2009 Brunello di Montalcino Campo Giovanni

Sommaren har bjudit på en del grillkvällar. För någon vecka sedan var det några skivor entrecôte från Tjolöholm, som vi la på grillen. En grönsallad med tomater från det egna växthuset samt ugnsbakade klyftpotatis (Amandine egna) fick göra köttet sällskap. Vi tar fram vår sista flaska av Campogiovanni från året 2009. Detta var under många år en trotjänare hos Vintankar, men av någon underlig anledning är årgång 2009 den sista vi köpt. Jag har provat och skrivit om det tidigare, men då har det gällt årgångarna 2005, 2006, 2007 och 2009

Producent är San Felice. De håller till på de sydvästra sluttningarna av kullen/berget Montalcino i Toscana. Sammanlagt är egendomen på 65 ha varav 14 utgör vinfält. Dom ligger på en höjd av 300 m ö h och de äldsta planterades 1966.  Druvan är så klart Brunello (en klon av Sangiovese) till 100%. Vinet lagras 36 månader i stora slovenska ekfat. Efter det lagras vinet ytterligare 12 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Färgen går i en rubinröd ton med några lite tegelröda nästan bruna stråk.

Doften startar med läder, tobak och lite jord, som efterhand övergår i fina, mogna röda bär. En finstämd samling örter och kryddor förhöjer intrycken. Ingen stor och kraftig doft utan mer finlemmad och elegant.

Vi smakar på vinet och kan konstatera att det är ett moget vin vi har att göra med. Smakerna känns fullt utvecklade.

 Det börjar med röda bär i form av körsbär, lite jordgubbar och några tranbär.  Efterhand får körsbären en mörkare ton och lite björnbär tillkommer. Här finns gott om örter och kryddor. Trevlig syra som ger det mogna vinet en bra friskhet. Tanninerna har blivit rejält avrundade och upplevs nu som mjuka ja rentav lena. Eftersmaken är lång med härliga körsbär, lakrits och fin kryddighet.

Det här var vår sista flaska och det kändes som en perfekt timing att dricka det nu. Vinet är i min gom fullmoget och helt på topp. 

Betyg 4

Vinet är köpt på SB 2015 och kostade då 355 kr.

2019 Mongarda Colfondo Colli Trevigiane

 Det har varit några fantastiska veckor med magiskt sommarväder. Verklig högsommarvärme. Tempen i havet pekade i lördags på 25 grader. Det känns lite lyxigt att bra ta ta hojjen och att fem minuter senare var nere på klipporna och kunna kasta sig i havet. Ganska ensamma är vi också nere på klipporna, då det inte är helt lätt att ta sig i, såvida du inte vet vilka ställen som är lämpliga.

I det vädret som varit rådande har ett glas Colfondo på sena eftermiddagen suttit som en smäck. Jag har några favoriter varav Mongarda är en. Jag skrev om det här vinet i våras. Du kan läsa det här. Precis som jag skrev i inlägget så fyllde jag inför sommaren på med en ny PetNatlåda från Kontextvin med beställningsnummer  74267. Mongarda ingår i den lådan. Nu är det årgång 2019 som gäller och jag kan avslöja att den är precis lika bra som tidigare årgångar. Utöver Mongarda ingår:

- En Lambrusco. 2017 Ponente 270, Podere Cipolla

- 2017 Eos från La Chimera

Mongarda är ett litet familjeföretag som tog sin början 1978 när Bruno Tormena beslutade att helhjärtat satsa på vintillverkning. Sonen Martino tog över ansvaret 2011 och följer i faderns fotspår.
Idag omfattar verksamheten 3 ha skog och 10 ha vinmarker fördelade på sju olika vinfält spridda runt byarna Col San Martino, Farra di Soglio, Miane och Valdbbiadene. Många av vinfälten ligger på väldigt branta sluttningar med gamla vinstockar (de äldsta planterade 1950). I huvudsak är det druvan Glera som odlas, men i små mängder även några lokala druvor såsom Bianchetta, Verdiso, Boschera och Perera.
Ingen konstgödning och inga kemiska bekämpningsmedel och med en inriktning på att bli certifierade som organisk odlare. Från 2015 används endast små mängder koppar ute i vinfälten vid allvarliga angrepp och mycket små mängder sulfiter i vintillverkningen.
Dom tillverkar tre Prosecco Superiore ( Zero Dosage, Brut och Extra Dry) samt en Col Fondo.

Glera Colli Trevigiani är gjort mestadels på druvan Glera, men också små mängder av de lokala druvorna som nämnts i ovanstående stycke. Druvorna kommer från några olika vinfält och de har vuxit på gamla vinstockar. Jäsningen sker på ståltank med vildjäst. Buteljering sker i mars när halvmånen infinner sig. En andra jäsning sker på flaskan. Ingen degorgering, ingen dosage och ingen filtrering.

En frisk härlig doft av citrus, övermogna äpplen, fläderblommor, krusbär och grusgång möter oss så fort kapsylen är avlägsnad.

