Två Barolo från 2006: Azelia och Roagna Vigna Rionda

Det har blivit dåligt med Barolo den senaste tiden, så det fick vi så klart råda bot på. Ur källaren plockade vi fram två flaskor båda från 2006.

2006 Barolo Azelia
Azelia ligger i Castiglione Falletto, en liten by i hjärtat av området Barolo. Azienda Agricola Azelia startades av Alfonso Scavino år 1920 och idag driver sonsonen Luigi och hans son Lorenzo arvet vidare. Idag omfattar den 16 ha och de odlar Nebbiolo, Barbera och Dolcetto. Årsproduktionen ligger på cirka 80 000 flaskor fördelade på fem olika Barolo varav fyra är vingårdsbetecknade, därutöver gör dom en Langhe Nebbiolo, en Barbera och en Dolcetto. På Systembolaget är det deras Langhe Nebbiolo och Barolo normale som är tillgängliga.

Deras vingårdar ligger i Castiglione Falletto, Serralunga d´Alba och Montelupo Albese. Druvorna till deras Barolo normale, som vi dricker, kommer från 6 olika vingårdar belägna i Castiglione Falletto (30%) och Serralunga d´Alba (70%). Druvorna kommer från vinstockar som har en genomsnittsålder på 40 år. Precis som för alla andra viner dom gör så sker jäsningen medelst naturlig jäst på ståltankar. Ingen klarning eller filtrering. Vinet har fått mogna i 24 månader på stora ekfat.

En ganska typisk barolodoft med röda bär, örter, nypon, rosor och violer samt lite steniga mineraler kan vi notera. Inte så stor och påträngande mer försiktig och elegant.
I munnen är det slankt och i centrum står röda bär såsom syrliga körsbär, tranbär och några skogshallon. Örter och kryddor piffar upp intrycken. I den medellånga eftersmaken blir det mera röda bär, som nu sällskapar med lakrits, nypon, rosor och violer. Bra syra och småbitande tanniner ger både ryggrad och karaktär åt vinet.
En stabil och bra Barolo. Visserligen inga stordåd, men ändå en riktigt bra vardagsbarolo. Jag tror inte på så mycket mer utveckling, men den håller sig så här i flera år till, tror jag.
Betyg 4
På "Bolaget" är det årgång 2014 som gäller till priset 315 kr.


2006 Vigna Rionda, Roagna
Producent är Roagna. Dom äger totalt 20 ha, varav 12 ha är planterade med vinrankor. Dom flesta av vingårdarna ligger i Barbaresco. Mellan åren 2003 och 2006 arbetade dom tillsammans med Thomas Canale, ägare till vingården Vigna Rionda belägen i  Serralunga d´Alba. Det gjordes ca 8 000 flaskor per år för dessa fyra årgångar.

Det har gått snart tre år sedan jag senast drack den här årgången och då gick mina tankar så här. Lite spännande är det att se hur det utvecklats sedan den senaste påhälsningen. 

Det kan väl avslöjas omgående att det här har utvecklats till ett sagolikt gott vin. En alldeles underbar Barolo.

Vi möts av en trevlig doft. Inte alls lika diskret som Azelia. Betydligt mer tydlig och större djup, men detta utan att bli påträngande. Här finns en fin samling bär. Mestadels röda, men någon liten mörkare ton noteras. Örter, lite kryddor, aningens läder, nygrusad trädgårdsgång samt nypon, rosor och violer bjuder upp till en härlig doft.

Fast det är när vi tar den första lilla klunken som vi inser det här vinets storhet. Slankt med en bra intensitet och djup i den förföriska frukten: syrliga körsbär, tranbär, några lingon, söta jordgubbar och en liten mörkare ton i bakgrunden av diverse skogsbär. En härlig friskhet genom hela vinet. Örter, kryddor och nypon ökar på komplexiteten. Bitande tanniner på ett väluppfostrat sätt, gör vinet exemplariskt till vinterns lite köttiga maträtter. Eftersmaken är något längre än medel och den läckra frukten får nu sällskap av mineraler, nypon, lite lakrits, violer och rosor.
Just nu är Vigna Rionda årgång 2006 inne i en fantastisk drickfas. Och jag tror det kan utvecklas lite ytterligare, så du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom.
Betyg 5-
Den här flaskan köptes på SB för 399 kr på våren 2011. Det blev ett väldans rabalder i den då mycket livaktiga bloggosfären om lagringspotential, flaskvariation mm. Jag kan bara konstatera, så här nästan åtta år senare, att det är en sagolik Barolo. Åtminstone i min bok.

Två italienska viner från 2013: Barricadiero och Il Frappato. Ekoviner definitivt kanske t o m Naturviner?

Jag vill ju gärna lämna mitt bidrag till en minskad miljöförstöring. Jag började redan på 1980-talet med husbehovsodling enligt organisk-biologiska metoder. Medlem så klart i FOBO. Sedan skall en ju så klart vara konsekvent i allt sitt agerande, men det klarar jag inte. Miljötänket finns där bak i huvudet, men jag erkänner det blir ett par flygresor om året till destinationer i Europa. Väljer bilåkande, då kollektivtrafiken blir för omständlig, dricker inte bara ekoviner, men försöker ta reda på fakta om de viner jag köper e t c.

