2019 Cursalet från Gillardi

Vi fortsätter med vårt Dolcetto-projekt. Jag fick på försommaren mail från en vinimportör, som tyckte jag borde prova två Dolcettoviner som han importerar. Sagt och gjort jag knappade in en beställning på SB:s hemsida. Kort därefter hämtade jag ut mina flaskor på mitt lokala Systembolag. I går var det dags för att prova den första. 

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

- 2021 "Piandelle Mascha), Crissante 

- 2020 Dolcetto Dogliani San Luigi, Chionetti

- 2021 Docetto d´Alba från Elio Sandri

- 2021 Amalia Dolcetto d´Alba

- 2015 San Fereolo

2025 har jag fortsatt med dessa:

- 2020 Bricco Mollea Dogliani från trediberri

- 2023 Dolcetto d´Alba från Principiano

- 2019 Tre Passi Avanti Cantina Gentile Dolcetto di Ovada

- 2014 Du Riva Dolcetto d´Ovada Superiore, Tacchino

- 2022 Dolcetto d´Alba Vigna Scot, Cavallotto

- 2023 Dolcetto d´Alba från Mascarello

- 2022 Dolcetto, Enzo Boglietti

Azienda Agricola Gillardi (det fullständiga namnet) är ett familjeföretag. Det hela tog sin början 1890, då Giovanni Battista flyttade från Piemonte till Provence och startade en vinhandel. Några år senare återvände han till Langhe och började odla druvan Dolcetto. 1923 räknar familjen Gillardi som den egentliga starten då sonen Giacomo köpte vingården Cascina Corsaletto i Farigliano (ca 60 km söder om Turin).och började odla Dolcetto, men det dröjde fram till 1980 innan de buteljerade vin under egen etikett. De har också några vinfält i Barolo och La Morra för produktion av Barolo

Idag är det Elena och fadern Giacolino som förvaltar vingården och dess historia.

Två Barolo och två Dolcetto är deras "historiska viner", men sedan några år tillbaka odlar dom även Syrah, Merlot och Cabernet Sauvignon.

Vingården sköts enligt ekologiska principer utan att vara certifierad.

Vi dricker den här kvällen deras "Cursalet" som till 100% är gjord på druvan Dolcetto, som vuxit på vinrankor med en ålder på dryga 85 år. Vinfältet är på knappt 2 ha och jordmånen är en kalkrik lera.

Druvorna skördas för hand, pressas varsamt och får jäsa på en blandning av stål- och cementfat. Vinet får sedan vila upp sig i ca 11 månader på dessa stål- och cementfat innan det buteljeras.

De gör mellan 9000 och 11000 flaskor av denna Dolcetto.

Färgen går i en granatäppelröd nyans med några violetta stråk.

Doften inleder med lite höstlöv och läder, men efter en kort stund i glasen är det den mörka frukten som dominerar. Här fins också inslag av nypon, kryddor, krossat stengrus samt någon ros och viol. En mycket trevlig och angenäm doft.

Detta är en riktigt god Dolcetto. Vi faller direkt för den. Årgång 2019 är i ett underbart drickfönster just nu. Kommer säkert föbli så i ett par år, men tveksamt om den kommer att utvecklas så mycket mer. 

Ett friskt och rätt så slankt vin. De mörka bären dominerar smakintrycken: björnbär, blåbär, plommon, mörka körsbär och några hallon. Här finns också lite örter och en fin kryddighet. En fin och bra syra som tillsammans med de fogliga tanninerna bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är medellång där den mörka frukten och de finstämda kryddorna dominerar. alldeles i avslutet anar vi en violpastill. Så läckert!

Betyg 4

Vi betalade 259 kr på SB. De flesta Dolcetto brukar ligga runt tvåhundringen, men jag lägger gärna till ett par tior för att få Cursalet i årgång 2019.

Av SB:s hemsida verkar det som de endast levererar till Halland och Västra Götaland.

Transmission Rosé 2018/2019/2020 från Virginie T

Sommaren återvände i går (lördag) med att bjuda på soligt, riktigt varmt (+24) och svag vind. Vi tog tillfället i akt att njuta av en roséchampagne på altanen. Det fick bli en från Virginie T. Det här är en producent som vinvännen Lars i Östersund introducerat för oss. Vi köpte 5 olika cuvéer. Häromveckan testade vi den första  

- Transmission Brut 2012/2013/2014

Det är hög tid för cuvée nr två, som får bli deras Rosé.

Virgine T. är ett familjeägt champagnehus grundat av Virgine Taittinger och hennes son Ferdinand Pougatch-Taittinger. Virgines far Claude ledde champagnehuset Taittinger i 46 år och hennes mor Catherine de Suarez d´Aulan ägde Piper-Heidsieck från 1851 till 1988. Att Virgine skulle hamna i champagnebranschen var ganska givet. 1986 och dryga 20 år framåt arbetade hon vid sidan av sin pappa och lärde sig hantverket.

