Sortimentsprovning med Tryffelsvinet

Förra måndagen hade Tryffelsvinet ordnat med en sortimentsprovning på den trevliga vinbaren Barsac i Göteborg. Det bjöds på 12 viner samt en liten ost- och charktallrik. 300 kr var priset för att få ta del av dessa drycker.

Jag inledde med en champagne från Thiénot, vars verksamhet startade 1976, då de första vingårdarna köptes i Ay och Mesnil-Sur-Oger. Idag förfogar man över 27 ha. På Systembolaget finns idag tre cuvéer tillgängliga.

Kvällens dryck är deras NV Brut. Den är gjord på Chardonnay(45%), Pinot Noir(35%) och Pinot Meunier(20%). Knappt hälften utgörs av sk reservvin.
I doften hittar jag lite äpplen(gul/gröna), lite rostat bröd och tydliga kalkiga mineraler.
I munnen är det en frisk och torr dryck med inslag av äpplen, någon liten citruston, gula stenfrukter och mineraler. Avslutet har en trevlig ton av grapefrukt. En hygglig vardagschampagne. Den finns i beställningssortimentet för 339 kr.

Jag smakade på två vita viner (bilder saknas), där jag främst fastnade för Domaine Pinson Chablis 1er Cru Fourchaume.
Producenten är jag väl bekant med, då deras Mont-de-Milieu är en av mina favoriter bland viner från Chablis. Vad jag tyckt om den hittar du här.
Kvällens vin är även det ett Premier-Cru-vin fast nu från området Fourchaume. Vinet har fått vila på sin jästfällning i begagnade ekfat i cirka nio månader.
Doften är stor och tydlig med gröna äpplen, lite citrus, persika och mineraler som drar år musselskal.
I munnen känns en generös frukt och smakerna går i samma riktning som dofterna. Här finns en bra syra och det vilar en fin harmoni mellan smaker och syra. Vinet är visserligen ungt idag, men ändå tillgängligt. Det kommer med all säkerhet att utvecklas en del de närmaste åren.
Priset 249 kr på SB

Härnäst provades tre röda viner.
2015 Simonsig Cape Blend. Ett sydafrikanskt vin på en druvmix av 2/3 delar Cabernet Sauvignon och 1/3 Pinotage samt en liten slatt Sysrah. Mörka bär, tydlig pepprighet och lite örter. Inte på något sätt dåligt, men inget som jag riktigt går igång på. Priset är 75 på SB.
2015 Cotes-du-Rhone från Coudoulis gjort på druvorna Grenache(50%), Syrah (40%) och Cinsault (10). Vinet har fått ligga till sig i 6 månader på cementtankar. En solvarm bärkompott, men provencalska örter dominerar intrycken. Frukten har en stor fräschhet. Vinet är mjukt och runt. Väldigt lättdrucket. Lite inställsamt, men ändå gott. Säljes i kolli om 6 fl och priset är 105 kr/fl.
Inte alls så tokigt.
2013 Velours från producenten  Domaine l´Aiguelière är ett vin från Languedoc gjort på druvorna Syrah(55%) och Grenache(45%). Vinet har fått ligga i tre månader på franska ekfat. Det är ofiltrerat. Ett vin som gjort för höstens grytor. Här finns ett bra tryck i frukten och ett påtagligt inslag av örter. och kryddor. En bra syra och med tanniner som biter. I eftersmaken känns lite vanilj och kakao.
Säljs i kolli om sex flaskor med priset 129 kr per styck.

Två mycket trevliga italienare fick vi också prova.
Båda dessa faller mig i smaken.
2012 Barbera d`Alba Campolive från Sori Paitin.
Vinet har legat på fat av slavonsk ek i 18 månader och är ofiltrerat. Det här är riktigt gott. Doften domineras av mörka bär, men jag noterar också lite örter, aningens fat och en försiktig ton av viol, I munnen känns vinet lite slankt med någon liten stramhet. Här är det mer röda bär med främst körsbär som dominerar intrycken, men även lite skogshallon och lingon. Frisk och bra syra. Tanninerna smånafsar i gommen. I eftersmaken kan jag känna toner från fatlagringen, men detta är inget som stör. Här får det nog bli ett köp.  Vinet köps i kolli om 6 fl för189 kr flaskan. Jag har ett par pålitliga kompisar så det blir nog lagom att vi tre delar på en kartong.

2012 Barolo, Josetta Saffiro.
Detta blev något av kvällens vin för mig. För två år sedan drack jag årgång 2006 av det här vinet och visst gillade jag vad jag drack. Samma den här kvällen. Vinet känns redan nu mycket tillgänglig, även om det säkert kommer att utvecklas några hack de närmaste åren. De lite syrliga körsbären tillsammans med en del röda bär står i centrum. Ett tydligt inslag av rosor, tobak, örter och fat kan jag notera. En bra syra och ordentliga tanniner med behagfullt bett i gommen sätter vi på pluskontot. Eftersmaken något längre än medel och där får vi lakrits, lite kanel och rostade nötter.
Priset är 309 kr på SB. Kanske lite dyrt, men jag känner mig sugen på en investering!

Ett trevligt vin från Priorat fick jag också ta del av.
2012 Badaceli de la Solana.
Producent är Bodegas Cal Grau. Vingårdarna ligger mellan byarna El Molar och El Lloar.
Det är gjort på 60% Garnacha och 40% Carinena (Samsó). Vinet har fått ligga till sig i 14 månader på både nya(30%) och ett år gamla (70%) franska ekfat.
Solvarm mörk frukt är det som dominerar i såväl doft som smak. Här finns lite kryddor, lakrits och en hel del fat, men fatinslaget känns som en naturlig del av vinet. Syran och de tydliga tanninerna harmoniserar väldigt fint med den mörka frukten.
Visst är det gott idag, men jag tror att här finns det utveckling de kommande åren.
Även detta säljs i kolli om 6 flaskor. Priset är 185 kr flaskan.

2012 Meerlust Rubicon
En sydafrikansk Bordeauxblend, som väldigt ofta finns med på Tryffelsvinets provningar. Jag förstår dom. Ett vin av den här klassen för 229 kr vill man så klart visa upp.
Druvblandningen är Cabernet Sauvignon(63%), Merlot 18%), Cabernet ranc (14%) samt Petit Verdot (5%). Vinet har fått ligga i närmare 20 månader på franska ekfat varav 2/3 är nya och 1/3 andrafyllningen.
Visst doftar det Bordeaux med mörka bär främst sv vinbär, cederträ, tobak och lite kryddor.
I munnen är det först den mörka frukten med blåa plommon, svarta vinbär och mörka skogsbär som jag attraheras av. Här finns också en trevlig kryddsamling, lite lakrits, mosade svarta oliver och lite fat. En välbalanserad syra kan vi notera och likaledes väluppfostrade tanniner som biter som de ska.
Vinet är ung idag, men ändå fullt njutbart. Jag förväntar mig en bra utveckling de närmaste åren, vilken ska bli spännande att följa.
Vinet kostar 229 kr på "Bolaget", vilket måste anses som ett humant pris för ett vin av den här klassen.

