2023 Col Fondo Mongarda

Så anlände sommaren till slut. Dagen innan midsommar steg temperaturen upp mot 25 graden och i havet nådde den 19 grader. Solen sken och var på bästa humör. Vi ägnade dagen åt att fixa till trädgården inför helgen.

Strax efter klockan 16 slog vi oss ner på bänken utefter lagårdsväggen. Fyllde våra glas med lite Col Fondo från en favoritproducent. Och bara njöt av tillvaron!

Mongarda är ett litet familjeföretag som tog sin början 1978 när Bruno Tormena beslutade att helhjärtat satsa på vintillverkning. Sonen Martino tog över ansvaret 2011 och följer i faderns fotspår.

Idag omfattar verksamheten 3 ha skog och 10 ha vinmarker fördelade på sju olika vinfält spridda runt byarna Col San Martino, Farra di Soglio, Miane och Valdobbiadene. Många av vinfälten ligger på väldigt branta sluttningar med gamla vinstockar (de äldsta planterade 1950). I huvudsak är det druvan Glera som odlas, men i små mängder även några lokala druvor såsom Bianchetta, Verdiso, Boschera och Perera.
Ingen konstgödning och inga kemiska bekämpningsmedel och med en inriktning på att bli certifierade som organisk odlare. Från 2015 används endast små mängder koppar ute i vinfälten vid allvarliga angrepp och mycket små mängder sulfiter i vintillverkningen.
Dom tillverkar fyra Prosecco Superiore ( Metodo Classico, Brut, Extra Brut och Extra Dry) samt en Col Fondo.

Glera Colli Trevigiani är gjort mestadels på druvan Glera, men också små mängder av de lokala druvorna som nämnts i ovanstående stycke. Druvorna kommer från några olika vinfält och de har vuxit på gamla vinstockar. Jäsningen sker på ståltank med vildjäst. Buteljering sker i mars när halvmånen infinner sig. En andra jäsning sker på flaskan. Ingen degorgering, ingen dosage och ingen filtrering.

En alldeles underbar Col Fondo. En klunk och jag förstår direkt varför jag varma sommardagar längtar efter det här härligt friska och törstsläckande vinet

Vi nås av en försiktig doft, där mogna gula äpplen tillsamans med citrusen dominerar. Här finns även krossat grus, en ton av jäst från nybakat bröd, krusbär och lite fläder.

En klunkvänligt och frisk dryck, som släcker törsten efter trädgårdsarbetet på ett förnämligt sätt. Torrt så klart med en fin citruskompott, där den nypressade grapefrukten tar stort utrymmen i konkurrens med mogna äpplen. Lite päron, persika och steniga mineraler och så det där trevliga slutet med mineralsälta.

Det här är bara så gott, vilket ni säkert förstått.

Betyg 4

Den här flaskan är privatimporterad från Just Wine. 265 kr fick jag betala.

2015 Brunello di Montallcino, Argiano

Den här flaskan inköptes för några år sedan som ett samköp med några vinvänner på forumet finewines. 

Vi drack årgång 2013 i maj 2021. Du hittar mina tankar här. På sommaren 2024 drack vi årgång 2015 och här hittar du vad jag tyckte om den då. Nu har det gått två år och nyfikenheten tar över, så jag vill veta vad som hänt på dessa två år.

Argiano är en del av Montalcinos historia. Här har bedrivits jordbruk, olivodling och vinodling sedan århundraden. Redan i skrifter från 1500-talet omnämns egendomen och byggnaderna. Olika mäktiga familjer har varit ägare under de senaste 500 åren. Under 1930-talet fick vinerna från Argiano diverse olika utmärkelser. 1967 var de dåvarande ägarna med och bildade Consortiet för Brunello-viner. Det senaste ägarskiftet ägde rum 2013, då egendomen kom i Bernardino Sanis händer. Organiska och hållbara odlingsmetoder tillämpas med biodynamiska inslag. 2019 blev dom helt plast-fria.

I deras portfölj finns en Rosso di Montalcino, tre olika cuvéer med beteckningen Brunello di Montalcino, två IGT viner som är olika blandningar på Bordeauxdruvor samt två olika olivoljor.

Vi dricker den här kvällen deras instegsbrunello. Så klart är den gjord uteslutande på Sangiovese med "Brunello-klon". Druvorna har vuxit på vinfält belägna 280-310 m över havsnivån. Vinrankorna har en ålder på mellan 12 och 55 år. Skörd i slutet på september.

Spontanjäsning ca två veckor på rostfria ståltankar. Vinet har fått åldrats runt 30 månader på ekfat av varierande storlekar (10,15,30,50 hl) gjorda av slavonsk ek. Buteljering i april/maj vid den mest lämpliga månfasen och därefter lång tid på flaska innan det anses moget för marknaden.

Inte jättemycket har hänt sedan senast (maj 2024). Lite mer moget har vinet nog blivit. Den riktigt ungdomliga frukten har vinet lämnat bakom sig, men ännu inte inträtt i det fullmogna stadiet.

Vi kan i doften inledningsvis känna en del läder, cederträ och aningens jord, som relativt snabbt lämnar över till en mörkdoftande frukt förstärkt med lite örter och kryddor samt en diskret ton av torkade rosor. På det hela en trevlig och angenäm doft.

Inte ungdomligt längre. Lite begynnande mognastoner har börjat smyga sig fram. Fasligt gott är det!!

