Födelsedags champagne

Vi hade några av våra bästa vänner på middag i lördags. Detta sammanföll med min 64:e födelsedag, så lite champagne kunde väl vara på sin plats. Ur källaren plockade jag upp en rosévariant.

Hatt et Söner Grand Cuvée Rosé.

Vingården klassificeras som Premier Cru och täcker flera hektar av Mont-Aimé-marken och ligger i champagnebyn Bergères-les-Vertus i Côte des Blancs. 
Champagnen är gjord på 90% Chardonnay och 10% Pinot Noir.
Endast den första jäsningen har använts och ingen malolaktisk jäsning har utförts.
Källa: Hatt et Söners hemsida

Det doftar av röda bär: Hallon, en del smultron och några skivade jordgubbar. En frisk citrusdoft ligger som en hinna i bakgrunden.
Smaken är torr och frisk. Ingen jolmighet här! De röda bären går igen, men nu är det tonerna från smultron som står i främsta ledet. Bra syra som får oss att associera med röda äpplen och citrus. Eftersmaken är hyggligt lång där det dyker upp lite persika, aprikos och något överraskande en nätt liten honungspastill. Alla smakerna matchar varandra på ett balanserat sätt.
Visst tusan är det här gott!! Även om det är en bit upp till vår favorit rosé: GOSSET GRAND RÉSERVE


Priset 399 kr på Systembolaget känns lite högt.

Betyg 4-

Prosecco

Jag har lediga fredagar. Så  här års tillbringas stor del av den lediga dagen i trädgården. Vi befinner oss just nu i slutspurten med att få ner de sista fröna och plantorna i jorden. Ryggen tar en del stryk, men det är det värt. Det är bara att tänka på det som kommer upp och som vi kommer att njuta av om några veckor..

På fredagskvällen öppnade vi en flaska Prosecco. Här behövdes ingen korkskruv utan det räckte med kapsylöppnare. Du som vill veta mer om Prosecco ska gå in på den bifogade länken till Billigt Vin. Här finns fyra blogginlägg som ger en utförlig genomgång.

Prosecco, Vino Frizzante Naturalmente.

Producent är Casa Coste Piane. Du som vill läsa lite om familjen bakom verket gör det här. Ett besök hos producenten finner du här. Detta är en liten vingård på 5 ha i Santa Stefano i hjärtat av Valdobbiadene (några mil nordväst om Venedig). De gör runt
30 000 flaskor.
Druvorna till just den här Proseccon kommer från en liten gård med namnet Brichet, som man arrenderar. Vinstockarna har en ålder på runt 60 år. Organisk odling såklart. "Champagnemetoden" används, där den andra jäsningen sker på flaskan. Här görs ingen degorgering och därför finns det en viss grumlighet i glasen.

Vi möts av en liten fin doft av citrus, gula äpplen och finkorniga mineraler. Doften är svag men det som kommer fram känns trevligt.
Är doften svag så är smaken mer påtaglig. Frisk och läskande med toner av citrus, päron och äpplen. Mycket mineraler och lite jäst. En viss sälta noteras. Eftersmaken är hyggligt lång och här tar grapefrukten och ännu mer mineraler över.
Lättdrucken och törstsläckande, men det här är en Prosecco med redig karaktär. God som aperitif men funkade utomordentligt till vår skaldjurspasta från Aldardo.

Vinet kostade oss 125 DKK hos Winewise, då vi var där i slutet av april. Detta var återigen ett tips från Ingvar på Billigt Vin .Vi konstaterar att än en gång har vårt vinliv berikats.

Betyg 4-

En vit och en röd Italienare.

Ett litet försenat blogginlägg.
Pingstaftonen bjöd på rena sommarvärmen. Arbetet med att få i ordning växthuset hade högsta prioritet.
Vi bytte jord, gödslade och planterade: slanggurka, lite olika tomatvarianter och paprika.
På kvällen var vi hembjudna till våra grannar R och K, då vet man att det vankas god mat. Två för mig nya vinbekantskaper fick också sin plats.
2011 Pinot Grigio Veneto IGT
Producent är Azienda Agricola Benazzoli Fulvio. Vinet är till 100% gjort på druvan Pinot Grigio. Druvorna kommer från en vingård i Pastrengo. En by någon mil öster om sjön Garda (den sydliga delen).

Färgen är mörkt halmgul med små gröna toner.
Vi sticker dit nosen och får doften av gula äpplen, gråpäron och en svag örtig pust. Ingen påträngande doften utan mer åt det försiktiga hållet.
Smaken är frisk och läskande med tydliga citrus- och mineraltoner. Gråpäronen återkommer från doften.  Syran är frisk utan att vara det minsta ansträngande. Ren friskhet. Här finns det minsann inga ektoner. Hyggligt lång eftersmak, där mineraltonerna tar ännu mer plats.

Vi fick det här som aperitif och till vår förrätt.
Det satt som en smäck till båda. Ett enkelt och rakt vin som vi gör tummen upp för.
Betyg 4-












Till den grillade entrecoten blev det en röd italienare.