2005 Amarone från Le Bertarole

Veckans CL-matcher hade sällskap av en  Amarone från Le Bertarole. Det är alltid lite nostalgiskt för Vintankar att dricka Bertaroles amarone. Det var en av de allra första lite bättre amarone vi köpte när millenniumet var ungt. Det blev en ögonöppnare för oss, vilket gjorde att vi började söka utanför SB:s butikssortiment och i förlängningen att vi kom i kontakt med Club Amarone och deras reseverksamhet.
Vi har besökt Le Bertarole ett flertal gånger. Vi blir alltid lika glada av att träffa ägarsonen  Marco Venturini och höra hans berättelse om deras verksamhet. Vingården ligger precis i utkanten av samhället Fumane cirka 15 km nordväst om Verona. Det är ett familjeföretag, där sonen Marco alltmer tagit över ansvaret. Vingården omfattar knappt 10 ha vinmarker och årsproduktionen ligger på dryga 40 000 flaskor. Alla deras amaroneflaskor numreras och den som vi dricker den  här veckan är nr 0817 av producerade 4023.
Du kan få mer info om Le Bertarole här.

Vinet görs på druvorna Corvina (30%), Corvinone (40%), Rondinella (20%) samt 5% vardera av Croatina och Dardinella.
Druvorna får torka i cirka tre månader. Efter vinifieringen får vinet först 4-5 månader på ståltankar, därefter närmare 30 månader på stora fat av Slavonsk ek och slutligen knappt ett år på barriquer innan det buteljeras.
Vi har skrivit om några tidigare årgångar, vilket du kan läsa om genom att klicka på resp årtal: 2001, 2005 och 2007. Årgångarna i mitten på 2000-talet levererade inte riktigt på samma sätt som de första vi förälskade oss i. Inte på något sätt dåliga, men inte hellre de wow-upplevelser vi fick av de tidigare årgångarna. Nu ryktas det att både 2009 och 2011 ska vara riktigt bra, så hög tid att under julen öppna en 2009:a.

Det här är vår sista 2005:a. Det vete katten om detta inte också är den bästa av de vi druckit tidigare.

Här finns en typisk amaronedoft av körsbär, torkad frukt, lite örter, läder och kakao. Fortfarande med en bra friskhet och en fin lättsamhet.

I munnen dominerar de söta, mörka körsbären tillsammans med en blandning mörka skogsbär. Ganska så komplexa smaker med mörka plommon, örter, mörk choklad, torkad frukt ( fikon, dadlar och en diskret russinton) kan vi också sätta upp på pluskontot. Vissa begynnande mognadstoner, men ändå med en syra som ger vinet friskhet. Mjuka och lena är tanninerna.
Lång eftersmak där vi särskilt noterar den lilla bittra tonen som vi förknippar med krossade körsbärskärnor.
Vinet håller ihop fint under de två dagarna vi dricker det.
Visst tusan är det här gott. Kanske inte den elegantaste och mest komplexa amaronen vi druckit, men det finns ordentligt med charm.
Betyg 4
Idag är det årgång 2011 som säljs i "Bolagets" beställningssortiment och priset är 407 kr. Det är givet att ett par flaskor från den fina årgången 2011 måste vi ha.
Vår flaska inhandlades på hösten 2009 vid ett besök på gården. Minns jag rätt betalade vi knappt 300 kr då.

Dentelles & Crinolines Extra Brut från Pierre Brigandat & Fils

I söndags, till en fiskgratäng av rödtunga och räkor, drack vi en champagne som vi tidigare inte smakat. Den var också "Låt oss dela en pava över nätet nov 2016" på vinforumet Finewines.

Producent är Pierre Brigandat & Fils, som är en odlare i den lilla byn Channes i Aube. Vi befinner oss i den allra sydligaste delen av Champagne nära gränsen till Bourgogne. I ca 50 år har dom drivit verksamheten som idag omfattar 20 ha. Till en början såldes alla druvor till Laurent Perrier men idag producerar dom själva lite över 50 000 flaskor fördelat på  fyra cuvéer. Det är mestadels Pinot Noir som odlas, men också lite Chardonnay. Dom är ännu inte ekologiskt certifierade, men arbetar på det.
Sedan 2002 är det sonen Bertrand som leder firman.

Dentelles&Crinolines är den enda av deras cuvéer som innehåller Chardonnay (30%) resten dvs 70% är Pinot Noir.

I den friska doften hittar jag gula/röda äpplen, lite citrus, en del bröd och tydliga kalkiga mineraler som drar åt musselskal.

Även i munnen finns en bra friskhet med en tilltalande syra.
Ganska så drickklart nu. Från doften återkommer lite syrliga röda äpplen, aningens citrusoch gula stenfrukter.
I eftersmaken någon liten tropisk frukt, aningens honung och även ett inslag av blommor (jasmin?)
I avslutet känns de kalkiga mineralerna tämligen tydligt och det finns även en viss sälta samt en liten bitter ton av något obestämbart.
Ingen stor champagne, men det förväntar man ju sig inte för 329 kr. En duglig dryck för sina slantar.
Betyg 4-

2009 Barolo från Fratelli Revello

Det här vinet dracks tidigt i höstas. Ett blogginlägg påbörjades, men saker kom emellan. Vinet håller en god klass, så det är verkligen hög tid att färdigställa det här inlägget.

