2007 La Pira, Roagna

Roagna är en producent som vi med jämna mellanrum återvänder till. Vi är väldigt förtjusta i deras viner. Det må så vara dolcetto, barbera, langhe nebbiolo eller någon av deras barbaresco och barolo. Alla håller de väldigt hög klass. Det har med åren blivit åtskilliga blogginlägg.

Roagna är ett familjeföretag och har haft sin verksamhet i utkanten av byn Barbaresco i flera århundraden. Dom äger idag 20 ha i Barolo och Barbareso, varav 12 ha är planterade med vinrankor och resten utgör skogsmark. I Barbareso äger dom fyra vinfält: Asili, Carso, Montefico och Pajé. I Barolo äger dom vinfältet Pira.

Vinfältet Pira ligger intill byn Castiglione Falletto. Roagna äger runt 7 ha som är planterad med vinrankor. Deras vinfält är på den sidan som ligger mot Serralunga d´Alba och Perno. Vinfältet köptes 1989. De äldsta vinstockarna daterar sig tillbaks till 1937 och används till deras riserva. Mestadels är det nebbiolo som odlas här, men en liten mängd barbera och chardonnay finns det också.
Jag drack för ett par år sedan deras riserva La Rocca e la Pira från 1996. En av de bättre barolo jag någonsin druckit.

I början på augusti drog vi korken ur Barolo Pira från 2007. Enbart Nebbiolo så klart, där vinstockarna är mellan 25 och 50 år gamla år. Ekologisk odling. Jäsningen (naturlig jäst) äger rum på stora gamla ekfat under 10 dagar, därefter en gammal metod för maceration som håller på i dryga 60 dagar. Vinet har legat på stora neutrala ekfat i fyra år. Det har därefter fått ligga i tre år på flaska innan det 2014 släpptes ut på marknaden.
Mina flaskor (2 st) köptes någon gång under 2014 på Systembolaget för 481 kr.

Det här är ett alldeles enastående vin. Redan då vi sticker dit nosen får vi associationer som får oss att dra på smilbanden och när första lilla klunken rinner genom stupen är vi beredda att ställa oss upp och gör vågen. Så in i bänken gott. Årets bästa Barolo!

Doften startar med lite röda bär och läder och fylls på efterhand med stendamm, solrosfrön och en stor bukett rosor. Väldigt trevligt.

I gommen känns det som att vinet lämnat sitt mest ungdomliga stadium och är på väg att bli vuxet. Smakerna är komplexa och nyansfulla. Ännu inte fullt ut mogna, men de börjar dra iväg åt det hållet.  Frukten går i en mörkare nyans med körsbär och lite plommon, men visst finns här lite rödare bär främst jordgubbar och tranbär men även aningens nypon. Vi noterar också steniga mineraler, lite järnrör, violer och lakrits. Så gott! Så balanserat och elegant!

Betyg 5

Två Chabliser: Domain Billaud-Simon och Domain Pinson.

Vi har den senaste tiden druckit två vita viner, som vi håller högt. Just till lite elegantare fiskrätter har Chablis få övermän.

2012 Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre, Billaud-Simon
För 200 år sedan köpte Charles Louis Billaud mark i Chablis och började odla vin. Genom giftemålet mellan Jean Billaud och Renée Simon tillfördes mer mark. Idag äger man runt 20 ha spridda på på tio olika vingårdslotter. Det finns vingårdar såväl i 1er Cru som Grand Cru-lägen. 2014 sålde Bernard Billaud egendomen till Domaine Faively

I doften känner vi gula äpplen, lite citrus, en viss örtighet, nygrusad trädgårdsgång, skolkrita och aningens fläder. Inte så stor och spektakulär utan en lite mer finstämd doft.

I munnen känns en bra friskhet samtidigt som vi upplever den här chablisen både rundare och lite fetare än vad vi vanligtvis förknippar med en chablis. Vi känner gula päron och äpplen, ett tydligt inslag av örter, lite citrus samt enstaka gula stenfrukter. I eftersmaken kommer den där fina kalkigheten fram i sällskap med sommarblommor och sommaräpplen.
Betyg 4-
Vi köpte den här flaskan på våren 2016 på SB för 279 kr. Idag är det årgång 2016 som gäller och priset har gått upp med en hundring till 389 kr.



2014 Mont-de-Milieu, Domaine Pinson
Den här Chablisen är en trogen gäst hos Vintankar sedan flera år. Vi fyller med jämna mellanrum på vårt förråd. Du som vill läsa vad vi skrivit om tidigare årgångar får klicka på resp årtal. Vi har druckit deras 2006:a som vi skrivit om här och här. Vi har druckit av deras 2008:a som vi skrivit om här och här. Vi skrev om årgång 2010 här.

Producenten Domaine Pinson förfogar över ca 12 ha vingårdar. En Grand Cru (Les Clos) samt några Premier Cru lotter bl a "Mont-de Milieu" som det här vinet kommer ifrån. 
90% av vinet har fått jäsa på ståltankar och 10% på ekfat. Vinet har fått vila upp sig i nio månader på gamla ekfat innan det buteljerades.

