Deusyls. Ett vitt vin från La Pèira!

2007 Deusyls, De La Pèira.

Jag skrev om det här vinet första gången jag drack det för drygt två år sedan. Ett rent hyllningsinlägg som du kan läsa här. Det är med en viss anspänning vi korkar upp, då våra förväntningar är höga.

Druvblandningen i Deusyls är Viognier (65-75%) och resten Rousanne.

Färgen är vacker med sin varma gulaktiga ton.

Det är en mäktig och komplex doft som vi nås av. Här strålar doften av citrus, tropiska frukter samman med  vita vårblommor och nyligen plockade örter. Varje gång vi sticker dit nosen och känner dessa dofter blir vi nästan hänförda. Vi tycker oss på slutet nås av en doft av kaprifol.

Smaken är om möjligt ännu mer imponerande
Mogna gröna äpplen, citrus, lite päron, lite melon och gott om örter. En magnefik mogen syra. Vinet känns krämigt och lite oljigt trots den mogna och fortfarande pigga syran.
I den långa eftersmaken känner vi såväl lite honung som nötter. Alldeles i svansen kommer ett stänk av sötma som får oss att tänka smultron. 
Ett fantastiskt vin som lever upp till våra högt ställda förväntningar.
Betyg 5

I beställningssortimentet finns årgång 2008 för 349 kr och årgång 2011 för 299 kr. Mina 2007:or är slut, så det blir att knappa in en order.

Brachetto d´Acqui

Lördagskvällens dessert var ånyo en Pavlova med rabarberkräm smaksatt med kardemumma. Det blev så dags att pröva en Brachetto vi testade på en provning hos Carlo Merolli tidigare i våras.

2012 "Bricco Rioglio" Brachetto d´Acqui DOCG, Andrea Rinaldi

Bricco Rioglio är den kalkrika backen där Andrea odlar sin brachetto. Belägen alldeles intill cantinan i Ricaldone, mellan Alessandria och Acqui Terme, i Alto Monferrato i sydöstra Piemonte. 

Lite mer om vinet hittar du här.

En finstämd doft av jordgubbar, hallon och smultron. Fast det är nog jordgubbarna som utgör frontlinjen. Det hela spetsas till med en liten kryddighet, mineraler och svaga toner av rosor. Läckert och inspirerande.

Vinet har en förtjusande blandning av sötma och syrlighet, som gör det till det perfekta dessertvinet då det vankas bärefterrätter. Det har även en spritsighet som är uppiggande.

Smaken är packad av röda bär. Vi hittar en del finmalda örter, lite kalkiga mineraler och på slutet lite fläder.
Detta är bara så gott. Det måste vara det perfekta vinet till midsommarens jordgubbar. Alkoholhalten är endast 6%, vilket känns befriande, då kan jag med gott samvete ta ett glas till!!

Inhandlad från Carlo Merolli för 105 MUK.

Betyg 4


På det svenska Systembolaget finns det endast ett vin på druvan Barchetto. Jag skrev om det vinet för dryga vecka sedan, vilket du kan läsa om här. Det finns gott om flaskor kvar, väl spridda över landet. Även denna Barchetto passar utmärkt till jordgubbar och är ett riktigt hyggligt dessertvin, även om det inte når "Bricco Rioglios" höjder

Champagne från Vilmart

Lördagen började solig och varm. Fram på eftermiddagen började molnen torna upp sig över havet. Vinden började tillta. Busväder på gång med andra ord. Det som var tänkt som en liten samling i trädgården inför kvällens middag fick göras inomhus dvs en liten samling med några vänner och släktingar och en magnumflaska champagne.

Grand Réserve, Vilmart & Cie.
Champagnen är köpt av Franska Bolaget för ett par år sedan. Vi betalade då 495 kr
Producenten kommer från Rilly-la-Montagne. Vi befinner oss då några km söder om Reims.
Denna skumpa är gjord på 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay.  Vinstockarna är 20-25 år gamla. . Lagring har gjorts på stora ekfat. Det är en NV (Non Vintage) dvs en årgångslös champagne. Odlingen sker biodynamiskt utan att man har blivit certifierade.

Färgen är blekgul med små fina bubblor.
Doftintycken domineras av citrus, gula äpplen och mineraler. Här finns också lite vitpeppar och toner av nybakat bröd. doften är långt ifrån påträngande mer av det blyga slaget.
I gommen tar citrusen (blodapelsin) kommandot till en början för att efterhand kompletteras med de gula äpplena. Här finns också en hel del mineraler, lite päron och ett trevligt brödaktigt inslag. Eftersmaken är något kort.
Vi sammanfattar detta som en enkel och välsmakande champagne. Priset 495 kr för en magnum måste betraktas som bra.

Betyg 4

Här trampas det vin, men gossen mitt på verkar spela innebandy?

Zinfandel. Det var ett tag sedan!

Brodern bjöd på mat och ställde upp med två olika Zinfandel.

2010 Old Vine Zinfandel, Girard

Doften är en blandning av björnbär, blåbär, lite viol och en del kryddor. Ganska stor och lite svulstig doft, som känns aningens parfymerad.
Smaken innehåller lite av varje. Mörk frukt i form av björnbär, mörka körsbär och lite blåbär. Lite kryddor mest  peppar och kanel. Ett litet blommigt inslag av violer. Vinets starka sida är syran som är frisk och fräsch och får alla smaker att harmonisera med varandra samtidigt som det håller tillbaka det som lätt skulle kunnat bli för syltigt och yppigt. Små finlemmade tanniner. En trevlig eftersmak där frukten blandas ut med lite mörka plommon, lakrits, eukalyptus och mörk choklad. Alkoholhalten på 15% är helt inbakad i frukten.