Vingården Fratelli Revello i La Morra, Piemonte, drivs idag av bröderna Carlo och Lorenzo Revello. Under 50-talet ägdes marken av byns församling S. Martino di La Morra medan verksamheten hyrdes ut till farfar Revello med söner. Till en början såldes druvorna av till större producenter och först 1967 gjordes den första egna produktionen. Tidigt 90-tal tog Carlo och Lorenzo över driften från sin far och farbror. Sedan dess har de arbetat hårt med att minska skördeuttag såväl som experimenterat med nya tillvägagångssätt, allt för att skapa dagens komplexa och välgjorda viner. 
Källa Xwines hemsida
I deras portfölj ingår Dolcetto, två Barbera-viner, ett Langhe Nebbiolo, ett Langhe Rosso samt fem olika Barolo-viner.
I år har det hänt en del saker med vingården. Så här skrev Paola på Brosow-Revello i en tråd på vinforumet Fine Wines
Hej Vinälskare!
Har följt era inlägg och bestämde mig för att förklara litet!
Som ni redan har förstått så har Carlo och hans bror delat på sig i år. Vi har köpt en ny vinkällare i La Morra och vi är redan i full produktion. Mycket riktigt så vill Carlo och vår son Erik, som gick ur Albas enologiska skola i våras, ändra litet på stilen, modernt arbete på vinfältet med greenharvest etc.etc men vinificeringen i vertikala pumpover tanks som framkallar mer elegans, lagring görs i stora ekfat 'botte' 2500l. österrikisk och slavonsk ek. Av Barolo crulägena har Carlo behållit Rocche dell Annunziata och Giachini. När vi delade oss nu i år fanns det mycket oetiketterade flaskor på lagret, och de flaskorna blev också delade 50/50 de flaskorna har kommit ut på marknaden med nya etiketten men med gamla korken, man får inte fylla om, De nya Barolo Carlo Revello &Figli vinerna kommer att komma ut i Februari 2017 med Carlo Revello Kork, nu på marknaden finns redan Dolcetto 2015, Barbera 2015 och Nebbiolo 2015 alla Carlo's buteljering i nya vinkällaren. 
Tack för mig och trevlig Söndag.
Paola Brosow-Revello
. 

Detta är deras enklaste Barolo. Druvan är så klart Nebbiolo till 100%, som kommer från vingårdar runt byn Annunziata.
Druvstockarna är planterade mellan 1960 och 1993.

Druvorna pressas och genomgår en fyra dagar lång maceration. Jäsningsprocessen äger rum under 10 dagar på ståltankar. Vinet får ligga till sig runt 24 månader på franska ekfat, varav 20% är nya och 80% redan använda.

I doften känner vi lite röda bär, blåa plommon, örter, läder och någon liten ton av viol. Inte så kraftig doft, men ändå tydlig.

I munnen är det en hyfsat slankt vin med en viss strävhet som vi har att göra med. Jag vill inte kalla det ungt, men inte heller moget. Det finns en väldigt trevlig fruktkompott med hallon, körsbär, blåa plommon som främsta smakmarkörer. En ordentlig syra med lite lingontoner. Tanninerna biter lite mer än att bara smånafsa, men blir ändå inte alltför närgångna. Här finns en del örter, lite mineraler och några droppar espresso. Eftersmaken något längre än medel.
En god och bra prissatt Barolo.

Betyg 4

Det här vinet ingick i en låda vi köpte från Xwine.se. Priset låg några tior under 300 kr. Idag är det årgång 2012 som säljs.

2012 Grotte Alte, Occhipinti

I förra veckan drack vi ett vin från Ariana Ochipinit, som vi inte testat tidigare. Detta är en producent vars viner vi gillar skarpt. Hennes Frappato, som vi drucket ett flertal olika årgångar av: 2010, 2011, 2012 och 2013, är alldels enastående. Hennes Nero D´Avola Siccagno är också fantastikst god. SP68 är en blandning på druvorna Frappato(70%) och Nero D´Avola(30%). Visst är den bra, men når inte de druvrena vinernas magi.
Arianna Occhipinti har sin verksamhet på Siciliens sydkust nära byn Vittoria.
Här odlas det i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer.
Du som vill veta mer om Ariana Occhipinti hittar detta på deras engelska hemsida.

Kvällens vin är en blandning på lika delar Frappato och Nero D´Avola. Vinstockarna har en ålder på 40 år. Macerationen äger rum under 30 dagar. Vinet har fått åldrats i nästan tre år på 25 hl stora fat av slavonsk ek. Sammantaget gör detta Grotte Alte till ett helt annat vin än SP68.

Doften är, om inte stor, så i vart fall väldigt tydlig med röda bär som initialt dominerar. Här finns också en del kryddor, lite läder och vulkaniska mineraler. Trots sina fyra år har doften en frisk fläkt över sig.

I munnen känns vinet både slankt och friskt. Ganska komplext. Precis som i doften är det de röda bären (hallon, körsbär) som vi först noterar, men strax därpå är det kryddor, steniga och vulkaniska mineraler, krossade svarta oliver och aningens lakrits. Syran ger vinet en bra friskhet och också det som gör att vinet känns yngre än vad det är. En viss stramhet noteras och det kan vi tacka de alerta tanninerna. Dom är inte påträngande, men inte heller alltför mesiga.
Medellång eftersmak med etnamineraler och röda bär i centrum.
Riktigt gott och ytterligare ett vin från Occhipinti som vi rankar högt.
Betyg 4+

Vinet är köpt hos Cibi e Vini i Köpenhamn. Vi betalade 245 DKK. Nu verkar det utsålt, så vi får fylla på då nästa årgång kommer.

2013 Dolcetto d´Alba, Elio Sandri

I början på sommaren gavs det möjlighet att köpa en låda med två flaskor av tre olika viner från Cascina Disa. Den svenske importören Bristly Wine brukar ha förmågan att hitta spännande viner, så det var inte mycket att tveka på. Det blev en beställning. Ganska omgående provade jag Dolcetton och Langhe Rosso, vilket resulterade i detta blogginlägg.
Producent är Cascina Disa, bakom den står idag Elio Sandri . Vi befinner oss i utkanten av Monforte d´Alba i Perno-området. Det här är historisk mark, här har det gjorts vin i flera sekler. På 1400-talet låg här ett kloster som bl a ägnade sig åt vinframställning.
1965 köptes egendomen av Elios pappa, sedan 2000 är det Elio som ansvarar för verksamheten. Vingården är på ca 7 ha. Han arbetar med stora gamla ekfat, en naturlig jäsningsprocess, bekämpningsmedel är bannlysta istället slås gräset mellan rankorna två ggr per år. Det är m a o bra nära det vi kallar organisk odling. Han är inte intresserad av att få verksamheten certifierad.
Idag gör han en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Nebbiolo, en Langhe Rosso och en Barolo (Riserva).

2013 Dolcetto d´Alba
I början på hösten kom ett mail från Bristly Wine att nu fanns det möjlighet att köpa Dolcetton separat, men som ett kolli om sex flaskor. Vi slog till ögonblickligen. Lika självklart blev det att öppna en flaska när vi fyllt på vårt lager.
Druvorna planterades 1977. Vinifikationen sker på cementtank.

