tisdag 17 februari 2026

2016 Chinon "Les Picasses" från Olga Raffault

Vintern håller stora delar av Sverige i ett järngrepp. Även vi på Västkusten får vår beskärda del. Mycket påminner om min barndoms vintrar på 50- och 60-talet.

Vi plockar lite sommarvärme från Loiredalen. Ett vindistrikt jag inte är en stor kännare av, så desto mer spännande att pröva lite därifrån

Loiredalen är en vinregion där mångfalden huserar. Längs den 100 mil långa floden produceras i stort sett alla typer av vin: Mousserande (Crémant de Loire), rött, vitt, rosé och sött (bl a det mytomspunna Moulin Touchais).

Vindistriktet Loire delas in i fyra underregioner Nantaies, Anjou-Saumur, Touraine och Centre. De ligger alla utmed flodens nedre lopp dvs de sista 40 milen ut mot Atlantkusten. 
De viktigaste gröna druvorna är: Sauvignon Blanc, Chenin Blanc och Melon de Bourgogne(Muscadet).
De viktigaste blå druvorna är Cabernet Franc, Gamay och Pinot Noir

Vinet vi dricker ikväll är från byn Chinon, som ligger på den södra sidan av floden i subregionen Touraine. Producenten Olga Raffault är en familjeegendom, som nu är inne på femte generationen vinmakare med Sylvie Raffault (barnbarn till Olga Raffault) maken Eric de la Vigerie och deras son Arnaud. Vinmarkerna omfattar 24 ha, vilka sköts efter biodynamiska principer och är certifierad som sådan från 2015. Cabernet Franc odlas på 23 av hektaren och Chenin blanc på endast en hektar. 

Det här vinet ingick i ett paket om sex flaskor med tre olika viner från Domaine Olga Raffault, som Pompette sålde via SB 2022. Vi skrev för två år sedan en bloggpost om det enklaste av de tre vinerna:  2019 Cuvée Domaine Chinon
Vi drack för dryga året sedan 2018 Les Peuilles, men missade att skriva om det. Minnet säger mig att vi gillade det, men att det nog skulle må bra av några år i källaren för att riktigt bjuda upp.Det finns en flaska kvar så det får helt enkelt skrivas om lite senare.
Ikväll är det 2016 Les Picasses vi dricker.

Den här kvällen är det deras flaggskepp "Les Picasses", som vi dricker. Vinstockarna är dryga 50 år. Jordmånen är kalkrik lera. Det här är också ett vin som går att lagra länge.

Druvorna skördas för hand, avstjälkas och jäser med naturlig jäst på ståltankar. Det får sedan ligga i dryga två år på stora foudres (30 hl) av kastanj innan det buteljeras. Slutligen får det vila upp sig i närmare tre år på flaska innan det anses moget för marknaden.
Färgen går i en mörkare ton av rubinrött.

Doften startar med läder, jord, höstlöv samt nyvässad blyertspenna. Efter en kort stund i glasen är det den mörka frukten som tar över. Här finns också lite kryddor (bl a svart peppar) och mineraler. De senare får oss att tänka på krossat grus men också skolkrita. Dagens unga har nog inte samma relation till skolkrita som vi födda på 40- och 50- talet har.

Vi tar en klunk och i gommen tornar det upp sig en hel del svarta vinbär, lite blåbär, björnbär samt några hallon. Här finns också en samling kryddor ( bl a svart peppar), några små örtkvistar, aningens rökta charkuterier och unset blodigt kött.
Vinet har en bra och trevlig syra och rätt så stadiga tanniner. De senare blir dock aldrig alltför närgångna.
Eftersmaken är något längre än medel och här blir de svarta vinbären än mer tydliga, kryddorna lite mer omfattande och visst finns den där lilla bitterheten (grön paprika), som jag ofta hittar i Cabernet Fanc. Den är närmast ett litet pikant inslag och det bestående intrycken är den mörka frukten.
En riktigt god Cabernet Franc, som fortfarande känns ung och behöver luftas lite för att komma till sin rätt. Den kommer att utvecklas fint de närmaste åren och du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom med korkdragning.
Betug 4+




kl. Inga kommentarer:

torsdag 12 februari 2026

2019 Quazzini Dogliani från Gillardi

Det har blivit dags att sätta punkt för det lite mer än årslånga projektet om viner gjorda på druvan Dolcetto. Ju fler viner jag druckit gjorda på den här druvan desto mer har jag kommit att uppskatta dessa viner. Jag slutar med en Dolcetto från en producent,  som håller Dolcettoflaggan högt. Gillardi gör tre olika cuvéer och detta är deras prestigedolcetto.