Druvorna skördas för hand i slutet av september från vingårdarna Blue Ridge och Morgan Vineyards på Mount Vaca samt Godward Vineyard i Calistoga. Musten jäser på temperaturkontrollerade ståltankar. Druvorna pressas och musten genomgår malolaktisk jäsning. Vinet lagras därefter 14 månader på franska och amerikanska fat (85/15) varav 40% är nya fat, 40% 1-åriga fat och 20% 2-åriga fat.

Vinet kostar 159 kr på SB och nu är det årgång 2011 som gäller.
Betyg 4-






2009 Sonoma Zinfandel Seghesio

Vi har en druvsammansättning med 90% Zinfandel och 10% av Petit Sirah och Carignan. Druvorna kommer från lite olika lägen som familjen Seghesio äger i Sonoma County.
Importör är Lidby Vinhandel och dom ger följande information på sin hemsida:
Åldern på stockarna spänner mellan 8 och 50 år och skördeuttaget hålls mycket lågt. Druvorna jäser på tankar av rostfritt stål och efter cirka 10 dagars macerationstid dras vinet över på ekfat. 75 % av eken är amerikansk och 25 % är fransk, cirka 10 % av faten är nya varje år. Mognadslagringen uppgår till 10 månader.

Doften är ganska typisk Zinfandelbetonad: Stor och omfamnande med björnbär, hallon, blåbär och vanilj i förarsätet.
Smaken går lite i samma riktning. Yppigt, fruktigt och på gränsen till lite syltigt. Björnbären och hallonen dominerar. Här finns en viss pepprighet i kombination med lite örter. Efter ett tag kommer det fram en del plommon (blåa), lite syrliga körsbär och cassis. De syrliga körsbären är grundstommen i den syra som räddar vinet och gör det trots allt anstädigt gott. Snälla, mjuka tanniner gör vinet lite småflirtigt. Eftersmaken är hyggligt lång och här blir faten tydliga. Vanilj, choklad, lite rostat kaffe och en lakritspastill avrundar smakintrycken.

Betyg 3+

Vinet kostar 179 kr och finns i de flesta SB-butiker i vårt avlånga land.

Det fanns en tid då vi drack en hel del Zinfandel. Våra smakpreferenser är idag på väg åt ett annat håll. Vill vi ha fruktbomber, riktiga kraftpaket så blir det i Vintankars fall Amarone och några giganter med grenache som bas finns i favoritboxen.
Vi har noterat hur vi det senaste året har låtit oss influeras av en del skånska vinbloggare och alltmer börja dricka strama, slanka, mineralstinna viner. Vart är vi på väg?

Les Obriers de La Pèira

I söndags drack vi Las Flors 2008. I onsdagskväll testade vi lillebrodern.

2009 Les Obriers de La Pèira.

Obriers de la Peira är gjort på druvorna Cinsault (65%) och Carignan (35%). Det har lagrats i stora neutrala ekfat (75 hektoliter).
Vi häller upp två glas och låter vinet få två timmar i glaset innan vi ska börja avnjuta det. Vi måste naturligtvis dit och sniffa lite grann för att se hur vinet artar sig.
Omedelbart efter upphällningen är doften inte så stor, men ändå tydliga drag av mörk frukt i form av mörka körsbär och björnbär. Några nypor färska örter tycker vi oss kunna skönja. Ju längre tiden går desto starkare blir doften. Den mörka frukten utstrålar sommarvärme, örterna tilltar, lavendeldoften blir tydligare och tillslut ansluter rostade mandlar och svart te.

Det är nu dags att låta gommen få sitt. Detta är kanske inget sommarvin, så vidare man inte har en rejäl grillad köttbit som tillbehör eller den typiskt  heldagsregnande sommardagen bakom sig  och drömmen om lite sydfransk sol känns behövlig. Smaken präglas av solvarm mörk frukt av bl a körsbär och björnbär, nästan lite sötfruktig på något sätt. Ordentligt av örter och kryddor. Fina syror och tanninerna har blivit ordentligt avslipade. Vinet känns förvånansvärt mjukt och mycket tillgängligt. Eftersmaken är ganska lång och här tillkommer en del inslag av nötter, främst mandlar och valnötter. På sluttampen kommer den där härliga sötlakritsen.

Vi gillar det här vinet och priset 159 kr måste anses som förmånligt. SB:s hemsida visar att det finns flaskor från 2008,2009 och 2011 tillgängliga i beställningssortimentet.

Betyg 4

Lite italienskt innan Håkan!

I lördags var vi och lyssnade på Håkan Hellström på Slottskogsvallen. En helt fantastisk konsert. Håkan har en spelglädje och ett enormt engagemang för sin publik. Sonen och hans kamrat M gjorde oss sällskap. Vi åt lite mat på Bistro Italiano innan konserten. Vi tog deras fyrarätters meny. Inga stora potioner, vilket vi var tacksamma för. Gedigen italiensk mat var vad vi önskade oss och det var vad vi fick. Dryga 300 kr per person är ett helt OK pris. Vi valde en barbera till maten.
2011 Surì Rosso

Producent är Villa Giada som drivs av Andrea Faccio.
Villa Giada ligger mellan kullarna Asti och Alba nära Monferrato. 
Druvorna kommer från Villa Giadas olika vingårdar i Agliano Terme.
Det här vinet har jästs på rostfria ståltankar och sedan legat ytterligare några månader på rostfria ståltankar innan det buteljerades.

