Beach Boys och lite turkiskt.

Vilken galen musikhelg det varit. The Boss två dagar i rad på Ullevi med sammanlagt över 130 000 besökare. Vi på Vintankar var där endast på fredagen (se gårdagens inlägg).
Beach Boys framträdde i Trädgårdsföreningen på söndagskvällen. Brodern och jag var där med våra respektive. Vi trogna Beach Boys fans fick vårt lystmätne. Allt från Surfin Safari till ett smakprov från vårens album. Tonvikten låg på gamla godingar. Dom firar ju 50-års jubileum med den här turnén. Två av den ursprungliga brödratrion har lämnat jordelivet. Brian Wilson har livet gått hårt åt med. Naturligtvis har de övriga inte samma röster som de en gång hade, men allt kändes väldigt äkta.
Jag vet inte vad recensenterna tyckte, men vi fick vad vi ville ha: Nostalgi och Minnen.

Vi startade kvällen med lite mat på den turkiska restaurang Taras på Södra Vägen. Vi valde "Kockens val av 12 olika kalla förrätter", som vi delade på fyra samt "Kockens val av fyra varma förrätter". Den senare åt vi som huvudrätt. Maten smakade riktigt bra och priserna är mycket rimliga. Vi kan rekommendera ett besök.
Vi drack till detta ett turkiskt vin. Vi kan inte påminna oss när vi senast drack något turkiskt.

2010 Yakut
Producent är Kavaklidere. De är Turkiets första och äldsta privata vinproducent. Dom håller till i de östra delarna av området Anatolia och med huvudkontor i Ankara. Vi är bra nära vinets vagga.

Vinet är gjort på druvorna Carignan, Bogazkere och Ökuzgözu. Samtliga druvor köps in från olika odlare och där priset bestäms av det statliga monopolet "Tekel". Vinet genomgår malolaktisk jäsning, men ingen fatlagring. I doften känner vi en del rödfrukt såsom ljusa körsbär och hallon. Här finns också ett par varv med svartpepparkvarnen. Smaken är fylld av de röda bären i en ganska så lätt och ungdomlig stil. Lite örter och svartpeppar hottar till smakintrycken. Här finns en hel del tanniner, som inte är helt avrundade. Vinet får därmed  en bra karaktär. Vi gillar det här vinet och är glatt överraskade.

Vinet finns på Systembolaget i beställningssortimentet för 99 kr. Vi betalade 299 på restaurangen dvs ett pålägg på 200 kr. Vi uppskattar denna prisfilosofi. På fina gatan, Avenyn, är det vanligt med pålägg runt 400 kr.

Betyg 3

The Boss och riesling

Vilken fredag!!
Ett fantastiskt sommarväder med en ljummen nästan varm kväll.
Båda barnen kommer hem den här helgen. Inte så konstigt då deras fader lyckats skaffa fyra biljetter till kvällens konsert. Vi åker upp i god tid och strövar runt i området runt Ullevi. Sonen dricker öl, dottern cider, hustrun får ett glas rödvin som säkert är 25 grader varmt. Jag tar själv ett glas rosé. Det bästa man kan säga om rosévinet är att det rätt tempererat. Allt detta är dock av underordnad betydelse.
Vi står på innerplanen. 20.30 kommer The Boss in på scenen och bjuder på en konsert som inte är slut förrän klockan passerat midnatt. Vilken spelglädje och energi som Bruce Springsteen utstrålar!!
Han bjuder sin publik på en enastående föreställning. Publiken längst fram får betalt för att de köat. Åtskilliga gånger skakar Bruce hand med sin publik, några flickor får komma upp och dansa med honom.
Jag var på Ullevi 1985 och just den konserten har varit måttstocken för den ultimata konserten, men ikväll överträffar the Boss även denna. Hur hans röst klarar av över tre och en halvtimmas sjungande är en gåta. Och så ska han på ikväll igen!
Jag skriver den här delen av blogginlägget tolv timmar senare. Lite värk i ben och rygg har jag, men intrycken från gårdagskvällen har etsat sig fast. Ni förstår själva att det blir högsta betyg någonsin.
Betyg 5+++


Lördagskvällen blev lugn. Lite tittande på OS. En pastarätt med kammusslor och till detta fick det bli en champagne, en BdN från Paul Déthune. Vi drack en flaska i mars och intrycken står sig.

Vi avslutade kvällen med en halvtorr riesling.
1989er Scharzhofberger Riesling Spätlese. Sanctus Jacobus
Producent är Sanctus Jacobus. Vi har ett vin från området Mosel-Saar-Ruwer. Det här vinet har legat ett tag i källaren. Vi hittar inga anteckningar om varför eller när vi köpte detta. Det finns därför ett visst mått av spänning när vi drar korken.

Doften är mogen, men inte övermogen. Känns förvånansvärt friskt med tanke på sin ålder (23 år). En härlig arom av torkade aprikoser och ett stänk honung når våra luktorgan. Då vinet fått vara i våra glas ett tag nås vi också av en svag petroleum doft.
Smaken är halvtorr. Den lilla sötman tränger sig på, men syran håller den stången. Vinet förblir därför hyggligt friskt. Smaken domineras av torkade aprikoser. Vi känner ett tydligt inslag av honung och lite pomerans. Eftersmaken är medellång och här noterar vi lite mineraler och citrus.

Betyg 4-

Tre roséviner

I tosdags hade vi besök av vännerna L och G. Vädergudarna var verkligen med oss. Vi började em med ett dopp i havet. Inga maneter och alldeles kristallklart vatten. Underbart skönt!

På kvällen hade vi en liten roséprovning. Inte förrän vi 22-tiden jagade myggorna in oss.

Det blev två viner från Chateau Mourgues du Gres. De tillverkar tre roséviner. Les Galets Rosés skrev jag om här.

Turen är nu kommen till de två andra rosévinerna.

 

2010  Les Capitelles, Chateau Mourgues du Gres.

Hos Mourgues du Grés gör man en mycket liten kvantitet av ett rosévin som heter Capitelles des Mourgues. Vinet är gjort på särskilt utvalda druvor från en specifik vingård, Argence, med Mourvedre (90%) från gamla vinstockar. Här finns också lite syrah och grenache. Det är varsamt macererat i tank för den röda färgen och karaktären, sedan lagrat 4 månader på ekfat.