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

2025 har jag fortsatt med dessa:

2026 har det blivit dessa

Azienda Agricola Gillardi är ett familjeföretag. Det hela tog sin början 1890, då Giovanni Battista flyttade från Piemonte till Provence och startade en vinhandel. Några år senare återvände han till Langhe och började odla druvan Dolcetto. 1923 räknar familjen Gillardi som den egentliga starten då sonen Giacomo köpte vingården Cascina Corsaletto i Farigliano (ca 60 km söder om Turin) och började odla Dolcetto, men det dröjde fram till 1980 innan de buteljerade vin under egen etikett. De har också några vinfält i Barolo och La Morra för produktion av Barolo

Idag är det Elena och fadern Giacolino som förvaltar vingården och dess historia.
Två Barolo och två Dolcetto är deras "historiska viner", men sedan några år tillbaka har dom även en prestigedolcetto(Quazzini) samt att de börjat odla Syrah, Merlot och Cabernet Sauvignon.
Vingården sköts enligt ekologiska principer utan att vara certifierad.

Druvan är så klart Dolcetto, som har växt på ett litet vinfält med vit kalkrik jordmån. Quazzini vinifieras på liknande sätt som deras två andra Dolcetto (Cursalet och Maestro). Druvorna skördas för hand, pressas varsamt och får jäsa på en blandning av stål- och cementfat. Vinet får sedan vila upp sig i ca 11 månader på dessa stål- och cementfat innan det buteljeras, därefter ytterligare fyra år i flaska för att tanninerna ska slipas av. 
Detta vin görs inte varje år utan endast de år då druvorna håller tillräckligt hög kvalitet.
Det görs runt 800 flaskor av denna Dolcetto, de år då den görs.

Färgen går i en rubinröd nyans med några viooletta toner.

I doften hittar vi inledningsvis jord, höstlöv och aningens läder, som efter en relativt kort stund övergår i mörka bär, lite örter, krossad sten och nypon. På slutet kan vi även ta till oss lite rosor och violer.
En doft som är lite tydligare och aningens intensivar än hos många andra viner gjorda på Dolcetto.

Vi smakar och konstaterar omgående att detta är en fantastisk Dolcetto. En av de bättre vi druckit. Jag har tidigare hyllat syskonvinet Cursalet och visst Quazzini är precis lika fantastisk, om inte aningens bättre. Den dricks väldigt bra nu, men kan nog utvecklas något till. Den håller nog den här höga nivån ytterligare några år.

Vi kan i smaken känna en samling delikata bär. Mer mörka än ljusa: björnbär, blåbär,skogshallon, körsbär och några plommon med några instick av slånbär och tranbär. Vi noterar finstämda örter och kryddor. Vinet har en bra syra och behagliga och lite smånafsande tanniner. Eftersmaken är något längre än medel och där det dyker det rosor, violer och kritiga mineraler, som sällskapar med en härliga frukten.
En härlig intensitet och bra tryck i smakerna.
Absolut en av de bättre Dolcetto vi druckit.
Betyg 4+
Vinet är privatimporterat via Systembolaget. Vi betalade 359 kr för vår flaska. En hundring mer än deras Cursalet, som finns i beställningssortimentet.






kl. Inga kommentarer:

onsdag 4 februari 2026

2015 Barolo, Giacomo Fenocchio och 2010 Barolo "Perno", Elio Sandri

Vi har under januari druckit två riktigt bra Barolo, där Elio Sandris Barolo "Perno" från 2010 är något alldeles enastående.

2015 Barolo från Giacomo Fenocchio. 
Vingården Giacomo Fenocchio grundades 1864 och man gör fortfarande viner i traditionell stil. Idag är det Claudio dvs femte generationen vinmakare i familjen Fenocchio som står vid rodret. Dom förfogar numera över cirka 14 ha odlingar bl a i  Bussia (3,5 ha), Cannubi (0,5 ha) och Villero (1 ha) och har en årlig totalproduktion på 40-45000 flaskor. 80% går på export.
Odlingarna bedrivs med organisk-biologiska metoder utan att vara certifierade.
På deras hemsida hittar jag en Barolo Riserva, fyra vingårdsbetecknade Barolo och en "normale". I portföljen har dom dessutom en Langhe Nebbiolo, en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Freisa samt två vita viner.
Vi dricker deras "Normale" dvs deras icke-vingårdsbetecknade Barolo.
Druvorna (Nebbiolo) kommer från deras 1 ha stora vinfält i Monforte d´Alba, som ligger ca 350 m ö h. Genomsnittsåldern på vinrankorna är runt 25 år. Druvorna skördaes i början på oktober. Vinifieringen sker enligt traditionella metoder med en lång maceration. Endast naturlig jäst används och jäsningen äger rum på ståltankar. Vinet får sedan ligga kvar i 6 månader på dessa ståltankar innan det förs över till stora (25-35 hl) fat av Slavonsk ek, där vinet får vila upp sig i närmare 30 månader. Dom gör årligen runt 7 000 flaskor av det här vinet.
Jag skrev 2019 om årgång 2008, vilket du kan läsa här. I höstas skrev jag några ord om årgång 2016, vilket du kan läsa om här. 

