Champagne Premier Cru Terroirs D´Ecueil från Lacourte Godbillon

Så här långt in i oktober brukar min gode vän fiskaren Viking hör av sig med att det finns hummer att köpa. Inget undantag i år heller.

De första humrarna föredrar vi alltid att äta naturelle. Vi kokar dom. Låter dom svalna i spadet och äta dom halvljumna. Sådan ljuvlig smak. Precis så var det när jag som liten grabb besökte min morfar på höstkanten. Hummer till kvällsmat var då en självklarhet. Och så hade det också varit för min mamma och hennes syskon. Dom växte upp under små omständigheter, men det som fanns i havet var gratis. Det var bara att åka ut och hämta!

Champagne 1er Cru Terroirs D´Ecueil Lacourte Godbillon
Till hummer dricker vi så klart champagne. Något som aldrig förekom i mina morföräldrars hem. Inte sådan lyx. Men tiderna har förändrats.

Nästan direkt efter andra världskrigets slut  köpte familjen Lacourte-Labasse en vingård i Montagne de Reims. Ungefär samtidigt köpte även familjen Godbillon-Marie en vingård i samma område. Med tiden kom familjerna att förenas genom giftermål och på så sätt bildades champagnefirman Lacourte Godbillon. Barnbarnet Geraldine och maken Richard Désvignes är de som styr över verksamheten sedan 2006. Idag omfattar verksamheten nästan 10 ha varav 8 ha fördelade på 46 olika vingårdslägen runt byn Éceuil och resten runt byn Les Mesneux. Vinrankorna har en ålder på dryga 30 år. Det odlas mestadels Pinot Noir (85%) och resten Chardonnay. All odling sker efter ekologiska principer.
Årsproduktionen ligger på 70 000 flaskor fördelade på nio cuvéer.

Vi dricker den här kvällen deras instegschampagne. Den är gjort på Pinot Noir (85%) och Chardonnay (15%). Basvin är årgång 2015 och resten reservvin (43%). Jäsningen ägde rum på ståltankar. Den har fått 27 månader på sin jästfällning innan den degorgerades i oktober 2018. Dosagen är  på 5g/l.

Det ska sägas med en gång att det här är en mycket trevlig och väldigt god champagne.
Mjuk och behaglig doft av lite röda bär, gröna äpplen,aningens citrus, kolaremmar och unset rostat bröd.

En ganska så komplex smak, där vi tämligen omgående kan notera jordgubbar, smultron och en ordentlig portion gröna äpplen. Lägg till lite citrus, krita, stendamm, mariekex, några gula stenfrukter och aningens gråpäron. Läcker eftersmak av grapefrukt.
Lite krispig i sin struktur och med en bra syra. Helt enkelt sagolikt gott.
Betyg 4+
Vi köpte i våras en låda från Franska Vinlistan innehållande 3 fl Terroirs D´Ecueil, 2 fl Millésime 2012 samt en fl Chaillots 2012. Priset för Terroirs D´Ecueil var ca 320 kr. Ett synnerligen bra pris för en sådan här bra champagne.

2010 Jadis från Domaine Leon Barral

Det här är en producent vars viner vi upptäckte 2013, visserligen endast sex år sedan, men känns i vinbloggarvärlden som en evighet sedan. Det fanns på den tiden ett flertal väldigt intressanta vinbloggar som jag läste med stor förtjusning. Det skrevs långa blogginlägg om viner och vinproducenter, där det var lätt att inspireras av. Idag, i snuttifieringens tidevarv, har nästan samtliga lämnat bloggosfären och övergått till Instagram.  Det var ett inlägg som detta, som fick oss att inhandla ett par flaskor av vinerna Jadis och Valinière från Domaine Leon Barral.

Vi har hyllat såväl "Jadis" i version årgång 2010 och årgång 2013 som "Valinière i årgång 2010 och 2013.

Geografiskt befinner vi oss i den lilla byn Lenthéric i Faugères i Languedoc. Familjen Barrals vinhistoria går tillbaks till mitten på 1700-talet. Idag förfogar man över 27 ha vinmarker, där vinstockarna har en medelålder på nästan 50 år. Den som vill veta lite mer om Domaine Leon Barral kan läsa om ett ett besök Finare Vinare gjorde där 2008 och ett annat besök 2010. Av detta framgår att mycket av odlingsprinciperna stämmer överens med det som svenska FOBO (Föreningen Organisk Biologisk Odling) förordar. Numera är dom certifierade som Biodynamiska odlare

Jadis görs på druvorna Carignan (50%), Syrah (30%) och Grenache (20%), som kommer från en vingårdslott på 10 ha och där vinstockarna har en ålder på mellan 30-60 år.
Vinet genomgår sin alkoholjäsning på den naturliga jästen på cementtank och skalmacererar 3-4 veckor med regelbunden nedtryckning av skalhatten. Därefter pressas druvorna försiktigt i en gammal vertikalpress av trä.
Slutligen får vinet ligga till sig i nästan två år på lite äldre barriquer.