Smaken är härligt frisk, där framförallt de mörka bären lämnar tydliga avtryck, men även lite ljusare kan noteras. Här finns mogna björnbär, en samling körsbär av både mörka och ljusa kulörer, blåa plommon, skogshallon och aningens syrliga jordgubbar. En god portion örter och kryddor lägger vi till. Tanninerna har med åren rundats av och nafsar nu på ett behagfullt sätt i gommen. En gedigen syra sätter vi också på pluskontot. Eftersmaken är något längre än medel. Utöver den mörka frukten och kryddorna tränger sig nu mörk choklad, sötlakrits, violer och rosor sig fram.

Precis som jag skrev ovan ett riktigt gott vin. Dessvärre min sista flaska. Jag hade gärna haft några till i källaren, men får istället sluta på topp.

Betyg 4+

2024 Roccolo del Durlo från Le Battistelle

 Månadens vin på vinforumet finewines har under juni varit ett vin från Soave. Ett vin som jag faktiskt valt. Årgång 2024 av Roccolo del Durlo.

Det fanns lite över 100 flaskor i weblagret när vi bestämde oss för att låta Roccolo del Durlo vara månades vin. Nu är weblagret 0 st. Det finns alltjämt ett antal flaskor i 44 olika butiker från Luleå i norr till Malmö i söder. Det är rätt så hög åtgång, så blir du inspirerad att pröva en kvalitetssoave gäller det att vara flink på tangenterna.

Vi hittar Le Battistelle runt den lilla byn Brognoligo i hjärtat av Soave. Druvor har familjen odlat sedan det sena 1800-talet, men 2002 beslutade sig ägarna Gelmino och Cristina Dal Bosco att inte längre sälja druvorna till det lokala kooperativet utan att istället göra vin under egen etikett. Dom äger 9 ha som är fördelade på många små vinfält på kullarna runt Brognoligo. Dom producerar runt 40 000 flaskor fördelade på tre torra vita viner samt en liten produktion av husets dessertvin, spumante och prestige-soaven I Rasoli. 

Detta vin rankas som deras toppvin, då bortser jag ifrån prestigesoaven I Rasoli. Druvan är Garganega, som vuxit på en mycket brant sluttning och svåråtkomligt vinfält. Jordmånen är vulkanjord. Vinrankorna är mycket gamla. Några är över hundra år.Druvorna plockas när de är riktigt mogna. Avstjälkas. Macerationen med skalkontakt varar i cirka 48 timmar. Jäsningen äger rum på ståltankar och varar i knappt en månad. Vinet får sedan ligga på sin jästfällning i nästan åtta månader innan det buteljeras.

Färgen går i en ljusare gul nyans med några skira ljusgröna stråk.

I doften hittar jag rätt omgående gula lite omogna äpplen. Tänk Transparent Blanche när de alltjämt är ljusgröna. Här finns lite citrus, nötter och en lätt liten kryddighet. Måhända är det vulkanjorden som ger sig tillkänna. Några enstaka gula stenfrukter, ostronskal och en diskret floral ton av vita blommor. Här är det elegans före kraft.

I munnen har det en bra friskhet i en lättsam stil. Gul-gröna äpplen är det första jag noterar (precis som i doften). Det finns en kryddighet som jag förknippar med Etna Bianco viner, men även lite krita, citrus, persika, mandlar och vita blommor. Eftersmaken är medellång och där dyker det upp eleganta toner av bivax, nektariner och aningens mineraler med en viss sälta.

Betyg 4

Jag har druckit det här vinet i ett flertal olika årgångar och tycker att det alltid levererat en bra och trevlig vinupplevelse utan att jag för den skull ställt mig upp och gjort vågen.

Priset på SB är 232 kr och för det tycker jag en får ett stabilt och bra vin, som är värt varenda krona.

 

Nationaldagens Champagne: Elodie D Cuvée Louis.

Nationaldagen bjöd på ett strålande sommarväder med 23 grader och en generös sol. Vi öppnade en flaska champagne, som vi njöt av i den härliga försommartiden med doftande syrener, prunkande rhododenron och ett trädgårdsland som lovar mycket.

Familjen Desbordes dvs D:et i champagnen  Elodie D har en lång historia som vinbönder i byn Eceuil. Det hela tog sin början 1692 ungefär samtidigt höll Dom Perignon på i klostret Hautvillers  med att förfina champagnemetoden. Familjen Desbordes odlingar ligger bara några kilometer därifrån.
Åtta obrutna generationer senare är det dags för Elodie att ta över familjefirman. De senaste 80 åren har det varit kvinnor som haft ansvaret för familjefirman. Elodie har introducerat biodynamiska och ekologiska odlingsmetoder. Traktorer har hon skrotat och istället används numera bara hästar i den 10 ha stora vingården. Elodie D är certifierat som Haute Valeur Environnemental (HVE) och Viticulture Durable (VDC)

Elodie Desbordes har fyra barn. Den yngste sonen heter Louis och har fått ge namn till den här champagnen.

Cuvée Louis är gjord på druvmixen 94% Pinot Noir och 6% Pinot Gris. Knappt hälften av Pinot Noir druvorna kommer från reservvin äldre än 2014 och har lagrats på ekfat. Den andra delen är från 2018.  

Pinot Gris druvorna kommer från 2017 och 2018 och har legat mellan 8 och 20 månader på ekfat.

 I maj 2019 buteljerades den här champagnen.

Den har fått ligga dryga 40 månader på sin jästfällning innan den degorgerades och fick då en dosage på 7 g/L.

Färgen går i en ljusare gul nyans.

Vi möts av en stor doft av mogna äpplen, grapefrukt, smultron, mandlar och gula stenfrukter. Vi noterar också en tydlig ton av krossad sten, våt jord och faktisk nyhuggen gran. I mindre omfattning men ändå noterbart en liten lätt blommighet, cigarrlåda och kryddor.