Färgen går i en lite mörkare nyans av rubinrött. Vi tycker oss också skönja en violett ton ut mot glaskanten.

Doften startar med läder, jord och tobak för att efter en kort stund i glasen låta de röd- och bärfruktiga inslagen ta över. Örter, vitpeppar, violer och rosor, lite krita och sommardammig grusväg är alla inslag i en mer diskret och försiktig stil.

I gommen växlar det här upp till en mycket angenäm och nästan storartad upplevelse. Detta trots att det här får anses som Giacomo Fenocchios instegsbarolo.

De röda bären dominar i smaken med körsbär, tranbär, syrliga jordgubbar, några hallon och nypon. En helt ljuvlig bärsamling. Efterhand nås vi av örter och någon liten kryddighet. En stor och fin syra bildar tillsammans med det påtagliga tanningreppet ett motstånd, som ger vinet en härlig barolokaraktär utan att bli vare sig alltför närgångna eller påfrestande. Medellång eftersmak där vi får mer av de härliga röda bären, men nu också ett tillskott av lite mörkare bär som slånbär och björnbär samt aningens lakrits och kakao.
Betyg 4++


2010 Barolo Perno från Elio Sandri.
Elio Sandri är en av mina absoluta favoritproducenter i Piemonte. Ja det gäller vad han än gör för viner. Hans Dolcetto ligger på min topp tre lista bland Dolcettoviner.

Producent är Cascina Disa, bakom den står idag Elio Sandri . Vi befinner oss i utkanten av Monforte d´Alba i Perno-området. Det här är historisk mark, här har det gjorts vin i flera sekler. På 1400-talet låg här ett kloster som bl a ägnade sig åt vinframställning.
1965 köptes egendomen av Elios pappa, sedan år 2000 är det Elio som ansvarar för verksamheten. Vingården är på ca 7 ha. Han arbetar med stora gamla ekfat, en naturlig jäsningsprocess, bekämpningsmedel är bannlysta istället slås gräset mellan rankorna två ggr per år. Det är m a o bra nära det vi kallar organisk odling. Han är inte intresserad av att få verksamheten certifierad.
Idag gör han en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Nebbiolo, en Langhe Rosso och tre Barolo (Normale, Riserva och Riserva Vigna Disa).

Nebbiolodruvorna till Barolon kommer från ett vinfält med gamla vinstockar. Lång maceration och jäsning(naturlig jäst) på ståltankar och sedan bortåt två år på stora fat av slavonsk ek.

En alldeles underbar Barolo, som just nu dricks väldigt bra. Kanske kan den utvecklas något till, men vi tycker att det är så här vi vill ha vår Barolo.
Färgen går i en ljusare ton av rubinrött.
Det finns en härlig friskhet kombinerad med väl utvecklade smaker. Syran är perfekt. Tanninerna är helt klart närvarande. Biter lite försiktigt i munhålan utan att bli särdeles närgångna.

Doften inleder med läder, jord, svart te och tobak. Redan här anar vi en högre komplexitet än hos många andra Barolo vi druckit. Det fortsätter sedan när frukt och bärdoften tar över med körsbär, hallon, tranbär och bakkryddor. Ytterligare tid i glasen så dyker det upp nypon, rosor, violer och aningens mandlar. En stor och rik doft.

I munnen blir det här till en härlig symfoni, där vi i fulla drag njuter av frukt och bär: ljusa körsbär, röda vinbär, tranbär, skogshallon, syrliga jordgubbar och en liten mörkare ton av skogsbär. Lite örter , några kryddor, nypon violer och rosor noterar vi efter hand. Eftersmaken är lång och där får frukten sällskap av lite mentol, tjära och aningens sötlakrits. Det här är gott på riktigt.