Vi bjuds omgående på en magnefik doft av en samling mörka bär, lite kryddor, rått kött, läder, jord, pinjeskog, ny grusad cykelväg och aningens violer. En doft vi känner igen och som vi verkligen gillar. 

I munnen krävs det lite mer tid för att den riktigt ska bjuda upp, men när den väl gör det är det en fröjd för alla smaksinnena. Kanske inte lika ungdomligt som för fyra år sedan, då vi senast drack det, men långt ifrån moget. Friskheten finns där fortfarande med spänstig syra och aktiva tanniner. Ljuvlig mörk frukt (körsbär, skogshallon, björnbär, slånbär, plommon), örter, svartpeppar, grusiga mineraler, lite rått kött, florala toner och aningens lakrits. Härlig balans i den komplexa smaken. Vådligt gott nu, men kommer säkert utvecklas en del till, men detta är inget jag får vara med om, då detta var min sista flaska. Borde köpt fler!!
Betyg 5-
Just nu finns det inga röda viner från Domaine Leon Barral på SB. Det vita vinet har jag inte smakat. Leon Barrals röda viner brukar dyka upp på SB någon gång om året. Mitt råd är att då gäller det att vara på hugget. Det är helt enkelt enastående viner.
Den här flaskan kostade 229 kr då den inhandlades på SB 2013. 

2012 Amarone Riserva, Musella

Vi drack så klart Amarone till Sveriges EM-kvalmatcher i förra veckan. Det blev en variant vi inte druckit så många årgångar av, men de vi druckit har vi hyllat. Klicka på årtalet så får du mina tankar om respektive årgång 2006 och 2009. Nu är det alltså dags för årgång 2012 att få bekänna färg.

Geografiskt befinner vi oss i de östra delarna av Valpolicella, ca 20 min bilresa österut från Verona. Azienda Agricola Musella, som det fullständiga namnet är, ägs och drivs idag av Emilio Pasqua, dottern Maddalena och vinmakaren Enrico Raber. Totalt omfattar gården 400 ha, varav 40 ha är vingårdar och resten är park- och skogsområden. Vingårdarna är fördelade på tre olika lägen (Monte del Drago, Perlar och Palazzina).
2008 påbörjades arbetet mot att ställa om till ekologisk och biodynamisk odling. Från och med skörden 2014 så är Musella certifierade för både ekologisk odling enligt ECOCERT och biodynamisk odling enligt DEMETER.
Dom gör tre olika amarone, en ripasso, en superiore, en recioto, ett rosévin på 100% corvina, två vita viner (ett på Garganega och ett på Pinot Bianco)och ett rött vin på lika delar corvina och carbernet sauvignon. Av dessa finns Supriore, Ripasso, Amarone Riserva, Recioto för närvarande på Systembolaget (inkl beställningssortimentet).

Den amarone som finns på SB är deras Riserva och den är gjord på druvorna Corvina (70%), Rondinella (20%) och Oseleta (10%). Dessa kommer från vinrankor planterade mellan 1960 och 2001. Druvorna skördades fram till mitten på september och fick sedan torka till början på januari, då själva vinifieringen startade.
Vinet har fått mogna i lite mer än tre år på en blandning av ekfat med storlekarna 700,1500 och 3500 liter. Slutligen dryga året på flaska innan det är moget för marknaden.

Detta är en riktigt bra amarone med bra tryck i frukten. Den går i en lite stramare stil, vilket är något jag uppskattar.
I doften finns de typiska mörka körsbären, lite läder, några små portioner torkad frukt, lite trevliga örter och kryddor samt kakao, aningens vanilj och hemkola.

I munnen är det de mörka bären som tar kommandot. Det startar med söta mörka körsbär och tar sedan vägen över solmogna björnbär, blåbär och skogshallon för att landa i mogna blåa plommon. Efterhand tillkommer små nypor örter och kryddor samt en försiktig ton av torkad frukt. Bra friskhet och väluppfostrade tanniner som bjuder ett försiktigt motstånd i gommen sätt vi upp på pluskontot. Eftersmaken är amaronelång med mera söta, mogna körsbär. Den torkade frukten (russin, dadlar, fikon) blir tydligare. I avslutet lite mörk choklad, några droppar espresso och aningens lakrits
Väldigt gott!
Betyg 4+
På "Bolaget" (Beställningssortimentet) kostar den 499 kr. Årgång 2009 kostade 2016 351 kr. Rätt häftig prisstegring kan jag tycka.

Bortamatch i Hamburgsund september 2019

Vi besökte de goda vännerna Stig och Anki i Hamburgsund i slutet på september. Vädret var på vår sida så vi kunde få oss en båttur i den bohusländska arkipelagen. Så klart blev det god mat och goda viner och inte minst samtal om livets väsentligheter.

