2018 Indigo, från Charlotte & Aurélien Houillon

Vi köpte förra året några flaskor från Domain Houillon och importören Vin & Natur. Det resulterade i ett blogginlägg om 2018 Veilles Vignes. Klicka på länken så får du mina tankar om det vinet.

Häromveckan var det dags att testa deras Indigo gjort på i huvudsak druvan syrah.

Domaine Houillon drivs sedan några år tillbaks av paret Aurélien och Charlotte Houillon. Aurélien kommer från Jura, där han arbetat ett flertal år med vintillverkning. 2014 flyttade han till Schweiz för att hjälpa till med att ställa om en vingård till bioynamisk odling. 

2017 startade Aurélien och Charlotte upp sin egna verksamhet i den lilla byn Faucon (Vaucluse) vid foten av Mont Ventoux. 9 ha är egendomen på, varav hälften utgör vinfält (3 ha Grenache och resten Syrah/Cinsault). 

All odling sker enligt biodynamiska principer och till sin hjälp har de även hästen Victoire och åsnan Castor.

Så klart är det bara naturlig jäst som används vid vinmakningen. Inga tillsatser, ingen filtrering, ingen klarning och all omdragning sker med gravitationens hjälp. Naturvin helt enkelt.

Förutom vinodlingen driver dom ett litet Chambre d´hôtes och Charlottes hantverksmässiga tillverkning av papper. Etiketterna tillverkas av kvistar från vinrankorna.

Det här vinet är gjort på Syrah (90%) och Grenache (10%), som vuxit på vinstockar som har en ålder på 20- 68 år belägna på vinmarken Lieu-dit 'La Roche Coucorde', som ligger på 350 meters höjd med sydvästlig exponering. Jordmån av kalkrik lera och grå märgel, med formationer av sandsten och kalksten.

Avstjälkning och spontanjäsning i stora slutna kärl (30 hl), 14 dagars maceration, 12 månaders lagring i använda ekfat. Ingen klarning eller filtrering.

Doften är ganska så intensiv med mörk frukt och kryddor som tydliga markörer. Vi kan också känna inslag av violer, lite lakrits, nykrossad sten och svart te.

I munnen har det en ypperlig friskhet med en liten spritsighet, som avtar ju längre tid vinet får i glasen för att till slut helt försvinna. Den mörka frukten av björnbär, blå bär, blåa plommon, skogshallon och några mörka körsbär dominerar smakintrycken. Inslaget av kryddor bl a svartpeppar är tydligt liksom mineraltoner i form av sten och järn. Stor och fin syra och lite småbitande tanniner ger vinet en fin karaktär. I eftersmaken får den mörka frukten och de härliga kryddorna sällskap av violer, aningens kakao samt lite sötlakrits.

Vi gillar det här lite josiga och rätt så slanka vinet. Just nu verkar det inte finnas några flaskor tillgängliga via SB. Vårt intresse av viner från Domaine Houillon har väckts och kommer köpa igen vid första bästa tillfälle.

Betyg 4

Susucaru 2018 Rosso och 2020 Rosato Frank Cornelissen

Viner från Etna är det runt 10 år sedan jag upptäckte på allvar. Några favoriter har jag fått bl a Girolamo Russo, Tenuta delle Terre Nere, Calabretta och så dagen producent Frank Cornelissen

Den senaste tiden har jag druckit två viner från Frank Cornelissen. En Rosso och en Rossato båda med namnet Susucaru. Idag (27/5) släpps den senaste årgången av Susucru Rossato (2021) priset är överkomliga 249 kr. Så klart satt jag vid tangentbordet kl 10.00 och knappade in en beställning.