På baksides etiketten finns ett släktträd uppritat.

Färgen går i en vacker laxrosa nyans. Små fina bubblor strävar i en aldrig sinande ström upp mot ytan i glaset.

Den här champagnen har druvmixen chardonnay (55%) och Pinot Noir (45%). Det är en blandning av årgångarna 2018/2019/2020, där 75 % kommer från vinfält med statusen Premier Cru och 25% Grand Cru. 

90% av vinet har fått jäsa på stålfat och resterande 10% har fått jäsa på ekfat.

Det degorgerades 2:a kvartalet 2024 och fick då en dosage på 7 gr/Liter.

Doften är packad med röda bär, röd citrus, röda äpplen, aningens rosor, daggvåt grusgång och en diskret ton av nybakat bröd. Väldigt trevlig doft!

Smaken är precis vad doften signalerar. Riktigt god. Visst är det här en ung roséchampagne, som med all säkerhet kommer utvecklas en del. Med detta sagt vill jag ändå påstå att den redan idag smakar förbaskat gott och är redo för att avnjutas.

I smaken hittar vi en hel drös röda bär: smultron, hallon, syrliga jordgubbar, körsbär och några tranbär. Fin syra som för våra tankar till röda äpplen typ Cox Pomona. Även citrusen går åt det röda hållet med blodapelsin, boldgrape och mandariner. I eftersmaken blir blodgrapen än mer tydlig och vi noterar då även en finstämd kryddighet.

På vår altan en sensommardag i september blir det här strålande gott!

Betyg 4+

Priset ligger på drygt en femhundring, vilket måste anses hyggligt för en roséchampagne av den här kalibern. Vår flaska är köpt av näthandlaren Winedrops.

2016 Barolo, Massolino

Hustrun hade nyligen fyllt år. Dotterns sambo från Sardinien hade lovat att laga en äkta Carbonara tillagad på sardisk vis. Ja det blev så klart riktigt förbaskat gott.

Mitt bidrag blev att hämta en flaska Barolo ur källaren. Det blev en flaska från det välrenomerade året 2016 och från en producent, som jag alltid hållit högt.

Massolino är ett familjeföretag som grundades 1896 av Giovanni Massolino i Serralunga d’Alba i Piemonte. Serralunga är en liten pittoresk by 400 meter över havet med ca 500 invånare. Byn är belägen på en av regionen Langhes kullar mitt i hjärtat av Barolos produktionsområde. Giovanni Massolino var en ihärdig och företagsam man som i samband med att han startade sin vinfirma även var först med att introducera elektriskt ljus i byn. På 1930-talet började man att utöka sina odlingar och kom så småningom över riktiga pärlor till vingårdar: Margheria, Parafada och Vigna Rionda. 2007 införskaffade dom vingården Parussi i grannområdet Castiglione Falletto.

Massolinos vingårdar ligger omgärdade av bergsryggar i en dalgång som skyddar från vind och storm och ger ro åt druvorna som behöver en lång mognadsperiod. Massolinos viner görs i traditionell stil med jäsning i låg temperatur och lagring i stora fat av Slovensk ek.

Detta är deras enklaste Barolo. Dom gör knappt 40 000 flaskor årligen. Druvorna kommer från några olika vinfält runt Serralunga. Vinrankorna har en ålder mellan 10-55 år. Avstjälkning, varsam pressning, maceration i 48 timmar innan jäsningen startar. Jäsning sker med skal i 7-10 dagar i stora cementtankar. Skalkontakt i ytterligare 5-8 dagar innan vinet pumpas över till stora ekliggare (3200-4500 liter). Cirka 30 månaders vila på dessa ekfat innan det får en kortare tid på ståltank. Först därefter sker buteljering.

Jag har tidigare bloggat om årgångarna 2003, 2005, 2006 och 2016 Klickar du på resp årtal får du mina tankar om just den årgången.

Färgen går i en granatäppelröd nyans med en touch av violetta toner.

I doften nås vi till en början av jord, höstlöv och lite läder, men efter en kort tid i våra glas är det den röda frukten med lite mörkare toner som tar över. Här finns också en kryddighet, lite nypon, krossad sten samt inslag av violer och rosor. En mycket trevlig och angenäm doft.

I gommen känns det medelfylligt med en väl utvecklad smak. Ja nästan så att smakerna börjar få vissa mognadsdrag. Här finns mörkröda körsbär, vildhallon, blåa plommon och några tranbär. Vi noterar också en fin samling örter och kryddor. Visserligen av det mer diskreta slaget, men ändå tydliga.

Bra syra och fogliga lite smånafsande tanniner.

I eftersmaken aningens lakrits, violer och rosor.

Ett förbaskat gott vin helt enkelt, som säkert kommer utvecklas en del med stigande ålder.

Betyg 4++

Min flaska köptes på hösten 2020 när den släpptes på SB. Priset var då 339 kr, vilket jag idag kan konstera var ett synnerligen bra pris för ett vin av den här klassen