Innan båtturen tog vi ett glas bubbel från Armenien. Jag tror detta är första gången jag dricker ett vin därifrån. Inte alls så tokigt, men naturligtvis inte jämförbar med en hygglig champagne, men många andra mousserande viner tycker jag att det matchar.

Armenien ligger mellan Svarta Havet och Kaspiska Havet och gränsar i norr till Georgien, i väster till Turkiet och i öster till Azerbajdzjan. Någonstans i det här området anses vinets vagga ha stått.
Producent är Armenia Wine, ett företag som startade sin verksamhet 2006. Vingårdarna ligger i Armavir-regionen i landets sydvästra del.

Det här vinet är  uteslutande gjort på druvan Kangoun( en grön druva), som kommer från vingårdar som ligger på knappt 1000 meters höjd över havet. Den andra jäsningen sker genom charmatmetoden dvs den sker i stora tankar och inte i flaskan.

En fin halmgul färg med skira gröna stråk.
I såväl doft som smak finns det citrus, gulgröna äpplen, lite toner av päron och en diskret mineralitet (mestadels av stenig karaktär). Bra friskhet, fin mousse och torrt så klart. Inte alls så tokigt. Riktigt gott faktiskt!
Det är klart att det inte är champagneklass, men en bra Cava matchar den.
Betyg 3++
Det finns runt 20 viner från Armenien på SB, dock ej denna.

Det blev en liten tur på eftermiddagen i den bohusländska skärgården. Vi la till vid en av öarna med ett gammalt stenbrott.
Gofika!!

En kväll fylld med goda viner, fantastisk mat och inte minst viktiga och intressanta samtal väntade oss på kvällen.
Roséchampagne Paul Déthune.
Vi startade kvällen med en roséchampagne från Paul Déthune. En av mina topp-tre roséchampagner. Det har blivit några flaskor och ett par blogginlägg under 2019. Precis lika fantastiskt gott den här kvällen som vid tidigare tillfällen, så jag hänvisar helt enkelt till vad jag skrev i somras, vilket du kan läsa här.

2016 La Broia, Roccoli Grassi

Roccolo Grassi håller till i de östra delarna av Valpolicella. En del av deras egendom ligger i Soave-området.  "La Broia" är ett fyra hektar stort vinfält och har exponering mot sydöst, ligger 100 meter över havet och här odlas den vita druvan Garganega, som använts för att producera detta vin.
Vinet är uteslutande gjort på druvan Garganega. Jag har druckit ett flertal årgångar av det här vinet. Alltid lika gott, men nu var det ett par år sedan sist, så lite extra kul att återigen knyta bekantskapen med La Broia. Klickar du på resp årtal får du mina tankar om det vinet: 2007, 2009, 2012 och 2013.

Doften är lite försiktig med gula stenfrukter, lite citrus, gott om mineraler såväl steniga som kalkiga och i avslutet en lite blomsteräng. En bra friskhet!
Smaker går i samma stil. Den förträffliga syran skänker en bra friskhet åt vinet. Gröna äpplen och citrus startar smakresan och det slutar med florala toner. Däremellan är det gott om mineraler med stendamm, grusväg och skolkrita samt en fin kryddighet.
Betyg 4-
På "Bolaget" kostar vinet 216 kr.


2005 Osar från Masi.
Vi har ett vin uteslutande gjort på druvan Oseleta. Vinet har fått jäsa i 25 dagar med skalkontakt. Vinet har sedan fått ligga till sig i nästan två år på nya franska ekfat. Slutligen har det fått sex månader på flaska innan det är redo för marknaden.

Det har gått fyra år sedan jag senast drack det här vinet och visst har det hänt en hel del. Tanninerna har slipats av rejält och upplevs idag som tämligen runda. Tydliga mognadstoner har börjat framträda. Fortfarande ett litet kraftpaket med mörk frukt i centrum. Vi noterar körsbär, blåbär, björnbär och slånbär. En nätt ört- och kryddsamling piffar till vinet. I eftersmaken både kaffe och kakao. Ett vin som just passerat över toppen. Fortfarande väldigt gott och matvänligt, men du som ligger på några 2005:or ska nog öppna någon flaska för att stämma av mot dina egna smaklökar.
Betyg 4
På "Bolaget" kostar det 359 kr och då är det årgång 2007 du får.



2009 Amarone Roccolo Grassi.
Till osten servades en av mina absoluta favoriter i Amarone-världen. Jag skrev förra året en artikel om årgångarna 2001-2013 på Club Amarone hemsida. Klicka på länken så ser du mina tankar om dessa årgångar.