Den här chablisen har mer av den karaktären som vi förknippar med chablis. Den rena friskhet, ståtliga syrorna och eleganta frukten. Ja vi gillar verkligen den här.

I doften hittar vi citrus, gul/gröna äpplen, regnvåt grusgång, någon tropisk frukt och unset kaprifol.

I munnen är det citrusen, de gula äpplena och mineralerna(såväl steniga som kritiga) som dominerar intrycken. Syran är stor och vital. I den hyfsat långa eftersmaken tillkommer en blommig ton, några nektariner och lite ostronkänsla. Balansen och elegansen är vinets storhet liksom att det är gott!
Betyg 4
Vår flaska är inköpt 2016 för 256 kr.
På "Bolaget" finns det enstaka flaskor kvar av årgången 2017 till priset 325 kr.

2013 Pithium, Dr von Basserman-Jordan

När högsommarvärme rådde och temperaturen höll sig runt 35 grader på dagarna och dryga 20 på nätterna är det behövligt med friskhet i vinerna. Vi hade en överbliven flaska efter vårt besök i Pfalz för några år sedan. Besöket hos Dr von Bassermann-Jordan resulterade i detta blogginlägg
Det här vinet är inte något som ska långlagras, så det är verkligen hög tid för korkdragning.

Ett spännande och lite annorlunda vin mot vad vi vanligtvis dricker. Det är i huvudsak gjort på druvorna Grauburgunder och Gewurtztraminer. Druvorna har handpressats och musten har tillsammans med skalen fått ligga på amforor av spansk lera i flera månader. Vinet har därefter fått tillbringa nästan två månader på sin jästfällning i ekfat innan vinet buteljerats.

En trevlig doft av aprikoser, nypon, apelsinskal, regnvåta stenar, lite florala toner och en del kryddor bl a svartpeppar och fänkål.
Ett vin med bra friskhet och som gjort för dessa heta och soliga dagar. När vi smakar dyker det ganska omgående upp en samling tropiska frukter, lite röda citrusfrukter, örter och kryddor. I den medellånga eftersmaken får vi blodgrape och steniga mineraler med aningens sälta. Törstsläckande!!

Vi är inte så bekanta med orangea viner. I vart fall är vår nyfikenhet väckt efter att ha druckit det här.
Betyg 4-
Dr Bassermann-Jordan finns representerade med fyra viner på SB, dock inte det här. Vi betalade 29 euro på plats, då vi köpte det.

2015 Lison, Le Carline

Jag plockade upp en flaska Lison  från Le Carline vid ett av mina besök i Köpenhamn hos de väldigt trevliga Fabio och Mie på mat- och vinbutiken Cibi e Vini.

Le Carline är en producent som håller till i de östra delarna av Veneto inte så långt från Friuli-distriktet. Verksamheten finns i huvudsak runt byn/staden Pramaggiore några mil nordost om Venedig. All odling sker efter organisk/biologiska metoder och är certifierade enligt ICEA. 

Lison är en egen DOCG och ligger strax öster om landsvägen (E70) inte så långt från den lilla staden Portogruaro och där har Le Carline ett vinfält. Druvan som odlas kallar dom Lison, vilket är om jag förstått saken rätt samma druva som också kallas Friulano eller Tocai.
Jäsningen sker på stålfat. Vinet tillbringar därefter en kortare tid på jästfällningen

Vinet har en fin blekgul färg med några gyllengula nyanser.

I grunden ett ganska enkelt och okomplicerat vin med en bra friskhet. I den hyfsat stora och tydliga doften hittar vi toner av citrus, gul/gröna äpplen, sommarblommor och tämligen gott om steniga mineraler som påminner om nylagd grusgång, regnvåta stenar och makadam.
I munnen är vinet mer försiktigt och finstämt och med en viss elegans. Friskt så klart. Vi kan ana oss till några gula stenfrukter, gula äpplen, citrus, en viss örtighet, lite florala nyanser och trevlig mineralitet (stenig).
Betyg 3+
Vi betalade dryga 100 DKK för vinet.
Vid en slagning på SB:s hemsida blir det inte en enda träff på ordet Lison.

Elvio Cogno Barbera och Dolcetto

Även om det är så att Valpolicella är mitt favoritdistrikt i vinvärlden, så finns det många områden vars viner jag verkligen uppskattar. Jag är nog lite av alldrickare med stor nyfikenhet på nya områden eller nya producenter. Piemontes viner ligger mig varmt om hjärtat. Visst älskar jag Barolo och Barbaresco, men håller både Barbera och Dolcetto högt. Under våren har jag druckit viner från Elvio Cogno och dom har verkligen tilltalat mig. I det här inlägget synar jag Elvio Cognos Barbera och Dolcetto lite närmare. Lite längre fram i höst blir det Barolo och Barbaresco.

