Nascetta. Ett första möte!

För dryga månaden sedan fick jag en flaska från Ola, en av mina trogna bloggläsare. Det här var ett vitt vin på en lokal druva, som han tyckte jag borde testa. Jag hade aldrig hört talas om druvan. Inte läst om den eller om något vin gjort på den heller för den delen. I söndags när vi åt stekt bergtungafiléer med färskpotatis och en räksås, så blev det ett lämpligt tillfälle att testa den här flaska.

Några mil söder om Alba ligger Azienda Agricola Rivetto. Någonstans emellan Serralunga d´Alba och Sinio. Det är fjärde generationen som nu är inblandad i vinframställning. Dom jobbar med s k organisk framställning, därför ingen konstgödsling, inga kemiska bekämpningsmedel, gräs och grönsaker samodlas med vinrankor etc.
Idag gör man fyra olika Barolo, tre Barbera, Dolcetto, Barbaresco, Langhe Nebbiolo, Moscato d´Asti och så det vita vinet vi drack till söndagsfisken.

2012 Langhe DOC Naschetta

Vinet är gjort på druvan Nascetta till 100%. Druvorna kommer från en vingård som ligger på  ca 400 m höjd över havet i samhället Sinio. Vinet har fått jäsa med sina skal i ca 36 timmar och sedan legat på fat av stål i nio månader.

Vi nås av en tydlig doft som är medelaromatisk. Här finns blommor, lite krossade mandlar, aningens citrus, lite gräsaktig och en hel del örter.
En mycket angenäm doft och lite aptitretande.

I munnen känns vinet friskt och aningen ungt. Det finns gott om smaker samtidigt som vi anar oss till att det kommer att komma mer, bli tydligare med några års lagring. Det här vinet skulle det vara intressant att testa om säg två år. Jag är ganska övertygad om att det kommer ha hänt en hel del.

Trots dessa aningar är vinet riktigt gott redan idag. Vi hittar citrus, örter, mineraler och en lätt blommighet i bakgrunden. Syran är påtaglig och livlig utan att vara det minsta vass. Ganska lång eftersmak och där kommer det fram en lätt inslag av nötter och med en viss sälta i avslutningen.

Betyg 4

Du som vill veta mer om den här unika druvan kan läsa den här länkade artikeln av Christy Canterbury. Den är faktisk väldigt intressant

Vi noterar också att vid en sökning på Systembolagets hemsida så blir det noll träffar på Nascetta.

1583 Albarino de Fefinanes

Det var ett tag sedan vi drack en Albarino. Vet egentligen inte varför. De gånger vi druckit har vi alltid varit nöjda. Vi har fått ett friskt, gott och välsmakande vin för en inte alltför dyr peng. Vi tar till oss detta och lovar att det får bli fler Albarino i sommar.
Albarino, ja så heter druvan då den odlas i Spanien. En viktig druva i Galicien, det nordvästra hörnet av Spanien. Några mil längre söderut, då du kommer in i Portugal, då heter druvan Alvarinho.

1583 Albarino de Fefinanes. Årgång 2012.
Producent är Palacio de Fefinanes. Vi befinner oss i området Rias Baixas, några mil söder om Santiago de Compostela. I en eller annan form har man varit inblandad i vinproduktion från 1600-talet. 1928 registrerade man varumärket Albarino de Fefinanes. Idag är det tre viner man producerar. Alla är dom gjorda på druvan Albarino. Kvällens vin 1583 syftar på det år då palatset Fefinanes var färdigbyggt.

Druvorna kommer från Cambados i Val do Salnés i provinsen Pontevedra i Galicien.
Vinet har legat i fyra månader på franska ekfat och två månader på tankar av rostfritt stål.

Vi nås av en doft med riktigt hygglig frukt, där vi känner mango, persika och fläder. Här finns också lite örter. Ingen doftbomb precis, men behagfullt försiktig i sin framtoning.

Smaken är mycket frisk med en del citrus, päron och persika i centrum. Det finns också en påtaglig ört- eller kryddframtoning, framför allt i eftersmaken. Vi tycker oss ana peppar, fänkål och en viss sälta. Mineralerna får vi heller inte glömma.  Syran är stor utan att bli vass.
Friskt, ungt och med en viss fetma. Svalkande gott.

Betyg 4-

Köpt på Systembolaget för 179 kr, men är nu slutrapporterat.

Allegrini 2006

I lördags fick vi besök av familjen Engelmark. En mellanlandning i Nordhalland på väg mot Legoland.
Vinvalet var enkelt. Här är det Valpolicella som gäller, då Örjan är lika stor Amaronefantast som Vintankar.
Det var ju också på en resa med Clubamarone som vi lärde känna varandra.