Piccini Memoro
Producent är Gestioni Piccini, vars verksamhet ligger i Castellina i hjärtat av Chianti. Vinhuset Piccini grundades för mer än hundra år sedan och är en hyggligt stor producent av chiantiviner.

Kvällens vin är en slags hyllning till Italien som vinland, där man satt samman ett vin på fyra olika druvor, som ska representera olika delar av Vinitalien dvs Veneto, Abruzzo, Puglia och Sicilien.
Druvsammansättningen är 40% Primitivo (passito) från Puglia, 30% Montepulciano från Abruzzo, 20% Nero d´Avola från Sicilien och 10% Merlot från Veneto.
Namnet på vinet "Memoro" ska påminna oss om "kom ihåg Italien".

Resultatet är ett vin med en färg som är mörk med blåröda toner och några violetta stråk mot glaskanten.

Det doftar av mörka körsbär, mogna blå plommon, lite nyrostat kaffe, aningens piptobak och choklad.
I början är det smaken av den mörka frukten vi känner, men efter hand tar fatkaraktären över i form av rostat kaffe, choklad och vanilj. Visst, det finns lite trevliga örter och en hyggligt frisk syra. Tanniner är mjuka, lena och lite inställsamma.

Ett hyggligt grillvin, men kanske aningens för mycket "konstruerat". Ett ambitiöst projekt, men där ursprunget och originaliteten för varje druva inte kommer till sin fulla rätt.

Betyg 3-

Veckans amarone: Monte Santoccio

Vi testade en amarone som vi aldrig druckit tidigare. Den var dessutom från 2008, en årgång som föregåtts med lite tvivelaktiga kommentarer. Det blir kanske så när två årgångar på raken (2006 och 2007) varit av mycket hög kvalitet.

2008 Monte Santoccio.
Detta är en ny producent, men minsann ingen ny vinmakare. Nicola Ferraris kommer med sin tredje årgång under sin egna etikett "Monte Santoccio". Nicola arbetade under många år med Amaronegurun Quintarelli, men numera i egen regi. Vingården ligger i Fumane i Classico området.
Den här amaronen består till 95% av druvorna: Corvina, Rondinella, Corvinone och Molinara. Det finns därtill en slatt om 5% av Merlot och Cabernet Sauvignon. Druvorna plockas i September och får sedan ligga och torka till någon gång i januari. Vinet får ligga omkring 30 månader på barriquer och ytterlighare sex månader på flaska innan det släpps ut på marknaden. Det görs ca 5 000 flaskor av denna amarone. Nicola gör ytterligare tre viner. Den intresserade hittar mer på deras hemsida.

Färgen är den typiska amaronefärgen dvs briljant klarröd.
Det är en ungdomlig doft av körsbär, plommon och aningens balsamico. Doften är lite lättare och signalerar mer elegans än kraft.
Smaken är elegant och komplex. Naturligtvis finns de söta mörka körsbären där, liksom en del del torkad frukt. En fin liten syra ger vinet en bra friskhet och vinet känns ungt. Några nypor av diverse örter trängs bland frukten. Tanninerna är redan nu sammetslena och mycket behagfulla. Det finns inte särskilt mycket russinsötma, vilket gör vinet användbart till mycket annat än den traditionella parmesanosten. Vi dricker det här gärna till vilt, men också till sommarens grillade lammkotletter.
Eftersmaken är mycket lång och här kommer solmogna björnbär att göra sällskap med de söta körsbären. Det tillkommer riktigt mörk choklad som lämnar en liten, liten bitter ton. Ah, det här är gott.
Alkoholen ligger på 16 % och är ännu kanske inte fullt integrerad i frukten. Vår fasta övertygelse är att inom ett år kommer den att vara det.
Vi drack det här under två dagar och det vete katten om vinet inte var som bäst dag två. Den fina strukturen och elegansen visade då sitt rätta ansikte.
Vi fick hem våra flaskor vid en privatimport och betalade då runt 350 kr. På SB ligger priset på 550 kr.

Betyg 4+

Ch Le Doyenné

Det var ett tag sedan vi drack ett bordeauxvin. Vi har haft svårt hitta rätt bland utbudet och de gånger vi testat har vi ofta blivit besvikna. Vi har förstått att man måste upp i prisklass för att hitta något riktigt bra. Vi tycker då att vi får så mycket mer för våra surt förvärvade slantar om vi istället letar i Norditalien eller på Sicilien.

2005 Ch Le Doyenné
Egendomen ligger någon mil sydost om Bordeaux, som är klassifierat som premières Cotes de Bordeaux. De tillverkar tre viner och detta är deras toppvin. Det är gjort på 70% Merlot, 15% vardera Cabernet Franc och Cabernet Sauvignon. Lagring sker på en blandning av nya och gamla barriquer i 18 månader.
Allt enligt Bristly Wine.