I den lite försiktiga doften hittar vi både röda och mörka bär. Här finns lite läder, våt grusgång, örter och en fin ton av violer.
I munnen är det ett slankt vin med stor friskhet och med en viss komplexitet som vi får ta del av. Här finns en blandad fruktkompott på blåa plommon, skogshallon, ljusa körsbär och något litet blåbär. Några små nypor örter och gott om steniga mineraler. Vi noterar en förträfflig syra. Visst är den väldigt tydlig och distinkt, men aldrig i närheten av att bli alltför påträngande. Inslaget av tanniner är påtagligt och smånafsar på ett trevligt sätt. Precis som med syrorna är tanninerna  så välkalibrerade att de upplevs som själva essensen av vinet.
Eftersmaken kanske inte är så lång, men här finns ett inslag av bitterhet som vi förknippar med körsbärskärnor. Och så det allra sista en ton av viol.
Ruggigt gott, Mycket charm och karaktär. Perfekt till många pasta- och pizzarätter.

Jag skrev i somras att det här är bland det bäst vi druckit i Dolcetto-väg. Så är det även den här kvällen. Tveksamt om Dolcetto kan bli bättre än så här.

Betyg 4+

Vinet finns på Systembolaget för 139 kr flaskan, men säljes endast i kolli om 6 flaskor.
Gillar du Dolcetto, så är det inte mycket att tveka på, Köp!
Är du nyfiken på Dolcetto, så kolla bland dina vänner och dela på en låda.

2006 Caloetto från Le Ragose

Le Ragoses viner blev jag väldigt förtjusta i för ett flertal år sedan. Det var mina skånska bloggarvänner som uppmärksammade mig på att i Danmark hos Carlo Merolli fanns en producent som alla amaroneälskare borde prova, vilket Vintankar så klart gjorde. Och helt såld blev jag.
I Sverige hade dom då ingen importör. Förra hösten drog Vino Conoscenza igång sin verksamhet och bland det första dom lanserade på Systembolaget var viner från Le Ragose, bl a en prova-på-låda med sex olika viner. I denna låda fanns Caloetto 2006. Jag föll pladask. En sagolik amarone, dessvärre fanns den bara i prova-på-lådan. I somras vid mitt besök i Verona hittade jag en flaska i en av de många vinbutikerna. 60 euro var priset. Så klart fick den följa med hem. Och till förra fredagens VM-kval match mot Frankrike drog jag korken.

Bilden är kopierad från Le Ragoses hemsida.

Det här är den första årgången av Caloetto. Druvorna kommer från den del av vingården som är högst belägen (dryga 400 möh). Druvmixen är densamma som i deras "husamarone" dvs 50% Corvina, 20%Corvinone, 20% Rondinella och 10% av blandade druvor . Druvorna mognar något senare, då de växer på den här höga höjden. De får ligga på tork ungefär lika länge som för "husamaronen". Vinet får åldras först 6-12 månader på stålfat och sedan två till tre år på sk tonneaux (5 hl) av fransk ek.

Precis som för ett år sedan så blir hustrun och jag alldeles tagna av det här vinet. Så sagolikt gott. Visst är det en mer fruktdriven amarone än Le Ragoses "husamarone", men den har den där friskheten och det där lilla tanninislaget som jag charmas så mycket av i Le Ragoses viner.

Det här inte hänt så mycket på det här året som gått sedan vi senast drack Caloetto, vilket också indikerar att den kommer att vara på topp i många år till och därmed ingen brådska att dra korken för dom som har flaskor liggandes. Å andra sidan är det så förbaskat gott nu att det här kan man ju aldrig få nog av.

Smaknoteringarna blir de samma som jag skrev för ett år sedan:

Färgen går i en blåsvartlila nyans. Mycket mörkare än något annat av Le Ragoses viner.
Doften är försiktig med en ungdomlig framtoning. Här finns gott om mörka bär främst söta mörka körsbär, men också björnbär och blåa plommon. Syran är på Le Ragosevis väldigt alert och vital. Tanninerna sitter där de ska. Mjuka men inte mesiga. Eftersmaken är formidabel med massor av frukt, mörk choklad, torkad frukt, örter och några droppar espresso. Orden räcker inte till!Det här är ett mästerverk. En absolut toppamarone. 
Betyg 5
Den finns inte som enskild produkt i Systembolagets sortiment utan ingår i en blandlåda med nr 74778.

Beaujolais Nouveau 2016

Il est arrivée! Som dom säger i Frankrike
Igår var det den tredje torsdagen i november. Alla vinnördar vet då att just den dagen släpps de allra första flaskorna från årets vinskörd i Beaujolais. En gång i tiden var det en stor och uppmärksammad vinhändelse. Idag röner den inte alls samma uppmärksamhet.  I vart fall inte i Sverige.
Vintankar, som började prova vin i mitten på 1970-talet, hade en period då det den tredje torsdagen i november absolut skulle inhandlas ett par flaskor. Det var aldrig någon stor vinupplevelse, mer traditionens makt som regerade. Numer blir det mer sporadiskt. Senast tror jag det var 2012 och även då från Foillard. Det resulterade i ett blogginlägg.

Igår bar det sig inte bättre än att jag skulle besöka "Bolaget" i Sisjön (Göteborg) för att inhandla viner till brorsonens Disputationsmiddag. Där framför mig i gången skyltar dom med de två varianter av BN som står till buds. Jean Foillard är ju en producent med gott rykte, så jag plockade på två flaskor i min kundvagn.
Jean Foillard odlar alla sina vinmarker ekologiskt och har gjort så sedan starten 1981. Vinifieringen sker helt utan tillsatser. De 4 ha som Foillard gör sin Noveau på kommer från vinstockar som är 40-60 år gamla och ligger utanför byn Villié-Morgon.

Doften är frisk och de röda bären dominerar totalt.

I munnen är det en lättsam och mycket lättdrucken juice. Riktigt gott! Här finns friska röda bär: hallon, körsbär, vinbär. Bra syra som för tankarna åt röda äpplen och lingon. Lite örter. Eftersmak med steniga och lite salta mineraler.
Detta är inget komplext vin som ska analyseras. Det ska drickas!
Lättsamt, enkelt och mycket klunkbart är en bra sammanfattning.

Betyg 3++

På "Bolaget" kostade det 139 kr. Just nu verkar det finnas 100-talet flaskor i Nordstan (Gbg), några flaskor i Lund samt i Stockholmsområdet.

2014 Mandolás Tokaji Furmint, Oremus

Geografiskt befinner vi oss i det nordöstra hörnet av Ungern på gränsen till Slovakien.
1993 investerade Bodegas Vega Sicilia och köpte egendomen Oremus i Tokaj. Idag omfattar den runt 100 ha planterade vinmarker.

