Italienskt bubbel

Det här vinet bjöds vi på, då Carlo Merolli höll en provning i höstas. Alltså dags att låta resten av familjen ta del av det här trevliga bubblet.

Ca´Nova Jad´or Metodo Classico

Ett mousserande vin, Spumante, på druvan Erbaluce från producenten Ca´Nova. Deras vingårdar finns på tre olika områden: runt kullarna i Novara finns dels Vigna del Golf och dels Vigna San Quirico samt i Ghemme. Ca 3 mil nordost om Turin ligger deras vineri, inte så långt ifrån golfbanan Bogogno.

Färgen är vackert guldgul och med en fin mousse.

I doften hittar vi äpplen, lite citrus och aningens bröd, lite som nypoppade popcorn.
Smaken är mycket frisk och med en viss stramhet. Vi känner gröna äpplen, en hel del citrus, lite mineraler och en del brödaktiga toner.
Ett trevligt och riktigt hyggligt mousserande vin. Visst finns det en viss elegans, men som helhet känns det som ett bra alternativ att förgylla vardagen med. Båda barnen gjorde tummen upp.

175 MUK vill Carlo ha för detta.

Betyg 3+


Vi avslutar med att önska alla våra läsare, importörer, vinmakare, bloggarkollegor m fl

Chateau Mourgues du Gres

Det här vinet drack vi några dagar före jul. De kortfattade noterna blev liggandes under en tidning och plötsligt hittar jag dom. Nåväl ,det får bli en kortfattad rapport.

Först några ord om producenten. Chateau Mourgues du Gres, som drivs av Francois och Anne Collard. Vi befinner oss i Costieres des Nimes någon halvmil sydväst om Beaucaire. Egendomen är runt 35 ha och man producerar två vita viner, tre roséviner samt fyra röda viner. Den vetgirige hittar mer på deras hemsida.
Vi själva har testat det röda vinet Les Capitelles 2008 och deras roséviner.

2007 "Terrre d´Argence", Ch Mourgues du Gres
Vinet har fått sitt namn efter det silveraktiga sken som olivträden med sitt bladverk ger upphov till.

Huvuddruvan i vinet är Syrah från vinstockar som har en ålder på dryga 45 år, men med tillägg av grenache från gamla vinstockar.
Vinet är framställt på traditionellt sätt med en maceration på 3-4 veckor, för att sedan följas av en uppfostran på 9-12 månader på cementtankar.

Färgen är mörkröd med drag år det svartlila hållet.

Det doftar av mörka bär, örter, lite rökta charkuterier och aningens kakao. Det är dock de mörka bären och örterna som dominerar.
I munnen känns vinet mjukt och runt och utstrålar sommarvärme. Den mörka frukten bestående av björnbär, blåbär och aningens svarta vinbär är helt dominerande i början, men fylls upp av ett helt knippe provencalska örter. Det finns en bra syra med tanniner som känns väldigt mjuka och nästan inställsamma. Eftersmaken är av det medellånga hållet och här dyker det upp rejält med lakrits och någon liten ton av kakao.
Vi dricker det till maten (pastasallad med kyckling), vi prövar det till några hårdostar och vi dricker det på egen hand. Vinet funkar bra med allt, men tusan vet om vi inte föredrar vinet på egen hand.

Betyg 4

Julaftonens amarone

Det har blivit en tradition hos Vintankar att under juldagarna njuta av en amarone från Villa Monteleone. Ni som har följt oss under åren vet att det här är en producent vi håller högt. Vi har besökt VM tre gånger med Clubamarone. Vi bodde hos Lucia på VM (i deras gårdshus) under fem dagar i juni 2012. Det bästa av allt är att vi ska dit i sommar igen. Den här gången ska vi besöka Operan (Arena) i Verona samt bo en vecka hos VM.
Vi har druckit ett par olika årgångar tidigare som vi skrivit om. Du kan läsa om årgång 2001 här, 2003 här, 2005 här, 2006 här, 2007 här och VM Raimondi (svenska ekfat) 2008 här.
Julaftonens sena vin blir från 2004.

2004 Amarone della Valpolicella, Villa Monteleone.

Vinet är en blandning av Corvina, Corvinone och Rondinella.
Druvorna har fått torka i ca 120 dagar, varvid ungefär hälften av vikten har förlorats.
Vinet har sedan fått runt 28 månader på franska ekfat och därefter 18 månader på flaska innan det är redo för marknaden.

Färgen har en djup, klar brilljantröd färg. Det riktigt lyser om färgen.

Doften är stor och mäktig på typiskt amaronevis. De mörka körsbären sitter så klart i förarsätet, men åtföljs av mogna björnbär, örter, choklad och torkad frukt med ett försiktigt russinanslag.

Smaken är rund och mjuk och med en friskhet vi uppskattar.
Söta, mogna, mörka körsbär är det första vi tänker på när vinet får virvla runt i gommen. Bra syra med alldeles sammetslena tanniner. Lite trevliga örter, mer mörka bär och torkad frukt tränger sig fram så smått. Eftersmaken är riktigt lång och den torkade frukten blir mer markant med tydliga russin och aningens katrinplommon. Mörk choklad med en liten, liten bitterhet får vi alldeles i slutet. Alkoholen är väl inbakad i frukten, men visst känns en liten eldighet. Kraftigt, elegant och väldigt gott. Klarar med all säkerhet ytterligare ett par år i källaren.

