Mina favoriter i Amaronevärlden.

Jag brukar med jämna mellanrum bläddra i mina två favoritböcker om Amarone: "Amarone och vinerna från Valpolicella" av Thomas Ilkjaer och "Mina favoriter" av Henrik Ungerth.


Jag upptäckte någon gång under vårvintern att det var 9 av de 52 Amaroneviner som Henrik listar i sin bok, som jag inte hade smakat. Jag bestämde mig då för att årets tema på bloggen fick bli att innan 2016 är till ända ha fått tag på dessa nio amaroneviner. I oktober gick jag i mål.

I jakten på de viner som saknats har jag fått tips och hjälp. Jörgen Milton tipsade mig om var jag kunde hitta det makalösa vinet Mithas och den fantastiska Zenato Riserva. Slutligen var det Toni Zalbo som fixade målgången med vin nr 52 (Vigneto Alto, Tommaso Bussola) och ställde dessutom till med en Bussolaafton.

Jag har flera gånger den här hösten fått frågan "Vilka är dina favoriter?"  Ingen lätt fråga, då det finns så många fantastiska Amarone. I höstas bad Aftonbladet mig att lämna några köprekommendationer i olika prislägen. Självklart finns några av mina absoluta favoriter med där.
Jag gick igenom de Amarone jag bloggat sedan starten 2011. Det visade sig att ingen Amarone fått betyget 5+, men vid 70 tillfällen (lite drygt) har jag satt betyget 5- eller 5 på ett Amaronevin.
Det där med betyg är ju inget absolut värde. Det är en ytterst subjektiv bedömning. Det intressanta blir när ett vin eller producent i årgång efter årgång når upp till 5-nivån.

Tanken tog fäste och jag bestämde för att göra en Topp 10 lista. Första frågan som dök upp är det de 10 bästa amarone jag någonsin druckit? I så fall skulle ju ett vin kunna finnas med i ett flertal årgångar. Nästa fråga blev ska en producent kunna representeras av flera olika amarone. Masi gör ju fem amarone och skulle kunna stå för halva listan.

Det fick bli en Topp 10-lista med perspektivet mina tio favoritproducenter av amarone. Endast sett ur ett amaroneperspektiv, vilket betyder att de övriga viner som producenten gör tar jag ingen hänsyn till. Listan är ingen inbördes rangordning utan endast i bokstavsordning.

Mina tio Favoriter

Brunelli
Detta är en producent jag upptäckte ganska sent. Varför vet jag inte, men vid besöket hos Brunelli 2014, vilket jag skrivit om på Amaroneguiden.se, föll jag pladask.
Dom gör tre amarone. Det är deras två riservor, som kvalificerar Brunelli till Mina Favoriter.

Jag håller Titari som en av de allra bästa Amarone. Årgångarna 2009 och 2011 är alldeles enastående.
Inferi är inte långt efter.








Le Ragose
Dom gör en riktigt bra "bas-amarone". Jag har provat ett flertal årgångar och alla har varit mycket bra. Men den kvalificerar sig inte ensam till Mina Favoriter.

Tillsammans med Marta Galli och Caloetto blir Le Ragose en självklar Favorit.
Två enastående viner.







Marion
Jag minns mitt första besök hos Marion. Det blev en ögonöppnare.

Jag har sedan dess köpt samtliga årgångar jag kunnat komma över. Varje årgång har resulterat i högsta betyg.












Masi
Så vitt jag vet är Masi den ende producenten som gör fem olika Amarone. Deras "ingångsamarone" Costasera har ju blivit något slags benchmark inom amaronevärlden, men den tar sig inte in bland mina Favoriter. De fyra andra gör det. Mazzano och Campolongo di Torbe är deras vingårdsbetecknade amarone. Dom behöver lång tid på sig för att komma till sin rätt. Det är inte så ofta som jag druckit dom, men när jag gjort det har det varit stora vinupplevelser. Självklart är dom bland Mina Favoriter.

Jag var i mars 2014 på en oförglömlig provning av Masis Amarone. 

I Masi-familjen är Vaio och Costasera Riserva mina favoriter. Här vill jag inte missa en endaste årgång.










Roccolo Grassi
Detta är en producent som jag håller väldigt högt. Jag har besökt vingården ett flertal gånger. Här köper jag alltid de nya årgångar som släpps. Vinmakaren och ägarsonen Marco Sartori är ytterst noggrann. Det är inte varje år som han gör en amarone.

I maj 2015 , på en resa med Club Amarone, fick jag vara med om en minnesvärd provning av Roccolo Grassis  viner på Enoteca Valpolicella.

Speri
En producent som från och med årgången 2015 är certifierad som Organisk/biologisk odlare.

Vigneto Monte Sant´Urbano är en amarone som kommer från ett vingårdsläge en bit utanför Fumane. En amarone med lite större stramhet och mer tanniner. Vid ung ålder (fem-sex år) krävs flera timmars luftning. Den växer med åren och som tioåring börjar den närma sig himmelska höjder. Den här amaronen fungerar många gånger alldeles utmärkt till mat. Den är därtill sympatiskt prissatt.





Stefano Accordini
Jag har besökt gården, både det nya stället upp i bergen och det gamla stället nere i Pedemonte, både i grupp och på egen hand. Jag har alltid känt mig lika välkommen.