Det här vinet är gjort på druvan Furmint till 100%. Vinet har fått ligga till sig i sex månader på ungerska ekfat innan det buteljerats.



Vi möts av en diskret doft av gul frukt, steniga mineraler, en lätt blommighet och en försiktig ton från fatlagringen.

I munnen är det en frisk och torr smak av solmogna äpplen, lite päron, citrus, persikor och aprikoser som vi tar till oss. En viss blommighet tycker vi oss känna. I avslutet någon liten ton av örter, steniga mineraler med en viss sälta och unset honung.
Genomgående finns här en ordentlig syra, vilken gör att vinet får en härlig friskhet. Dock aldrig så att syran på något sätt känns vass utan endast väldigt frisk.

Kanske inget stort vin utan mer ett ordentligt vardagsvin som skänker glädje i det lilla. Det gör sig alldeles utmärkt till diverse fiskrätter.
Jag dricker gärna det här fler gånger.

Betyg 3+

På Systembolaget finns årgång 2013 i beställningssortimentet för 159 kr.

2013 Sève d´Automnne, Domaine Cauhapé

Månadsvinet i september på Forumet Fine Wines var ett vitt vin från Jurancon. Geografiskt befinner vi oss vid foten av Pyrenéerna. Någon mil söder om staden Pau i det som kallas Sudoest.
Jag hann aldrig med att dricka det i september, men i början av november blev det av.
Jag tror faktiskt det är första gången som jag dricker ett vin från Jurancon.

Producent är Domain Cauhapé med vinmakaren Henri Ramonteau i spetsen. 1980 startade han med 4 ha. I takt med att framgångarna kommit har dom vuxit så att idag är egendomen på 42 ha och årsproduktionen ligger på 250 000 flaskor. Dom gör endast vita viner, fem torra och sex söta.

Sève d´Automne görs på druvorna Gros Manseng (70%) och Petit Manseng (30%). Typiska druvor för den här regionen.
Inledande skalmaceration i tolv timmar. Musten pressas sedan i en pneumatisk press. Jäsningen äger rum på tre till fyra år gamla ekfat. Vinet får sedan ligga på sin jästfällning i cirka elva månader innan det buteljeras.

Doften är spännande och hyfsad komplex med gula frukter (päron, plommon, aprikoser), lite lätta örter, honung och någon söt ton. Den senare kan jag inte konkretisera mer än att det är en söt ton.

I munnen känns det fruktigt, friskt och torrt så klart. Här finns också en fet känsla över smakerna: äpplen, citrus, tropisk frukt, honung och lite örter. Syran är bra, även om den inte är alltför idog. Eftersmaken har en touch av lite bokna äpplen, saffran och nötter. Alldeles på sluttampen en liten fin besk ton som drar mot omogen grapefrukt. En liten alkoholhetta kan noteras.

Ett spännande vin. Lite utanför det gamla vanliga och därmed utanför bekvämlighetszonen. Det är ju det här som är så kul med Låt oss dela en pava över nätet på Fine Wines.

Betyg 4-

Flaskan är köpt på "Bolaget" för 179 kr.

2010 Signature, Domaine La Barroche

Förra helgen lagade hustrun till en underbar Gorgonzolasufflé, som tillsammans med en sallad skulle sällskapa med en lättgrillad oxfilé från Tjolöholm.

Ur källaren hade vi plockat fram en Chateauneuf-du-Pape från 2010 och Domaine La Barroche. Det blev deras Signature. Jag har druckit några tidigare årgångar och vad jag tyckt hittar du genom att klicka på resp årtal: 2007, 2008, 2009 och 2010.
Druvblandningen på 2010:an är 66% Grenache, 13% Mourvèdre, 11% Syrah, 6% Cinsault och 4% diverse andra godkända druvor. Vinstockarna är över 70 år gamla.
Vinifiering sker separat för varje druvsort. Grenachen får ligga på gamla ektunnor. Mourvèdre och Syrah på sin jästfällning i 600 liters tunnor av ek som använts 1-3 gånger tidigare och Cinsault på rostfria stålfat. Efter 18 månader blandas druvjuicen till Signature.

Doften är stor och har en underbar mix av både röda och mörka bär, som träffar oss mitt i hjärteroten. En finstämd ton av örter och pinjeträd., vilket för våra tankar till cyklingsturer i Provence. En viss blommighet noteras liksom doften av söt piptobak.

I gommen möter vi ett vin med komplexitet och friskhet.
Här finns en bärkompott som precis som för nästan tre år sedan får oss att dra på smilbanden: björnbär, blåbär, skogshallon och jordgubbar. Örtinslaget är påtagligt. Syran ger friskhet och tillför en nyans av slånbär. Tanninerna finns där. Smånafsar utan att bli alltför påträngande. Eftersmaken är lång med mera frukt, lite mörk choklad, espresso, lakrits och unset viol.

Strålande gott idag, men här finns nog lite mer att växla ut om några år.
Betyg 5-

Vinet är köpt på Systembolaget för 349 kr 2013. Idag finns på "Bolaget" årgångarna 2006,2009 och 2012 för resp 270,289,349 kr.

2004 Bernard Hatté et Fils Special Club Grand Cru Brut

Sonen med flickvän besökte oss förra lördagen. Vi hade handlat Rödtunga och Räkor från Martins Fiskbil i Frillesås. Ur källaren plockade jag upp vår sista flaska av den här champagnen som jag hyllat bl a här och här.

Den är gjord på lika delar Pinot Noir och Chardonnay. Den degorgerades i september 2011. Bernard Hatté har sin verksamhet förlagd till byn Verzenay. Dom lämnade samarbete i "Special Club" 2005, så årgång 2004 var den sista med den beteckningen. Numer heter den Millésime Cuvée Benjamin och görs precis på samma sätt som den champagnen som var en "Special Club".

Doften är hyfsat stor doft med toner från gula och röda äpplen. Här finns också ett försiktigt inslag av mariekex och mineraler som går åt såväl våta stenar som snäckskal.

I munnen är det de gula och röda äpplena som dominerar. Sedan jag senast drack (2013) den här champagnen så har det framkommit tydliga mognadstoner liksom inslaget av lite bokna äpplen.

Jag är svag för den där bokna tonen. Den har fortfarande en härlig komplex smak med lite citrusvarianter, smultron, mineraler, aningens brödighet och en nätt samling örter. Syran har trots mognadstonerna en bra friskhet. Knastertorr har den aldrig varit utan väldigt tillgänglig. Någon skulle nog vilja säga att klunkabiliteten är hög.
Eftersmaken är lång med blodgrape, röda äpplen, mera örter och en näve mineraler samt någon liten sälta som attribut.