Betyg 4+

Hur står sig årgång 2004 mot övriga årgångar? Årgångarna 2006 och 2007 är våra favoriter, men årgång 2004 är inte långt efter.

Julaftonens port

Lite portvin på julaftonskvällen till osten är något av en tradition i Vintankarhemmet. Hustrun har med åren blivit allt mindre intresserad av portvin. Hon föredrar amarone. Mer om detta imorgon I år tillbringar brodern med hustru julen på Västkusten, så då får jag sällskap. Vi har i år plockat upp en Vintage Port från år 1980. En årgång som har betraktats som medioker, men som håller på att omvärderas.
Det är varje gång lika spännande och nervöst att öppna en flaska med dryga 30 år på nacken. Hur ska korken bete sig? Den här gången beter sig korken nästan exemplariskt. Jag drar en lättnadens suck.

1980 DOW´S Vintage Port
Det här portvinshusets historia går tillbaka till 1798, då Bruno da Silva, en portugisisk handelsman från Oporto slog sig ner i London och importerade vin från sitt gamla hemland. Gifte sig sedermera med en engelska. Hela historien hittar du här.

Druvorna till den här porten kommer från vingårdarna Quinta do Bomfim och Quinta de Senhora da Ribeira. Touriga Franca och Touriga Nacional ingår med stora andelar. Vinet har fått 18 månader på ekfat och hälls på flaska utan någon filtrering.

Jag dekanterar vinet noga när jag häller över det på karaff. Den sista slatten får rinna genom ett Melittafilter och får bli "Dekantörens" egna smakprov.

Färgen är glimrande rubinröd med lite brunlila stråk mot glaskanten.

Doften vi möts av stor och kraftfull med en liten alkoholaktig ton. Inte så där otrevligt stickig, snarare med en  mjuk och frisk nyans. Att det här är portvin går inte att ta miste på. Här finns mörka körsbär, björnbär, blåa plommon och aningens nyponte. En distinkt örtig ton tillsammans med lite läder kan vi också känna.
Och visst finns där en litet sötaktigt inslag.
Mycket trevligt.
I gommen får vi ett komplext, hyggligt elegant och ordentlig utvecklat portvin. Vad som slår oss är den friskhet som det här vinet andas.Sötman finns där, men i mindre omfattning än i andra portviner vi smakat. Vi bockar av de mosade mörka körsbären, mogna björnbär, plommon, svarta vinbär och torkad frukt. Eftersmaken är riktigt lång. Vi hittar lite kanel, en hel del örter, aningens mineraler, choklad, nötter och massor av torkad frukt med romrussin i spetsen. I avslutning finns en läcker liten pepprighet. Lite eldigt men på ett trevligt sätt. Balansen mellan de olika smakerna är så väl avvägd. Inget annat än ett enastående portvin.
 Betyg 5-

Jag köpte det här portvinet på SB 1993. Det kostade då 176 kr. Idag känns det här som ett riktigt bra köp.

Granato

Dan innan julafton anländer brodern från norr med hustru och en av sina söner. Vi välkomnar med en enkel pastarätt. Ur källaren har vi plockat upp ett vin gjort på druvan Teroldego. Vi drack det här i våras och vad vi tyckte då kan du läsa här.

2008 Granato
Producent är Elisabeth Foradori. Drottningen av Teroldego. Foradori är certifierad för naturvinsproduktion. Gott om information kan den intresserade hitta på deras hemsida.

Druvorna till Granato kommer från tre vingårdar utanför Mezzolombardo: Vignai, Cesura och Regin
Det görs årligen runt 20 000 flaskor av Granato. Vinet har legat 18 månader på små fat av ek.

Vi sniffar lite försiktigt och möter dofter av en härlig skogsbärskompott (blåbär och hallon) kryddad med körsbär. Här finns också ett litet inslag av jordgubbar. En svag blommighet, spetsad med lite örter och våt jord gör att doften har en viss komplexitet. Det kanske inte låter så, men doften känns sval och frisk.
I munnen får vi ett slankt och lite småstramt vin. Helhetsintrycket är klassigt och helt suveränt gott. Frukten är en bred blandning av körsbär, hallon, blåbär och jordgubbar. Omedelbart känns frukten rödaktig för att så småningom innehålla lite mörkare inslag (björnbär och blåa plommon). Syran skänker vinet stor friskhet, utan att för den skull bli vass. Tanninerna  är avrundade utan att vara helt mjuka. Visst tusan biter dom så där lite klassigt i gommen.
Eftersmaken är av det medellånga slaget och här känns en del örter och mineraler. Vi anar oss också till en blommighet som vi förknippar med viol.
Ett läckert och mycket gott vin, som utgör en lovande inledning på julens vinkavalkad.

Betyg 4+

Vi köpte vinet hos Cibi e Vini i Köpenhamn för 325 DKK. Vinet verkar dessvärre vara slut.
På Systembolaget finns det enklare vinet Teroldego Rotaliano för 283 kr.