Vi känner en frisk doft av röda bär, lite körsbär och rejält med kryddor. På slutet noterar vi en lätt ton av vanilj. Detta är första gången vi får anledning att tycka att smaken är komplex på ett rosévin. Säger väl kanske mer om vår lilla erfarenhet av roséviner än om vinet. Först finns där lite syrliga körsbär och en del skogshallon. Vi noterar något så ovanligt som torkad frukt efter ett tag. Ganska så lång eftersmak där orientaliska kryddor, lite gräs och vanilj tränger fram. Den höga syran gör vinet läskande.Vi hittar här ett kraftfullt rosévin med fatkaraktär vilket vi inte är så vana vid. Det är fascinerande att hitta denna koncentration parat med ett stort mått av friskhet. En matrosé av klass. Riktigt gott!        Betyg 4-

2010  Fleur d´Eglantine, Chateau Mourgues du Gres

Fleur d’Eglantine har fått sitt namn från den vackra vildrosen Eglantine som har samma vackra lätt rosa färg som vinet. Vinet är gjort på druvorna Grenache, Mourvedre, Syrah och Carrignan.
I doften känner vi framförallt röda bär: vinbär och skogshallon. Det finns en lätt blommig touch som får oss att tänka på vildrosor. 
Smaken är frisk och fräsch. De röda vinbären och skogshallonen går igen i smaken, men det finns något mer. Lite svårt att sätta fingret på, men vi enas till slut om lite päron. Vi känner även ett lätt floralt inslag.
Det här vinet har inte alls den  tyngden vi fann i Les Capitelles.

Passar perfekt som aperitif men även till grillade fiskrätter och  kycklingsallad. Kan vara värt att prova det till Thaimat, kanske.
Betyg 3

2011 Minuty
M de Minuty kommer från Saint Tropez i hjärtat av Côtes de Provence.

Druvblandningen är Grenache 50 %, Cinsault 35 % och Tibouren 15 %.

Druvorna skördas för hand, och när de kommer till vineriet krossas och avstjälkas de. Skalen får ligga med juicen i 3-4 timmar innan de tas bort och pressas. Efter pressning får juicen klarna i ståltank över natten i 15°C. Sedan startar alkoholjäsningen som sker i ståltank. Ingen malolaktisk jäsning här.

Doften är diskret till en början. Det finns en friskhet kombinerat med en del mineraler.Vi känner också lite smultron, jordgubbar och hallon.
Färgen är mycket ljus nästan med en dragning åt grått.
I smaken hittar vi röda bär och lite örter. Eftersmaken är inte så lång men här finns lite blodapelsin och pinjeträd. Hustrun tycker att det drar iväg åt retsinahållet, vilket i hennes fall är en komplimang.
Det här är läskande och lättdrucket. Det här njuter vi gärna av en varm eftermiddag när vi bara vill koppla av..
Betyg 3+

Valpolicella, Trabucchi d´Illasi

Vi på Vintankar har en förkärlek för Amaroneviner, men vi uppskattar också de enkla Valpolicellorna. Utbudet på Systembolaget är inte stort av dessa enkla men i vårt tycke somriga viner. Vid vårt vårt senaste besök i Valpolicella och Verona kunde vi se samma trend: Ripassoviner tar över alltmer. Synd. Mycket synd.
 Hur som helst några Valpolicellor har vi testat och skrivit om: Marion, Villa Monteleone, Begali och Viviani.

Vi tycker att det här enkla vinet gör sig särdeles bra på sommaren till lite enkla rätter. Vi drack en Valpolicella från en producent vars amarone vi drack för första gången i förra veckan. Det kan du läsa om här.

2010 Le Mariette Valpolicella, Trabucchi d´Illasi.
Trabucchi d´Illasi ligger i de östra delarna av Valpolicella, som namnet avslöjar i den lilla byn Illasi. Trabucchi d´Illasi historia sträcker sig tillbaka till 1924 då de planterade sina första vinstockar.
Det här vinet har legat i 6 månader på Franska fat om 225 liter, och har en druvsammansättningen som är: 40% Corvina, 40% Corvinone, 5% Rondinella, 5% Molinara, och 10% delas av Croatina, Forselina och Oseleta.

Vi har 17 grader i källaren, så vi stoppar in vinet i kylen en liten stund. Vi dricker gärna detta enkla Valpolicellavin, då det är runt 14 grader.
Doften är fyllda av mörk frukt dvs mörka körsbär, mörka plommon och lite björnbär. Rediga stabila örter känns tydligt. Vi anar oss också till lite fat. 
Smaken är lite kraftigare och med ett dovare anslag än de ovan nämnda Valpolicellorna. De mörka, söta körsbären är det som inledningsvis känns tydligast. Det tillkommer strax därpå lite solmogna björnbär och mörka plommon. Örterna ansluter tillsammans med en del mörk choklad. Den friska syran och de behagliga tanninerna ger vinet en stabil ryggrad. Eftersmaken är medellång och där dyker en liten fatig ton upp.
I takt med att vinet blir varmare dyker det i eftersmaken upp en liten, grön kartig ton, vilket drar ner betyget.

Vi sammanfattar detta som en lite kraftigare Valpolicella. Inte den lätta och eleganta ton vi känt i de andra vi provat. Ett bra vin till maten och då inte bara till enkla pastarätter. Vi tror att det här vinet även klarar en köttbit. Fast det vi var ute efter var just den där svala, lite enkla och svalkande känslan. Vi noterar på minuskontot den lilla beskhet, som infinner sig då vinet blir lite varmare. Vår flaksa är privatimporterad och med skatt och frakt gick den på 10 euro.

Betyg 3-

2011 Montirius Vacqueyras Perle de Rosée.

Gårdagens kväll blev så där ljum och skön att vi bara var tvungna att korka upp en rosé före maten.
Vännerna C och M var på besök. Vi bjöd brodern och hans familj på ett glas. Det blev en så där skön stämning som det nästan bara blir en ljummen sommarkväll i juli.

2011 Montirius Vacqueyras Perle de Rosée.
Vacqueyras ligger i södra Rhônedalen, vid foten av berget Montmirail, drygt en mil öster om staden Orange.Vinmakare är Christine och Eric Saurel, som odlar sina druvor enligt biodynamiska principer, vilket bland annat innebär att man undviker användandet av syntetiskt framställda gödnings- och bekämpningsmedel. Totalt förfogar de över 60 hektar vinodlingar.