Betyg 4++

Jag fick för fyra år sedan den här som ett varuprov. Vi smällde ganska omgående av korken. Hustrun och jag gjorde båda tummen upp. Det resulterade också i detta blogginläg.
Några dagar senare knappade jag in en beställning på några flaskor. Priset då var 319 kr på Systembolaget.
Detta var vår sista flaska.
På SB finns nu årgång 2009 av Cuvée Benjamin dvs den som görs på samma sätt som Special Club. Priset är 310 kr. Den måste vi testa!

2005 Onkaparinga från Clarendon Hill

Tiden har en förmåga att rusa iväg. Det har nu gått mer än sex år sedan vi för första gången kom i kontakt med Onkaparinga från Clarendon Hills. Det var då årgång 2006. Den fullkomligt tog oss med storm. Vi köpte vad som fanns kvar på Systembolaget i Nordstan. Något år senare dök årgång 2005 upp på "Bolaget". Det blev så klart ett köp av den också. Båda vinerna har under flera år levererat underbara vinupplevelser, men nu är det dags för vår sista flaska.

Clarendon Hills är en producent vars vineri ligger runt 40 km söder om Adelaide, strax nordost om McLaren Vale. Vinerna som tillverkas är gjorda på en druva och från en specifik vingård. Genom att googla har jag fått fram att dom gör ett vin gjort på druvan Mourvèdre, ett på Merlot, tre på Cabernet Sauvignon samt fyra olika Grenache- och Syrahviner. Det enda vin jag smakat är det Grenachevinet som kommer från vingården Onkaparinga.
Jäsningen äger rum i öppna ståltankar och "vild" jäst användes. Runt 18 månader får vinet begagnade på ekfat.

Det är en stor, mäktig och kraftfull doft, som är packad med mörk frukt och örter/kryddor. Lägg till lite kakao, en servil blommighet, aningens hallon och lite lakrits, så förstår ni själva att här finns inte bara kraft utan också komplexitet.

I munnen är det ett riktigt kraftpaket  fyllt av mogna, mörka bär. En fin örtsamling finns där hela tiden och så lager på lager av hallon, kakao, lakrits och kaffe. Syran är fortfarande på tårna och skänker en härlig friskhet. Tanninerna alldeles sammetslena. Eftersmaken riktigt, ljuvligt lång och där frukten får sällskap av försiktiga fat, karamellkänsla, aningens tobak och tydliga körsbär.

Det har hänt att minnet lurat mig och att ett vin jag inte druckit på ett tag blir en besvikelse, men inte denna gång. Onkaparinga känns bättre än någonsin. Det måste vara bra nära sin peak. Det är precis den här känslan jag vill ha när det är den sista flaskan av ett stort vin.
Betyg 5
Årgång 2005 kostade 499 kr och årgång 2006 389 kr. Vinerna är köpta på Systembolaget.
När kommer Onkaparinga åter till Systembolaget??

2008 Langenlois Käferberg, Loimer

Till söndagsfisken häromveckan drack vi ett vin från Österrike gjort på druvan Grüner Veltliner.
Producent är Fred Loimer och det är också Fred själv som är vinmakare. Han förfogar över ca 30 ha med vinodlingar. Sedan 2006 tillämpas Organisk-biologiska odlingsmetoder på alla deras vingårdar. Fred har tagit intryck av antroposofen Rudolph Steiner och infört biodynamiska principer.

Kvällens vin kommer från vingårdsläget Käferberg i distriktet Kamptal i regionen Niederösterreich, drygt fem mil nordost om Wien. Vingården ligger på 330 m höjd. Vinstockarna har en ålder av 10 till 55 år. Den här vingården är certifierad som Biodynamisk enligt BIODYN.

Jäsningen sker spontant under fyra veckor i begagnade ekfat, därefter får vinet ligga till sig i tio månader på begagnade ekfat. Den första hälften av tiden på sin jästfällning.


I doften hittar jag mogna gröna äpplen, aningens citrus, en del kryddor, våta stenar och en lätt blommighet. Till en början är doften väldigt försiktig, men i takt med att tempen stiger blir den allt tydligare.

Smaken är torr, frisk och har vissa mognadstoner. Det här är tusan så gott. Varför dricker vi så lite Grüner Veltliner. Det måste det bli bättring på.
Vi känner smaker av gröna äpplen med en viss mognad, citrus, en del kryddor och tämligen gott om steniga mineraler. Det finns en ton av vita blommor och tropisk frukt främst i eftersmaken. I svansen dyker det upp en läcker liten bitter ton som för våra tankar till grapefrukt.

Betyg 4

Vår flaska köptes in på Systembolaget för fem år sedan och den kostade då 249 kr. Där gjorde vi ett bra köp!!

2008 Amarone Acinatico, Stefano Accordini

Till förra veckans CL-matcher var det Stefano Accordinis "vanliga" Amarone, som tillsammans med lite hårdostar fick utgöra sällskap till fotbollen. Vi har besökt gården ett flertal tillfällen senast förra året, då vi på 2015 års Valpolicellaresa i regi Club Amarone, åt en långlunch och provade samtliga av deras viner. Du kan läsa om det äventyret här.

Det är två år sedan jag senast drack 2008:an. För fyra år sedan skrev jag om 2005:an.

Druvblandningen är 75% Corvina Veronese, 20% Rondinella och 5% Molinara. Druvorna har fått ligga på tork i ca 120 dagar. Vinet har legat på nya barriquer av fransk ek runt 24 månader innan det buteljerades. Ingen filtrering.

När är en amarone som bäst? Det är väldigt olika dels beroende på årgång, men också på producenten.

Grundregeln är att en amarone ska vara fem år plus årtalet på flaskan, vilket jag brukar hålla mig till. Åtta till tio år anses för många amarone vara den optimala åldern. Det senare stämmer ganska väl på Accordinis Acinatico Amarone 2008. Den är nog ganska så nära sin topp och kommer att ligga där i åtminstone två/tre år till. Du som har några 2008:or vill jag ge rådet: Testa en flaska nu.

Vinet har en en ganska stor och kraftig doft. Inslaget av mörka körsbär känns väldigt tydligt, men också torkad frukt, lite örter och någon liten ton av kakao kan jag notera. Det doftar helt enkelt Amarone.

I munnen är det den solvarma mörka frukten som jag omgående möter vid den allra första klunken. Här finns framförallt söta, mörka körsbär, men också björnbär, plommon och någon liten hallonton. Smaken är verkligen komplex med många fina nyanser. Den torkade frukten är klart märkbar fast inte så mycket russin mer dadlar och fikon.En liten fin örtsamling, lite mineraler och en del kakao.