Costasera Contemporary Art by MASI

MASI är en av storspelarna i Valpolicella. Namnet MASI kommer från den vingård i Negrar-dalen i hjärtat av Valpolicella - Vaio dei Masi - som familjen Boscaini köpte på 1770-talet. Snart 250 år senare är det Sandro Boscaini tillsammans med sonen Raffaele och dottern Alessandra som äger och driver MASI.
Dom tillverkar fem olika amaronevarianter: Costasera, Costasera Riserva, Vaio, Campolongo di Torbe samt Mazzano.
MASI har också haft stor betydelse haft att sätt Valopicella på vinkartan.
Den första ripasson togs fram av MASI d v s deras "Campofiori". Man återupptäckte druvan Osoleta, som numera ingår med en liten andel i många amaroneviner.

MASI tillverkar drygt 10 miljoner flaskor vin per år. Av dessa säljs ca 1,5 miljoner i Sverige vilket gör oss till en av MASI’s absolut största exportmarknader.

Det senaste projektet går under namnet Costasera Contemporary Art. Tanken är att vartannat år ska en konstnär från ett land som står MASI när "produce a work of art dedicated to Masi´s icon wine".
Konstnären ska också utse en ung stipendiat som ska få chansen att studera vid ett välkänt italiensk konstcenter. Först ut blev den svenske konstnären Ernst Billgren.

Bilden ska också resultera i en etikett som ska pryda en begränsad upplaga av Amarone Costasera.

1 november lanserades så de första flaskorna på Systembolaget.
Varje flaska säljs  i en träförpackning.

Det blev årgång 1998 som fick den exklusiva etiketten.
Vinet finns i Beställningssortimentet. Priset är 500 kr. Det verkar finnas flaskor kvar.

Vintankar var, som den amaronenörd vi är, bara tvungen att inhandla en flaska. Nu tillhör ju inte den vanliga Costaseran våra verkliga favoriter. En stabil och hygglig amarone, där årgång 2006 är den vi gillat allra mest.
Under 2010 drack vi två lite äldre årgångar 1995 och 1997. Dom vara båda besvikelser.

Riservan har vi däremot hyllat vid ett flertal tillfällen.

Åter till kvällens vin.
Här finns den typiska amaronedoften av mörka körsbär, torkad frukt, lite örter och aningens fat. Inte så stor, men ändå klart förnimbar.
I munnen återkommer de söta mörka körsbären, ordentligt med torkad frukt, mer av katrinplommon och fikon och mindre av russin. Syran är fortfarande hyfsat pigg. En viss strävhet gör att vinet funkar bra till vår pastasallad med kyckling. Eftersmaken är medellång och förutom den torkade frukten finns här gott om toner av choklad, kaffe och aningens vanilj.
Den påminner mycket om en vanlig Costasera och är inte så mycket bättre bara  för att den är gammal.
Betyg 4-

Det finns många mycket bättre amarone under 500 kr. Årgång 2008 som finns på SB kostar 279 kr.
Här har vi naturligtvis fått betala för att den är äldre. När vi under 2010 köpte deras Costasera av årgång 1995 och 1997 betalade vi 499 kr resp 479 kr. Det här indikerar att så mycket har man inte lagt på för att den ingår i konceptet Costasera Contemporary Art.

Champagne och lite julstök.

Så har då familjen börjats samlas inför julen. Båda barnen kom i fredags. Dottern från Bryssel och sonen från Ängelholm. Olika falla ödets lotter.
Julstöket är i full gång. Fast i ärlighetens namn har vi inte så många måsten längre, när det gäller maten. Skinkan köper vi färdigkokt och griljerar den själva. Lax och sill köper vi färdiggjorda. Dottern och jag gjorde köttbullar idag. Vi är nöjda med resultatet. Barnen gör en gubbröra och för min egna del återstår att göra en Janssons frestelse samt att plocka fram lite port ur källaren.

Igår blev det en fiskgratäng på bergtungafiléer och räkor. Vi firade in julen med en flaska champagne.

2002 Millésime, Legraas & Haas.
Den här producenten håller till i Chouilly, en av Grand Cru byarna. Vill du veta mer om producenten så klickar du här. Vi köpte våra flaskor på SB för 325 kr på hösten 2009. 

Vi har en champagne som till 100% är gjord på druvan Chardonnay. Vi drack den vid två tillfällen under 2012. Du kan läsa om detta här och här.
Kvällens flaska är den sista.

Vi möts av en frisk doft, där de gula äpplena och citrusen dominerar. Här finns också en del mineraler som på minner oss om musselskal.

Smaken är torr, dock inte knastertorr, och frisk. Det första vi tänker på är äppelsmaken. Den lite syrliga tonen man känner då man äter Transparentblanc-äpplen som inte nått full mognad. Även tonerna av citrus är påtagliga liksom den av mineraler.
Vi kan också ana oss till lite melon. Även om smaken känns frisk så tycker vi att det tillkommit lite mognadstoner sedan förra året.
Bra syra. Fin mousse. Lättdrucket. Champagnen lät också fiskrätten spela huvudrollen.
I eftersmaken kommer en liten läcker bitterhet som avslut. Blodgrape.

Det här var vår sista flaska, dessvärre. Varje gång vi druckit av den har vi gjort tummen upp. Även om den börjar visa lite mognad, så är vi övertygade att den kommer att hålla i flera år till.