Åtskillga gånger har jag fingrat på den och varit på väg att öppna den, men nu belönas jag för att ha lyckats avhålla mig från detta.

Betyg 5-



kl. Inga kommentarer:

fredag 30 januari 2026

2021 Langhe Nebbiolo från Cavallotto

På kullen Bricco Boschis i Castiglione Falletto har familjen Cavallotto odlat druvor sedan 1929. Redan 1948 började de buteljera vin under egen etikett, innan dess såldes druvorna.

Med rötterna i odlingen är det föga förvånande att man arbetar utan kemikalier i vinmarkerna. Alla 23 hektar av vinodling ligger precis nedanför familjens hus, vilket medför ökad kontroll över varje vinmarksläge. I vineriet räds man inte moderna tekniker som rotary fermenters, även om man använder dem mycket försiktigt. Målet är att skapa klassiska, traditionella och majestätiska viner. Det finns inte en barrique så långt ögat når, bara enorma slavonska bottis på 30-50 hl. Barolo Bricco Boschis får ligga tre år på botti och ett år på flaska innan den släpps. Riserva-vinerna Vignolo och Vigna San Guiseppe får ofta ligga fem år på botti och ett år på flaska. Alla viner buteljeras utan filtrering. 
Källa: Agrell & Hartleys hemsida
Det här vinet är uteslutande gjort på druvan Nebbiolo, som vuxit på deras yngre vinstockar. 
Vinet har fått spontanjäsa på ståltank efter 20-30 dagars skalmaceration. Det har därefter fått ligga till sig i 11-18 månader på slavonska ekfat (20-100 hl stora) innan det buteljerats. Slutligen får det runt 6 månader på flaska innan det anses moget för marknaden.


Färgen går i en rubinröd nyans.
Doften börjar försiktigt med läder, jord och tobak. Efterhand dyker det upp både röda och lite mörkare bär. Även lite kryddor, nypon, rosor och violer samt aningens fattoner kan vi notera. Doften är försiktig ja nästan diskret. Det känns att här finns mer att bjuda på, men doften vill inte riktigt ta sig fram.

I munnen känns det som en väldigt ungt vin och det är fortfarande litet knutet. Medelfylligt och rätt så strävt.Vi kan notera körsbär, syrliga jordgubbar, tranbär, några slånbär och hallon. Här finns också lite kryddor och örter. Vi noterar en ordentlig syra och tanniner som tar för sig rejält. Medellång eftersmak med mera frukt, bittermandel, aningens rosor och nypon.
Precis som i doften kan vi ana smaker som inte riktigt tar sig fram. Det här kommer säkert att bli bra med tiden, men det behöver nog några år i källaren för att komma dit.
Betyg 3+
Jag betalade 369 kr på SB för min flaska.


kl. Inga kommentarer:

tisdag 27 januari 2026

2019 Roussette de Savoie från Domaine de Chevillard

 Savoie ligger i den sydöstra delen av Frankrike, söder om Genèvessjön vid gränsen mot Schweiz. Ett mycket kuperat område med dalar som som fragmenterar området. Ett ganska så svalt klimat präglar också området. 75% är vinerna i Savoie är vita viner.

De gröna druvorna dominerar med lokala druvor såsom Jacquère, Altesse (Rousette) och Rousanne. På den röda sidan är det Mondeuse, Gamay och Pinot Noir som spelar störst roll.
Min erfarenhet av viner från Savoie är ytterst begränsat, så när det på hösten 2023 gavs en möjlighet att från importören Pompette inhandla en låda med 6 olika viner hängde vi på. Det här blir flaska nr tre som vi häromkvällen drog korken ur. Vad jag tyckte om de två första vinerna kan du läsa om du klickar på länkarna:

Domaine de Chevillard omfattar idag cirka 10 ha i hjärtat av Combe de Savoie runt byarna Saint Pierre d´Albigny och Saint Jean de la Porte. Vinmakare är Matthieu Goury. 2016 tog han över familjens egendomar. All odling sker enligt ekologiska (organic) principer. Odlingarna ligger i branta sydliga och sydvästsluttande vinmarker med jordar av märgel och kalk. 

Vinifikationen sker alltid genom naturlig jäst och sedan lagring i ett år på gamla ekfat.

Det här vinet är uteslutande gjort på druvan Altesse, en grön lokal druva, som även kallas Roussette. Namnet kommer av att den mognar sent och rodnar aningens på skalen. En lokal druva som nästan bara odlas i Savoie. Jordmånen är kalkrik och vinstockarna har en ålder på 65 år.