Här gör man två amarone. Den "vanliga" med namnet Acinatico blev tidigt en av mina favoriter. Och visst kvalar den in av egen kraft bland Mina Favoriter. Prestigeamaronen Il Fornetto är ett härligt kraftpaket med elegans och komplexitet. En av de bästa amarone som det går att uppbringa.



Tommaso Bussola
Tre amarone gör den här producenten. Visst är den enklare av dom tre riktigt bra, men den får inte det djupet, kraften och elegansen som krävs för att hamna bland Mina Favoriter, men dom andra två är giganter båda två.

Vigneto Alto, Bussolas prestigeamarone, var ju den amaronen som tog mig i mål. Årgång 2003 helt på topp just nu, men med begynnande mognadstoner.
2007:an drack jag i oktober. En bit kvar till toppen, men med sin unga frukt rent magisk.

TB Amarone har gett mig några av mina allra största vinupplevelser. Den här 2004:an drömmer jag fortfarande om. Likaså var årgångarna 2005,2006 och 2007 fantastiska. Dock sätter jag ett frågetecken på 08:an, som jag drack för några veckor sedan. Bra men inte som tidigare årgångar.


Viviani
Hos Viviani har jag ett av mina bästa amaroneminnen, där jag en vårdag 2008 fick smaka det mytomspunna "Tulipana Nero". En amarone som inte görs längre.

Numera gör Viviani två varianter. "Normale" är bra. För att inte säga riktigt bra, men till det översta toppskiktet når den inte. Casa dei Bepi är deras prestigeamarone. Den tillhör de bästa amarone alla kategorier. Under lång tid höll jag den som en av mina topp tre, men de senare årgångarna tycker jag inte har utvecklats till samma formidabla viner som tidigare. Det är ändå en given favorit. Elegans är det som utmärker Vivianis viner och då särskilt Casa dei Bepi.

Zenato
Två amarone av hög klass gör att den här producenten kvalificerar sig till Mina Favoriter.

Riservan är en magisk amarone. Den ensam renderar en plats baland Mina Favoriter.

Den "enklare" av dom två är en fantastisk "bruksamarone"



Det har inte varit helt lätt att sätta ihop den här listan. Några av dom är självklara bland Mina Favoriter. Några som hamnat utanför var väldigt nära att komma med.
Närmast var Campo dei Gigli.
Det finns säkert dom som tycker att Quintarelli och Dal Forno borde vara givna. Visst är dom sagolikt bra  Amarone, men jag dricker dom väldigt sällan. Dom är helt enkelt för dyra för att jag ska klassa dom som Mina Favoriter.

Ytterligare några som klappar på dörren till Topp-10-listan Mina Favoriter
- Corte Sant Alda. Drack en 1998 för något år sedan, som var magisk. Deras toppvin Mithas höjde jag till skyarna i våras.
- Begali och deras Monte Ca Bianca har jag hyllat bl a här.
- Villa Monteleone har en särskild plats i Vintankarhjärtat, så nära.....
- Latium Morini och deras Campo Leon har jag hyllat ett flertal gånger, men på senare år något ojämn.
- Pergole Vece från Le Salette årgång 2011 var rent magisk då jag testade den för första gången på försommaren i år. En amarone att följa, som visst kan ta sig in på listan om de kommande årgångarna presterar på samma vis.

Det finns några till som jag endast druckit enstaka flaskor av och som lovar gott. Tanken är att listan ska revideras i december varje år.

1991 Vintage Port, Barros. Julaftonens portvin.

I tidernas begynnelse d v s någon gång i slutet på 1970-talet, då Vintankar började prova vin, uppstod ett tycke för portvin. Plånboken var liten så det blev inte några köp för lagring. I takt med att ekonomin förbättrades på det sena 1980-talet började vi köpa några flaskor, som vi gömde undan. Hustruns intresse för portvin dog i mitten på 1990-talet, så det blev inga mer köp. Men en gång om året, varje jul, öppnar vi en flaska. Stilton, pepparkakor och portvin är ju en klassiker. Inte så många andra i familjen vurmar för portvin, så Vintankar får sin beskärda del med råge. Gott är det!!

Det är alltid lika spännande, ibland onödigt spännande, att dra korken ur en gammal portvinsflaska.Det har hänt att korken gått i småsmulor så att vi fått filtrera porten för att inte korksmulorna ska förstöra smaken.
Öppnandet i år gick särdeles bra. Ni ser vilken hel, fin och fräsch kork som satt i det här 25-åriga portvinet.


Producenten Barros grundades 1913 av Manuel de Almeida. Dom äger ett flertal vingårdslägen, där de mest kända är Quinta Dona Matilde och Quinta de S.Luiz. Geografiskt befinner vi oss nära Pinhao. Deras egendomar omfattar idag 125 ha, varav 90 är planterade med vinrankor. I huvudsak är det druvorna Touriga Nacional, Touriga Franca, Tinta Roriz och Tinta Cao som odlas, men en liten andel Tinta Barroca och Soucao odlas också.

Som synes ingen vit jul på Västkusten.