Här på västkusten visar termometern på +6 grader. Någon vit jul är inte att räkna med i år.
Det är bara att hålla tillgodo med vad som bjuds och så satsar vi på gemenskapen istället.

VI ÖNSKAR ALLA VÅRA LÄSARE

2009 Rubbjano Lacrima di Morro d´Alba DOC

Återigen dags att titta lite närmare på ett vin jag testade på en provning med viner från den dansk-italienske vinhandlaren Carlo Merolli. Du hittar lite om själva provningen här. Ett par av vinerna var så pass intressanta att jag gjorde en beställning av Carlo och plockade upp dom vid mitt senaste Köpenhamnsbesök.

I fredags valde vi ett vin på en druva som vi inte har någon erfarenhet av: Lacrima. Denna druva odlas nästan bara runt byn Morro d´Alba i Marche.

2009 Rubbjano Lacrima di Morro d´Alba DOC

Producent är Piergiovanni Giusti. Ett par mil norr om Ancona huserar den här producenten. Druvan är till 100%  Lacrima.

Här får vi ett vin med en mycket tät och mörkröd färg med lite blålila stråk ut mot glaskanten.

Doften är kraftig och packad med mörka bär och örter. Det finns en aromatisk ton som domineras av blommor framförallt är det rosor, men även en blyg viol finns där någonstans. På något lustigt sätt sänder dofterna signaler om ljumna sommarkvällar.
En mycket speciell doft. Inte alls oangenäm.

Det första som möter smaklökarna är de mörka skogsbären, men här finns också lite syrliga körsbär. Strax därpå en del örter och mineraler. Allt inslaget i ett blommigt packet. Vinet är mjukt och lent med helt avrundade tanniner. Det finns en frisk syra som räddar det här från att gå över styr. I den medellånga eftersmaken känns en hel del lakrits, men också en liten lätt sötma. Vinet fullkomligt omfamnar oss med sin personliga charm.
Vi prövar vinet under två dagar och tycker vinet tappat något av sin charm dag två. Ett mycket speciellt vin, som inte liknar något annat vi smakat, men vi gillar det här.

Betyg 3+

145 MUK vill Carlo ha för detta.

Vid en sökning på SB:s hemsida så visar det sig att i beställningssortimentet finns det ett par saker att välja på.

Rossese di Dolceacqua

Carlo Merolli hade en vinprovning på Hedentorps Plantskola utanför Ängelholm. Jag skrev ett blogginlägg om detta, vilket du kan läsa här. Det var för mig en bekantskap med druvor, som jag tidigare inte hade testat och knappt ens hört talas om. Det hela resulterade i en beställning av viner, som jag plockade upp vid mitt senaste Köpenhamnsbesök. Hustrun som inte var med på provningen måste ju få en chans att bekanta sig med dessa också. Ni märker vilken generös typ jag är.
Hur som helst korkade vi upp en av dessa flaskor i onsdags.

2011 Rossese di Dolceaqua, Ramoino.
Vi har ett vin från Ligurien. Knappt en mil från medelhavet och endast några mil till franska gränsen ligger byn Sarola, där den här producenten huserar.

Vinet är till 100% gjort på druvan Rossese. Musten har fått jäsa på ståltankar för att sedan ligga på flaska i sex månader innan det släpps ut på marknaden.

Färgen är ljust rubinröd med pupurröda stråk vid glaskanten. Helt transparent.

I doften känner vi röda bär, örter och mineraler. Det finns en slag sommarvärme i doften.
I munnen får vi ett slankt och lättdrucket vin. På intet sätt mesigt. Här finns en hel del karaktär och charm.
De röda bären och den lätta kryddigheten är vinets signum. Här finns en syra som ger vinet en stor friskhet samt en del fjäderlätta tanniner. Eftersmaken är lite kort. Ett vin för de enkla pastarätterna och pizzan, men också att njuta på egen hand en ljummen sommarkväll. Vi dricker gärna det här fler gånger.

Betyg 3+

Vi betalade 125 MUK (SEK=NOK=DKK) hos Carlo Merolli. En snabb koll på SB:s hemsida visar att något vin på druvan Rossese inte går i sortimentet.

Bosman

Jag fick för några veckor sedan en förfrågan från Pretto PR om jag var intresserad av ett varuprov. I det här fallet var det ett vin från Sydafrika med en Syrah/Mourvèdre-blandning och från en producent som verkade ha en Fair Trade certifiering. Så jag tackade ja och i förra veckan hämtade jag ut flaskan på vårt lokala utlämningsställe av paket.

Bosman
I över 300 år har familjen Bosman hållit på med vinproduktion. 1956-2007 gjorde man inga egna viner. Istället koncentrerade man sitt arbete på plantskolan i Lelienfonten, men 2007 drog man igång vineriet igen.
Fast nu gjorde man det i en liten annorlunda ägarkonstellation. Ägarskapet består till 70 procent av Bosman Family Trust och 30 procent av Adama Apollo Workers Trust, som består av 260 arbetare. Vinmakare är Corlea Fourie. Sedan 2009 är dom certifierade som "Fair Trade".
Den vetgirige hittar mer på deras hemsida.