Färgen skiftat i blåröda nyanser med aningens violetta stråk ut mot kanterna.
Vi möts av en trevlig doft, där mörka plommon och svarta vinbär spelar första fiolen, men visst här finns också lite våt jord, rostat kaffe och en knivsudd vanilj.
Vi smakar och hittar samma tillmötesgående och trevliga frukt: mörka plommon, svarta vinbär och körsbär. Syran ger fortfarande vinet en fräschet. Tanninerna är tydliga, men också rätt så avrundade i kanterna. Eftersmaken är medellång och där märks faten lite mer tydligt: vanilj, kaffe, mörk choklad och lite lakrits.
På det hela taget ett stabilt och trevligt vardagsvin, som gott och väl är värd de 149 kr vi betalade för två år sedan. Bordeauxviner har alltid en hög prislapp. Ch Le Doyenné är nog ett av de bästa under 200 kr vi druckit.

Av SB:s hemsida så verkar det finnas flaskor kvar även idag. Priset är fortfarande 149 kr.

Betyg 4-

Ruché Laccento

Det här blogginlägget påbörjades för snart två veckor sedan, men har blivit liggande halvklart.Med andra ord hög tid att färdigställas.
Kristihimmelsfärsdag började med ett milt vårregn. Behövligt, då det i våra trakter har varit extremt lite nederbörd de senaste månaderna. Vi vill ju att de frön vi just petat ner i jorden ska gro, så vi var inte direkt missnöjda med detta stilla vårregn. På eftermiddagen tittade solen fram och temperaturen steg genast ett par grader. På med stövlarna nu ska vi ha i jordärtskockorna.
Kvällen nalkades och vi hade plockat fram en nyinköpt italienare.
2011 Rucche Laccento.
Producent är Società Agricola Montalbera.

Vingården Montalbera (montalbera.it) ligger 30 km norr om Barolo och Barbaresco på landsbygden vid den lilla byn Castagnole mitt i Piemonte. Huset producerar 12 olika viner varav tre på druvan Ruché di Castagnole Monferrato.
Husets prestigevin, som heter Ruché Laccento, produceras på husets bästa fält i perfekt söderläge 280 meter över havet. 5% av druvorna genomgår en appassimento och övriga 95% skördas sent, dvs något övermogna.
.

Druvor: 100% Ruché di Castagnole Monferrato. Ruché är en röd druva som hittas i Piemonte där det finns en liten produktion av totalt cirka 40 hektar kring Monferrato och sex andra byar

De bästa ruché-druvorna används för att producera 8.000 flaskor Laccento enbart under riktigt bra år. Vinrankorna följer det franska Guyot-systemet. Efter skörd och jäsning på ståltank buteljeras vinet och lagras 12 månader på flaska.

Vinet har en färg som är helt transparent.
Vi nås av en intensiv och kraftig doft, som domineras av vildhallon och smultron. Sonen som är hemma på besök associerar till en nyöppnad påse geléhallon. Här finns också en rejäl doft av blommor. Vi känner igen rosor, violer och en försiktig ton av jasmin. I bakgrunden finns ett litet pepprigt anslag.
Vi tar en klunk och kan omedelbart pricka av vildhallon, smultron och röda vinbär. De senare förknippar vi med den alerta syran vi känner. Det finns en liten dovare fruktton som vi tycker drar iväg mot björnbär. De tanniner som finns är mjuka och lena och är sinnesbilden för sammetslen. Även om det är sällan jag smakar på blommor så känns ändå smaken blommig på något sätt. I den långa eftersmaken kommer det fram rejält med örter och även en del mörk choklad.
En riktigt trevlig bekantskap, som vi är nöjda med att vi inhandlade.

Vi har sparat en skvätt i botten på flaskan, kanske en femtedel, för att se hur vinet uppträder en dag senare.
Någonting har hänt eller snarare allt har hänt. Det är inte samma vin dag två. Den starka fruktiga doften är som bortblåst. I munnen får vi ett vin nästan helt utan frukt och snarare en dryck som lever på medicinalörter. Det var länge sedan vi var med om att ett vin förändrades så monumentalt. Vi tar endast en klunk innan vi låter vasken få resten. Frågorna hopar sig: Brukar ruché uppföra sig så? Flaskvariation? Felbehandling av oss? ...........

Vi sätter betyg på hur vinet betedde sig första kvällen.
Betyg 4

Vinet är inhandlar från SB:s beställningssortiment för 244 kr.

A Rinia

Jag befann mig, som så många andra torsdagskvällar, på travbanan i Mölndal(Åby). Jag fick ett samtal på mobilen från hustrun, som känner sig sugen på ett glas rödvin. Jag föreslår att hon korkar upp ett vin från Etnas sluttningar. När jag sent på kvällen kommer hem möts jag av ett tillrop att det där Etnavinet var ju riktigt gott. Jag häller upp ett glas till mig själv. Ingen mat, bara vin och visst levererar Girolamo Russo.
Resten av flaska gör oss sällskap dagen därpå till våra lammfärsbiffar.