Fortfarande har vinet en bra friskhet genom syran. Tanninerna är alldeles sammetslena. Att vinet är på väg in i en mognadsfas märks genom att det idag känns mjukare och rundare än för två år sedan. Och den torkade frukten är mer markant.

Eftersmaken är riktigt lång med härlig mörk frukt och än mer torkad frukt. Avslutet med lite espresso och bitterljuv mörk choklad är suveränt. Alkoholen ska enligt etiketten vara 16%. Det tror vi knappt på. Helt infångad av frukten som den är.

Betyg 4++

Vår flaska köptes i juni 2012, då vi besökte Accordini. Minns jag rätt betalade vi 27 euro. Här kan vi tala om mycket vin för pengarna.

2015 Silvaner Wurzburger, Juliusspital

Häromveckan avnjöt vi det här vinet till en fiskgratäng.

Producent är Juliusspital, som grundades 1576 som ett välgörenhetssjukhus. Vineriet har sedan starten tillhört sjukhuset, som idag innefattar såväl en modern klinik som ett äldreboende. Stiftelsen har 177 hektar vinodlingar spridda över olika lägen i Franken. Dom producerar runt en miljon flaskor. Knappt hälften av odlingarna är druvan Silvaner, men även Riesling (20%), Muller Thurgau (17%) samt ytterligare sexton druvor odlas däribland Spätburgunder (Pinot Noir 4%).

Sitt centrum har dom i WÜRZBURG några mil sydost om Frankfurt. 

Det här vinet är deras "bas-silvaner". Vinet är till 100% gjort på druvan Silvaner. Druvorna kommer från ett antal olika vingårdslägen.

Jäsning vid låg temperatur i upp till 30 dagar på ståltankar. Därefter får vinet vila på sin jästfällning i stora ståltankar innan buteljering. Juliusspital har byggt en speciell hiss för druvorna, som hissar upp dem 13 meter. I och med detta kan hela vinifieringen genomföras med hjälp av gravitationen, och ingen pumpning behövs.

Doften är lite försiktig, men visst gula äpplen, citrus och våt grusgång tycker jag mig känna.

I munnen är det friskheten som tillsamman med gula äpplen, citrus, gula plommon, nektariner och steniga mineraler dominerar. I eftersmaken finns någon liten örtighet och honungsmelon.

Inget stort vin, men ändå gott och trevligt. Och absolut värda sina 139 kr, som det kostar på Systembolaget.

Betyg 3+

2011 Campo Inferi från Brunelli

Häromveckan åt vi en spontanmiddag med några av våra grannar.  Jag hade för någon vecka sedan fått hem en laddning med viner från Brunelli. Det fick bli att testa den nya årgången av deras Campo Inferi.

Ni som följer Vintankar vet att Brunelli är en av våra riktigt stora favoriter i Valpolicella. Du som vill veta mer om Brunelli kan läsa vad jag skrivit här.
Campo Inferi är en av deras två Riservor. Jag har druckit och skrivit om årgångarna 2009 och 2010 tidigare.

"Inferi" är gjort på druvorna Corvina 70%, Rondinella 25% och Corvinone 5%. Druvorna har torkats i fyra månader. Jäsningen äger rum i 40 dagar i låg temperatur. Vinet får sedan mogna i 36 månader på ekfat som är 18 hl stora. Efter buteljering får vinet vila upp sig i närmare ett år på flaska innan det är redo för marknaden.
Det görs mellan 4000-5000 flaskor av Inferi.

Det visar sig återigen att Brunelli gjort en magisk amarone. Årgång 2011 är inget annat än fantastisk. Även om jag håller Titari 2011 något lite högre, men å andra sidan håller jag ju den som en av de bästa jag druckit.

Visst är 2011:an ung och visst kommer den att utvecklas ett par pinnhål till, men redan idag är den väldigt, väldigt bra bara den får ett par timmar i karaff.
Doften är rent förförisk för oss amaronenördar. Den fina körsbärstonen, det lilla örtinslaget, den torkade frukten och inslaget av kakao får oss att dra på mungiporna och lustfyllt sticka ner nosen i glaset och sniffa gång på gång. Ljuvligt!

I munnen är det en rätt så kraftfull smak av mörka bär (körsbär, björnbär, blåbär) som omgående omfamnar oss. Visst är den kraftfull men på det där eleganta sättet som Brunellis amarone så ofta är. Det blir aldrig för mycket, bara stort och njutbart. Här finns också lite örter, någon liten krydda, torkad frukt och lite toner av kakao som tillsammans med den fina syran och de nätta tanninerna ger ett litet återhållsamt intryck. Eftersmaken är lång, riktigt lång med söta mörka körsbär, en tydlig torkad frukt och bitterljuv mörk choklad.

Betyg 5-

Hos Systembolaget är priset 644 kr, fast den verkar slutsåld. Vi har köpt vår flaska direkt av Brunelli och betalade då 37 euro +frakt+sv alkoholskatt. Priset landar då på knappt 450 kr.

Besök på Oaxen.

Under förra veckans besök i Stockholm hade vi bokat bord på Oaxen. En restaurang med två stjärnor i Guide Michelin. Vi har hört väldigt mycket gott om den krogen så det är klart att vi har högt ställda förväntningar. Låt mig redan nu avslöja att dessa överträffades med råge.

Vi startar upp kvällen med champagne. Det blir första gången som någon av oss dricker champagne från Jaques Selosse. Det blir deras Initial. Vinet är en blandning på tre årgångar, eftersom jag inte skrev ner dessa och minnet är kort, så minns jag inte vilka.
Den är en sk Blanc de Blancs dvs endast gjord på druvan Chardonnay.
Champagnen tar oss med storm. Den bästa jag druckit utbrister hustrun. Inslaget av bokna äpplen är påtagligt, men ändå med stor friskhet från såväl röda som gula äpplen. Här finns lite citrus, rostade nötter, aprikos, persika, mariekex och en hyfsad dos mineraler.
Detta är ju hur gott som helst. Vilken start på kvällen!!
Vår sommelier såg hur vi njöt av den här champagnen, så han var kvickt där och fyllde på.

Vi testar även det som dom har som sin "huschampagne" . Roses de Jeannne. Det blir så klart inte rättvist att jämföras med Initial.
Visst är den lite enklare och går i en annan stil, men ändå är den trevlig. Den är gjord på endast Pinot Noir. Här finns en stor friskhet med lite röda bär, röda äpplen, gott om mineraler och ett avslut med blodgrape.
En bra champagne, men naturligtvis chanslös bredvid Initial.



På Oaxen var det enkelt att beställa. Det var bara att välja mellan en sex-rätters- eller en  tio-rätters-avsmakningsmeny. Vi valde sexrätters.