Vintankar hade tänkt sig ett besök hos Allegrinis i sommar. Vi hade en önskan att komma till kullen La Grola och få ta oss en titt på vingården La Poja. Vi fick en bra kontakt med deras representant på Gambero Rosso Eventet i Köpenhamn i vintras, men när via hörde av oss vi mail så blev det inget svar. Vi tog därför en direkt kontakt med Allegrini via deras officiella mail och framförde våra önskemål. Jodå vi var välkomna att få en guidad visning först av La Poja och sedan en provning av tre Valpolicella viner till priset av 27 euro per person. 108 euro för oss fyra personer. Hmmmm. Lite häftigt. Alla i vårt resesällskap är ju inte lika nördiga som Vintankar, så vi tackade nej. Liten besk eftersmak kändes det som.

Vi har ju några La Poja och amarone i källaren så dom fick göra oss sällskap till vår mat.
Vi drack Allegrinis två viner bredvid varandra. Till desserten fick det bli en recioto från Bertarole.
Allegrinis båda viner är av årgång 2006.


2006 La Poja
Ett vin vi bloggat ett flertal gånger. Alltid med samma glädje. Vintankar gillar verkligen La Poja. Vi har skrivit om 2003, 2004 och 2005 tidigare.

Nu är det 2006:ans tur. Vi missade att köpa den då den släpptes på "Bolaget", men genom Lessrofs försorg har vi lyckats komma över en flaska.

Vi har alltså ett vin som till 100% är gjort på druvan Corvina. Det är ju den druvan som också är huvuddruva i amaronevinerna.

Doften utstrålar en solvarm mörk frukt, där mörka körsbär, björnbär och lite örter samt en del fat utgör huvuddelarna

I munnen noterar vi omgående mörka körsbär med en sällsynt friskhet. Här finns mer mörk frukt, lite katrinplommon och en ansenlig men också elegant dos av örter. Det här är riktigt gott och ett perfekt vin till vår örtkryddade kyckling. Vitala tanniner som biter, men inte det minsta aggressivt.
Eftersmaken är lång, där den mörka frukten får sällskap av krossade körsbärskärnor, kakao och lite lätta toner av fat. Visst finns här ordentligt med kraft, men också stor elegans. Detta sammantaget gör att vi är stora fan av det här vinet.

Betyg 4+

På Bolaget är det årgång 2009 som finns tillgänglig för 451 kr. Årgång 2008 finns i beställningssortimentet för 478 kr.



2006 Amarone della Valpolicella

Allegrinis amarone har vi druckit en hel del av. Ja, det är faktiskt så att vi smakat alla årgångar från år 2000 och framåt. Undantaget 2002, då jag tror att dom inte gjorde någon.
Vi har skrivit om 2000, 2003 och  2006.
Vinet är gjort på 80% Corvina, 15% Rondinella och 5% Osoleta.
Druvorna har torkats i tre till fyra månader. Vinet har legat runt 18 månader på franska ekfat.
Vi låter vinet få ett par timmar på karaff innan vi häller upp det.

Vi möts av en typisk amaronedoft med mörka körsbär i centrum. Lite katrinplommon, lite örter och lite fat kan vi också nosa oss till.

I gommen är det ett kraftfullt vin med körsbär och örter i centrum. Här finns så klart en del torkad frukt, lite svaga russintoner, mera mörk frukt (björnbär, cassis). En hel del tanniner finns det. Visserligen avrundade och mjuka, men ger ändå ett litet behagfullt bett. En riktig matamarone.
Eftersmaken är lång och där kommer det mer torkad frukt, mörk choklad, lite espresso och mer örter. Genomgående finns en syra som gör att vinet känns friskt.

Betyg 4+





Vi avslutade kvällen med en chokladdessert, då blir det alltid recioto.

2007 Recioto Le Bertarole

Vi har besökt den här producenten ett par gånger. Ägarsonen Marco är alltid lika sprudlande positiv. Vi skrev om en provning för fyra år sedan här.

Vinet är gjort på 50% Corvina, 20% Corvinone, 20% Rondinella och 5% vardera av Croatina och Dindarella.
Druvorna har torkats runt tre månader. Vinet har legat på ståltankar i 14-15 månader.

Det doftar av körsbär, torkade fikon och russin.

Smaken är visserligen söt, men samtidigt väldigt frisk. Här finns mörka körsbär, torkad frukt och en hel del mörk choklad.
Riktigt lång i eftersmaken.

Betyg 4-

VM-tider = Amarone-tider.

Till fredagskvällens match emellan Spanien och Holland korkar vi upp en amarone från en producent vi endast druckit en flaska av tidigare. Vi har också druckit deras Dedicatum (gjort på 14 olika druvor) för ett par år sedan.

2007 Amarone della Valpolicella, Terre di Leone
Terre di Leone är en liten (äger 5 ha och arrenderar 5 ha) och relativ ny producent. 2004 drog dom igång sin verksamhet. Vingården är belägen i utkanten av byn Marano någon mil nordost om Fumane.