I munnen är det friskt med en viss krämighet. Den här champagnen har en hög komplexitet i smakerna, som samtidigt sitter balanserade på ett mycket bra sätt. Mogna, röda äpplen, grapefrukt, aningens jordgubbar och smultron, nötter, brända mandlar, melon, persika, lite örter och kryddor.

Riktigt gott!

Ytteligare utveckling tror jag på för den som har god karaktär och kan hålla fingrarna borta.

Betyg 4+

Mogen amarone. Roccolo Grassi 2008 och Casa dei Bepi 2007

 Vi har under maj njutit av ett par amarone med lite ålder. Båda producenterna tillhör våra absoluta favoriter. Vi har också besökt båda två, även om det är några år sedan. Casa dei Bepi fick också bli vinet som sällskapade med oss under CL-fotbollen.

2008 Roccolo Grassi.  

Roccolo Grassi håller till i den östra delen av Valpolicella  i Mazzane di Sotto. I deras portfölj finns förutom Amarone även två Superiore, en Recioto, ett Soave-vin La Broia samt en Recioto di Soave. 

En minnesvärd stund är Provningen på Enoteca i Fumane. 

Den här amaronen görs på druvblandningen Corvina (60%), Corvinone (15%), Rondinella (20%) samt Croatina (5%). Druvorna kommer från en vingårdslott på 4 ha och där vinstockarna har en ålder på över 40 år. Druvorna torkas i dryga 90 dagar innan de pressas. Jäsningen äger rum på ståltankar. De har efter vinifieringen fått ligga till sig i 26 månader på 225-liters ekfat, varav hälften varit nya och den andra hälften använts två gånger tidigare. Slutligen ytterligare två år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

En helt fantastisk amarone, som trots att vi anser den fullmogen har en härlig friskhet och bra vitalitet.

I doften noterar vi mogna bär, örter, lite kryddor, torkad frukt, kakao och aningens sötlakrits.

I gommen återkommer de mogna bären i form av solmogna björnbär, söta mörka körsbär, hallon, blåa plommon och aningens svartavinbär. Några små nypor örter och kryddor, där vi särskilt noterar lagerblad och svartpeppar. En fin syra skänker alltjämt en härlig friskhet. Tanninerna är alldeles sammetslena. Eftersmaken är formidabel med torkad frukt, mörk choklad, någon droppe espresso, några körsbärskärnor och på detta den underbara lite söta mörka frukten.

Galet gott!!

Betyg 5-

Det bar sig inte bättre än att förra lördagen var det final i herrarnas Champions League. Vid dessa tillfällen är det bara en dryck som gäller. Amarone!!

2007 Casa dei Bepi från Viviani.

Vivianis vingård hittar du högst upp i Negrardalen i byn Mazzano. Är vädret bra kan du se ända bort till Gardasjön. Dom äger 4 ha och gör 6 olika cuvéer varav två amarone. Dagen till ära är det deras prestigeamarone vi njuter av.

Casa dei Bepi görs på druvorna Corvina Veronese (70%) och Rondinella (30%), som vuxit på kullarna högt upp i Negrar-dalen. Druvorna torkas i tre till fyra månader och får efter vinifieringen tillbringa närmare tre år på 225-liters ekfat s k barriquer innan det buteljeras. Vi har tidigare druckit och skrivit om 2003, 2004, 2006, 2007, 2009, 2011 och 2015

Färgen går i en rubinröd nyans och har med åldern (19 år) fått en några stråk av tegelnyanser.

Doften är stor och lång, men kanske inte lika intensiv som när vinet var ungt. Viviani har i och för sig alltid prioriterat elegans framför kraft. 

Vi möts av mogna nästan lite söta mörka körsbär, solmogna björnbär, skogshallon och lite blåa plommon. Här finns en del örter och kryddor samt lite torkad frukt och aningens rosor.

Smaken domineras av den mörka frukten med mörka, söta körsbär, solmogna björnbär och blåa plommon. En mogen och härlig smak. Efterhand tillkommer örter, kryddor, torkad frukt (katrinplommon) och aningens eucalyptos. Tanninerna är alldeles sammetslena och syran ger vinet en härlig friskhet trots sin ålder.

Eftersmaken är lång och  utsökt med sin lilla bitterhet från riktigt mörk choklad, körsbärskärnor och någon droppe espresso. Den mogna frukten är med oss hela tiden. Lite extra torkade frukter finns även i eftersmaken.

Betyg 5

En helt underbar mogen Amarone. Så mycket ytterligare utveckling tror jag inte på. Den kan dock kanske hålla sig här i ett par år till. Detta var min sista flaska och hade jag haft ytterligare flaskor skulle jag druckit dom inom en femårspeiod.

2024 Didascalie från Batard Langelier.

 Gårdagen bjödpå ett riktigt behagligt försommarväder. Vi hade ur frysen plockat fram ett par laxburgare från Martins Fisk i Frillesås. Vi hade i kylskåpet ett vin från appelationen AOC Muscadet Sèvre-et- Maine. 

Vid 17-tiden slog vi oss ner på trädgårdsbänken utefter den soliga lagårdssidan (numer ett förråd). Njöt av de blommande syrenerna och svalorna som svischade förbi ovanför taken. Var sitt glas Muscadet. Mycket bättre än så här blir det inte!