Ekologiskt, organiskt, biodynamiskt, krav eller naturvin. Begreppen är många. Ibland används dom som synonymer. Jag tycker att Per Karlsson har gjort ett gott försök, i ett blogginlägg på bkwine, att reda ut begreppen. Den som vill fördjupa sig i det här ämnet får rådet att läsa Pers och Britts bok Vinet och miljön, ekologiskt, biodynamiskt och naturligt. Jag skrev en recension om boken här på bloggen för snart fyra år sedan, som du kan läsa här.
Två viner som faller in under beteckningen Ekoviner och som av många också betraktas som Naturviner drack vi tillsammans med goda vänner under trettondagshelgen.

2013 Barricadiero Offida Rosso.
Producenten Aurora startades av ett gäng goda vänner på 1970-talet. Idag är det populärt med eko-odling, biodynamiska odlingsmetoder etc, men då i mitten på 70-talet var det inte så. Dom har därför varit lite av föregångare och banat vägen för eko-tänket bland vinbönder.
Nu är det nästa generation som för traditionen vidare. Idag omfattar vingården 32 ha, varav 10 ha vinodlingar, 2 ha olivodling, 1 ha fruktträd, 5 ha varierande grödor och resten skog.
Geografiskt befinner vi oss i närheten av Offida i distriktet Marche.

Barricadiero är gjort på druvan Montepulciano, där druvstockarna är dryga 20 år. Ibland har dom haft 5% Merlot eller Cabernet S, men årgång 2013 ska enligt deras hemsida vara Montepulciano till 100%. Vinet har fått ligga till sig i cirka två år på 228 liters ektunnor. Vinet buteljerades i januari 2016.
Etiketten är designad av konstnären Carlo Marchetti.

I doften hittar vi lite mörkare toner, där särskilt läder, jord och mörka bär sticker ut, men även lite örter och aningens viol kan noteras.
I munnen är det de mörka bären i form av björnbär, blåbär, körsbär och katrinplommon som omedelbart möter oss. Örter och kryddor kompletterar på ett förtjänstfullt sätt. Lägger vi sedan till järnhaltiga mineraler (tänk blod), stenmineraler och några florala toner så blir bilden nästintill komplett. Bra syra och småbitande tanniner ger både ryggrad och karaktär åt vinet.
Betyg 4
Årgång 2012 finns i beställningssortimentet för 296 kr. Den är t o m kanske något vassare. Mina tankar finns här.


2013 Il Frappato, Arianna Ochipinti
Producenten Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68.

Min favorit är utan tvekan Il Frappato. Det är gjort till 100% på druvan Frappato, därav namnet. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slavonsk ek. Vinet är ofiltrerat. Åtskilliga blogginlägg har det blivit. Du som vill veta vad vi tyckt om tidigare årgångar klickar på resp årtal så hittar du våra tankar om just den årgången:  2010, 2011, 2012, 2013 och 2014.

Återigen en flaska med drickglädje från Arianna Occhipinti. Det är faktiskt likadant varje gång vi öppnar en flaska Il Frappato. 2013 är i ett perfekt skick nu
Den underbara frukten (mörka körsbär, mörkröda hallon,tranbär). De underbara kryddorna och mineralerna(krossad flintasten, grus, vulkan). Och de förföriska blommorna. Slank, bra syra och läckra lättsamma tanninerna.
Strålande gott helt enkelt.
Betyg 5-
Jag köper mina flaskor i Köpenhamn hos den mycket gemytliga mat- och vinaffären Cibi e Vini. Minns jag rätt betalade jag runt 260 DKK.
Det finns en svensk importör och det dyker upp flaskor emellanåt. Dom försvinner väldigt fort.

2012 Blanc de Blancs, Franck Bonville och Empreinte, Doyard-Mahé

Jag upptäcker att de två champagner vi drack på nyårsaftonen förblivit obloggade. Detta måste så klart åtgärdas.

Franck Bonville har sin huvudsakliga verksamhet runt byn Avize. Dom äger 77 vingårdslotter i Grand Cru-byarna Avize (15 ha), Cramant, Oger och Le Mesnil-sur-Oger. Enligt deras hemsida gör dom fem olika cuvéer på uteslutande Chardonnay samt en roséchampagne som innehåller 12% Pinot Noir från ett vinfält i Ambonnay.
Det hela tog sin början då 1900-talet var ungt. Alfred Bonville började köpa upp mark som han bedömde som lovande. Tillsammans med sonen Franck köpte dom 1937 den gården i Avize som blivit deras centrum. På 1970-talet blev det Francks son Gilles som förde firman framåt. Nu är det fjärde generationen vinmakare som genom Olivier Bonville bär huvudansvaret.

Jag har druckit ett par av deras cuvéer tidigare. Brut Grand Cru Blanc de Blancs och 2012 Pur Mesnil, vilka båda två föll mig i smaken.

2012 (Millésime) Grand Cru Blanc de Blancs
Den är gjord enbart på druvan Chardonnay, som vuxit på 40 år gamla vinstockar på deras vinfält i Avize. Den har legat runt fem år på sin jästfällning innan den degorgerades i dec 2017. Dosagen var drygt 6 g/l.

Färgen är blekgul med massor av små fina bubblor, som i ett till synes oändligt flöde tar sig upp från botten på glaset till ytan. Ett litet skådespel i sig.