Barros är väl kanske mest känd för sin Colheita. På Systembolaget finns den från åren 1965, 1985 och 2003. Det finns ingen Vintage Port från Barros på SB, men väl en Very Old Tawny Edition 101.

Årgången 1991 anses som en hygglig årgång, även om skörden blev ganska liten. 
På Systembolagets hemsida finns en kort recension av olika årgångar. Om 1991 har dom skrivit så här:
Betyg: 4 
En mycket bra årgång, där de flesta producenter valde att göra vintage port. En regnig vinter följdes av en fin vår och en tidig sommar som var het och torr. I september föll lagom med regn.

Doften är stor och angenäm. Det finns en intensiv mörk frukt men också lite torkad frukt och kryddor. En tydlig ton av alkohol noteras, men inte den där stickiga varianten utan mer "körsbär i sprit". Lite läder och aningens våt jord kan vi också skönja.

Det här portvinet känns både friskt och lättsamt. Förvånansvärt mjukt och drickmoget. Alldeles underbart till grön- och blåmögelostarna.

I munnen är det både mörk frukt och röda bär som dyker upp. Blåa plommon, körsbär och lite hallon. Torkad frukt som går åt dadlar, fikon och katrinplommon, nästan inga russin. En fin ört- och kryddblandnig där kanel känns lite extra tydligt. Långt avslut med "söta körsbär i sprit", mörk choklad, slånbär och krossade körsbärskärnor.
Komplexitet och elegans parad med friskhet gör Barros 91:a till ett härligt portvin. Så mycket mer utveckling tror jag inte på, men å andra sidan kommer det nog att hålla sig på den här nivån ytterligare fem/sex år, kanske längre. Och detta räcker långt. Två flaskor kvar i källaren lovar gott de närmaste åren.
Betyg 4+

Jag köpte det här portvinet 1996 på Systembolaget för 159 kr. Känns idag som ett bra köp

Champagne och Amarone 23 dec

Dan före dopparedagen är hela familjen samlad. Dottern är hemma från Bryssel. Sonen har ju lite närmare att ta sig hem, endast de fem milen från Göteborg. Deras pojk- och flickvänner firar jul på sina håll. I Vintankarhemmet gäller "Same procedure as last year" d v s granen kläs den 23:e på kvällen, den gamla träkyrkan från mitt egna barndomshem ska fram oavsett hustruns protester, skinkan griljeras m m. När sedan allt är på plats: julstädningen avklarad, julklappar inslagna, skinkan avsmakad och från CD-spelaren kan vi höra Håkan Hagegård och Adolf Fredriks Gosskör framföra julsånger. Ja då har klockan börjat närma sig midnatt, då blir det ett glas amarone och några bitar parmesan. Julefriden har börjat infinna sig.

Middagsmaten den här kvällen blev fisksoppa med bitar av kolja och lax samt ganska rikligt med räkor. I botten en saffrans bas.

Vilmart & Cie är en producent vars champagner jag verkligen gillar. Jag har tidigare skrivit om Grande Réserve på magnum, Grand Cellier och 2008 Grand Cellier d´Or. I källaren ligger deras roséchampagne Rubis och Couer de Cuvée 2008 och inväntar en lämplig dag. Den enda jag aldrig kommit i kontakt med är Ratafia gjord på 100% Pinot Noir.

Den här kvällen är det alltså vår allra sista flaska av Grand Cellier med basen 2007-2008-2009 som vi drar korken ur.
Grand Cellier görs på blandningen 70% Chardonnay och 30% Pinot Noir, som vuxit på vinrankor som är dryga 30 år gamla. Det är alltid en blandning på tre årgångar, med en tredjedel från varje  år. Vinet har också fått ligga till sig i ca 10 månader på stora ekfat s k Foudres.

En helt sagolik champagne, som just i den här årtalsmixen är nära sin topp.
En härlig doft av citrus, blommor(kaprifol?), gula äpplen, någon liten krydda och mineraler som drar åt ostronskal.

Smaken är helt fantastisk. Stor komplexitet, elegans och lättdrucken. En nästintill oslagbar kombination. Glömde visst den fina balansen. Visst har det smugit sig in lite mognadstoner sedan jag senast drack den, men syran gör vinet fortfarande mycket friskt.
Vi hittar citrus, gula äpplen, lite kryddor, gott om mineraler av det kalkhaltiga slaget, aprikoser, nektariner och lite nötter. En bra och fin mousse som ger en viss krämighet, som i par med briochesmaken blir väldigt läckert. Eftersmaken är längre än medel och där finns de gula stenfrukterna tillsammans med någon lite mer exotisk frukt, unset honung och i avslutet toner från en blodgrape.
Bara så gott. En suverän inledning på ett julfirande.
Betyg 5-
Våra flaskor är köpta av Franska Vinlistan. Priset låg runt 300 kr.

Den här bilden togs mitt på dagen den 23 december. Ingen vit jul precis.

I Vintankarhemmet är det tradition att dricka Amarone på kvällen den 23:e december. Tillsammans med några bitar parmesan. Det är också tradition att det ska vara en Amarone från Villa Monteleone.
Ni som följer mig på bloggen vet att detta är en producent som Vintankar håller högt. Åtskilliga blogginlägg har vi skrivit. Inte minst om de gånger vi bott där.