Druvorna skördades för hand och pressades omedelbart i en antik vertikalpress (från Champagne). Musten har fått jäsa med naturlig jäst på gamla fat och lagras sedan i 11 månader på gamla 225-liters fat.

Doften är aromatisk med tydliga florala inslag, gula stenfrukter, aningens citrus, några gula äpplen och regnvåt grusgång. Efter en stund i glasen nås vi av en fin ton av honung.

I munnen noterar vi en trevlig och ordentlig syra, vilket skänker stor friskhet åt vinet. Här finns fina delikata inslag av citrus, gula äpplen, persika, aprikoser samt en liten finstämd ton av örter. Medellång eftersmak där vi också kan notera nötter och mandlar, steniga mineraler samt en fin blommighet på slutet.

Ett trevligt och smakrikt vin, som säkert kan utvecklas något ytterligare. 
Betyg 4



kl. Inga kommentarer:

måndag 19 januari 2026

2024 Colombè Langhe Dolcetto från Renato Ratti

 Det finns ett par oprövade viner på druvan Dolcetto i vår källare. Jag ska pröva dessa under det första halvåret 2026 och sedan stänger jag projektet. Det betyder så klart inte att jag kommer sluta dricka Dolcettoviner utan att mitt aktivt letande efter nya oprövade viner kommer att upphöra.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

2025 har jag fortsatt med dessa:

2026 har det blivit dessa

Den intressanta historien kring legendariska Piemonte-producenten Renato Ratti startar 1965 när unge Renato återvänder från Brasilien där han jobbat med att utveckla Cinzanos lokala vintillverkning. Åter i Piemonte köper han genast en vingård tillhörande den klassiska byn La Morra. Vinet, som döps till Marcenasco, blir firmans och hela regionens första vingårdsbetecknade Barolo. När oenologen Massimo Martinelli börjar hos Renato Ratti (1969) utvecklas firmans stil och kvalitet markant. De kortar ned fatlagringen med fruktigare viner som resultat. Idéen anammades även av Angelo Gaja och i regionen under 70-talet var detta revolutionerande eftersom normen var att lagra Barolovinerna uppåt 10 år innan buteljering.
Ratti lanserade i början av 70-talet ytterligare två viner, Conca och Rocche, från vingårdarna med samma namn. I deras portfölj finns även en Dolcetto, två Barbera, en Langhe Nebbiolo, ett vitt vin samt ett rött vin gjort på en mix av Barbera, Cabernet S och Merlot.
1988 avlider Renato och den nyligen examinerade oenologen sonen Pietro tar över verksamheten. Han har sedan han tog över driften hunnit bygga en helt ny vinkällare och renoverat vingårdarna.
Vingårdarna omfattar idag ca 50 ha och finns i La Morra, Mango, Dogliani och Costigliole d´Asti.
Källa: Importören Vinovativas hemsida

Renato Rattis Dolcetto Langhe gjordes första gången 1969. Druvorna kommer från vingårdar, som ligger runt 500 m ö h och är belägna strax utanför byn Mango några mil öster om Alba. 

Druvorna skördades i mitten/slutet på september. De avstjälkas och krossas varsamt. Jäsningen äger rum på stålfat. Under en veckas tid har de skalkontakt. Vinet får sedan får vila i ett par månader på rostfria stålfat innan det buteljeras.
Ännu en Dolcetto som vi tar till våra hjärtan. Det finns en underbar friskhet i såväl doft som smak. Rätt så slankt och med en elegant stramhet.
Färgen går i en ljusare rubinröd nyans.
I doften hittar vi en hel del körsbär och mogna plommon. Här finns någon liten kryddighet liksom krossat grus och aningens violer.
I gommen noteras en fin och ordentlig syra som ger vinet en underbar friskhet. Här finns också en del tanniner, men vare sig syran eller tanninerna blir särskilt närgångna. Tillsammans med körsbär, plommon, några svarta vinbär och björbär blir det en delikat anrättning. Någon liten kryddighet noteras även i smaken. Medellång eftersmak där vi anar oss till en liten bitterhet från körsbärskärnor. En härlig balans mellan syra, frukt och tanniner.
Ett riktigt gott vin. Vår flaska köptes på SB för 209 kr. Vinet finns i beställningsortimentet. Jag kommer att fylla på med några flaskor.
Betyg 4




kl. Inga kommentarer:

tisdag 13 januari 2026

2023 Sancerre Les Baronnes från Henri Bourgeois

Vi hade några betor liggandes i källaren. De hade börjat mjukna, så inte mycket att be om. Bara att plocka upp och börja tillreda. Vi valde den här gången att koka några av dom. Vi hade lite getost hemma, så det blev ett självklart tillbehör.