2012 Bosman Adama

Druvblandningen är 80% Shiraz och 20% Mourvèdre.
Druvorna till detta vin kommer från De Rust Estate, som ligger mellan Wellington och den lilla staden Hermon. Vi befinner oss i distriktet Paarl nordost om Kapstaden.
Jäsning har skett på ståltankar. Vinet har sedan fått två månader på ekfat (300 l). Hälften franska och hälften amerikanska.

I doften känner vi mörka bär såsom björnbär och körsbär. Det finns också en del trevliga örter/kryddor, lite läder och aningens fat.I munnen återkommer de mörka bären nu i följe med en del blåa plommon. Örterna lämnar påtagliga spår. Vinet känns hyggligt moget och drickklart. Syran skänker vinet en viss friskhet. Tanniner finns det en hel del av. Dom uppför sig riktigt belevat och kanterna är rejält avrundade, ja nästan så att vinet upplevs mjukt.I den medellånga eftersmaken smyger det sig fram en hel del lakrits, aningens choklad och en viss pepprighet.Det är först alldeles i slutet som vi anar oss till en liten, liten bränd ton. Inte särskilt störande, mer som ett pikant inslag.
Vi sammanfattar det här som ett riktigt hyggligt vardagsvin.Fairtrademärkningen sätter vi på pluskontot.
Betyg 3+
På systembolaget kostar vinet 119 kr och har varunumret 12768.

La Bandita! Igen!

Det är märkligt hur vissa viner biter sig fast i bloggosfären. Cascina Tavijns viner har fått stor uppmärksamhet bland de skånska vinbloggarna liksom hos Vintankar. För tre veckor sedan besökte Nadia Verrua Ängelholm och du kan läsa om det besöket här.
Deras Barbera d´Asti Superiore 2007 skrev jag om här.

2011 Barbera Bandita

Barberan från 2011 dög inte för konsortiet, så då fick den säljas som en annan sorts barbera. Hustrun var inte med på besöket i Ängelholm, så då var det bara att korka upp en av flaskorna jag köpte av Cibi e Vini så även den bättre hälften av Vintankar får en chans att bilda sig sin egen uppfattning. Vill du läsa vad de skånska bloggarna tyckt så klickar du på länkarna till Italienska Viner och Lessrof.

Jodå, det här vinet gick verkligen hem hos hustrun.
Den härliga frukten med såväl mörka som lite ljusare toner: björnbär, körsbär, hallon och svarta vinbär. En alert syra, som initialt känns lite spritsig, något jag inte tänkte på, då jag testade vinet den där underbara kvällen på Hedentorps. Här finns också örter och mineraler, som stärker upp orginaliteten i den här barberan. Här finns gott om tanniner, men låt vinet få en stund i glasen eller i karaffen, så blir dom klart medgörliga. Vi älskar det här vinet och även om det inte når Superioren från 2007, så ska vi med glädje följa Bandita de kommande åren.

Betyg 4

125 DKK betalade vi hos  Cibi e Vini  i Köpenhamn.

Dedicatum

Vi drack det här vinet i maj 2012. Vinet förbryllade oss då något. Du kan läsa mer om det här.
Dags för en avstämning.

2006 Dedicatum

Ett vin från Valpolicella. Producenten, Terre di Leone, håller till i närheten av byarna Marano och Fumane.
Dom gör fyra viner: Amarone, Superiore, Ripasso och så Dedicatum
Vinet är gjort på 14 olika druvor, varav 8 är klassiska Valpolicella druvor och så har man lagt till bl a Syrah, Cabernet S . Jag har svårt att få fram proportionerna. Druvorna får torka i bortåt 80 dagar.
Vinet har legat runt 14 månader på franska ekfat (500 l ) och därefter 6 månader på flaska innan det når ut till marknaden

Inte samma tryck i doften som jag minns från förra flaskan, men visst är den tydlig. Fortfarande en hel del örter och kryddor, men inte alls lika dominerande som tidigare. Körsbären och björnbären tittar fram och levererar mer frukt. Fortfarande en del ek, fotfarande finns det lite brända toner.
I gommen känns vinet lite slankare eller tunnare om man så vill. Även smakmässigt har örter och kryddor tagit ett steg tillbaks och släppt fram frukten (körsbären och björnbären). Detta tycker jag vinet vinner på. Samtidigt känns frukten lite tunnare. Lite motsägelsefullt kanske. Tanninerna är rejält avrundade och vinet känns mjukt och lent. Syran är trots allt vital. Eftersmaken är medellång och där kommer den salta lakritsen fram, precis som förra gången, men inte alls på ett lika bombastiskt sätt.
På något sätt känns vinet mer välbalanserat idag samtidigt som det också känns lite mer utslätat.
Slutsatsen blir att vinet nog passerat sin topp.

Betyg 3

Linnea Art Restaurant. Vilken matupplevelse!!

I lördags var det dags för vårt årliga restaurangbesök med herrskapet D. Vi valde i år att förlägga detta på Linnea Art Restaurant på Södra Vägen i Gbg.

Den avdelningen vi satt i var utsmyckad med glaskonst av Ulrica Hydman-Vallien.