Druvorna är Grenache och Syrah.
Vi känner doft av jordgubbar, lite röda vinbär och så en ton av lime. En svag örtig ton finns där också någonstans. Doften är inte så stark men tillräcklig för att väcka våra  smaklökar till liv. Det finns en friskhet i doften som vi är attraherade av.
Smaken är till en början lite stram och mycket frisk. Det är som lite nordlig vind en ljummen sommarkväll. Precis den där svalkan man längtar efter en het sommardag. Vi känner en blandning av jordgubbar, smultron och hallon så där omedelbart. Ganska snart tillkommer de röda vinbären med en syra som vi sätter ett stort plus på. Eftersmaken är medellång och här dyker en del örter och lite mineraler upp. Alldeles i slutet kommer en liten sötaktig beskhet som vi förknippar med blodgrape.

Ett riktigt trevligt rosévin. Vinet finns hos SB för 139 kr.

Betyg 4-

2010 Les Galets Rosés

Det har varit spasamt med rosé den här sommaren för oss på Vintankar. Det kommer att bli ändring på det den här veckan. Kommande torsdag ska vi tillsammans med goda vänner testa några roséviner. Den senaste väderprognosen gav signaler om  såväl soligare som varmare väder och då börjar det suga i rosétarmen. Redan igårkväll öppnade vi en flaska:

2010 Les Galets Rosés
Vi har ett rosévin från firman Chateau Mourgues du Gres.
François och Anne Collard heter paret som driver Château Mourgues du Grès. Det är en ganska liten egendom på 35 hektar som ligger nära floden Rhône i distriktet Costieres de Nimes.
Det här vinet inhandlades förra sommaren och av någon anledning blev det över.

Druvmixen är 80% Syrah och 20% Grenache.

Vinet har fått sitt namn från de stora stenar, galets, som på lokal dialekt även kallas grés, som ligger kring vinstockarna och skänker värme på nätterna. Vinet är fylligt och därmed ett bra rosévin till mat.

Doften är fräsch och med ganska yppig frukt . Vi känner smultron, hallon och krusbär. Vi anar också en liten läcker örtdoft, bara precis så att den noteras, inte mer.
Smaken är frisk och fräsch. Lite fyllig. Vi känner tydliga drag av  hallon och jordgubbar. Lite smultron finns där också. Stenarna som värmt jorden har lämnat läckra spår av mineraler. Frukt och mineraler matchar varandra alldeles ypperligt. Det ligger ett stänk av svartpeppar och cirkulerar i bakgrunden.


Betyg 3

60-årsmiddag. Del 2. Fyra italienare

Detta är del 2 av onsdagens födelsedagsmiddag.

Vi serverades en huvudrätt bestående av:
Två sorters grillad oxfilé med
- ugnsbakad örtpotatis(egen)
- rödlökspaj
- delikat rödvinssky
- sallad(ur trädgården), pecannötter, färska fikon och fårost
- färska smörstekta kantareller

Mitt bidrag till middagen var en liten vinprovning. Jag valde fyra italienare från fyra olika regioner

Trabucchi d´Illasi Amarone 2006.
Det är första gången vi dricker en amarone från den här producenten.
Trabucchi d´Illasi ligger i de östra delarna av Valpolicella, som namnet avslöjar i den lilla byn Illasi. Trabucchi d´Illasi historia sträcker sig tillbaka till 1924 då de planterade sina första vinstockar. För 15 år sedan blev de certifierade som organiska och deras Amarone är en av få organiska Amarone som produceras idag. Trabucchi har totalt 22 hektar vinodling (uppdelade på fem fält) som ligger mellan 160 till 300 meter över havet.
Total produktion: 100.000 flaskor per år varav 20 000 är amarone.
Den exakta druvsammansättningen har varit omöjlig att få fram, men det framgår från producentens hemsida att följande druvor ingår: Corvina, Corvinone, Rondinella, Oseleta och Croatina.

Färgen är mörkt rubinröd med lite violetta stråk

Doften domineras av torkad frukt, mörka körsbär, mörka plommon och så en liten ton av torkade rosor. Doften är massiv och samtidigt tilltalande.
Smaken är stor och väldigt fruktkoncentrerad. Vi känner de söta mörka körsbären, lite katrinplommon, solmogna björnbär och en hel del torkad frukt. Syran är tillräcklig för att detta inte ska gå över styr. Tanninerna finns där men är helt sammetslena. Alkoholen (15%) är helt integrerad i frukten. Eftersmaken är stor och lång. Packad av mörka körsbär och andra mörka bär. Lite mörk choklad och vanilj dyker upp. Alldeles i slutet får vi smaken av lite sötlakrits.
En kraftfull och superkoncentrerad amarone.
Samtliga runt bordet gör tummen upp.
Före huvudrätten och på egen hand efter maten var vinet som bäst. Samtliga andra viner matchade maten bättre.
Privatimporterat för 44,5 euro.
Betyg 5-


Bressan Pignol 00
Ingvar på bloggen Billigt Vin har gjort oss uppmärksamma på den här producenten. Jag träffade Ingvar i våras och då fick jag smaka deras Pinot Grigio 2006. I beställningssortimentet fanns en låda om fem olika viner från Bressan, så vi gjorde en beställning.
Geografiskt befinner vi oss i det nordöstra hörnet av Italien. Inte så långt från gränsen till Slovenien. Mariano del Friuli, Gorizia province

Druvan är Pignol till 100%. En druva vi aldrig smakat.

Vi möts av en servil men samtidigt mäktig doft. Den träffar oss mitt i hjärtat. Det här är ju underbart! Maffiga röda bär, lite örter och där bakom ligger lite svarta vinbär. Det finns mer som vi har svårt att sätta fingret på, bara att det är ljuvligt.

Smaken är ung men ändå mycket stringent. Oerhört elegant och samtidigt packad med frukt, örter, kryddor......
En mycket frisk syra som balanseras elegant med frukten. Tanninerna är rejäla. Inte helt avrundade men ändå inte störande eller alltför grova.
Ingen av oss har druckit av detta tidigare. Vi är alldeles tagna.
Gott innan maten, gott till maten och gott på egen hand efteråt.
Ett stort TACK till Ingvar (Billigt Vin) för att du gjort oss bekanta med Bressan.

Bor du i Stockholm kan du köpa en trepack för 1 197 kr.
Vi tycker att detta är ett fynd.
Betyg 5

Brunello di Montalcino, Ciacci Piccolomini, 2004
100 % Sangiovese Grosso
Druvorna växer på en höjd av ca 300 m ö h och selekteras hårt vid skörd. Endast de bästa druvorna plockas. Vinet har lagrats i 24 månader i stora slovenska ekfat (24-80 hl) samt ytterligare 4 månader på flaska. Vad vi tyckte om årgång 2003 kan du läsa här.