Just till den här rätten dricker vi ofta en Sancerre och i källaren hade vi en av våra vardagsfavoriter Les Baronnes från Henri Bourgeois. Vi drack för ett par år sedan årgång 2020 av det här vinet och vad vi tyckte då kan du läsa här.


Producent är familjeföretaget Henri Bourgeois med verksamhet såväl i Loirdalen som på Nya Zeeland. 
Familjen Bourgeois har producerat vin i Loire i tio generationer. 1950 hade Henri Bourgeois enbart två hektar vingårdar och det var inte förrän på 1970-talet han tog klivet och började producera vin på heltid. Idag äger dom närmare 72 ha.Firman är belägen i byn Chavignol och drivs idag av Henris barnbarn Arnaud Bourgeois. Enbart druvor från egna vingårdar används i produktionen och man tillämpar ekologiska odlingstekniker.


Les Baronnes är Henri Bourgeois viktigaste vin och står för närmare 35 % av vinhusets produktion. Vinet är uteslutande gjort på druvan Sauvignon Blanc. Jordmånen är kalkhaltig lera. Vinet har fått jäsa på rostfria ståltankar och får sedan mogna på sin jästfällning i fem månader innan det buteljeras.

Färgen går i en ljusare gul nyans.

En rätt så aromatisk doft, där fläder, nässlor, krusbär, gröna äpplen, lite citrus och svarta vinbärsblad står i centrum. På slutet noterar vi även lite nykrossat grus.

Precis som med doften är smaken rätt så aromatisk. I inledningen är det gröna äpplen, fläder, nässlor och krusbär som dominerar. Efterhand noterar vi även svarta vinbärsblad, citrus, grus, flinta sten och aningens päron. Vinet har en rätt så stor och trevlig syra, vilket ger vinet en riktigt bra friskhet. Visst kan det kanske utvecklas något, men i stort känns det drick moget. 
Betyg 4
Vinet är köpt på SB får 249 kr.



kl. Inga kommentarer:

söndag 11 januari 2026

1987 Vintage Port Malvedos från Graham´s

Det har med åren blivit allt färre portvinsflaskor, som vi konsumerar. En tradition har vi dock och det är att på julaftonens förmiddag ska årets "jul-portvin" öppnas. Det är inte många i familjen som gillar portvin, så jag får behålla den i stort sett för mig själv.

Årets portvin köptes på SB 1997 och har sedan dess fått vila i vår källare. Minns jag rätt låg priset på en knapp tvåhundring. 
Ett vin med den här åldern ger alltid en viss ångest inför korkdragningen, men med bladöppnare och lite varsamhet med korkskruven avlöper allt väl. Så klart behöver det dekanteras, då erfarenheten säger att det finns gott om sediment samlat i botten på flaskan. Flaskan har fått stå upp i dryga fjorton dagar innan den ska öppnas. Allt avlöper väl och de sista 20 cl filtrerar jag genom ett Melittafilter.

W & J Graham’s grundades i Oporto (Portugals andra stad), år 1820, av dom två bröderna William och John Graham. Tillsammans med familjen Symington har de utvecklat Grahams till vad det är idag.
Grahams viner kommer huvudsakligen från de egna vingårdarna Quinta dos Malvedos nära Tua och Quinta das Lages i Rio Torto. Två andra vingårdar Quinta da Vila Velha och  Quinta de Vale Malhadas, som ägs av familjen Symmington bidrar också med en ansenlig mängd druvor.

Druvorna till det här vinet kommer från vingården Quinta dos Malvedos, som ligger i Tua i den övre Duoro-dalen. Detta är också en av de allra första vingårdarna som bröderna Graham förvärvade.

Årgång 1987 betraktas som en bra årgång med betyget Very Good. Ungefär 7 på en 10-gradig skala
Färgen går i en lite mörkare rubinröd nyans. Vi noterar några tegelfärgade stråk, som för oss betyder att det finns vissa mognads drag.

Doften är stor och komplex. Den inleder med toner av läder, som hyggligt snabbt avtar och låter den mörka frukten tar över. Vi kan även notera lite russin, fikon, dadlar , muscovadosocker, nötter, någon liten kryddighet och unset vanilj. 
Några ytterst försiktiga toner av alkohol noteras.
En ren njutning att bara sitta och sniffa på.