I Maisdon-sur-Sèvre, i hjärtat av appellationen Muscadet Sèvre-et-Maine, ligger egendomen Batard Langelier som drivs av vinmakaren Jérémie Batard. Hans föräldrar har odlat och gjort vin i 30 år men det var inte självklart för sonen att ta över efter föräldrarna. Efter att ha bott i andra delar av Frankrike, Europa och slutligen Australien kände Jérémie en stark längtan över att återvända till sina hemtrakter för att göra vin. Idag förfogar man över 24 hektar av varierande jordmån där nästan all mark är odlad med Melon de Bourgogne, Muscadets enda tillåtna druvsort, men man förfogar även över en del rader av Merlot och Cabernet Franc. Batard Langelier har alltid jobbat efter ekologiska principer men är nu även certifierad. Vinmakningen är traditionell med varsam pressning av druvorna, débourbage och alkoholjäsning i cement.

Källa: Importören Budbreaks hemsida

Det här vinet är gjort uteslutande på druvan Melon de Bourgogne eller som den oftast kallas Muscadet.

Druvorna pressas varsamt och får 12 timmars sedimentering. Därefter får musten jäsa på glasbeklädda betongtankar. Vinet får sedan vila ett år på sin jästfällning innan det buteljeras. 

Vi serverar det kylskåpskallt. 

Färgen går i en ljusare gul nyans.

Vi möts av  härligt frisk doft, där vi hittar gröna äpplen, lite citrus, en del tropisk frukt, regnvåta stenar och inte minst den kalkhaltiga mineraliteten

I munnen är det mycket friskt med gula äpplen, päron, persika, citrus, aningens mandlar och inte minst den kalkiga minearaliteten (ostronskal). En riktigt bra och trevlig syra sätts på pluskontot. I eftersmaken känns en viss mineralsälta, krita och grapefrukt.

Visserligen ett rätt enkelt vin, men ändå väldigt gott.

Betyg 3+

På SB ligger priset på 175 kr.

Jag dricker det här gärna igen, men framförallt är nyfikenheten väckt att utforska Muscadet Sèvre & Maine.

2024 Albamar Albarino

Pingsten har bjudit på riktigt fint försommarväder. På Pingstdagen tog vi oss till Tjolöholm tillsammans med hustruns bror och hustru. Vi gick  "Grevens runda" en vandring på ca 5 km i kuperad terräng. Underbara bokskogar, strandängar, kala berghällar och enbuskbeklädda bergknallar.

Vid hemkomsten satte vi oss i solen, plockade fram lite skagenröra och öppnade en flaska albarino. Sannerligen en underbar pingstdag.

Bodegas Albamar drog igång sin vin verksamhet i början på 1980-talet, då familjen planterade druvan Albarino på de ärvda markerna. Vinerna såldes som bulk eller på flaska utan etikett i den egna butiken på gården. 2006 tog sonen Xurxo Alba över verksamheten. Han höjde ambitionsnivån rejält och började sälja vin under eget namn. Idag äger dom 3 ha vingårdar i Val do Salnes och så köper dom också en del druvor från kontrakterade vingårdar i Galicien. Utan att vara certifierade bedriver dom jordbruket efter ekologiska principer.
Vinområdet är Rias Baixas. Val do Salnes ligger endast några mil norr om gränsen till Portugal utmed Atlantkusten.

Detta är Albamars instegs vin. Det är till 100% gjort på druvan Albarino, som vuxit på vinstockar som har en ålder på 30-40 år. Till det här vinet kommer druvorna från några olika vingårdar. Varje vingårdsläge vinifieras för sig. Jäsning med naturlig jäst på stålfat, där det får ligga på sin jäst i cirka fem månader. Vinet blandas och får en lite försiktig filtrering innan det buteljeras

Färgen går i en halmgul nyans men med några grönskira glimtar.

En underbar doft med gröna äpplen, citrus och nykrossad sten i centrum. Efterhand byggs det på med gråpäron,sommarblommor, persika, krita och örter. Så trevlig att dofta på innan törsten slår till.

I munnen är honnörsorden friskhet och fräschet. Torrt och medelfylligt, men också med en liten fetma jag inte förknippar med Albarinoviner. Precis som i doften startar det med gröna äpplen och citrus, men redan i inledningen möts vi av en mineralgrusig ton. Det har också en högre komplexitet än många Albarinoviner. Vi känner persika, stjärnfrukt, galiamelon samt lite ananas. I eftersmaken nås vi av ett försiktigt örttäcke, sommarblommor och en fifnfin mineralsälta.

Riktigt gott!

Betyg 4

Just nu är det slutsålt på SB, men det ryktas komma in i början på hösten.

2024 Etna Bianco,

I maj är Etna Bianco från Tornatore månadens vin på vinforumet finewines.se projekt: Låt oss dela en pava....... 

De som är intresserade köper en flaska och lämnar sina omdömen. En i mitt tycke kul idé, där mina egna tankar kan jämföras med andras. Inte så sällan är det ett vin eller en druva, som jag kanske inte köper så ofta.

Tornatores vinhistoria går tillbaks till 1865. Idag drivs gården fortfarande av familjen Tornatore. Den omfattar hela 110 ha varav 60 är vinodlingar. Olivlundar och hasselnötter ingår också. Tornatore är den största vingården i Etna DOC. Den är belägen i Castiglione på Etnas norra sluttning. Den ligger i höjd med den vackra staden Taormina. Tornatore äger ett 20-tal vinfält bl a i de prestigefyllda Crasà, Pietrarizzo, Malpasso och Pietramarina m fl. Vingårdarna ligger på en höjd av 550-700 m över havsnivån. De odlar nästan uteslutande lokala druvor. Nerello Mascalese och Nerello Capuccio för röda viner och Cataratto och Carricante för vita viner. 

Sedan 2012 gör de viner under eget namn. Vingårdarna är ekologiskt certifierade och sedan 2022 är även vineriet det. 