Den här kvällen är det årgång 2005. Det är den årgången som Lucia till slut fick sina 3 Bicchieri i vinguiden Gambero Rosso.

Doften domineras av varma solmogna bär och torkad frukt, men här finns också aningens läder, höstlöv och några nypor örter.

I gommen påminns vi omedelbart om att vi har en amarone av hög kvalitet. Söta, mörka körsbär, mörka skogsbär, torkad frukt och örter tar omedelbart kommandot. Det finns en mognads ton över frukten som talar om för oss att vinet är på topp just nu. Den fina syran skänker vinet en bra friskhet. Tanninerna har blivit alldeles sammetslena. Eftersmaken är formidabel. Lång och utdragen med mörk choklad, mera torkad frukt och fruktsötma från bären. Underbart!!
Vi dricker vinet under tre dagar. Upplevelsen på julaftonskvällen är densamma. We love it. Den sista slatten går åt på juldagskvällen. Nu har frukten tappat i skärpa. Syran lite på retur. Vår slutsats blir att 2005 ska nog inte sparas alltför länge.
Betyget sätts efter hur vinet uppträdde de två första dagarna.

Betyg 5-

BYOB med Finewines Göteboirgsavdelning.

En gång i månaden samlas Göteborgsavdelningen inom vinforumet finewines.se för en BringYourOwnBottle. Detta betyder att deltagarna helt enkelt har med sig en flaska vin. Det vanliga är att man häller över det egna vinet på en tämligen anonym flaska. Sedan provas vinerna vanligtvis i omgångar om tre eller fyra flaskor. Det enda jag själv vet är att ett av kvällens viner är mitt egna, men inte i vilken omgång (flight) det dyker upp. Vi diskuterar sedan doft och smakintrycken samt varifrån det kan tänkas komma. Visst har det hänt att någon sågat sitt egna vin. En verklig övning i att vara ödmjuk. Hur som så är det trevliga tillställningar.
I mitten på december ägde den senaste träffen rum. Temat den här gången var Italien.

Redan i första flighten dök kvällens vinnarvin upp. Inte för riktigt alla, men de flesta av oss hade 2007 Brunello di Montalcino Montosoli från Altesino som kvällens vin. Producenten Altesino har gjort vin i dryga 40 år. Deras egendomar omfattar ca 80 ha, varav drygt hälften är vingårdar. Kvällens vin kommer från en vingård (5 ha stor) med samma namn som vinet "Montosoli".. Den ligger nordost om själva byn Montalcino på en kulle 350-400 m över havet.
Vinet ligger ca 4 år på ekfat, där åtminstone två år är på fat av slavonsk ek samt åtta månader på lättrostade fat av ek från Allier.

Doften öppnar upp med en tydliga svarta vinbär, en del läder, lite jord och en liten bukett violer.
Väldigt trevlig.
I munnen är det syrliga körsbär det första jag känner. Efterhand tillkommer björnbär, hallon, sv vinbär. Ett litet örtinslag kan också noteras. Trots sin ålder har vinet genom den fina syran fortfarande lite ungdomliga toner. Tanninerna biter, men inte på något ansträngande sätt, utan mer matinbjudande.
Eftersmak något längre än medel och här tillkommer lite lakrits, unset violer och någon liten vaniljton.
Väldigt balanserat. Förbaskat gott.
Betyg 4+

2011 Amarone Titari från Brunelli
Detta var mitt vin. Jag hade låtit vinet få två timmar på karaff innan jag hällde tillbaks det på flaskan.Vid upphällningen noterar jag omgående en alltför hög alkoholton för att jag ska vara nöjd. Doften har ett påtagligt inslag av gräddkola tillsammans med en stor mörk frukt, läder, lite örter och kakao. I munnen känns en kraftfull mörk frukt av mörka körsbär, lite björnbär samt någon hallonton. Det finns också lite kryddor och en del torkad frukt. Eftersmaken är riktigt lång och där avslutet dels har en fruktsötma, men även en liten bitterhet från riktigt mörk choklad. Lite alkohol stör även smakintrycken. Idag är den här amaronen alldeles för ung. Den skulle nog behövt bortåt fyra timmar på karaff.  Det finns en bra syra och gott om finstämda tanniner, som på något sätt ändå gör vinet till kvällens nummer två.
En av deltagarna lämnade kvar halva sitt glas till slutet på sittningen. Alkoholen var då kraftigt nedtonad och då tar sig de vanliga amaroneattributen upp till ytan. Det blir genast ett klart mycket bättre vin.

2012 Barolo Ginestra Casa Maté
Ung  försiktig doft med rosor, röda bär, någon ört och lite hemkokt kola.
I munnen känns vinet slankt och ungdomligt. Jag är nog benägen säga att vinet är för ungt idag och mår bra av 4-5 års lagring. De smaker som ändå kan noteras idag är så lovande att det här är ett vin jag mer än gärna stoppar ner i min källare.
Vi tycker oss känna en samling skogsbär av den mer röda sorten, örter, blommor, läder och nypon. Här finns en stor syra och  tanniner som bokstavligen hugger i gommen. Nästan så att gommen känns som ett läskpapper.