Detta är deras instegsvin. De två större syskonen har vi inte testat, men de ligger i källaren.
Vi drack det här för ett år sedan och var då väldigt positiva.
Vinet är gjort på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio.
Ett helt transparent vin med en ljusröd färg lyser emot oss från glaset.
Vi möts av en försiktig doft av röda bär: hallon, ljusa körsbär, lingon och jordgubbar. Här finns också en tydlig ton av mineraler och en liten rökighet (knallpulver). Visst är doften trevlig men det är smaken som är vinets stora förtjänst.
I munnen dominerar till en början de röda bären, samma röda bär vi kände i doften. En frisk syra, som är tydlig utan att på något sätt kännas vass är med vinet såväl dag ett som dag två. Härliga mineraler blandade med örter och en viss pepprighet ger vinet en "Etnaidentitet". Tanniner? Javisst, inte helt avslipade ger de ett behagfullt bett, men inte mer än att vinet klarar sig strålande på egen hand.
Vi gillade det här vinet förra året då vi drack det för första gången. Ännu bättre nu? Svårt att säga. Bara att det här är strålande gott idag och därmed räcker det långt. Helt drickfärdigt är det också och behöver inte utvecklas något mera. I vart fall inte för oss.
Vinet köptes förra året på Systembolaget för 179 kr. Enligt SB:s hemsida finns såväl årgång 2009 som 2010 tillgängliga. Vi har fortfarande kvar någon 09:a i källaren, så vi lägger en beställning på årgång 2010.

Betyg 4

Årets första rosé. Impatiens!

Ännu en sommardag. Naturen exploderar och Vintankar sliter med att få alla frön i jorden.
Ett av vårens projekt har varit att ta ner en gigantisk granhäck, som utgjort gränsen mot vår granne. Vi har ingen vana av att hantera motorsåg, så det blev att köpa tjänsterna. Först nerhuggning av granhäcken, sedan stubbfräsning och det sista steget att få upp en spaljé med en höjd på nästan 2 m. I onsdags var allt klart. Igår (fredag) bjöd vi över våra grannar på lite rosé och tapenades.

En kvarglömd magnumflaska som vi hade inköpt på sensommaren förra året visade sig ha övervintrat på ett strålande sätt.

Impatiens.
Producent är Domaine La Florane som håller till runt byn Visan några mil norr Avignon.
Den här rosén görs endast på magnum och i en upplaga om 2000 fl.
Vinet är till 100% gjort på druvan Cinsault.

I glasen får vi ett vin med en läcker orange färg med toner mot det rosa hållet. Färgen sänder sommarvibbar och sprider glädje.
Doften är svag, men vi kan ändå känna igen röda bär, röda äpplen och en svar slinga av örter.
Smaken är frisk, ungdomlig och läskande. Det här är ingen mesig jordgubbssaft utan ett rosévin med fin karaktär. Rödavinbär, röda äpplen, ljusröda syrliga körsbär och ett rejält knippe provencalska örter. Eftersmaken lämnar en småtrevlig bitter ton i form av blodgrape, som gör vinet så törstsläckande.
Det är gott. Ett av de bättre rosévuinerna vi druckit.

Bristly importerar och vi fick ett mail förra sommaren, som gjorde att vi köpte den här magnumflaskan för 219 kr.
På SB:s hemsida står det att vinet är tillfälligt slut. Tar Gabriel hem en ny omgång så ställer vi oss tidigt i kön.
En bättre aperitifrosé får man leta efter, men visst går den bra till många av sommarens lite lättare måltider.

Moet & Chandon

Sommaren har anlänt. Vi har verkligen längtat efter lite värme efter denna kylslagna vår. Den gångna helgen fann vi anledning att dricka en champagne som jag fick i julpresent från en kund.

Moet & Chandon Brut Imperial
Vi har att göra med en av de stora champagneproducenterna. Vår egna erfarenhet av denna producenten är starkt begränsad. Detta är en NV (non vintage) dvs en icke-årgångs betecknad champagne.

Imperial Brut är en blandning från flera olika vingårdar. Jag tror mig ha läst någonstans att det skulle handla om nästan 200 vingårdar. Druvorna kommer från olika årgångar och med en sammansättning av 30-40% Pinot Noir, 30-40 % Pinot Meunier och 20-30% Chardonnay. Syftet är att få en champagne som år efter år håller samma klass och samma doft/smaker.

Färgen har en halmgul ton med lite ljusgröna strimlor.
Det doftar framför allt av citrus och gröna äpplen. Här finns också en del inslag av torkade nötter, nyöppnad musliförpackning och en liten ton av vita blommor. Ingen stor doft, men ändå trevlig och tilltalande.
I munnen får vi ett torrt och friskt vin. Vi känner smaken av gula äpplen, lite päron och persika. I mellanpartiet tränger citrusen, blodapelsinen fram tillsammans med krossade krusbär. Här finns också en smak som vi förknippar med barndomens Mariekex. Hygglig eftersmak där mineralerna ger sig tillkänna.