Druvorna skördas för hand och läggs i små korgar, för att hanteras varsamt och snabbt kunna transporteras till vineriet. Tornatore förfogar över modern utrustning för att även i produktionen minska påverkan på miljön så mycket som möjligt. Hela vinhuset drivs med förnybar energi. Druvorna selekteras alltid ytterligare en gång manuellt. För jäsning och lagring används olika kärl beroende på vin – rostfritt, betong och gamla, stora ekfat. Ofta får vinerna avsluta processen på betongfat, vilka ger en extra mognad och bra balans. Tornatores vinmakning värnar verkligen om det unika uttrycket som platsen, den vulkaniska jordmånen och vingårdsläget tillför. 

Källa: Importören Handpicked wines hemsida.

Det här vinet är till hundra procent gjort på den lokala druvan Carricante, som vuxit på terraserade sluttningar på Etnas norra sida. Vinfälten ligger på ca 700 m ö h. Jordmånen är vulkanisk.

Druvorna skördas för hand i små korgar och transporteras omgående till vinhuset. Stjälkarna tas bort, druvorna pressas varsamt och får sedan jäsa på cementfat. Det får sedan vila tre månader på sin jästfällning, för att sedan få ytterligare 4-6 månader på cementfat innan det buteljeras.

Färgen går i en mörkare ton av halmgult med enstaka stråk av ljusgrönt.

I doften hittar vi citrusfrukter, några gröna äpplen, en liten örtighet, en lättsam floral ton, samt aningens knallpulver och nygrusad sommarväg.

I munnen känns det mycket friskt med en riktigt trevlig citrusblandning. Hät finns också aningens äpplen (gröna), några gråpäron, persika, lite örter och en liten lätt rökighet. I den medellånga eftersmaken är det framförallt en tydlig mineralitet med sälta, som sticker ut tillsammans med mogen grapefrukt.

Betyg 4

Ett riktigt gott vin, som jag mer än gärna dricker igen. Det ger mig också en påminnelse om att Etnas vita viner är väl värda att prova mer av.

 

Calabretta: 2021 Gaio Gaio och 2015 Vigne Vecchie

Vi har under de senaste veckorna druckit två viner från Calabretta, som är värda lite särskild uppmärksamhet. Jag har provat vin sedan mitten på 1970-talet, men det var först runt 2010 som jag upptäckte viner odlade på Etnas sluttningar. Tidigare var sicilianska viner för mig lika med viner gjorda på druvan Nero d´Avola. Jag var måttligt imponerade av dessa, men så runt 2010 testade jag mitt första Etna Rosso och jag blev helsåld.

Sedan fyra generationer har familjen Calabretta odlat vin på vulkanen Etnas sluttningar. Odlingarna uppgår idag till 8 hektar med till största delen gamla rankor med en snittålder på 70-80 år. Nästan hälften är på oympade stockar. Odlingarna är ekologiska och med en traditionell vinifiering. Man arbetar helt enkelt på det sätt man alltid gjort. Naturlig jäst, inga bekämpningsmedel, ingen filtrering och minimalt av svavel.  Jäsningen äger rum på öppna kar och lagringen sker på botti (stora fat av Slavonsk ek). 

Calabretta har odlingar i många små lotter i de flesta av de stora vingårdarna som Solicchiata, Passopiscario, Calderara m fl.

Vingården drivs idag av Massimo och Massimiliano, som är son och brorson till Salvatore och Concetta (andra generationens vinmakare)

2021 Vino Rosso Gaio Gaio. 

Det här vinet är gjort mestadels på druvan Nerello Mascalese, men också med en liten slatt Nerelle Capuccio från oympade vinstockar, som vuxit på vingårdsläget Calderara Sottana. 

Gaio betyder glädje och vinet är tillägnat Massimilianos farfar, som alltid var en glad figur.

Druvorna har vuxit på relativt nyplanterade vinstockar med en ålder på  5-10 år. Manuell skörd, avstjälkning, varsam pressning  och omedelbart ner i ståltankar. Jäsningen sker spontant med jäststammar som finns på druvorna. 12 månader på stora botti om 5000 liter. Det buteljeras sedan utan vare sig klarning eller filtrering. Allt efter måttot "Ingenting tillsätts och ingenting tas bort".

Färgen går i en liten ljusare rubinröd nyans. Det är nästan helt transparent.

En ung och mycket fräsch och frisk doft, som domineras av en drös röda och mörka bär. Alldeles efter korkdragningen känner vi toner av läder, nyvässad blyertspenna samt aningens tobak. Även lite kryddor, knallpulver och violer dyker upp efter en stund i våra glas.

Vi smakar på vinet och konstaterar att här har vi ett mycket ungt vin med en härlig friskhet. Slankt men ändå rätt så fylligt. Mörka körsbär, syrliga jordgubbar, några hallon, nypon och tranbär dominerar smakintrycken, men även en del kryddor (svartpeppar), steniga mineraler samt violer och rosor dyker upp i eftersmaken. Tanninerna finns här, men smånafsar på ett behagfullt sätt i gommen. 

Vi gillar det här vinet. Kanske inget för finmiddagen, men lättsamt och trevligt att njuta av de sommardagar rödvinsbegäret sätter in. 

Betyg 4

221 kr betalade vi 2024, då vi köpte det på SB.

Just nu verkar det slutsålt på SB.

2015 Vigne Vecchie.

Vinet är i huvudsak gjort på druvan Nerello Mascales och en liten skvätt Nerello Cappuccio.