Ingen stor doft. Vi känner en frisk fläkt av körsbär. Vi känner också inslag av plommon, lite örter och en del fat.
Smaken har tydliga inslag av körsbär, hallon, lite kryddor och en del ek. Allt i en stram stil. Syran är påtaglig och får oss att tänka på lingon/tranbär. Rejäla tanniner tar ett ordentligt grepp i gommen. Brodern gillar dessa tag medan min hustru dissar.
Till maten växer vinet och kommer mer till sin rätta.
Det här vinet mår nog bra av något år till i källaren.
Vi köpte i SB:s beställningssortiment och betalade 319 kr.
Betyg 4-













Barbaresco Pajé 2003.
Producent är Roagna. Druvan är nebbiolo till 100%
Vår ursprungstanke har varit att vi skulle fira brodern med en flaska Crichet Pajé 2002. Den fanns med i den Roagnalåda vi inhandlade i våras. Brodern är en barbarescofantast och detta lite mytomspunna vin hade jag tänkt överraska med. Jag googlade runt lite och förstod att det hade varit ett helgerån att korka upp den nu. Om fem år på 65-årsdagen får det bli istället. Lämpligt sätt att starta pensioneringen på?

Istället fick det bli en Pajé av årgång 2003 som vi har skrivit om här och här.

Vi korkar upp flaskan någon timma före start och häller upp på karaff. Vi finner omgående en liten murrig doft. Lite stall, kompost, jordkällare. Det här känner vi inte igen. Korkskadad? Vi beslutar oss för att så inte är fallet och serverar. Timman i karaffen gjorde underverk, men det är inte den fantastiska doft vi kännt de två tidigare gånger vi njutit av det här vinet. Flaskvariation? Tunnel?
Smakmässigt är vi hemma. Samma fantastiska smaker som vi minns från tidigare flaskor. Smakerna ligger i lager på lager. Först känner vi härliga söta, mörka körsbär, lite torkad frukt och så dyker de underbaraste örter upp. Därefter lite jord och så en blommighet som är en blandning av viol och rosor. Underbara syror gör att vi inte kan slå oss till ro. Gott om tanniner som river lite behagfullt i gommen. Eftersmaken är lång. Lite snäll och insmikrande till en början men sedan alltmer aktiv. Lite tjära och lakrits, mörk frukt, mörk choklad och så förstås de gudomliga örterna.
Smaken precis lika enorm som tidigare gånger. Idag drar doften ner betyget till

Betyg 5-


Vi hade tre fantastiska viner och ett (Brunellon) ett par tre steg på efterkälke. Till maten var Pajé och Pignol klara vinnare. På egen hand efter maten är det jämt mellan Pajé, Pignol och Amaronen. Helt olika alla tre, men samtliga tre var fantastiska, var och en på sitt sätt.
Att upptäcka ett nytt vin (Pignol), som är så otroligt gott är en s k Aha-upplevelse.



 

60-års middag. Del 1. Deutz Brut Millésimé 1982

Brodern fyllde 60 år för dryga veckan sedan. Vi hade uppvaktat med biljetter till Beach Boys framträdande i Trädgårdsföreningen den 29 juli. Det ska bli spännande att se våra ungdomshjältar. Tyvärr har ju ursprungsbandet decimerats genom dödsfall.

Igår(onsdag) bjöd brodern på födelsedagsmiddag.
Dagens blogginlägg handlar om välkomstdrycken.
Vi åt en alldeles underbar Crème Nignon till denna.

Champagne Deutz Brut Millésimé 1982 .
Lite fascinerande är det att när vinet gjordes fyllde brodern 30 år dvs halvvägs till 60 år.

Vi nås av en doft som tyder på hög mognad. En fin välmognad vill vi påstå. Doften av bokna äpplen är alldeles tydlig. Vi anar oss också till en liten servil ton av blommor, exotisk frukt och mineraler.
Smaken är komplex Harmonisk och välbalanserad. Visst finns det lite oxidationstoner men inte så att det stör. Tydligast av allt är äppeltonen, men den kompletteras på ett harmoniskt sätt av citrus, nötter, exotisk frukt, blommor och finstämda mineraler.
En helt mogen champagne. Gott som attan!

Betyg 5-

Borgomarcellise 2010, Valpolicella, Marion

Vi fortsätter vår provning av viner från Marion. Turen är nu kommen till deras enklaste Valpolicella.

Vinet är gjort på 60% Corvina grossa, 20% Rondinella, 10% Corvina gentile och 10% Croatina.
De skördades i skiftet september/oktober och pressades omedelbart. En del har vilat upp till 12 månader på små fat av slovensk ek, medan den andra delen har legat på rostfria ståltankar.
Strax innan buteljering har de båda delarna blandats.

I doften hittar vi mogna körsbär, lite toner av nötter och skogssvamp.
I munnen får vi ett vin där smaken av röda friska körsbär dominerar. Den pigga syran drar iväg åt röda vinbär. Eftersmaken är inte direkt kort, men definitivt inte lång. Vi noterar lite örter och mandelbeskvier som samsas på ett trevligt sätt med de pigga syrorna från körsbären. En liten svag ton av vanilj når oss i slutet.

Det här är ett enkelt vin, som därför passar bra till enkla pastarätter eller pizza. Vinet är fjärran från den tyngd du hittar i amarone och i en del ripassoviner. Lättdrucket. Lite svalkande. Faktiskt!!
Ett strålande bra sommarvin.
Inga fler analyser. Det här vinet ska drickas inte malas i analyser.

Betyg 3

2008 Domaine de la Janasse Cotes-du-Rhone vs Chateauneuf-du-Pape

Det har blivit ankomstdag för brodern från norr att nå västkusten. Traditionen bjuder att hustrun och jag ordnar en liten välkomstmiddag. Inspirerad av Ulrik på Vinovis fixade vi till en Coq au Vin.

Vi valde två viner båda från Domaine de la Janasse  och båda från 2008.
Båda är köpta på SB genom vår "hovleverantör" Bristly Wine.

Cotes-du-Rhone.
50% Grenache, 20% Syrah, 10% Mourvèdre, 15% vieux Carignan och 5% Cinsault.
Alla druvor kommer från egendomens egna odlingar. Dessa är spridda runt omkring Ourthezon och Chateauneuf-du-Pape i Södra Rhonedalen.
De olika druvsorterna jäser separat i 12-15 dagar. Lagringen sker på cementtank i 9 månader.