Just årgång 2009 från Roccolo Grassis har det varit en del snack om bland amaronenördar. På sina håll har den upplevts som mindre elegant och med mindre komplexitet i frukten. Det har under årens gång blivit ett antal 2009:or som runnit genom min strupe och det har faktiskt varit en hel del flaskvariationer, men samtliga gånger som Stig och Anki har serverat den så har den varit på topp och så även den här kvällen.
Vi sammanfattar intrycken som en mogen amarone som är helt på topp, så mycket mer utveckling är inte att vänta. Det vi får i glasen har doft och smak av mogna mörka bär främst körsbär, björnbär och blåa plommon, en liten kryddighet, finstämda toner av torkad frukt. Sammetslena tanniner. God friskhet. Ljuvligt lång eftersmak med mörk choklad, aningens espresso och mera mörk frukt. Och inte minst nästintill den sedvanliga elegansen som utmärker Roccolo Grassi.
Betyg 4+


Pommeau de Normandie från Famille Dupont
Avslutningsvis bjöds vi på en mycket spännande dryck med inte så hög alkohol som i de flesta andra digestif.

Destilleriet och musteriet Domaine Dupont är en av de anrika producenterna i Calvadosdistriktet Paysd’Auge. Med en tradition sedan 1887 har här utvecklats årgångscider, pommeau och calvados på ett gods om 30 hektar äppelodlingar av finaste kvalitet. Familjeföretaget har under ledning av Etienne Dupont och hans barn Jerome och Anne-Pamy sedan 1980 moderniserats och växt både till yta och kapacitet. Den största delen cider och calvados går idag på export och kännetecknas av hög kvalitet, elegans och smaker fulla av uttryck.

Källa: Importören Cask Sweden AB

Pommeau som vi dricker den här kvällen är en blandning av äppelmust och calvados ( minst ett års lagring). Syftet är att få en dryck som ligger på max 18 %. Vår Pommeau landar på 17%. Den har fått tillbringa runt 30 månader på 400-liters stora ekfat innan den buteljeras.
Doft och smak av äppelkaka, lite citrus, ganska mycket rostade nötter, lite gula plommon och i avslutet lite hemkola.

2016 Biancheté Bianco Veronese IGT från Damoli

Vi äter ofta fisk på söndagarna. Den senaste söndagen var det en fisksoppa på hemmagjord hummerfond och  Lofotenfångad torsk. Till detta valde vi ett vitt vin på druvan Corvina dvs den blå huvuddruvan i Valpolicella.

Damoli är en vingård som gått under min radar, men i november förra året besökte Lara Damoli Göteborg och vinbaren Barrique. Det blev en mycket positiv upplevelse. Lara berättade att dom är ett litet familjeföretag som i generationer bedrivit jordbruk och vinodling. Ja faktiskt ända sedan tidigt 1600-tal, men att själva vintillverkningen låg nere några årtionden. Nu är det fadern Bruno som har ansvaret för odlingarna, sonen Daniele som är vinmakare och dottern Lara som ansvarar för marknadsföringen. Vingården ligger i Jago-området strax väster om Negrar, men dom har också ett vinfält i Mazzano norr om Negrar beläget på 400 meters höjd.

Totalt gör dom sex olika viner. Ett vitt vin, en bas-valpolicella, en ripasso, en amarone, en recioto samt ett IGT-vin. Tre av dom fick vi smaka på provningen på vinbaren Barrique i Göteborg. Vad jag tyckte om dom kan du läsa här.

Detta är ett vitt vin gjort till 100% på den blå druvan Corvina. Till det här vinet har dom använt de minst mogna druvorna. Dessa pressas försiktigt direkt efter skörd. Skalen skiljs omedelbart från druvjuicen för att på så sätt undvika färgämnena från skalen. Jäsningsproceduren äger rum på ståltankar. Den fortskrider långsamt under cirka 10-15 dagar. Vinet får sedan vila en kortare tid på ståltankar innan det buteljeras.

Färgen går i en mycket blekgul ton. Ja nästan färglös, men de diskreta gröna stråken ger ett fint skimmer.

I doften hittar jag aningens citrus, stendamm, våt trädgårdsgång och en del gula stenfrukter. En ganska så stor doft. Inbjudande och mycket trevlig.

Smaken är ganska så kraftig och med en stor friskhet. Här finns lite citrus, en del gula äpplen, persika, nektariner, gula plommon, lite honungsmelon och så det som verkligen är vinets markörer de förträffliga mineralerna som skolkrita, stendamm och flintasten. I avslutet dyker det upp ett floralt inslag. En ordentlig syra som gör vinet som en perfekt medspelare till kraftigare fiskrätter och skaldjur
Betyg 4-
Vinet finns i beställningssortimentet hos SB och kostar 222 kr.

`a Rina 2015 från Girolamo Russo

Det har med åren blivit åtskilliga blogginlägg om det här vinet. Det startade 2012, då importören Bristly Wine började ta det till Sverige. Det var årgång 2009. Vinet verkar ha blivit allt populärare bland svenska vinkonsumenter, då en numera måste vara rejält på alerten för att kunna nypa några flaskor, då senaste årgången släpps. Nu är årgång 2017 (den senaste) helt slutsåld. Priset låg på 199, vilket så klart är ett riktigt bra pris för ett vin av den här kalibern.
Klicka på resp år så får du mina tankar om just den årgången: 2009, 2010, 2014, 2016 och 2017.
Jag har också testat de lite mer exklusiva vinerna Feudo och tankar runt det vinet kan du läsa här. Tankar om San Lorenzo kan du läsa här.