Det doftar av körsbär och röda bär med en liten kryddig avslutning.
Det smakar av röda körsbär, lite hallon och mörka plommon. Vi känner en del örter och kryddor. Det finns en pigg och livlig syra. Tanninerna är hyggligt avrundade utan att vara mesiga.
Medellång eftersmak där lite mörk choklad möter upp och blandar sig med en röda frukten.
Ett enkelt och okomplicerat vin, som fungerade bra till vår mat.
Betyg 3+
Vinet finns endast i Spendrups restaurangsortiment och kostar där 69 kr + moms.
Vi betalade 315 kr för vår flaska, vilket borde betyda ett pålägg på 250 kr. Kanske något högt, men betydligt lägre än vad krogarna nere på Avenyn använder.

Vi kan tänka oss att återvända hit igen.

Ripasso från Begali

Det var ett tag sedan vi drack en ripasso. Under flera år var det ett av de vanligaste vinerna i Vintankarhemmet. För snart ett år sedan kände vi en likriktning. De flesta ripassovinerna påminde om varandra och började sakna egen själ. Vi beslöt oss då  för att nu gör vi ett uppehåll. Något återfall har vi nog haft och i förra veckan var det dags igen. Vi tröstar oss med att några nyinköp har vi inte gjort och de som finns i källaren ska ju ändå drickas upp.

2009 Valpolicella Classico Ripasso "La Cengia", Begali

Strax söder om Pedemonte i den klassiska Valpolicelladalen ligger den lilla byn Cengia. Där finner man producenten Lorenzo Begali som tillsammans med sin fru Adriana, dotter Tiliana och sonen Giordano driver denna anrika gård. Här har man producerat vin sedan början av 1900-talet.
Druvsammansättningen är Corvina 65%, Rondinella 30%, samt 5% av andra valpolicelladruvor.

Körsbärsinslaget dominerar doften. Det finns också en del andra bär. Låt oss kalla det för en kompott på skogsbär. Lite örter. På det hela en trevlig doft och typisk för de bättre ripassovinerna. Inte stor och svulstig, men inte heller blyg. Jag brukar kalla den här typen av doft för tydlig.
Smaken är initialt lite försiktig, men tar ut svängarna alltmer ju längre tid som vinet får i glaset. De mörka körsbären (moreller) finns där så klart. Ett av de mest karaktäristiska dragen för ripasso. Vi hittar lite björnbär, blåa plommon och ganska hyggligt med örter. Syran ger vinet en friskhet. Tanninerna är snälla, men också tillräckliga för att stadga upp vinet och göra det matvänligt. Eftersmaken är medellång och där tillkommer lite toner av fat, kakao och ett kryddigt avslut.

Vinet finns i beställningssortimentet och då endast till butiker i Skåne. Priset är 124 kr.
Gillar du ripasso och kan ta dig till en butik i Skåne, så rekommenderar jag ett köp.

Betyg 4-

Las Flors vs Il Frappato

I söndagskväll kom brodern med hustru till västkusten. Dom har precis påbörjat en femveckors lång semester. Traditionen bjuder att vi har lite mat och vin i beredskap då dom anländer.

Det här året blev det en ost- och spenatpaj. Naturligtvis kommer spenaten från det egna trädgårdslandet.
Vinet till denna välkomstmåltid fick bli det bästa bland det bästa. Ett mästarmöte mellan Siciliens stolthet och det bästa som Languedoc kan ställa upp med. När jag skriver bästa så är detta så subjektivt det kan bli. Här är det enbart Vintankars omdöme som gäller.
Vi ställer en tungviktare, en fruktbomb och ett kraftpaket som Las Flors mot det slanka, sirligt eleganta och smått sensuella Il Frappato. Två helt olika viner. Det går naturligtvis inte att jämföra de båda vinerna. Vi kan bara konstatera att bätte än så här blir det inte.

2008 Las Flors de la Pèira

Jag häller upp vinet på karaff tre timmar för det ska drickas. Vid upphällningen strömmar det en ljuvlig doft rätt upp i mina näsborrar. Oj, oj, oj! Redan här är vinet hemma. Jag återvänder en gång i halvtimman och är lika salig varje gång.

Brodern och hans hustru hamnar omedelbart i Ch9dP eller Languedoc, när dom provar det blint. "Måste finnas en rejäl dos Grenache" påstår dom. Ingen dålig gissning.
Åter till doften. En mäktig doft av mörka körsbär, hallon och sydfranska örter omfamnar oss. Lite pinjeträ, lite rosor, lite peppar och lite mineraler tar oss vidare till nya höjder. Ett riktigt sniffarvin!!

I munnen bombarderas vi av olika smaker. De dyker upp i små , nej stora pustar. Först den massiva körsbärssmaken. Söta, mörka körsbär och faktiskt börjar vi tänka amarone! Mer bär i form av hallon och solmogna björnbär. Nästa lager är örter, några rejäla drag med svartpepparkvarnen och så en del riktigt mörk choklad. Vi lämnar amaroneland och gör ett kort nedslag i Ch9dP. Tanninerna biter, men har slipats av en del sedan vi senast drack 08:an. Eftersmaken är magisk. Frukt, örter, lite blommor och en rejäl sötlakrits får oss att bara nicka belåtet. Åter i Languedoc.