I munnen är det friskt och riktigt törstsläckande med sin ljuvliga citruskompott. Här finns också lite päron, vinteräpplen, persika och aningens nyjäst bröd. I avslutet nypressad grapefrukt. Lättdrucket och så gott!

Betyg 4

På SB kostar Kontext Pet Nat låda 1182 kr. Tre spännande, trevliga och framförallt goda viner. Två flaskor av var sort. Ett utmärkt sätt att bekanta sig med Colfondo, Lambrusco och druvan Avanà.

Projekt Grekland 2.0 Del 8 och 9. Retsina Amphorae Natur och Resin Flavour Roditis

2017 köpte jag 12 olika viner från Oinofilia i Köpenhamn. Det resulterade i 12 olika blogginlägg. Den intresserade hittar mina tankar här.

Vi har också startat i gång vårt projekt Grekiska viner 2.0. 

Det landade under vårvintern en kartong med tolv olika viner hemma hos Vintankar, som kommer att ingå i det projektet, men det kommer också att ingå andra viner köpta på SB eller annorstädes. 

Tidigare har jag skrivit om:

- 2019 Metagitnion, Sclavos

- 2012 Roditis Barrel Aged 3 Years

- 2016 Old Roots Xinomavro, Domaine Tatsis

- 2019 Xinomavro Young Vine, Thymiopoulos

- 2017 Xinomavro Nature, Thymiopoulos

- 2019 Nostos Roussanne, Manousakis Winery

- 2018 Pithari Red, Afianes Wines

Retsina Amphorae Natur från Tetramythos

Vi har haft några veckor med Medelhavstemperatur. Havsvattnet har en temp som är uppe i 24 grader. Kvällarna är ljumna och sköna. Det är med andra ord upplagt för grekisk inspirerad mat. Tzatziki, grekisk sallad och stekta bläckfiskringar. Till detta dricker vi Retsina. Vår absoluta Retsinafavorit!

Producenten Tetramythos vingårdar ligger på de höga bergen på den nordligaste delen av Pelopennesos. Närmare bestämt vid Kalávryta. Bröderna Aristides och Stathis Spanos, uppväxta i dom här trakterna, och den berömde oenologen Panayiotis Papagiannopoulos gör här vin under namnet Tetramythos. Vingården omfattar idag runt 14 ha. Förutom vin omfattar verksamheten även mandlar och oliver. Vinfälten ligger på 450 till 1000 m ö h. Klimatet här påminner mer om de österrikiska alperna än om medelhavsklimat. 

Här odlas det lokala druvor Malagousia, Roditis, Agiorgitiko, Mavrodaphne och Mavro Kalavritino., men även internationella druvor som Merlot, Cabernet Sauvignon och Sauvignon blanc odlas. Organiska odlingsmetoder tillämpas och dom är certifierade. Spontanjästa, ofiltrerade och ett minimum av svavel. Ja ibland t o m utan tillsatt svavel.

Den här Retsinan är gjord på druvan Roditis. Vinet har fått jäsa på traditionellt sätt på amforor av lera och med tillsats av kåda från Alleppotallen (från den egna vingården). Druvorna kommer från vinstockar som är runt 25 år gamla och vuxit på ett vinfält beläget 850 m ö h. Jordmånen är kalksten och rankorna växer som s k bush-vines. Enligt uppgift har inget svavel tillsats.

Färgen går i en blekgul nyans.

I doften hittar vi den där typiska kådadoften, men inte klumpig, som den ofta är bland de allra enklaste Retsinaviner jag druckit, utan faktisk så andas vinet en viss elegans. Örter, citrus, skolkrita, vita sommarblommor och en god portion pinjeskog.

I munnen känns en tydlig kåda smak. Precis som det ska vara. Fast precis som i doften har den en elegant touch. Den balanseras på ett utmärkt sätt av den gröna äpplefrukten, citrusen och örterna. Här finns tydliga mineraltoner av krita och sten. I eftersmaken aningens persika och vita blommor.

Jag har tidigare år utnämnt den till den bästa retsinan jag smakat och det finns inget som föranleder mig att ändra på det påståendet. 

139 DKK betalade vi då den inhandlades tidigare i år.

Detta är en måste-retsina för alla oss som gillar Retsina!!

2015 Resin Flavour Roditis, Tatsis.

Det blir vårt första oranga vin som är spetsat med lite kåda. Så klart är vi nyfikna på vad det här smakar. Inte alls så tokigt förutsatt att du är lite av en retsinafantast precis som vi är.

Tatsis Winery hittar vi i Goumenissa, Makedonien, Grekland.  Det är ett familjeföretag där pappa Christos och sönerna Periclis och Stegios driver verksamheten. Det hela tog dock sin början då Christos farfar förvärvade egendomen och började producera vin. 1998 började dom med ekologisk odling för att 2002 helt gå över till odling enligt biodynamiska principer. Idag omfattar egendom 13 ha vingårdar. I huvudsak odlar dom de inhemska röda druvorna Xinomavro och Negoska, men även Roditis, Alepou, Malagousia, samt de röda internationella druvorna Cabernet Sauvignon, Merlot och Cinsault.