2007 Castello di Roncade Villa Giustinian Veneto IGT
Den här vingården hittar du några mil norr om Venedig. Just det här vinet är en s k Bordeauxblandning (Cabernet Sauvignon(40%), Cabernet Franc (20%), Merlot (30%) och Malbec (10%).
I doften mörk frukt, läder, lite jord, grön paprika och gräs.
I munnen återkommer den mörka frukten med tydliga svarta vinbär, men även mörka syrliga körsbär och blåa plommon. Fin syra och tanniner som är hyfsat avrundade utan att bli det minsta mesiga.

2009 Conti Sertoli Salis Sforzato di Valtellina Canua 
Vinet är gjort på torkade (4 månader) nebbiolodruvor eller som druvan kallas i Valtellina:  Chiavennsca. Vinet har fått ligga i nästan tre år på franska ekfat.
Ljusröd färg med dragning mot tegelsten.
I doften massor av sv vinbär, men även lite körsbär/hallon.
I munnen återkommer frukten, men den känns lite småsöt. I eftersmaken både mint och mörk choklad.
Väluppfostrade tanniner stagar upp vinet.
Men nej, inte riktigt min grej.

2013 Tignanello.
Ett vin gjort på 80% Sangiovese, 15% Cabernet Sauvignon och 5% Cabernet Franc.
En trevlig doft av mörka bär, läder, lite stall, aceton, örter och fat.
I gommen är det ett valbalanserat vin med viss ungdomlighet över sig. Gott om mörka körsbär, lite skogsbär, toner av sv vinbär. En fin krydd- och örtsamling. Eftersmaken är längre än medel och vi känner kakao, kaffe samt en liten bitterhet från krossade körsbärskärnor. En förträfflig syra och inte helt avrundade tanniner. Gott idag men kommer att utvecklas.

2008 Tommaso Bussola Amarone della Valpolicella Classico
En stor doft av solvarma mörka bär, tobak, lite jord, torkad frukt och någon liten ört. 

I munnen är det de söta mörka körsbären som dominerar smakpaletten tillsammans med katrinplommon. Visst finns det en anstrykning av russin, örter och mörk choklad. En viss alkoholhetta noteras. Riktigt lång eftersmak med stor fruktsötma.

TB Amarone från Bussola har jag druckit ett flertal gånger. Vanligtvis är det ett maffigt och stort vin med både komplexitet och elegans, men 2008:an når inte dessa höjder.

2007 Arnaldo-Caprai Sagrantino di Montefalco Collepiano.
Val di Maggio Arnaldo Caprai ligger i Montefalco, några mil söder om Assisi och Spello i Umbrien. Druvan är Sagrantino till 100%. Vinet har fått tillbringa dryga två år på 225 liters franska barriquer
Vinet har en riktigt mörk och kompakt färg.

Doften har en frisk ton av körsbär, aceton och lite örter.

I gommen är det strävt som tusan. Här kan vi tala om nästan aggressiva tanniner. Bakom detta hittar vi mörka bär, lite örter och en del fat.

Vi avslutade tillställningen med en Chianti.
1990 Fattoria Selvapiana Chianti Rùfina Riserva Bucerchiale
Jag drack 2006 för fem år sedan och hyllade den. Intressant att se hur en riktigt gammal sådan beter sig.
Redan i doften får jag mina misstankar att denna har passerat sin topp för bra länge sedan.
Doften präglas av en kryddig toskansk tomatsoppa. Friskheten är som bortblåst.
I munnen är det syrliga körsbär, lite örter och några skogsbär av ljusare slag. Väldigt mjuka och avrundade tanniner. Återhållsam syra. Kort i eftersmaken.

Inte alls i närheten av den jag drack för fem år sedan. Definitivt har den passerat toppen och kommit en bit ner på det sluttande planet.

Stort tack till alla som var där och gjorde den här kvällen till en mycket trevlig vinafton.
Spännande viner. Även om alla viner inte föll mig i smaken så är det ändå givande på många plan. Evigheter sedan jag drack en Sagrantino, mycket spännande med 25-årig Bucerchiale (även om besvikelsen infann sig), en för mig helt ny Brunello som var sagolik

Veckans Amarone: 2006 Musella Riserva

Det är endast ett par dagar till jul. Ute är det flera plusgrader. Snö är inte att tänka på. Här råder grått och mörker. Tack och lov så kan vi skaffa lite solsken från Italien. Vi har under den gångna veckan öppnat vår sista flaska av det här vinet. En riktigt bra Amarone från en toppårgång. Jag gärna haft fler flaskor av den här amaronen i källaren.

Vi befinner oss i de östra delarna av Valpolicella, ca 20 min bilresa öserut från Verona. Azienda Agricola Musella, som det fullständiga namnet är, ägs och drivs idag av Emilio Pasqua, dottern Maddalena och vinmakaren Enrico Raber. Totalt omfattar gården 400 ha, varav 40 ha är vingårdar och resten är park- och skogsområden. Vingårdarna är fördelade på tre olika lägen (Monte del Drago, Perlar och Palazzina).
2008 påbörjades arbetet mot att ställa om till ekologisk och biodynamisk odling. Från och med skörden 2014 så är Musella certifierade för både ekologisk odling enligt ECOCERT och biodynamisk odling enligt DEMETER.
Dom gör tre olika amarone, en ripasso, en superiore, en recioto, ett rosévin på 100% corvina, ett vitt vin på 90% garganega och ett rött vin på lika delar corvina och carbernet sauvignon. Av dessa finns Supriore, Ripasso, Amarone Riserva, Recioto samt Rosé del Drago på Systembolaget (inkl beställningssortimentet).