Ett gott och lättdrucket vin. Helt klar för att drickas NU!

Vi känner doften av hallon, körsbär och en del örter.
I smaken har de ljusa bären en framträdande roll och kompletteras av eleganta örter. Syran är frisk och tanninerna mjuka och lena utan att för den skull vara menlösa. Eftersmaken är meddelång och i den finns en järnaktig ton.

Köpt på "Bolaget" för 109 kr. Det kan inte finnas många viner i den här prisklassen som leverar på samma sätt.
Vi sätter på fyndstämpeln.

Betyg 3+



Chateauneuf-du-Pape.
80% Grenache, 10% Syrah, och 10% Mourvèdre
Druvorna kommer från olika lägen i Chateauneuf-du-Pape.
18 dagars maceration. 80% av vinet är lagrat på cementtank, 20% på barrique varav 1/3 nya.

Det här vinet är dryga 200 kr dyrare. Du får också ett vin som är mycket mer komplext och där dofter och smaker ligger i lager på lager. Vinet känns lite ungt och vi är säkra på att ytterligare utveckling finns att hämta hem. Vår kvarvarande flaska ska få vila i ett par år till.
Vi möts av en stor och maffig doft. En smarrig pust av bär är det första vi noterar: hallon, körsbär och björnbär. Strax därpå får vi en rejäl dos av provencalska örter. Doftintrycken fylls på med orientaliska kryddor, lakrits, lite viol och avslutas med jord och läder. Så här ska det dofta!!
Smaken är lite återhållsam dvs vi känner en mängd smaker samtidigt som vi också anar att det finns mycket mer som inte orkar ta sig fram idag. Vi känner härliga mörka körsbär och solmogna björnbär samt lite vildhallon. En grabbnäve örter och kryddor ger vinet en extra dimension. Eftersmaken är lång. Naturligtvis känns såväl bär- som örtsmaken, men den kompletteras nu med lakrits, choklad och en touch av viol. Syran är frisk och tanninerna är inte helt avrundade utan ger ett litet bett i gommen.

Köpt på "Bolaget" för 329 kr. Värt varenda krona!
Betyg 4(+)

Wurzburger Stein Silvaner 2010

Lördagen blev som dagarna varit den här sommaren, så här långt. En regnskur, lite solsken och så mulet igen. Vi grillade marulk och ur källaren plokade vi en flaska vitt vin på druvan Silvaner.

Wurzburger Stein Silvaner Grosses Gewächs Trocken 2010.
Producent är Juliusspital, som grundades 1576 som ett välgörenhetssjukhus. Vineriet har sedan starten tillhört sjukhuset, som idag innefattar såväl en modern klinik som ett äldreboende. Stiftelsen har 168 hektar vinodlingar spridda över olika lägen i Franken.

Druvan är Silvaner och odlingsområdet är Franken, som ligger kring staden Würzburg i södra Tyskland.

Jäsning vid låg temperatur i upp till 30 dagar på ståltankar. Därefter får vinet vila på sin jästfällning i stora träliggare innan buteljering. Juliusstipal har byggt en speciell hiss för druvorna, som hissar upp dem 13 meter. I och med detta kan hela vinifieringen genomföras med hjälp av gravitationen, och ingen pumpning behövs.

Färgen har en djupgul ton.
Det doftar av gula äpplen och den är lite ung i sin framtoning. Den blir därmed lite återhållsam. Vi känner också en försiktig ton av honung och nektariner.
Smaken släpper loss lite mer. Här hittar vi gula äpplen, toner av citrus och gula plommon. Lite trevliga kryddor förstärker intrycket. Eftersmaken är ganska lång och där hittar vi en mild honungston, nektariner, aprikoser och finstämda mineraler.
Behagfull syra stagar upp vinet.


Vi är inte så bekanta med druvan Silvaner, men när den som smakar så här så känner vi att detta vill vi pröva mer av.

Betyg 4

Teroldego 2008, Marion

Marion är en producent, som håller till i de östra delarna av Valpolicella. Vi besökte dom våren 2011. Vi blev väldigt förtjusta i deras amarone och deras superiore. Vi var lite reserverade till några av deras andra viner. Vi har nu bestämt oss för att ge dom en andra chans.

Marion Teroldego 2008, Veronese IGT.
Vi har ett vin gjort på druvan Teroldego till 100%. Detta är en druva vi inte smakat så ofta på. Det är därför lite extra spännande att ta oss an det här vinet.

Druvorna är kloner från Foradori i Trentino.
En del av skörden har legat på torkning ca 30 dagar. Den andra delen har pressats en vecka efter skörd. Musten har sedan blandats och fått ligga ca 30 månader på små ekfat.

Färgen är väldigt mörk närmast mörkblåröd.
Doften känneteckans av mörka bär, men här finns också ett lite jordigare inslag. Vi känner också lite örter och en viss blommighet.

I munnen får vi ett vin som domineras av den mörka frukten (blåbär och björnbär), men här finns också lite söta mörka körsbär. Syran är frisk och lite påträngande. Eftersmaken är medellång och förutom frukten är örterna påtagliga, men här finns också lakrits, vanilj och choklad. En stor portion av fat ger sig också tillkänna.
Tanninerna är inte helt avslipade, men den lilla kantighet som finns stör inte så mycket.


Vi var ganska så ljumma till det här vinet, då vi provade det på gården i maj 2011. Vi har en något mer positiv inställning efter den här flaskan. Vinet når dock inte upp till de höjder som Marion har på sina Valpolicellaviner.

Vi betalade 25 euro vid privatimporten.

Betyg 3

Les Obriers de la Pèira 2009

Vi köpte för ett tag sedan lite nya årgångar av viner från La Pèira. Det var nu dags att testa årgång 2009 av Les Obriers. Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 159 kr.
Vad vi tyckte om 2008:an kan du hitta här.