Ett vin gjort på den inhemska druvan Roditis, som är en rosafärgad druva som ger ett "vitt vin", men pressas den och får tillbringa en längre tid med skalen så blir vinet mer orangefärgat. Det är precis detta som Tatsis gjort.

Det här vinet har efter att druvorna pressats fått tillbringa runt en månad tillsammans med skalan i öppna kärl. Spontanjäsning. Ofiltrerat. Inga tillsatser av svavel.  Det har fått ligga runt ett år på ekfat. Vinmusten tillsätts retsin  (kåda), då det förs över till ekfaten och därför är detta rent tekniskt inte en retsina.

Färgen går i en orange nästan bärnstensfärgad ton.

I doften hittar vi en liten kryddsamling, apelsinskal, någon aprikos, rosor, regnvåta berghällar och aningens honung. En trevlig doft som väcker vår nyfikenhet på hur det smakar.

I munnen är det ett torrt vin, inte knastertorrt, med en stor friskhet. Mycket av det doften indikerade återkommer i gommen. Gott om röd citrus (blodapelsin, mandariner, blodgrape), aprikoser, persika och inte minst den fina kryddigheten. En fin härlig syra tillsammans med fjäderlätta tanniner ökar på komplexiteten. I eftersmaken dyker det upp lite honung, rosor och steniga mineraler.

Till vår hemmagjorda moussaka var det en riktig hit. Den sista slatten fungerade som en fin törstsläckare i den ljumna sommarkvällen.

Vi betalade 259 DKK för vår flaska.

2012 Campo del Titari från Brunelli. EM-final. Forza Gli Azzurri!!

 Häromdagen redovisade jag semifinalernas Amarone. Idag blir det finalens. Det blir då min absoluta favorit-Amarone. Ni som följer bloggen vet så klart vilken Amarone jag menar. Frågan blir vilken årgång ska jag välja? Jag bestämmer mig för 2012.

Suget efter att få resa till Valpolicella och träffa dessa fantastiska vinmakare tilltar. Det blir ingen resa i år, men kan spridningen av Coronaviruset hållas nere och vaccinationstakten i Europa öka, så är det Valpolicella som står högst på önskelistan under 2022. Vi drömmer om att åter få boka in oss några dagar på Brunellis Vingård i San Pietro in Cariano. Jag skrev en artikel 2019 på Club Amarones hemsida om ett veckoslut där.

Druvblandningen är ungefär den samma år från år. Titari är gjord på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%).

Druvorna kommer från en och samma vingård, som ligger cirka 450 m över havet. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats. Druvorna torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur. Vinet får därefter mogna under 36 månader på nya ekfat innan de buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden. Årsproduktionen av Titari är runt 3 000 flaskor.

För ett par år sedan arrangerade jag en vertikal på årgångarna 2009, 2010, 2011, och 2012. Klickar du på den här länken så kan du läsa om den provningen. Årgång  2013 här och 2015 här

Vi låter vinet få knappt två timmar i glasen innan vi börjar att avnjuta vinet samtidigt som fotbollen börjar.

Redan här kan jag avslöja att detta är en fantastisk Amarone. Väldigt njutbar nu och har många goda år framför sig.

Doften börjar med läder, jord och lite tobak, men den ljuvliga mörka frukten tar rätt så omgående över föreställningen. Intensiv och kraftfull. Strax därpå kommer örter och kryddor, där vi särskilt noterar tonen av svartpeppar. I mindre omfattning och i små pustar får vi torkad frukt, kakao, hemkola och aningens, aningens vanilj.

Ett alldeles ljuvligt vin att bara sitta och dofta på. Vi kan känna oss som tjuren Ferdinand i Walt Disneys berättelse, som sitter under korkeken och doftar på blommorna. Fast för oss är det Bruellis Campo del Titari.

Vi går över till att smaka på vinet. Det här är inget en tar i stora klunkar. Varje liten sipp är en stor njutning och så komplex av eleganta smaker som bara en fulländad amarone kan vara. Den intensiva mörka frukten börjar som sig bör med mörka lite söta körsbär, som omgående får sällskap av solmogna björnbär, skogshallon, blåa plommon och några enstaka svarta vinbär. Mmm så läckert. Så kommer nästa lager av örter och kryddor. Återigen den magiska frukten. En finfin syra ger en bra friskhet. Tanninerna är där. Mjuka men ändå tydligt närvarande med att bjuda motstånd. Och så avslutningen med en eftersmak där superlativen inte räcker till. Mörk choklad, några droppar espresso, körsbärskärnor, lite svartpeppar och aningens hemkola.

Ja ni hör hur det låter. Vi dricker vinet över två dagar, men med en liten slatt kvar till dag tre. Precis lika gott den första lilla klunken som den sista.

Betyg 5

Årgång 2012 är sedan länge slutsåld. Årgång 2015 verkar finns på SB till 757 kr.

Italien blev i mitt tycke värdiga Europamästare. Campo del Titari en mästerlig Amarone.

2009 Caloetto från Le Ragose

 Det var dags för Italien att spela semifinal i fotbolls EM för herrar. Vår vana trogen när det gäller internationell fotboll är att göra detta i sällskap med ett glas Amarone.

