2015 Valpolicella Classico Superiore TB från Bussola

Ni som följer bloggen vet att jag då och då deltar i något som på vinforumet finewines går under namnet "Låt oss dela en pava ......." Under februari är det Bussolas Superiore från året 2015.

Det kostar inget att vara medlem i finewines.se. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse vinnördars åsikter och tankar om vin. 

Bussola är en av mina favoritproducenter i Valpolicella. Deras Amarone kvalar in på min Tio-i-Topp-lista. På hösten 2016 var jag med om en smått legendarisk provning av Bussolas sortiment. Den intresserade kan läsa om detta här.

Classico på etiketten betyder att vinet kommer från den västligaste delen av Valpolicella. Classico utgör ungefär en tredjedel av hela Valpolicella och är områdets historiska vincentrum.

Superiore på etiketten i Valpolicella får endast vin ha som uppfyller vissa kriterier. Ett av kraven är att vinet ska ha en alkoholhalt på 12% eller högre. Ett annat krav är att vinet ska ha lagrats minst ett år räknat från 1:a januari året efter skörd. Det finns däremot inga krav på att druvorna eller viss andel ska vara torkade. Lagringen kan ha ägt rum på ekfat (stora eller små), stålfat, cementfat eller liknande. Sammantaget betyder detta att viner med beteckningen Valpolicella Superiore kan skilja sig enormt mycket åt allt från fruktstinna, kraftiga nästan bombastiska viner till mycket lätta, eleganta viner.

Bussolas Superieore är mer åt det kraftiga hållet.

I utkanten av den lilla byn San Peretto någon mil från Negrar i Classicoområdets östra del håller producenten Tommaso Bussola till. Vingården ligger på 250-460 m ö h. Jordmånen är vulkanisk, basaltisk och lerig. Vinstockarna har en ålder på 40-50 år.

På den 21 ha (varav 15 ha vinmarker) stora egendomen producerar dom tio olika viner bl a en vanlig Classico, två Superiore, tre Amarone och två Recioto. Det hela tog sin början på 1970-talet då Tommaso började arbeta med sin farbror Giuseppe. Idag är både hustrun och de båda sönerna involverade i familjeföretaget.

Det här vinet är gjort på druvblandningen Corvina (50%), Corvinone (45%) och Rondinella (5%). 50% av druvorna skördas och vinifieras första veckan i oktober. Den andra häften får torka i cirka 3 månader innan druvorna pressas i december. När fermentationen av de torkade druvorna ska börja tillsätts musten från den delen som vinifierades i oktober. Vinet får sedan ligga på 700 l stora franska och slavonska ekfat i 32 månader innan de pumpas över till ett 75 hl stort ekfat, där det får vila runt 10 månader innan det buteljeras.

Från våra glas strålar en vacker lite mörkare rubinröd färg.

Doften är stor och intensiv med mörka körsbär i centrum. Fast inledningsvis möts vi av jord och höstlöv. Vi noterar också en del skogsbär, blåa plommon, örter och kryddor, aningens viol, kakao, kaffe och unset vanilj. Mycket angenäm doft.

I munnen återkommer mycket av det vi kände i doften. Mörka körsbär, björnbär, blåa plommon tar omgående kommandot för att efterhand släppa fram lite, lite torkad frukt, några större nypor örter och kryddor samt en liten ton av violer. Vinet har en fin och bra syra. Tydliga, väluppfostrade tanniner nafsar runt i munhålan. Eftersmaken är riktigt lång med mera mörka bär, men här tillkommer lite mörk choklad, espresso och körsbärskärnor. Här finns tydliga amaronevibbar!

Av ovanstående förstår ni att Bussolas Superiore uppskattas mycket av oss.

Betyg 4

2008 Louis Roederer och 2012 Chateauneuf-du-Pape, Ch Sixtine

I lördags hade vi de goda vännerna Stig och Anki på besök. Det blev en eftermiddag med promenad och fika på naturreservatet Näsbokrok. Vi fortsatte sedan kvällen med lite god mat och dryck spetsat med viktiga samtal.