Doften är frisk och domineras inledningsvis av en mineralton som för tankarna till våta berghällar och grusiga trädgårdsgångar. Tämligen omgående kompletteras detta med inslag av gulaktiga frukter: sommaräpplen, päron, plommon, persika, mango och så lite citrus. En finstämd av rostat bröd kan vi ana i bakgrunden.
Smaken är frisk och samtidigt lite krämig. Mycket av dofterna återkommer i smaken: sommaräpplen och gula päron, persika och mango, lime och apelsinskal och så en trevlig stenaktig mineralitet. Gedigen syra utan att bråka det minsta.
Visst är det här en ung champagne och säkert kommer den att utvecklas ytterligare, men ändå riktigt god redan idag,
Betyg 4+
I beställningssortimentet kostar den 485 kr. Mycket pengar så klart, men också väldigt mycket champagne för den slanten.



Doyard-Mahé
Det hela tog sin början 1927 med Maurice Doyard, då han la grunden till verksamheten. Idag fyra generationer senare är det Carole Doyard som driver företaget. Vingårdarna ligger i utkanten av den lilla staden Vertus. 1952 tog dom över Moulin d´Argensole som sedan dess varit deras hem. Vineriet är också beläget här liksom vinkällaren.
Vingården omfattar 6 ha och årsproduktionen ligger på cirka 50 000 flaskor fördelade på sex olika cuvéer.

Empreinte
Den är gjord på enbart druvan Chardonnay.  60% är från 2016 och resten s k reservvin. Degorgeringen ägde rum i juli 2018. Dosage runt 10 g/l.

En i grunden ganska enkel champagne, men med en hel del charm och karaktär. Den behöver serveras väl kyld pga av den i mitt tycke höga dosagen, men görs detta blir resultaten en lättdrucken och trevlig välkomstdryck.

I doften finns päron, äpplen, lite citrus, någon krydda samt en viss floral ton.
I munnen återkommer gula päron och gröna äpplen, en del citrus, viss nötighet och mineralitet.

Betyg 3+

2016 Marge Celler de l´Encastell

Förra inlägget handlade om Raimon Castellvis projekt i Montsant. Nu vänder vi kosan till Porrera i Priorat. Vilken underbar provning vi var med om på hösten 2017 på vår resa med Club Amarone, då vi träffade Raimon och provade ett par olika årgångar av de fyra olika viner som Celler de l´Encastell producerar. Du kan läsa om den eftermiddagen här.

Vi provade då bl a annat årgångarna 2012 och 2014 av Marge. Båda årgångarna imponerade på mig och jag gav dom betyget 4.

2016 Mar

Druvmixen varierar mellan åren. Den domineras alltid av Grenache och för 2016 är blandningen: Grenache (50%), Carignan (10%), Merlot (20%), Cabernet Sauvignon (15%) och Syrah (5%). Dessa har vuxit på de branta sluttningarna på vinfälten MAS D´EN FERRAN och ELS ARBRES.

Vinet har fått tillbringa ett år på delvis nya fat av amerikansk ek och delvis på fat som använts en gång tidigare till deras vin Roquers de Porrera.

Marge är namnet på de stenmurar som utgör Priorats terrasser och därmed fått ge namn åt det här vinet. Mycket passande med tanke på hur vinfälten där druvorna till Marge växer.

Ett vin som skapt för diverse grytor av olika slag. Årgång 2016 är full av nyanser. Visst finns här kraft för att matcha vinterns grytor, men inte på samma sätt som en del tidigare årgångar.

I doften hittar jag mörka bär, men också inslag av lite ljusare bär. Örter och kryddor av provencalskt eller om man så vill medelhavsformat är påtagliga liksom en härlig mineralitet av typen makadam och skiffer. Ett visst liten blommig ton noteras också.

I gommen är det frukten som omedelbart pockar på uppmärksamhet. Det börjar med lite mörkare toner från björnbär och blåbär, men går efterhand mot lite mörkröda bär som körsbär och hallon. Precis som i doften följs bären av en finstämd elegant samling provencalska örter och medelhavskryddor. Balansen mellan frukten och kryddorna är imponerande. I den långa eftersmaken kommer mineralerna fram tillsammans med kakao, aningens espresso, violer och rosor samt unset vanilj. Inslaget av frukt och bär är hela tiden närvarande. Visst finns här tanniner, som nafsar runt i gommen och bjuder på ett litet motstånd. Precis som jag vill ha det.

Ett vin vi verkligen gillar och precis som jag skrev tidigare är det helt underbart till vinterns grytor, men också till sommarens grillade köttstycken. Klart njutbart även till lite plockmat.

Betyg 4

Vinet finns i beställningssortimentet hos Systembolaget och kostar där 260 kr

2016 Lo Cirerer de Cal Bessó i Montsant

Viner från Spanien och då främst Rioja drack vi ganska så flitigt av under 1990-talet. Efter millennieskiftet har det blivit viner från Italien som totalt dominerar våra dryckesval. På senare år har Spanien börjat smyga sig in i våra vinförråd igen. Fast nu är det Priorat som vi främst dricker. 2017 gjorde vi en resa med Club Amarone till Barcelona och Priorat. En fantastisk upplevelse att besöka dessa små odlare i det bergiga och mycket karga Priorat-landskapet. Det resulterade i totalt åtta blogginlägg. Det första hittar du här.

Raimon Castellvi till vänster och Ricard till höger. Raimon var osäker på sin engelska
 så kompisen Ricard fick sköta snacket.