Druvblandningen är 40% Corvina, 20% Corvinone, 25% Rondinella, 10% Molinara och 5% Osoleta. Druvorna plockas sent på säsongen och får sedan ligga på torkning runt 150 dagar. Vinet har fått mogna i nästan två år på "tonneaux" och på franska ekfat(25 hl). Avslutningsvis har vinet fått ligga till sig i sex månader på flaska innan det är moget för marknaden.

Vi dricker knappt halva flaskan på fredagen. Resten av vinet får bli en avslutning på lördagskvällen, då vi har besök av amaronevännerna familjen Engelmark.

Det här är ett vin som är svårt att hitta lämplig mat till. Jag kallar den här typen för meditationsamarone, där möjligen en parmesan kan utgöra matsällskapet. Vi drack den sista slatten till matchen England - Italien. Doften och smaken gör att ett glas varar nästan en hel fotbolls match.

Det är en mäktig doft som möter oss. Fullpackad av körsbär, blåa plommon, torkad frukt, lite örter och en lätt touch av russin. Här finns också ett litet svagt inslag av bittermandel eller möjligen limstift. Det går att småsniffa på det länge, länge, länge.......

I munnen är det ett mindre bombnedslag av söta, mörka körsbär, björnbär, viktoria plommon och torkad frukt. Efter en stund dyker örterna fram med ett litet pinjeinslag och även en del kakao.
Det här hade lätt kunnat gå över styr om inte det funnits en frisk och viril syra. Sammetslena tanniner finns i utkanten någonstans.
Eftersmaken är en lång utdragen historia med fikon, russin, kaffe och mörk choklad. Allt avvägt med en frisk liten syrlighet. I eftersmaken noterar vi också lite alkohol(16,5%), som ännu inte bakats in i frukten.

Ett elegant vin i en modern stil, med en "renhet" över sig och sina friska körsbär.
Det är mycket av många smaker, men för den som gillar den här stilen, så är det en höjdare.

Betyg 4

Vinet finns inte i Systembolagets sortiment. Vi har köpt våra flaskor från näthandlaren Vinupplevelser, där priset är 595 kr.

Pensionärsmåndag och Barolo

Vintankar har sedan två år tillbaks infört pensionärsdagar på måndagar och fredagar. Det betyder helt enkelt att arbetsveckan har reducerats till en tredagarsvecka. Den gångna måndagen inleddes, på numera sedvanligt bruk, med en ordentlig genomgång av familjens tre morgontidningar. En stund framför datorn. Fysarbete i grönsakslandet.Vid lunchtid började det suga i Barolotarmen. Under eftermiddagens gräsklippning kretsade hjärnaktiviteten mest kring vilken Barolo jag skulle plocka upp ur källaren. Något inte allt för tungt eller tanninstint. Något lite enklare och vardagligt, det är ju trots allt måndag. Vi fastnade för detta!

2007 Cerrati "Vigna Cucco", Cascina Cucco
Vi har tidigare skrivit om våra intryck om Cascina Cuccos Cerrati av årgång 2005, årgång 2006 och årgång 2008. Nu alltså dags för 2007 men i version "Vigna Cucco".

Det kan sägas med en gång att det här var precis vad vi gick och längtade efter. Vardagsbarolo med en finstämd frukt, kanske av ett något mörkare slag än vad årgångarna ovan levererade. Körsbär, hallon, lite torkad frukt och en liten violpastill. Så känns inledningen. Trevlig syra och med finkorniga, rätt avslipade tanniner. Hyggligt lång eftersmak med lite örter, en mentholkänsla och mera frukt.

Förbaskat gott.
Otroligt med en barolo av det här snittet för 174 MUK hos Carlo Merolli.

Betyg 4




















l

Lite blandat

Brodern från norr med hustru har varit på västkusten i 10 dagar. Vi äter en del middagar ihop. Vi delar med oss av viner vi öppnar på egen hand, så det blir en del springande mellan husen med vinskvättar, med dom glada tillropen "Det här måste ni prova!".

Här kommer en kort sammanfattning av vad som vandrat mellan husen.

2010 Pizzulin Schioppettino di Prepott.
En druva jag kommit att uppskatta alltmer. Den odlas i Friuli, ofta på gränsen till Slovenien. Inte minst på Friuli-provningen i Köpenhamn i höstas stötte jag på en del intressanta saker. Det verkar som årgång 2011 av detta vin är det Schioppettinovin som är tillgängligt via "Bolaget". Ett klart underbetyg.
 Vi skrev om det för snart ett år sedan. Inte mycket som hänt, så vi sammanfattar det som gott, slankt, kryddigt och med en fin bärblandning. Ordentliga tanniner. Fin syra.
Betyg 4-

2012 Franken Silvaner Kabinett Trocken
Producent är Juliusspital.
Ett enkelt men ändå finstämt vin. Torrt så klart med lite inslag av citrus, päron, aningens örter och nektariner. Vi drack det till kokt torskrygg med skirat smör. Vinet lät den utsökta torsksmaken komma fram och höll sig lite diskret i bakgrunden.