Amaronen som finns i Sverige är deras Riserva. Den är gjord på  70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Osoleta. 

Detta är en riktigt bra och lite kraftfullare amarone. I doften finns det en amaronetypisk mörk doft med körsbär och blåa plommon som främsta attribut, men visst lite torkad frukt, lättsamma fat och aningens örter kan vi också nosa oss till.

När vi drack den här amaronen  för tre år sedan hyllade vi den rejält. Det fanns bara en sak vi var lite obekväma med och det var den alkoholton som vi noterade. Idag finns inte spår av detta vare sig i doft eller smak. Just nu är 2006:an inne i en underbar drickfas.
En rätt så kraftfull fruktsmak med söta, mörka körsbär, skogsbär, katrinplommon, torkad frukt med tydliga russin (utan att russintonen blir alltför närgången) ligger i lager på lager. Inslaget av kryddor och örter är tydligt. Vinet har fortfarande en fin och bra syra och tillsammans med mjuka, men ändå klart noterbara tanniner får Musella Riserva 2006 en bra ryggrad att förlita sig på. De här senare attributen kan nog läggas på den relativt höga dosen Oseleta(10%).
Eftersmaken är lång och fylld med torkad frukt, söta körsbär, mörk choklad, lite espressokaffe och unset gräddkola. Den där lilla bitterheten som ska finnas i en riktigt bra amarones eftersmak finns här och för våra tankar till körsbärskärnor och högkvalitativ riktigt mörk choklad.

Vinet har utvecklats på ett sätt som jag både trodde och hoppades på. Du som har någon 2006:a hemma rekommenderas att dra korken ur en flaska i närtid. Så mycket bättre känns tveksamt om den kan bli, men det är ingen panik. Den kommer att hålla den här nivån de närmaste åren. En reflektion jag gör efter att under 2016 druckit ett flertal 06:or och 07:or är att 2007:orna ska nog drickas upp före 2006:orna. Från början tyckte jag att årgångarna 2006 och 2007 båda var helt fantastiska, så håller jag idag 2006 som den bättre av de här två årgångarna.

Betyg 4++

Idag är det årgång 2009 som gäller på Systembolaget. Priset är 349 kr. Visst är det så att jag lagt en order på ett par flaskor. Kändes ganska självklart efter att ha druckit ur 2006:an

Ibland kan man på vissa amaroneflaskor se en guldfärgad etikett med ett stort A. Detta markerar ett medlemskap i Amarone Families. Nedan finns ett utdrag ur deras programförklaring.

AMARONE FAMILIES
are the guardians of tradition for this great wine, exploiting invaluable experience reaped over years of producing Amarone. They influence the success of Amarone on international markets with their commitment to quality and innovation and their presence on these markets.
Allegrini, Begali, Brigaldara, Guerrieri Rizzardi, Masi, Musella, Speri, Tedeschi, Tenuta Sant’Antonio, Tommasi, Venturini, Zenato.

2007 Sondraia

Det har snart gått fyra år sedan hustrun och jag besökte Halltorps Gästgiveri och en Winemakers dinner med Marilisa Allegrini. Du kan läsa om den tillställningen här. I fredags hade jag plockat fram ett vin gjort på "Bordeaux-druvor", som vi vid det tillfället fick smaka årgång 2008 av.

Att Allegrini är en storspelare i Valpolicella är väl allom bekant, men 2001 började Allegrini en satsning i Toscana genom att köpa vingården Poggio al Tesoro. Dom fortsatte med att 2007 köpa vineriet San Polo i Montalcino.
Egendomen Poggio al Tesoro omfattar 70 ha och är belägen i regionen Bolgheri i den nordvästra delen av Toscana. Inte så långt från Pisa och endast två mil från Medelhavet. I grannskapet ligger storheter som Sassicaia och Ornellaia.
Satsningen i Toscana har blivit lite av Marilisa Allegrinis skötebarn. Det var brodern Walter som drog upp planerna och valde vingårdar, men avled redan 2003. Det har därefter blivit Marilisa som främst axlat hans visioner. Dom gör också ett vin, med namnet Dedicato a Walter, som till 100% är gjort på Cabernet Franc

Sondraia är ett vin gjort på druvorna Cabernet Sauvignon(65%), Merlot (25%) och Cabernet Franc (10%). Druvorna har tillsammans med skalen fått jäsa under 10 dagar på ståltankar. Vinet har fått ligga till sig runt 18 månader på ekfat från Allier, varav hälften varit nya.

Doften vi möts av är stor utan att vara övertydlig. Den mörka frukten noteras omedelbart och det är de svarta vinbären tillsammans med de blåa viktoriaplommonen som känns mest markant. Lite cederträ. Här finns en tydlig ton av vanilj, kakao och kolaremmar. De senare doftintrycken är på ett finstämt sätt underordnad frukten.