Susucaru är ett vin från den belgiske ikonvinmakaren Frank Cornelissen. Han startade som vinhandlare i Bryssel. Frank köpte upp privatpersoners vinkällare för att sedan sälja vidare genom de stora auktionshusen. Ofta var det viner från de stora klassiska områdena. I slutet på 1990-talet kom han i kontakt med viner som idag går under beteckningen Vin Natur dvs viner med så lite påverkan som möjligt från odlaren och vinmakaren. Allt enligt principen Inget tillagt och inget borttaget. Det var under ett besök på Sicilien som han kom i kontakt med viner från Etnas sluttningar. Det blev en ögonöppnare för honom. Han köpte sin första vingårdsplätt i början på år 2000. Den låg på Etnas nordsluttning. Då för för 20 år sedan var Etna-vinerna inte riktigt i ropet. Priserna på de gamla vinfältet var inte hysteriskt höga som idag. Frank Cornelissen hade aldrig tillverkat vin, men började nu att göra vin och samtidigt fortsatte han med att successivt köpa på sig fler vinfält.
Idag omfattar verksamheten 24 ha vinodlingar, vilket resulterar i drygt 100 000 flaskor. Varje årgång ska präglas av det aktuella årets förutsättningar, därför är det spontanjäsning som gäller, vilken äger rum på neutrala glasfibertankar som godkänts för hantera livsmedel. För de mer kraftigare vinerna används amforor som epoxybehandlats på insidan. I övrigt så lite intervention som möjligt. Fast riktigt besvärliga år måste kopparsulfat användas, fast då i minimala mängder

Det här är ett vin där druvan Nerello Mascalese dominerar (85%). Det finns även små slattar av Nerlello Capuccio, Minella Nera, Allicante Bouschet samt Minella Bianco. Druvrankorna har en ålder på dryga 50 år.
Avstjälkning och lätt krossning av druvorna. Spontanjäsning och 60 dagars skalkontakt i glasfibertankar om 25-70 hl. Ingen klarning, lätt filtrering. Buteljerad i maj 2019.

Vi dricker det här vinet lite svalt. Runt 14 grader.

Färgen är helt transparent och går i en ljus rubinröd ton.

Doften är fylld av en salig samling röda bär. Här finns också ett tydligt inslag av örter, lingonris, aningens knallpulver samt dammiga grusvägar.

När vi smakar på vinet så slås av den härliga friskheten. Visst är det ett ungt vin och visst går det i en liten småstram stil, men ändå är vinet väldigt tillgängligt och lättdrucket redan nu.

I gommen är det till en början de röda bären som omedelbart fångar vårt intresse: tranbär, hallon, jordgubbar, körsbär och lingon. Efterhand får frukten sällskap med lite örter och kryddor. Vinet har en underbar syra. Tanninerna smånafsar i munhålan och bjuder det där härliga motståndet, som vi verkligen uppskattar. I eftersmaken finns så klart de många röda bären och lite kryddor, men också mineraler (sten och grus, krossad flintasten mm).

Betyg 4 

Minns jag rätt betalade jag 249 kr på SB. Nu verkar endast Rossato finnas tillgänglig förutom några olika Munjebel.

Susucaru 2020 Rossato.

I förra veckan hade vi sommaren på ett kort besök. Rosévin på bänken utmed lagårdsväggen kändes som ett måste. Det blev en Rossato från Frank Cornelissen. Innan jag hann ta ett foto var flaskan uppdrucken av sällskapet. Detta är väl ett betyg som säger det mesta.

Frank Cornelissen gör sin Rossato på de gröna druvorna Malvasia, Moscadella och Cataratto samt den röda druvan Nerello Mascalese. Jag har inte kunnat hitta i vilken mängd de olika druvorna ingår. 

Druvorna avstjälkas, krossas varsamt, spontanjäsning och skalmaceration i tio dagar i stora (25-70 hl) glasfibertankar innan de tappas på flaska.

Ingen klarning, varsam filtrering.

Färgen går i en mycket ljus rubinröd ton.

I doften hittar vi en samling röda bär, någon liten örtighet, aningens knallpulver, grusväg, lite röd citrus och sommarrosor.

I munnen har det en härlig friskhet i en törstsläckande stil. Väldigt lättdrucket som jag signalerade ovan. Vi tycker oss hitta tranbär, jordgubbar, granatäpplen och något hallon samt en fin liten kryddighet. Härlig syra och småfsande tanniner förhöjer intrycken. I eftersmaken kommer blodapelsin och blodgrape, mera röda bär och någon liten rökighet som för mig är etna-mineraler. 