Betyg 3

2008 La Pierre Noire.
Producent är Saint Jean du Barroux
Det här vinet provade jag i version 2009 för dryga månaden sedan, då jag var på en provning med vinmakaren själv (Philippe Gimel), vilket du kan läsa om här. Detta är ett enastående vin. Ett av de bättre jag druckit den här våren. Såväl årgång 2008 som 2009 är enastående viner, som kan lagras i ett flertal år.
Härlig mörk frukt och ordentligt med örter och mineraler. Tanninerna tar för sig rejält och detta tillsammans med en livgivande syra gör att vinet känns ungt. Som sagt gott redan idag, men den som har karaktär lägger undan ett par flaskor och om sisådär tre fyra år så har du ett riktigt stort vin.

Betyg 5-

2010 Pintas Character
Vinet är gjort på ett trettiotal lokala druvor.
Ett mycket fruktigt vin med sammetslena tanniner. Frukten är av det mörka slaget med inslag av viol och en del fat. Lite väl snällt till vårt grillade kött. Betydligt bättre på egen hand lite senare på kvällen
Betyg 4-
Vinet finns i beställningssortimentet för 249 kr, fast nu i årgång 2011.

Plan Pégau.
Chateau Pegau är en vingård som det anrika Domaine Pegau förvärvade för ett par år sedan. Den här vingården ligger ca 6 km från Chateauneuf-du-Pape och är ett årgångslöst vin gjort på druvorna 30% Grenache, 30% Syrah, 20% Merlot och resterande 20% en blandning av Carignan, Mourvèdre, Cinsault, Danlas, Alicante and Cabernet.
Vi hittar vi mörka bär, läder, lite stall och en del örter i doften. Smaken går mycket i samma stil med en fin bärkompott och finlemmade örter som främsta markörer.
Rejäla tanniner ger sig också tillkänna. Ett enkelt vin för vardagsbruk. Köpt av Franska Vinlistan, där en sexpack kostade 654 kr.
Betyg 3

2008 Mountford Chardonnay
Ett vin från Waipara, som ligger ganska långt nordost på den Nya Zeeländska sydön.
Inledningsvis är doften svag, men tar sig alltmer kvällen går.
Citrus, äpple, mineraler och tropisk frukt är vad vi nosar oss till.
En underbart god chardonnay, där citrus, äpplen och mineraler dominerar i munnen. Hyggligt lång eftersmak med tropisk frukt, balanserade toner av fat och ännu mera mineraler. Syran är magnefik med både friskhet och renhet som signum.
Betyg 4


Köpt en gång i tiden på "Bolaget" för runt 250 kr, om jag minns rätt. Detta är ett vin att hålla ögonen på, då det dyker upp härnäst.

Lytton Springs

Det är inte så ofta det serveras zinfandel eller zinfandelblandningar i Vintankarhemmet. Vi inhandlade för ett par år sedan några flaskor, som blivit liggandes i källaren. Dags att plocka upp en för att se om det är något att ha. För tre år sedan provade Frankofilen och det lät ju inte så illa.

2009 Lytton Springs
Producent är Ridge Vineyards, vars verksamhet går tillbaks till 1880-talet då anlades vingården Monte Bello högst upp i Santa Cruz Mountains, några mil söder om San Francisco med Silicon Valley och San Jose som närmaste grannar. Framgångarna för Ridge Vineyards startade i och med att Paul Draper knöts till företaget. Idag äger dom ett antal vingårdar runt om i Sonoma County bl a i  Creek Valley, Alexander Valley, Sonoma Valley m fl

Vingården Lytton Springs är belägen i dalen och sluttningen av den höjd som skiljer Dry Creek Valley från Alexander Valley, strax norr om Healdburg i Sonoma County. Vi är nu några mil norr om San Francisco

Druvblandningen är 71% Zinfandel, 23% Petite Syrah och 6% Carignan.
Vinet har legat runt 14 månader på amerikanska ekfat, 25% nya 70% ett,två och tre år gamla samt en liten del (5%) på fyra år gamla fat.

En ganska stor doft av björnbär, hallon, lite mynta och fat letar sig fram till vår nos. Lite svarta vinbär finns här, dock inte i någon stor omfattning. I bakgrunden någonstans anar vi oss till en del blommor och unset menthol.

Smaken är generös med sin nästan yppiga frukt, där björnbären och hallonen går igen ifrån doften. Nu kompletteras de av såväl blåbär som lite körsbär. Örterna är också påtagliga. Här finns lite rejäla tanniner, som anstränger sig att hålla tillbaks övertonerna i frukten samtidigt som de biter behagfullt i gommen. Syran ser också till att ge vinet ett friskt intryck. Eftersmaken är medellång, lite pepprig och med en hel del fat. Naturligtvis finns det även här rejält med mörk frukt. Lite sötlakrits precis i avslutet.
Visst är det gott. Visst passar det riktigt bra till våra hamburgare från Årnäs Kött inköpta på Coop i Frillesås. Ändå saknar vi ett lite elegantare anslag för att vi ska bli riktigt nöjda.