I gommen växer det här till en smakupplevelse av stora mått. Den söta, mörka frukten inleder, där vi särskilt noterar mogna björnbär, mogna blåa plommon, svarta vinbär, några mörka körsbär och skogshallon. Efterhand kommer, precis som i doften, en samling torkad frukt (fikon, dadlar, lite russin). I den gigantiska eftersmaken nås vi av små nypor kryddor (nejlika, kanel), kakao,, aningens nötter och mera söt, mörk frukt. Den fina syran ger det här portvinet en underbar friskhet.
Betyg 5-



kl. Inga kommentarer:

tisdag 6 januari 2026

Två gånger Barolo från G.D. Vajra Albe 2016 och Baudana från 2019

Julen går in på sista versen. Idag är det trettondagsafton. Vi har fått några centimeter snö, som lyser upp. Det fanns en tid då jag blev lite lyrisk när snön kom. Idag är jag mer skeptisk. På Västkusten har vi skonats både när det gäller stormar och snöoväder den här Julen.. Betydligt besvärligare är det i många andra delar av Sverige.

Det har så klart blivit några viner under helgerna bl a två Barolo. Den ena (Albe) bjuder inte riktigt upp medan den andra (Baudana) är fantastisk.

1972 startade Giuseppe Domenico Vajra vinfirman. Det är också han som fått ge namn till den. G.D. Vajra är ett familjeföretag med  Giuseppes son Aldo och hustrun Milena Vajra i fronten och till sin hjälp har dom de tre barnen Giuseppe, Francesca och Isidoro. Vingården har sitt centrum i den lilla byn Vergne belägen ca tre kilometer väster om själva samhället Barolo. Vajra har vuxit med åren så att den idag omfattar runt 40 ha och 16 olika cuvéer: en riesling, en rosé, två Dolcetto, två Barbera, två Langhe Nebbiolo, fyra Barolo, en Freisa, en Pinot Nero samt en Moscato D´Asti och Barolo Chinato. Odlingarna är certifierade som Organisk odling.

Albe är en blandning av Nebbiolodruvor från några olika vingårdslägen belägna på 380-480 meters höjd över havet. Vinstockarna har en ålder på dryga 30 år. Vinfälten ligger i olika väderstreck och höjder, så möjligheten finns att se solen gå upp tre gånger dagligen. Albe betyder just soluppgång. Jäsningen sker på ståltank. Vinet får sedan spendera drygt 30 månader på en blandning av stora (40,50,70 hl) fat av slavonsk ek.

Jag hade höga förväntningar på det här vinet, men en liten besvikelse infinner sig. Inte så att vinet är dåligt på något sätt utan att det inte bjuder upp, så här nio år efter skörd. Vi kan ana oss till att det nog med tiden kommer bli riktigt bra, men där är det inte nu.

I doften hittar vi inledningsvis lite läder och jord. Efterhand får tillstöter såväl röda som mörka bär. Kryddor, nypon, stenkross och rosor kan vi känna efterhand. Doften måste sägas vara både trevlig och angenäm. 

Det är när vi smakar på vinet, som det inte riktigt vill släppa loss. Smakerna finns där under ytan, men kommer inte fram. Visst kan vi notera en samling av både mörka och röda bär: plommon, körsbär skogshallon, tranbär och några syrliga jordgubbar, men inte så nyansrikt som vi förväntat oss. Lite örter och kryddor tycker vi oss kunna skönja. En ordentlig syra och bitande tanniner. Eftersmaken är knappt medellång och där anar vi oss till några rosor och violer.
Betyg 4-.
Vi köpte vår flaska på SB någon gång under 2020 och betalade då 269 kr.
Vi har en flaska kvar och den låter vi få vila i ytterligare 2-3 år.


2019 Barolo Luigi Baudana.
Luigi Baudana är en liten vingård på 3 ha belägen i Serralunga d´Alba och med vinfält i Baudana och Ceretta. Här har familjen Baudana levt i generationer och gjort sitt vin. Luigi och hustrun Fiorina fortsatte traditionen att endast göra vin för sig själva och de närmaste vännerna, men 1996 började dom att göra sin egna Barolo för försäljning. Odlingarna drivs ekologiskt. De gör tre olika Barolo och ett vitt vin på en blandning av Chardonnay och Sauvignon Blanc. Den totala produktionen är 12 000 flaskor.
2008 såldes vingården till G.D. Vajra, då det inte fanns några arvtagare som ville fortsätta med vintillvekning, men Luigi Baudana fortsatte som ansvarig för verksamheten

Det här vinet görs uteslutande på druvan Nebbiolo, som vuxit på vinfälten Baudana, Ceretta och Costabella, som ligger ca 340 m ö h. Vinstockarna har en ålder på 20-30 år. 
45 dagars maceration och spontan jäsning på stålfat. Det har sedan fått ligga i drygt två år fat av slavonsk ek.