Vansinnigt lättdrucket och gott!!

Betyg 4

Priset på SB är 249 kr. Jag har fyllt på inför sommaren och jag rekommenderar dig som läsare att göra detsamma.

2013 Amarone Raimondi

 Det har gått lite trögt med bloggandet den senaste tiden. Ingen riktig inspiration har infunnit sig. Igår fick jag till sist klart ett blogginlägg om Mongardas Col Fondo. Jag slänger mig snabbt över tangenterna och rotar fram lite noteringar om "svensk-amaronen" som vi drack för en tid sedan.

Det finns ett gäng amaronenördar som 2005 bildade Clubamarone. Sällskapet är öppet för alla och medlemskapet är gratis. Vi på Vintankar anslöt oss 2006. De allra nördigaste betalar en årsavgift på 1 500 kr för ett Guldmedlemskap. Med medlemskapet följer en del förmåner bl a bra rabatter hos en del amaroneproducenter samt en specialversion av en Amarone lagrad på svenskt ekfat. Den går under namnet Amarone Raimondi. Det svenska ekfatet tillverkas i Sverige av tunnbindaren Thorslundskagge och skickas ner till Valpolicella. De flesta åren har det varit Villa Monteleone som släppt till ett fat amarone, som tappats upp på detta 225-liter stora fat gjort på svensk ek.

Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2008, 2009 och 2011. Klicka på årtalet och du får mina nerpräntade tankar. 

Detta är den femte årgången av "svensk-amaronen" Amarone Raimondi. Årgång 2013 skiljer sig från de tidigare producerade årgångarna genom att den är gjord av Massimago och inte Villa Monteleone. 

Så här skrev Club Amarone i början på september 2016:

Den femte årgången av Amarone Raimondi blev klar nu under augusti 2016 då etiketterna klistrades på och korkarna vaxades hos Massimago. Årets Amarone ”Raimondi” är producerad av Massimagos Amarone della Valpolicella årgång 2013 (nr 72802). Det svenska ekfatet, 225 liter, är tillverkat i Sverige av tunnbindaren Thorslundskagge (http://www.kagge.com/). Ekfatet anlände i augusti 2014 till Massimago som fyllde det med Amarone årgång 2013. Därefter har det lagrats och mognat på den svenska eken fram till juli 2016 (23 månader totalt). Vinet buteljerades under juli 2016 och etikettering skedde i början av augusti.

Druvmixen hos Massimagos "vanliga" amarone är Corvina (70%), Corvinone (15%) och Rondinella(15%) och det är också den mixen som finns i den här versionen av Amarone Raimondi. Druvorna har torkats i 80 dagar innan de pressas och vinifieras. Knappt två år har det fått ligga på det svenska ekfatet.

Jag tycker att eken ofta slår igenom alltför mycket när "svensk-amaronen" är ung. 8-9 år efter skörd brukar därför vara en lämplig ålder att börja njuta av det här vinet och där är vi nu.

Doften är rätt så kraftig med massor av mörk frukt: Här finns också gott om örter och kryddor. Lite mindre men ändå klart noterbara är inslaget av torkad frukt, kakao och markörer från fathanteringen.

I munnen är det omgående pang på med den kraftiga och mörka frukten. Det börjar med mörka körsbär, mogna björnbär och blåa plommon. Efterhand fylls det på med hallon, något blåbär och svarta vinbär. Precis som i doften kan vi notera små nypor av örter och kryddor. Lite finstämda toner av torkad frukt, vanilj och kola kan vi också ana oss till. Eftersmaken är på typiskt amaronevis lång och utdragen, där den mörka chokladen tillsammans med lite espresso och körbärskärnor ger den där sköna lilla bitterheten i avslutet.

På det hela en mycket trevlig och god amarone. Två timmar i karaff innan vi hällde upp den i våra glas var precis vad den behövde.

Betyg 4

 

2019 Col Fondo Mongarda

Veckan som gått har bjudit på några riktigt fina dagar. Eftermiddagar med sol och skön värme. Ja då väcks vårt begär efter ColFondo. 