Familjen Cogno
Elvio Corgnos vingård ligger på toppen av kullen Bricco Ravera några mil söder om La Morra alldeles norr om den lilla byn Novello. Här förfogar familjen Cogno över 15 ha vingårdar. Familjen Cogno har i generationer arbetat med vinodlingar. Elvio beslöt att i början på 1950-talet göra en helhjärtad satsning på vintillverkning. Den första Barolo de buteljerade var årgång 1961. Årgång 1964 sattes även vingården ut. Brunate!!
Deras portfölj av viner omfattar 4 olika Barolo, en Barbaresco, en Langhe Nebbiolo, två Barbera, en Dolcetto samt en Nascetta. Jag har tidigare skrivit om det vita vinet Anas-Cetta.

Nu är det Nadia Cogno och Valter Fissore som står vid rodret med hjälp av dottern Elena. De har sedan länge påbörjat ett arbete mot organisk/biologiska odlingsmetoder. Ingen konstgödsel, inga syntetiska bekämpningsmedel mm

Familjen Cogno idag: Dottern Elena, Nadia och Valter (vinmakare).

2016 Barbera Bricco dei Merli, Elvio Cogno

Vinet är gjort uteslutande på druvan Barbera, som vuxit på det drygt 3 ha stora vinfältet "Ravera" beläget 360 m över havet. Jordmånen är kalksten och plantorna drygt 30 år  gamla. Vinet har fått jäsa på stålfat och därefter fått ligga till sig i drygt 6 månader på 2500 liter stora fat av slavonsk ek.

En härligt ung och mycket frisk Barbera, som vi ögonblickligen faller för.
Färgen går i en rubinröd ton med några stråk av violetta nyanser.
Doften är hyfsat stor och framförallt läcker med ljuvliga mörka bär, lite örter, torkade rosor, unset läder och aningens exotiska kryddor.

I munnen känns den visserligen ung men ändå hyfsat tillgänglig redan nu. Den mörka frukten från doftintrycken återkommer i form av hallon, björnbär, blåa plommon och aningens körsbär och svarta vinbär. Ett försiktig inslag av örter och kryddor kan vi känna liksom små, små doser av kakao och vanilj speciellt i eftersmaken. En härlig syra och ganska så mjuka och avrundade tanniner gör att den känns drickklar även om den nog kan utvecklas något, men inget för långlagring. Mina flaskor lär bli uppdruckna inom två/tre år.
Betyg 4
På SB är det årgång 2017 som gäller till priset 299.


2018 Dolcetto Mandorlo
Ett vin gjort uteslutande på druvan Dolcetto, som kommer från ett 2,5 ha stort vinfält som planterades år 2000. Vinfältet ligger på en höjd av 380 m över havet och med en jordmån bestående av sand, lera och kalksten.

Druvorna skördades i september, avstjälkades och fick jäsa på ståltankar. Vinet fick sedan vila upp sig i cirka 6 månader på dessa ståltankar innan det buteljerades.
Ett mycket ungt vin. Ja kanske något för ungt åtminstone i min bok. Visserligen är Dolcetto väldigt ofta viner som ska drickas unga och omgående, men den här 2018 tror jag behöver 3-4 månader för att bjuda upp ordentligt. Den kommer då att bli ruggigt bra.

 I doften lite läder, mörkröda bär, stendamm, grusgång, aningens violer och så  nötter främst mandlar.
I munnen är det slankt, friskt och med en härlig bärsamling, som går mer i röda än mörka nyanser. Här finns körsbär, en del jordgubbar, några hallon och enstaka björnbär. Vi anar oss också till steniga mineraler, lite lakrits, violer och nypon.
Smakerna är inte fullt utvecklade utan indikerar att här finns mer som komma skall. En ordentlig syra tillsammans stadiga tanniner ger vinet en strävhet samtidigt  tar sig frukten lite smått försiktigt igenom detta och vi drar slutsatsen att ge det här vinet några månader i ryggläge och det blir en fantastisk Dolcetto.
Betyg 4
Priset på "Bolaget" är 198 kr. Jag köper på mig ett par flaskor, där den första ska öppnas när vi närmar oss jul.

Bergström Pinot Noir och Chardonnay

Ett möte med en vinmakare lämnar nästan alltid positiva minnen hos mig. Ibland klickar det lite extra och minnet fäster sig i hjärnan på ett outplånligt sätt. Så klart har vinerna jag fått smaka varit bra, men det räcker inte. Det måste till något annat. Inte alltid så lätt att ta på, men ödmjukheten och den sympatiska inställningen till hantverket har stor betydelse.  Ett sådant möte var jag med om för ett par år sedan. Jag träffade pappa och son, John och Josh Bergström, då dom besökte Göteborg och restaurang Lipp. Du kan läsa om det mötet här.

John Bergström. Ju längre kvällen pågick desto mer kom svenskan tillbaks

Josh Bergström. Utbildad i Bourgogne och nu den som bär det stora ansvaret för företaget.

Med jämna mellanrum dyker deras viner upp på Systembolaget, men dom tar slut ganska så fort, så det gäller att vara flink på tangentbordet med att få till en beställning. Just nu verkar det inte finnas några tillgängliga, men håll utkik efter Bergströms viner


2014 Cumberland Reserve Pinot Noir

Ett Pinot Noir vin från Oregon. Druvorna kommer från fem olika vingårdslägen, även om det är så att vingårdarna Silice och Le Pré du Col står för merparten av druvorna. Vinet är tänkt att visa upp vad man kan göra i Willamette Valley. Och visst kan man göra bra grejer där. Ägarsonen Josh var själv riktigt nöjd med vad de presterat 2014.