Vi startade med en löjromstoast, fortsatte med grillat lamm, potatisgratäng med getost och avslutade med ost. Det blev som alltid samtal fyllda med både skratt och allvar. Det är stunder likt denna, som trots allt elände som händer i världen, får oss att gå vidare och hoppas på en bättre framtid.

2008 Louis Roederer. 

Ett av de få stora champagnehusen som fortfarande är familjeägt är Louis Roederer. Även om anorna går tillbaks ända till 1700-talet, så är det egentligen från 1833, då Louis Roederer ärvde egendomen, som räknas som startdatumen för det här ärevördiga familjeföretaget. 7 generationer senare är det Frédéric Rouzaud som bär huvudansvaret. Runt 80% av druvorna kommer från egenägda vingårdar och resterande från långtidskontrakterade vinodlare.

Dom gör gör tre olika årgångslösa champagner varav en är torr, en är söt (demi-sec) och på senare tid även Collection. Fem årgångschampagner om deras Brut Nature räknas in. Dom gör dessutom prestigechampagner under namnet Cristal. 

Genom att gå in på Louis Roederers app och slå in koden på baksidesetiketten får jag lite fakta om just den här flaskan.

Druvblandningen brukar vara cirka Pinot Noir (70%) och Chardonnay (30%), men just vår flaska har mixen 61% Pinot Noir och 39% Chardonnay. Runt en tredjedel av musten brukar få jäsa på ekfat, men i vårt fall är det 22% som fått ligga på ekfat.

Den degorgerades i maj 2014, så runt fem år har den fått ligga på sin jästfällning. Dosagen är 9g/liter.

Pinot Noir-druvorna kommer från vinfält i Verzy medan Chardonnay-druvorna kommer från Chouilly

Färgen går i en mörk gyllengul ton med en dragning åt bärnsten..

Doften är stor, elegant och alldeles underbar med gula äpplen, citrus, lite bröd, persika, vita sommarblommor,  skolkrita (någon som minns detta) och unset nötter.

En alldeles underbar champagne med några begynnande mognadstoner, men ändå med en härlig friskhet. Gula äpplen aningens mogna, en touch av päron, citrus, persika, aprikos, en viss brödighet, vita sommarblommor, lite hasselnötter och mandlar samt unset röda bär typ smultron. En ganska lång eftersmak, där smultronen är mer framträdande och med ett bett av blodgrape precis i avslutet.

En fantastisk champagne!!

Betyg 5- 

Den kommer nog att utvecklas ytterligare de närmaste åren och då blir det en klockren 5:a.

2012 Chateauneuf-du-Pape, Chateau Sixtine.

När det vankas lamm, då vill jag dricka Chateauneuf-du-Pape. I källaren fanns en flaska Château Sixtine från 2012, då blev valet lätt.

Producenten Chateau Sixtine-Cuvée du Vatican har en anrik historia. Egendomen om fattar 23 ha vinodlingar och är familjeägd genom familjen Diffonty, vars anor kan spåras till mitten på 1600-talet. Företagets namn kommer sig av att dom fick en stor beställning på nattvardsvin av påven på 1920-talet.
Jean-Marc Diffonty tog över företaget i början på 1990-talet. En modernisering med nytt vineri, lägre skördeuttag mm tog fart. 

Druvblandningen är 50% Grenache, 20% Mourvedre och 30% Syrah, från vingårdslägena Rayas, La Crau och Barbe dʼAsne i Chateauneuf-du-Pape. Vinstockarna är mellan 50 och 100 år gamla.
Jäsningen har ägt rum i ståltankar. Hälften av vinet har fått tillbringa runt ett år på stora ekfat  och den andra halvan på barriquer, varav 30% nya. Därefter blandas vinet och tappas på flaska.

Vi möts omgående av en stor och intensiv doft av solvarma mörka bär. Rätt omgående ansluter en god portion örter och kryddor. Efterhand tillkommer också pinjeträd och grusig sommarväg. Det är bara att blunda och vips är vi på cykling i trakterna runt Avignon.