Druvorna avstjälkas, krossas därefter varsamt och sedan direkt ner i ståltank för jäsning. Ingenting tillsätts eller tas bort. Jäsningen sker spontant av den vilda jästen som finns på druvorna och äger rum under den korta och försiktiga macerationen. Vinet tappas sedan upp på stora, gamla botti (5000 l), där det får mogna runt 6 år innan det tappas på flaska utan vare sig klarning eller filtrering.

Färgen går i en ljusare nyans av rubinrött med en dragning åt att vara tegelfärgad.

I doften hittar vi en hel del körsbär av det mogna slaget. Här finns också en hel del skogshallon, nypon och några instick av mörkare bär typ björnbär. Örter, kryddor, eneträ och krossade flintastenar med sin knallpulveraktiga doft känns tydligt.

I munnen är det friskt med härliga röda bär och tydliga örter/kryddor. Taninerna biter, men inte på något påträngande sätt. Eftersmaken är medellång och här fylls det på med både röda bär, nypon och kryddor. En lätt touch av rökta charkuterier och aningens rosor kännere vi i avslutet.

Ett ganska så moget vin. Det klarar säkert ett par år till i källaren, men jag är tveksam till om det kommer att utvecklas ytterligare. Min sista flaska var det här. 279 kr betalade jag förra året när den inhandlades på SB.

Betyg 4

Just nu finns inga av Calabrettas viner på SB.

2014 Pur Mesnil från Franck Bonville

Valborgsmässoafton 2026. Våren har kommit en bit på väg. Vitsipporna blommar för fullt. Knopparna på fruktträden är nära att brista och Forsythian är i sin mest praktfulla blomning. 

Vi fick i år en varm och skön Valborg. Vi inledde firandet i solskenet utmed ladugårdsväggen, där det blev riktigt skönt, med lite bubbel i våra glas.

Franck Bonville har sin huvudsakliga verksamhet runt byn Avize. Dom äger 77 vingårdslotter i Grand Cru-byarna Avize (15 ha), Cramant, Oger och Le Mesnil-sur-Oger.
Det hela tog sin början då 1900-talet var ungt. Alfred Bonville började köpa upp mark som han bedömde som lovande. Tillsammans med sonen Franck köpte dom 1937 den gården i Avize som blivit deras centrum. På 1970-talet blev det Francks son Gilles som förde firman framåt. Nu är det fjärde generationen vinmakare som genom Olivier Bonville bär huvudansvaret.

 Enligt deras hemsida gör dom fem olika cuvéer på uteslutande Chardonnay samt en roséchampagne som innehåller 12% Pinot Noir från ett vinfält i Ambonnay. Sommaren 2018 släppte dom tre cuvéer från 2012, som kom från olika Grand Cru-fält från tre byar i Côte des Blancs. Varje champagne fick namn efter den by där vinfälten hör hemma: pur Mesnil, pur Avize och pur Oger. 

Jag har druckit ett par av Franck Bonvilles cuvéer. Klicka på resp länk så får du mina tankar: Extra Brut 2013 och 2014, Brut 2012, Prestige Grand Cru (2012/2013), 2012 Pur Mesnil, 2014 Pur Mesnil och Pur Oger 2014

Vi drack för ett par år sedan Pur Mesnil i version 2014. Du hittar våra tankar här,

Druvan är Chardonnay till 100%. Pur Mesnil är gjord på druvstockar som är runt 40 år gamla och som vuxit på fyra olika vinfält: Le Tilleul (0,5 ha), Les Hauttes (0,2 ha), Les Zailleux (0,17 ha) och Les Mussettes (0,17 ha). Vinfälten är belägna på en höjd av 300 m över havet. Jordmånen är vit kalksten.

Den har fått mogna i fem år på sin jästfällning och degorgerades i november 2020. Dosagen är drygt 3g/l.

Det har nu gått nästan fem år sedan vi senast njöt av den här champagnen. Vi tyckte då att den var ung, redan njutbar och att den säkert skulle utvecklas med några år i ryggläge. Ingen förutsägelse kan vara mer sann än denna.

Idag är det en fantastisk champagne med begynnande mognadstoner, men fortfarande med en härlig friskhet. Egentligen precis där jag vill ha den.

I doften hittar vi gröna äpplen, men nu har det tillkommit även gula äpplen. Citrustonerna är tydliga. Lite brioche, våta stenar, aningens vita blommor, ostronskal samt aningens, aningens honung.

Doften är av det mer försiktiga slaget.

I gommen tar den för sig väsentligt mer än vad den gjorde i doften. Här finns det gott om mogna äpplen, såväl gröna som gula, där de gula tillkommit sedan förra gången vi drack den här champagne (2021). En försiktig men ändå tydlig ton av citrus noteras, där vi särskilt tar till oss touchen av lime och grillad citron. Gula plommon, persika, lite aprikos och en hyfsad dos ostronskal, våt krita och grusiga mineraler känner vi i mellanpartiet. Eftersmaken är lång och här dyker det upp en liten blommighet och aningens honung.

Gott som tusam!!

En mycket trevlig mousse och en läcker krämighet sätter vi också på pluskontot.

Betyg 5-

Dryga femhundringen betalade vi vid privatimporten för några

2009 Barolo Dagromis från Gaja

Våren har tagit rejäla framsteg de sista veckorna, vilket inte minst känns i mina ögon.

Gräsmattan har klippts två gånger, potatisen satt (den som vi ska ha till midsommar), salladen sticker upp sina späda skott. Vårbruket är m a o i full gång.

Vi hade några vänner på besök. Vi vet att dom gillar Barolo, så sista flaskan av Dagromis från 2009 kändes som ett lämpligt vin.