Tidigare i våras lanserade importören Vino Conoscenza en låda med tre olika amarone från Le Ragose. Alla från året 2009. Vi slog till och kunde för en tid sedan hämta ut det här trevliga paketet på vårt lokala Systembolag.

Vi drack den "vanliga" amaronen till invigningsmatchen och så klart blev det ett blogginlägg som du kan läsa här. Nu är det dags för amarone nummer två i den här samlingen. Vi bestämde oss för att det fick bli Caloetto.

2006 var den första årgången av Caloetto. Druvorna kommer från den del av vingården som är högst belägen (dryga 400 m ö h). Druvmixen är densamma som i deras "husamarone" dvs 50% Corvina, 20%Corvinone, 20% Rondinella och 10% av blandade druvor . Druvorna mognar något senare, så skörden sker vanligtvis i skiftet sep/okt. De får sedan ligga på tork fram till skiftet jan/feb. Vinet får åldras först 6-12 månader på stålfat och sedan två till tre år på sk tonneaux (5 hl) av fransk ek.
Jag hyllade årgång 2006 här och årgång 2007 här.

Jag håller Le Ragoses "vanliga" Amaroe väldigt högt inte minst för sin något slankare stil. Caloetto är lite mer fruktdriven och går i en lite mer kraftfullare stil, men med bibehållen friskhet och elegans. Helt enkelt en alldeles lysande Amarone.

Vi möts omgående av en stor och omfamnande doft med massor av mörk frukt. En stilfull samling örter och kryddor kan vi notera liksom aningens kakao och unset söt piptobak.

Det är när vi tar den första klunken, som vinet verkligen möter upp till våra högt ställda förväntningar. Här har Le Ragose låtit kraft, elegans och den underbara balansen samsas till ren amaronemagi. Detta är inget annat en fantastisk amarone med sin kraftfulla och intensiva fruktsmak (mörka körsbär, björnbär, blåa plommon, hallon). De fina örter och kryddorna, där svartpeppartonen utmärker sig. Den finstämda syran och de lena tanninerna bjuder på ett försiktigt motstånd. Och på detta en eftersmak som tar andan ur oss med den lilla bittra tonen av riktigt mörk choklad och körsbärskärnor parad med söta mörka körsbär och aningens torkad frukt.

Betyg 5-

Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 666 kr.

Ruffino en digital vinprovning del 2. 5 röda viner.

I slutet på juni hade jag förmånen att få vara med på en virtuell vinprovning av sju viner från producenten Ruffino. Jag har i del 1 skrivit om Ruffino och de miljösatsningar dom gör samt om två viner som ingår i serien Aqua di Venus. Ett rosé och ett vitt.

Nu är det dags att skriva om de fem röda vinerna som ingick i provningen. Två av vinerna är vad som kallas supertoskaner dvs vin gjort i Toscana på internationella druvor som Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Merlot och Syrah. De tre andra vinerna är viner med beteckningen Chianti Classico (med den berömda svarta tuppen som symbol). 

Vi börjar med två viner som kan inordnas i vad som kallas Supertoskaner.

2016 Alauda

Ett helt makalöst vin. Vi ställer oss upp och gör vågen. Sanslöst gott och som nu befinner sig i ett underbart drickfönster.

Det här vinet är gjort på druvorna Cabernet Franc (45%), Merlot (45%) och Colorino (10%). Druvorna kommer från Ruffinos allra finaste vingårdar i Montemasso och Poggio Casciano belägna någon mil söder om Florens.

Druvorna skördas så klart för hand. Först är det Merlot som skördas sedan Colorino och slutligen Cabernet Franc. Colorino-druvorna behöver nästan vara lite övermogna för att komma till sin rätt. En selektering av druvorna görs vid skördetillfället och ytterligare en i vineriet innan jäsningsprocessen dras igång, som äger rum på ståltankar. Varje druvsort vinifieras var för sig. De får också en extra lång tid tillsammans med skalen och förs därefter över till barriquer av ek, där musten får vila i cirka tre månader innan det slutligen blandas. Det färdiga vinet får tillbringa nästan 24 månader på en blandning av nya och en-gångs-använda ekfat. Slutligen får det ytterligare fyra månader på ståltank innan det buteljeras.

Första årgången av det här vinet var årgång 2011

Färgen är tät och går i en djup rubinröd ton med några skiftningar i violet.

Redan i doften väcks våra förväntningar om ett stort vin. Det börjar lite försiktigt med läder, blyertspenna, jord och aningens tobak, men rätt omgående är det den delikata mörka frukten som tar över. Vi kan också notera en liten kryddighet, kakao och aningens vanilj.

Det är i gommen det växer till något stort. Så in i bänken gott med sin härliga frukt, där de blåa plommonen, mörka körsbären, mogna björnbären och fina svartavinbären är så delikata. En finstämd ört- och kryddighet förhöjer smakupplevelsen. Tillräcklig syra ger friskhet. Mjuka och lena tanniner. I eftersmaken, som är något längre än medel, tillkommer mörk choklad, någon droppe espresso, aningens sötlakrits och en servil ton av vanilj.

