2019 Metagitnion, Sclavos

Jag läste för några år sedan en del intressanta blogginlägg om grekiska viner, som gjorde mig rejält nyfiken. Många viner var ekologiska, vilket så klart gjorde det extra intressant. I Sverige fanns då inte så mycket att välja på. Jag upptäckte att det i Danmark fanns en vinimportör Oinofilia med ett brett utbud av intressanta grekiska viner. Jag gick in på deras hemsida och gjorde en beställning av 12 olika viner. Det resulterade i en serie blogginlägg under 2018 som du kan läsa här. Vid våra årliga besök i Köpenhamn har förutom italienska viner även några grekiska viner fått följa med hem. Så kom pandemin och några resor till Köpenhamn blev det inte av under 2020. Jag gjorde en ny beställning av Oinofilia och för ett par dagar sedan kom mina grekiska viner. Många nyheter för mig, men också några favoriter.

Detta får bli det första blogginlägget i en serie om 12, som handlar om grekiska viner.

2019 Metagitnion.

Det här mycket goda och för mig lite annorlunda vinet fanns med bland de viner jag köpte 2018. Det var då i versionen årgång 2014, vilket du kan läsa om här. 

Familjen Sclavos har varit involverade med vinmakning sedan 1919 på Kefalonia. 1986 blev dom certifierade som organisk-biologiska odlingar. Evriviadis Sclavos tog sin agronomexamen 1996 och övertog strax  därefter familjens verksamhet. Omedelbart började han ställa om till Biodynamiska odlingsprinciper. Geografiskt befinner vi oss i den joniska övärlden på ön Kefalonia i byn Lixouri. Han har satsat på lokala druvor såsom Robola, Mavrodaphne, Tsaoisi, Vostilidi m fl.

Metagitnion är till hundra procent gjort på den mycket lokala druvan Vostilidi från hundraåriga vinstockar.
Ingen klarning, ingen filtrering, inget svavel och lagring på använda ekfat har skapat ett vin med en bärnstenfärgad ton.

I början på 2014 drabbades Kefalonia av en svår jordbävning. Sclavos vineri fick så klart stora skador. Trots detta lyckade han ändå med konststycket att producera en del vin det året bl a Metagitnion.

En annorlunda och samtidigt angenäm doft av torkade aprikoser, nektariner, fikon och apelsinmarmelad är det jag omgående noterar vid den första sniffen. Det dyker strax därpå upp toner av nötter, citrus, sommarblommor och inte minst mineraler från vulkanjorden. Allt spetsat med örter och kryddor.

Det här är ett vin med en härlig friskhet, som i munnen ger en annorlunda och samtidigt sällsam upplevelse. Det startar med de där torkade frukterna från doften. Härliga röda citrustoner tillkommer. En trivsam ört- och kryddighet (bl a kanel, kardemumma), aningens bokna äpplen, vulkanmineraler, nötter och en lätt touch av muscovadosocker. Minsann finns här inte några mjuka, lättavrundade tanniner som bjuder på ett härligt motstånd! Eftersmaken är något längre än medel och där tillkommer aningens vanilj och honung.

Ett spännande och annorlunda vin, men framförallt gott.

Betyg 4

Jag fick betala 319 DKK.

2019 Roccolo del Durlo, Le Battistelle vs 2018 Monte Carbonare, Suavia

Vi har med åren blivit väldigt förtjusta i vinerna från Soave. Det har säkert sin förklaring i att vi besökt Verona och Valpolicella så många gånger, där många av producenterna i de östra delarna också producerar Soave-viner. 

 2019 Roccolo del Durlo, Le Battistelle.

Vi hittar Le Battistelle runt den lilla byn Brognoligo i hjärtat av Soave. Druvor har familjen odlat sedan det sena 1800-talet, men 2002 beslutade sig ägarna Gelmino och Cristina Dal Bosco att inte längre sälja druvorna till det lokala kooperativet utan att istället göra vin under egen etikett. Dom äger 9 ha som är fördelade på många små vinfält på kullarna runt Brognoligo. Dom producerar runt 40 000 flaskor fördelade på tre torra vita viner samt en liten produktion av husets dessertvin. Samtliga tre torra viner har funnits tillgängliga via Systembolaget. I skrivande stund är endast Roccolo del Durlo tillgänglig. 

Detta vin rankas som deras toppvin. Druvan är Garganega, som vuxit på en mycket brant sluttning och svåråtkomligt vinfält. Jordmånen är vulkanjord. Vinrankorna är mycket gamla. Några är över hundra år.

Druvorna plockas när de är riktigt mogna. Avstjälkas. Macerationen med skalkontakt varar i cirka 48 timmar. Jäsningen äger rum på ståltankar och varar i knappt en månad. Vinet får sedan ligga på sin jästfällning i nästan åtta månader innan det buteljeras.

I den rätt så komplexa doften hittar vi citrus, gula stenfrukter, ett tydligt inslag av örter, lite florala toner och inte minst de steniga mineralerna som för våra tankar till en nygrusad sommar väg och våta berghällar.
 

I munnen känns det mycket frisk med gula äpplen,

citrus och gula stenfrukter (persika, plommon, nektariner) i centrum. Här finns precis som i doften ett påtagligt inslag av örter och steniga mineraler. Fin syra. Eftersmaken är något längre än medel och här tillkommer lite nötter, krossad flinta sten och unset honung samt en viss sälta precis i avslutet.

Betyg 4+

En alldeles underbar Soave. Det här är topp tre för oss!!

Vår flaska är köpt på SB genom beställningssortimentet och kostade 234 kr.

2018 Monte Carbonare, Suavia.

Familjen Tessari har bott och verkat i Soave sedan 1800-talet. Det var 1982 som föräldrarna drog igång en egen produktion av vin. Nu är det barnen, de tre systrarna, Meri, Valentina och Alessandra som ansvarar för verksamheten på den 12 ha stora vingården belägen på kullarna runt byn Fittà några km från Soave. Odlingen sker enligt organisk-biologiska metoder.

Vi har själva ett oförglömligt minne från en söndagslunch med Meri vid Gardasjöns strand i San Vigilio. Vår avslutningsdag på en resa med Club Amarone på våren 2015. Du kan läsa om den provningen här.

Ett vin gjort uteslutande på druvan Garganega. Det har fått jäsa på stålfat och också fått tillbringa i det närmaste femton månader på stålfat innan det buteljerades. Här har vi ingen ek inblandad.
Vad vi tyckt om tidigare årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal: 2011, 2012, 2013, 2015, 2016 och 2017.

Doften domineras av gula stenfrukter och citrus. Här finns också gott om örter, lite gulgröna sommaräpplen samt en tydlig ton av grusväg. I mindre omfattning men ändå noterbar är doften av kaprifol.

I munnen har vinet en härlig friskhet, där de gula äpplena och citrusen tämligen omgående tar kommandot. Efterhand får vi gula stenfrukterna i form av persika, gula plommon och någon aprikos. En hyggligt stor omgång örter gör sig påminda liksom de grusiga mineralerna.

 I eftersmaken tillkommer någon liten blommighet, kritiga och vulkan-mineraler (krita och sten) samt unset honung.

Ja det här är ett vin vi verkligen gillar. Årgång efter årgång håller det samma jämna och höga kvalitet.

Betyg 4

På "Bolaget" kostar den 238 kr.

2009 Amarone, Speri

 I förra veckan drog slutspelet i CL-fotbollen igång. Efterlängtat av oss fotbollsnördar.  Ni som följer bloggen vet att då dricker jag och hustrun Amarone. En flaska öppnas på tisdagen. Ungefär halva flaskan fördelas i två glas av sorten Orrefors Difference Primeur. På med korken. Vi låter flaskan stå lite svalt under natten. Den andra halvan av flaskan går åt till onsdagens match.

Förra veckan startade vi med en gammal bekant Speris Amarone. En av de första Amarone vi kom i kontakt. Ögonblicklig kärlek uppstod.

Producent är familjen Speri. Vineriet grundades 1874 och nu är den sjunde generationen på väg in i det här familjeföretaget. Det hela startade med 2 ha vinodlingar i utkanten av byn Pedemonte. Huvudkontoret ligger fortfarande där. Idag förfogar man över 60 ha fördelade på vingårdar i Fumane, San Pietro in Carriano och Negrar. Det är en traditionsrik familj och självklart är det bara egenodlade druvor som används. Omsorgen av av naturen har funnits där hela tiden. En omställning till att använda organisk/biologiska odlingsmetoder har gjorts och från och med årgång 2015 är alla deras viner certifierade.
Dom gör tre varianter av Valpolicella d v s en basvariant, en Ripasso och en Superiore samt en Amarone och en Recioto. En grappa finns också med i deras sortiment.

Druvorna till Amaronen kommer från den 10 ha stora vingården Monte Sant´Urbano i Fumane, belägen på kullar som ligger på en höjd av 280-350 m över havet. Druvblandningen är Corvina och Corvinone (70%), Rondinella (25%) och en liten slatt Molinara.
Efter att druvorna skördats får de ligga och torka i ca 100 dagar. Vinet får efter att druvorna pressats ligga i dryga månaden på ståltankar tillsammans med skalen. I mitten på februari separeras skalen och då börjar själva jäsningsproceduren. Den äger rum på 50 hl stora ekfat. Vinet får sedan vila upp sig först i ca 24 månader på 500 l ekfat (allier) och sedan i 12 månader på 20-40 hl stora ektunnor. Slutligen en kortare tid på flaska innan vinet är moget för marknaden.
Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2006, 2007, 2009, 2011 och 2013.

Vi har av erfarenhet lärt oss att Speris Amarone börjar så sakteliga närma sig sin topp 10-12 år efter skörd, vilket stämmer hyfsat bra på den här flaskan. 

Den är i ett underbart skick och dricks fantastiskt bra just nu. Det ungdomliga stadiet har den lämnat bakom sig och är precis på väg in i ett stadium där mognadstoner börjat göra sin entré. Jag vill påstå att den kommer utvecklas något ytterligare de närmaste åren.

Efter närmare två timmar i våra glas möts vi av en stor och ganska så kraftfull doft, där den mörka och lite mogna frukten dominerar. Vi kan också notera ett finstämt inslag av örter och kryddor, som efterhand förstärks med torkad frukt( inte så mycket russin) och lite kakao.

I gommen är det bra tryck i smakerna. Här finns kraft och intensitet i den mörka frukten, men med en god balans och elegans. Vi möter omgående mörka körsbär, mogna björnbär, hallon och några blåbär, som är förstärkta med en fin ört- och kryddighet. Lite torkad frukt kan vi notera fast inte särdeles mycket russin utan mer katrinplommon och dadlar. Här finns en trevlig syra som skänker vinet en bra friskhet. Tanninerna är av det mjukare slaget, men bjuder ett behagfullt motstånd. Eftersmaken är lång med återkommande söta, mörka körsbär, som nu sällskapar med mörk choklad, några droppar espresso och körsbärskärnor.

En fantastisk amarone och som jag skrev ovan är den på väg mot sin topp utan att vara där fullt ut. 

Den som ligger på ett par flaskor får rådet att öppna en under 2021. Har du bara en flaska kvar, så kan du lugnt vänta något år innan den peakar. Fast den är fasligt god redan nu.

Betyg 5-

På "Bolaget" är det årgång 2015 som gäller till priset 399 kr. 

2015 Sforzato dell´orco

Ska vi tro att vintern är på väg bort? Vi har haft ett par veckor med ihållande kyla, men nu är det på nollan och blötsnön singlar ner. Ett par plusgrader väntar oss framöver, så det kommer att bli slaskigt. Det är m a o en typisk vinter enligt standarden här på Västkusten.

Tidigare i veckan öppnade vi en flaska från Valtelina-dalen. Här är det främst Nebbiolo som odlas. Det lokala namnet på den här druvan är Chiavennasca. Ikväll tar vi oss an en Sforzato dvs ett vin gjort på torkade nebbiolodruvor.

Producent till det här vinet är Rivetti & Lauro. Det startades av Alberto Rivetti och Dina Lauro som båda hade en dröm och ambition att göra viner på sitt sätt. Valtellinas historia utgör basen som kompletterats med nya arbetsmetoder och druvval, där hållbarhet, biologisk mångfald, inslag av organisk och biodynamiska tankar och omtanke om naturen ska återspegla sig i vinet. Dom äger vinfält i Sassela, Inferno, Valgella och Tirano. Vinkällare, butik och provningsrum ligger i Torelli´s Palace i den gamla stadskärnan i Tirano, som är belägen i den östliga delen av Valtellina, där floden Adda gå i en nordlig riktning.

I deras portfölj hittar vi sju olika viner varav tre är klassade som Valtellina Superiore, ett vitt vin som är gjort på den udda druvmixen Nebbiolo och Sauvignon Blanc, två viner där Nebbiolo utgör 90% och Merlot resp Shiraz 10% samt en Sforzato (torkade nebbiolodruvor).

I mitten på december drack jag deras Sotomà, som är ett vin gjort på Nebbiolo (90%) och Shiraz (10%). Mina tankar om det vinet läser du här.

Druvan är som jag skrev ovan Nebbiolo, som skördas för hand och läggs sedan på torkning i 3-4 månader. De avstjälkas och de torkade druvorna pressas och vinifieras på små rostfria ståltankar. Vinet får sedan vila upp sig i 30 månader på en blandning av nya franska och amerikanska ekfat innan vinet buteljeras.

Färgen går i en vacker och lite gnistrande ljusröd rubinton.

Doften startar lite försiktigt med läder, jord, höstlöv och torkad svamp. En liten stund i glasen och de röda bären tar över. I bakgrunden finns lite torkade rosor och unset vanilj. En mycket trevlig och angenäm doft!

Vi smakar på vinet och kan omgående konstatera att det här är riktigt gott. Betydligt lättare i sin struktur än vad amarone är (som ju också görs på torkade druvor). De röda bären med smultron, tranbär, ljusa körsbär och skogshallon dominerar. Här finns också en del örter, nypon, violer och rosor. En förträfflig syra ger vinet en bra friskhet. Tanninerna finns där och småbiter i gommen, men på ett anständigt sätt. I eftersmaken fortsätter de röda bären dominera med rosor som ackompanjerar, men nu tillkommer aningens kakao och unset vanilj.

Detta är ett vin i hög form. Visst kan det nog utvecklas lite, men jag gillar den här friska framtoningen det har nu. Jag tror det funkar bra till diverse grytor på vilt och svamp. Så klar går det bra ihop med ost och charkuterier.

Betyg 4+

Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 488 kr.

Driant-Valentin Millésime 2000. Två flaskor där det är 6 år mellan degorgeringsdatum.

I början på året dök det upp en möjlighet att beställa två flaskor champagne Millésime 2000 från Driant-Valentin. Det som skiljer de två flaskorna åt är när de degorgerades. Det betyder att det ena vinet har fått ligga på sin jästfällning 6 år längre. Vi tyckte det lät spännande så vi la en beställning. Vi hade i somras druckit årgång 2008, som vi gillade och trodde skulle utvecklas en del. Så klart underlättade detta vårt beslut.

Deras Millésime 2000 är gjord på 80% Chardonnay från Grauves i Côte des Blancs och 20% Pinot Noir från Aÿ och Mareuil-sur-Aÿ. Vinifieringen sker på ståltankar. Dosagen är 6 gr per liter oavsett när degorgeringen äger rum.

Det optimala hade så klart varit att pröva de båda varianterna mot varandra samma dag. Nu blev det inte så utan det blev 6 dagars mellanrum.. Den som är degorgerad 2014 njöt vi av på vår bröllopsdag den 8 feb. Den som är degorgerad 2020 njöt vi av på Alla hjärtans Dag.

Vingården ligger i Grauves vid foten av Côte des Blancs, men dom har också några vinfält i närheten av Ay¨. Sammanlagt äger dom 7 ha. Nio olika cuvéer gör dom och dom använder enbart druvor som kommer från dom egna vingårdarna.

Dégorgement 6/08/2014.

Färgen går i en lite mörkare gyllengul ton. Här finns hyfsat med små, små bubblor som strävar upp mot ytan.

Det doftar av mogna nästan lite övermogna äpplen, en del citrus, gula stenfrukter, någon orientalisk krydda, nyjäst bröd samt lite snäckskal och våta stenplattor. Hyfsat stor och väldigt trevlig doft.

I munnen är det en champagne med tydliga mognadstoner, men det finns en bra friskhet. 

Vi kan känna en mogen och rätt så komplex smak, som bjuder på mogna gula äpplen, röd citrus, aprikoser, någon exotisk frukt, liten lätt brödighet, rostade mandlar och aningens hemkola. Trivsam och behaglig syra. Eftersmaken är medellång och där kommer mer av de mogna äpplena som drar mot fallfrukt. På sluttampen blodgrape, kalkiga mineraler, mango, persika och unset honung.

En god och mycket trevlig champagne.

Betyg 4+

Dégorgement: 4/12/2020

Här är färgen t o m något mörkare än i den föregående flaskan. Den drar iväg mot att vara bärnstensfärgad.  Här finns väsentligt färre bubblor och därtill är dom ytterst små.

I doften signaleras om en champagne som är redigt mogen. Det vi främst noterar är bokna äpplen, grillad citron, exotiska kryddor, gul frukt samt grusgång och snäckskal. En anstrykning av honung letar sig så småningom fram.

Alla dessa hysteriskt små bubblor ger i gommen en läcker, men klart reducerad mousse. Kolsyran blir i slutet på kvällen så låg att det känns mer som ett stilla vin, men med fantastiska och komplexa  smaker. Hustrun blir lite lyrisk över den här champagnen.

De gula äpplen har toner av såväl fallfrukt som att vara lite bokna. Inslaget av citrus är mindre i den här flaskan. men visst finns här något som påminner om mandariner och grillad citron. En tydlig ton av nyjäst bröd noteras liksom kryddor av något orientaliskt slag. Här finns aprikoser, mango, och passionsfrukt. I eftersmaken en del mineraler av stenigt och kritigt slag samt rostade nötter och aningens honung. 

Betyg 4+

Champagne som degorgerades 2020 känns betydligt mer mogen. Det är nog för tidigt att dra några generella slutsatser, då jag endast gjort ett sådan här test. Gott initiativ från importören Vin Till Mat

Dessa två champagner är köpta på SB för 1150 kr dvs 575 kr/flaskan.

2013 Valinière, Domaine Leon Barral

Även vi i norra Halland har fått riktig vinter. Ett litet (några cm) snötäcke och minusgrader i ett par veckors tid. Det påminner om vintrarna när jag var liten grabb och växte upp i Göteborg. Mitt minne vill göra gällande att vi varje år hade några veckor med snö och is. Nu är det flera år sedan jag kunde spänna på mig skidorna och få en liten skidtur, men i år har gått bra. Det har blivit några turer på Sjögärde golfbana, där OK Löftan gjort några trevliga spår att åka i. En liten ljusglimt bland allt elände vi fått genom Coronapandemin. Nu gäller det att hålla ut i väntan på att vaccineringarna för oss 65+ drar igång.

En annan ljusglimt bjöd torsdagskvällens vin på. Ett vin som jag upptäckte för drygt fem år sedan och som jag sedan dess försöker ha några flaskor av i källaren. Domaine Leon Barrals viner har vi verkligen tagit till våra hjärtan.

I den lilla byn Lenthéric i Faugères i Languedoc hittar vi Domaine Leon Barral. Familjen Barral har varit vinodlare sedan mitten på 1700-talet. Nu är det 13:e generationen som styr över den 30 ha stora egendomen, varav 7 ha är betesmark för djuren. 1993 tog Didier och hans bror över verksamheten och började omgående producera vin under eget namn. Dom ställde samtidigt om till ett biodynamiskt influerat produktionssätt och har blivit lite av föregångare med det i Faugères.

Leon Barrals vita vin har jag aldrig smakat, men deras basvariant Faugères (2014) har jag skrivit om här. Ett riktigt trevligt vin. Toppvinet "Jadis" har jag hyllat i såväl årgång 2010 som årgång 2013. Toppvinet "Valinière har jag druckit och hyllat både årgång 2010 och årgång 2013

Valinière görs på druvmixen Mourvèrdre (80%) och Syrah (20%), som vuxit på vinstockar med en ålder på mellan 15 och 30 år. Vinifiering: Druvorna pressas försiktigt i en gammal vertikalpress, de olika druvorna vinifieras separat, omdragning sker med hjälp av tyngdkraft. Det får ligga i mer än två år på i huvudsakligen äldre barriquer. Ca 10%  är nya fat.

Det här är vår sista flaska av årgång 2013. Den är i ett storslaget skick nu och dricks med stor glädje, men här finns inga åldersskavanker utan den kommer med all säkerhet bjuda storslagna vinupplevelser i flera år framöver.

Ingen stor och svulstig doft utan mer finstämd. Startar med lite stall och läder, men rätt så snabbt övertar den varma, mörka frukten kommandot. Här finns tydlig ton av medelhavsörter, men också lakrits, blodig biff, järnfilspån och aningens violer.

I gommen börjar det med den mörka frukten i form av mörka körsbär, blåa plommon, svarta vinbär och något litet instick av syrliga röda vinbär och tranbär Tydliga inslag av medelhavsörter noteras liksom en finstämd ton av svartpeppar. Fin kropp och samtidigt rätt så slankt. Gott om mineraler som är steniga, kritiga och järnhaltiga. Tanninerna småbiter försiktigt i munhålan. Eftersmaken något längre än medel och där får frukten sällskap med saltlakrits, kaffe och unset violer.

Betyg 4+

Den här flaskan köptes på SB för 400 kr. På SB finns idag deras vita som jag inte smakat samt deras instegsvin Leon Barral Faugères från 2017. Den senare kostar 289 kr. Väl värd att prova för att se ifall du gillar den här stilen. Jag har själv beställt ett par flaskor.

2013 Morgon Cuvée Eponym Morgon, Jean Foillard

I fredags var det confiterat anklår på menyn. Det första jag tänker på som vinval är röd Bourgogne eller något annat vin på druvan Pinot Noir. I källaren hade vi ett Beaujolais-vin som jag var nyfiken på. Sagt och gjort det fick bli Beaujolais till anklåret. Ett utmärkt val visade det sig.

Jean Foillard odlar alla sina vinmarker ekologiskt och har gjort så sedan starten 1982. Inga tillsatser används under vinifikationen och vinerna buteljeras utan klarning eller filtrering. Totalt disponerar Foillard 15 ha. Merparten av odlingarna ligger på Côte du Py strax utanför byn Villiè-Morgon, men han äger också ett 1 ha stort fält i Fleurie. 

Kvällens vin Eponym är så klart gjort på druvan Gamay till hundra procent. Druvorna kommer från ett litet vinfält med namnet Les Charmes beläget strax utanför byn Villié-Morgon. Vinstockarna har en ålder på cirka 50 år. Det har fått tillbringa nio månader på gamla Bourgognefat och som alltid med Foillards viner är dom buteljerade utan vare sig klarning eller filtrering.

Vi låter flaskan stå lite kallt så vi får ner temperaturen till 14 grader.

Färgen går i en ljusare rubinröd ton. Lite så att det gnistrar av ljusreflexerna.

Doften är mycket frisk och börjar lite försiktigt, men ju längre tid i glasen desto mer nyanser kommer fram. De röda bären tar kommandot förstärkta med en lätt ört- och kryddighet. Regnvåta berghällar samt någon liten antydan från fathanteringen spetsar doftintrycken. På sluttampen stiger en blyg viol fram.

I munnen är det friskt, slankt och med en sval, syrlig och ljuvlig nästan ungdomlig frukt. Vi noterar mörka skogshallon, tranbär, lingon, några blåbär och enstaka slånbär. Efterhand får vi i små doser såväl örter som kryddor. Tonen av mineraler gör sig påmind på ett försiktigt och diskret sätt, där vi noterar både sten och krita. Något inslag av röd citrus tycker vi oss kunna ana liksom unset viol. Fin syrlighet. Tanniner som biter lite försiktigt. Ja det här är gott. Riktigt gott. Och jag tror faktiskt det kan utvecklas något ytterligare. Under alla omständigheter håller det säkert den här höga nivån i åtskilliga år till. Det är ingen brådska för den som ligger på några flaskor. Fast fasligt gott trevligt är det idag, som ni säkert förstår

Betyg 4

Wine Trade importerar Foillards viner till Sverige. Den här flaskan ingick i en låda med 6 olika viner från Jean Foillard och kostade 2016 1440 kr, vilket gör 240 kr per flaska. Just nu finns inga Foillards viner tillgängliga på SB.

2015 Teresa, Cascina Tavijn vs 2016 Bricco dei Merli Barbera d´Alba, Elvio Cogno

 Två viner från Piemonte drack vi i förra veckan. Det ena på den lite ovanliga druvan Ruché och det andra på den betydligt vanligare druvan Barbera. 

2015 Tereza, Cascina Tavijn.

I den lilla byn Scurzolengo, någon mil nordost om Asti, hittar du Cascina Tavijn.  1908 kom den här gården i familjen Verruas ägo och sedan dess har dom bedrivit ett blandat jordbruk, där hasselnötsodlingarna varit i centrum. Vindruvor har dom så klart odlat länge och sålt till det lokala kooperativet. Någon gång efter millennieskiftet började dom med egen buteljering. De senaste tio åren är det Nadia Verrua som leder verksamheten tillsammans med föräldrarna Maria Teresa och Ottavio Verrua. Jag träffade Nadia för drygt sju år sedan på en provning i Ängelholm. Du kan läsa om den här.

Verksamheten omfattar idag runt 11 ha, varav fyra  ha är planterade med hasselbuskar, 5 ha med vinrankor och 2 ha lite annat. Familjen har i stort sett alltid arbetat utan kemikalier och är idag ekocertifierade. De odlar druvorna Barbera, Freisa, Grignolino och Ruché samt en liten del med en för mig okänd druva Slarina. 

Druvorna avstjälkas varsamt så att bären förblir hela. Vinerna spontanjäses långsamt, så att urlakningstiden kan bli upp mot två månader. Cascina Tavijn svavlar minimalt och påverkar vinerna så lite som möjligt. Allt för att druvan och ursprunget ska få sätta sitt rätta uttryck. Detta leder också till att varje enskilt år återspeglar sig i vinet. Man kan också säga att här görs det mesta enligt gamla traditioner.

Teresa har fått sitt namn efter Nadias mor. Vinet är gjort uteslutande på druvan Ruché. Klasarna har precis som jag skrivit ovan avstjälkats. Spontanjäsning i slutna ståltankar med en liten mängd mosade druvor i botten. Två månaders maceration. Ingen klarning eller filtrering. En minimal tillsats av S02. Det har fått spendera runt ett år på gamla ekfat innan det buteljeras.

Vad jag tyckt om tidigare årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal:  2010, 2012, 2013 och 2014

Färgen går i en mörk blålila ton.

Doften är väldigt karaktäristisk med sina röda bär och typiska trädgårdshallon. I mindre omfattning men ändå tydligt kännar vi doften av violer, metallslöjdsalen och kamomill

I munnen känns det rätt så slankt med en hyfsat stor syra. De röda bären finns på plats med hallon i centrum förstärkt med både smultron och tranbär. Finfina örter, aningens viol, bloddroppar (från ett litet skärsår) och någon stenig mineral. Tydligt närvarande tanniner  nafsar i munhålan. Eftersmaken är medellång, där vi tycker oss känna någon form av restsötma.

Det här vinet är en slags vattendelare. Antingen älskas det eller så tycker man det är näst intill odrickbart. Vi tillhör den första kategorin.

Betyg 4.

Vår flaska är köpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini för 166 DKK. I Sverige importeras vinet av Vin & Natur. Det har funnits med i en låda med viner från Cascina Tavijn. Just nu är den slutsåld, men du som är nyfiken på Cascina Tavijns viner får rådet att kolla med  Vin & Natur , när det kan tänkas komma nya flaskor.

2016 Barbera d´Alba Bricco dei Merli, Elvio Cogno.

Elvio Corgnos vingård ligger på toppen av kullen Bricco Ravera några mil söder om La Morra alldeles norr om den lilla byn Novello. Här förfogar familjen Cogno över 15 ha vingårdar. Familjen Cogno har i generationer arbetat med vinodlingar. Elvio beslöt att i början på 1950-talet göra en helhjärtad satsning på vintillverkning. Den första Barolo de buteljerade var årgång 1961. Årgång 1964 sattes även vingården ut Brunate!! Deras portfölj av viner omfattar 4 olika Barolo, en Barbaresco, en Langhe Nebbiolo, två Barbera, en Dolcetto samt en Nascetta. 

Dom har påbörjat ett arbete med att ställa om till organisk/biologisk odlingssätt, men ännu inte blivit certifierade. Så här skriver dom på sin hemsida: In addition to certification, the winery ensures a healthy vineyard ecosystem and environmental biodiversity by eliminating synthetic treatments and fertilizers in the vineyards and the use of chemicals and invasive practices in the cellars.

Jag har tidigare skrivit om det vita vinet Anas-Cetta i årgång 2017. Deras Dolcetto har jag druckit med stor glädje. Årgång 2018 skrev jag om här. Barberan Bricco dei Merli har jag druckit och skrivit om: årgång 2016 här och årgång 2018 här. En av Elvio Cognos Barolohar jag druckit och det är årgång 2016 av Cascina Nuova. mina tankar finns här.

Häromveckan blev Barbera-behovet påträngande. Det fick bli ett återbesök av årgång 2016. 

Vinet är gjort uteslutande på druvan Barbera, som vuxit på det drygt 3 ha stora vinfältet "Ravera" beläget 360 m över havet. Jordmånen är kalksten och plantorna drygt 30 år  gamla. Vinet har fått jäsa på stålfat och därefter fått ligga till sig i drygt 6 månader på 2500 liter stora fat av slavonsk ek.

Det har inte hänt så mycket på de 18 månader som gått sedan vi senast drack Bricco dei Merli. Här finns fortfarande den där ungdomliga spänsten och ljuvliga frukten som vi föll för då.

Doften börjar med aningens läder, men övergår ganska omedelbart till en frisk och härlig mörk frukt. I små pustar får vi örter, exotiska kryddor och torkade rosor. Precis som vi minns och vill ha den.

I munnen är det den mörka frukten som dominerar med blåa plommon, björnbär, mörka körsbär och aningens svarta vinbär. I mindre omfattning, men ändå tydligt får vi lite örter och kryddor. Snälla tanniner och behaglig syra gör att vinet har en bra friskhet. I den medellånga eftersmaken dyker det upp aningens kakao och lakrits, men även här är det frukten som spelar första fiolen.

Riktigt gott är det nu. Kvarvarande flaskor dricker jag nog upp inom två/tre år. 

Betyg 4

På SB är det årgång 2017 som gäller till priset 309.

2010 Réserve Auguste Favier Chateauneuf-du-Pape, Domaine Saint Préfert

Vintern är här. Det var länge sedan sist. Ett tunt snötäcke och ett flertal minusgrader tillsammans med  en lite bitande vind möter oss på våra dagliga långpromenader. Vi lever alltjämt ett liv med social distansering i väntan på att det ska bli vår tur att bli vaccinerade.

Det stod lamm på matsedeln och då dricker vi gärna en Chateauneuf-du-Pape. Det fick bli en flaska från årgången 2010, där de flaskor vi nyligen druckit har varit riktigt bra. Klicka på länken så får du mina tankar.

- Le Vieux Donjon

- Colombis, Domaine Saint Préfert

Apotekaren Fernand Serre köpte för snart hundra år sedan en egendom på cirka 80 ha någon mil norr om Avignon. Han skapade där Domaine Saint Prefert. Det är sedan 2003 Isabel Ferrando som styr verksamheten. Idag görs det två vita och fem röda viner, varav fyra är olika cuvéer Ch9dP. Man odlar 13 olika druvor. Grenache står för 70%, Mourvèdre för 15% och resterande femton procent fördelas således på elva olika druvsorter.

Réserve August Favier görs på 82% Grenache, 10% Cinsault och 8% Syrah. 100% stjälkar används. Hälften av vinet har lagrats på på betongtank och den andra hälften på 600-liters begagnade barriquer. Dryga året har det fått vila upp sig innan det buteljerades.

Det här är ett vin vi verkligen gillar. På senare tid har det inte blivit så många inköp av Ch9dP, men när vi dricker det här vinet blir det uppenbart varför vi en gång i tiden var så hänförda.

Färgen går i en lite mörkare rubinröd ton. Någon liten brunare nyans har smugit sig in.

I doften hittar vi både röda och lite mörkare bär. Lite läder. Rätt gott om örter och kryddor samt sommarvarm grusväg. Alldeles på sluttampen känner vi en anstrykning av violer. En stor och härlig doft, som väcker nyfikenheten på hur vinet smakar.

Smaken går lite i samma stil. Det bjuds på en varmfruktig bärkompott med mogna mörka hallon, körsbär, björnbär, några jordgubbar och blåa plommon. Provencalska örter och kryddor tar för sig ganska så rejält. Tanninerna finns där och bjuder ett försiktigt motstånd. Visst har tidens tand mjukat upp dom utan att vinet blir mesigt. Syran finns där också och skänker friskhet i det tämligen fullmogna vinet. I eftersmaken får frukten och örterna/kryddorna sällskap med sötlakrits, någon liten bitter mörk choklad och unset violpastill.

Ett riktigt gott vin, som börjar närma sig sin topp. Det kommer med all säkerhet hålla sig där i flera år till.

Betyg 4++

Det här vinet inhandlades på SB för bra många år sedan. Strax under 400 kr fick jag betala om jag minns rätt. Idag är det årgång 2016 som säljs på SB till 443 kr per flaska.

Två Chablis 1er Cru: 2014 Vaulorent och Montée de Tonnerre från La Chablisienne

2017 inhandlade jag en låda med sex olika viner från La Chablisienne. Alla från året 2014. På sommaren 2019 öppnade vi den första flaskan. Det var "La Pierrelée Chablis". Jag tog inga noter och gjorde inget blogginlägg, men minns den som ett ganska hyggligt chablisvin. I mars förra året var det dags för flaska nummer två. Det var Premier Cru Montmains. Klicka på länken så får du mina tankar. Vi har de senaste veckorna druckit både Fourchaume Les Vaulorents och Monteée de Tonnerre. Det återstår då en av flaskorna och det är Mont de Milieu.

La Chablisienne är ett odlarkooperativ som startade 1923 under ledning av den driftige prästen fader Balitrand. Idag är det närmare 300 odlare som samverkar och de förfogar över 1200 ha (runt en fjärdedel av hela arealen i Chablis). Dom finns i stort sett i alla delar av Chablis. Medlemmarna har vingårdar i sju Grand Cru-lägen och i 15 Premier Cru-lägen. Det finns uttalade kvalitetskrav om hur vingårdarna ska skötas. Vincent Bartement är chefsvinmkare och tillsammans med 3-4 andra medarbetare ansvarar han för all vinframställning i världens största vinodlarkooperativ. Vincent Bartement har vid ett par tillfällen blivit utnämnd till världens bästa vitvinsmakare. Dryga 30 olika viner gör dom.

2014 Fourchaume Les Vaulorents

Druvorna till det här vinet kommer från ett vinfält som ligger på floden Sereins högra sida alldeles intill det Gran Cru-klassade vinfältet Les Preuses. Jordmånen är den berömda Kimmeridgian dvs en blandning lera och kalksten. Vinfältet ligger i en sydvästlig riktning. Vinrankorna har en genomsnittsålder på 25 år. Druvorna avstjälkas, pressas och får jäsa på en blandning av ståltankar och 228-liters barriquer av fransk ek. Vinet får sedan mogna i 12 månader på sin jästfällning i såväl ståltankar som barriquer innan det blandas och buteljeras.

Färgen går i en liten ljusare guldgul nyans med några vårgröna stråk här och var.

I doften känner vi gula och gröna äpplen, lite citrus, en tydlig ton av örter, lite fläder, aningens tropiska frukter och kaprifol. Efter en stund i glasen kan vi känna en hel del skolkrita och stendamm.

En riktigt god Chablis, som har en stor friskhet och en trevlig syra. Den är inne i ett bra drickfönster nu. Fortfarande lite krispig och inga nämnvärda mognadstoner.

 Eken märker vi inte av utan synes vara helt integrerad med frukten. Vi hittar gula och gröna äpplen, riven citron, en tydlig ton av örter, persika, aningens passionsfrukt och fläder. Framförallt i den trevliga eftersmaken kommer det en omgång krita och sten, men också lite grapefrukt och unset honung.

Det här är gott. Riktigt gott. De tidigare flaskorna i det här paketet har också varit riktigt bra, men jag tycker  att Vaulorent är något lite mer tilltalande.

Betyg 4++

Det finns ingen anledning för brådska, då vinet kommer att hålla den här höga nivån i åtskilliga år till

2014 Montée de Tonnerre.

Druvorna till det här vinet kommer, precis som för Vaulorent, ifrån ett vinfält på floden Sereins högra sida. Montée de Tonnerre ligger aningens sydost om Chablis Grand Cru-område. Jordmån, sydvästlig exponering, vinrankornas ålder, vinifiering, lagring mm är de samma som för Vaulorent. Det som skiljer dom här vinerna åt är att vinfälten ligger någon kilometer ifrån varandra

Färgen går i en blekgul nyans.

Doften öppnar lite mer försiktigt än vad Vaulorent gjorde. Samma härliga friskhet. Vi upplever Montée de Tonnerre lite ungdomligare. Gul-gröna äpplen, lite citrus, gula stenfrukter och en tydlig mineralton av krita, snäckskal och regnvåta berghällar dominerar doftintrycken.

I munnen har det en stor friskhet med en bra och trevlig syra. Visst är munkänslan lite krispig. Precis som i doften är det de gula och gröna äpplen , som vi först möts av. Citrusen kommer strax därpå liksom en viss örtighet, persika, aprikos och en rejäl omgång mineraler, där vi särskilt noterar snäckskal, krita och sten. Eftersmaken är något längre än medel med en krispig äppelsyra, gula stenfrukter och återkommande läckra mineraler.

Väldigt gott!!

Betyg 4++

Lådan med de sex vinerna från La Chablisienne köptes från Winefinder 2017 och kostade 1650 kr, vilket ger ett snitt pris per flaska på 275 kr.

Frappato 2016 från Occhipinti och Feudo 2013 från Girolamo Russo

Den gångna helgen har vi druckit två viner från Sicilien och därtill från två av våra favoritproducenter dvs Arianna Occhipinti och Girolamo Russo. Fantastiska viner gör dom båda två. Helgens viner är gjorda på olika druvor. Vingårdarna ligger långt ifrån varandra. Arianna Occhipintis vingårdar ligger långt söder ut på Sicilien medan Girolamo Russos vingårdar ligger på Etnas nordostsida. Men sagolika viner blir det!! 

Frappato 2016.

Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av organiska och biodynamiska odlingsprinciper. Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68.

Det här vinet är gjort till 100% på druvan Frappato, därav namnet. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slavonsk ek. Vinet buteljeras utan vare sig klarning eller filtrering. Åtskilliga blogginlägg har det blivit under årens gång. Du som vill veta vad vi tyckt om tidigare årgångar klickar på resp årtal så hittar du våra tankar om just den årgången:  2010, 2011, 2012, 2013, 2014 och 2015.

Detta är vår första flaska från årgång (2016) och precis som alla andra årgångar är det ett fantastiskt vin. Ännu är det lite ungt och kommer att utvecklas fint de närmaste åren tror jag.

Doften är präglad av röda bär, krossad flintasten, örter, aska från braskaminen och aningens rosor. Precis de saker vi vant oss vid att känna, då vi sticker ner nosen i glasen med Frappato.

I gommen är det friskt med en trevlig och bra syra. Rätt så slankt. Vi kan känna de röda bären från doften. Nu har de tagit formen av tranbär, körsbär, lite mörka skogshallon och några enstaka lingon. Inslaget av örter och kryddor är påtagligt. En finstämd ton av rosor och blodapelsin får vi i den trevliga eftersmaken, där även lite järn och krossad sten ger sig tillkänna. Tanninbettet finns där, men blir aldrig för påstridigt.

Gott som tusan.

Betyg 4++

Min flaska är köpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini. På SB är den slutsåld. Svensk importör är Winetrade. Det gäller att vara snabb vid tangentbordet, när den nya årgången släpps.

Feudo 2013.

Girolamo Russo drivs av Giuseppe Russo som tog över familjeegendomen 2004 för att göra eget vin. Egendomen är gammal och släkten har gjort vin på Etna i generationer vilket känns roligt, då många egendomar här idag byggs upp och drivs av investerare från fastlandet eller andra delar av världen. Giuseppe är klassisk pianist och har universitetsexamen i Italiensk litteratur, vilket avspeglar sig i hans fokusering på detaljer. Något som behövs om man vill göra viner av allra högsta klass. 

Vingårdarna är på på totalt 26 ha, varav 15 ha är vinodlingar och resten är odlingar av oliver och hasselnötter. Här tillämpas principerna om organisk odling. Ja till och med så att vinerna betraktas som veganviner. Den totala produktionen är endast 30.000 flaskor och vingårdarna ligger på mellan 600-800 meters höjd. Dom gör ett vitt vin, fyra röda viner på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio samt ett rosévin även detta gjort på Nerello Mascales.

A Rina är Girolami Russos instegsvin. Det är fantastiskt gott och levererar årgång efter årgång fantastiska vinupplevelser, vilket resulterat i ett antal bloggposter. Klicka på resp år så får du mina tankar om just den årgången: 2009, 2010, 2014, 2016 och 2017. Priset 214 kr på SB gör det till ett av "Bolagets" mest prisvärda viner, vilket får konskevensen att det tar omgående slut. Det gäller att vara alert vid tangentbordet när den nya årgången släpps.

Den här helgen tar vi ett steg upp och dricker Feudo. Precis som de andra vinerna från Girolamo Russo är Feudo gjort på druvan Nerello Mascalese och en liten slatt Nerello Cappuccio.

Vingården Feudo omfattar runt sex ha och ligger på en höjd av ca 650 m ö h. Vinrankorna är mellan 50 och hundra år gamla. Vinet har fått en uppfostran runt 18 månader på "barriquer", där 20% är nya. Det görs ca 3 500 flaskor av det här vinet.

Vi drack årgång 2008 av Feudo för ett flertal år sedan och gillade verkligen den flaskan. Du hittar mina tankar här.

 Färgen går i en ljusare rubinröd ton. 

 Doften startar som så ofta med jord, läder och tobak innan frukten tar över. Bären känns aningens mörkare än vad de vanligtvis gör i viner på druvan Nerello Mascalese. Här finns också en del kryddor, krutrök, stenkross och unset violer.

I munnen får vi ett vin med begynnande mognadstoner och med en härlig friskhet. Ganska så slankt. Till en början är det frukten som dominerar på ett alldeles underbart sätt med mörka körsbär, skogshallon, blåa plommon och några tranbär. Här finns en finstämd kryddighet, en liten, liten rökighet, steniga mineraler och aningens violer och rosor. Trevlig livgivande syra. Tanniner som smånafsar i munhålan. Eftersmaken är något längre än medel.

Betyg 4+

Ett riktigt gott vin. Vår sista flaska, som vi fångat bra nära sin topp. Den köptes på SB för snart fem år sedan och kostade då 329 kr. Idag är det årgång 2016 som gäller på SB och priset är 398 kr. Utan att vetenskapligt kunna belägga det är min känsla att viner från Sicilien stigit en hel del i pris de senaste åren.

Tre Champagner: Alfred Gratien Millésime 2004, Les Semblables (Boréal), Champagne Clandestin och Cuvée Prestige från Paul Déthune

Igår gråmulet och snöblandat regn. Någon centimeter snö i natt och och nu mitt på dagen strålande sol. Väderprognosen säger vi ska få några dagar med minusgrader och vinterväder. Det blir en trevlig omväxling till det trista vädret vi haft den senaste tiden.

Under januari har vi druckit några trevliga champagner som inte blivit bloggade. Vi samlar ihop våra tankar till ett blogginlägg om dessa.

2004 Brut Millésime, Alfred Gratien.

Vi hade kvar en Mont d´or i kylen som det var hög tid att njuta av. Ofta dricker vi Vin Jaune från Jura till en uppvärmd Mont d´or, men eftersom vi var sugna på champagne så plockade vi fram en champagne som vi upptäckte för några år sedan och som vi blev väldigt förtjusta i.

Alfred Gratien har en historia som tog sin början 1864 i Épernay. Den egna egendomen är på 1,56 ha, men dom samarbetar med cirka hundra odlare (sedan årtionden tillbaks). Åtta olika cuvéer gör dom. Jag har tidigare druckit  2008 Cuvée Paradis (den var alldeles sagolikt bra), NV Rosé, som jag 2018 utnämnde till SB:s bästa roséchampagne under 400 kr.
Ansvarig för själva verksamheten är idag Nicolas Jaeger, fjärde generationen champagnemakare hos Alfred Gratien.

Druvmixen är Chardonnay (68%), Pinot Meunier (19%) och Pinot Noir (13%).
Precis som Gratiens andra champagner har jäsningen ägt rum på ekfat. Den har också fått ligga till sig i nästan 18 månader på gamla ekfat innan den tappats upp på flaska. Den brukar sedan få ligga på sin jästfällning i närmare tio år innan den degorgeras. Dosagen är dryga 7 gr per liter.

Färgen går i en guldgul nyans med massor av små, små bubblor.

Doften är frisk med gula äpplen, lite citrus och några gula stenfrukter. Det finns också en subtil ton av skolkrita, krossade snäckskal och stenkross, som vi uppskattar.

En alldeles underbar champagne. Sist (okt 2017) jag drack den så behövde den lite tid i glasen för att riktigt bjuda upp. Så är inte fallet idag. Vi kan tämligen omgående känna delikata gula äpplen, grillad citron, rostat bröd, aningens nötter och en fin samling gula stenfrukter. Syran är påtaglig utan att vara det minsta skarp eller vass. Det finns en fin eftersmak med syrliga äpplen och blodgrape.

Betyg 4+

Den kostade 369 kr på Systembolaget 2017, då vi inhandlade den. Just nu finns den inte inne. Priserna på Alfred Gratiens champagner verkar ha stigit en del i pris.

Les Sembables (Boréal) R17, Champagne Clandestine.

Det här är vår första flaska från den här producenten. I vårt facebook-flöde dök det på sensommaren 2020 upp en hel del positiva kommentarer om Champagne Clandestin och deras champagner. Vår nyfikenhet var väckt. Vi köpte en låda som innehöll två Sembables R17 och en flaska Les Grandes Lignes R16 för 1737 kr i beställningssortimentet hos Systembolaget.

Geografiskt befinner vi oss i den sydligaste delen av Champagne. Côte des Bar eller Aube om en så vill är beläget cirka14 mil söder om Epernay med städerna Bar-sur-Seine och Bar-sur-Aube. Vi är inte så långt ifrån Bourgogne och jordmånen här påminner mycket om den i Chablis dvs kalkstensbladad lera (Kimmeridgien). Druvorna är Pinot Noir (83%), Chardonnay (14%) och Pinot Meunier (3%).

Här driver, sedan några år tillbaks, Bertrand Gautherot från Vouette & Sorbée tillsammans med svärsonen Benoit Doussot ett kollaborativt projekt under namnet Champagne Clandestin. Projektet går ut på att vinifiera ekologiskt odlade druvor från duktiga grannar i området i huvudsak från byarna i Buxières-sur-Arce, Ville-sur-Arce, Celles-sur-Ource och Neuville-sur-Seine. Vinifieringen sker separat i medelstora fat. All Pinot Noir blandas så småningom till en cuvée Les Semblables. På detta sätt har noggranna och miljömedvetna småodlare fått en möjlighet till en hållbar kvalitetsproduktion. Det görs också en Blanc de Blanc med namnet Les Grandes Lignes.

Precis som jag skrev ovan är kvällens vin en Blanc de Noir  dvs ett vin gjort endast på blåa druvor. I det här fallet Pinot Noir, som vuxit på vinrankor med en ålder på 20-35 år belägna på sluttningar på 200 m ö h. 

De hela druvklasarna pressas omedelbart. Spontan jäsning och lagring en kortare tid på Foudres och medelstora ekfat. Vinet har därefter jäsa en andra gång på flaskan och fått ligga på jästfällningen i cirka 16 månader. Det degorgerades 2019-07-18 utan dosage. Det får då beteckningen Brut Nature.

Färgen går i en vacker guldgul nyans.

Doften är frisk med toner av gula äpplen, lite citrus, aningens brioch och rostade mandlar samt ett tydligt inslag av nygrusad sommarväg, snäckskal och skolkrita.

I munnen känns det väldigt ungt och har en stor friskhet. I smaken hittar vi gröna och gula äpplen, rivet citronskal, lite röd citrus (mandariner), några gula stenfrukter, en liten fin brödighet och en hel del mineraler i form av krita och sten. En stor och bra syra. Eftersmaken är något längre än medel och där dyker det upp aningens honung, röd grapefrukt och en liten sälta. Visst är det gott redan idag men ge det två till tre år så kommer det att ha utvecklats riktigt bra.

Vi gillar den här skarpt och visst är den njutbar redan nu, men som jag skrev ovan kommer två/tre år i ryggläge göra den gott.

Jag har en flaska kvar och den planerar vi in att dricka under 2023.

Betyg 4

Cuvée Prestige (Princesse des Déthunes) från Paul Déthune.

Den här champagnen drack vi för snart två veckor sedan, då det var sista kvällen med dottern innan hon återvände till Bryssel. Vi hade köpt ett gäng räkor och några havskräftor (särskilt stora) av Martins Fisk i Frillesås. Tillsammans med en surdegsbaguett från Åsa hembageri och lite aioli fick Paul Déthunes Cuvée Prestige chansen att glänsa. Och som den gjorde det.

Paul Déthunes champagner har med tiden blivit lite av våra favoriter. Rakt igenom hela portföljen är det världsklass. Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer gör dom. Jag har provat sju av dom. 

Brut Cuvée Prestige är gjord på lika delar Pinot Noir och Chardonnay. Dagens flaska har 2011 som bas och på det 30% reservvin från 30 olika år. Den degorgerades i februari 2018 och fick då en dosage på 5 gr per liter. 

Cuvée Prestige är lite av deras flaggskepp och det görs runt 2 500 flaskor av den här cuvéen.

Så klart har det under min 10-åriga bloggtid blivit några flaskor. Jag skrivit om följande basår: 2005, 2008 och 2013

Å vad vi älskar Cuvée Prestige från Paul Déthune. Den här flaskan med basen 2011 är inne i ett alldeles underbart drickfönster just nu.

Doften är frisk med gul/gröna äpplen, citrus, gula stenfrukter, lite rostat bröd, kola och en tydlig ton av våta berghällar och krita. I betydligt mindre omfattning men ändå klart förnimbar anar vi en sommaräng med vita blommor. Mycket angenäm doft.

I gommen är det första vi stöter på en äppelsamling. Det startar med friska gula sommaräpplen (transparente blanche) och landar i syrliga röda äpplen( omogna cox pomona). Här finns lite röd citrus i form av blodapelsin och mandariner liksom en del röda bär smultron och syrliga jordgubbar. Mineralinslaget är tydligt. Tänk grus- och stendamm samt skolkrita. Aningens aprikoser, persika och rostat bröd förgyller smakintrycken. I eftersmaken lite hemkola  och blodgrape.

Betyg 5-

Vi köpte den här flaskan av Franska Vinlistan någon gång under 2018 för knappt en femhundring.