En av de producenter vi besökte var Celler de l´Encastell. Ett litet familjeföretag med vingårdar runt byn  Porrera, som drivs av Raimon Castellvi och hustrun Carme Figuerola. Vi blev djupt imponerade av de viner vi fick smaka. Det visade sig att det är Carme Figuerola som är från Porrera medan Raimon är från den lilla byn Els Guiamets i Montsant strax söder om Priorat. Hans mor bor fortfarande kvar där. Raimon slog sig ihop med Jaume Vallès som äger 7 ha vinmarker och dom producerar runt 30 000 flaskor om året under namnet Cal Bessò och beteckningen DO Montsant. Vingården består av två vinfält dels Les Rotes, där vinrankorna har en ålder på 60-70 år och dels La Presa där åldern på vinstockarna är 15-25 år.
1. LES ROTES – the older vines (60-70 year old) with: Garnatxa Blanca old vines 0,3 Ha. Garnatxa Blanca younger 0,25 Ha. Garnatxa Peluda old vines 0,85 Ha. (this is for LA PRUNERA, the higher end red coming in a couple of months) Garnatxa Negra old vines 0,40 Ha. Carinyena / Samsó old vines 0,86Ha. Total 2,66 Ha.
2. LA PRESA – younger vines except for the Macabeu Carinyena /Samsó 0,45 Ha. Cabernet Sauvignon 0,74 Ha. Macabeu old vine 0,25 Ha. Garnatxa negra 1,19 Ha. Merlot 0,70 Ha. Ull de Llebre 0,51 Ha. Garnatxa Blanca the youngest with 8 year old 0,68 Ha. Total 4,52 Ha

2015 lanserades den första årgången. Idag gör dom fyra viner. Två av dom är vita Coret (95% Garnatxa blanca och en slatt Macabeu) och Elvira (100% Garnatxa blanca från gamla vinstockar) samt två röda viner Lo Cirerer (deras storsäljare) mer om detta nedan och La Prunera (60% Garnatxa Peluda och 40% Carinyena/Samsò) på druvor från gamla vinstockar.

2016 lo cirerer
Detta är ett vin gjort på druvorna 36% Garnatxa negra, 15% Carinyena (Samsó), 23% Merlot, 17% Cabernet Sauvignon och  9% Ull de Llebre (Tempranillo). Druvorna kommer från vinfältet La Presa.
Vinet har fått tillbringa runt 6 månader på franska och amerikanska barriquer av ek.

Det ska omgående sägas att det här är ett trevligt och gott vin. Ett ungt vin, men ändå hittas en del mogna toner. Det känns drickklart. Kan nog utvecklas något litet ytterligare. Håller sig säkert på den här höga nivån i flera år till, men ändå inget jag långlagrar. Det här vill jag dricka ungt.

En angenäm doft av mörka bär, lite jord, skogsmossa, kryddor, lite läder och skiffer-mineraler kan vi konstatera.

Ett vin med bra friskhet, även om syran inte är så där påtaglig. Här finns en fin samling mogna, mörka bär, där vi särskilt noterar körsbär, björnbär och någon liten ton av sv vinbär. Lite örter och kryddor tillför komplexitet liksom mineraler som för tankarna till skiffer och gråsten. Angenäma, fjäderlätta tanniner som bjuder ett försiktigt motstånd kan vi också bocka av. Eftersmaken är riktigt trevlig och lång med ännu mera mörka bär, kryddor, espressokaffe och unset vanilj.
Ett riktigt gott vin och väldigt prisvärt.
Betyg 4
I Systembolagets beställningssortiment (73064) kostar vinet en jämn tvåhundring.

Spanien, Sydafrika och Frankrike eller Tempranillo, Pinot Noir och Savagnin

Det förra blogginlägget var en hyllning till mångfalden i Italien. Idag blir det några ord om viner från Spanien, Sydafrika och Frankrike.

Det här vinet kommer från Ribera Del Duero. Området ligger på en högplatå i norra Spanien, inte så långt ifrån Rioja. Vinet är gjort på 100% Tempranillo och har legat ca 18 månader på amerikanska ekfat.
Jag har druckit det vid ett par andra tillfällen och bloggat om det. 2011 skrev jag så här om det och och två år senare så här och ytterligare två år senare så här. 

När jag läser vad jag skrivit så är det nog så att vinet toppade nog någon gång runt 2015. Den här överblivna flaskan är fullt drickbar, men har definitivt passerat topp. I grunden ett enkelt och stabilt vin. Det utvecklades positivt de första åren efter inköp, men har den senaste tiden tappat en del av sin spänst. Visst finns frukten där men har börjat en retur resa. Tanninerna är fortfarande närvarande, men mjuka och inställsamma.

Kanske låter jag väl negativ. Det gör inte ont att dricka det. Till och med lite spännande att följa vinet under sju års tiden.
Doften bär fortfarande på mogna, mörka bär, cederträ, lite läder och kryddor.
I munnen känns det mjukt och runt nästan lite mesigt. OK syra, sammetslena tanniner och nästan övermogna körsbär, björnbär. Örter och kryddor ger vinet lite karaktär.
Betyg 2+




2016 Pinot Noir, The Mary Delany Collection
Protea Heights Farm ligger i Devon Valley endast 10 minuters bilfärd från centrala Stellenbosch. Gården omfattar dryga 20 ha, där 10 ha är planterade med blommor och 5 ha med vinrankor. Det var 2009 som dom började med vinodlingar. Först ut var Petit Verdot, Cabernet Sauvignon och Merlot, men följdes året därpå av Cabernet Franc och ett litet fält med Pinot Noir på deras svalaste del. Mary Delany är en kvinnlig konstnär från 1700-talet i England, som har fått ge namn åt deras viner. Det är hennes blommönster som inspirerat etiketten på vinet och så klart att deras huvudnäring är odling av blommor.