Les Obriers de la Pèira 2009.
Obriers de la Peira är gjort på druvorna Cinsault (65%) och Carignan (35%). Det lagras i stora neutrala ekfat (75 hektoliter). Vinet är varken klarat eller filtrerat och tillsatsen av svavel är minimal, långt under gränsvärdena. Enbart naturliga jäststammar används vid jäsningen.
Källa Bristly Wine

Till en början är doften svag. Vi låter vinet få två timmar i glaset innan det är dags att sätta sig till bords. Dessa två timmar gör verkligen nytta. Nu möts vi av en varm doft av mörka körsbär och björnbär. En ört- och kryddblandning ansluter omgående. Lite rostade nötter, lavendel och svart te ger sig tillkänna på slutet. En doft helt i vår stil

Vi smakar och får en dryck med solvarma, mörka körsbär och björnbär. Vi känner också kryddor och örter från södra Frankrike. Syran gör att vinet känns fräscht. Gott om tanniner som uppträder på ett civiliserat sätt. En lång eftersmak förstärker vårt positiva intryck. I eftersmaken dyker såväl en ton av nötter som lakrits upp, vilka tillsammans med den solvarma frukten och örterna får oss på ett särdeles gott humör. Trots allt detta positiva känns vinet lite mer slutet än de två tidigare årgångar vi smakat. De resterande flaskorna ska nog få vila till sig lite.

År efter år fortsätter La Pèira att leverera. Det är inte många viner i den här prisklassen (159 kr), som kan mäta sig med Les Obriers.

Betyg 4

Camille Savès och Moulin Touchais

På den delen av västkusten där Vintankar huserar har vi varannandagsväder. Gårdagen (onsdag) bjöd på hyggligt sommarväder. Vi hade vännerna O och R samt B och K på besök. Vi började med en fika i sommarsolen följt av en promenad nere på naturreservatet.
Efter dryga timman var vi tillbaks och då knäppte vi iväg korken ur en flaska:

2004 Millésime Camille Savès.
Det är dryga året sedan vi senast tittade till den här. Vad vi tyckte då kan du läsa här.
Den här skumpan är gjord på 80% Pinot Noir och 20% Chardonnay från Bouzy och mer än 35 år gamla stockar. Relationen PN/Chardonnay är nästan den omvända mot deras Cuvée Prestige. Även detta ett köp via Franska bolaget. Vi betalade 289 kr per flaska på SB kostar den 343 kr.

Det omedelbara intrycket är att den känns lite ung. Vår återstående flaska ska nog få ligga till sig ett par år.
Doften är lite svag i början, men vi anar oss till en del citrus, äpplen, en viss brödighet samt lite röda bär (pinot noir).
Smaken är frisk och torr. Gommen fylls av citrus, gröna äpplen och härliga mineraler. Vi känner den typiska Pinot Noir frukten i form av röda bär. En härlig moussekänsla skapar en lyxighet. Vi konstaterar samfällt att champagne en ljummen sommarkväll är svårt att överträffa, men detta kommer att inträffa just den här kvällen.

Betyg 4+



Vår förrätt bestod av en ostpaj till vilken vi drack Villa Monteleones Amarone 2006. Den har jag skrivit om här.
Vi grillade tre lammvarianter och till detta drack vi Vivianis Campo Morar 2008. Den får dyka upp i ett senare blogginlägg.

Vi åt en dessert på jordgubbar och ur källaren plockade jag upp den sista flaskan av:

1971 Moulin Touchais.
Låt mig säga det med en gång: Detta är ett extra ordinärt vin. 40 år gammalt. Det är alltså gjort när jag gick sista året på Handels i Gbg. Tanken svindlar. Trots sin ålder känns vinet piggt och fräscht. Ingen av våra vänner var i närheten att gissa på att det var från 1971 snarare 1991. Dom prickade faktiskt vinet men inte årgången.
Vi drack en flaska förra året, men det var en ungdom från 1995 och vad vi tyckte om den kan du läsa om här.

Druvan är Chenin Blanc till 100%.
En femtedel av druvorna plockas innan de är fullmogna, för att ge den syra som behövs och för att göra vinet odödligt, men som samtidigt gör det omöjligt att dricka innan det uppnått tioårsåldern. Och resten består av övermogna, men icke botrytisangripna druvor.

Färgen är gyllengul med en orange ton.

Initialt är doften lite svag, men i takt med att temperaturen stiger och vinet får kontakt med luften tilltar dofterna. Jag ska inte säga att det är en ungdomlig doft, snarare en ungdom som åldrats med värdighet. Vi noterar: torkad frukt, lite citrus och en del honung. Det dyker upp lite persika och aprikoser, mera tropisk frukt. Riktigt läckert!

Smaken är stor, elegant och komplex. Därtill är allt i en total balans. Man blir nästan knockad, men jag samlar ihop intrycken. Smakerna ligger i lager på lager och i allt detta finns en läcker sötma. Det finns en fräschör och friskhet som är ytterst förvånande med tanke på vinets ålder. Vi noterar citrus, aningens blodapelsin, lite mandlar och melon.
Där dyker upp läckra torkade aprikoser inbakad i ljuv honung. En omgång tropisk frukt till.
Ja, jäklar vad detta är gott.
Några av våra gäster har besökt Moulin Touchais och berättar om hur väl mottagna dom blev.




Vi köpte vinet för många år sedan, kanske 15-20 år sedan. Vi betalade då 170 kr på Systembolaget. Idag finns det i Beställningssortimentet och kostar 599 kr. Årgång 1998 finns i det ordinarie sortimentet för 199 kr.

Sällan har det varit så lätt att sätta betyg
Betyg 5

En trio vita

Häromkvällen hade vi besök av de goda vännerna H och M.
Vi började kvällen med lite skumpa.

 Camille Savès, Cuvée Prestige

Den här champagnen är gjord på 65% Chardonnay och 35% Pinot Noir. Vinrankorna är minst 35 år gamla och är uteslutande Grand Cru. Vi köpte den här flaskan av Franska Bolaget på hösten 2010 och priset var då 288 kr. Den finns i BS och då kostar den 332 kr. Det har varit en av våra absoluta favoriter i det lägre prissegmentet.
Det här är vår sista flaska, så vi hoppas Franska Bolaget kan ta in den till samma pris i höst.
Vi möts av en frisk doft av citrus. Lite rostat bröd noterar vi liksom en svag nötaktig ton och slutligen lite aprikos. Smaken är frisk och fräsch. Citrusen dominerar, men kompletteras av äpplen och mineraler. I den medellånga eftersmaken noteras en diskret ton av röda bär.
Det här är en enkel champagne, men ack så god. Den perfekta starten på en sommarkväll!
Betyg 4

Bel Echo Sauvignon Blanc 2009.

Producent är Clos Henri i Marlborough, Nya Zeeland.

Det här vinet är deras andra vin på druvan Sauvignon Blanc.