I munnen känns vinet moget med ordentligt tryck i frukten. Här finns solmogna björnbär, några skogshallon, mogna blåa plommon, mörka, mogna körsbär och något svartvinbär. Hyfsat stora mängder provencalska örter noteras. En diskret ton av svartpeppar dyker också upp. Eftersmaken är urtrevlig och riktigt lång och komplex. Nu får vi ta del av lite rosor och violer, lakrits, aningens choklad och hela tider är örterna och den underbara frukten med oss. 

Bra syra och fina välintegrerade tanniner sätter vi också upp på pluskontot.

Betyg 4+

2016 köpte vi den här flaska för 299 kr på SB. 3:e mars släpps årgång 2020 av det här vinet. Priset är nu 354 kr. Dryga femtiolappen i prishöjning på sju år och därtill svag krona får anses som en skälig prishöjning.

Vi kommer att sätta oss framför datorn den förmiddagen.

Kvällen avslutades med en ostbricka med ostar från Wrångebäck, Sörbo och så en vällagrad Gouda. Det blev så klart ett glas Amarone till detta. Campolongo från Masi årgång 2006.

Mina tankar om det vinet bloggade jag om för några dagar sedan.

2006 Campolongo di Torbe från Masi

 Jag gjorde under det första halvåret 2018 en genomgång av årgång 2009. Det blev 19 olika Amarone, som jag provade. Jag skrev en artikel om detta på Club amarones hemsida. 

Två år senare gjorde jag en än mer omfattande genomgång av årgång 2011. Jag provade 27 olika Amarone. Den intresserade hittar min sammanfattning här. 

Hösten 2021 var min tanke att göra något liknande för årgång 2006. En femstjärnig årgång. Det är en årgång som kräver åtskilliga år på ryggen i källaren för att kunna visa upp hela sin potential. 15 år efter skörd gjorde jag bedömningen att nu var det dags för årgång 2006 att visa vad den går för.

Jag hann under hösten 2021 med två inlägg:

- Mazzano från Masi

- Il Fornetto från Stefano Accordini

Under våren 2022 provade jag

- Monte Ca Bianca från Begali

- Amarone Allegrini

Av någon outgrundlig anledning så kom jag av mig här, men nu (2023) är det dags att låta det här projektet bli slutfört. Under januari har det blivit två 2006:or som testats. 

- Costasera från Masi 

- Le Ragose

Vi fortsätter nu i februari med att testa en av Masis vingårdsbetecknade amarone.

Masi behöver väl egentligen ingen närmare presentation. Dom har ju mer eller mindre blivit synonymt med Amarone och Valpolicella. Masi gör totalt fem olika amarone: Costasera, Costasera Riserva, Vaio, Campolongo di Torbe och Mazzano. Alla fantastiska amarone. Det finns också en speciell flygplats-Costasera med tillägget Nectar.

Masi har ägt Campolongo di Torbe i sekler. Den nämns vid namn redan på 1100-talet då biskopen av Verona beställde vinet till sin privata källare. Liksom Mazzano(den andra prestigeamaronen) på andra sidan Negrar-dalen, så anses Torbe vara ett av Valpolicellas bästa lägen. Den speciella etiketten använder Masi på viner som inte ges ut med regelbunden kontinuitet. Vinet gjordes i 15 100 flaskor år 2006.
Stockarna växer på vulkanisk, mörk jord. Det här är en klassisk amarone med en klassisk druvmix av 70% Corvina, 25% Rondinella och 5% Molinara.
Molinara är en druva som många amaroneproducenter har börjat överge, men inte Masi. Det är en för området historisk druva och historien och traditioner är viktiga för Masi.

Vad jag tyckte om årgång 2004 kan du läsa här. 2014 besökte Sandro Boscaini Stockholm. Hustrun och jag hade den stora förmånen att få vara med på denna smått mytomspunna provningen. Vi provsmakade då tre olika årgångar av Campolongo 1997, 2000 och 2007. Du kan läsa om detta här.

Vi möts rätt så omgående av en frisk och vital doft, som inte det minsta för tankarna till en 17 år gammal Amarone. Viss finns det en del begynnande mognadstoner, men ändå en friskhet och fräschhet som förvånar oss. Doften är stor och intensiv. Det är dom mörka bären som dominerar, men visst lite örter, kryddor, aningens torkad frukt och kakao förstärker doftintrycken. En helt ljuvlig doft.