Det har gott två år sedan vi senast drack årgång 2014 och visst har vinet fått en del begynnande mognadstoner. Det märks kanske inte så tydligt då vi doftar, men i munnen är det tydligare.
Här finns en ganska välutvecklad och typisk pinotdoft av mörka bär, lite kryddor och en hel del stendamm.
I munnen har det fortfarande sin fina friskhet i behåll. Även slankhet är intakt. De begynnande mognadstonerna märks främst av att smakerna djupnat och blivit mer nyansrika. Initialt är det en underbar samling bär vi möts av : hallon, tranbär, körsbär (ljusa), några lingon, jordgubbar och så några lite mörkare toner i form av björnbär. Efter en kort stund dyker kryddsamlingen upp, där tonerna av svartpeppar är särdeles tydlig. Bra syra och smånafsande tanniner bjuder ett försiktigt motstånd och ger vinet en fin karaktär. Eftersmaken är något längre än medel och här återkommer frukten, men nu i sällskap inte bara av kryddor utan också av härligt steniga mineraler, körsbärskärnor, aningens lakrits och ett uns vanilj.

Vi gillar verkligen det här vinet som generöst bjuder på sig självt. Den fina balansen mellan syra, frukt, kryddor och behagfulla tanniner tilltalar verkligen oss. Är det så förpackat i en elegant stil ja då når ett vin rakt in i vintankarhjärtat.

Betyg 4+

Vi betalade 349 kr på "Bolaget".

2014 Old Stones Chardonnay

Vinet är gjort på 100% chardonnay från druvor som vuxit på vingården Temperance Hill. Vinet har fått ligga i 12 månader på franska ekfat.

Ett underbart friskt och fräscht vin. I doften hittar vi en fin ton av citrus, gulgröna äpplen, några örter, nyanlagd och grusgång. Här finns också lite små finstämda nyanser av aprikos, brynt smör och subtila florala toner.

Den stora och samtidigt behagliga syran finns som ett genomgående tema i vinet. Så klart blir friskheten och fräschheten stor och gör vinet till en så bra medspelare till diverse maträtter. Citrusen, de gul/gröna äpplena och de steniga mineralerna från doften återkommer omedelbart i gommen vid den första lilla klunken. Så stilfullt förpackade. Vi kan i mindre proportioner hitta nötter, nougat, sommarblommor och aningens brynt smör. Eftersmaken har en något smörigare framtoning.

Ett verkligt gott vitt vin som jag gärna dricker till lite finare fiskmiddagar. Minns jag rätt betalade jag runt 250 kr, då det fanns på SB.
Betyg 4

Sommarens Valpolicella-viner

 Det här blogginlägget handlar om några röda viner från Valpolicella som vi druckit under sommaren. De riktigt varma och heta sommardagarna blir det inte så mycket amarone, däremot en och annan Superiore eller den enkla "basvalpolicellan" slinker ned. Lite lättare Ripasso blir det också. Men så kommer det en regnig tisdag och då åker korken från en amarone.

2011 Campo del Titari Amarone Riserva, Brunelli
Min favorit-Amarone är som många av er vet en av Brunellis riservor. Campo del Titari eller helt enkelt Titari i dagligt tal levererar i varje årgång makalösa vinupplevelser. Just nu är det årgång 2013 som finns hos Systembolaget. Magi på flaska. Det blir ingen 2014 och årgång 2015 släpps nog inte förrän på våren/sommaren 2020.

I oktober åker vi ner och bor på deras vingård. Något som jag verkligen kan rekommendera. Du som är intresserad kan kan kolla här. Du som vill veta mer om Titari kan läsa vad jag skrev för snart två år sedan.

Och ja årgång 2011 är alldeles enastående bra just nu. Den börjar närma sig sin absoluta topp, men ingen anledning till brådska för dig som ligger på några flaskor. Den kan nog ta något steg till och sedan håller den sig på den här nivån i ytterligare flera år.
Ge den två timmar i karaff för maxupplevelse!
Stor och komplex doft av mörka bär, lite jord och läder, en del örter och kryddor, lite torkad frukt, kakao och unset hemkola. Riktig doftbomb! Lite alkohol initialt, men försvinner med luftning.
I munnen är det kraft och elegans på en och samma gång. Intensitet och djup i smakerna. Mörka körsbär, björnbär, sv vinbär blåa plommon, torkad frukt dvs katrinplommon, fikon, dadlar och aningens russin. Örter och kryddor. Magisk eftersmak där allt kommer tillbaks men avslutas med körsbärskärnor, bitterljuv mörk choklad och några droppar espressokaffe. Bra syra och snälla lite inställsamma tanniner som bjuder ett försiktigt motstånd.
Betyg 5
Min flaska köptes vid en resa på gården förr 44 euro. På SB ligger priset för årgång 2013 på 760 kr.