I doften lite hallon, jordgubbar, någon krydda och stendamm.

I munnen är det de röda bären som spelar huvudrollen främst är det hallon, körsbär, några lingon och tranbär. Här finns också en nätt liten kryddsamling och en del steniga mineraler. Bra syra ger en trevlig friskhet. Lättsamma tanniner, men dom finns där och bjuder ett försiktigt motstånd.   Aningens lakrits och kakao finns tillsammans med frukt och kryddor i den hyfsat långa eftersmaken och med en liten blommig touch precis i avslutet.

Utan tvekan är det gott. Köpte en flaska hos Cibi e Vini i Köpenhamn efter att ha provsmakat det. Borde köpt fler!

Betyg 4-

2008 Vin Jaune Cotes du Jura, Chateau D´Arlay

Vi beger oss till Jura och Chateau d´Arlay. Vin har det odlats på de här markerna i  tusen år. Den nuvarande slottsbyggnaden dateras till 1700-talet. Idag omfattar den här vingården 25 ha vinmarker som odlas efter ekologiska principer. Enligt den svenske importören Wine Trade är en certifiering på gång. Tre röda druvor Pinot Noir, Trousseau och Poulsard odlas samt två vita Chardonnay och Savagnin. Vingårdarna ligger på en höjd av 200 till 240 m ö h. Vad vi tyckte om deras Poulsard kan du läsa här. Mina tankar om deras Pinot Noir från 2009 skrev jag om här.

Vinet är gjort uteslutande på druvan Savagnin som vuxit på vinstockar planterade 1953 och 1974. Vinet har fått jäsa på 500-liters ekfat och sedan har det fått ligga i sju år på dessa fat innan det buteljerats utan filtrering eller några tillsatser. Öppna fat så att det bildas ett flor på toppen.

Det görs runt 2000 flaskor varje år.

I doften hittar vi mogen fallfrukt främst äpplen, lite citrus, gott om nötter (hassel och valnötter), skogschampinjoner, torkade fikon, aningens rostat bröd och så lite kryddor.

Smaken går lite i samma stil. Lite av frisk sherry. Här finns bokna äpplen och någon citrus ton, en del kryddor, gula stenfrukter, nötter, svart te och lite torkad frukt.

Ett vin som överraskar våra middagsgäster, men efter en stund (när värsta överraskningen lagt sig) är alla överens om att detta var ju både spännande och riktigt gott. Vi drack till en Mont d´or och det var ju en perfekt matchning. Producenten tycker att det passar till hårdostar som comté och gruyère, anka i apelsinsås, kryddiga fiskrätter. Dom föreslår även att det serveras vid ca 17 grader, alltså något varmare än vitt vin. Detta för att alla nyanser i vinets komplexitet ska komma fram. 

En öppnad flaska klarar sig i kylskåpet i flera veckor.

Betyg 4++

Från norr till söder i Italien. Fantastiska viner överallt!

Ni som följer bloggen vet att viner från Italien står högt upp på Vintankars lista. Under den sena hösten har det blivit en hel del italienskt. Så klart blir det en hel del Amarone. Dessa finns redovisade i ett eget blogginlägg, vilket du kan läsa här. Ett annat område som på senare år fångat vår uppmärksamhet är Friuli Venezia Giulia. Vi befinner oss då i nordöstra Italien uppe vid den slovenska gränsen. Vi skrev i slutet på förra året om två producenter därifrån Edi Kante och hans Vitovska samt om två viner från Ronchi di Cialla. Även dagens blogginlägg tar sin början i Friuli

2016 Ribolla Gialla, Il Roncal
Du som vill veta mer om producenten kan läsa vad jag skrev i våras. Detta är ett vin gjort uteslutande på druvan Ribolla Gialla, som vuxit på vinstockar som är dryga 20 år. Druvorna skördas sent, avstjälkas och jäses på stålfat. Vinet stannar sedan kvar i två månder på dessa tankar.

Färgen går i en halmgul ton med lite skira, gröna nyanser.

En finstämd frisk doft av citrus, några gula stenfrukter, nylagd stengång och aningens päron.
Smaken är frisk och citrusen återkommer i sällskap med gula plommon, någon litet inslag av gula päron, persika, en diskret örtkvist och sommaräpplen.
Betyg 4
Köpt på "Bolaget" för 187 kr.

2014 Schioppettino Marco Sara
Marco Sara är en liten producent med verksamheten runt byn Savorgnano dell Torre några mil nordost om Udine. Odlingen sker efter ekologiska principer och årsproduktionen ligger på knappa 15 000 buteljer fördelat på åtta olika viner. Du som vill veta mer om Marco Sara hittar detta på den utmärkta bloggen Billigt Vin.
Vinet är gjort på den lokala druvan Schioppettino. En druva som jag verkligen tagit till mitt hjärta. Druvorna kommer från vinrankor med en ålder på mellan 40 och 60 år. Vinet har legat runt ett år på begagnade barriquer.

En försiktig doft av skogsbär, lite körsbär, gott om grusiga mineraler, unset viol och så den typiska vitpeppartonen.
I munnen känns vinet ovanligt slankt. Här finns gott om röda bär, mineraler, vitpeppar, förträfflig syra och försiktiga men ändå smånafsande tanniner.
Än en gång faller vi för ett vin gjort på Schipppettino.
Betyg 4
Det här köpte jag hos Cibi e Vini i Köpenhamn. Priset låg på 165 DKK.