Producent är Angelo Gaja. En av de stora inom italiensk vinproduktion med prisbelönta viner såväl i Piemonte (Barolo och Barbaresco) som i Toscana (Montalcini och Bolgheri). I Piemonte äger Gaja närmare 100 ha. Numer sker all odling enligt ekologiska principer enligt importören Lively Wines. Dottern Gaia har med tiden fått ett alltmer större ansvar.

1995 köpte Angelo Gaja två vingårdar i Barolo av familjen Gromis, därav namnet på vinet. Den ena vingården ligger i Serralunga d´Alba och den andra i La Morra. Det är från dessa båda vingårdar som druvorna till det här vinet kommer.
Vinet jäser med naturlig jäst under 3-4 veckor och får sedan ligga till sig på franska barriquer i närmare ett år. Slutligen får vinet ligga ytterligare ett år på stora fat av Slavonsk ek.

Ett helt fantastisk vin, som  nu vid 17 års ålder är i ett alldelse underbart drickfönster. Några begynnande mognadstoner finns det. Tanninerna är inte sammetslena, men alla hörn är avslipade så endast lite smånafsande i gommen.

Frågan är om det här vinet kan bli så mycket bättre. Jag tror inte det, men du som har några flaskor kan ta det lugnt. Den här höga nivån kommer att hållas i åtskilliga år framöver.

Färgen går i en tegelnyans och drar åt det rödbruna hållet.

Doften inleder lite försiktigt med läder, jord och aningens tobak. Det tar inte lång stund innan frukten i form av röda bär tar över ackompanjerade av örter, rosor, nypon, lite målarlåda och aningens vitpeppar.

En stor och tydlig doft, som vi kan njuta av hela kvällen.

Så tar vi första klunken och direkt lyfter vi på ögonbrynen och ger ifrån oss några glädjeord. Vilket vin! Vilka smaker!  Underbart gott! Begynnande mognadstoner parade med fin syra, närvarande tanniner och härlig komplexitet i smakerna.

I gommen är det de röda bären som inledningsvis dominerar: hallon, tranbär, torkade körsbär, syrliga jordgubbar och några röda vinbär . Här finns också några instick av mörka bär såsom björnbär. En god portion nypon tillsamman med örter och kryddor bygger på komplexiteten. Bra syra och behagfulla tanniner. Eftersmaken är lång och fantastisk med mera röd frukt, violer och rosor samt en del örter och kryddor, men nu tillkommer lite sötlakrits och choklad.

Det här är bara så gott. En bra barolo kräver sin tid i källaren, men när det blir så här storartat är det värt all väntan.

Betyg 5-

Vi köpte det här vinet på SB 2014 för 399 kr. 

2022 La Taille aux Loups från Les Hauts de Husseau

I april blåstes det liv  i en gammal tråd på vinforumet finewines.se. Det var aktiviteten Låt oss dela en pava....., där en av forumets medlemmar  föreslår ett vin, som månadens vin. De som är intresserade köper en flaska och lämnar sina omdömen. En i mitt tycke kul idé, där mina egna tankar kan jämföras med andras. Inte så sällan är det ett vin eller en druva, som jag kanske inte köper så ofta.

Nu i april återuppstod den här aktiviteten. Det var nu ett vin från Loiredalen gjort på druvan Chenin Blanc, som blev månadens vin.

Producent är Domaine de la Taille aux Loups. I slutet på 1980-talet köpte Jacky Blot 8 ha vingårdar med vinrankor som var 50-70 år gamla och började en omvandling av egendomen mot ekologiska odlingsmetoder. Vingårdarna ligger i Montlouis på den södra sidan av floden Loire några mil öster om staden Tours. Idag omfattar egendomen 14 ha med vingårdar i Montlouis, Vouvray och Bourgeuil. Jordmånen är en blandning av stenrik kalkstensjord och lera. Det verkar som det endast är Chenin Blanc de odlar.

Alla viner framställs med minimal andel socker, utan battonage eller malolaktisk jäsning, låga halter av SO2 och minimal filtrering.

I början av 2000-talet köptes den 14 ha stora vingården Domaine de la Butte. Här är det röda viner och druvan Cabernet Franc som odlas.

Under 2023 avled Jacky Blot och vingården drivs vidare av sonen, om jag förstått saken rätt.

Les Hauts de Husseau är gjort på druvan chenin blanc till hundra procent och kommer från 70 åriga vinstockar. Skördas för hand så klart. Avstjälkning före jäsning. Det jäser på specialgjorda ekfat från skogarna i Troncais regionen. Endast naturlig jäst. 

Det får mogna på ekfat, där ca 20% är nya och 80% använda 1-4 år. Runt 18 månader får vinet ligga på dessa fat.

Doften är lite diskret direkt efter upphällning, även om den tilltar efterhand som vinet får tillbringa tid i glasen och tempen stiger. Vi noterar gul-gröna äpplen, en liten citrus ton, några gula stenfrukter, lite bivax och en tydlig ton av våta berghällar.

I gommen har det en bra syra. Gröna äpplen, grapefrukt, något gult plommon och tydlig krita. I eftersmaken lite peppar, aningens honung och mera äpplen och grapefrukt. För att vara riktigt nöjd hade jag önskat mig lite mer tryck i smakerna.

Betyg 4-

Jag betalade 279 kr på SB. Vinet är nedsatt med nästa 100 kr för på importörens hemsida anges priset till 369 kr.

  

2014 Chateauneuf-du-Pape Le Vieux Donjon

 Vi köper sedan några år tillbaks vår lammprodukter från Hamra Gård utanför Åsa. De har en liten gårdsbutik där de säljer egen producerat gris- och lammkött. Ekologiskt tillverkat så klart.