2010 och 2011 Amarone Monte Santoccio
Det har blivit två amarone från den lilla men mycket välrenommerade producenten Monte Santoccio. Jag har besökt deras gård ett antal gånger. Det har så klart blivit några bloggposter. Du kan läs om ett av besöken här.

Årgång 2011 skrev jag om tidigare i somras i samband med en vinprovning vi hade. Du kan läsa vad jag tyckte här. Jag skrev då att jag nog aldrig smakat en bättre amarone från Monte Santoccio. Årgång 2010 är helt på topp, vilket betyder att den är helt underbar och inte långt efter 2011. 

Min känsla är att en nog inte ska spara 2010:orna så värst många år till. En behöver inte ha panikbråttom, men min bedömning är att de är helt på topp och så mycket mer utveckling tror jag inte på. Dom kommer säkert att hålla den här höga nivån i ett par år till. Min återstående flaska kommer nog korkdragning att ske under 2020.
Friskheten finns där fortfarande. Tanninerna är nu alldeles sammetslena. Den mörka frukten har ett djup med söta mörka körsbär, solmogna björnbär, mogna blå plommon och på det ett finstämt lite knippe örter. Eftersmaken är amaonelång och där sällskapar den underbara mörka lite söta frukten med bitterhet från högkvalitativ choklad, körsbärskärnor och någon enstaka droppe espressokaffe.
Betyg 4++


2013 Campo Mora Valpolicella Superiore, Viviani
Ett vin från Viviani en vingård jag har magiska minnen med. Det allra första besöket på våren 2008 i regi Club Amarone är legendarisk. Vi provade alla deras viner och därefter handlade vi. Stämningen var på topp och slutligen plockade Claudio fram en flaska Tulipana Nero. Resten är historia.

Ett av de vinerna vi provade och som sedan dess alltid funnits i vår källare är Vivianis variant av Superiore med namnet Campo Morar. Druvblandningen är Corvina Veronese 75% Rondinella 20% och Molinara 5%. Hälften av druvorna vinifieras omedelbart, medan den andra hälften får torka i ca en månad innan den vinifieras. Efter några månader blandas de två druvjuicerna.
Ett riktigt favoritvin. Vi har tidigare skrivit om årgångarna  2004, 2005, 2008, 2012, 2013 och 2015.  
Vi öppnar den näst sista flaskan från årgången 2013 den här ljumna sommarkvällen.

Här finns den där stora elegansen som vi förknippar med Vivianis viner. Ett alldeles lysande vin som är bra nära sin topp och inne i en fantastisk drickas.
En underbar mörk frukt som spetsats md lite örter och kryddor, mörk choklad, några droppar espressokaffe, aningens, aningens torkad frukt och på det lite sötlakrits. Bra friskhet och ett mjukt litet tanninbett i gommen.
Betyg 4
På SB är det årgång 2015 som gäller till priset 354 kr.



2015 Acinatico Ripasso, Stefano Accordini
En Ripasso från en annan av mina favoritvingårdar. Vi har besökt dom ett flertal gånger och alltid bliva lika trevligt bemötta vare sig vi kommit själva eller med Club Amarone.
Vill du läsa mer om ett av våra besök så klickar du här.

Den är gjord på druvorna Corvina 60%, Corvinone 15%, Rondinella 20% och Molinara 5%.
Här används inga torkade druvor utan först jäser man fram ett vin som liknar basvalpolicellan, sedan får detta jäsa en andra gång ihop med skalrester från Amarone i ca tio dagar. Vinet får därefter vila upp sig runt tolv månader på franska ekfat och slutligen runt sex månader på flaska innan det kommer ut på marknaden.

En inte så amaronelik ripasso. Precis som jag vill ha den. Här finns en bra friskhet och lite snälla tanniner som smånafsar runt i gommen och bjuder det där försiktiga motståndet som är så trevligt. I doften mörka bär, örter, lite läder, någon liten kryddighet och aningens kakao. I munnen är de mörka körsbären tydliga ihop med både plommon, blåbär och björnbär. Finstämda örter och kryddor. Ganska så lång eftersmak med mera mörka körsbär, unset torkad frukt och en del mörk choklad och körsbärskärnor.
En riktigt bra ripasso.
Betyg 4
Dessvärre finns inte Stefano Accordinis viner på SB. Min flaska är köpt vid en amaroneresa och då betalade vi dryga 11 euro för den.


2016 Valpolicella Superiore, Brunelli
Det har så klart blivit några viner från Brunelli. Dom är ju min stora favorit i Valpolicella. Allt från deras enkla charmiga "Basvalpolicella" till deras magiska Titari (se ovan).

Den ungefärliga druvmixen är Corvina (65%), Rondinella (25%) och Corvinone(10%). Brunelli använder inga torkade druvor till sin Superiore. Den har fått tillbringa runt ett år på 50 hl stora fat av Slavonsk ek. Det här vinet ska serveras svalt ja nästan kallt. Alberto tycker neråt 12-13 grader är lämpligt åtminstone på sommaren.

Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2013 och 2014 så klicka på årtalen så får du mina tankar om dessa årgångar.

Jag gillar ju verkligen Brunellis Superiore i sin lite lätta stil och med sin friska, lite syrliga körsbärsfrukt. Här finns också en del örter, lite blåa plommon, en diskret ton av mandlar och unset viol.
Det gör sig särdeles bra till enklare pastarätter och sallader, men är inte heller alls så tokigt på egen hand en varm sommarkväll, då den friska och rena körsbärsfrukten är riktigt svalkande.
Betyg 3++
Numer finns många av Brunellis viner på SB, dock inte det här. Vi betalade runt 10 euro, då vi inhandlade det på gården.


2016 Valpolicella Classico, Brunelli
Detta är Brunellis allra enklaste vin, men visst har det sin charm i all sin enkelhet.
Det har samma druvmix som deras Superiore. Druvorna pressas omedelbart efter att de skördats. I cirka tio dagar får musten ha skalkontakt. Jäsningen sker på ståltankar, där vinet får vila upp sig någon månad. Ytterligare någon månad på flaska innan det börjar säljas. 

Det här är ett vin som ska drickas ungt och inget en lagrar. Vår flaska med årgång 2016 var tänkt att konsumeras under 2018, men det visar sig att den har överlevt riktigt bra. Här får vi en ren körsbärsjuice med ett litet lätt inslag av örter. Slankt. Lättdrucket. Charmigt. Den lilla bitterheten i avslutet får oss tänka på körsbärskärnor och det blir riktigt törstsläckande. Hög klunkbarhet.
Visst är det enkelt men absolut inte banalt.
Betyg 3
Runt 7 euro betalade vi då vi besökte Brunelli.

2015 Corte Cariano, Brunelli
Ett väldigt gott och trevligt vin som jag blev oerhört förtjust i när jag för fem år sedan smakade det för första årgången Det var då årgång 2011. Vad jag tyckt om den årgången och de som kommit senare kan du läs genom att klicka på resp årtal: 2011 och 2012,  2013, 2014 och 2015 och 2016

Vinet består till 100% av Corvinadruvor som vuxit på deras vingårdar i San Pietro in Cariano och i Pedemonte. Druvorna får torka i ca 30 dagar. Skalkontakt de tio första dagarna av vinifieringen. Vinet får ligga till sig i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Detta är vår sista flaska av årgången 2015. Helt på topp just nu. Mjukt och runt, men ändå med både syra och fjäderlätta tanniner, som ger vinet en rejäl ryggrad att luta sig mot. En underbar mörk frukt där körsbären spelar huvudrollen med bistånd av lite björnbär. Örter och några kryddor bygger på smakintrycken. Härlig eftersmak med corvinadruvans lilla bitterhet i avslutet, som vi förknippar med körsbärskärnor och några droppar espressokaffe.
Betyg 4-
Priset på SB är 168 kr, vilket är inget annat än ett fynd.


2016 Campo del Maestro, Brunelli
Ännu ett mästerverk signerat Luigi Brunelli. Vad vi gillar det här vinet. Så har vi gjort ända sedan vi 2017 fick testa den första årgången (2014). I vintras bloggade jag om årgångarna 2015 vs 2016. Nu ett halvår senare testar vi ånyo 2016.

Druvsammansättningen är Corvina (40%), Oseleta(20%), Rondinella(5%), Cabernet Franc (10%) samt 5 procent vardera av Negrara, Corvinone, Croatina, Forselina, Sangiovese.
Druvorna skördas i slutet av september och har sedan fått ligga och torka i fyra månader. I februari ägde pressningen och jäsningen rum. Vinet har därefter fått mogna i 22 månader på franska barriquer (225 liters ekfat). Sedan den första årgången så har andelen Corvina minskat och andelen Oseleta ökat. Likaså är andelen Rondinella lägre och andelen Cabernet Franc högre. Detta ger ett vin som blir lite kraftigare. Tanninerna tar mer för sig och också ett vin som behöver lite mer tid för att nå sin absoluta topp. Vinet har en stor friskhet och helhetsintrycket blir en slags renare frukt än de två tidigare årgångarna. 
I doften läder och jord, massor av mörka bär, lite örter/kryddor och kakao samt unset vanlj. I gommen känns massor av körsbär som känns aningens syrligare än vad jag minns från 2014 och 2015, men även lite björnbär och aningens svarta vinbär. Vi noterar även en del örter och kryddor. Lång, ljuvlig eftersmak.
Betyg 4+
På SB är priset 264. Väldigt mycket vin för dom pengarna.


2013 Valpolicella Superiore Roccolo Grassi
Ett vin från en av Valpolicellas stora stjärnor. Jag var för några år sedan med om en smått magisk provning nere i Valpolicella med syskonen Marco och Franceska. Du kan läsa om detta här.

Druvblandningen är ungefär den samma i deras superiore, amarone och recioto dvs 60% Corvina, 15% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Croatina.
Superioren görs på lika delar torkade och fräscha druvor. De druvor som torkats har gjort det i ca tjugo dagar. Vinet har sedan fått ligga runt 20 månader på ekfat innan det buteljerats.