Las Flors blandas på runt 20% Mourvedre, 40% Syrah och 40% Grenache.
Producenten La Pèira en Damaisèla håller till i  Terrasses du Larzac i Languedoc. Musikern Robert Dougan köpte vingården 2004.
Återigen faller vi som furor för det här vinet. Ännu lite bättre än för två år sedan. Bjuder upp mer.
Vi kollade på SB:s hemsida och det verkar finnas flaskor från 2008,2009 och 2010.
Jag kan inte göra något annat är anbefalla köp!! Ofattbart att det finns kvar flaskor från 2008 och 2009. Priset är 299 kr för dessa. Vi fick mail i mitten på maj från Bristly att årgång 2010 fanns tillgänglig på den svenska marknaden. Den går lös på 319 kr. Vi köpte direkt utan att ha provat.
Betyg 5

2010 Il Frappato, Occhipinti

Vi skrev om vinet i januari, då vi drack det för första gången. Vad vi tyckte då kan du läsa här. Brodern provar blint och är helt chanslös. Han börjar med Barolo, men vi skakar på huvudet. Det visar sig att Sicilien är ett område, där hans erfarenhet är ringa och någon Frappato har han aldrig druckit. Det är roligt att överraska och ännu roligare med fortbildning. Se där dök den gamle adjunkten i mig upp

Det här vinet består till 100% av druvan Frappato. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slovensk ek. Vinet är ofiltrerat.
Färgen är helt transparent, åt det mörkt lingonröda hållet.Doften är lite blygsam, men ändå väldigt tydlig. En slags renhet förmedlad via röda bär: hallon, tranbär, lingon och ljusröda bigarråer. Lite örter, lite röda rosor och rejält med mineraler gör doften till en egen upplevelse.
Smaken är slank, sirlig, servil, stram och elegant. Bärdoften går igen i smaken. Syran som finns känns tydligt och behagfullt. Inte alls vass eller störande bara som en frisk fläkt. Tanniner finns det gott om och de tar ett hyggligt grepp i gommen, men på det där behagfulla sättet där de visar sin existens. Efter frukten kommer andra vågen smaker. Nu är det örter och vulkaniska mineraler. Eftersmaken är också en stilla njutning, där lakrits och lite citrus dyker upp.
Brodern och hans hustru tackar för den här uppvisningen. Dom undrar vad den kostar och var jag köpt den. Vid senaste besöket i Köpenhamn fyllde jag på förrådet med en sexpack. Detta gjordes hos Cibi e Vini. Jag betalade 185 DKK. Detta måste betraktas som ett riktigt fynd.
Konstigt att ingen svensk importör tagit in Occhipintis sortiment.

Betyg 5

Den sista Campo Morar från 2005

2005 Campo Morar, Viviani
Det här vinet har vi bloggat om vid flera tillfällen. Det här är vår sista flaska från årgången 2005.
Vi skrev senast om just den här årgången för två år sedan.

Druvblandningen är Corvina Veronese 75% Rondinella 20% och Molinara 5%.

Det doftar av nyplockade moreller, en del plommon och aningens kaffe. En svag doft av torkade örter kan vi precis förnimma.

Smaken känns fullmogen, inte övermogen, därmed känns det bra att detta är den sista flaskan från året 2005. Vi kan ibland ha svårt att skiljas från den sista flaskan.
Smaken är packad av en bärkompott, där framförallt de mörka körsbären och björnbären  utgör huvudingredienserna. Syran är fortfarande vital. Tanninerna alldeles mjuka och mycket avslipade i kanterna. Eftersmaken är som vi minns den dvs  lång, fruktig och intensiv. Här tillkommer  såväl toner av  kakao som kaffe. Precis i svansen finns en mycket angenäm smak av sötlakrits.
Vår sista flaska av årgång 2005 gick i mål med flaggan i topp. Vi får fortsättningsvis hålla oss till 2008:orna som vi har några stycken av.

Betyg 4+

Nationaldagsfirande!?

Något nationaldagsfirande ägnar sig inte Vintankar åt. Vi minns hur det var under vår uppväxt, då den 6.e juni var "Svenska Flaggans Dag". Ingen helgdag utan skolgång som vanligt, men med lite annorlunda innehåll.

Numera helgdag och i år bjöds ett strålande väder. Våra vänner V och A kom ner på eftermiddagen för några timmars trevligt umgänge. Förra året tillbringade vi de första dagarna i juni i Valpolicella, vilket vi skrivit om här. I år planerar vi resan 2014!
Först fika i trädgården med inspektion av trädgårslandet (Vintankars stolthet) sedan en långpromenad på Näsbokrok och en avslutning med vin och mat.

Vi börjar med lite champagne i trädgården och låter champagnen utgöra sällskap till den lättkokta sparrisen.

Paul Dethune Blanc de Noirs
Producenten finns i byn Ambonnay i kanten till "Montagne de Reims". Du som vill läsa lite mer om producenten kan klicka här.
Färgen har en skimrande rödguldsaktig ton.
Det doftar av nybakat bröd. En touch av röda bär, en del mineraler och en knivsudd vanilj. Lite spår av vitpeppar huserar i bakgrunden någonstans.

Vi testade årets födelsedagspresent. Den funkar
och gav ett kyligt resultat!

En riktigt god smak har den här champagnen. Röda bär i form av hallon och solmogna smultron är de främsta markörerna. Syran är frisk och får oss tänka på röda äpplen med lite nypressad citrus med stänk av blodapelsin.
Det finns också ett inslag av vanilj från ekfatslagringen. Vi upplever den charmig och absolut inte överekad. Fin mousse som nästan känns lite krämig. Lång eftersmak, där mineraler fått några stänk honung på sig.
Det blev en skvätt kvar som hustrun och jag drack på kvällen dan därpå. Nästan ännu bättre nu, då champagnen hade fått lite mognadstoner.
Vi köpte den här flaskan av Franska Bolaget för 325 kr.
Betyg 4.

Huvudrätten den här kvällen var en lasagne på lammfärs. Till detta en amarone.

2005 Amarone della Valpolicella, Villa Monteleone.
Detta är en av våra favoritproducenter. Årgång 2005 var också den första årgången som VM belönades med tre glas av den italienska vinbibeln "Gambero Rosso".