Mitt intresse för viner från Sicilien har markant ökat de senaste åren och under 2020 är en resa dit planerad. Så klart finns det tankar om att besöka Giroloamo Russo.

Girolamo Russo drivs av Giuseppe Russo som tog över familjeegendomen 2004 för att göra eget vin. Egendomen är gammal och släkten har gjort vin på Etna i generationer vilket känns roligt, då många egendomar här idag byggs upp och drivs av investerare från fastlandet eller andra delar av världen. Giuseppe är klassisk pianist och har universitetsexamen i Italiensk litteratur, vilket avspeglar sig i hans fokusering på detaljer. Något som behövs om man vill göra viner av allra högsta klass. Den totala produktionen är endast 30.000 flaskor och vingårdarna ligger på mellan 600-800 meters höjd.
Dom gör ett vitt vin, tre röda viner på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio samt ett rosévin även detta gjort på Nerello Mascales.
Egendomen är på totalt 26 ha, varav 15 ha är vinodlingar och resten är odlingar av oliver och hasselnötter. Här tillämpas principerna om organisk odling. Ja till och med så att det betraktas som ett Veganvin.

Vinet är gjort på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio. Druvorna kommer från vingårdarna i San Lorenzo, Feudo och Calderara Sottana. Macerationen äger rum under knappt 10 dagar och sker tillsammans med skalen. Jäsningen äger rum på stålfat och vinet får sedan ligga till sig i ungefär 12 månader på stora botti av slavonsk ek.
I doften en hel del röda bär, lite läder och jord och så den typiska etnamineralen dvs en blandning knallpulverpistol och krossad flintasten. Alldeles på sluten en skön liten violpastill.

Jämfört med 2017 som vi drack i somras har det i 2015 insmugit sig en del mognadstoner, men vinet känns ändå friskt, slankt och framförallt väldigt gott. Visst finns här en del likheter med enklare baroloviner.
Tanninerna finns där, men känns nu lite avrundade och tämligen mjuka. De röda bären är som alltid för det här vinet väldigt tilltalande. Vi noterar hallon, jordgubbar körsbär och tranbär. En liten trevlig ton av peppar, lagerblad och några lite mer diskreta kryddor. Gott om mineraler (steniga), aningens viol och lakrits känns i den medellånga eftersmaken.
Återigen `a Rina är fantastiskt gott. Strax under tvåhundringen på SB.  Det finns väl få viner av den här klassen som kan matcha det priset.
Betyg 4

2014 Amarone, Zenato

CL-fotbollen har dragit igång och ni som följt mig ett tag vet att en kan sätta likhetstecken mellan CL-fotboll och Amarone.
2014 var ett svårt år i Valpolicella. Kallt, regnigt och mindre sol än normalt. Många producenter avstod från att göra en amarone. Druvorna gick till deras superiore medan de som vanligtvis gör både en vanlig amarone och en riserva avstod från att göra riservan och koncentrerade sig på den vanliga amaronen. Själv har jag dragit ner inköpen av årgång 2014 rätt så ordentligt.

Zenato, en pålitlig producent, har dock gjort en 2014. Just nu finns den i många av Systembolagets butiker. Lite nyfiken är jag allt på hur den kan vara.

Zenato är en av de större producenterna med sina ca 2 miljoner flaskor, varav amarone utgör ca 10 procent. Det hela började 1960, då Sergio Zenato byggde vidare på familjetraditionen och grundade vingården Zenato vid San Benedetto di Lugana vid Gardasjöns sydostligaste hörn. I Valpolicella äger man 30 ha i Sant Ambrogio samt köper druvor från San Pietro in Cariano, Fumane och Illasi.
Deras portfölj består av två amaronevarianter varav en är en riserva, ripasso, superiore, recioto samt några IGT-viner.Dom producerar dessutom DOC-viner från Bardolino, Garda och Lugana.

Den här amaronen görs på Corvina till 80% och sedan lika delar Rondinella och Oseleta. Druvorna kommer från deras vingårdar i Sant Ambrogio. Dom har fått ligga på torkning i tre till fyra månader. Vinet har lagrats i nästan tre år på 300 liter stora ekfat (Slavonska och Franska).

Vi har tidigare druckit och skrivit om årgångarna 2010, 2011 och 2012. Av någon outgrundlig anledning missade vi årgång 2013.

Vi dricker vinet under två dagar och låter vinet få stå runt två timmar i glasen innan vi tar oss an det.
Visst är det ungt med en bra friskhet och med en tydlig ton av alkohol. I och för sig minskar den efterhand för att dag två vara nästan helt borta. Detta gäller såväl doft som smak.