Även i gommen känns det förvånansvärt piggt och friskt för att vara 17 år gammalt. Mörka körsbär, solmogna björnbär, blåa plommon, skogshallon och något enstaka svartvinbär startar smakresan. Efterhand fylls det på med lite torkad frukt, örter, kryddor och några mandlar. En trevlig syra bjuder tillsammans med mjuka tanniner ett stillsamt motstånd. Det hela rundas av med en vidunderlig eftersmak med återkommande söta, mörka körsbär och torkad frukt (fikon, dadlar, russin, katrinplommon) samt en exklusiv bitterhet av mycket mörk choklad och körsbärskärnor. 

Magiskt gott. Kanske kan det utvecklas något ytterligare, men framförallt kommer det att hålla den här nivån i åtskilliga år till.

Betyg 5-

2016 Foradori

Det är inte så ofta vi dricker vin på druvan Teroldego. Oftast har det blivit viner från Elisabetta Foradori. Drottningen av Teroldego, som hon kommit att kallas. Vi har tidigare skrivit om hennes prestige-teroldego Granato. Du hittar våra noteringar här och här. Foradoris Bas-Teroldego har vi skrivit om Här. Granato har dragit iväg i pris och dyker sällan upp på SB, medan basvinet brukar finnas i beställningssortimentet. Just nu är det årgång 2020 med priset 227 kr som är tillgängligt. Jag tycker att den mår bra av några år i ryggläge, så vi plockar upp årgång 2016 ur källaren.

1901 lades grunden till det som idag är Azienda Agricola Foradori. 1939 köper Vittorio Foradori vingården och den har sedan dess gått vidare i släkten Foradoris ägor. 1960 kom första vinet med namnet Foradori på etiketten. Elisabetta gjorde 1984 sin första årgång och 1985 görs en stor satsning på just druvan Teroldego. 2002 blir vingården certifierad som ekologisk odling. Nu har dom tagit arbetet ännu ett steg vidare genom satsningen på att arbeta efter biodynamisk principer. Egendomen omfattar idag 28 ha vinodling varav 75% är med druvan Teroldego. Därutöver står Manzoni Bianco för 15%,  Nosiola för 5% samt Pinot Grigio för 5%. Idag är det barnen Emilio, Theo och Myrtha som för arvet vidare. 

Den totala årsproduktionen ligger på cirka 180 000 flaskor.

Så här skriver den svenske importören poå Instagram: Just GÅRD är vad det är och har blivit då man vill se helheten vad det gäller hållbarhet, biodiversitet och biodynamik. Ost, grönsaksodling och djurhållning finns idag inom gården. Biodynamik och kompost är högst upp på priolistan.

Geografiskt ligger Foradoris vingård runt byn Mezzolombardo några mil norr om Trento (några mil norr om Gardasjön). 

Ett vin gjort enbart på druvan Teroldego (så klart). Jäsningen har ägt rum på betongfat och endast naturlig jäst har använts. Det har fått vila i tolv månader på en blandning av betongfat och gamla, stora ekfat. Ingen klarning eller filtrering.

Druvorna kommer från ett flertal olika vinfält runt byn Mezzolombardo, där även vineriet är beläget. 

Färgen går i en mycket mörk rubinröd nyans med några blå-lila stråk.

I doften hittar vi en omgång mogna rätt mörka bär, men också ett instick av lite syrliga röda bär, några små nypor kryddor, aningens piptobak och en liten bukett violer. Vi kan efter att vinet varit en stund i glasen också känna igen den nygrusade sommarvägen. Utan att var stor är doften en trevlig  "teaser".

I munnen känns det rätt så slankt och har en viss stramhet. Ungdomen ligger bakom och mognadsfasen är just i sin linda. Liksom i doften är det de mogna, mörka bären som är mest framträdande. Här finns blåbär, björnbär, något slånbär och mörka skogshallon. Finstämda toner av örter och kryddor. Bra syra och tanniner som endast krafsar runt i munhålan utan att bli särdeles närgångna. Eftersmaken är medellång och där samsas de mörka bären med lite ljusare bär som körsbär och tranbär. Örtinslaget är också tydligare liksom de steniga mineralerna och touchen av viol.