Vi möts av en stor och mäktig amaronedoft: mörka körsbär, lite björnbär och en finstämd russinton. Här finns också lite örter och kakao. Det är lätt att bli lyrisk

Smaken är packad av mogna, söta, mörka körsbär. Här finns också lite torkad frukt, toner av russin och finmalda örter. Syran är tillräcklig för att detta inte ska bli för syltigt eller sliskigt. Alldeles sammetslena tanniner. Eftersmaken är lång och utdragen och där kommer en del kakao och kaffe fram. Alkoholen är väl integrerad med frukten, men visst kan man känna en viss hetta. Vi störs inte av detta. Ett kraftfullt vin med stor elegans. Riktigt gott!!
Betyg 4+
Vi drömmer oss alla fyra tillbaks till förra årets resa och den underbara lunchen med Lucia (ägarinnan) i hennes trädgård eller snarare park. Ett litet paradis.

Pavlova med rabarberkompott

Kvällens dessert. Helt Ljuvlig!!!
Ett underverk från hustrun!
Vi drack till detta en Brachetto d´Acqui. Jag tror minsann detta var vår första Brachetto undantaget den vi provsmakade i Köpenhamn i april.

2012 Brachetto d´Acqui
Brachetto d'Acqui är en skyddad ursprungsbeteckning, DOCG, i regionen Piemonte i nordvästra Italien.Producent är Braida di Bologna Giacomo.
Druvorna avstjälkades och krossades. Därefter jäsning och skalmaceration i cirka två dagar. Jäsningen avbröts med nedkylning och filtrering, när musten uppnått en alkoholhalt av tre volymprocent. Därefter skedde den kolsyregivande jäsningen i en trycktank, den så kallade tankmetoden, också känd som autoclavemetoden i Italien. Det färdiga vinet buteljerades under tryck, vid låg temperatur.
Frisk doft av röda bär främst hallon och ljusa körsbär. Det finns en liten touch av örter. Ingen doftbomb precis, men tillräckligt för att väcka vårt intresse.Smaken går lite i samma stil. De röda bären är det som vi noterar till en början. Efterhand tillkommer lite örter, fläder, mandlar och aningens vanilj. Ett friskt och lite pärlande vin med en viss sötma. Den pigga syran gör att det funkar alldeles utmärkt till rabarberkompotten.
Betyg 3+

Detta är den enda Brachetton som finns tillgänglig på Systembolaget. Synd då det är ett alldeles utmärkt alternativ till bärdesserter. Dessutom med en alkoholhalt på 5,5 %. Priset är 79 kr för en halvflaska.
Vid vår Köpenhamnsresa i april smakade vi en Brachetto från Andrea Rinaldi. Vårt intryck vi provningen var att detta var något eneastående. Vi köpte två flaskor från Carlo Merolli. Det ska bli spännande att dricka dessa lite längre fram i sommar.

Les Crais från Camille Giroud

Vi är inne i en liten Pinot Noir fas. Den här gången var det Frankrike och Bourgogne som stod på tur.

2007 Les Crais, Camille Giroud
Du som vill veta mer om producenten kan läsa om ett besök hos denne, som bloggen  Rara Droppar gjorde 2012.

Doften har inslag av såväl röda bär (vinbär, hallon, solmogna jordgubbar) som mörka bär ( mörka körsbär, plommon). Några små instick av örter, enbuske, lite kakao och en jordighet. Doften är inte stor och omfamnande utan så där blygsamt, servilt, sirligt  tilltalande som får det att vattnas i gommen.

Smaken är både komplex och elegant. Jag tycker sällan bourgogne lever upp till sitt ryckte, men den här gör definitivt det. Ungdomlighet trots sina sex år. Det är den fina syran som skapar denna känsla. Härliga fruktsmaker av hallon, körsbär, vinbär, jordgubbe och övermogna smultron. Ett lager av nyplockade örter. En liten jordig hinna dröjer sig kvar en kort stund.  Tanninerna är mjuka men inte mesiga. Eftersmaken något längre än medel och då får vi toner av kakao, gräddkola, lite sötmandlar och en härlig mineralavslutning.

Ja ni förstår själva att detta var riktigt gott.
Vinet är inköpt på Bolaget år 2010 och kostade då 329 kr. Dessvärre var jag snål och köpte endast en flaska. Den här hade jag gärna haft fler flaskor av.

Betyg 4+

Pinot Nero från IASMA

Vi har under de senaste veckorna druckit några viner gjorda på druvan Pinot Noir. Först ut var ett vin från norra Italien.

2010 Pinot Nero, IASMA
Producent är IASMA (Istituto Agrario San Michele all´Adige).Vi har att göra med en institution som utbildar, forskar, odlar och framställer jordbruksprodukter däribland vin. IASMA grundades 1874 när Tyrolean Diet i Innsbruck öppnade en jordbruksskola i det gamla klostret i San Michele All´Adige.

Geografiskt befinner vi ossi regionen Trentino-AltoAdige i sydtyrolen.

Vi låter vinet få runt en timme i kylskåpet innan vi häller upp i glasen.
Färgen är klarröd och helt transparent. Det doftar av ljusa bär. Hallon och jordgubbar men också lite örter och jord. Trevlig inledning.

Smaken är lätt, frisk och tämligen slank. Packat av hallon, jordgubbar och lite smultron. Gott om örter. Lite jord och mineraler ger en liten mörkare ton åt vinet. Friska syror som drar åt lingon. Tydliga och tillmötesgående tanniner. Hyggligt lång eftersmak där den läckra frukten och de fräscha örterna får sällskap av lite sötlakrits. Gott!
Köpt för 139 MUK hos Carlo Merolli.