Betyg 4

• Vi köpte det här i december 2011 för 279 kr på "Bolaget". Just nu verkar vinet endast vara tillgängligt i Restaurangsortimentet för 319 kr. Fast då i årgång 2011. Vinunic importerar.

Corte Sant Alda 1998

För dryga månaden sedan hörde en av mina läsare av sig och undrade om jag ville testa årgång 1998 av Corte Sant Alda, då detta är en amarone som behöver bortåt  tio år för att visa sitt rätta jag, så var det så klart enkelt att tacka ja till detta trevliga erbjudande. Vi hade en liten mailkonversation som slutade med att Ola fick en Roccolo Grassi årgång 2007 av mig och jag fick ett litet paket med tre flaskor, varav Corte Sant Alda var en. Efterhand återkommer vi med våra intryck av de andra flaskorna.
Tack Ola.

Båda barnen var hemma den gångna helgen. Det är ju Håkan på Ullevi. Nationaldagen slutade med att vi spelade lite kort och åt lite hårdost. Givetvis en amarone till detta.

1998 Corte Sant Alda
Jag skrev lite om producenten, då jag drack deras 2004:a för dryga året sedan. Så jag hänvisar till det blogginlägget för den som vill veta mer om producenten. Vad vi tyckte om årgång 2006 hittar du här.

Det är ofattbart att det här vinet är 16 år gammalt. Det enda ålderstecknet är att färgen fått en liten tegelton. I övrigt har vinet en spänst och friskhet som signalerar ungdomlighet.

Redan då vi häller upp vinet på möter vi den för oss både bekanta och älskade amaronedoften: mörka körsbär en masse, torkad frukt och en lätt örtighet. Kanske inte så intensiv men med en särdeles elegans. Vi sniffar länge på vinet.

I munnen slås vi av den friskhet som detta sexton år gamla vinet levererar. Smaken är sannerligen komplex och har en stor elegans. Gott är bara förnamnet.
Vi möter först en massiv matta av söta, mörka körsbär som har en härlig spänst. Därefter lite mer mörka bär, främst solmogna björnbär. Katrinplommon, torkad frukt och några nypor av underbara medelhavsörter får oss att le belåtet mot varandra.
Minsann finns här inte också lite tanniner som ger vinet en härlig spänst, visserligen mjuka och sammetslena, men en del i komplexiteten.
Eftersmaken är riktigt lång och det är först där vi möter en lätt russinton. Här finns också det där klassiska amaroneavslutet i form av riktigt mörk choklad, som lämnar en sagolik liten bitterhet efter sig.

1998 var en hygglig årgång, men det är precis som Henrik Ungerth skriver i sin bok "Ammarone Mina Favoriter" att Corte Sant Alada ska drickas efter att den blivit 10 år gammal. Det är den här 1998:an ett påtagligt bevis på.

Betyg 5-

Än en gång. Tack Ola för att jag fick chansen att njuta av den här läckerheten.

Smaken av Piemonte. En ny importör.

För ett par veckor sedan damp det ner ett mail i boxen, som handlade om en ny importör av viner från Piemonte. Det är klart att vi blev intresserade. Vi svarade omgående och ville veta lite mer om vilka de var som låg bakom den här firman, deras bakgrund, hur deras sortiment såg ut mm.
Vi har på det sättet haft en liten mailkonversation. Vi har också fått möjlighet att testa några av deras produkter som varuprov. Det kommer därför att bli några bloggposter under sommaren. Den som vill kan själv klicka in sig på deras hemsida för att på egen hand se hur deras utbud ser ut.

Det här företaget drivs av två kvinnor i 40-50 års åldern, Ann McManus och Gabriella Edvardsson. Ann har sedan 2006 ett sommarhus i Piemonte och upptäckt en massa viner som aldrig hittar sin väg till den svenska marknaden och Systembolaget. Smaken av Piemonte har sin bas i Göteborg och har i första hand specialiserat sig på små och medelstora odlare i Piemonte, främst från Monferrato området.

I onsdags kom Vintankars dotter hem från Bryssel för att tillbringa Pingsten i Göteborg och också för att se Håkan Hellström på Ullevi.

Vi välkomnade henne med att dricka ett glas Spumante.

Spumante Brut 2010, Metodo Classico 

Producent är Antica Cascina dei Conti di Roero. Vingården är belägen i byn Vezza d´Alba i hjärtat av Roero. Familjen Olivero blev ägare i mitten på 1950-talet till den här egendomen på 15 ha. Idag är det pappan, mamman, dottern och svärsonen som utför allt arbete i företaget m a o ett riktigt familjeföretag.