En av våra favoriter är Mongardas variant. På SB är den tillgänglig i en PetNat-låda från Kontext Vin. Så klart går den också att privatimportera via SB. Jag kan varmt rekommendera PetNat-lådan med nr 74267. I den ingår 2 fl Mongarda, 2 fl La Chimera Eos och 2 fl Ponente 270. Klickar du på resp vin så får du mina tankar. Alla de tre vinerna är för mig riktiga sommarviner. Fast det är nog många som tycker att dom går riktigt bra att dricka året om.

Mongarda är ett litet familjeföretag som tog sin början 1978 när Bruno Tormena beslutade att helhjärtat satsa på vintillverkning. Sonen Martino tog över ansvaret 2011 och följer i faderns fotspår.
Idag omfattar verksamheten 3 ha skog och 10 ha vinmarker fördelade på sju olika vinfält spridda runt byarna Col San Martino, Farra di Soglio, Miane och Valdobbiadene. Många av vinfälten ligger på väldigt branta sluttningar med gamla vinstockar (de äldsta planterade 1950). I huvudsak är det druvan Glera som odlas, men i små mängder även några lokala druvor såsom Bianchetta, Verdiso, Boschera och Perera.

Ingen konstgödning och inga kemiska bekämpningsmedel och med en inriktning på att bli certifierade som organisk odlare. Från 2015 används endast små mängder koppar ute i vinfälten vid allvarliga angrepp och mycket små mängder sulfiter i vintillverkningen.

Dom tillverkar tre Prosecco Superiore ( Zero Dosage, Brut och Extra Dry) samt en Col Fondo.

Glera Colli Trevigiani är gjort mestadels på druvan Glera, men också små mängder av lokala druvor (se ovan), som kommer från några olika vinfält och har vuxit på gamla vinstockar. Jäsningen sker på ståltank med vildjäst. Buteljering sker i mars när halvmånen infinner sig. En andra jäsning sker på flaskan. Ingen degorgering, ingen dosage och ingen filtrering.

Doften är frisk med härliga citrustoner i centrum förstärkta med övermogna äpplen, krusbär, våt trädgårdsgång och aningens fläderblommor.

Ett mycket lättdrucket vin med både karaktär och läckra smaker. Ett torrt och nästan törstsläckande vin med en härlig citruskompott där nypressad grapefrukt särskilt noteras. Gula stenfrukter, mogna röda äpplen, aningens gula päron och steniga mineraler med en liten sälta i avslutet.

Det här är ju bara så gott och den här soliga och varma sena eftermiddagen var det helt enkelt sanslöst gott.

Betyg 4

2012 Réserve Auguste Favier Chateauneuf-du-Pape från Domaine Saint Préfert

Vi hade lamm liggandes på grillen härom veckan. Just till lamm har det blivit så att jag nästan alltid går ner i källaren och rotar fram en Ch9dP. Inget undantag den här gången heller.

Domaine Saint Préfert har tillsammans med Le Vieux Donjon, Mas de Boislauzon och Domaine La Barroche varit mina favoriter. Vi drack en hel del Ch9dP i början på 2010-talet, men som så ofta förändras preferenserna. Nu blir det mer sällan som källare fylls på med "Påveviner" utan vi betar av dom vi har liggandes i källaren. Tänk nästan varje gång jag dricker en Chateauneuf så förstår jag precis varför vi var så förtjusta i dessa viner.

Apotekaren Fernand Serre köpte för snart hundra år sedan egendom (80 ha) någon mil norr om Avignon. Han skapade där Domaine Saint Prefert. Det är sedan 2003 Isabel Ferrando som styr verksamheten.
Idag görs det två vita och fyra röda viner. Man odlar 13 olika druvor. Grenache står för 70%, Mourvèdre för 15% och resterande femton procent fördelas således på elva olika druvsorter.

Réserve August Favier görs på 80% Grenache, 10% Cinsault och 10% Syrah. Ingen avstjälkning. Hälften av vinet har lagrats på på betongtank och den andra hälften på 600-liters begagnade barriquer. Dryga året har det fått vila upp sig på dessa innan det buteljerades.

Detta är ett helt enastående vin med en sådan underbar balans mellan smaker, syra och tanniner.