Betyg 4-

Dags för lite rosé

Lördagen bjöd på riktig högsommarvärme. Alla frön är sådda och nästa fas har påbörjats d v s ogräsbekäpmningen. Naturligtvis ingen besprutning. Vi har varit husbehovsodlare sedan tidigt 80-tal och tillämpat organisk-biologiska metoder. Svartrot och palsternackor stod i tur att gallras.

Till vår lätta form av lunch: Kokt wienerkorv med bröd väljer vi ett glas rosé. Ur kylen plockar vi fram en flaska som vi fått av arbetskamraten A.

2011 Las Mulas Cabernet Sauvignon Rosé, Miguel Torres
Det här vinet kommer från vingården "San Louis de Alico" i San Clemente som ligger  i Chiles "Central Valley" mellan Anderna och Stilla havet. Producent är den spanske vingiganten Miguel Torres som sedan 1979 haft projekt i Chile.

Doften har svaga toner av röda bär. Främst är det vinbär och hallon som känns, men små små toner av jordgubbe finns där någonstans liksom en knivsudd örter.
Smaken är frisk, enkel och törstsläckande. Röda vinbär, lite hallon och massor av mogna lingon. Syran är lite krispig.Vinet har en fin liten eftersmak med örter, mineraler och mera lingon.

Enkelt, okomplicerat, törstsläckande och sa jag lättdrucket, så uppfyller det här rosévinet allt vi önskar oss denna soliga lördag.

Vinet finns hos SB, men säljs bara i kartonger om 12 flaskor för 876 kr vilket ger ett pris om 73 kr flaskan. Ett bra pris, men synd att det bara finns i tolvpack!

Betyg 3+

Dolcetto Di Dogliani från Cascina Corte

Vi har druckit några olika Dolcettoviner den här våren och vintern. Dags för ännu en nyhet.

2011 Dolcetto Dogliani, Cascina Corte
Producent är Cascina Corte. En vingård med anor från 1600-talet, men som drivs i ny regi sedan 2001.
Amalia Battaglia och Sandro Barosi tog då över vingården. Dom driver gården enligt organiska odlingsprinciper och har ett förflutet i Slowfoodrörelsen. 
Dom tillverkar sex viner varav två rena Dolcettoviner, ett rosévin på Dolcetto och ett fjärde vin som är gjort på 40% Dolcetto, 40% Barbera och 20% Nebbiolo samt ett vin vardera på druvorna Barbera och Nebbiolo.

I mars släpptes deras enklaste Dolcetto på Systembolaget. Den är gjord på stockar som i medeltal är runt 60 år gamla. Vinet har legat 10 månader på rostfria ståltankar och två månader på flaska innan det släpps ut på marknaden. Den årliga produktionen av detta vin är runt 7 500 flaskor.
Doften är svag och ung. Mörk frukt, lite jord och en del örter tränger sig sparsamt fram till våra luktsinnen.
Även i smaken känns vinet ungt, lite knutet och stramt på gränsen till snipigt. Vi hittar en bärkompott av mörka körsbär, blåbär och skogshallon. Syran är stram och markant. Jag vill inte säga vass, men ger sig tydligt tillkänna. En del tanniner gör sig påminda och är inte helt avslipade. Hygglig längd, där frukten får sällskap av en blommig ton (viol), lite steniga mineraler och örter.
Vinet lämnar oss med en viss tveksamhet, kanske behövs det ytterligare något år i ryggläge för att komma till sin rätt. Vi får inte svaret, då detta var vår enda flaska.

Vi betalade 144 kr då vi köpte det på SB. Vinet verkar vara slutsålt och går inte att beställas.

Grignolino. Anyone?

När drack du en Grignolino senast? I mitt fall blev det den första någonsin i förra veckan.
Italienska Viner inspirerade mig till et köp.Vilket härligt namn på en druva. Grignolini! Fotbollsnörden i mig får mig att tänka på barndomens fotbolls hjältar "Gre-No-Li".

Numera renderar ett Köpenhamnsbesök alltid ett besök hos Fabio och Mie på Cibi e Vini. Den här gången hade jag tolv förutbeställda viner att hämta upp. Sex flaskor från Carlo Merolli och sex flaskor från Cibi e Vini. Det var resultatet av vinprovningen i april. Det är ju bara det att besöket hos Cibi e Vini resulterar i ytterligare ett par flaskor.
Nåväl, jag hade med mig stora resväskan på hjul så promenaden till Centralstationen tog bara lite längre tid.
En av de där extra vinflaskorna var just en flaska Grignolino. När Mie frågade om jag smakat detta, då mindes jag IV:s smått lyriska beskrivning.

2011 Grignolino d´Asti

Producent är Cascina  Tavijn som håller till i Astiprovinsen runt Basso Monferrato. Vingården drivs av Nadia Verrua. Dom odlar tre druvor: Barbera, Grignolino och Ruché och av detta gör dom fyra viner. Alla druvrena. Av barberan gör dom två varianter.

Färgen tar oss med en viss häpnad. Här talar vi ljust, ljust rött. Ja, nästan med lite orange inslag. Lite grumligt beror på att det är ofiltrerat.

Doften är diskret men ändå tydlig på något sätt. De röda bären och örterna är det som först av allt ger sig tillkänna. En lit ton av rosor, målarverkstad och röda äpplen tycker vi oss också känna.

Vi faller direkt för smaken. Röda bär i form av lingon, syrliga körsbär och röda vinbär ger en underbar syrlighet. Några stänk av mosade hallon. Rent av törstsläckande. Kryddor och örter tillför en egen dimension. Slankt är bara förnamnet. Vi dricker det till en enkel pastarätt, vi dricker det på egen hand  och vi dricker det av ren glädje.
Gott så in i bänken!!
Vilken tur att Mie frågade om vinet. Vilken tur att Patrik skrivit om vinet och att jag mindes något av detta.