Vi öppnade med ett glas champagne från André Jacquart. Det blev deras Blanc de Blancs Brut Experience

Torrt och friskt. En trevlig syra som inte dominerar alltför mycket, utan får det att vattnas i munnen. Vi känner en fin blandning av gröna äpplen, lite citrus, en del päron och renklingande mineraler.
I den medellånga eftersmaken tillkommer lite trevliga toner av nybakat bröd.

Vi väljer deras koncept "Fine Dining" med en sexrätters avsmakningsmeny med tillhörande vinpaket.

I väntan på den första rätten kommer det in tre små aptitretare bl a "korv med mos" i det här fallet lite rotselleripuré och korv på anklever.

Vi bjuds på en smakresa som imponerar djupt på oss.
Många smaker, genomtänkta, välbalanserade och tillagade på ett sätt som gör att vi reservationslöst ställer oss upp och gör vågen.
Två av rätterna sticker ut som bland det bästa vi smakat.

1. "Råbiff" bestod av lövtunna skivor kalvinnanlår på pocherat ägg, dillkräm och löjrom. Oj,oj,oj!!

2.Desserten "Björnbär". Smörkräm i botten, björnbärssorbet, fluffigt mjölkskum och lite rostade pistagenötter.

Ostarna bestod av tre varianter från Jürss Mejeri, 
där deras Sörmlands ädel var helt enastående. Vill du läsa mer om mejeriet klickar du här.



Nedan följer lite bilder på viner vi drack, dessvärre blev bildkvaliteten inte så bra.

Till pilrimsmusslan

Till piggvaren som vi valde istället för torsk.

Detta drack vi till Oxkinden

Till ost nr 1. En mjuk och krämig vitmögelost

Till ost nr 2. En läcker hårdost

Till ost nr 3: Sörmlands ädel.

Detta drack vi till Björnbärdesserten

Matupplevelsen är total. Vi ger den 5+ i betyg. Är du käre läsare i Göteborg, så är det här restaurangen att besöka. Vi betalade 995 kr per person för den här sexrättersmenyn. Ja egentligen blir det nog 10 rätter om vi inkluderar de små läckra aptitretarna som dök upp emellan varven.
Vinpaketet kostade 895 kr och inkluderade en öl (ale) till "råbiffen". Vinerna var valda med omsorg och passade naturligtvis perfekt till maten, men det var väl inget av vinerna, förutom de till ostarna, som vi imponerades direkt av. Känslan av att att välja vinpaket är att man nog egentligen betalar lite väl mycket för vinerna. Nu kollade jag inte deras vinlista, men jag är ganska säker att de viner vi kunde valt för 3 600 kr nog kunde givit oss mer vin för pengarna.

Veckans Amarone

De sista gruppmatcherna i ChampionsLeague avgjordes den här veckan. Det bjöds mer på spänning än välspel.
Vi korkade som vanligt upp en flaska amarone, som fick hålla oss sällskap under tisdagen och onsdagen.

2008 Monte Santoccio
Nicola Ferraris arbetade under många år med Amaronegurun Quintarelli, men sedan ett par år tillbaks driver han egen verksamhet på en vingård i utkanterna av Fumane i Valpolicella Classico-området. Det är familjegården han tagit över. Den är på 3 ha och han producerar runt 14 000 flaskor fördelade på fyra viner varav drygt 5 000 är amarone.
Årgång 2008 är hans tredje i ordningen.Vinet är gjort på de klassiska valpolicelladruvorna Corvina, Corvinone, Rondinella och Molinara till 95%. De återstående 5 procenten är en blandning av Cabernet Sauvignon och Merlot. Druvorna har fått torka mellan tre och fyra månader. Musten har fått jäsa mellan fyra och sex veckor för att därefter få runt trettio månader på ekfat och ytterligare sex månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Det doftar av körsbär, mörka plommon, örter och aningens balsamico. Inte lika kraftig och tung som i många andra amarone.
I munnen får vi ett friskt och lite annorlunda amaronevin. De mörka söta körsbären finns där, som i alla andra amaroneviner, även den lätta örtiga touchen. Russin och russinsötma saknar det här vinet helt och hållet. Det finns inte så mycket annan torkad frukt heller, möjligen lite katrinplommon. Här finns fler mörka bär som björnbär och blåbär. Vinets friskhet hänger ihop med en fina syra. Tanniner finns det, men de är hur mjuka och lena som helst, med andra ord ett perfekt "fotbollsvin". Detta förstärks också av en lång och njutbar eftersmak och där får vi den där karaktäristiska lilla bitterheten som finns i riktigt mörk choklad.

Betyg 4+

Vi fick hem våra flaskor vid en privatimport och betalade då runt 350 kr. På SB ligger priset på 550 kr. Nu är det årgång 2009 som gäller och då den anses som en mycket bättre årgång än 2008 känns det ganska självklart att fylla på källaren.

Söndag. Dag 3. Ännu ingen ström, men.....