Vi tänder inte riktigt på den här champagnen. Visst, den är stabil och traditionell, men ändå lite småtrist. Charmfaktorn är bra nära noll. Den känns lite för mycket tillrättalagd och inställsam för att vi ska göra tummen upp.
Priset ligger på 366 kr hos Systembolaget. Det finns ganska många champagner på SB som tilltalar oss betydligt mer och där prislappen dessutom är lägre.

Betyg 3

Teroldego. IASMA vs Foradori

Teroldego är en druva vi inte druckit så mycket av. Första gången vi kom i kontakt med den var någon gång i början på 1990-talet. Sviker mig inte minnet så var det ett litet parti som kom i en nyhetslansering. Vi köpte en flaska. Tyckte det var gott, men när vi så skulle köpa ytterligare flaskor var dessa slut.
Tjugo år senare på våren 2011 gjorde vi ett besök hos Marion (i de östra delarna av Valpolicella) och gjorde ånyo bekantskap med Teroldego. Vi var inte direkt imponerade, men vi köpte en flaska. Vårt intryck på hemmaplan var mer positivt och du hittar mer här.

Vi köpte för en tid sedan ett vin gjort på druvan Teroldego från IASMA av den danske vinhandlaren Carlo Merolli. Vid vårt senaste besök i Köpenhamn inhandlade vi hos Vini e Cibi en Teroldego från Foradori.
Under den gångna helgen fick dessa båda viner utmana varandra. Det är kanske inte rättvist att sätta ett vin för 94 kr (IASMA) mot Foradoris Granato som jag tror kostade 280 kr.

2009 Teroldego Rotalino, IASMA

Det här vinet kommer från IASMA (Istituto Agrario San Michele All´Adige). Vi har att göra med en institution som utbildar, forskar, odlar och framställer jordbruksprodukter däribland vin. IASMA grundades 1874 när Tyrolean Diet i Innsbruck öppnade en jordbruksskola i det gamla klostret i San Michele All´Adige.

Vi befinner oss geografiskt i regionen Trentino-AltoAdige i sydtyrolen.

Vinet har en kompakt mörk färg, som går mot blålila.
Det doftar av mörka bär: blåbär, mörka körsbär och aningens svartavinbär. En god portion mineraler och rått kött finns där tillsammans med en blyg viol. Doften är inte direkt påträngande, men ändå väldigt tydlig.
Doften får oss på gott humör och skapar förväntningar.

I munnen får vi ett friskt och fruktigt vin. Inte tungt men heller inte slankt utan mer en gyllene medelväg.
Smaken är packad av mörka bär, en del örter, lite blommor och gott om mineraler. Bra syra som ger en friskhetskänsla utan att på något sätt vara vass. Trevliga tanniner, som är runda, mjuka och riktigt behagliga.
Vi gillar det här vinet skarpt. Vi betalade 94 kr och det är inget annat än ett kolossalt bra pris för ett utmärkt vin.

Betyg 4-






2008 Granato, Foradori
Producent är Elisabeth Foradori. Drottningen av Teroldego. Foradori är certifierad för naturvinsproduktion. Gott om information kan den intresserade hitta på deras hemsida.

Druvorna till Granato kommer från tre vingårdar utanför Mezzolombardo: Vignai, Cesura och Regin
Det görs årligen runt 20 000 flaskor av Granato. Vinet har legat 18 månader på små fat av ek.

I glaset får vinet en tät och kompakt mörkröd-blå-lila färg. Ja,
t o m något mer blålila än kvällens första vin.
Doften är smått förförisk med sin blandning av röd och mörk frukt: Körsbär, blåbär, hallon, björnbär och ett litet stick av jordgubbe på sluttampen.  Örter, violer, aningens cederträ och lite rått kött. Allt i en liten jordig ton. Förväntningarna stegras.......

Vi tar en stor klunk och låter vinet forsa runt i gommen. Konstaterar omedelbart att det här var gott. Att den här Teroldegon befinner sig i en annan klass än den från IASMA.
Trots sina fem år känns vinet ungt och med en syra som skänker vinet friskhet. I frukten känner vi igen körsbär, björnbär, hallon och lite blåa plommon. Inte som en kompott utan mer så att varje sak har sin plats. Lite finhackade örter och en touch av viol som för iväg våra tankar annorstädes. Vinet är något stramt och fullt njutbart till såväl vår mat som lite senare på kvällen, då vi dricker det rakt av. Tanniner finns det en del av, men dom är ytterst medgörliga, hyggligt avrundade och ger vinet karaktär. Eftersmaken är medellång och där tillkommer lite mörk choklad och mineraler.
Vi följer vinet under tre dagar och det håller ihop riktigt bra. Dag tre har lite av friskheten tunnats ut, men i övrigt samma smaker.

Det här var riktigt gott och vid första bästa tillfälle måste vi förse oss med fler flaskor, men källaren är ju full till bristningsgränsen. Vi måste rensa ut en del under sommaren, men det är en helt annan historia.


Betyg 4+




























Vi söker på SB:s hemsida och ser att det innehåller tre viner på druvan Teroldego. Marions vin är slut. De två andra finns i beställningssortimentet, men Foradori är representerad med ett vin.