Ett trevligt och gott vin. Dags att fylla på förrådet igen.

Betyg 4

Det är årgång 2020, som är aktuell på SB. Den finns i tiotalet butiker, men också 14 flaskor finns i depålager och kan beställas via internet till önskad butik.

Priset ligger på 227 kr.

2015 Marsanne, Tahbilk

Det här är en gammal favorit. Det fanns i det ordinarie sortimentet och SB-butiker med hyfsat stort sortiment hade det stående på hyllorna. Vi köpte år efter år ett par flaskor och lät alltid någon bli liggande "kvarglömd" i källaren. Vi kunde konstatera att det här är ett vin som åldras väl.

Så försvann det ur det ordinarie sortimentet och ur vårt minne för att återupptäckas ett antal år senare (2019). Numer lägger vi en order med något års mellanrum, så att vi alltid har ett par flaskor i källaren. Det här är ett vin, som är väldigt sympatiskt prissatt. Det kostar 127 kr. Vi fyllde nyss på med aktuell årgång, som enligt SB:s hemsida är 2020, men våra flaskor hade årgången 2021.

Tahbilk ligger i Central Victoria ( Nagambie Lakes Region) ca 10 mil norr om Melbourne. Redan  på 1860-talet planterades de första Marsanne stockarna, fast ingen av dessa finns kvar. De man nu tar druvorna ifrån är som äldst från 1927. Vinet är till 100% Marsanne. Jäsningen sker under kontrollerad temperatur i tankar av rostfritt stål. Därefter får vinet vila ett par månader innan det stabiliseras och buteljeras. Sedan en tid tillbaks används endast skruvkork. Skälet är helt enkelt att dom tröttnade på att få "korkade" viner. 

Runt 20% av varje årgång sparas för att så småningom släppas som en Museum-variant. Det släpps inte så många flaskor av Museum-varianten på SB samtidigt som intresset är stort så de brukar ta slut fort.

Färgen går i en djup guldgul nyans. De skira gröna stråken från ungdomens dagar har ersatt med en djupare färgton och med tendenser att lite bärnstens lienande toner smugit sig in.

I doften hittar vi citrus och äpplen, men nu lite mer nedtonade än som ungt till förmån för örter, gula stenfrukter, kaprifol, aningens honung och någon exotisk frukt. En mycket trevlig och komplex doft.

Vi konstaterar att vinet har en härlig friskhet, trots de begynnande mognadstoner som infunnit sig. Alltjämt är inslaget av citrus och äpplen (mer gula än gröna) stort, men här finns nu också ett tämligen stort inslag av örter. De gula stenfrukterna känns som persika och aprikoser. Papaya, mango och passionsfrukt anar vi oss inta bara till i eftersmaken utan känns tydligt i mellanpartiet liksom tonerna av honung och blommor. I eftersmaken steniga mineraler, lite krita och lerskiffer.

Betyg 4

Vinet finns i SB:s beställningssortiment och priset är 127 kr. Mitt råd blir att köpa ett par flaskor. Drick en nu under våren för att se hur det doftar och smakar som ungt. Nästa flaska tar du om fem år och får då en annan upplevelse. Har du karaktär så har du sparat en flaska och tar efter ytterligare fem år.

Fjärsing och Chablis Mont de Milieu från Domaine Pinson

Vi har återupptäckt fjärsing som matfisk. Det var sent i höstas, då jag som vanligt på fredag förmiddag stod framför Martins Fisk på torget i Frillesås. Kunden före mig köpte några fjärsingfiléer och det slår mig då att det är evigheter sedan vi lagade till och åt Fjärsing. Filéerna är ganska små, så tre var till hustrun och mig är ganska lagom. Vi steker dom i pannan, äter kokt potatis, egen odlad (Asterix) och så hustruns goda remouladsås.