Ja jisses vilket vin det här är. 

Betyg 5-

Dessvärre finns vinet inte på SB.

2017 Modus IGT Toscana. 

Ett trevligt och gott vin. Visserligen inte i närheten av Alauda, men ändå väldigt gott.

Det här vinet är gjort på i stort sett lika delar Sangiovese, Cabernet Sauvignon och Merlot, som vuxit på vinstockar i vingården Poggio Casciano. Första årgången var från 1997, men hade föregåtts av 10 års experimenterande av vilka internationella druvor som gör sig bäst i Toscana. Ruffino kom fram till Cabernet Sauvignon och Merlot var bäst, men i viss mån även Cabernet Franc.

De tre druvsorterna vinifieras var för sig. De handplockas, pressas varsamt och jäsningen äger rum på ståltankar. Skalen får efter jäsningen urlakas under 10 dagar. Det är först därefter som vinerna blandas och får ligga till sig i tolv månader på 225-liters barriquer av fransk ek. Ytterligare sex månader på ståltank innan det buteljeras.

 Färgen går i en mörkare rubinröd nyans.

Doften börjar med läder, cigarlåda och jord för att efterhand tas över av mörk frukt. Liter örter och kryddor noteras liksom aningens vanilj, balsamico samt någon liten rostad ton. Väldigt trevlig utan att vara stor.

I munnen är det den mörka frukten i form av blåa plommon, körsbär, björnbär, några blåbär samt unset slånbär som tar befälet. Här finns en del örter och kryddor. Syran och de endast smånafsande tanninerna bjuder ett försiktigt motstånd. I eftersmaken tillkommer lite svarta vinbär, mera körsbär, små doser av mörk choklad samt unset lakrits.

Ett gott och matvänligt vin, som nog kan utvecklas en del.

Betyg 4

På SB kostar vinet 339 kr och finns i beställningssortimentet.

Så var det dags för de tre Chianti Classico-vinerna. Riserva Ducale Oro är en gammal bekant. De andra två kommer från vingården Santedame.

Chianti Classico DOCG

Precis som i så många andra vinregioner i Italien omgärdas Chianti Classico av en mängd regler. Nedan finns några av de viktigaste.

Geografiskt.

Druvorna måste vara odlade i någon av de nio kommunerna: Barberino Val d’Elsa, Castellina in Chianti, Castelnuovo Berardenga, Greve in Chianti,  Poggibonsi, Radda in Chianti, San Casciano Val di Pesa och Tavernelle Val di Pes.

Druvor.

Minst 80% måste utgöras av Sangiovese och de återstående 20 procenten ska vara Colorino, Canaiolo Nero, Cabernet Sauvignon and Merlot. Gröna druvor är förbjudna sedan 2006.

Kategorier.

Gran Selezione.

Druvorna kommer från vinproducentens egna gårdar. Kortaste lagringstid är 30 månader varav tre kan vara på flaska.

Riserva

Kortaste lagringstid 24 månader varav tre kan vara på flaska.

Chianti Classco.

Kortaste lagringstid är runt ett år eller till oktober året efter skörd.

2016 Ruffino Riserva Ducale Oro Gran Selezione. 

Detta är som jag skrev ovan en gammal bekant. Under 1990-talet och under det första decenniet på 2000-talet köpte jag regelbundet en kartong och drack en flaska om året. Av någon anledning upphörde den traditionen i och med årgång 2004. Du som vill läsa mina tankar årgång om 2004 klickar här

Det här är ett vin gjort på Sangiovese (83%), Merlot (12%), och Colorino (5%). I stort sett samma druvmix som årgång 2004 hade. Druvorna kommer från vingårdar i Gretole och Santedame. Även detta stämmer överens med årgång 2004. Traditionen är stark. Detta är ett av Ruffinos flaggskepp.

Varje druva och vinfält vinifieras var för sig. Jäsningen äger rum på ståltankar och i cirka 10 dagar, därefter skalmaceration i ytterligare 10 dagar. Vinet får sedan ligga runt 12 månader på cementtankar för att sedan pumpas över till stora ekfat där det får ligga i ytterligare 12 månader. Slutligen får vinet 12 månader på 225-liters barriquer av fransk ek innan det buteljeras. 

Färgen går i en rubinröd ton med några violetta stråk ut mot glaskanten.

I doften hittar vi till en början blyertspenna, tobak och lite läder, men körsbären tar över efter en stund förstärkta med några blåa plommon, lite örter och kryddor samt aningens viol, kakao och grusig sommarväg.

I munnen är det körsbären som dominerar initialt, men ju längre tid i glasen desto mer nyanser framträder. Blåa plommon, skogsbär och någon vinbärston bygger upp den fina frukten. Ja även lite rödare toner framträder typ hallon Örter, kryddor, svarta oliver och aningens mineraler typ sten tillkommer. Bra syra och stadiga tanniner. De senare blir inte alltför närgångna utan småbiter lite försiktigt i munhålan. Eftersmaken är medellång och där återkommer de mörka körsbären och får nu sällskap av mörk, lite bitter choklad, aningens lakrits och en trevlig ton av violer. Eken finns där, men är inte alltför påträngande. Jag upplever att den tillför ytterligare en dimension till vinet. 