Poncié

Våren har kommit och vi beslutade oss för att dricka årets första Beaujolais.
Beaujolais ligger i södra Bourgogne, strax norr om Lyon. Fleurie är en av tio byar i distriktet som har egen ursprungsbeteckning.
2011 Poncié, Fleurie, Domaine du Vissoux.
Producent är Domaine de Vissoux. Gården har varit i familjens ägo sedan 1600-talet. Den drivs idag av Pierre-Marie Chemette, som tog över efter sina föräldrar 1982.
Druvan är Gamay och druvorna till just detta vin kommer från den 4,5 ha stora vingården Poncié. Den planterades för ca 35 år sedan.

Vinet har legat ett halvår på stora, gamla ektunnor.
I glaset får vi ett vin med en helt transparent blåröd färg.
Vi möts av en omfamnande och inställsam doft av hallon och lite andra röda bär. Gott om mineraler och med en del färska örter. En bukett av rosor, pioner och violer är det bara att ta emot.
Trevligt och ljuvlig är doften utan tvekan.
I munnen får vi ett slankt, läskande och lättdrucket vin.
De röda bären (hallon, smultron och jordgubbar) dominerar. Bra syra, trevliga örter och en avslutning med en svagt bitter ton.
Detta kommer att passa bra till sommaren sallader, lätta kycklingrätter och svala sommarkvällar (hoppas vi får många i år).
Kyl vinet något före servering, gärna ner mot 14 grader.

Vi har tidigare haft en reserverad inställning till viner från Beaujolais, men började förra sommaren inse att de finns en hel del bra sådana. Dit hör definitivt Poncié. Priset 149 kr på SB är ju riktigt anständigt.

Betyg 3+

Veckans amarone. Costasera från Masi

Ingen CL fotboll den här veckan. Nåväl vi kan dock tänka oss en amarone ändå. Det får bli en av SB:s storsäljare.

2006 Amarone, Costasera.
Producent är Masi, en av de största producenterna i Valpolicella. MASI producerar fem olika Amarone; Costasera, Serego Alighieri Vaio Armarone, Riserva di Costasera, Campolongo di Torbe och Mazzano. MASI tillverkar drygt 10 miljoner flaskor vin per år. Av dessa säljs ca 1,5 miljoner i Sverige vilket gör Sverige till en av MASI’s absolut största exportmarknader.

Druvblandningen är 70% corvina, 25% rondinella och 5% molinara. 
Det här blir vår tredje flaska Costasera av årgång 2006. 
Den senaste drack vi för dryga året sedan och vi tyckte då att den utvecklats åt rätt håll.
Doften är av typisk amaronekaraktär dvs söta mörka körsbär, katrinplommon och aningens örter. Det finns också lite drag av choklad och läder, inte så värst tydligt bara så att vi precis anar det.
I munnen får vi en trevlig attack av söta, mörka körsbär. De mörkblå plommonen kommer strax därpå. Lite örter, lite mörk choklad och en pigg syra gör att vinet känns fräscht. Tanniner finns det och dom är finkorniga och har rundats av ordentligt. Eftersmaken är riktigt lång och här får körsbären sällskap av torkad frukt, ännu mer örter och en svag ton av russin. Ja , russintonen är verkligen svag. Vi anar den bara. Alldeles i svansen känner vi en touch av sötlakrits. Alkoholen (15%) finns där, men är helt omsluten av frukten.

Vi köpte vår flaska på SB för dryga två år sedan och betalade 269 kr. Idag är det 2008:an som finns på Bolaget och den har blivit en tia dyrare. Costaseran är inte någon av våra favoritamarone, men just årgång 2006 är ovanligt bra. Den blir faktiskt bättre och bättre för var gång vi provar, vilket tyder på att den släpptes ut för tidigt. Detta är förmodligen ett tecken i tiden att lansera vinet ett par år för tidigt.

Betyg 4

Bressan Pinot Grigio

Den första kontakt jag fick med Bressan var för ett år sedan då Ingvar (Billigt Vin) och jag träffades. Jag hade läst hans blogg och blivit nyfiken på den här producenten. Ingvar prickade rätt när han tog med sig en flaska ur Bressans sortiment. Och sedan var jag frälst. Snabbt inhandlades en låda från beställningssortimentet med fem olika viner från Bressans (71836). Det är vad som är tillgängligt för oss utanför Stockholmsområdet. Det är en låda med idel toppviner som varmt rekommenderas.

Färgen är karismatisk med sin bärnstens färg.
Precis som för ett år sedan så är den första sniffen nästan en besvikelse. Det här var väl inte mycket att skriva hem om. Det räcker dock med ca 15 minuter i glasen så har det börjat hända saker. Röda äpplen, aprikos och blommor kommer i en aldrig sinande ström emot oss.  Vi hittar också en liten ton av mineraler. Nu förstår vi vad det var som gjorde oss så hänförda förra gången.
I gommen kommer de röda äpplena omedelbart oss till mötes. Här finns också en fin syra med en del citrustoner. Aprikos, finkorniga mineraler och en hel del trevliga kryddor möts vi av i mellanpartiet. Där finns det också något tanninliknande. Eftersmaken är lång och där övergår aprikoserna till att bli av en torkad variant, som får samsas med några stänk honung och behagfull syra.