Vi lämnar Friuli och tar oss några mil västerut till Valpolicella. Vi startar några km nordväst om Fumane.

Stefano Accordino är en av mina favoritproducenter. Vi har besökt dom åtskilliga gånger och alltid blivit lika väl bemötta. 2015 var vi där tillsammans med Club Amarone. Du kan läsa om ett av besöken här.

2015 Ripasso Acinatico, Stefano Accordini.

Druvsammansättningen är: Corvina Veronese 60% , Corvinone 15%, Rondinella 20% och Molinara 5%.

Här används inga torkade druvor utan först jäser man fram ett vin som liknar basvalpolicellan, sedan får detta jäsa en andra gång ihop med skalrester från Amarone i ca tio dagar. Vinet får därefter vila upp sig runt tolv månader på franska ekfat och slutligen runt sex månader på flaska innan det kommer ut på marknaden.

Körsbär, skogsbär, torkad frukt lite örter och kryddor. Friskt med en bra syra och väluppfostrade tanniner. Ett riktigt bra vin till diverse pastarätter eller enklare kötträtter, men för all del jag dricker det här med välbehag en ljummen sommarkväll i sällskap med några hårdostar.
Betyg 4-


Från Fumane flyttar vi oss lite öster ut. Någon km norr om Negrar hittar vi en annan av våra favoriter. Här ligger Viviani. Även detta en favorit i repris.

Druvblandningen i Campo Morar är Corvina Veronese 75% Rondinella 20% och Molinara 5%. Hälften av druvorna vinifieras omedelbart, medan den andra hälften får torka i ca en månad innan den vinifieras. Efter några månader blandas de två druvjuicerna. Vinet får sedan ligga i två år på ekfat innan det buteljeras. Vi har tidigare skrivit om årgångarna  2004, 2005, 2008, 2012 och 2013.

Det har snart gått ett halvår sedan jag senast testade 2015. Riktigt bra redan då och jag tycker den utvecklats något och visst kommer den att ta några steg till det närmaste året.
Den kommer säkert vara på topp i ytterligare 3-4 år.
Den mörka frukten i form av körsbär, björnbär och några blåbär spelar huvudrollen. Ett finstämt örtinslag kompletterar. Någon liten torkad frukt. I den komplexa eftersmaken finns både mörka körsbär, mörk choklad aningens lakrits och unset espressokaffe. Friskt genom en bra syra och lättsamma tanniner bjuder härligt motstånd.
Betyg 4
På "Bolaget" går den lös på 354 kr


Vi tar oss en bit söder ut till Toscana.
Querciabella odlar enligt biodynamiska principer. Inget nytt påfund, då dom redan för 25 år sedan odlade enligt organisk-biologiska tankegångar. Dom förfogar över 74 ha i Chianti Classico-området bl a runt Greve, Panzano,Radda och Gaiole samt 32 ha i Maremma. Dom blir därmed bland dom största producenterna i Italien med biodynamiska odlingar. Fyra av deras sex viner kommer från odlingar inom Classico området, ett vin från Maremma samt ett vin på en blandning av druvor från dessa båda områden.

2011 Batar, Querciabella
Detta är ett vin gjort på lika delar Chardonnay och Pinot Blanc. Druvorna jäses var för sig på franska ekfat, där dom också få ligga till sig i knappt ett år. Vinet blandas därefter och förs över till cementtankar, där det får mogna i sex månader innan det buteljeras.

Ett vin helt på topp. Kanske precis över, så du som har Batàr 2011 får rådet att öppna en flaska under 2019. Med detta sagt så tycker jag ändå att det finns en bra friskhet och samtidigt tydliga mognadstoner.

En ganska stor doft med gula stenfrukter, inslag av citrus och päron, tydliga grusiga mineraler och någon  liten nätt ton av ek.

Vi kan känna smaken av persika, nektariner, gula plommon, lite citrus, några gula päron, liten nätt kryddighet och aningens ek. Eftersmaken är längre än medel med mera gula stenfrukter, mineraler och örter.
Betyg 4-

2010 Turpino, Querciabella
Vinet är gjort på druvorna Cabernet Franc 40%, Syrah 40% och Merlot 20%. Ungefär hälften av druvorna kommer från en vingård i Maremma och den andra hälften från vingårdar i Greve in Chianti.
Vinet har fått mogna i 16 månader på ekfat varav 20% nya. Därefter 6-8 månader på cementtankar innan det buteljeras
Ytterligare information hittar detta här.


En stor doft av mörka bär, trevligt örtinslag liksom läder och piptobak. En liten diskret blommig ton finns det i bakgrunden.
Smaken är ganska så kraftfull utan att bli bombastisk. En samling mörka bär möter oss omgående: Svarta vinbär, blåbär, mörka körsbär och några blåa plommon. Strax därpå i sällskap med örter och steniga mineraler för att i avslutet få tillskott av viol, vanilj, lakrits och mera mörka bär.
Tanninerna biter lite försiktigt i gommen. Syran alert vilket vinet en bra friskhet.
Vinet börjar närma sig toppen, men är ännu inte riktigt där. Ingen brådska således för den som ligger på några flaskor. Men visst tusan är det gott så som det känns idag.
Betyg 4
På " Bolaget" kostar årgång 2011 349 kr. Du som är nyfiken på Querciabellas viner kan köpa en samling på tre olika viner för 1617 kr. Du får de två jag skrivit om samt ett av deras prestigeviner Camartina.