I munnen känns vinet hyfsat moget fast fortfarande med en alert syra och aktiva tanniner som biter lite försiktigt. De svarta vinbären och de blåa plommonen återkommer från doftintrycken, men nu i sällskap av lite blåbär och solmogna björnbär. Ett trevligt örtinslag som tillsammans med finmalda kryddor ger vinet en god karaktär.
Eftersmaken är något längre än medel. Här finns ett litet pepprigt avslut med lakrits, mörk choklad och aningens espressokaffe.
Helhetsintrycket är ett vin i en fin balans och med doft och smaker som harmoniserar väl med varandra.
Vi gillar det här vinet. En riktigt bra Bordeaux-blend.

Betyg 4

Vinet finns i beställningssortimentet för 289 kr. Nu är det årgång 2012 som gäller.

Stjärnornas tröst och Barrique-besök

I torsdags besökte vi Stadsteatern i Göteborg. Vi såg föreställningen "Stjärnornas Tröst". En föreställning som försatte mig i ett kontemplativt tillstånd. Ett antal av Karin Boyes dikter har tonsatts av Fredrik Jonsson. Fantastiska musiker och Daniel Lemmas ytterst behagliga röst. Därtill ett fint och gripande skådespel mellan Marie Delleskog och Mia Eriksson.
Den ensam är värd en resa till Göteborg.

Vi besökte Barrique för att äta en bit mat, ta ett glas vin och diskutera teaterupplevelsen.

Vi startade upp kvällen med lite Cava. Mycket torr, frisk, full av karaktär och ändå tillgänglig. En riktigt bra Cava, som är gjord på Xarel.lo(55%), Macabeu( 30%) och Parellada(15%). Dryga 40 månader på sin jästfällning.

Här finns lite brioche, gul/röda äpplen med en viss mognad, lite steniga mineraler och gula stenfrukter.
I avslutet aningens honung.
Den här dricker jag gärna igen. Riktigt god!

Jag hade ätit en rejäl lunch och ville endast ha något lätt. Jag valde deras 6 Wapas, vilket betyder sex små rätter av mycket hög kvalitet.

Det är inte ovanligt att det blir det här valet från min sida. Precis lagom mycket mat och något så in i bänken gott. Hummersoppan och Tartarbiffen toppar som vanligt, men inte långt efter följer den perfekt tillredda pilgrimsmusslan och löjrommen.

Kvällen avslutades för min del med ett glas från Priorat. Från en producent jag tidigare inte smakat något av:
2010 Berta Franquet
Producenten Celler Sabaté Franquet är ett litet familjeföretag. Dom gör runt 14 000 flaskor av det här vinet. Verksamheten ligger i den gamla byn Torroja
Vinet är gjort på druvorna Carignan(40%), Garnacha(30%) och Cabernet Sauvignon(30%).
Det har fått tillbringa runt åtta månader på amerikanska ekfat.

Här finns en trevlig doft av varm mörk frukt, örter/kryddor, läder samt lite kakao och espresso.

I munnen återkommer den solvarma, mörka frukten med björnbär och svarta vinbär som främsta signum, men bakom dessa bär finns ett friskare inslag av jordgubbar. Vi noterar ett kryddigt och örtigt inslag. En trevlig alert syra ger vinet en bra friskhet. Tanninerna finns där, men är inte särskilt påträngande utan bara lite smånafsande i gommen.
Tillsammans med syran får vinet en rejäl och bra ryggrad. Eftersmaken något längre än medel, där återkommer den mörka frukten i ett litet pepprigare tillstånd, men också förstärkt med lakrits, mörk choklad och unset vanilj.

Riktigt gott. Det här dricker jag gärna fler gånger. Vinet finns i beställningssortimentet för 229 kr. Måste testas ordentligt!!

Betyg 4

Två viner från Calabretta på Sicilien. Ett korkskadat och ett på sin topp.

Vi hade siktat in oss på ett glas Nerello Capuccio från den sicilianske producenten Calabretta. Vi drack det här vinet i början på året. Vi gillade vad vi drack, så vi såg verkligen fram emot ett glas.

Vi häller upp två glas och vi möts omgående av en förfärlig doft. Våt, möglig jordkällare med inslag av gödselstack är vad vi nås av. Korkskadat!! Denna förbannelse som emellanåt drabbar oss vinälskare.
Vi tittar lite närmare på korken och den ser inte rolig ut. Anfrätt!
Vi öppnar ett annat vin från Calabretta och möts av en kork i perfekt skick och ett vin på sina absoluta topp. Kanske t o m precis rundat peaken.

Nonna Concetta är gjord på Nerello Mascalese till 100%, som vuxit på en vingård nära Passopisciaro på dryga 700 m över havet. Det gjordes knappt 1 000 flaskor av det här vinet.

En härlig doft av röda bär, kryddor och örter, lite torkad frukt och massor av mineraler typ grusgång, flintastenar som slagits mot varandra.

I gommen känns vinet slankt med smaker av diverse röda bär bl a körsbär, hallon, jordgubbar, lingon. En stort mått av örter och kryddor piffar upp vinet tillsammans med en god portion mineraler. Det finns fortfarande en vital syra, även om den blivit aningens mer tillbakadragen jämfört med hur vi upplevde den för snart ett år sedan. Tanninerna är fortfarande smånafsande i gommen, men även dom har fått sina kanter nerslipade och mer runda. Eftersmaken är fortfarande av det trevliga slaget, där utöver frukt och lavamineraler även  finns lite nypon och något floralt.

