söndag 16 februari 2025

2019 Cascina Gentile Dolcetto di Ovada

 Jag startade i höstas ett miniprojekt som gick ut på att testa druvan Dolcetto. 

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: 
Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

2025 har jag fortsatt med dessa:

Ovada är ett distrikt med DOCG-status. Geografiskt ligger det i den sydligaste delen av Piemonte nästan på gränsen till Ligurien. Till Genua är det endast någon timmes bilresa. Vinerna ska vara gjorda till 100% på druvan Dolcetto. Regelverket säger: 
Mandatory maturation is 1 year starting on November 1st. If a vineyard (cru or sori) is mentioned on the label, a minimum of 13% alcohol content and 20 months of aging is required. This type of wine is released on the market on July 1st in the second year followong the harvest. If 'Riserva' is mentioned on the label, a minimum 24 months is required and earliest release date is November 1st.
I början på 1960-talet planterade Giovanni Gentile sin vingård i området Capriata d´Orba. Byggde bostad och vinkällare med utsikt över ägorna och tog namnet "Cascina Gentile". 1984 tog sonen Giuseppe över ansvaret. Han införde ett miljötänk med begränsning av syntetiska kemikalier och att integrera odlingarna med naturen. 2009 var det brorsonen Daniele Oddone som tog över ägandet. Verksamheten växte så att den idag omfattar tio vingårdar på inalles 18 ha. Från 2015 har dom även en vingård nära Tortona, där dom gör sin Timorasso. Alla vingårdarna drivs efter ekologiska principer. Endast egna druvor används.

Hundra procent Dolcetto och alla druvorna kommer från vingården "Cascinotto" i Capriata d´Orba. Daniele pressar druvorna mjukt och gör därefter skalmaceration i 7-10 dagar. Vinet jäser vid omkring 25 grader och pumpas runt var 6:e timme. Efter avslutad jäsning mognar vinet i rostfria tankar i 12-18 månader. Vinet varken filtreras eller genomgår klarningsprocess. Efter tappning på flaska mognar vinet minst ytterligare ett år i Cascina Gentiles vinkällare innan det släpps till försäljning.

Mina tankar om årgång 2017 kan du läsa här.


Färgen går i en intensiv mörk rubinröd nyans med lite violetta toner. 
Doften inleder med lite läder och höstlöv. Frukt och bär tar ganska så omgående kommandot. Det är en blandning av såväl röda som mörka bär. Här finns också några små nypor örter och kryddor liksom aningens stenkross.

I munnen är det kraftigare än många andra viner gjorda på Dolcetto. Medelfylligt och friskt med en härlig mörk frukt, där björnbär, blåbär och blåa plommon är de främsta markörerna. Visst finns här precis som i doften ett inslag av lite ljusare bär såsom syrliga jordgubbar och hallon. Några små nypor örter och kryddor bygger på den rätt så komplexa smaken. 
Eftersmaken är medellång. Den mörka frukten är med hela tiden, men i eftrsmaken tillkommer mandlar samt en aningens bitter ton av körsbärskärnor.
Betyg 4-.
Priset på SB är 219 kr

n



fredag 14 februari 2025

2010 Barolo Marcenasco från Renato Ratti

 En eländig och gråkall söndag förgyllde vi med att till söndagssteken plocka fram en flaska Barolo.

Den intressanta historien kring legendariska Piemonte-producenten Renato Ratti startar 1965 när unge Renato återvänder från Brasilien där han jobbat med att utveckla Cinzanos lokala vintillverkning. Åter i Piemonte köper han genast en vingård tillhörande den klassiska byn La Morra. Vinet, som döps till Marcenasco, blir firmans och hela regionens första vingårdsbetecknade Barolo. När enologen Massimo Martinelli börjar hos Renato Ratti (1969) utvecklas firmans stil och kvalitet markant. De kortar ned fatlagringen med fruktigare viner som resultat. Idéen anammades även av Angelo Gaja och i regionen under 70-talet var detta revolutionerande eftersom normen var att lagra Barolovinerna uppåt 10 år innan buteljering.
Ratti lanserade i början av 70-talet ytterligare två viner, Conca och Rocche, från vingårdarna med samma namn. Numera finns även en fjärde Barolo "Serradinari". I deras portfölj finns även langhe Nebbiolo, Dolcetto, tre olika Barbera samt tre vita viner.
1988 avlider Renato och den nyligen examinerade oenologen sonen Pietro tar över verksamheten. Han har sedan han tog över driften hunnit bygga en helt ny vinkällare och renoverat vingårdarna.
Källa: Importören Vinovativas hemsida