Sex röda viner, tre vita och tre Spumante består deras produktion utav.

Kvällens Spumante är gjord på druvorna Arneis 80% och Nebbiolo 20%. Metodo Classico ibland kallad champagnemetoden betyder att vinet jäst två gånger. Den första i ståltank och den andra på flaska.

Färgen är halmgul med lite gröna stråk och med en oändlig ström av bubblor från glasets botten. Det är bubblor av en lite större variant.

Vi möts av en trevlig doft som är frisk och hyggligt stor. Vi känner lite blommor, honung, ananas, kiwi, gräs och aningens nybakat bröd.
I munnen får vi ett torrt och friskt bubbel med en hel del smaker. Vi noterar friska, mogna, gröna äpplen, lite citrus, ganska mineralrikt och med en lätt pepprighet. I eftersmaken dyker det upp lite krusbär, lime och aningens honung. Alldeles på sluttampen känner vi ett litet bittert avslut i form av mogen grapefrukt.
Vi gillar den här avslutningen som på något sätt blir törstsläckande.
Hela familjen nickar gillande. Det här var ju riktigt gott. Den här kan vi tänka oss dricka igen. Ja, vi lägger nog en order i beställningssortimentet (77095). Priset är 225 kr, vilket måste anses bra för ett så här trevligt mousserande vin.
Betyg 4-

2011 Nymphae  Monferrato Bianco
Producent är Tenuta Montemagno. Gården ligger ett par mil nordost om Asti.

Det här vinet är gjort på druvorna Sauvignon blanc 60%, Timorasso 30% och Cortese 10%. Timorasso är en helt ny druva för oss. Jag kan läsa mig till att det är en tålig druva med lite tjockare skal som gör vinet lite mer aromrikt.
Det här vinet har jäst på ståltankar, där det också fått ligga till sig i några månader innan det buteljerats.

Färgen är gyllengul

Det doftar av blommor, fläder, krusbär, lite citrus, tomatblad, havtorn och aningens acacia honung. En stor och tydlig doft som är riktigt trevlig.

Det är ett torrt vin, med rätt så kraftig smak, med en trevlig kryddighet och stor friskhet. Ganska så komplext.
Vi känner citrus, ordentligt med kryddor/örter, aningens fläder och krusbär. Hyggligt lång eftersmak och där kommer acacia honungen fram. En bra syra som ger vinet en ordentlig friskhet utan att för den skull kännas särskilt vass, snarare finns det en mjukhet i vinet som vi gillar. Ändå är det örterna vi faller för.

Vi dricker det här till en örtkryddad lax som legat på grillen. Smakerna gifter sig verkligen med varann.

Vi gillar verkligen det här vinet. Vi har broderns familj på besök. Alla nickar belåtet och undrar vad ett sådant här vin kan kosta. Priset är 158 kr på Systembolaget. Nästan så att vi sätter dit en fyndstämpel.

Betyg 4


Detta var de två första vinerna vi har provat ur Smaken av Piemontes vinportfölj. Två viner som vi gillar och som vi kommer att beställa mer av. Vi har ett par röda viner som vi ännu inte testat bl a en Ruché och en Grignolino, som vi kommer att återkomma med lite längre fram i sommar.

Chianti Classico från Castello Monsanto

Vi gillar att ha lite enklare chianti hemma för att kunna plocka fram till vardagsmaten. För ett par veckor sedan var det dags för vår sista flaska av den här bekantingen

2009 Chianti Classico, Castello Monsanto.
Producenten håller till i Poggibonso, nästan mittemellan Florens och Siena.
Det är det enklaste av producentens chiantiviner. 

Vinet är gjort på 90 % Sangiovese och de resterande 10 % består av Canaiolo och Colorino. Druvorna kommer från familjen Bianchis egna vingårdar.
Vinet har fått en uppfostran på "Botti" (50 hl träfat) i 12 månader innan det buteljerats, därefter ytterligare tre månader på flaska innan det är moget för marknaden.

Vi känner dofter av  körsbär, svart te, lite örter och en diffus nyponros.

I munnen får vi ett vin, där vi till en början känner körsbär, körsbärskärnor och örter. Efterhand tillkommer lite lingon, aningens tranbär, men det är ändå körsbären (en liten syrligare variant) som spelar huvudrollen. Lite mineraler med en järnaktig ton finns där någonstans. Bra alert syra och med aktiva tanniner.
Ett bra vardagsvin. Lite enkelt kanske. Det var tusan vad flaskan tog slut fort.

Vi gillar den här typen av vin till vår vardagsmat.

Betyg 3+

Vinet finns i beställningssortimentet för 151 kr. Nu är det årgång 2010 som gäller.