Priset 95 DKK är inget annat än ett veritabelt fynd. KÖP!!

Betyg 4

Toscanaprovning i Köpenhamn del 2

Ett mycket positivt intryck fick jag av Badia a Coltibuono. Vingården eller snarare vingårdarna ligger ungefär mittemellan Florens och Siena. Under 1990-talet ställdes produktionen om efter Organisk-Biologiska metoder. Någon certifiering har man inte brytt sig om att göra.

Baschiantin från 2010. Det enda vinet som finns på SB. Kostar 149 kr och årgången är 2009.
90 % Sangiovese och 10% Canaiolo.
Trevlig doft av röda bär, steniga mineraler, violer och lite örter.  Smaken går i samma riktning med tillägg av lite slånbär. Inte alltför på trängande syra och väluppfostrade tanniner. Ett riktigt hyggligt "everyday wine".

Riservan från 2008 går i samma stil som den vanliga chiantin. Samma druvsammansättning, men en noggrannare selektering samt en lite längre fatlagring. Den känns lite mer komplex och aningens elegantare. De mörka körsbären tar mer plats och smaken lite mer pepprig. Syran är frisk och rejäl utan att bli ansträngande. Mer tanninrik, men fortfarande inte alltför bråkiga dylika.

Ännu en chianti fast med en liten annorlunda druvsammansättning. 80% Sangiovese, 10% Ciliegiolo, 5% Colorino och 5% Merlot.
Lite mer frukt, större syra och med tanniner som tar för sig aningens mer.


Tre trevliga chianti som jag gärna provar lite mer grundligt. Varför tar Hjo Grosshandel bara in en av dom?







Några andra som jag också provade:

Villa Cafaggio.
En bekantskap som jag druckit tidigare årgångar av.
Båda är tillgängliga via Systembolaget för 150 kr resp 229 kr.
Lite för unga men i övrigt rätt hyggliga..

Tre riktigt bra chianti från Fontodi.
De två till vänster finns tillgängliga på bolaget. Otto Suenson importerar till Sverige där de säljs på SB för 185 kr resp 329 kr i Danmark är priserna 166,5 DKK resp 436 DKK.
Flacccianello (2007) rankades nr 8 av Winespectator 2010.
Den finns inte i Sverige men väl i Danmark. Pris 654 DKK.
Det genomgående draget var en härlig kompott av frukt, jordiga mineraler, läder, bra syror och rejäla tanniner. Vad som skiljer dom åt är i huvudsak elegansen och komplexiteten. Till vardagsmaten föredrar jag den lite enklare Chianti Classico.

En mycket stolt John Matta (Castello Vicchiomaggio) berättade att hans vin Ripa delle More 2009 fått en utmärkelse som bästa vin vid en event i New York som James Suckling genomfört 8-9 maj 2013.
Ripa delle More är en blandning på 50% Sangiovese, 30% Cabernet S och 20% Merlot. Lite parfymerad doft av vita blommor och mogna bär med några finmalda örter.
Bra tryck i smaken, snälla tanniner, bra struktur och fina örter, men lite väl mainstreamed.
Ripa delle Mandorle (2012) 75% Sangiovese och 25% Cabernet S. Enkel och hygglig vardagschianti.
Det fanns roligare och intressantare viner. Tolka mig rätt nu: Absolut inget fel på dessa viner bara inte riktigt min stil.

Fietri
En gammal vingård upp i bergen (kullarna) nordost om Siena. Tidigare sålde man skörden, men sedan 2006 tillverkar man i egen regi. Deras Chianti Classico är gjord på 90% Sangiovese, 5% Merlot och 5% Alicante. Jag smakade tre årgångar och det är uppenbart att det tagit några år att få till produktionen. Enkelt och rättframt med trevlig frukt, mineraler och örter. Syran och tanninerna lite väl snälla.
Deras vita Hic et Nunc gjort på Chardonnay och Viognier (50/50) föll mig mer i smaken. Ett friskt och "rent" vin med tropisk frukt, citrus, steniga mineraler och en lätt blommig touch.

En mycket talför och oerhört positiv Jim Schiebrer berättade med inlevelse om arbetet med att ta fram vinerna, de biologiska arbetsmetoderna och de framsteg de gjort.
Alius et Idem ett spännande vin på druvorna 60% Sangiovese, 20% Merlot och 20% Alicante Bouchet. Kryddigt, fruktigt och fullt av mineraler.
Dedicato a Benedetta. 100% Sangiovese från vingården Carletti.
15 månader på 7 hl ekfat. Det görs ca 800 fl av detta, det mest eleganta av deras viner, men också det mest kraftfulla. Mörk frukt av björnbär, blåbär, mörka körsbär parad med tydlig syra och tanniner som inte rundats av. Lite örter och mineraler aningens choklad. Riktigt bra. Det här skulle jag kunna köpa.
Den totala produktionen är 15 000 flaskor fördelade på sex olika viner.

Mor och dotter från Fattoria San Donato.
I området med beteckningen Chianti Colli Senesi ligger den här vingården. En årlig produktion på runt 50 000 flaskor. Certifierade som organisk-biologisk odling.

Min favorit bland deras viner var Fiamma. Gjort på 92% Sangiovese och lika delar Merlot och Ciliegiolo

Det fanns inte så många Brunelloviner, men den här föll mig i smaken. Fina röda bär, örter och en del läder. Frisk syra och rejäla tanniner, så passade detta vinet utmärkt till lunchbuffén.
Detta är ett av de viner som jag ska hålla utkik efter.