Druvorna plockas i oktober och avstjälkas och krossas omgående. Musten får jäsa i sju dagar på rostfria ståltankar. Vinet får sedan mogna i närmare 24 månader på en blandning av 25 hl och 50 hl stora ekfat av slavonsk ek. Endast begagnade ekfat används. Tillsammans ger detta en barolo i lite modernare stil och som också blir tillgänglig lite tidigare.

En underbar Barolo, som befinner sig i ett riktigt bra drickfönster just nu.
I doften hittar vi till en början lite läder och jord, som rätt så omgående trängs ut av en frukt som signalerar såväl röda som lite mörkare bär. Här finns i små portioner lite örter och kryddor. En finstämd ton av rosor, krossat grus och nypon.

Vi smakar och konstaterar att vi har en barolo med några begynnande mognadstoner. En hyfsat slank och lite småstram dryck.
Vi noterar en fin frukt med körsbär, hallon, några smultron och tranbär i centrum. Inslaget av björnbär får representera det lite mörkare bärintrycket. Den ungdomliga frukten är något på retur och har övergåt mer till elegans. 
Små portioner av örter och kryddor tillsammans med nypon, rosor och några steniga mineraler märks framförallt i den medellånga eftersmaken. Tanninerna finns där, men är ordentligt avrundade och nafsar trevligt i munhålan. En angenäm syra ska också sättas upp på pluskontot.
Betyg 4+
Flaskan inköptes 2014 på SB. Jag betalade då 269 kr, vilket måste anses som ett bra pris med tanke hur vinet presterar idag.


tisdag 11 februari 2025

Bröllopsdag med hummer och champagne. 2013 Coeur de Cuvée från Vilmart.

 I lördags firade vi 40-årig Bröllopsdag. Lär tydligen kallas för Rubinbröllop. Det blev som de senaste 30 åren att vi firade med hummer och champagne. Dagen till ära valde jag en av våra absoluta favoriter från producenten Vilmart & Cie.

Min gode vän och fiskare Viking lämnade oss förra året, så i år beställde jag från en kompis i Fjällbacka. Skagerackhummer i stället för Kattegatthummer. Jag kan inte påstå att jag märker någon nämnvärd skillnad.


2013 Coeur de Cuvée. 
Detta är en av våra absoluta favoritproducenter. Vi har druckit de flesta av deras olika cuvéer. På den här länken kan du läsa lite mer om producenten.

Coeur de Cuvée är Vilmarts prestigechampagne. Den görs på en blandning av Chardonnay (80%) och Pinot Noir (20%), som vuxit på drygt 60 år gamla vinrankor. Den har fått ligga runt  tio månader på 228 liters stora ekfat innan den buteljerades. Den gegorgerades i december 2020, vilket betyder att den fått ligga på sin jästfällning runt sex år. Den fick då också en dosage på 7 g/l. 

Färgen går i en halmgul nyans. Det virvlar massvis av små fina  bubblor från botten på glaset.

Vi doftar och smakar och slår fast att detta är en champagne som trots sina dryga elva år från skörd alltjämt måste betraktas som tämligen ung och med många goda år framför sig. Med detta sagt så presterar den fantastiskt redan idag.
I doften hittar vi en fin samling av gula och gröna äpplen, några gula stenfrukter, rostat bröd, nötter, ostronskal, daggvåt grusgång, en del citrus, aningens banan och kaprifol. En frisk och ungdomlig doft som andas klass och elegans.