Betyg 4-

På SB går den lös på 299 kr. Enligt SB:s hemsida är det 2015 

Vi avslutar med att prova två viner från vingården Santedame belägen strax väster om byn Castellina in Chianti. En vingård som brukas enligt ekologiska odlingsprinciper. Här ligger också ett vackert kapell som innehåller en berömd fresk av Jungfru Maria, därav vingårdens namn. Detta tillhörde en gång i tiden klostret Benediktine-ordern och var en plats där pilgrimer på väg till Rom kunde övernatta.

2016 Romitorio di Santedame, Gran Selezione

Romitorio har en egen liten historia. I början på 1980-talet var druvan Colorino på utdöende. Ruffino upptäckte ett Colorino-fält på egendomen Santedame alldeles till ett gammalt stenhus känt som "Romitorio". Dom gjorde en supertoscan med hög andel Colorino och bl a Merlot i början på 1990-talet. Produktionen av detta vin upphörde runt 2005. Cirka tio år senare lanserades Romitorio igen, men nu som en Gran Selezione.

Ett vin gjort på druvmixen Sangiovese (90%) och Colorino(10%). Druvorna handplockas så klart och pressas varsamt. Vinet får jäsa i tio dagar på ståltankar, där sedan en tiodagars skalmaceration fortsätter. Vinet får sedan vila upp sig i 30 månader varav 24 på stora ekfat.

Färgen går i en djup, mörk rubinröd ton med en nästan svart rundel i mitten på glaset.

I doften noterar vi till en början läder och jord, som tämligen omgående övermannas av en en underbar doft av mörka körsbär. Blåa plommon och skogsbär cirkulerar i bakgrunden. Små instick av kryddor, skog, aningens vanilj och dammig grusväg tycker vi oss kunna ana.

I munnen växer det här till något stort. Här kombineras kraft, djup och elegans. Så himmelskt gott att vi utnämner det här till årets Chianti, så här långt.

Det finns en läcker mörk frukt där körsbär, blåbär och björnbär spelar huvudrollerna. Något litet plommon och hallon har smugit sig in. Här finns också några små nypor örter och kryddor. Trevlig syra och lite bitande tanniner känner vi också. Eftersmaken är medellång med mera körsbär/blåbär/björnbär men det tillkommer mörk choklad, några körsbärskärnor, unset vanilj och lakrits.

Betyg 4++

Dessvärre finns ine det här vinet på SB

2019 Chianti Classico Santedame.

Vi avslutar med en ung och ganska enkel Chianti Classico i dess renaste form. Att den är enkel betyder inte att den är vare sig banal eller dålig. Den är ganska okomplicerad och rakt på sak. Det där enkla vinet som gör sig så bra till en pizza.

Den här Chiantin är gjord på Sangiovese (80%) och resterande 20 procent är andra Chianti Classico-druvor: The grapes that may contribute to the blend must be recorded in the national register of vine varieties of MIPAAF authorized by the Region of Tuscany, starting from native varieties, such as Canaiolo Nero, Ciliegiolo, Colorino, Fogliatonda, Malvasia Nera, Mammolo, Pugnitello, and also major international varieties, such as Cabernet Franc, Cabernet Sauvignon, Merlot, Syrah.

Vinet får jäsa på ståltankar, där det också få macerera med skalen i tio dagar. Då den malolaktiska jäsningen upphört får vinet ligga kvar ett par månader på ståltankarna innan det buteljeras.

Vi konstaterar att vi har ett ungt och mycket friskt vin i våra glas. Ett vin som är tänkt för snar konsumtion och inget som ska lagras någon längre tid. Med detta sagt upplevde vinet som lite mer utvecklat dag två.

Färgen går i en djup rubinröd ton med en en liten mörkare ton mitt i glaset.

I doften känns körsbär av en liten rödare sort än vad vi känt i de andra vinerna. Vi tycker oss också kunna ana någon krydda, regnvåt jord,  tobak och röda plommon.

I munnen har det en härlig friskhet med syrliga röda körsbär som främsta indikator, men också aningens jordgubbar och tranbär. Visst lite öret finns det också. Härlig syra och småbitande tanniner.

Betyg 3+

På SB verkar det vara årgång 2018 som säljs till 169 kr.

Sammanfattning.

Det glädjer oss att Ruffino satsar på ett ordentligt miljöarbete både ute i vingårdarna och inne i vinkällaren. Vinerna som vi fick smaka var också av allra högsta klass. Allt från det enklaste till det mest exklusiva imponerade på oss. Två nya favoriter fick vi också. Supertoscanen Alauda och Santedame Chianti Classico Riserva Gran Selizione. Världsklassviner!!

Två gamla bekantingar. Lika bra som alltid. Dolcetto och Brunello di Montalcino.

Ni som följer bloggen vet att Valpolicella är det vinområde som ligger mig närmast om hjärtat, men jag har några andra områden och druvor jag gärna återvänder till. Vi gjorde så häromveckan. Det var då druvan Dolcetto från en magisk vinmakare som fick visa upp sig. Några dagar senare ett vin från Montalcino, ett annat vinområde jag håller högt.