Det här vinet i den här årgången imponerar på mig. Varje gång jag dricker det blir jag än mer imponerad. Marco sa förra året att han rankar det här som kanske sin allra bästa Superiore och vi kan bara hålla med.
Den underbara frukten, den fina elegansen, den lilla tonen av vitpeppar och mineraler från vulkanjorden. Så underbart gott.
Betyg 4++
360 kr är priset på SB. Nu har den bytt årgång till 2014. Ett svårt år på många håll i Valpolicella. Är jag rätt underrättad så gjordes ingen amarone 2014 utan samtliga druvor gick till tillverkningen av Valpolicella Superiore.

Lucia Raimondi vid en lunch för ett par år sedan.

Redan på vår första amaroneresan 2008 (så klart i regi Club Amarone) besökte vi Villa Monteleone. Vi fick höra Lucias berättelse och prova vin i trädgården eller snarare parken. Ekorrarna sprang upp och ned för trädstammarna. Det blev en omedelbar förälskelse. I vinet, i omgivningarna och i Villa Monteleone . Vi har under åren som gått besökt stället åtskilliga gånger. Ibland "bara" vinprovningar med Club Amarone, men vi har också bott där ett par gånger och förälskelsen håller i sig.                                                  
2016 Ripasso, Campo San Vito, Villa Monteleone
Villa Monteleones Ripasso har vi alltid hållit högt. Mycket därför att den inte har ambitionen att vara amaronelik utan vill stå helt på egna ben och leva på sin egna charm.  I vår bok betyder det mindre sötma, mindre torkad frukt och istället en friskare och fräschare och "renare" frukt. 

Campo San Vito görs på druvorna Corvina, Rondinella, Croatina och Molinara som vuxit på vinstockar som är dryga 20 år. Runt två år har vinet fått ligga till sig på stora ekfat.

I doften mörka bär, lite örter, aningens kakao och en subtil ton av rosor.

I munnen möts vi av friska mörka körsbär, lite skogsbär och blåa plommon. Örter och kryddor kommer till i väl avvägda proportioner. Fin syra och behagfulla tanniner ger vinet en härlig karaktär. Medellång eftersmak och med ett småläckert avslut med lite bitter karaktär av typen mörkchoklad.
Betyg 4
Vinet är köpt på gården för 19 euro.

2014 Atelier
En ny skapelse från Villa Monteleone och vi kan inget annat än hylla det här vinet. Det fick ett eget blogginlägg i början på augusti, så jag hänvisar helt enkelt till det.
Läs hyllningen här.
269 kr kostar det på "Bolaget". Inget annat än ett fynd!!

Carignan, Negre de Negres, Morgon, AN/2, Frappato

Ganska många viner har blivit förblivit obloggade. Många väl värda lite uppmärksamhet, så här ett försök att komma i kapp.

2017 Carignan, Domain Tour Boisée
Ett vin från Languedoc. Vinfältet ligger precis utanför Minervois och har därför fått ursprungsbeteckningen Couteaux de Peyriac. La Tour Boisée har tillhört samma familj i snart två hundra år. 91 ha ekocertifierade vinfält förfogar dom över.

Ett vin uteslutande gjort på druvan Carignan som vuxit på vinstockar som är drygt 50 år gamla. Vinet har fått tillbringa en kortare tid på cementtankar.

Hyfsat stor doft med tydlig varm solmogen frukt: björnbär,
mörka plommon, lite blåbär och några nävar örter (speciellt lagerblad).

Ett ungt och kraftigt vin som kräver en ordentlig köttbit. Den mörka frukten från doften återkommer i smaken liksom örterna. Bra syra och stadiga tanniner. Fin kryddighet och aningens kakao.
Betyg 3+
På SB kostar den 129 kr i beställningssortimentet.






2013 NegreDeNegres
Ett vin från Priorat och producenten Clos del Portal. Vid vår Priorat-resa på hösten 20217 träffade vi den genomsympatiske Alfredo Arribas. Du kan läsa om det mötet här.

Vinet är gjort på Grenache 60% (fem olika kloner), Carignan 30% och Syrah 10%. Det har fått vila upp sig i ca ett år på fat av fransk ek.

Vår sista flaska av det här vinet och årgången 2013. Vinet är helt på topp. Blir nog inte så mycket bättre, men håller sig säkert flera år till på den här goda nivån.
En solvarm doft av såväl röda som lite mörkare bär som förstärks av en varm vind av örter från Medelhavet kan vi ta till oss.

I munnen är det ganska så mjukt och runt med en bra kropp. Den solvarma mörka frukten dominerar med blåa plommon, björnbär och några körsbär. Örtinslaget är påtagligt. Mjuka och väl avrundade tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är medellång och där tillstöter lite lakrits, steniga mineraler och unset vanilj
Ett vin vi alltid gillat. Nu när 2013 är slut så har vi turligt nog några 2015 kvar i källaren.
Betyg 4
Vinet är privatimporterat för runt 20 euro.