4 B-Viner och en Moscato

I fredags testade vi fyra viner som kommer från fyra olika distrikt, men med den gemensamma nämnaren att områdena börjar på B. Vi testade först vinerna till lite olika grillade korvar från Årnäs Kött & Charkdelikatesser. I Coopbutiken i Frillesås inhandlade vi grillkorvarna: ostkorv, ädeljäger, brännäslan och vildlökskorv. Vi lät sedan vinerna få göra sällskap till en lite kryddad kyckling som vi grillat.

Bourgogne, Brunello, Bordeaux och Beaujolais

2007 Brunello di Montalcino, Caprili

Det här vinet upptäckte jag på Gambero Rosso Eventet 2013 i Köpenhamn. Några månader senare släpptes vinet på SB. Vi köpte ett gäng flaskor och  "bloggade" en flaska omedelbart.
Nu ett år senare har det inte hänt så mycket, men det behövs ju inte, då vinet är så här gott och läckert. Det utnämndes till kvällens vin.
Doften är försiktigt elegant med körsbär, hallon, örter och läder i epicentrum. Precis som senast finns där en bakomliggande fond av blommor och fat.
Det är i munnen det här vinet växer och blir urläckert.

Smaken har en härlig frisk ton av körsbär och skogshallon och med lite krossade körsbärskärnor. Gott om örter. En livgivande och alert syra ger vinet både friskhet och ungdomlighet, utan att på något sätt gå över gränsen och bli vass. Härliga lätt bitande tanniner gjorde vinet till överlägsen vinnare till maten.
Eftersmaken är lång och här kommer det fram lite fat i lagoma mängder: vanilj, kakao, sötlakrits, lite rostat kaffe och en violpastill.
Vi noterar att vår sista flaska ska få ytterligare ett par år  i källaren, inte för att det egentligen behövs, men mest för att stilla vår nyfikenhet om vart det tar vägen.
Betyg 4++
Vi betalade 269 kr på SB. Nästan så vi sätter fyndstämpel på det.
Nu verkar det slut. Det är bara att hoppas att importören Ad Libitum plockar in nästa årgång.




2009 Hautes-Cotes de Nuit, Cuvée Prestige "La Croix".
Producent är Domaine Mongeard-Mugneret. Du som vill veta mer om producenten klickar in  på bloggen Rara droppar och kan där läsa om ett vingårdsbesök.
Vi gillar det här vinet i den här årgången. Detta var sonens (26 år) favorit.
Det doftar av de allra ljuvligaste fullmogna hallonen man kan tänka sig. Lite örter finns där också och så några varv med pepparkvarnen. Pinot Noir doften går rätt fram till vår nos.

I munnen noterar vi omgående röda bär som hallon och jordgubbar. Trevliga örter och lite svartpeppar. Eftersmaken är hyggligt lång och här kommer lite mörkare bär fram som svarta vinbär men också en liten, liten sötlakrits ton. En bra syra skänker friskhet åt vinet. Tanninerna är finlemmade, runda och behagfulla.
Vi gillar verkligen den här Bourgognen i sin enkla lite vardagliga stil, men den är riktigt god!!
Betyg 4

Inhandlad av Franska Bolaget under 2011. Vi betalade 1 044 kr för en sexpack. Vi delade denna med vår gode vän LM. Idag kan jag tycka det är synd att jag inte behöll hela själv, men delad glädje är dubbel glädje!

2005 Le Haut-Médoc de Giscours
Ett vin från västra stranden om floden Gironde, precis utanför kommungränsen Margaux. Vinet är gjort på druvorna Cabernet Sauvignon och Merlot samt en liten skvätt Cabernet Franc.

Doften är lite mörk med höstlöv, kompostjord och svarta vinbär som främsta kännetecken. Lite cederträ, cigarrlåda och läder finns smygande i bakgrunden.

I gommen får vi mörka bär främst svarta vinbär, lite blåa plommon, en del örter och lite trevliga fat. Tanninerna är ordentligt avrundade utan att vara mesiga. Bra syra. Eftersmaken är medellång och här kommer mer mörka bär, rostade fat, lite vanilj och ett pikant inslag av tobak.
Ett riktigt trevligt vin, framförallt till maten. Vinet uppvisar en del mognadstecken och ska nog drickas de närmaste åren.

Betyg 4-

Vi köpte den här flaskan i ett paket från Winefinder som kallades "Petits Chateaux". 2 flaskor från sex olika producenter i Bordeaux. Snittpriset per flaska var 158 kr.

2013 Morgon, Marcell Lapierre
Ett vin från Beaujolais gjort på druvan Gamay till 100%.

Doften domineras av röda bär, lite violer, våta stenar och aningens örter. Det är dock de röda bären som dominerar, nästan lite påträngande och aningens artificiell.

Ett s k naturligt vin. Ekologisk odling. Inga tillsatser av
svavel eller andra ämnen för att klarna vinet.
Marcel Lapierre var en föregångare i Beaujolais.