Betyg 4

Champagne från Bruno Paillard

Den gångna helgen hade vi båda barnen hemma samtidigt, vilket numera inte hör till vanligheterna.
När dom väl är hemma så blir det inte alltid så mycket umgänge med föräldrarna. Vänner ska besökas mm.
Lördagskvällen fick vi den här gången till med en gemensam familjemiddag. Vi hade inhandlat marulk hos fiskbilen i Frillesås och plockat fram grillen. Det finns nog ingen fisk som får en sån läcker smak som grillad marulk.

Ur källaren plockade vi upp en champagne.

Bruno Paillard Première Cuvée

Druvblandningen är 45% Pinot Noir, 33% Chardonnay och 22% Pinot Meunier.
Vi drack den här för två år sedan. Syran var då lite krävande och vi var inte särskilt imponerade.
Men oj vad det hänt saker på två år. Det här är ju rent ut av skitgott.
Det startar precis som för två år sedan med att doften är svag, direkt efter det vi hällt upp i våra glas. Knappt 10 minuter senare börjar det strömma dofter som får oss på gott humör. Friska röda äpplen, citrus som drar mot blodapelsin och en brödighet som för tankarna till Mariekex. Några minuter senare kommer även lite mandlar, snäckskal och en knapp märkbar touch av rökta charkuterier (jo faktiskt).

Visst är syran fortfarande livlig och skapar friskhet och fräschet. Något som vi idag tillfullo upplever som positivt. Inte alls som för två år sedan då vi störde oss på den och att den då attackerade våra slemhinnor i gommen på ett krävande sätt. Vi känner citrusen som en blandning av blodapelsin och blodgrape. Äppelsmaken är av de röda slaget med en frisk syrlighet som samtidigt ger några stänk av sötma. Så gott!!
Eftersmaken är hyggligt lång och här får vi mineraler, lite tropisk frukt och rostat bröd.
Två år i källaren har verkligen lyft det här vinet till nya nivåer.
Vi kan återigen konstatera att champagne är gott!!
Båda våra barn nickar belåtet och tar tacksamt emot påfyllning.

Vi köpte den här champagnen någon gång under 2010. Det är först nu efter tre år i källaren som den blommar ut för fullt. Vi har en flaska kvar, så en påfyllning känns självklar.

Betyg 4

Cotes Du Rhone Villages, Mas De Boislauzon

Det var dags att prova ett nyinköpt vin från den södra delen av Rhone.

2010 "Les Deux Chenes", Cotes du Rhone Villages
Producent är Mas de Boislauzon. Kanske är dom mest kända för sin toppcuvée Quet. Den senaste årgången försvann på några sekunder, när den blev tillgänglig på nätet. Vi blev utan, men får trösta oss med att vi har någon enstaka flaska av årgångarna 2007 och 2009.
Vi fick ett mail för en månad sedan att dom släppt ett Cotes-du-Rhone-vin, så vi hakade på och inhandlade ett par flaskor.

Druvmaterialet till det här vinet kommer från vingårdar som ligger precis på gränsen till apellationen Chateauneuf-du-Pape. Jordmån och övrig terroir är därför mycket lik den i Chateauneuf-du-Pape. Vinet består av 75% Grenache, 5% Syrah och 15% Carignan.
Druvorna plockas för hand och sorteras både i vingården och vid ankomst till vineriet. 100% avstjälkning tillämpas. Jäsningen äger rum i cementtankar med 20 dagars maceration. Vinet lagras sedan 12 månader på foudres och cementtank. Vinet filtreras ej.
Källa Bristly Wine (svensk importör).

Vi nosar lite försiktigt på glaset direkt efter upphällning. Vi möts av mörk frukt, så här initialt får vi säga tydlig utan att vara stark. Vi låter glaset stå någon timma innan vi återvänder. Visst har det börjat hända lite saker. Den mörka frukten är starkare. Vi tycker oss känna igen blå plommon, björnbär, lite svarta vinbär och mörka körsbär. Det finns också en anstrykning av lite ljusare frukt. Hallon eller jordgubbar? Kan inte bestämma mig.
Lite pinjeträ, örter och läder noterar vi också. Till slut kompletteras doftintrycken med lite charkuterier. Det här är trevligt.
Dags att gå till attack. Vi tar en hyggligt stor klunk och låter den skvalpa runt i gommen ett tag. Vi känner smaken av mörka körsbär, björnbär och lite cassis. Rejäla doser av provencalska örter ger sig tillkänna ganska omgående. En del tanniner, men de är alla avrundade och snälla. Eftersmaken är medellång och där samsas den mörka frukten med örterna på ett balanserat sätt. På sluttampen tillkommer en härlig ton av lakrits.