På näsan känns mörka bär, läder, tobak och lite våt jord. Dag två tillkommer lite torkad frukt och någon liten kryddighet. Doften är något mer utvecklad dag två.

I munnen är vinet lite knutet den första kvällen speciellt till en början. De sista små klunkarna i andra halvlek börjar det komma fram en del trevligheter. Dag två är vinet mer utvecklat även om det inte släpper loss till fullo.
Söta mörka körsbär, mörka skogsbär, lite torkad frukt och en del kryddor kan vi notera. Syran är bra. Tanninerna närvarande och nafsar runt i munhålan på ett förtjänstfullt sätt. Eftersmaken är lång på amaronevis med en riktigt god bitterhet i form av mörkchoklad, några droppar espresso och så de där körsbärskärnorna som jag verkligen gillar.

Det här svåra året 2014 har Zenato ändå lyckats göra en riktigt bra amarone. Förvisso ung idag, men ge den något år och jag tror den kommer utvecklas fint. Så klart blir den aldrig någon toppamarone, men ändå väldigt bra.
Betyg 4(+)
På "Bolaget" kostar den 399 kr. På SB:s hemsida anger dom årgången till 2015. I många butiker är det 2014 som fortfarande gäller. Årgång 2015 ska provas så fort jag kommer över någon flaska. Årgången som sådan anses ju bättre än 2014.

2009 Terroir Chateauneuf-du-Pape, Domaine Barroche

Domaine la Barroche är en producent i Chateauneuf -du-Pape, som vi upptäckte för tiotalet år sedan och vars viner vi blev väldigt förtjusta i. Vinmakare är Julien Barrot. Han gjorde under några år  fyra olika cuvéer: Terroir, Signature, Fiancé och Pure. Från och med årgång 2010 gör han endast tre cuvéer nämligen Signature, Fiancé och Pure. Årgång 2009 blev den sista av  Terroir. Det har nu blivit dags för vår sista flaska av den sista årgången av Terroir.  Vi testade för drygt fem år sedan både Signatur och Terroir i version 2009. Vi skrev då så här om vinerna.
Fiancé i version 2007 drack vi för två år sedan och den gjorde oss inte besvikna. Läs om detta här. Deras prestigevin Pure fån 2009 hyllade jag här.

Terroir kommer från de yngre rankorna som finns på egendomen. Årgång 2009 är gjord på 97% Grenache och 3% Mouvedre. Omogna stjälkar sorteras bort medans de mogna används i vinifieringen. Skälet är att få såväl mer struktur och större komplexitet (bl a ökad kryddighet). 4 veckors skalmaceration och sedan 18 månader på stora foudres. Ingen filtrering.

Vi tycker vinet blivit lite tamt. Den fina ungdomliga frukten har bytts mot mer mogen och faktisk mindre komplex frukt. I såväl doft som smak har det blivit mörkare toner. Det är mer av mörka bär, kryddigare och också mera lakrits. Fortfarande en hyfsad syra. Tanninerna har mjuknat och rundats av ordentligt. Visst finns dom och visst kan vi känna dom i munhålan. Ändå är det fortfarande helt OK att dricka, men jag tror toppen är passerad.

Jag låter kanske negativ, men det här var ett vin jag verkligen har hyllat så förväntningarna var skyhöga.
Detta var vår sista flaska och mitt råd för den som ligger på några flaskor är att öppna någon under hösten och avgöra själv var du tycker vinet befinner sig.
Det finns så klart en risk att vår faiblaisse för Ch9dP har förändrats.
En gång i tiden handlade vi den för 219 kr på SB.

Betyg 4-

2016 Valtellina Superiore Costa Bassa från Sandro Fay

Nyskördad vitlök. Jag glömde sätta klyftorna i tid dvs i december och upptäckte fram i april att det fanns några klyftor som inte hade torruttnat. Nåväl ibland får en nöja sig med det lilla.
Upptäckte för någon vecka sedan att det blivit årgångsbyte på Sandro Fays Costa Bossa. Ett sådant vin vill jag inte missa, så det blev att klicka hem några flaskor till "mitt" Systembolag.

Valtellina är en region i norra Lombardiet inte särdeles långt från den Schweiziska gränsen någon mil öster om Como-sjön. Här hittar vi nebbiolo-druvan fast här går den under namnet Chiavennasca. I Valtellina görs det vin nästan uteslutande på den druvan och det med en tusenårig historia.

Valtellina med sina branta terrasserade vingårdar.
Bilden är lånad från importören Bristly Wine.

Sandro Fay grundade 1973 Societa Agricola Fay. Familjen Fay hade sedan flera generationer bedrivit jordbruk runt den lilla byn San Giacomo di Teglio i Valtellina-dalen, men Sandro beslutade sig för i början på 1970-talet att göra en satsning på tillverkning av kvalitetsviner. Idag är det hans båda barn Marco, utbildad oenolog vid Universitetet i Trentino och med erfarenheter från flertalet Barolo-producenter, och Elena som har tagit över ansvaret. Egendomen omfattar idag 15 ha vingårdar i form av mindre terrasserade plotter som är utspridda i subzonen Valgella samt någon liten plott i Sassella. Vingårdarna ligger på mellan 350 och 900 m ö h.