Fjärsing har ett dåligt rykte tack vare att det finns gifttaggar, som sitter vid gälarna och på ryggfenan. Den betraktas som Nordeuropas giftigaste fisk. Giftet är inte dödligt, men en kontakt med 1177 ska den som stuckit sig nog ta.

Hur smakar fjärsing? Min tankar går åt rödtunga möjligen bergtunga. Den är som ni förstår riktigt god och därtill mycket billig. Jag kollar numera alltid om Martin har Fjärsing inne och är så fallet får några filéer följa med hem.

2018 Chablis Premier Cru Mont de Milieu från Domaine Pinson. 

Det var i början på 2000-talet som jag upptäckte Domaine Pinson och därefter har jag med jämna mellanrum inhandlat deras Mont-de-Milieu. Du som vill läsa vad jag skrivit om tidigare årgångar får klicka på resp länk. Vi har druckit deras 2006:a som vi skrivit om här och här. Vi har druckit av deras 2008:a som vi skrivit om här och här. Vi skrev om årgång 2010 här, 2014 här och årgång 2015 här

Producenten Domaine Pinson har hållit till i området mellan Vaillons och Montmains i Chablis sedan 1640-talet. Dom äger idag runt 11 ha vingårdar och producerar allt från enklare AOC-viner till mer komplexa viner från Premier Cru-lägen såsom Mont-de-Milieu, La Fôret, Montmains och inte minst Grand Cru-läget Les Clos. 

Idag är det bröderna Laurent och Christophe Pinson som styr verksamheten. De använder inga kemiska bekämpningsmedel. Jorden plogas för att tvinga rötterna att söka sig långt ner i jorden.

Druvorna till det här vinet kommer från vinstockar som är runt 25 år gamla.

90% av vinet har fått jäsa på ståltankar och 10% på ekfat. Vinet har fått vila upp sig i nio månader på gamla ekfat innan det buteljerades.

En underbart frisk och nästan lite krispig Chablis. 

I doften hittar vi gula äpplen, lite citrus, några gula stenfrukter, en liten örtkvist och gott om mineraler i form av krita, ostronskal och nygrusade sommarvägar. 

I munnen har det en härlig friskhet med en ordentlig och mycket trevlig syra. Smaken domineras av citrus, gula äpplen och mineraler, men i mindre omfattning och framförallt i eftersmaken noterar vi lite päron, aningens örter, persika och en diffus ton av sommarblommor.

Betyg 4+

Återigen levererar Domaine Pinson och deras Mont-de-Milieu ett synnerligen gott vin.

Deras standard Chablis går numera på 261 kr. Mont-de-Milieu går loss på 379 kr. Slutsåld via internet.  

Amarone årgång 2006: Masi Costasera vs Le Ragose

Jag gjorde under det första halvåret 2018 en genomgång av årgång 2009. Det blev 19 olika Amarone, som jag provade. Jag skrev en artikel om detta på Club amarones hemsida. 

Två år senare gjorde jag en än mer omfattande genomgång av årgång 2011. Jag provade 27 olika Amarone. Den intresserade hittar min sammanfattning här. 

Hösten 2021 var min tanke att göra något liknande för årgång 2006. En femstjärnig årgång. Det är en årgång som kräver åtskilliga år på ryggen i källaren för att kunna visa upp hela sin potential. 15 år efter skörd gjorde jag bedömningen att nu var det dags för årgång 2006 att visa vad den går för.

Jag hann under hösten 2021 med två inlägg:

- Mazzano från Masi

- Il Fornetto från Stefano Accordini

Under våren 2022 provade jag

- Monte Ca Bianca från Begali

- Amarone Allegrini

Av någon outgrundlig anledning så kom jag av mig här, men nu (2023) är det dags att låta det här projektet bli slutfört. Under januari har det blivit två 2006:or som testats.

2006 Costasera, Masi. 

Detta är Masis flaggskepp och den har också kommit att bli ett slags benchmark i Amaronevärlden.

Masi gör totalt fem olika amarone: Costasera, Costasera Riserva, Vaio, Campolongo di Torbe och Mazzano. Alla fantastiska amarone. Det finns också en speciell flygplats-Costasera med tillägget Nectar.