Ett riktigt gott vin, med många typiska drag från Södra Rhone. Vi tycker det här CdRh-Villages-vinet håller hög klass. Det är i vår bok bättre än många billiga  chateauneufer.
Vinet klara säkert 4-5 års lagring, men vi tycker vinet redan nu känns drickmoget. Här känns det inte som något tvång att lagra och vi kommer dricka våra flaskor det närmaste året.

Vinet är köpt på SB via beställningssortimentet för 129 kr. Vi tycker vi får mycket vin för dom pengarna.
Vi får nog göra en påfyllning så att vi klarar oss hela sommaren.

Betyg 4

Viviani

Vi har skrivit åtskilliga gånger om Viviani, en av våra absoluta favoritproducenter i Valpolicella. Vi har också varit på en vinprovning (med Clubamarone) hos Vivianis i april 2008, som överträffar det mesta vad gäller producentbesök. Stämningen den dagen var magisk där alla bitar satt på plats. Du hittar lite minnesnoteringar här.

Vi har den senaste veckan druckit två av deras viner. Under Championl League semifinalerna fick deras basamarone göra oss sällskap och i söndags blev det deras enklaste vin dvs basvalpolicellan som gjorde sällskap med kvällens spagetti bolognese.

2010 Valpolicella Classico, Viviani
Druvsammansättningen är 75 % Corvina Veronese, 20% Rondinella och 5 % Molinara.

Ingen stark doft utan mer av det försiktiga slaget. Körsbär, hallon och mandlar.
I munnen känner vi smaken av körsbär och röda vinbär. Pigg och bra syra. Kort i eftersmaken och där tillkommer lite örter och ett uns vanilj.
Lättdrucket!! Inget att meditera över. Drick till pastan och pizzan.
Ett enkelt och vardagligt vin som får oss att tänka på vardagen i Valpolicella.
Vi betalade 7 euro till producenten och runt 26 kr i frakt och skatt vid privatimporten.

Betyg 3+





2007 Amarone della Valpolicella, Viviani

Viviani gör två amarone. Deras prestige amarone Casa dei Bepi är bland det bästa du kan hitta i amaroneväg. Den här kvällen håller vi tillgodo med deras standardamarone.

Druvmixen är densamma i "Casa dei Bepi" (CdB)  som i standardamaronen dvs 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella. Standardamaronen lagras 24 månader på 225 liters ekfat och därefter 12 månader på flaska medan CdB lagras 36 månader på 225 liters ekfat och därefter 12 månader på flaska. Av CdB görs det ca 8 000 flaskor medan den vanliga görs det 15 000 flaskor.

Vi möts av en stor och mäktig doft, som har de klassiska amaroneattributen: söta, mörka körsbär, solmogna bjönbär, kakao, lite finfördelade örter och med en svag ton av russin långt därbak någonstans.
Smaken är stor och kraftig. Packad med söta, mogna, mörka körsbär. Lite hallon och mycket björnbär finns under körsbärsytan. Liten alert syra och sammetslena tanniner gör detta till en bra matamarone. En redigt lång eftersmak, där örter, kakao och aningens russin tillkommer.
Gott så in i baljan!
Den når så klart inte deras prestigeamarone "Casa dei Bepi", då behövs mer elegans och komplexitet. Å andra sidan är den här mer matvänlig.
Vi betalade 30 euro och runt 30 kr i frakt och skatt vid privatimporten.

Betyg 4+

Cloudy Bay

Den här bloggposten påbörjades för ett par veckor sedan, men mycket annat kom emellan så först nu har det blivit tid att skriva klart.
Till fredagens kyckling, gjord i lergryta och med klyftpotatis som tillbehör, valde vi att dricka en Pinot Noir från Nya Zeeland. Den här kom i Systembolagets aprilsläpp och är en ny bekantskap för oss.

2011 Pinot Noir, Cloudy Bay

Cloudy Bay ligger i regionen Marlborough på den norra delen av Nya Zeelands sydö.
Vinet har legat ett år på franska ekfat, varav 40% var nya.

Doften får oss att tänka på saft gjord på hallon och körsbär, men så dyker det upp en del trevliga örter och kryddor. Under den saftiga ytan finns det även en del andra bär bl a jordgubbar. På slutet bryter sig lite toner av fat fram.
I gommen känner vi smaker av fina röda bär, där vi främst noterar hallon, jordgubbar och röda vinbär. Det är dom senare som ger vinet en frisk syrlighet. Tanninerna finns, men är snälla, mjuka och nästan lite inställsamma. Under ytan av frukt finns det gott om örter och kryddor. Eftersmaken är medellång och där ger sig lite kaffe, vanilj och kakao tillkänna, men det är den röda frukten som har kommandot.

Det här är ett vin som det är lätt att tycka om. Trevligt, gott och lättdrucket. Friskheten tilltalar oss.
Vi kan återigen konstatera att vi blir nästan aldrig besviken på pinot från NZ.
Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 229 kr. Det är det värt och lite till.

Betyg 4