Det är gjort på 100% Nebbiolo (Chiavennasca). Druvorna kommer från deras lägst belägna vingårdarna (upp till 450 m ö h). Vinet har fått jäsa på ståltankar i ca 14 dagar. 7 dagars maceration. 12 månader på stora ekfat.

Ett vin som är slankt och har en bra friskhet med en ungdomlig fruktighet, som gör att det är mycket lätt att ta till sig. Kanske inte så komplext, men med en stor portion charm. Väldigt lättdrucket och ändå fin karaktär.

I doften dominerar de röda bären, men här finns också i små doser lite läder och jord, sommarrosor, nygrusad trädgårdsgång och en finstämd örtighet.

I gommen är det de röda bären som först ger sig tillkänna: tranbär, lite hallon, jordgubbar och några lingon. En fin syrlighet. Örter och kryddor noteras i små väl avvägda nypor. Nypon och sommarrosor ökar på charmen. Tanninerna dansar behagfullt runt i munhålan.
Ett riktigt gott vin i all sin enkelhet och lite rakt-på-sak-stil.
Betyg 4
Vinet kostar 199 kr på Systembolaget. Det är 30 kr lägre än vad årgång 2015 kostade för ett år sedan. Bara en sådan sak. Det finns i 36 butiker runt om i vårt avlånga land och även 8 fl i websaldot. Jag har handlat på mig ett gäng.
Vad jag tyckt om andra viner från detta området kan du läsa genom att klicka på resp länk: Le Tense och Sommarovina, Stella Retica (Arpepe).

Pierre Peters Cuvée de Réserve en Blanc de Blancs

Det har gått lite mer än fyra år sedan Rodolphe Peters besökte Champagnebaren i Göteborg. Det blev så klart en bloggpost om detta mycket trevliga möte. Du kan läsa om det här.

Familjen har haft vinodlingar långt tillbaks i tiden, men 1919 började dom att göra egna champagner. Dom har sin bas i Les Mesnil-sur-Oger, men också vingårdar i Oger, Avize och Cramant. Totalt 18 ha och endast Grand Cru byar.
Alla deras champagner, utom roséchampagnen, är till 100% gjort på druvan Chardonnay det man kallar  Blanc de Blancs.
Dom använder endast egenodlade druvor. All jäsning sker på ståltankar, detta för att låta ursprunget få tala så mycket som möjligt.

Cuvée de Réserve görs på olika årgångar. Hur många har jag läst lite olika uppgifter på. Din Vinguide anger 18 och att den senaste årgången utgör 60%. Jäsningen har ägt rum på ståltankar.

En trevlig doft av citrus,  och gröna äpplen dominerar intrycken till en början, men efterhand tillkommer mariekex, lite våta stenar och aningens mandlar.

Här finns en stor friskhet i såväl doft som smak.
Den första lilla klunken skickar samma signaler som doften dvs citrus och gröna äpplen. Smaken är lite mer komplex än doften och här finns en lätt brödighet, steniga mineraler, gula stenfrukter med persika och plommon främst. I eftersmaken aningens mandlar och nougat samt ett avslut av grapefrukt.
Fin mousse och en syra som som är tillmötesgående och gör den här champagnen väldigt lättdrucken. Så klart väldigt god också! Den gör sig alldeles utmärkt som mingel eller aperitif-dryck.
Betyg 4
På "Bolaget" kostar den numera 379 kr.

Ostbågar är faktiskt ett enkelt och bra tilltugg till lite enklare champagner.

2008 Barolo från Giacomo Fenocchio

Hösten har så sakteliga smugit sig på. Det mesta i trädgårdslandet är skördat, dock finns både svart- och grönkål kvar liksom palsternacka och jordärtskocka. Alla är ju frosttåliga och mår bäst av att skördas så sent som möjligt. Höst innebär också att nu blir det mer av grytor av diverse slag. Vi åt härom veckan en vildsvinsgryta och till denna drack vi en barolo som vi fingrat på ett slag.

Vingården Giacomo Fenocchio grundades 1864 och man gör fortfarande viner i traditionell stil. Idag är det Claudio dvs femte generationen vinmakare i familjen Fenocchio som står vid rodret. Dom förfogar numera över cirka 14 ha odlingar bl a i  Bussia (3,5 ha), Cannubi (0,5 ha) och Villero (1 ha) och har en årlig totalproduktion på 40-45000 flaskor. 80% går på export.
Odlingarna bedrivs med organisk-biologiska metoder utan att vara certifierade.
På deras hemsida hittar jag en Barolo Riserva, fyra vingårdsbetecknade Barolo och en "normale". I portföljen har dom dessutom en Langhe Nebbiolo, en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Freisa samt två vita viner.