Färgen går i en rubinröd nyans med några tegeltoner.

Det doftar av röda bär, örter, torkade rosor, lite violer, aningens eucalyptos, sommargrusig väg och nougat. Frukten är dock hela tiden i centrum. Doften är inte direkt påträngande, men ändå elegant och servil. 

Ett ganska så slankt vin med viss stramhet. I gommen börjar det med röda bär: körsbär, tranbär, syrliga jordgubbar och lite hallon. Här finns även en ton av lite mörkare frukt som plommon, slånbär och bjönbär. Nyplockade nypon markerar sin närvaro. Små nypor örter och kryddor höjer smakintrycken. En trevlig och stor syra gör sig gällande tillsammans med lite lätt bitande tanniner. Medellång eftersmak med mera frukt, grusiga mineraler, violer och rosor samt aningens eucalyptos.
Betyg 4+
Jag tycker den här unga Barolon redan idag är fantastisk god. Den kommer säkert utvecklas fint de närmaste åren, men kan redan nu drickas med stort välbehag. 
Påp SB kostar den 349 kr och det är årgång 2020 som säljs nu.





kl. Inga kommentarer:

fredag 2 januari 2026

2023 Dolcetto från Elio Altare

Jag har kvar ett par oprövade Dolcettoviner i källaren. Dessa kommer att drickas nu i början på 2026 och därefter stänger jag det här projektet. Detta betyde så klart inte att jag kommer sluta dricka dolcettoviner utan mer att jag slutar aktivt leta efter för mig oprövade viner.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

2025 har jag fortsatt med dessa:

Elio Altare anses inte bara vara en av de moderna legendarerna i Piemonte utan tillhör även en av Barolos pionjärer från den omtalade grupp av vinmakare under namnet "Barolo Boys" som i början av 80-talet var banbrytande med ny teknik vid vinframställning i såväl källaren som ute på vinfälten. Elio Altare har alltsedan dess fortsatt arbeta på familjeegendomen med att utforska och experimentera för att få fram naturliga viner som reflekterar dess ursprung, med hjälp av ekologisk praktik, vilket bland annat innebär ingen filtrering eller klarning inför buteljering, allt för att bevara vinets naturliga uttryck.

2003 beslöt sig äldsta dottern i familjen, Silvia, för att arbeta tillsammans med sin far Elio och hon har succesivt tagit över allt större delar av ansvaret. Familjen Altares filosofi har alltid varit att med respekt för naturen skapa det allra bästa från varje enskilt vingårdsläge. De äger 10 ha och tillverkar ca 70 000 flaskor.

Druvorna till det här vinet kommer från vinstockar som har en ålder på mellan 20 och 40 år. Macerationen med skalkontakt varar två till tre dagar.  Jäsningen äger rum på ståltankar och där får vinet också ligga i 10 månader innan det buteljeras. Dryga 10 000 flaskor görs på druvan Dolcetto.

Ett aldeles underbart Dolcetto-vin, som jag håller som ett av de bästa  jag smakat. Just den underbara balansen mellan syra, tanniner och frukt är väl det som jag imponeras mest av.

I doften hittar vi en drös röda bär (främst körsbär), örter och violer. Vi kan också spåra några toner av krossat grus och torkade rosor. Doften kanske inte är så stor och kraftig, men ändå väldigt tydlig.

Det är ett medelfylligt vin som känns slankt och har en slags renhet i frukten, som förmodligen beror på att endast stålfat har varit inblandade. Körsbären, mest mörka men även några lite rödare, dominerar smakintrycken. I små doser stöter vi på hallon och tranbär,. Här finns också ett finstämt inslag av örter. En trevlig syra och snärtiga tanniner bjuder ett försiktgt motstånd. I den medellånga eftersmaken noterar vi  violer, aningens mandlar och några körsbärskärnor, men främst mer delikat frukt från körsbär, hallon, björnbär och vinbär.
Betyg 4+
Min flaska är köpt på SB och jag betalade 209 kr för den.


kl. Inga kommentarer: