2015 Touraine Clos de la Plante Martin från Charles Joguet

Ni som följer bloggen vet att jag då och då deltar i något som på vinforumet finewines går under namnet "Låt oss dela en pava........" Under juni har det varit ett vin från Chinon gjort på druvan Chenin Blanc.

Charles Joguet förvärvade 1957 en egendom i Chinon som han gav namnet Domaine Charles Joguet. Själv hade han precis startat en konstnärbana och den köpta egendomen var en farm som hade diverse olika grödor som odlades. 1985 klev Jacques Genet in som delägare. Sedan 1997 har Charles dragit sig tillbaka för att mer koncentrerat ägna sig åt konsten. Den numera 35 ha stora egendomen drivs idag av Kevin Fontaine, Jacques och Anne-Charlotte Genet. 2006 började dom ställa om till ekologisk odling.

Dom är kanske mest kända för sina röda viner på druvan Cabernet Franc, men det finns också några vita viner på druvan Chenin Blanc i portföljen.

Det här är ett vin som till 100% är gjort på druvan Chenin Blanc, som vuxit på ett 3 ha stort vinfält i Touraine gränsande till Chinon. Vinstockarna planterades 1994-1999.

Druvorna skördas i omgångar allt eftersom de anses mogna. Avstjälkning, varsam pressning, jäsning på 225-liters ekfat, varav 1/3 nya.

Långsam jäsning vid låg temperatur (5-13 grader), som varar ca 3 månader. Vinet får därefter vila i ytterligare 4-6 månader innan det blandas på stålfat för en kortare lagring innan det buteljeras.

En trevlig och generös doft av mogna äpplen, citrus och skolkrita noteras. I bakgrunden en viss blommighet samt aningens honungsmelon.

I munnen är det, precis som i doften, en ansenlig mängd mogna äpplen och citrus, som omgående tar hand om oss. Här finns också någon liten örtighet, melon, persika, kritiga mineraler aningens fläder och krusbär. En tilltalande syra och lite grapefruktsbitterhet i avslutet.

Det här är ett vin som vi tilltalas av. Riktigt gott idag och kommer säkert hålla sig så i ett par år till. 

Betyg 4.

Vinet finns i SB:s beställningssortiment och kostar 279 kr. Bra mycket vin för dom slantarna.

2017 Basaltico Rosso Veronese IGT från Ernesto Ruffo

Veckan före midsommar gjorde vi en rundtur i gränslandet mellan Östergötland och Småland. Det här är de trakterna där hustrun växte upp. Den sista natten tillbringade vi på Ydre B&B i Österbymo. Ett enkelt övernattningsställe med en riktigt hyfsad frukostbuffé. 

Vi hade ätit en rejäl lunch, så vi nöjde oss med att i den lilla Coop-butiken inhandla några ostar, lite skinka och oliver. Med oss hade vi den senaste årgången av Ruffos Basaltico och då kan så klart det inte bli annat än en trevlig kväll.

Ernesto Ruffo är ett litet familjeföretag med en produktion på endast 6 000 flaskor fördelade på fem olika cuvéer. Vingården ligger väldigt vackert belägen på en kulle i utkanten av den lilla byn San Briccio i Mezzane di Sotto någon mil öster om Verona. En hektar vulkanjord äger dom. Produktionen sker efter ekologiska principer. Inga pesticider, ingen konstgödsel eller andra kemiska substanser används.

Jag skrev en artikel på Club Amarones hemsida om en provning i Stockholm under hösten 2019 med Leonardo Ruffo. Den intresserade hittar där lite mer om producentens och deras viner.

Basaltico är deras instegsvin gjort på druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella, som vuxit på vinstockar med en ålder på 15-45 år. Druvorna plockas först när de är fullt mogna, men inte övermogna. De får torka i cirka 10 dagar innan de avstjälkas och pressas. Jäsning med skalkontakt pågår i cirka 15 dagar varpå vinet får mogna mellan 12 och 24 månader på franska och amerikanska ekfat beroende på årgång. Efter buteljeringen får vinet vila i ytterligare 6-12 månader innan det anses moget för marknaden.

Det här är, precis som alla andra gånger jag smakat det, ett alldeles enastående och gott vin. Visst är 2017 alltjämt ungt och visst kommer det att utvecklas en del det närmaste året, men ett fantastiskt vin redan nu.

Färgen går i en mycket mörk rubinröd nyans. Kompakt och mycket tät.

Doften är stor, komplex och sagolik. De mörka bären dominerar doftintrycken. Här finns också lite kryddor och örter, eneträ, lakrits, kakao och skolkrita samt unset vanilj. En ren njutning att bara sitta sniffa på.

I gommen växer det ytterligare. Här finns kraft, men också elegans. Den intensiva bärsmaken av körsbär, björnbär, hallon och blåa plommon tar omedelbart kommandot. Efterhand dyker det upp, i små väl avvägda portioner, svartpeppar och lite andra örter och kryddor. Eftersmaken är lång och alldeles ljuvlig med mörk choklad, körsbärskärnor och mera mörk frukt. En fin syra och lite läckra smånafsande tanniner förhöjer intrycken. 

Betyg 4+

På SB är priset 523 kr. Min flaska är privatimporterad och kostade 37 euro.

2018 Morgon Côte du Py ¨James¨ från Domaine Jean Marc Burgaud

Jag köpte för ett år sedan en låda med två flaskor vardera av tre olika Beaujolais-viner från producenten Jean-Marc Burgaud. Ganska omgående blev det blogginlägg om

- Instegsvinet 2019 Les Vignes de Lantignié. En Beaujolais Village.

Kort därefter testade vi

- 2019 Morgon Côte du Py

Ikväll ger vi oss på toppvinet i den här skaran.

1989 startade Jean-Marc Burgaud tillsammans med sin hustru och kompanjon Christine sin vinverksamhet genom att hyra 3 ha vinfält. Idag äger dom runt 19 ha varav 13 ha i Morgon (7 ha i Côte du Py), 1 ha i Régnié samt 5 ha Beaujolais Villages. Verksamheten har sin bas i Villié-Morgon. All odling sker enligt organisk-biologiska metoder utan att vara certifierad. Allt arbete i vingården utförs för hand eller med hästar som hjälpmedel. Naturlig jäsning och inga tillsatser förutom lite svavel vid buteljering.

Morgon är ett av de tio distrikt som utgör vinregionen Beaujolais. De tio distrikten ligger längs sluttningarna på den västra sidan av floden Saone. Det mest kända och kanske de bästa vinfälten i Morgon ligger på kullen Côte du Py, där J-M Burgauds vinfält ligger på den högst belägna delen. Jordmånen är blå granitskiffer.

Druvan är så klart Gamay, som vuxit på vinstockar som är närmare 60 år gamla. J-M Burgaud har ett av de högst belägna vinfälten (350 m ö h) i vingårdsläget Côte du Py. 

Precis som jag skrev ovan sker vinifieringen genom spontan (naturlig jäst) jäsning. Vinet får ligga till sig i 12 månader på stora begagnade ekfat.

Inledningsvis är doften lite försiktig med toner av läder, men ganska snabbt är det den mörka frukten som tar över och dominerar intrycken. Vi kan också notera lite krossad flintasten, dammiga grusvägar, aningens skolkrita och rosor. Fast det bestående intrycket är den lättsamma och trevliga doften av mörka bär.

I gommen är det den underbara frukten med körsbär, hallon, tranbär, blåbär och björnbär som dominerar. Bra syra ger vinet en härlig friskhet. Rätt så slankt med lite tanniner som smånafsar i gommen. Här finns också några finstämda toner av örter och kryddor som förhöjer intrycken. Eftersmaken är medellång och där tillkommer aningens lakrits och choklad.

Riktigt gott!

Betyg 4+

Nu verkar samtliga av J-M Burgauds viner slutsålda på SB. Den här flaskan kostade 397 kr, då vi köpte den.

Restaurang Bulot i Göteborg

För någon vecka sedan besökte vi Restaurang Bulot på Norra Hamngatan 8 i Göteborg. Något jag varmt kan rekommendera alla som bor i Göteborg eller om du är på tillfälligt besök. Våra förväntningar var högt ställda, då flera av oss haft positiva upplevelser på Bar Bulot i Saluhallen. I ett saligt tillstånd lämnade vi restauranten och konstaterade att det varit en fantastiskt trevlig kväll med spännande och väldigt god mat. En ypperlig service, där vi gavs möjlighet att ingående få resonera kring råvaror och tillagning. 

Vinerna väljer vi tillsammans med vår sommelier. Först ut blir en roséchampagne.

2011 La Grapillère Rosé Non Dose, Tristan Hyest. 

Tristan Hyest har sin hemvist i byn Trelou-sur-Marne någon mil väster om Epernay. Idag omfattar verksamheten 9 ha vinodlingar fördelade på Pinot Meunier 4,5 ha, Chardonnay 2,5 ha och Pinot Noir 2 ha. Tristan tog över ansvaret för verksamheten 2001 och 2003 började han göra sin egen champagne. Runt 30 000 flaskor gör han. Nu mer under namnet Tristan Hyest. Tidigare användes namnet Tristan H. Etikettens utseende har också förändrats. 

Druvmixen är Chardonnay (55%), Pinot Noir(30%) och Meunier(15%).

Årgången är 2011. I oktober 2021 degorgerades vinet utan att få någon dosage.

Doften är mycket diskret. Någon liten ton av röda bär tycker vi oss notera samt aningens röda citrusfrukter.

I gommen tar den för sig på ett helt annat sätt. Här finns det gott om smultron, lite hallon och jordgubbar, något vinbär och ett härligt avslut av blodgrape. Riktigt trevlig som föråkare, men också perfekt till de canapéer vi fick:

-Kvittenmaräng och störkaviar

-Valthornssnäcka och ingefär

-Gurka och stenbitsrom

Dessvärre missade jag ta foto på dessa.

Det var så mycket på menyn som lät supergott, så vi valde helt enkelt en avsmakningsmeny

Det blev en fantastisk uppvisning i matkonst. Sköna uppläggningar för ögat att njuta av. Sagolika smakkombinationer, som fick oss att göra vågen gång på gång.

- Makrill med tigermjölk & citronverbena

- Bröd ”Bolo do Caco” med svart vitlök & kefirsmör

- Vit sparris med grillad potatis-hollandaise & Madeirakaramell

- Torsk sauce vin jaune, nyponros

- Kyckling med svartpepparpraliné & sommartryffel

- Rabarber med gräddmousse, mandelglass & myskmadra

Det avslutades med några godsaker som inte fastnade på bild.

- Café gourmand Jivara-ganache

- Citronkola & svart te 

- Choux craquelin med jordgubbar & grädde

Vi hoppade vinmenyn utan valde (med deras sommeliers hjälp) istället en flaska vitt och en flaska rött att ackompanjera maten.

2014 L´Esprit de Chevalier, Domaine de Chevalier. 

Jag går ofta vilse i valet av Bordeaux-viner, vilket nästan alltid slutar med en besvikelse. Det blir därför sällan köp av dessa viner vare sig dom är vita eller röda. Den här kvällen lät jag sommeliern få fria händer och då landade vi i Bordeaux. 

Så det är med mycket stor nyfikenhet vi smakar på vinet.

Domaine de Chevaliers historia går tillbaka till andra halvan av 1800-talet. Vingården ligger omgiven av skog och  kallas emellanåt för "en hemlig trädgård". Familjen Bernard köpte egendomen 1983 och har sedan dess utvidgat, nyplanterat, omdesignat mm domänen. Olivier Bernard fick ansvaret då och är fortfarande den som håller i taktpinnen. Idag odlas gröna druvor (Sauvignon Blanc 70% och Semillon 30%)  på 5 ha och röda druvor på 50 ha. Cabernet Sauvignon står för drygt 63%, Merlot för 30%, Petit Verdot 5% och Cabernet Franc 2%). Det tillverkas strax under 20 000 flaskor vitt vin och dryga 100 000 flaskor rött. 

Vi dricker deras "andra-vin" som fått namnet L´Esprit de Chevalier.

Det är gjort på Sauvignon Blanc (60%) och Semillon (40%). Druvorna plockas då dom är riktigt fullmogna. Jäsningen har ägt rum på ståltankar. Det har sedan fått mogna i 12 månader på ekfat.

Färgen går i en guldgul nyans med ljusgröna stråk.

I doften hittar vi en hel del citrus, massor av sommarblommor, aningens syren, stenkross och grusgång.  

I munnen har det en härlig friskhet med en bra och trevlig syra. Vi kan känna lite citrus som drar åt lime-hållet, krusbär, aningens fläder, några nektariner, mineraler av det mer kalkiga slaget som krita och ostronskal.  

Ett riktigt gott vin, som får mina fördomar på skam. Det här dricker jag gärna igen.

Betyg 4

2018 Blaufränkisch, Müllendorf.

Inte var dag jag dricker ett vin på druvan Blaufränkisch. En sökning på bloggen visar att det finns endast ett par blogginlägg med viner gjorda på Blaufränkisch, så visst blir det spännande att prova detta vin.

Det här är ett vin producerat av Rosi Schuster, vars vinfält ligger någon mil väster om Neusiedlersee runt den lilla staden St Margarethen i Burgenland. 

Rosi och maken Franz började med vintillverkning på det sena 1970-talet. Sedan 2005 är det sonen Hannes som alltmer tagit över ansvaret, även om Rosi fortfarande aktiv och kan ses ute på vinfälten.

Idag äger dom runt 14 ha varav 13 ha är vinodlingar. Vinodlingarna är spridda över ca 40 vinfält runt byarna Sankt Margarethen, Zagersdorf, Oslip, Schützen Am Gebirge, Donnerskirchen and Müllendorf. 

Årsproduktionen ligger på cirka 50 000 flaskor, varav 75% är på de röda druvorna St Laurent och Blaufränkisch, medan Grüner Veltliner och Furmint dominerar bland de gröna druvorna.

Müllendorf är ett vin gjort uteslutande på druvan Blaufränkisch, som vuxit på vinstockar som är 35-44 år gamla runt byn Müllendorf (därav nmnet på vinet).

Spontan jäsning på ståltankar. Det har fått mogna runt två år på 500-liters begagnade träfat. Ingen filtrering.

Färgen går i en mörkröd nästan blålila nyans.

I doften hittar vi initialt lite läder, tobak och jord, men tämligen omgående är det de mörka bären som tar över med en tydlig ton av svarta vinbär. Noteras kan även en liten kryddighet, kakao samt aningens krita.

I munnen är det den mörka frukten som dominerar med svartavinbär i centrum, som kompletteras med blåa plommon, lite hallon, björnbär och blåbär. En finstämd pepparton noteras liksom aningens kakao och lakrits. En fin och trevlig syra gör tillsammans med runda och mogna tanniner det här vinet till en fin ackompanjör till maten (kycklingen).

Betyg 4

En underbar kväll tog slut. Vi är uppfyllda av kvällens vin- och matupplevelser. Det här var vårt första besök på Bulot och vi kommer att återvända senare i sommar. Vi lämnar en stark rekommendation!

2020 Valpolicella Classico från Bussola

Gårdagens blogginlägg handlade om två giganter. En champagne och ett rött från Priorat, som båda fick högsta betyg. Nu åter till vardagen. På menyn stod det Spagetti och köttfärssås. Till detta gör sig ett "enkelt" Valpolicella-vin särskilt bra. Vi hade nyligen fått hem några flaskor av Bussolas variant av detta, visserligen enkla men ack så goda vin.

I utkanten av den lilla byn San Peretto någon mil från Negrar i Classicoområdet håller producenten Tommaso Bussola till. På den 21 ha stora egendomen producerar dom tio olika viner bl a en vanlig Classico, två Superiore, tre Amarone och två Recioto. Det hela tog sin början på 1970-talet då Tommaso började arbeta med sin farbror Giuseppe. Idag är både hustrun och de båda sönerna involverade i familjeföretaget.

Druvblandningen är Corvina(35%) och Corvinone (30%), Rondinella 30% samt Molinara (5%). Druvorna krossas varsamt omedelbart efter skörd. Jäsningen äger rum på ståltankar och där får vinet vila en kortare tid innan det tappas upp på flaska.

Inga torkade druvor och inga ekfat är inblandade sammantaget ger detta ett "renare" vin, där den rena druvmusten har huvudrollen.

Det här är ett vin som ska drickas ungt och som lever mycket på sin friskhet. Det är lite av ett vin rakt på sak utan krusiduller och som gör sig särdeles bra till lite enklare pastarätter.

Vi möts av en försiktig doft som domineras av körsbär med några vinbär och tranbär i bakgrunden. Här finns också någon liten nypa örter, stenkross och aningens violer.

I munnen är det rätt så slankt och med en stor friskhet. Körsbären dominerar, men vi kan även känna några hallon, vinbär och tranbär. Här finns också små doser av örter och kryddor. I eftersmaken tillkommer så några körsbärskärnor.

Betyg 3+

Vår flaska är privatimporterad via SB och med hjälp av den svenske importören Vino Conoscenza. Vi betalade 175 kr per flaska.

Födelsedagsfirande med Champagne och rödvin från Priorat

 I förra veckan hade jag min födelsedag. Så mycket firande är det inte nu för tiden. Särskilt inte när det endast är ett högt primtal att fira. Traditionen bjuder dock att lite bubblande dryck ska avnjutas och likaså något bättre vin till middagen.

Dagen bjöd på soligt väder, om än utan någon större värme. En promenad på det sagolikt vackra naturreservatet Näsbokrok hör till de dagliga ritualerna. Just så här års när triften blommar är det extra fagert.

2008 Coeur de Cuvée från Vilmart & Cie. 

Vi intog en enkel lunch i form av en räksmörgås och ett glas champagne. Lite senare på eftermiddagen blev det sikrom, rostat bröd, crême fraiche och aningens röd lök tillsammans med brodern och svägerskan. 

Vilmarts Coeur de Cuvée i version årgång 2008 är nu i ett sagolikt skick. Vilken champagne det här är!!

Vilmart & Cie grundades 1890 i Rilly-la-Montagne någon mil söder om Reims. Dom är fortfarande ett familjeföretag med femte generationen i ledningen. Dom förfogar över drygt 11 ha. Årsproduktionen ligger runt 110 000 flaskor. Odlingarna sker efter biodynamiska principer utan att vara certifierade. På hemsidan står det följande: The house has obtained Haute Valeur Environnementale (High Environmental Quality) and Viticulture Durable (Sustainable Viticulture) certification, and abides by the principles of the Ampelos charter (a quality charter excluding the use of chemical fertiliser, herbicides and insecticides), thereby defending biodiversity and its own ecosystem.
Enligt deras hemsida tillverkar dom sju olika cuvéer: Blanc de Blancs, Grand Réserve, Grand Cellier, Grand Cellier d´Or Millésime, Cuvée Rubis, Grand Cuvée Rubis Millésime  och Coeur de Cuvée Milleéime.
Vi har tidigare drucket fem av dessa och det har så klart blivit några bloggposter. Klicka på resp Cuvée och du får mina tankar om just den champagnen:
-  Grand Réserve
-  Grand Cellier 
-  Grand Cellier d´Or 2008
-  Cuvèe Rubis 
-  Coeur de Cuvée 2008 och tre år senare här

De två jag inte druckit är deras Blanc de Blancs och deras Årgångsrosé. Det blir att hålla utsikt efter dessa.
Det är sällan eller snarare aldrig som deras champagner dyker upp på "Bolaget" utan det är Franska Vinlistan som blivit min leverantör.

Couer de Cuvée är Vilmarts prestigechampagne. 

Den har druvmixen 80% Chardonnay och 20% Pinot Noir. Druvorna kommer från nästan 60 år gamla vinstockar. Vinet har fått ligga till sig i 10 månader på 228 liters ekfat. Det degorgerades i mars 2015 och har fått en dosage på 7 g/liter.

Detta är den sista av de tre flaskor jag köpte 2016. Den första som jag drack 2017 var riktigt bra, men den var väldigt ung och det kändes att den kommer att utvecklas en hel del. Flaska nummer två dracks tre år senare (2020). Fortfarande ung, men visst hade den utvecklats en hel del.

Dagens flaska vill jag inte kalla ung även om friskheten och fräschheten är stor. Det är ännu inte en mogen champagne även om vi kan skönja några mognadstoner

Vi möts av en härligt stor och underbar doft av sommaräpplen, gula stenfrukter, daggvåt grusgång, lite citrus, rostat bröd, ostronskal, lite nötter och aningens sommarblommor.. En verlkigt ljuvlig doft

I gommen växer det här till något riktigt stort. Rakt igenom med en underbar friskhet i de komplexa smakerna, trots att det finns lite begynnande mognadstoner.

Mycket av de dofter vi kände kommer igen i smakerna: sommaräpplen, persika, aprikos, gula plommon och den ljuvliga citruskompotten. Med tiden i glasen och stigande temperatur känner vi mariekex och rostat bröd, mandlar och hasselnötter, aningens vitpeppar och skolkrita. I avslutet toner av grapefrukt.

Balansen i smakerna är något alldeles enastående!

Betyg 5 

Ja jisses vilken champagne det här är. Jag hade gärna haft ett par flaskor i källaren och visst finns nyfikenheten på hur den är som riktigt mogen.

Ändå konstaterar jag att detta är en av mina Topp-10-champagner

2015 Mas de la Rosa från Vall LLach. 

Till kvällens grillade oxfilé med gorgonzolasufflé fick det bli ett vin från Priorat. Inhandlat på plats 2017. Vi besökte Priorat på hösten 2017. Detta resulterade i 8 blogginlägg om Barcelona och de producenter vi besökte. Det första hittar du här. 

Celler Vall Llach
Företaget grundades på det tidiga 90-talet av barndomsvännerna Enric Costa och den välkände katalanske sångaren Lluis Llach. Första vinet var årgång 1998 och kom ut på marknaden år 2000. Ingen av dom dricker alkohol, men skälet att starta verksamheten är tanken på en levande landsbygd. Odling av druvor och framställning av vin är  det enda som går att tillverka här. Årsproduktionen ligger på 120 000 flaskor.

På de branta sluttningarna runt byn Porrera ligger deras vinfält. Vissa är så branta och svåråtkomliga, så här funkar inga maskiner eller traktorer. Allt får göras för hand och bäras till och från vineriet.

Du som vill läsa om mitt besök där 2017 får klicka på den här länken.

Mas de la Rosa är gjort på i huvudsak druvan Carignan. På deras hemsida står det 100% Carignan, men minns jag rätt så ska det ingå någon liten skvätt Grenache och Cabernet Sauvignon. Druvorna kommer från ett enda vinfält. Det mest otillgängliga av dom alla. Vinplantorna lär vara runt hundra år gamla.

Först avstjälkas klasarna. Jäsningen äger rum på stora ståltankar, därefter får vinet ligga med skalkontakt i nästan 14 dagar. Den malolaktiska jäsningen äger rum på både ståltankar och ekfat. Vinet får sedan vila upp sig på fat (225-300 liters) av ny fransk ek i cirka 16 månader.

Doften är stor och komplex packad med massor av mörk frukt. Vi kan också notera en del örter, lite kryddor, lite krossad sten, en försiktig ton av violer och aningens rökta charkuterier. En mycket trevlig doft.

Precis som tidigare gånger då vi druckit det här vinet, så är det när vi smakar på det, som vi inser dess storhet och ljuv musik uppstår. Det är bara så in i bänken gott.

En stor och maffig frukt tar omedelbart emot oss: mörka körsbär, skogshallon, mogna björnbär, svarta vinbär, blåbär och blåa plommon. Den här frukten räcker långt, men vi får också örter, lite kryddor och mineraler (steniga). En trevlig syra ger vinet en bra friskhet. Tanninerna är avrundade och mjuka och bjuder på ett försiktigt motstånd i gommen. Eftersmaken är lång med mera mörk frukt, örter och kryddor, men nu tillkommer lite mörk choklad, kaffe, lakrits, hemkola samt aningens viol och muskot.