I gommen växer den ytterligare. Det här är helt enkelt förbaskat gott. Det mesta från doften återkommer i smaken. Äpplen, persika, aprikoser, nektariner, päron och en fin citruskompott bildar en underbar bas. Efterhand noterar vi rostat bröd, rostade mandlar och nötter samt skolkrita, aningens vitpeppar och honung.

Betyg 5-

Ge den två till tre år till och det blir en klockren 5:a. Den håller sedan toppformen i åtskilliga år till är ju något för den som har tålamod och god karaktär.



måndag 10 februari 2025

Årgång 2010 av Monte Ca Bianca från Begali och Las Flors från La Pèira

Förra lördagen tog vi farväl av två gamla bekanta. Båda från året 2010. En från Italien och en från Frankrike. Båda avslutar på topp!


Las Flors och producenten La Pèira upptäckte jag 2010. Det var då årgång 2006.  Jag blev helt hänförd och under tiotalet år var det en trotjänare hos oss. Allt från deras instegsvin Les Obriers de La Pèira, via kvällens vin Las Flors till prestigevinet La Pèira


2010 Las Flors från la Pèira
Jag har provat följande årgångar: 2006200720082009 och 2010. Samtliga årgångar har varit sagolikt bra. 

Historien om La Pèira startade 2004 då kompositören och musikern Rob Dougan köpte 11,6 hektar i Terrassez du Larzac i Languedoc. Ambitionen var att skapa ett vin som kunde mäta sig med de största i världen. Detta skulle uppnås med minimala skördeuttag, gamla vinstockar, klassiska druvsorter, en vinmakare från Chateau Margaux, högsta möjliga standard på utrustning samt fullständig dedikering.

Las Flors är gjort på druvorna Grenache (45%), Syrah (35%) och Mourvedre (20%). Det lagras till största delen i nya och begagnade Demi-Muids som är stora Barriquer om 600 liter.

Ett helt underbart vin, som jag vill påstå är helt på topp. Det kommer säkert hålla sig där ett antal år framöver, men det känns alltid roligt att fånga ett vin, då det är helt på topp.

Doften är stor, komplex och kraftfull. Den domineras av den solvarma, mörka frukten. Här finns gott om provencalska örter och pinjeträ, men också små delikata portioner av kakao, sötlakrits och violer/rosor.

I munnen är det kraftfullt med mogen mörk frukt: blåa plommon, mörka körsbär, solmogna björnbär och några hallon. Några nävar provencalska örter och kryddor känns tydligt. Finfin syra. Tanninerna har slipats av och nafsar lite smått i gommen, men tillräckligt för att bjuda ett försiktigt motstånd. 
Eftersmaken är lång med mera solvarm mörk frukt. Örterna tar för sig än mer och kompletteras med mörk choklad, sötlakrits och aningens rosor.
Ett alldeles underbart vin
Betyg 5-
Jag köpte den här flaskan på SB 2013 för 319 kr. Idag går den inte att hitta hos SB. 



2010 Monte Ca` Bianca från Begali.
Strax söder om Pedemonte i den klassiska Valpolicelladalen ligger den lilla byn Cengia. Där finner man producenten Lorenzo Begali som tillsammans med sin fru Adriana, dotter Tiliana och sonen Giordano driver denna anrika gård. Här har man producerat vin sedan början av 1900-talet. Dom släppte sin första amarone i och med årgången 1986. Sex olika viner producerar dom och däribland två amarone.

Det har gått nästan 10 år sedan jag besökte vingården. Du kan läsa om det minnesvärda besöket på den här länken.


Monte Ca Bianca är den Amarone som flest gånger har erhållit 3 Glas i den italienska vinbibeln Gambero Rosso. Den har i det närmaste prenumererat på den utmärkelsen. 

Druvblandningen är 40% Corvina, 35% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Osoleta. Corvina och Corvinone kommer just från en vingård med samma namn som vinet, beläget en liten bit från huvudgården. Vinet har legat nästan 48 månader på ekfat (30% i stora ekfat och 70% i 225 l barrique). Slutligen ytterligare åtta månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Det har gått nästan femton år sedan druvorna skördades, vilket en inte kan tro. Vinet har en enastående friskhet och fräschhet. Just detta är väl lite av Ca Biancas signum att det kräver en ordentlig ålder (10 år) för att riktigt bjuda upp.