Vi vaknar på söndagsmorgonen med att ha 10 grader i huset. Vi tänder massvis av ljus och så småningom är vi uppe i 12 grader. Burrrrr. Vi kokar vatten på Trangiaköket och kan få lite varmt inombords. Vi läser morgontidningarna med pannlampor.
Dom goda vännerna S och M har bjudit in oss på sopplunch. Trevligt och gott.
Vi är bortbjudna på adventskaffe till J och A kl 14. Precis när vi ska ge oss iväg stannar en vit liten skåpbil med "Infratek" vid elskåpen. Vi hälsar dessa hårt arbetande reparatörer välkomna och när vi återvänder vid 16-tiden lyser lamporna i huset.
Frysen visar på - 12 grader och i vinkällaren är tempen + 8 grader. Vi verkar ha klarat oss bra igenom 65 timmars strömlöshet.

Vi firar det hela med att laga köttfärssås och spagetti. Plockar fram en flaska Pinot Nero med bilden som får mig att tänka på Tove Janssons bok "Vem ska trösta knyttet".

2006 Brigante
Vi drack det här i vintras och då tyckte vi så här.

Gården ligger på Langhekullarna i närheten av byn Neviglie  inte så långt från Barbaresco. Vi befinner oss ca 5 mil sydost om Turin.

Vinet är till 100% gjort på Pinot Nero. Två år på gamla ekfat och ytterligare två år på flaska. Så har vinet fått sin uppfostran.

Det är en frisk doft av röda bär som når oss. Här finns körsbär, hallon och lite smultron. Piffiga örter ge vinet en extra dimension. En fin blommighet i form av violer och rosor ligger som en fond i bakgrunden. Vi kan, efter att vinet fått en bra stund i våra glas, känna lite lätta toner av ek.
Doften är tydlig utan att vara stor och svulstig, snarare försiktig och servil.
Det är när vi dricker vinet som dess förtjänster blir tydliga. Det är gott som bara den. Godare än vad jag minns från förra gången.
Vi känner smaker av syrliga körsbär, hallon, jordgubbar och kanske aningens lingon. De finmalda örterna/kryddorna ger vinet lite sting. På slutet finns där en svag touch av sötlakrits. Bra och pigg syra. Mjuka lena tanniner.
Vinet var ett gott komplement till vår enkla pastarätt, men kanske ännu godare på egen hand lite senare på kvällen.
Ett riktigt gott vin. Inte så komplicerat utan mer rakt på sak.
Vi sätter upp vinet på listan över viner som ska beställas nästa gång vi får vägarna förbi Köpenhamn.

Betyg 4

Vinet är köpt av den dansk/italienske vinhandlaren Carlo Merolli för 124 MUK dvs lika mycket oavsett svenska, danska eller norska kronor, som du betalar med.
Detta tycker jag har fyndkaraktär.

Dag 2 utan ström, men Italien räddar dagen

Vi vaknar på lördag morgon. Fortfarande är strömmen borta. 15 grader visar termometern. Vi tänder massor av stearinljus. Klär oss varmt. Vi har vatten i kranarna och kan få ljummet sådant att blaska av oss i.
Hustrun åker på spinning och återvänder med fika från Åsa hembageri. En termosmugg med Latte till mig.

På em kommer brorsonen med lite hemmagjord glögg och ett Trangiakök som värms upp med gas. Vi slipper på så sätt att hålla på och balta med rödsprit.

Kvällen tillbringar vi hos P och N, som bjudit oss på middag. Vi tar med oss resterna från gårdagens vin Montessu, samt en italienare från Kalabrien. Innan maten kan jag ta en riktigt varm dusch. Härligt.

2008 Cirò Rosso Classico Superiore Riserva, Cirò
Producenten A Vita håller till i Cirò i Kalabrien. Ekologisk odling, jäsning och lagring på stål (med ett undantag)samt naturlig jäsning. Jag har tidigare under hösten provat F36p27 och A Vita Rosso. Enastående viner!

Det här fotot togs i skenet av stearinljus
innan vi gick iväg

Vi tar nu klivet upp och testar Superiore Riserva.
Det här vinet är gjort på 100 % Gaglioppo, medan den vanliga Rosso har blandats med 30% Magliocco. Vinstockarna har en genomsnittlig ålder på 45 år. Det här är också det enda vinet dom gör, där ekfat varit inblandade. 50% har lagrats på stålfat och 50 % på ekfat (21hl). I ärlighetens namn så kände jag ingen ek överhuvudtaget.

Färgen är tegelröd och helt transparent.

Vi möts av en liten försiktig doft av röda bär. Små finstämda nyanser av mineraler, örter och viol kan vi ana oss till. En mycket lätt rökighet som får oss tänka Etna och vulkanjord finns där någonstans. Kan också sammanfattas som angenäm och intresseväckande.
I munnen får vi ett vin, som vi sammanfattar som slankt, lite stramt och med en sval frukt. Dissekerar vi dessa intryck så finns här röda bär av diverse sorter: lite ljusare körsbär, hallon, lite toner av jordgubbar och riktigt mogna röda vinbär som ger vinet en läcker syrlighet. Örter hittas så klart. Lite blommor, en del mineraler och på slutet aningens lakrits. Rejäla tanniner biter ifrån i gommen, men blir väldigt tillmötesgående så fort det vankas mat. Det vilar en ungdomlighet parad med en stilfull svalhet över det hela.
Vi kan inte göra annat än återigen buga oss för denne formidable vinmakaren.
Vi hittar likheter med viner gjorda på nebbiolo (Norditalien) och på nerello mascalese (Sicilien).