Strax efter vår beställning kommer en parad av aptitretare eller på restaurangspråket amuse-bouche.
Små, ytterst delikata munsbitar, som synes en fröjd för ögat och ännu större glädje i gommen.

Vi serverades två sorters bröd. Briochen var fantastisk. Fast det är ändå så att kavringen vinner det här racet. Sonens omdöme om kavringen "Den bästa brödbit jag smakat".

Vi valde den tillhörande vinmenyn. Först ut blev ett vitt vin från Ungern. 2013 Tokaji Furmint, Budaházy.
Ett riktigt gott vin med finstämda smaker. Här är elegansen viktigare än kraften. Friskt men utan att syrorna tränger sig på alltför mycket. Här finns en behagfull citruston, lite kryddor och gott om mineraler.
Producenten tillämpar organiska odlingsmetoder.

Kvällens första rätt. Reninnanlår & Kalix Löjrom, fermenterade blå plommon och gatkamomill.
Vansinnigt gott.
Kombon reninnanlår och löjrom gifter sig på ett magiskt sätt.
Tokaji Furmint förstärker matupplevelsen.

Rätt nr två är Havsöring med finsk störkaviar, grillad persilja & rabarber.
Havsöringen är bara vagt anrättad. Störkaviaren smakrik.
Så oerhört läckert.

Till detta fick vi Persiljeakvavit.
En mild mycket smakrik dryck.

Rökt pilgrimsmussla & ostronemulsion, omogna vinbär, höstsvamp och vilda blad. Här var det Magnus själv som presenterade rätten medan han skivade svampen och pilgrimsmusslan.
Helt perfekt tillredda. Enastående gott!

2014 Les Terassen de l´Empire, Domaine Georges Vernay.
Ett ungt och frisk vin gjort enbart på druvan Viognier. Vinstockarna är runt 40 år gamla. Condrieu är ett litet område några mil söder om Lyon. Domaine GV har sina små vingårdslotter på de branta sluttningarna som omöjliggör allt annat än manuellt arbete.
Både doft och smak är tämligen rika på persika, aprikos och ordentligt med mineraler. I doften finns en viss blommighet. I det hyfsat långa avslutet känns en liten sälta.
Vinet har en bra och matvänlig syra.

Piggvar, jordärtskocka & picklad svart rädisa från deras egna odlingar. Piggvaren på pricken tillagad så att firrens nyansrika smaker dominerar anrättningen. Tillbehören harmoniserar och lyfter rätten några nivåer. Sa jag att det var görgott. Vi säger så på Västkusten.

Viognier-vinet från Condrieu utgjorde sällskap till både Pilgrimsmusslan och Piggvaren. Vinet kompletterade på ett utmärkt sätt och lät maträtterna dominera intrycken.

Vaktel från Vinköl, rotselleri i maskroskapris samt grillad grangrädde.
En underbar liten fågel, där rotsellerin sätter piff på anrättningen.

2013 Morgon, G. Descombes
Vad gör sig bättre till fågel än en Beaujolais. Jag har tidigare skrivit om G Descombes och två av hans ekologiskt certifierade viner.. Du hittar det här och här.
Deras Morgon blir det första gången jag dricker. Druvan är ju Gamay till 100%. Här finns tydliga inslag av hallon, jordgubbar, lite örter, lite peppar och en god portion steniga mineraler. En bra syra och tydliga men väluppfostrade tanniner ger vinet en trevlig stramhet.

2012 Les Chaillots, Thierry Allemand
Vi fick chansen att också testa ett vin från den lilla appellationen Cornas i norra Rhonedalen. Producenten tillämpar ekologiska odlingsprinciper. Druvan är Syrah från gårdens lite yngre (5-40 år gamla) vinstockar.
Ett helt annorlunda vin med betydligt mörkare frukt (björnbär, blåbär, blåa plommon). Här finns en tydlig ton av svartpeppar, lite rått kött och mineraler som känns både steniga och järnhaltiga. I doften någon liten ton av viol. Vinet har fortfarande en ungdomlig fräschhet med en finstämd syra och ordentliga tanniner.
Ett strålande vin, som funkade riktigt bra till vakteln.

Innan desserten tog vi in en ostbit(dessvärre missade jag både bild och sort). God var den hur som helst. Det blev ett glas port till osten.
Visst finns här lite mognadstoner, men ändå med bra friskhet. Vi hittar torkad frukt, nötter, farinsocker, lite vanilj och aningens pomerans.
Gott!

Vi avslutar med en dessert. Svenska höstpäron med kanelkarameller, dill & myskmadra.
Härligt uppfriskande. Lätt i hela sin struktur. Väldigt matchande smaker. Ett perfekt avslut!

2005 Cuvée des Loups, Jacky Blot Domaine de la Taille Aux Loups.
Kvällens sista vin är ett sött vin från området Montlouis Sur Loire i den ostliga delen av Loire-dalen. Druvan är Chenin Blanc. Visst är det sött, men med en bra friskhet. Torkad frukt, torkade apelsinskal,någon liten citruston, honung, och aningens tropisk frukt.









Vi avslutar med kaffe. Jag tar några droppar Calvados medan sonen tar Mezcal. Hustrun nöjer sig med kaffe och att provsmaka våra drycker. Till kaffet får vi ett stort antal, små chokladbitar i en elegant förpackning.Det vi inte äter nu kan vi ta med oss hem tillsammans med både lista på de "Sex serveringarna" och vinerna.

Fantastiskt avslut. På något sätt blir hela den här kvällen fulländad.

Sonen är mycket nöjd med att få avsluta på det här sättet.













Jag sammanfattar besöket på Oaxen som en enastående matupplevelse. Definitivt på vår topp 5 lista.
Arzak i San Sebastian toppar, men därefter är kampen hård mellan Oaxen, Le Parc Les Crayères, Groto de Corgnan och En Trappa Till Höger i Köpenhamn (numera nerlagd). Jodå det finns ett par krogar i Göteborg som tampas där också. Men ingen nämnd och därmed ingen glömd.

Maten på Oaxen är så välkomponerad. Alla rätterna harmonierade med varandra. De smakade olika, men det blev som bästa välrepeterade orkester där det ena instrumentets toner föll in i de andras. En underbar symfoni helt enkelt.
Servicen och presentationen av mat och vin var av allra högsta klass. Musiklistan i bakgrunden var helt perfekt dvs i min smak, men framförallt på en behaglig ljudnivå. Slutligen var det oerhört fascinerande att se samarbetet och glädjen som all personal (inkl dom i köket) visade upp. Världsklass!!