centrum. Efterhand får körsbären sällskapa med björnbär, blåa plommon och hallon. Här finns lite örter och kryddor, men också en hyfsad stor dos torkad frukt, där russin, katrinplommon, fikon och dadlar sällskapar med varandra. Fortfarande finns det en bra friskhet. Tanninerna är alldeles sammetslena. Eftersmaken är lång med ännu mera söta körsbär och bitterljuv mörk choklad.
Väldigt gott. Helt på topp. En flaska har jag kvar och den ska vi dricka upp under 2020. Jag upplever att den är bra nära att peaka och jag tror inte den utvecklas så mycket mer.
Betyg 4

Avslutningsvis en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Campo Inferi

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Il Fornetto, Zenato