Sammanfattning. En trevlig dag med toskanska vinodlare. De allra flesta med odlingsmetoder som ekologiska, biologiska, organiska, biodynamiska etc. Många mycket små odlare som sökte danska importörer, men som också tog väl hand om en svensk vinbloggare. Det bjöds på en enklare lunchbuffé. Fram till lunch gick det bra att hålla isär intrycken, men någon timma efter lunch började intrycken flyta samman. OBS! Det enda glaset vin jag svalde var det jag drack till lunchmaten. Vid tretiden kände jag att det började gå slentrian i provandet och då var det dags att lämna.

Toscanaprovning i Köpenhamn del 1

För dryga månaden sedan fick jag en inbjudan om en Toscanaprovning i Köpenhamn. Det såg tomt ut i almanackan så jag tackade jag. I onsdagsmorse var det uppstigning kl 05 för att ta Köpenhamnståget från Kungsbacka kl 05.58. Tre och en halv timma senare steg jag av vid centralstationen i Köpenhamn och en rask halvtimmes promenad senare steg jag in i Moltkes Palae Store Festsal på Dronningens Tvaergade.
35 utställare visade upp sina viner!

Dagen till ära fick jag som bloggare bli "Giornalista"

Varje utställare hade runt fem viner de ville visa upp, så mycket spotta blev det. Nu smakade jag långt ifrån alla. Kanske hälften utav dom besökte jag. En stor variation av producenter. Några riktigt stora med en årsproduktion på ett par miljoner flaskor till riktigt små med 20 000 flaskor. Väldigt många odlar organiskt, biologiskt, biodynamiskt etc. En del är certifierade medan andra struntat i det här med certifieringen.
Jag är långt ifrån en kännare av toscanska viner, men ett par av producenterna har jag stött på tidigare. De allra flesta var dock helt okända för mig.
Jag har inte varit på så många provningar av detta formatet. Lite vilsen kan jag känna mig. Svårt att hinna göra anteckningar och några säkra omdömen efter någon klunk har jag svårt att göra. Ändå är det fascinerande. Entusiastiska producenter som visar sin uppriktiga glädje att få presentera sina viner och diskutera framtid, organiska odlingsmetoder, trender mm.

Mitt första samtal hade jag med Podere Ciona, en nykomling i branschen. En f d IT-entreprenör som som sålt sitt företag och satsat pengarna i sin stora passion vin. Jag provade tre årgångar 2006, 2008 och 2009 av hans Chianti Classico. 06:an (hans första årgång) var inget vidare, men det var tydligt vilka framsteg han gjort på tre år. Gör han även fortsättningsvis liknande kliv, då kommer 2011 och 2012 att bli riktigt intressanta. Det blir att hålla lite uppsikt på den här killen och hans viner. Den årliga produktioner av viner ligger på 21 000 fl

Podere La Chiesa

Vingården ligger på kullarna 3 mil sydöst om Pisa. Den totala produktionen uppgår till  45 000 fl. 1999 startade dom sin produktion.  Deras Sabiniano Di Casanova, som är gjord på 60% Sangiovese, 25% Cabernet Sauvignon och 15% Merlot, föll mig i smaken. Vinet har 12 månader på ekfat, men ekfaten har inte lämnat några tydliga spår. Fin, frisk och fräsch frukt. Välbalanserat, bra syra och lite lagom medgörliga tanniner.


Querciabella

I Sverige finns dom representerade i beställningssortimentet med tre viner. Importör är Prime Wine.

Redan 1988 började dom med organisk odling för att tolv år senare landa i biodynamiskodling. Den intresserade hittar mer på deras hemsida. Numera även för veganer då inga djurprodukter eller biprodukter använts ute i vingården eller i vinkällaren.
Jag fick en lång och mycket trevlig pratstund med Stephanie, den kvinnliga marknadsföringschefen. Hon fick mig, en ganska oansenlig bloggare, att känna sig ytterst betydelsefull.
Vi provade igenom fem av deras viner. Lite bilder med några korta kommentarer
Jag skulle kunna ägna ett helt blogginlägg bara om Querciabella och deras viner. Jag blev imponerad av vad jag fick smaka.

50% Chardonnay och 50% Pinot Blanco. Ett mycket friskt vin med lite vita blommor, en del tropisk frukt, persika och citrus. Här finns också lite mineraler. Vinet känns aningen slutet, men det känns att här finns det en oerhörd potential. Stephanies rekommendation är att låta vinet få något år till i källare och sedan kan du jämföra det med en bourgogne!
Atomwine säljer för 399 DKK. Finns inte hos SB

Deras baschianti gjorde stort intryck på mig. 100% Sanagiovese.
En härlig bärkompott parad med stiliga örter och elegant syra.
Atomwine säljer 2009 för 139 DKK på SB kostar den 199 kr.

Mongrana: 50% Sangiovese, 25% Cabernet Sauvignon och 25% Merlot. Kostar 99 DKK hos Atomwine och 139 hos SB.
Känns lite tunnare och mer inställsam. Jag föredrar chiantin

Camartina!!
30% Sangiovese och 70% Cabernet Sauvignon. Oj, oj, oj vilka grejer. en underbar frukt- och bärpackad doft med örter, läder och kaffetoner. Oerhörd komplex smak med sv vinbär, körsbär, örter, lakrits. Vinet är precis i sin linda.
Kostar 549 DKK hos Atomwine och 669 på SB.

Turpino.
Ett helt nytt vin, som presenteras för första gången  i Skandinavien. Inte ens importören lär ha smakat det enligt Stephanie. Hälften av druvorna kommer från Classicoområdet och den andra hälften från Maremma.
40% Cabernet Franc, 40% Syrah och 20%Merlot. I doften hittar vi violer, skogsbär, lite blod. Smaken domineras av mörka bär, örter och en hel del annat som jag inte finner ord på. Komplext med en viss elegans. Känns väldigt ung.