Samtliga Masis amaroneviner vinner mycket på att lagras ett flertal år innan de blir som bäst, som unga krävs det runt tre-fyra timmars luftning på karaff 

Costasera betyder "sluttning i kvällsol". Druvorna till det här vinet kommer från vingårdar i Cariano, som har ett sydvästligt läge, så att druvorna hinner se solen gå ner.
Vinet är gjort på druvorna Corvina (70%), Rondinella (25%) och Molinara (5%). Druvorna har fått ligga och torka i ca 100 dagar. Jäsningen äger rum i 45 dagar på stora fat av Slavonsk ek. Vinet får sedan ligga till sig i nästan tre år innan det buteljeras.

En underbar amarone med vissa mognadstoner, men ändå med en härlig friskhet. Det är också en amarone i en lite stramare stil.

I doften är det mörka bär som rätt omgående kommer att dominera, men de kompletteras med lite örter och kryddor. Vi kan även notera aningens torkad frukt och kakao, men det är de mörka bären som har både djup och komplexitet och som får oss att le efter varje liten inandning.

I gommen är det de söta, mörka körsbären, de solmogna björnbären, hallonen och blåa plommonen, som spelar huvudrollen, men utan de finstämda birollerna från örter, kryddor, torkad frukt och kakao hade det inte blivit det läckra vin det nu är. Friskheten finns där liksom de väluppfostrade tanninerna, som krafsar runt i munhålan och ger ett behagfullt motstånd. Eftersmaken är amaronelång med mera söta, mörka körsbär, men den torkade frukten(fikon, dadlar, unset russin tar för sig lite mer här). Avslutet med en liten bitterhet från mörk choklad och körsbärskärnor är bara så god.

Den som har tålamod och karaktär att vänta belönas rikligt för detta.

Betyg 4+

Den här flaskan inköptes på SB runt 2010 för 269 kr. Fram till 2016/2017 låg priset under 300 kr. Jag utnämnde det ofta till den bästa amaronen under 300 kr. Idag ligger priset på 341 kr och det för årgång 2017.

2006 Amarone Le Ragose

Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Här köpte makarna Galli vingården Le Sassine år 1969. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet. De ursprungliga 2,4 ha har nu blivit 19 ha med en årlig produktion om 150 000 flaskor. Sammanlagt finns det runt tolv viner i deras portfölj, däribland fyra amarone och två ripasso.

Idag är det sönerna Paolo och Marco som bär ansvaret för vingården.

 Le Ragoses Amarone har druvmixen Corvina (50%), Corvinone (20%), Rondinella (20%) och resterande 10 procent en blandning av lokala druvor. Druvorna skördas i senare hälften av september och får sedan ligga och torka till månadsskiftet januari/februari. Jäsningsprocessen äger rum under 20-30 dagar på ståltankar. Vinet får sedan ligga till sig mellan fyra och fem år på stora fat av Slavonsk ek

Jag har tidigare skrivit om Le Ragoses "husamarone"  från  årgångarna : 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2009  och 2011. Det är bara att klicka på respektive årtal för att få mina tankar om just den årgången.

Jag är väldigt förtjust i den typen av Amarone som Le Ragose representerar dvs en lite stramare och slankare stil. Även 17 år gammal och med mognadstoner är friskheten och den lilla stramheten på plats.

Mörka körsbär, mogna björnbär, blåa plommon, skogsbär och tonen av svartavinbär går igen i såväl doft som smak. Några små nypor av örter och kryddor gör sig påminda. De behagfulla tanninerna krafsar alltjämt runt i munhålan och bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är hur läcker som helst med söta, mörka körsbär, lite torkad frukt, bitterheten från några droppar espresso, riktigt mörk choklad och körsbärskärnor. 

Den här amaronen är helt på topp och så mycket mer utveckling är nog inte att vänta. Å andra sidan talar det mesta för att den kommer hålla sig på den här nivån i åtskilliga år till.

Betyg 4++

På SB finns årgång 2009 tillgänglig för 669 kr.