Betyg 5

Ett underbart vin, som är helt på topp just nu. En liten skvätt blev kvar i flaskan till dagen därpå, då var frukten klart på retur och örter, kryddor och lakrits hade tagit över. Min slutsats blir att du som har kvar någon flaska ska nog inte vänta för länge med att öppna den.

CL-final och Amarone Checo 2011 från Damoli

 I lördags var det dags att avsluta säsongens Champion League med en final i Paris mellan Real Madrid och Liverpool. Inget av lagen är mina, men jag hoppas så klart på lite underhållande fotboll. De som följt bloggen vet också att visas det CL-fotboll så vankas det också Amarone.

Den här kvällen blev årgång 2011 av Damolis Checo.

Damolis viner hade gått under min radar fram till 2018, då den svenske importören  Vino Conoscenza hade med dom på en provning på restaurang/vinbaren Barrique. Vi föll pladask och konsterade att deras viner är fantastiska. Du som vill läsa om den provningen klickar på länken Damoli i Göteborg. Då var det årgång 2010 av Checo vi provade. Jag provade för två år sedan årgång 2011, vilket resulterade i detta blogginlägg.

Damoli är ett familjeföretag som sedan 1600-talet drivit jordbruk och vinodlingar i Valpolicella.
Nu är det fadern Bruno som har ansvaret för odlingarna, sonen Daniele som är vinmakare och dottern Lara som ansvarar för marknadsföringen. Vingården ligger i Jago-området strax väster om Negrar, men dom har också ett vinfält i Mazzano norr om Negrar beläget på 400 meters höjd. 6 olika viner har dom i sin portfölj

Druvblandningen hos Amarone Checo är Corvinone (45%), Corvina (30%) och Rondinella (25%). Druvorna skördas när de är riktigt mogna, ja nästan övermogna och får sedan ligga och torka i 100-120 dagar. Jäsningen sker på ståltankar under nästan en månads tid. Vinet får, beroende på årgång, ligga på små begagnade ekfat i 4-5 år innan de buteljeras.

Vinet har utvecklats en del sedan jag senast drack det (två år sedan). Det känns inte lika ungt idag. Dofter och smaker är nu ganska välutvecklade och en del mognadstoner har börjat skönjas.

Doften startar lite försiktigt med läder, jord och tobak, men det står inte långt på förrän en ljuvlig mörk frukt tar över och fullkomligt dominerar doftintrycken. Vi noterar även ett trevligt inslag av örter och kryddor. I betydligt mindre omfattning, men ändå helt noterbart, känner vi torkad frukt, kakao och aningens kola. Helt underbart att sitta och sniffa på!!

 

I gommen är det den sagolika frukten som dominerar i form av söta, mörka körsbär, mogna björnbär, skogshallon, något enstaka svartvinbär och blåa plommon. Inte samma ungdomliga frukt som för två år sedan utan nu i ett mer moget skick. Kryddor och någon liten örtsamling ökar på komplexiteten liksom den torkade frukten. Visst finns här en trevlig syra som skänker vinet en bra friskhet samtidigt som mjuka och behagliga tanniner markerar ett försiktigt grepp i munhålan. Eftersmaken är formidabel på kvalitetsamarone vis och här komplettares frukten och kryddorna med mörk choklad, körsbärskärnor, någon droppe espresso och torkad frukt.

En sagolik amarone som är helt på topp och säkert kommer att klara 3-4 år i detta skick. Så klart hade jag gärna haft fler, men detta var min sista flaska och att sluta helt på topp är inte så tokigt.

Betyg 5-

På SB är det årgång 2015 som gäller. Det är en årgång som föregås av ett gott ryckte, så det får bli en påfyllning. Priset är 499 kr, vilket är 56 kr lägre än vad årgång 2011 kostade. En Amarone av den här klassen under 500 kr är inget annat än ett fynd i den mån ett vin runt 500 kan vara ett fynd.