En av påskdagarna åt vi deras färdigkryddade bogstek med klyftpotatis (amandine). Tzatziki och grekisk sallad som tillbehör.

Jag hade från källaren hämtat en Chateauneuf-du-Pape. Det blev en Le Vieux Donjon från 2014. Vi har ett särskilt gott öga till den här producenten, som valt att göra endast ett rött och ett vitt vin. Det vita vinet har vi inte smakat, men det röda har vi druckit ett flertal årgångar av bl a  2009, 2010, 2012, 2013 och 2014. Klicka på resp årtal och du kan läsa mina tankar om just den årgången.

Le Vieux Donjon grundades 1966 av Marcel Michel i Chateauneuf-du-Pape, idag är det barnbarnen Claire och Francois som har ansvaret på den här klassiskt lagda egendomen. Totalt omfattar vingårdsarealen 18 hektar, där en stor del av vinrankorna är över 100 år gamla och finns i regionens mest välkända lieux-dits.

Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällaren ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av de ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till negocianter. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault. En stor andel av druvmaterialet avstjälkas före pressning. Hur stor andel är beroende på årgång. Mourvedre vinifieras för sig medan de övriga druvorna vinifieras tillsammans. Jäsningen äger rum på traditionella fyrkantiga, röda cementbehållare. Vinet lagras i 18 månader innan det buteljeras. 80% gör detta på Foudres (dvs stora ekfat) och resten på cementtankar.

Precis som de andra årgångarna vi druckit är 2014 ett helt fantastisk vin och en mycket god representant för hur underbar en Ch9dP kan vara. Vi drack årgång 2014 för två år sedan. Inte så mycket har hänt på de här två åren. Lite mer moget vill jag påstå utan att för den skull vara fullmoget. 

Doften är stor och inbjudande med en hel del röda och lite mörkare bär. Här finns också gott om provencalska örter och pinjeskog. I mindre omfattning men ändå tydligt noterar vi den karaktäristiska doften, som en nås av vid ett besök i en metallslöjdsal.

Det är när vi smakar på vinet som den lyriska känslan infinner sig. En sagolik mörk frukt av solmogna björnbär, körsbär, några blåa plommon och hallon, syrliga jordgubbar och aningens svarta vinbär. Det här är gott på riktigt! Smaken backas sedan upp av en hyfsad dos örter och kryddor. Tonen av svartpeppar är tydlig. Tanninerna finns där, men alla hörn är avslipade, så att de endast ger det där behagliga motståndet som vi uppskattar. En finstämd syra skänker friskhet åt vinet. Eftersmaken är formidabel med mera mörk frukt, men också lite kakao, sötlakrits och en härlig kryddighet. 

Betyg 5- 

Vår flaska inhandlades 2017 på SB. Vi betalade då 360 kr. Just nu verkar den inte finnas tillgänglig via SB.

Champagne Nathalie Falmet

Våren kommer och går. Precis som det brukar vara i april. Någon dag efter påsk bjöds vi på lite extra sol. Svag vind gjorde att det kändes skönt att för första gången i år njuta av lite bubbel utefter ladugårdväggen. Det fanns också lite rester av löjrom i kylen, så att välja en champagne kändes givet.

Det blir första gången vi njuter av en cuvée från Nathalie Falmet.

Nathalie Falmet (länk till hemsida) håller till i Rouvres-les-Vignes nere i Côte des Bar. Hon är dotter till Michel Falmet och tog över delar av familjens odlingar strax efter sekelskiftet efter att ha utbildat sig till kemist i Paris, tagit en examen i oenologi i Reims och därefter startat ett laboratorium i Bar-sur-Aube, tio km väster om Rouvres-les-Vignes, i syfte att hjälpa de lokala champagneproducenterna. 2009 började hon till slut att producera egen champagne. Hon äger 3,4 hektar odlingar och tillämpar ett hållbart arbetssätt. Hon producerar drygt 30 000 flaskor. I källaren jobbar hon med en blandning av ståltankar, ekfat och amforor och trots en begränsad produktion består sortimentet av nio olika champagner. Standardcuvéen Brut och champagnen Solera görs båda med hjälp av en årgångsblandning, en så kallad réserve perpétuelle, men för övrigt är alla hennes champagner rena årgångsviner och i praktiken även rena vingårdschampagner. 

Källa: Champagnebloggen

På Nathalie Falmets hemsida hittar vi info om 6 olika cuvéer.

Vi dricker hennes Brut. Detta är en av två cuvéer som inte är rena årgångschampagner. Den är gjord på druvorna Pinot Noir (50%), Chardonnay (30%) och 20% reservvin. Jag tror att basåret är 2018 och att det buteljerades 2019 och att den sedan fick ligga på sin jästfällning i dryga två år. Den degorgerades 13/12 2021 och fick då en dosage på 5 g/l.

Jäsningen har ägt rum på ståltankar.

Färgen går i en ljusare nyans av halmgult. Massvis av små, små bubblor strömmar upp från glasets botten mot ytan.

En mycket frisk champagne med en härlug alert syra. I doften hittar vi regnvåta stenar, röda äpplen, smultron, röda citrusfrukter, en god portion nybakat bröd samt en liten nötig ton och aningens vita blommor på slutet.

En alldeles underbar champagne som redan nu är inne i ett bra drickfönster. Röda äpplen med en viss mognad, smultron och syrliga jordgubbar, mandariner och kolgrillad citron, lite, lite örter, härlig brödighet, samt aningens marsipan. i avslutet får vi ett bett av blodgrape.

Vi gillar verkligen den här champagnen!

Betyg 4+

Min enda flaska och den verkar utgått ur SB:s sortiment.