Två favoriter i repris med andra ord.

2019 Dolcetto Alba, Elio Altare.

Familjeegendomen Elio Altare är belägen i hjärtat av Piemonte med 10 ha i La Morra, Castiglione Falletto, Monforte och Serralunga d'Alba. Årliga produktionen består av 70 000 flaskor fördelade mellan 12 olika viner, med fokus på vingårdsbetecknad Barolo: Arborina, Cannubi och Cerretta. 

Elio Altare anses inte bara vara en av de moderna legendarerna i Piemonte utan tillhör även en av Barolos pionjärer från den omtalade grupp av vinmakare under namnet "Barolo Boys" som i början av 80-talet var banbrytande med ny teknik vid vinframställning i såväl källaren som ute på vinfälten. Elio Altare har alltsedan dess fortsatt arbeta på familjeegendomen med att utforska och experimentera för att få fram naturliga viner som reflekterar dess ursprung, med hjälp av ekologisk praktik, vilket bland annat innebär ingen filtrering eller klarning inför buteljering, allt för att bevara vinets naturliga uttryck.

2003 beslöt sig äldsta dottern i familjen, Silvia, för att arbeta tillsammans med sin far Elio och hon har succesivt tagit över allt större delar av ansvaret. Familjen Altares filosofi har alltid varit att med respekt för naturen skapa det allra bästa från varje enskilt vingårdsläge.

Källa: Importören Carovin AB:s hemsida

Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2017 och 2018. Klicka på årtalet så får du mina tankar.

Druvorna kommer från vinstockar som har en ålder på mellan 20 och 40 år. Macerationen med skalkontakt varar två till tre dagar enligt Elio Altares hemsida. 16 timmar enligt importören. Jäsningen äger rum på ståltankar och där får vinet också ligga i 10 månader innan det buteljeras.

Vi möts av en doft som är präglad av mörka körsbär, örter, aningens nypon och någon viol. Ingen kraftig doft precis. Mer åt det försiktiga hållet, men ändå tydlig.

I munnen är det slankt med en trevlig syra. De snärtiga tanniner tar för sig i munnen på ett behagfullt sätt. Här finns en fin blandning av såväl mörka som ljusa körsbär, lite örter och kryddor, aningens steniga mineraler och ett floralt avslut av violer och rosor. Så gott. Kommer säkert så förbli så i flera år till.

Betyg 4+

Det här är en av de absolut bästa Dolcetto jag druckit. Har du aldrig smakat Dolcetto, så är den här absolut värd att prova. Finns på SB i beställningssortimentet för 204 kr.

2013 Brunello di Montalcino,Caprili.

Det här är en Brunello jag upptäckte på ett Gambero Rosso Event i Köpenhamn januari 2013. Just då fanns det inte tillgängligt via Systembolaget, men några månader sedan lanserades det på "Bolaget". Vi var så klart snabba och skaffade oss några flaskor och ett blogginlägg kom strax därpå. 

Familjen Bartolommei köpte i mitten på 1960-talet egendomen Caprili i Montalcino i sydvästra Toscana. De planterade omgående sangiovese grosso av klon brunello. 1978 kom deras första Brunello di Montalcino. Idag omfattar verksamheten 58 ha varav 15,5 är planterade med vinrankor. 14,5 ha av dessa är Sangiovese Grosso, som används för att producera Brunello di Montalcino och Rosso di Montalcino. Den återstående hektaren är planterade med några gröna druvor. Dom gör också en riserva samt två vita viner. Ansvaret för verksamheten har sedan några år tillbaks Giacomo Bartolommei.
Ytterligare lite fakta:
Hård selektering av druvor, avstjälkning och spontanjäsning på ståltankar som pågår under tre/fyra veckor. 36 månaders lagring på stora fat av slavonsk ek och därefter fyra månader på flaska innan det börjar säljas.

En härlig, rätt så komplex doft möter oss omgående då vi drar korken ur flaskan. Det börjar med läder och jord, men det står inte långt på innan de friska körsbären tar över. Efterhand tillkommer det skogsbär, medelhavsörter, grusig sommarväg, skolkrita, aningens svart te och rosor.

Det är fortfarande ett ungt vin, som lämnat barnaåren bakom sig och är på väg in i tonåren. Här finns en härlig friskhet som präglar vinet. Precis som i doften är det körsbären med en syrlig ton som dominerar i gommen, men också skogsbär, blåa plommon och tranbär gör sig gällande. En finstämd samling örter och kryddor förhöjer smakintrycken. I den hyfsat långa eftersmaken kan vi notera, mörk choklad, sötlakrits och aningens rosor och viol. Även här närvarar de härliga körsbären. En ordentlig och trevlig syra bildar tillsammans med de stadiga tanninerna en ordentlig ryggrad samtidigt som de aldrig blir alltför närgångna.

Vi förstår precis varför vi föll för det här vinet en gång i tiden. Suveränt gott helt enkelt. Och viss finns det mer utveckling att vänta in.