Vi håller oss kvar i Toscana men beger oss till Bolgheri, där vi hittar ikonproducenten Ornellaia.

2009 Le Volte, Ornellaia
Le Volte är deras tredjevin eller fjärde vin, lite beroende på hur man räknar. Vinet är gjort på 51% sangiovese, 34% merlot och 15 % cabernet sauvignon. De olika druvorna har vinifierats var för sig i små rostfria tankar. Därefter blandas vinet och får ligga till sig i 10 månader på 2-4 år gamla barriquer av fransk ek.

Såväl doft som smak domineras av mörka körsbär, svarta vinbär och blåa plommon, men här finns också tydliga inslag av örter, jord, läder samt en eftersmak med rostat kaffe, kakao och muscovadosocker.
Frukten är lite nertonad mot hur jag upplevde det för fem år sedan, vilket indikerar att vinet nog passerat zenit. Syran är dock fortfarande alert. Tanninerna närvarande men rejält avrundade och upplevs nu som nästan sammetslena.
Betyg 3+
Vinet finns på SB i version 2016 för 169 kr.


Vi tar så ett rejält skutt söderut och landar på Sicilien. På senare år har jag alltmer kommit att uppskatta viner härifrån. Lite okända druvor för dom flesta, men ofta väldigt goda och lättillgängliga.

2014 à Rina, Girolamo Russo
Det här är en av mina absoluta favoriter. Vinet är gjort på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio. Druvorna kommer från vingårdarna i San Lorenzo, Feudo och Calderara Sottana. Macerationen äger rum under knappt 10 dagar och sker tillsammans med skalen. Jäsningen äger rum på stålfat och vinet får sedan ligga till sig i ungefär 14 månader på franska ekfat som använts en och två gånger tidigare.

Doften är präglad av röda bär förstärkta med örter, läder, jord, krossad flintasten och en försiktig ton av violer.

I munnen känns vinet slankt och för tankarna till en barolo. Bra syra ger en härlig friskhet. Hallon, körsbär och tranbär känns ganska tydligt. Lägg till lite örter, mineraler och en liten blommighet. Tanninerna tar ett fint bett i gommen utan att de blir alltför närgångna.
Betyg 4
På "Bolaget" är det årgång 2016 som är tillgänglig för 199 kr fl. Den går endast att beställa i ett kolli om 6 flaskor. Mitt råd blir att slå sig ihop några stycken och dela på 6 flaskor. Ett riktigt bra vin till ett riktigt hyfsat pris. och användbart till diverse maträtter!!

1996 Brut Extra Cuvée de Reserve Pol Roger

För snart en vecka sedan hade vi en träff med två kusiner. Vi växte upp mer som syskon än kusiner, men av olika anledningar upphörde våra kontakter. I somras samlade vi ihop oss till en träff som vi alla uppskattade och vi följde upp detta med att träffas i början på januari. Fantastiskt trevligt blev det åter igen. Fina samtal, många minnen och mat och vin vi alla uppskattar. Kusin A är gammal Munkskänk, även om intresset de senaste åren tagit andra riktningar, så finns det kvar några godbitar i hennes förråd. En av dessa tog hon med sig till vår träff.
Pol Roger har jag konstigt nog inte druckit så särdeles ofta, men läst och hört en hel del positivt om. 1996 rankas ju som 1990-talets bästa årgång, så en hel del förväntningar infinner sig.

1849 startade Pol Roger sin verksamhet i mycket blygsam skala i byn Ay några kilometer öster om Epernay. Två år senare flyttar dom verksamheten till Epernay. Idag 170 år senare har dom vuxit till en av ikonerna i champagnevärlden. Mycket tack vare en tidig satsning på export till England. Företaget är fortfarande familjeägt. Tillverkningen på årsbasis ligger runt 1,5-2 miljoner flaskor. Dom äger själva 90 ha, vilket täcker runt 55% av druvbehovet. Resten täcks upp genom långa kontrakt med odlare dom samarbetat med i decennier.I deras portfölj finns tre Non-vintages cuvéer (Brut, Extra Brutm Demi-sec), tre årgångschampagner (Brut, Blanc de blancs, Rosé) och så deras prestigechampagne Sir Winston Churchill.

1996 Brut.
med tillägget Extra Cuvée de Reserve.
Den är gjord på 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay Druvorna kommer från 20 olika grand och premier cru-lägen i Montagne de Reims och Cote de Blancs. Jäsningen äger rum på ståltankar, där varje vingårdsläge jäses för sig. Runt åtta har har den legat på sin jästfällning innan den degorgerades.

Färgen går i en guldgul nyans med massor av små fina bubblor som kämpar sig upp mot ytan.

Doften präglas av fallfrukt med inslag av bokna äpplen. En mogen doft. Ändå är helhetsintrycket en pigg och frisk champagne. Här finns dessutom lite citrus, några gula stenfrukter, nyrostat bröd, regnvåta grusgångar, aningens honung och en nätt kryddighet i avslutet. Allt är en inbjudan till att ta den första lilla klunken.