Så fort korken dragits ut slår en charmerande och rätt så intensiv doft emot oss. Mörk frukt, lite örter, torkad frukt, kakao och aningens violer. Vilken utveckling vinet gått igenom. 2015 när jag första gången drackårgång 2010 var doften ytterst försiktig och diskret. Idag tio år senare är doften omedelbar och ett rent och skärt nöje att bara sitta och sniffa på.

Smaken är formidabel och här kombineras kraft och intensitet med komplexitet och elegans. En sagolik amarone helt enkelt.
Mörka körsbär, blåa plommon, några hallon och björnbär bildar en underbar fruktbas, som byggs på med några örter och kryddor. Finfin syra och behagliga tanniner ger sig också tillkänna. Avslutet är långt och utdraget med mera mörk frukt, några örter, katrinplommon och unset russintoner, men framförallt mörk bitterljuv choklad, någon droppe espresso och körsbärskärnor.
Ja jisses vilken amarone detta blivit!! Du som har några flaskor behöver inte ha bråttom. Den här amaronen kommer bjuda på magi i många år till.

Betyg 5-











tisdag 28 januari 2025

Filmfestival och champagne

Göteborgs Filmfestival har tagit sin början. Vi har med åren blivit bekväma, så nu mera åker vi inte upp till Göteborg och kämpar i köerna till biograferna utan vi har löst ett Digitalt pass och ser det mesta på TV:n hemmavid. I torsdags var det premiär och de goda vännerna V och A var på besök. Vi startade kvällen med en skaldjursmiddag och champagne. Vi fortsatte sedan med filmen "Beating Hearts". Bra film och story samt väldigt bra skådespelarprestationer, men i mitt tycke lite många våldsamma scener.

Paul Sugot är en producent vars champagner jag drack för första gången 2023 och jag föll pladask för dom. Du kan läsa mina tankar genom att klicka Grand Cru Blanc de Blancs Vieilles Vignes Brut, som är en blandning av tre årgångar eller på 2010 Grand Cru Blanc de Blancs Vieilles Vignes Extra Brut .

Brigitte Beaufort är en helt ny bekantskap


Grand Cru Blanc de Blancs Brut från Pauk Sugot.

Vi dricker deras årgångslösa (NV) Grand Cru Blanc de Blancs, som det görs runt 5000 flaskor av. Chardonnay-druvorna har vuxit på vinstockar som är mellan 48 och 113 år gamla. Det är en mix av tre olika årgångar. I det här fallet 2009-2010-2011. Den har fått ligga runt tio år på sin jästfällning innan det degorgerades och fick då en dosage på 5 gr per liter.

Det här är riktigt förbaskat gott. Paul Sugots champagner växer för var gång vi dricker dom. 
Vi känner lätt bokna gröna och gula äpplen, lite persika, våta berghällar, rostat bröd och aningens citrus. Bra syra och med et avslut, där honung och kaprifol dyker upp. Lättdrucket och med en fin karaktär.
Betyg 5-.
Min flaska är köpt genom fanwine och jag betalade 482 kr per flaska när vi fyllde på vårt lager 2024. På SB är priset 672 kr.

2011 Passion Brigitte Beaufort

Champagne Brigitte Beaufort är ett familjeägt företag, som grundades 2008. Dom äger 4 ha runt byn Bouzy. Brigitte Beaufort driver verksamheten ihop med sina två barn Ann-Louise och Pierre-Herbert. Dom har påbörjat en omställning till organisk-biologiskt jordbruk. Dom producerar årligen runt 6 000 flaskor.

Vi dricker deras flaggskepp Passion från 2011. Den är gjord på mixen Pinot Noir (75%) och Chardonnay (25%). Den har fått ligga på sin jästtfällning i cirka 9 år och degorgerades i juni 2021, då den fick en dosage på 4 g/l. 