Vi dricker deras "normale" från 2008.
Druvorna kommer från deras vinfält i Monforte d´Alba, som ligger runt 350 m över havet. Genomsnittsåldern på vinrankorna är cirka 20 år. Vinifieringen sker enligt traditionella metoder med lång maceration. Endast naturlig jäst används och jäsningen äger rum under 40 dagar på ståltank, där vinet får ligga kvar i sex månader för att slutligen få tillbringa 30 månader på stora liggare (25-35 hl) av slavonsk ek innan buteljering. Runt 7 000 flaskor görs det av det här vinet.

Färgen går i en mörk granatäppelröd ton.
Doften är hyfsat stor och väldigt angenäm med röda bär, torkade rosor, örter och makadam.
I munnen är det de röda bären med jordgubbar, tranbär, lite lingon, några hallon och körsbär som omedelbart ger sig tillkänna. Väldigt tillgängligt, inbjudande och gott. Lite rosor, en del nypon och en liten nätt örtighet. Friskt genom en trevlig och lättillgänglig syra. Tanninerna finns där och smånafsar i munhålan och gör sitt jobb. Eftersmaken är medellång och där sällskapar de röda bären med steniga mineraler, mera rosor och aningens saltlakrits.

Riktigt god idag. Jag tror inte på så mycket mera utveckling, men den som har några flaskor behöver inte ha bråttom för den klarar säkert flera år i källaren.
Betyg 4
Privatimporterad för flera år sedan. Jag vill minnas att jag gav knappa 300 kr för den för sex år sedan.

2016 Morari Valpolicella Superiore från Torre D´Orti

Det har nu gått lite drygt två år sedan Torre D´Ortis viner dök upp på Systembolaget i beställningssortimentet. Jag testade omgående tre av vinerna och det blev så klart ett blogginlägg om dessa, vilket du kan läsa om på den här länken. Några månader sedan drack jag deras Superiore Morari med årgången 2015. Mina tankar kan du läsa här.

Bilden är lånad från Torre D´Ortis hemsida.

Torre D´Ortis vingårdar ligger på kullarna utanför den lilla byn Marcellise. Vi befinner oss ett par mil öster om Verona. På de högt belägna kullarna har det bedrivits jordbruk i flera århundrade. Oliver, vinodlingar och spannmål tillhör de grödor som odlats på terrasodlingarna. År 2000 köpte bröderna Luciano och Franco Piona vingården Torre D´Orti. Dom äger också vinmarker i Custoza (strax söder och sydost om Gardasjön) under produktnamnen Cavalchina och Prendina.
Torre D´Orti gör fyra viner: Superiore, Ripasso, IGT och så en Amarone. Dom är också medlemmar i Amarone Families, vars syfte är att både skydda och utveckla Amarone-vinet. En italiensk domstol fastslog att detta namnet inte är tillåtet, så nu heter sällskapet istället Historical Families.

2016 är den senaste årgången av det här vinet. Det är gjort på druvorna Corvina och Corvinone(75%), Rondinella (15%) och 10%  andra druvsorter. Druvorna har torkats fram till januari, då vinifieringen startade. Macerationen har ägt rum under 20 dagar. Vinet har fått vila i ett år på nya barriquer.

En ganska så amaronelik Superiore. Det är ju också gjort uteslutande på druvor som torkats i cirka tre månader. Vad som gör att det inte kan kallas för amarone är bl a att det endast fått ligga ett år på barriquer istället för de obligatoriska två åren.

Vinet får någon timma i glasen innan vi tar oss an det.
Vi kan omgående konstatera att vi har med ett ganska så ungt vin med en stor intensitet i frukten och med en fin friskhet. Detta gäller både doft och smak.

I doften finns en stor och intensiv mörk frukt, som sällskapar med en del torkad frukt, kryddor bl a vitpeppar, lite örter (lagerblad), aningens kakao, unset vanilj och lite balsamico-toner.
Den höga alkoholen (17%) känns förvånansvärt lite i vare sig doft eller smak.
Smaken ja! Den är väldigt komplex och som jag skrev tidigare väldigt amarone-likt. Den domineras av en stor, kraftig och intensiv frukt med tydliga söta, mörka körsbär, blåbär, solmogna björnbär och blåa plommon. Några nypor örter och kryddor finns det och precis som i doften är det i första hand vitpeppar och lagerblad vi tycker oss känna. Här finns en del torkad frukt i form av dadlar, sviskon och lite russin. Eftersmaken är stor med en liten fruktsötma, elegant russinton som blandas med bitterheten från espressokaffe, riktigt mörk choklad och körsbärskärnor.
Den höga alkoholen kan vi precis ana oss till, men är i huvudsak infångad av frukten.
Ett vin som är underbart idag och som jag tror kommer att utvecklas en del de närmaste åren.
Betyg 4+
På SB kostar det 333 kr. Det överglänser många amarone i den här prisklassen.