Doften börjar lite diskret men stegras ju längre vinet får tillbringa i glasen. Det startar med läder, tobak och jord, men rätt snabbt är det en underbar doft av bär (såväl mörka som lite rödare) som dominerar. Inslaget av örter och kryddor är påtagligt. I betydligt mindre omfattning, men ändå klart noterbart, känner vi solvarm grusväg, kakao och lite violer. Väldigt trevlig doft!

I gommen är det bären och frukten som direkt tar kommandot.  Det jungfruliga stadiet är passerat och nu närmar sig mognadsstadiet, men där är det inte riktigt ännu. Björnbär, mörka körsbär, blåa plommon står för den mörka frukten, men här finns också lite rödare toner av skogshallon och jordgubbar. Några lite större nävar av örter och kryddor noteras. Finfin syra. Tanninerna har slipats av så att de nu endast nafsar behagfullt i gommen. Lång eftersmak med mera mörk frukt, örter, söt lakrits och aningens violer. 

Ja ni hör hur det låter. Helt enkelt ett himla gott vin!!

Betyg 4+

Den här flaskan inhandlades 2015 på SB och kostade då 389 kr. Réserve August Favier verkar i skrivande stund inte vara tillgänglig, men när jag ser priserna hos SB så verkar dessa dragit iväg ordentligt.

Amarone 2006. Del 4. Allegrini

Årets amaroneprojekt drog jag faktisk igång redan i höstas. Jag bestämde mig då att titta lite närmre på årgång 2006. En årgång som rankas väldigt högt och den har av flera amaronekännare fått bedömningen att vara en femstjärnig årgång. Den tidiga bedömningen var också att den kräver flera år i källaren innan den är på topp. Rekommendationen var att dricka årgång 2007 före årgång 2006. 

På Amaroneguidens hemsida kan vi läsa: Denna årgång är en av de bästa någonsin. Massiv, kraftfull och fruktig årgång. Superårgång för expressiva Amarone. En synnerligen lagringstålig årgång. 

På Club Amarones hemsida står det: Helt klart är att de från 2006 som finns ute nu måste ligga något år till. 2006 är som gjort för riktigt lång lagring

Jag gjorde under det första halvåret 2018 en genomgång av årgång 2009. Det blev 19 olika Amarone jag provade. Jag skrev en artikel om detta på Club amarones hemsida. Två år senare gjorde jag en än mer omfattande genomgång av årgång 2011. Jag provade 27 olika Amarone. Den intresserade hittar min sammanfattning här.

Provade Amarone från 2006:

- Mazzano från Masi 

- Il Fornetto från Stefano Accordini

- Monte Ca´Bianca från Begali

Producent är familjen Allegrini. Välkänd för de flesta amaroneälskare. Allegrini är ett familjeföretag baserat i Fumane ett par mil nordväst om Verona i det som kallas Valpolicella Classico. Företaget grundades för drygt 150 år sedan. Det leds i dag av syskonen Franco och Marilisa Allegrini samt deras framlidne broder Walters dotter Silvia Allegrini. Franco är vinmakare, Marilisa har hand om försäljningen och Silvia ansvarar för marknadsföring och PR. Företaget äger i dag drygt 70 hektar vingårdar. Dom är en av de större producenterna i Valpolicella med en produktion på cirka 1 miljoner flaskor. Sverige är Allegrinis näst största exportmarknad efter USA. Sedan 2001 har dom också ett vinprojekt i Toscana.

 Det är också en av de första Amarone som jag fastnade för. Du som vill veta vad jag tyckt om tidigare årgångar klickar helt enkelt på resp årtal: 2000 2003 2006  2007 2009, 2011 och 2012

Druvmixen är: 80% Corvina Veronese, 15% Rondinella och  5% Oseleta. Druvorna får lufttorkas i närmare 4 månader. I början av januari avstjälkas och pressas druvorna för att sedan macerera i 25 dagar med dagliga överpumpningar. Vinet lagrats i 18 månader på nya små franska ekfat. Därefter i 7 månader på gamla stora ekfat och slutligen 14 månader på flaska.