Visst är det här en mogen champagne, men med friskheten bevarad. Smakerna är välutvecklade och med en bra fräschör. Komplex med en mängd nyanser såsom: Äpplen med en begynnande oxidativ nyans, citrus, persika, lite gula, plommon, någon tropisk frukt, stenaktiga mineraler, mariekex och brioche. Allt sammansatt i en mycket välbalanserat stycke. I avslutet någon krydda och så en grapefrukt.
Det här var hur gott som helst. Så mycket mer utveckling undrar jag om det finns. Klarar säkert många år till, men absolut väl värd att prova under 2019.
Den satt som en smäck till vår hummersallad a la Ulf Wagner.

Betyg 5-

På "Bolaget" är det årgång 2009 som gäller till priset 579 kr.

Senhöstens Amarone. Sju fantastiska viner.

Senhösten med matcher i Champions Legue, jul- och nyårsfirande har inneburit att vi druckit ett flertal amarone. De flesta av dessa är egentligen värda en egen bloggpost, men det hinns inte med. Istället kommer här några kortfattade noter om resp vin.

2009 Villa Monteleone.
Sedan snart två decennier tillbaks är seden hos oss att sent på kvällen dan före dopparedagen, så öppnar vi en flaska amarone. Villa Monteleone ska det vara. I år blev det 2009:a.
Den presterar som förväntat dvs riktigt bra. Visst finns här en del mognadstoner och visst är den helt på topp, men ingen oro den håller sig nog här i flera år till.
Betyg 4+

2006 Le Ragose
För dryga fem år sedan drog  Vino Conoscenza igång sin vinimport till Sverige. En av deras första producenter var Le Ragose. Det lanserades då en låda om sex viner från Le Ragose. Det fanns så klart en flaska från deras "vanliga" amarone med i boxen.
Detta är en amarone i en lättare stil och med en viss stramhet. Precis vad jag gillar. Fortfarande med en bra friskhet, typiska amrone smaker och klarar flera år till i källaren.
Betyg 4+

2013 Campo del Titari
En alldeles enastående amarone. Ni som följer bloggen vet att detta är en av mina absoluta favoriter om inte nummer ett. Visst är den ung och visst behöver den luftas ordentligt (2-3 timmar), men oj som den levererar. Stor doft med mörk frukt, läder, kryddor och torkad frukt. Smaken är kraftfull och samtidigt elegant och med en formidabel eftersmak. Kommer att utvecklas ytterligare, så ingen brådska. Den som har flera flaskor i källaren ska absolut testa en i närtid. Har du endast en fl, så avvakta något år för att maxa upplevelsen. Betyg 5-

2011 Roccolo Grassi
Roccolo Grassi finns ju på min Tio-i-topp-lista. Jag skrev förra året en artikel på Club Amarones hemsida om årgångarna 2001-2013
Det har gått 16 månader sedan jag senast drack den här årgången från RG. Fortfarande känns den ung, men visst har den utvecklas sedan dess. Inte samma purunga frukt. Nu lite djupare och fylligare, men samma elegans och friskhet och samtidigt mer utvecklade smaker. Den långa eftersmaken med lite kryddor, bitterljuv choklad, magisk mörk frukt och fjäderlätta tanniner är formidabel.  Det här är en strålande amarone, som jag tror kommer att fortsätta att utvecklas. Betyg 5-.

2006 Campo dei Gigli
Det har gått mer än tre år sedan vi senast den här årgången av Campo dei Gigli. En amarone fullpackad av massiv mörk frukt, torkade frukter och lite kryddor/örter. Magisk eftersmak med den lilla läckra bitterheten som hör till. Lite portvinstoner finns där, men inte överdrivet mycket.  En fantastisk amarone som är absolut på topp. Kommer nog inte utvecklas så mycket mer, men kommer nog hålla den här formen i ett par år till. Du som har den här i din ägo ska absolut testa en flaska under 2019. Det är en stor upplevelse.
Betyg 5-

2011 Masi Riserva Costasera
Costasera Riserva lanserades för första gången på SB 2008 med årgången 2003. Det var strax före jul och den har sedan dess haft en särskild plats i vårt amaronehjärta.
2011 känns fortfarande väldigt ung, så den behöver ordentligt med luft. Vi gav den runt tre timmar och oj vilken dryck det blev. Utvecklades hela kvällen. Lite blyg i början, men det tillkommer hela tiden nyanser i glasen. Så spännande att följa ett vin på det här sättet. Söta mörka körsbär blandas med plommon, björnbär och lite andra skogsbär, örter och kryddor samt torkad frukt. Bra friskhet och lite tanniner som bjuder det där härliga motståndet som vi älskar. Och så den långt utdragna eftersmaken. Ja jisses vilket vin det här är.
Betyg 5-

2007 Il Fornetto från Stefano Accordini.
Vi har sparat det bästa till sist. Den här drack vi under trettonhelgen. Helt på topp just nu. Kommer säkert hålla sig där i flera år till, men milde Moses som den smakar nu. Du som har någon flaska ska absolut öppna en under 2019 till ett väl valt tillfälle. Kanske lite svår till mat, men till diverse hårdostar och som prat- eller kontemplationsvin är den magisk.
Mäktig doft av mörk frukt, läder, jord, örter, kakao, lite torkad frukt, grus och någon liten försiktig blommighet. Komplext är bara förnamnet
Smaken går i samma riktning. Stor, maffig och samtidigt elegant. Och så avslutet med en eftersmak  med mera söta, mörka körsbär, torkad frukt, massor av mörk choklad, några droppar espresso och lite sötlakrits. 
Det är bara att bocka och buga. Superlativerna tar slut.
Betyg 5