Betyg 4+

Det här vinet är runt 60 DKK dyrare än de två övriga vi druckit (se ovan). Är det värt den extra prisskillnaden? Jag är nog benägen svara ja. Mitt råd blir ändå att testa  F36p27 och A Vita Rosso. Gillar du stilen och anser dig ha råd, ja då ska du absolut ta steget upp till Superiore Riserva nivån.

Det här vinet är köpt av Fabio och Mie på Cibi e Vini för 175 DKK.

Sven, pizza och två italienare

I torsdagskväll drog ovädret Sven in med full kraft över det Halländska kustlandskapet. Kl 23 gick strömmen och först på söndag em vid tretiden hade vi åter ström. Det mest frustrerande var nog att det kändes så onödigt. Fortum som äger elnätet med ledningar och annat har på ett så nonchalant negligerat sju av sina kunder. För dryga året grävde dom ner ledningar i området, men man lämnade en stump om ca 200 m av ÖlmanäsRingväg (väg 903 och 904) utan åtgärd. Så här satt vi sju fastigheter utan ström i nästan tre dygn och kunde se andra grannar 100 m längre bort ha både ljus och värme.

På fredagen hade vi runt 17 grader inomhus. Fram med stearinljus. Dunvästar och fleecetröjor åkte också fram.
Middagsmaten fick bli pizza från en av byns pizzerior. Vi drack till detta italienskt så klart. Inom parentes sagt så kan det bli hur mycket oväder som helst, men vin lider vi inte brist på.
Först ut var en Dolcetto. Den kom i novembersläppet. En flaska inhandlades som testobjekt.

2010 Dolcetto di Dogliani Poderi Luigi Einaudi
Den här producenten gör tre olika viner på druvan Dolcetto. Det här är deras Dogliani Superiore "Vigna Tecc", som letat sig till Systembolagets hyllor. Producenten håller till i Dogliani någon mil öster om Cuneo.

Druvan är till 100% Dolcetto. Vinstockarna är planterade mellan 1937 och 1984. Till den här dolcetton har man använt de äldsta.
Vinet har fått jäsa  på rostfria ståltankar, för att sedermera få en uppfostran på lite större ekfat i ett år, innan det slutligen buteljerats. Två månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Färgen är mörkt rubinröd med lite violetta stråk.

Vi möts av en fruktig doft, där de mörka körsbären och de nyplockade skogshallonen tränger sig längst fram. En ton av violer ligger som en fond i bakgrunden. Lite örter gör doften riktigt trevlig.
I gommen får vi ett slankt och stramt vin. Frukten drar mer mot röda bär än vad vi kände i doften. Gott om örter och mineraler i mellanpartiet. Avslutningen är medellång och där får frukten sällskap av mandlar, jordiga mineraler och lite härlig lakrits.

Ett bra matvin, som Dolcetto så ofta är. Enkelt, okomplicerat och drickvänligt. Visst vi har smakat bättre, men det är trevligt, hyggligt gott och gör sitt jobb. Vi kan gott och väl tänka oss att köpa det igen.

Priset på SB är 129 kr.

Betyg 3+

Vin nr två den här kvällen blev ett vin från Sardinien.

2010 Montessu, Isola dei Nuraghi.
Producent är Agricola Punica, som startades 2002. Ett samarbetsprojekt mellan Sassicaia och det lokala kooperativet Cantina Santadi.
 Det är Sassicaias förre vinmakare Giacomo Tachis idé att här på Sardinien utveckla viner på en bas av carignano, det lokala namnet på den sydfranska druvan carignane. Tachis anser att förhållandena här är sådana att carignano med kompetent vinifiering kan ge viner som kan mäta sig med all världens cabernet- och merlot-viner. Vi får se om detta stämmer.

Montessu är gjort på 60% Carignan och 10 % vardera av druvorna Cabernet Franc, Syrah, Merlot och Cabernet Sauvignon.
Musten fermenterades med skalkontakt i en temperatur på 25 till 30°C. Vinet genomgår malolaktisk jäsning och lagras sedan på använda franska ekfat i 15 månader.

Det doftar av mörka bär, örter och en lätt blommighet, som drar åt violhållet. Vi dricker var sitt glas på fredagen och har med oss resten till goda vänner på lördagen. Doften har samma inslag av mörk frukt, örter och viol, men är påtagligt kraftigare dag två.

I munnen är den mörka frukten och örterna än mer påtagliga. Stor kraft, men även en viss elegans. Riktigt trevlig och då speciellt dag två, då elegansen tillsammans med fler nyanser blir mer uttrycksfull. OK, något riktigt stort vin blir det inte, men små trevligt och mycket pratvänligt. Dag två dricker vi det medan vi lagar mat tillsammans med våra vänner.
Mörk frukt: mörka körsbär, blåbär, svarta vinbär och solmogna björnbär, men det har också smugit sig med lite röda bär i form av hallon. Diverse trevliga örter. Pigg syra. Alerta tanniner som mjuknat en del sedan jag senast drack den här årgången. Medellång eftersmak med lite läder, lakrits och svaga toner av ek.

Betyg 4-

Priset på Systembolaget är 129 kr.