En helt underbar amarone med härlig friskhet och vital mörk frukt trots att det gått femton år efter skörd.

I doften hittar vi massor av mogna mörka körsbär. Rätt så bra tryck i doften. Lite andra mogna skogsbär ansluter efterhand liksom lite örter och kryddor. I mindre omfattning, men ändå tydligt, noterar vi torkad frukt liksom kakao. 

I gommen återkommer de mogna, nu lite söta, mörka körsbären i sällskap med mogna björnbär, aningens svarta vinbär, blåa plommon, något hallon och blåbär. En komplex fruktpalett. Precis som i doften noterar vi även lite örter och kryddor i smaken. Aningens russin, fikon och katrinplommon tycker vi oss kunna ana. Syran skänker alltjämt en behaglig friskhet åt vinet. Mjuka, ja nästan lena har tanninerna utvecklats till att bli.

Eftersmaken är stor och lång på typiskt amaronevis. En liten bitterhet av mörk choklad, espresso och körsbärskärnor noteras tillsammans med den mogna frukten.

Allegrinis Amarone lever upp till de högt ställda förväntningarna.

Hur gott som helst!!

Betyg 5-

Brut Rosé från Billecart-Salmon

Det här inlägget påbörjades för 14 dagar sedan. Våren har kommit ytterligare en bit på vägen, men i mitten på april stämde det jag skrev nedan väldigt väl.

Våren har så smått börjat göra sina framstötar. Ett av de säkra vårtecknen är när sädesärlan hoppar runt på vår innergård. Ett annat när forsythian står i sin klargula skrud och ett tredje när vi på bänken kan avnjuta  rosévin i någon form. 

Vi hade både sonen med familj och dottern på besök en lördagseftermiddag för någon vecka sedan. Det firade vi med att öppna en flaska roséchampagne av bästa klass.

Maison Billecart-Salmon grundades 1818. Det var då som Nicolas Francois Billecart gifte sig med Elisabeth Salmon. Vingården ligger i den lilla byn Mareuil-sur-Aÿ cirka 7-8 km öster om Epernay. Det är fortfarande ett familjeföretag, där det idag är den 7:e generationen som styr över verksamheten. Idag omfattar verksamheten 100 ha som dom själva äger samt ytterligare lika mycket som dom köper från kontrakterade odlare. Från totalt 40 olika crus skapar dom sina cuvéer. Alla från Premier- eller Grand Cru-lägen. 

Noterbart är att när Rickard Juhlin 1999 skulle utse "The champagne of the Millenium", så hamnade Billecart-Salmon som etta med årgången 1959 och tvåa med årgången 1961.

Min egna erfarenhet av Billecart-Salmon är ytterst begränsad. Cuvée Nicola Francois har jag druckit på halvflaska för flera år sedan. Du kan läsa mina tankar om  årgångarna 1998 och 2000. 

Jag drack deras Brut Sois på hösten 2020, vilket resulterade i det här blogginlägget

Den här roséchampagnen har druvmixen Chardonnay (40%), Pinot Noir (30%) och Pinot Meunier (30%). Färgen kommer av att det tillsatts runt 8% rödvin gjort på druvan Pinot Noir, som vuxit på vinstockar med en ålder på 60-80 år och på vinfält i deras hemby Mareuil-sur-Aÿ.

Jäsningen äger rum på ståltankar. Det innehåller 40% reservvin. Det har fått ligga 36 månader på sin jästfällning innan det degorgerades och fick då en dosage på 9g per liter.

En vacker lite gnistrande laxrosa färgton lyser mot oss.

I doften hittar vi en hel drös röda bär, röd citrus, lite röda äpplen, aningens ostronskal, våt grusgång och unset sommarblommor. Mycket trevlig!!

Vi smakar och tar omgående till oss syran och friskheten vi bjuds på. Initialt är det smultron, lite hallon och syrliga jordgubbar vi noterar. Efterhand tillkommer röda äpplen, mandariner, persika, aningens brioche och ett läckert avslut med blodgrape.

Så himla gott! 

Betyg 4+.

Just nu verkar den slutsåld, men vanligtvis finns den i beställningssortimentet och kostar 679 kr.