2013 MorgonVieilles Vignes, G. Descombes
Alldeles utanför byn Villié-Morgon, mitt i Beaujolais, hittar vi Domaine G. Descombes. Georges tog över familjens verksamhet i slutet på 1980-talet och började omedelbart att ställa om till ett ekologiskt odlande. Idag är alla vingårdarna ekologiskt certifierade. Naturlig jäsning tillämpas. Vid buteljering används en minimal dos av svavel.

Descombes äger vingårdar i fyra av de tio kommuner som får betecknas Cru Beaujolais. Jag har tidigare skrivit om Brouilly 2014 och om Régnié 2013. Nu dags för Morgon.
Så klart är det Gamay till hundra procent från gamla vinstockar i sektorerna Corcelette och Charmes. Det har tillbringat en kortare tid på gamla ekfat av bourgognetyp. Buteljerat i juli 2014.

Ganska så komplex doft med visst djup. Startar med härliga röda bär i form av hallon och jordgubbar. Lite örter, aningens peppar, våt grusgång, rått kött och unset florala toner.
I munnen växer de röda bären fram på ett supertrevligt sätt. Vi noterar förutom de hallon och jordgubbar vi kände i doften även tranbär, lingon och några enstaka syrliga körsbär. Ren och fin frukt. Lite steniga mineraler, någon liten försiktig ört, aningens viol samt unset lakrits finns i eftersmaken. Bra syra och med en tydlig stramhet tolkar vi som att det här vinet nog kan utvecklas en del till.
Betyg 4
Den här flaskan är köpt i ett paket viner från  G. Descombes. Ungefär 185 kr per flaska, vilket måste betraktas som ett attraktivt pris.


2015 AN/2, Falanis, Anima Negra
Ett vin från Mallorca som vi drack på den trevliga spanska restaurangen Bocado i Göteborg. Magnum flaska!

Producenten Anima Negra håller till utanför byn Felanitx på den sydöstra delen av Mallorca. Deras första vin heter Anima Negra och /2 indikerar att detta är deras andra vin. Jag drack årgång 2010 för snart sex år sedan hos goda vänner. Mina tankar om det kan du läsa här.
Vinet är gjort på 65%  Callet och 20% är en blandning av manto negre och fogoneu samt 15% syrah. Musten har fått jäsa på rostfria ståltankar för att sedan lagras i 13 månader på ekfat 70% franska och 30% amerikanska. Av dessa är 1/3 nya och 2/3 1-3 år gamla.

I doften får vi lite läder och jord, men ganska omgående dyker en bärkompott upp på främst mörka bär men med inslag av lite rödare bär också. Finmalda örter och aningens torkade rosor. På det hela både trevligt och inbjudande.
I munnen är det frukten som tar kommandot direkt med läckra hallon, mörka körsbär och några björnbär. Här finns också gott om örter och kryddor. Lite lätt rostade fat, unset vanilj, lite stenmineraler och aningens kaffe och kakao kan vi också notera. Eftersmaken är normallång med mera mörk frukt, men också lite violer och mera kryddor. Bra syra och tydligt tanningrepp ger vinet en bra ryggrad och också matvänliga.
Betyg 4-
På SB kostar vinet 259 kr. Vi dricker det här gärna igen och roligt att kunna visa att på Mallis kan dom också göra bra viner. Så klart blir vite lite nyfikna på toppvinet.



2016 Frappato, Occhipinti
Arianna Occhipintis viner vet ni som följer bloggen att jag har en särskild förkärlek till. Högst på listan står hennes vin på druvan Frappato, som vid första klunken för flera år sedan ledde till en omedelbar kärlek.
Nu dags för den första flaskan från 2016.

Producenten Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68.

Min favorit är utan tvekan Il Frappato. Det är gjort till 100% på druvan Frappato, därav namnet. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slavonsk ek. Vinet är ofiltrerat. Åtskilliga blogginlägg har det blivit. Du som vill veta vad vi tyckt om tidigare årgångar klickar på resp årtal så hittar du våra tankar om just den årgången:  2010, 2011, 2012, 2013 2014 och 2015. 

Visst är 2016 ung och visst tror jag den kommer att utvecklas en hel del, men redan nu är det ett läckert vin i all sin ungdom och sin synnerliga friskhet och slankhet.
I doften så klart en uppsjö röda bär, men också stendamm, grusgång, braskaminsaska, lite läder, en hel del rosor och krossad flintasten.
I munnen svalt, slankt, törstsläckande och särdeles friskt. Väldigt charmigt! De röda bären dominerar intrycken. Tranbär, hallon, körsbär, lingon. Lägg till lite örter och kryddor. Mineraler av sten och lava. Bra syra med stänk av röda citrusfrukter. Stadiga tanniner som gör sig påminda på ett behagfullt sätt i gommen.
Når inte (ännu) upp till euforin då jag drack årgång 2015 i våras, men väntar vi något år eller två så är vi nog där.
Betyg 4+
Min flaska köptes i Köpenhamn hos Cibi e Vini. Minns jag rätt betalade jag runt 225 DKK