Vi köpte två flaskor av det här vinet på hösten 2011. Vi betalade 159 kr på Systembolaget. Vi drack en omgående och vad vi tyckte då kan du läsa här. Intrycken från då står sig även idag. Vi möts av en frisk doft där fläder, citrus och nässlor dominerar. Det finns en liten ton av tropisk frukt i form av passionsfrukt, ananas och kiwi. Smaken kännetecknas av fläder, krusbär, päron och citrus. Syran är pigg och fräsch. I den medellånga eftersmaken dyker det upp lite tropisk frukt och mineraler, men också en liten bitterhet i form av omogen grapefrukt.

Vårt betyg från i höstas står stabilt dvs 3+.

I dessa sommartider avslutade vi med en jordgubbsdessert. Vi hade en flaska Nivole, som blivit över från förra sommaren.

2010 Michele Chiarlo Nivole.

Druvan är Muscat blanc à petits grains.

Vinet kostar 74 kr för 375 cl. Alkoholhalten är endast 5%.

Ett frisk och sött vin med en viss spritsighet.

Det doftar av fläder, päron och lite ananas. Vi anar lite persika och aprikos i bakgrunden

Smaken är söt, men också frisk. Här finns päron, lite honung, fläder och en hel del tropiska frukter. Det påminner till en viss del om isglassen Piggelin.

Nivole har varit en återkommande gäst varje sommar hos oss på Vintankar. Det har levererat varje år.

Vi får köpa in några av årgång 2011, för det är den som är tillgänglig på bolaget just nu.

Betyg 3+

Retsina of Attica, Kourtaki

Söndagen blev en varmdag med mycket trädgårdsarbete. Så här års är det gräsklippning och ogräsbekämpning. Värmen fick oss att tänka på Grekland. Vi bestämde oss för att äta friterad bläckfisk, tzatziki och en grekisk sallad på vårt vis. Från de egna landet hämtade vi lök, sallad, gurka och några späda morötter.
Någon gång varje sommar öppnar vi en flaska Retsina.

 För hustrun och mig är Retsina något speciellt, kanske inte för att det är enastående gott, utan för att det får oss att minnas. Vi åkte till någon grekisk ö, första veckan i oktober, under nästan tio års tid. Det var vi och våra två barn. Retsinan får oss att rota bland gamla kort och bland minnenas skrymslen. Vi njuter av kvällens måltid men kanske mer av saker vi minns. Och de blir bättre för vart år som går.

Vinet är gjort på druvan Savatiano. Vi dricker vinet välkylt. Doften har den typiska doften av kåda och tallbarr med ett litet inslag av örter. Smaken är torr och syran är påtaglig. Vi känner citrus, örter och ett mycket tydligt inslag av tallbarr och kåda. Allt i en lite rå stil.

Såväl doft som smak är mycket speciell. Jag kan på rak arm inte komma på något annat vin i den här stilen.













Jag sätter inget betyg. Det här vinet dricker vi för att framkalla Greklandsminnen. Det finns sämre skäl för att dra korken ur en flaska vin.

Calto 2006

Så är det åter sommarrusk. Blåst och regn och snigelbekämpning.
Vi förgyller kvällen med lite Valpolicellavin.

Calto 2006.
Vi drack det här vinet första gången förra våren då vi besökte Marion med Clubamarone.
Vinet ska ses som ett experimenterande med viner.
Här har man blandat 60% Superiore med 20% Amarone och 20% Teroldego.
Vinet har stora likheter med Marions Superiore, vilket jag tidigare hyllat bl a här.

Doften är initialt lite sluten. Efterhand kommer dofter som påminner om Superioren: Körsbär, skogsbär och ett litet floralt inslag. Ju längre vinet står i glasen desto fler dofter tillkommer: torkad frukt, örter, choklad och lite fat.
Smakmässigt slår superioren igenom ganska kraftigt. Det finns amaronedrag, men dessa är blygsamma. Vi känner mörka körsbär, björnbär, lite örter och ett kryddsting. Eftersmaken är lång och där känns amaronedraget i form av torkadfrukt, men visst här finns också en ton av svartvinbär som utmärker Marions Superiore. Alldeles i avslutningen känner vi lite behaglig lakrits. Pigg syra och tanniner som är mjuka och väl avrundade gör vinet lämpligt för lammrätter.
 
Vi sammanfattar detta som ett vin som har många drag av Marions Superiore. Vi tycker inte att de tjugo procenten amarone tillför så mycket. Teroldegon då? Inte heller den tillför just det här vinet något särskilt.
Vi köpte med oss en enstaka flaska då vi besökte Marion förra året och vi finner ingen anledning att köpa fler. Därmed inte sagt att detta är ett dåligt vin. Vi håller oss till deras Amarone och Superiore i fortsättningen då dessa känns som mer renodlade Valpolicellaviner.

Betyg 3+

Cykeltur i Dalsland

Tillsammans med våra vänner S och M hade vi bokat en cyklingstur på tre dagar i Dalsland. Utgångspunkten var Baldernäs Herrgård. Vi anlände dit på söndag em. Vi tog en kort promenad i omgivningarna och njöt sedan av ett glas cava.

Cava Villa Clara
Ett mycket enkelt mousserande vin från Spanien.
Vi känner en frisk lite fruktig doft med vissa brödtoner.
I gommen får vi ett småkrispigt vin, där citrus och gröna äpplen dominerar. Lite mineraler och rostat bröd. Vi fick betala 65 kr glaset. Lite i häftigaste laget med tanken på att priset i BS är 69 kr för en hel flaska.

I vårt paket ingick en middag ankomstkvällen dvs en huvudrätt. Vi valde kött och fick en fint grillad bit kött med goda tillbehör. Vi valde till detta en flaska zinfandel vi aldrig druckit tidigare.

Jewel Zinfandel Old Vine 2010, Lodi
Vinet finns i BS i sexpack. Priset per flaska blir 125 kr. Vi fick betala 315 kr dvs ett pålägg på 190 kr. Detta applåderar vi, då de flesta krogar i Göteborg lägger på mellan 300 kr och 400 kr.
Lodi ligger nordöst om San Francisco strax söder om Sacramento i ett område som kallas Central Valley.

Det doftar av frukt, lite björnbär, plommon och en hel del fat.

Smaken är ganska trevlig. Inte alltför komplex, men ändå en stabil och stadig zinfandel. Vi känner björnbär, en del mörka plommon, lite örter och aningens choklad. Det finns ett tydlig inslag av fat och vanilj. Vinet gick bra ihop med vår grillade köttbit.

Inget stort vin men det gjorde ändå sitt jobb. Vi kan mycket väl tänka oss att köpa det här igen för en lite noggrannare undersökning.

Måndagens cykeletapp var dryga tre mil. Vår tur gick utmed Route 2218. En gropig, grusig väg men med en vacker natur runt omkring oss. Den här dagen hade vi verkligen glädje av våra regnställ.

Dagsetappens mål var hotell Kroppefjäll. En verkligt trevlig anläggning och där serverades vi  turens i särklass bästa måltid. Detta kanske inte säger så mycket, men vi lägger till att det faktiskt var en gastronomisk upplevelse.

Vi serverades en krämig kräftsoppa, som är bland de bästa vi ätit. Vi valde bergtunga till huvudrätt, även den denna var av hög klass. Tyvärr var vinlistan inte lika imponerande. Det fanns fem vita viner att välja bland. Vårt val föll på:

 Peter Lehmann Semillon 2009.

Vinet finns i BS för 99 kr. Här hade man lagt på 150 kr så vi fick betala 249 kr. En sympatisk prissättning. Druvan är till 100% Semillon. Det doftar av citrus, lite gröna äpplen med en svag mineralton. I bakgrunden anar vi lite bivax.                I munnen får vi ett friskt vin med en trevlig syra. En viss krispighet noteras. Vi känner smaken av citrus, lite gröna äpplen, krusbär och en trevlig ton av mineraler. Eftersmaken är medellång. Ett enkelt vin utan krusiduller. Maten fick spela huvudrollen.

Till Kroppefjäll återvänder vi gärna. Det kanske blir redan till hösten för svampplockning eller till vintern för skidåkning. Trevliga rum och serviceinriktad personal. Fantastisk mat.

Tisdagens etapp gick ner till Vänern via Sunnanå Hamn och sedan vidare till Skållerud. En etapp på dryga tre mil. Vi bodde på Skålleruds Gård, ett litet trevligt familjehotell, som drivs av en holländsk familj. Vi serverades en enkel men god laxrätt. Någon vinlista fanns inte, så vi fick en flaska vitt vin av det dom hade.

Viura Mirabueno 2011.

Vinet finns inte på Sytembolaget. Vi betalade 220 kr för vår flaska.

. Jag googlade lite på vinet när jag kom hem men det gick inte att få fram så värst mycket. Det är ett spanskt vin från området Machuela (sydost om Madrid). Det är gjort till 100% av druvan Viura (Macabeo), vilken ofta används i olika sorters Cava. Doften var svag, men vi noterade lite gråpäron, mandarin, örter och jasmin. Ett ungdomlig vin med en frisk syra. Citrus med inslag av gråpäron dominerar i smaken. Det är ett aromatiskt vin där örter, grapefrukt och lite nötter märks framförallt i den medellånga eftersmaken. Jag kan inte påminna mig när jag senast drack ett vin på druvan viura. Det här var ett enkelt vin. Helt OK till vår mat, men inget jag kommer att leta efter.

Onsdagen var vår sista dag, så cyklingen gick via Akvedukten i Håverud, över Brudfjället och vidare till Baldersnäs. Ett besök i Håverud kan verkligen rekommenderas. Svensk ingenjörskonst i sin prydno. De nio kilometrarna över Brudfjället är en jobbig historia. Mycket upp och ner. Fantastiska vyer, smultron efter vägkanten och slitsamma uppförsbackar. Därtill en stekande sol + 27 grader. För oss 60-plussare var det här en jobbig etapp.

Vi åt vårt lunchpaket vid sjön Råvarp, där ett mycket stort område med hällristningar finns.

Vi hade kvar en skvätt medhavd rosé.

 Detta är ett av vännen S favoriter bland standardroséerna. Lite för varm hade den nog blivit i cykelväskan, men efter den slitsamma cyklingen över Brudfjället och den gudomliga platsen vi befann oss på så spelade detta en underordnad roll.

Vinet är gjort på 100% Cabernet Sauvignon. Frisk torr smak med stort inslag av svarta vinbär.

Visst blev vår köttbullemacka med rödbetssallad en delikatess.

Väl framme i Baldersnäs blev det ett dopp i Laxsjön. Fyra mycket nöjda västkustbor satte sig sedan i bilen för transport till Åsa.

Ett stort tack till Lotta på Dalslandsresor.

 

2010 Morgon, M Lapierre

Det var återigen dags att testa ett Morgonvin. Jag har tidigare i år bloggat om två viner från Foillard dels Cuvée Classique och Cote du Py. Nu var turen kommen till:

2010 Morgon, M Lapierre
Vi befinner oss några mil norr om Lyon. Morgon ligger i den norra delen av Beaujolais, som sträcker sig mellan Mâcon och Lyon, där tre floder sägs sammanflyta – Rhône, Saône och Beaujolais. Beaujolais svarar för nära hälften av hela Bourgognes vinproduktion (1,3 miljoner hektoliter). Arealen på 22 000 hektar utgör ungefär hälften av hela Bourgogne. Beaujolais skiljer sig starkt från övriga delar, inte bara när det gäller klimat och den granithaltiga jordmånen utan framför allt beträffande druvsort. Beaujolais är i princip synonymt med Gamay.

Vi låter vinet få en timma i kylen innnan vi häller upp.
Vi nås av en doftpalett av röda bär: hallon, körsbär, röda vinbär och lite smultron. Intrycken fullbordas med lite servila örter, våt sten och en blommig nyans på slutet.




I

Vi tar en klunk och gommen nås av friska röda bär: hallon, körsbär, röda vinbär och smultron. I den medellånga eftersmaken dyker det upp lite örter och även lite lakrits på slutet. Oh, jag höll på att glömma tonen av mineraler, som skänker vinet en viss charmighet. Vinet har en härlig friskhet och är mycket lättdrucket.

Vi har i många år varit skeptiska till Beaujolaisviner, men har i år fått göra en omvärdering. Det här är så långt ifrån syntetiska aromer och skumbananer man kan komma. Vår enda invändning finns då vinet kommer upp i rumstemperatur, då lite toner av gröpaprika dyker upp.

Vi sammanfattar det här som ett i grunden ganska enkelt och okomplicerat vin, men som är ack så gott. Ett underbart sommarvin. Det verkar finnas lite ströfaskor kvar på SB och de kostar 198 kr.

Betyg 3+