Färgen går i en djupare guldgul nyans.
I den friska doften hittar vi gula och röda äpplen, smultron, syrliga jordgubbar, gott om rostat bröd, aningens citrus samt toner från våta granithällar.

I munnen har den en härlig friskhet samt en viss elegans. Det är en champagne som lämnat det riktigt ungdomliga stadiet och fått en del mognadstoner. Det startar med en samling mogna äpplen gula-gröna-röda. Här finns en del citrus som tillsammans med rostat bröd, nötter, några röda bär och steniga mineraler bildar ett gott fundament. Syran är riktigt trevlig. I avslutet får vi ett bitterljuvt avslut av blodgrape.
Betyg 4+
En knapp femhundring gick den på för två år sdan, då jag köpte den.


måndag 20 januari 2025

2023 Dolcetto d´Alba från Principiano

 Jag startade i höstas ett miniprojekt som gick ut på att testa druvan Dolcetto. 

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: 
Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

2025 har jag fortsatt med dessa:

Nu ska jag testa en mycket ung Dolcetto från en producent jag aldrig druckit något av tidigare.


Ferdinando Principiano tog över familjens vinodlingar efter sin far i början av 90-talet. Han var starkt influerad av den moderna vinmakningsfilosofi som nyligen hade gjort sitt intåg i Piemonte. Syftet var att producera Baroloviner som tilltalade en bredare publik. Med hjälp av modern teknisk utrustning och nya franska ekfat i källaren skulle nebbiolodruvan tämjas att leverera tät och saftig frukt med kraftiga men mjuka tanniner. Ferdinando blev snabbt en framstående ambassadör för det nya Barolo men efter ett tiotal år började han, trots att hans viner blivit en kommersiell succé världen över, tvivla på att han valt rätt väg. Han upplevde att samtidigt som vinerna vunnit i omedelbar publikvänlighet hade de förlorat kontakten med sitt ursprung och sina traditioner. Ferdinando började därför långsamt svänga sin filosofi mot en mer traditionell stil, samtidigt som han införde naturligt hållbara odlingsprinciper i vinmarkerna. Idag, nästan femton år senare, är alla små ekfat sedan länge borta i källaren hos Principiano och fokus har flyttats från modern teknik till tradition och respekt för naturen. Ferdinando Principianos resa har gjort honom till frontfigur och inspiratör för många nya traditionalister i Barolo, en rörelse mot naturliga viner framställda utan bekämpningsmedel, med respekt för områdets traditioner och med så lite tillsatt svavel som möjligt. Allt för att vinerna ska förmedla druvornas mest nyanserade sidor från Barolos unika terroir.

Så här står det på importörens hemsida:                   Rött vin. DOC Dolcetto d’Alba. 100% dolcetto från stockar planterade 1960, 1989 & 2011 i områdena Sant’ Anna och Montagliato söder om Monforte d’Alba. Jäsning utan tillsatt jäst eller svavel följt av två veckor på druvskalen. Mognadslagrat på ståltank i 6 månader. Buteljerat i april 2024. Odlat helt utan kemikalier. 12% alkohol. Innehåller sulfiter. Drick 2024-2027. Serveringstemp: 14°C. Karafferas: Nej.

Ett mycket ungt vin med en en härlig friskhet och en ung nästan lite josig framtoning, där bären står i centrum.
I doften hittar vi mörka körsbär, blåbär, hallon, lite violer och örter samt en fin ton av svartpeppar och aningens krossat grus.

I munnen känns körsbären syrliga och inte lika mörka som doften antydde. Vi noterar ävn slånbär, tranbär, några lingon och hallon. Härlig syra och snälla väluppfostrade tanniner. I den medellånga eftersmaken återkommer bärsmaken fast nu i sällskap av lite blyga violer, steniga mineraler, aningens peppar samt en mineralsälta i avslutet.


Vi drack vinet till en lokalt producerad köttkorv och med rotmos gjort på de sista av våra egna rotfrukter. 
Jag tycker att Dolcetto går väldigt bra tillsammans med den svenska husmanskosten. Så även denna gång.