I munnen får vi ett lätt och friskt vin. Slankt och verkligen ungdomligt, ändå långt borta från avarten Beaujolais Nouveau.
En kompott av röda bär med lätta stenmineraler. Lite örter i eftersmaken.
Vinet delar oss i två läger. Några tycker det är tunt, lite tamt och saftliknande. Jag med instämmande av sonen tycker vinet är charmigt med en läcker frukt, fina mineraler och uppfriskande syra. Och visst tusan finns det finlemmade tanniner.
Idag lite väl ungt kanske, men ändå ett behagfullt sommarvin.

Betyg 3+

Priset är 198 kr i beställningssortimentet.

2013 Moscato d´Asti, G D Vajra
Ett ungt, friskt mousserande vin som gjort för sommarens bär- desserter. En perfekt avslutning till vår dessert på jordgubbar och glass.
Druvorna till detta vin kommer från vingården Riforno i kommunen Mango. Vingården, som ligger med sydligt läge på toppen av en kulle, planterades mellan åren 1986 och 2007.

Det doftar fläder, citrus och äpplen. En öppen, pigg och frisk doft.

I  gommen får vi ett mycket piggt och friskt vin, med en liten pärlande touch. En fräsch fruktsötma parad med en trevlig syra gör att vinet känns väldigt friskt. Vi känner citrus, lite äpple och en del fläder, som efterhand kompletteras med mineraler, päron och en lätt förbisvepande fläkt av honung.

Betyg 4

Alkoholhalten är låg (5,5%), vilket är positivt, då det är en törstsläckare också!!

Priset på "Bolaget" är 99 kr , vilket vi tycker är ett bra pris för den här godsaken.

Roséchampagne från Alexandre Bonnet

En fantastisk helg så här i skiftet maj/juni. Slitet i trädgården är inte riktigt över. Vi har tre saker kvar att få i jorden: zucchini, majs och bönor. Det blir lite lantarbete den här helgen.
Brodern från norr kom ner i torsdags, så nu blir det en del vinprovning och gemensamma middagar.
Vi startade i fredags då det var vår tur att stå för mat och vin. Mer om detta om en eller två dagar.

Vi fick för drygt en vecka sedan ett mail från Pretto PR om möjligheten att få testa en roséchampagne. Vi tackade ja och ett par dagar senare hämtade jag ut  varuprovet i Godisbutiken i vårt lilla samhälle.
Importör är Mondowine, som ingår i PrimeWineGroup. Nu sker en relansering i presentförpackning designad av Ida Sjöstrand. Vintankar till en generation, som både när det gäller viner och människor, i första hand ser till innehållet och mindre till förpackningen.

I fredags startade vi upp kvällen med att använda den här champagnen som en aperitif. Alla visste att det var ett varuprov och ombads komma med någon form av omdöme.

Perle Rosé Brut, Alexandre Bonnet
Alexandre Bonnet håller till i Les Riceys i distriktet Aube. 96% av byns odlingar utgörs av Pinot Noir. Bonnet är byns största producent med en årlig produktion på ca 650 000 flaskor.

En champagne som är gjord på Pinot Noir till 100%.
Tillverkning: Pinot Noir druvan kommer från olika delar av byn "Les Riceys". Mogna och extraktrika druvor skördas, musten kyls ner och sedimenteras under två dygn. Jäsning sker i rostfria ståltankar vid låg temperatur. Efter malolaktisk jäsning blandas basvinerna och ny jäst tillsätts för en andra jäsning på flaskan. Vid degogering tillsätts 9% stilla rött vin. Dosagen är 9 gram socker per liter.
Källa: Importörens hemsida


Vårt samlande omdöme blev att det här var gott, väldigt friskt, torrt och törstsläckande. Lättdrucket och svalkande. Ett bra aperitifvin!!

Ibland kan färger bli lite annorlunda på kort mot verkligheten, men inte den här gången. Bilden ovan visar med all tydlighet den lustfyllda färgen som den här champagnen har.

Vi möts av en rödbärig doft, hallon, jordgubbar och smultron dominerar. Lite rosor, citrus och nybakat bröd cirkulerar runt de röda bären.

Smaken har en spritsig hallonton som främsta markör, men visst lite jordgubbar, körsbär och smultron kan vi också notera, Här finns en tilltalande kryddighet och en läskande syrlighet som bär mot blodapelsin.

Det här är ett enkelt, men ändå välsmakande och läskande bubbel. Det går naturligtvis inte att jämföra med storheter som Gossets rosé, men den är ju nästan dubbelt så dyr. Ska vi leta brister så saknas väl en del charm och även det där "egna".
Trots detta så tycker vi att det är gott och roséchampagne skapar en lyxkänsla. Vi dricker det mer än gärna igen!
Roséchampagne vill gärna krypa upp i pris, men de 259 kr som den här kostar tycker vi är ett köpvärt pris.

Betyg 4-

Priset på Systembolaget är 259 kr och den här champagnen finns i många av landets butiker. Finns även på halvflaska.