Gott är det! 

Betyg 4

Vi inhandlade flaskan i somras. Vi hämtade upp vinerna i Carlo Merollis butik. Vi hade betalat vinerna i förväg, så vi kunde utnyttja den trevliga MUK-prissättningen dvs DKK=NKK=SEK. Vi betalade 140 MUK.

2013 Hedges Family Estate Red Mountain

På Forumet finewines.se är under december det här vinet det som ingår i projektet  Låt oss dela en pava över nätet-december 2016.
Vintankar brukar för det mesta hoppa på tåget månadens vin. Ett bra sätt att pröva något som vi annars kanske inte skulle testat. Det är ju också kul att ta till del av andras åsikter om ett vin som vi själva druckit.

Hedges Family Estate tar sin början i mitten på 1980-talet då Tom och Anne-Marie börjar sälja vin till Taiwan och sedermera till Sverige. I slutet på 80-talet köper dom 20 hektar i Red Mountain i Yakima Valley i Washington State. Dom planterade diverse s k Bordeauxdruvor. Under åren 2001 till 2015 var den svenske vinmakaren Lennart Torstensson konsult åt dom med uppdraget att skapa ett "europafierat" vin. En omställning till biodynamiska odlingsmetoder påbörjades 2008.

Kvällens vin är gjort på druvorna Cabernet Sauvignon (59%), Merlot 28(%), Cabernet Franc (5%), Malbec (4%), Petit Vedot (2%) och Syrah (2%).
Vinet har efter jäsningen fått vila i cirka 14 månader på ekfat (franska, amerikanska och ungerska).

Doften är till en början lite försiktig, men tar sig ju längre tiden går. Det finns en mörk frukt bestående av svarta vinbär och plommon, lite cederträ, jord och tydliga inslag från fathanteringen.

I gommen konstaterar vi att vinet känns ungt, medelfylligt och med en bra balans. Från doften återkommer den mörka frukten: sv vinbär, körsbär, plommon och något litet blåbär. Ett litet trevligt örtinslag och en del fat. Snälla tanniner och hyfsad syra.
Ett helt Ok vin. Roligt att ha provat. Dricker det gärna igen samtidigt inte något jag fyller på källaren med, trots att det finns nog lite utveckling i vinet.
Betyg 4-
På "Bolaget" vill dom ha 225 kr.




Nyanserad, fruktig smak med fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, ceder, plommon, mynta, mörka körsbär, kaffe och kakao.

2012 Amarone La Fontanina

I december lanserades en amarone jag aldrig smakat. Klar man blir nyfiken, då den på sina håll fått ganska hyggliga omdömen. Att den är ekologisk, ja t o m vegan-certifierad, gör ju det hela inte mindre intressant.

La Fontanina är en egendom på ca 10 ha. Den är belägen i Grezzana i dalen Valpantena. Vi befinner oss då utanför själva Classico-området ungefär en mil nordost Verona. Ägare är familjen Salvagno, som har ett förflutet som producent av olivolja. Idag drivs verksamheten av Daniele Salvagno, sommelier-utbildad vid jordbruksuniversitetet. Det var också han som såg till att man ställde om verksamheten till ett ekologiskt jordbruk. Dom är certifierade som en organisk-biologisk odling, men också med en vegancertifiering. Det senare betyder att inga djurprodukter finns i verksamheten t ex all gödsling sker med organiskt material.
Deras första årgång amarone var 2008. Idag producerar dom en amarone och en "vanlig" Valpolicella samt olivolja.


Vinet är gjort på druvorna Corvina 60% och Rondinella 40%.
Druvorna har legat på torkning i nästan fem månader. Macerationen varar i dryga månaden. Jäsningen äger rum på ståltankar och varar i ca en månad. Vinet har sedan legat till sig i dryga tre år på ekfat. Hälften av faten var franska (2500 liters) och den andra hälften amerikanska (225-liters fat). Inga nya ekfat har använts utan faten har varit två till fem år gamla.

Det är alltså årgång 2012 som jag testar. Det kan sägas med en gång att detta är alldeles för ungt. Jag har luftat vinet i nästan tre timmar. Jag har provat det under tre dagar.

Doften är inte så jättestor, men ändå tydlig. Här finns mörk frukt i form av blåa plommon, körsbär och  björnbär. En försiktig ton av örter/kryddor noteras. Lite fikon och aningens cederträ.
I munnen får vinet inte den där amaronetyngden. Förvånansvärt slankt med en stor syra som får oss att tänka på slånbär. Smakerna vill inte riktigt släppa loss. Visst kan vi ana oss till de vanliga attributen: körsbär, mörka skogsbär, plommon, örter, choklad och torkad frukt, men dom blommar inte ut. Eftersmaken är knappt medellång och har inte den komplexiteten jag önskar av min amarone. Där finns såväl en liten bitterhet som en fruktsötma, men dom gifter sig inte riktigt. Den höga alkoholen är hyfsat, om än inte helt, integrerad med frukten.

Betyg 3+

Priset på Systembolaget är 399 kr. Någon påfyllning blir det inte för min del.