Betyg 4++

På SB är det årgång 2014 som gäller till 331 kr. 

Ruffino en digital vinprovning. Del 1. Aqua di Venus Bianco och Rosato.

Jag hade förmånen att den 30 juni få vara med på en digital vinprovning som arrangerades av vinproducenten Ruffino. Deras historia startade 1877 när kusinerna Ilario och Leopoldo Ruffino startade vintillverkning  i den lilla byn Pontassieve några kilometer öster om Florens, där dom än idag har sin bas.  Idag omfattar verksamheten runt 600 ha vinodlingar mestadels i Toscana, men dom har även vingårdar i norra Italien. Årsproduktionen ligger på cirka 15 miljoner flaskor. Dom ägs sedan 2011 av det amerikanska bolaget Constellations Brands.

Den 30/6 genomfördes en "Presskonferens" med Francesco Sorelli (Communication Director), Helen Farrell (Editor in Chief Florentine) och Sandor Sartor (General Manager). Det mesta kom att handla om Ruffinos miljöarbete. Tre punkter som jag fastnade för BioDiversity (Soil,Water,Air), Sustainability och Responsable Drinking. 

Några uppgifter:

Idag är 40% av vingårdarna Organisk/Biologisk odlade och 2025 ska alla vinfält vara konverterade. Idag återvinns 75% av förbrukat material inte minst "Waste water", som tas till vara.

Det märks hur miljöarbete har blivit ett konkurrensmedel!

Så klart provade några viner. Totalt sju stycken. Jag delar upp det i två blogginlägg, där detta det första handlar om Aqua di Venus. Vitt och Rosé. I nästa vecka kommer det ett nytt blogginlägg om de fem röda vi testade.

Aqua di Venus Toscana IGT.

Detta är en ny produktlinje. I april 2020 kom det första vinet, som var ett rosévin med årgången 2019. I år har det även kommit ett vitt vin med årgången 2020 och rosévinet har fått en ny årgång också 2020. Flaskan till vinerna har hämtat sin inspiration från renässanskonstnären  Sandro Botticelli och hans verk "Venus födelse". Flaskan ska påminna om snäckskalet som gudinnan Venus föddes ur.

2020 Aqua di Venus Rosato.

Vinet är gjort på tre druvor med ungefär samma proportioner: Syrah, Sangiovese, och Pinot Grigio, som vuxit på strandnära vingårdar i Maremma i södra Toscana. Druvorna har pressats försiktigt och sedan fått jäsa på ståltankar, där vinet sedan fått ligga till sig en kortare tid.

Det här är ett rosévin som gör sig rikt riktigt bra till grillad fisk, diverse kycklingrätter, lättare pastarätter och sommarens sallader, men det går alldeles utmärkt att njuta det på egen hand också.

Färgen går i en vacker laxrosa nyans.

I doften hittar vi ljusröda körsbär, lite rödcitrus, örter samt några florala toner.

I munnen är det friskt, mycket torrt och lite kraftigare än många andra roséer vi druckit den senaste tiden. Det startar med röda bär såsom ljusa körsbär, tranbär, lingon och hallon. Väldigt lovande och trevlig inledning som byggs på med en del medelhavsörter bl a lagerblad. Mandariner och blodgrape förhöjer intrycken. Det finns också en tydlig mineralitet i form av sten och krita. 

Valet av druvor Syrah och Sangiovese ger vinet en ordentlig ryggrad. Eftersmaken är medellång och där återkommer de röda bären, örterna, mineralerna och på sluttampen en fin sälta.

Betyg 4-

Vinet finns i Systembolagets beställningssortiment och kostar 179 kr.

2020 Aqua di Venus Bianco

Vinet är gjort på druvmixen Vermentino (61%), Chardonnay (22%) och Sangiovese (17%). Vermentino är en ganska vanlig  grön druva i dessa trakter, men Sangiovese i vitt vin är desto mer ovanligt. Båda dessa druvor kommer från kustnära vingårdar i Maremma medan Chardonnay kommer från vingården La Solatia belägen någon mil norr om Siena. Druvorna skördas när de anses fullmogna, pressas försiktigt, efter en "naturlig" klarning används endast den översta musten, som får jäsa på ståltankar. Minst en månad på flaska innan det anses moget för marknaden

Färgen går i en ljusare nyans av halmgult.

I doften hittar vi tropiska frukter, en del citrus, aningens päron, någon liten örtighet samt daggvåta grusgångar. Inte stor och svulstig doft utan mer försiktig, men ändå tydlig.

I munnen är det friskt, lite krispigt, fasligt lättdrucket nästan törstsläckande. Den tropiska frukten från doften möter oss vid den första lilla klunken. Så läckert! Så kommer lime, lite päron, någon fläder, steniga mineraler och i eftersmaken lite sälta!

Ett härligt vin med charm som får en på gott humör.  Och försvinnande gott!!

Betyg 4-

Altia Sweden AB importerar Ruffinos viner till Sverige. Det vita vinet finns än så länge inte på Systembolaget. Ute i Europa verkar priset ligga på 13-15 euro flaskan.