Visst är det ett okomplicerat och kanske inte det elegantaste vinet vi druckit, men det finns en härlig charm i den unga, friska och josiga frukten som vi verkligen uppskattar.

Betyg 4-

Vi köpte en låda från Caviste Vinhandel som innehöll två flaskor vardera av 
- 2023 Dolcetto (155 kr)
- 2022 Barbera 195 ( kr)
- 2020 Barolo del Comune di Serrlunga d´Alba (345 kr)


tisdag 14 januari 2025

2023 Montesei Soave Classico från Le Battistelle

 Jag är ju född i Göteborg med en pappa uppvuxen fem mil norr om Göteborg och en mamma född och uppvuxen fem mil söder om Göteborg. Det är på hennes föräldrahem som vi för snart 40 år sedan byggde vårt hus. Fisk och skaldjur har alltid varit lite av favoritmaten. Vi fick nästan detta med modersmjölken, då min morfar var s k hemmafiskare och mina föräldrar gärna la både nät och hummertinor när möjligheten gavs. Ett par gånger i veckan serverades diverse olika fiskrätter. Helstekt rödspotta och kokt torsk med skirat smör var favoriträtterna. Dessa var också på 50- och 60-talet mycket billiga att köpa. 
Men aldrig serverades det lutfisk till jularna eller vid något annat tillfälle för den delen heller. Hustrun däremot är uppvuxen med lutfisk som en del i sin jultradition. Våra vänner S och M har ett liknande förhållande till lutfisk, så några dagar in på det nya året brukar vi träffas. Kvinnorna tillagar lutfisk medan vi män lagar en fiskgratäng.  Just den här dagen inföll igår.

Jag valde ett enkelt soave vin, där de milda och kanske lite försiktiga smakerna vet sin plats och låter fiskrätten få spela den huvudroll den förtjänar.

Vi hittar Le Battistelle runt den lilla byn Brognoligo i hjärtat av Soave. Druvor har familjen odlat sedan det sena 1800-talet, men 2002 beslutade sig ägarna Gelmino och Cristina Dal Bosco att inte längre sälja druvorna till det lokala kooperativet utan att istället göra vin under egen etikett. Dom äger 9 ha som är fördelade på många små vinfält på kullarna runt Brognoligo. De odlar endast druvan Garganega.
Produktionen ligger på cirka 40 000 flaskor fördelade på fyra torra vita viner samt en liten produktion av husets desertvin och en Spumante. De flesta av deras viner dyker då och då upp på Systembolaget. I skrivande stund är det endast Montesei som finns tillgängligt på SB, men endast några enstaka flaskor i 20-talet butiker.

Jag har tidigare skrivet om deras prestigevin I Rasoli (årgång 2019) och Rocco del Durlo (årgång 2018).

Vinet vi dricker ikväll är deras instegsvin, som precis som alla deras andra viner uteslutande är gjord på druvan Garganega, som vuxit på vinstockar med en ålder upp till 80 år.
Druvorna avstjälkas och pressas försiktigt. Jäsningen äger rum på ståltankar och varar i cirka 15 dagar. Vinet får sedan ligga på jästffällningen runt 4 månader innan det buteljeras. Ytterligare en månads lagring på butelj innan det släpps ut på marknaden.

Färgen går i en blek halmgul nyans.

I doften känner vi gröna äpplen, lite citrus, någon gul stenfrukt, vita sommarblommor samt en tydlig och inbjudande ton av grusade trädgårdsgångar.

Vi tar en klunk och njuter av den härliga friskheten i det här unga Soavevinet. Mycket av det vi kände i doften kommer tillbaka i gommen: gröna äpplen, aningens citrus, persika, aprikoser, en liten lätt blommighet och inte minst den steniga mineraliteten. Lättsamt och lättdrucket med en trevlig syra. Medellång eftersmak med mera gröna äpplen och citrus. I avslutet en läcker mineralsälta.

Ett enkelt och gott vin. Lättsamt och nästan klunkbart, men ändå med en bra karaktär.

Betyg 4-

Jag köpte den här flaskan i höstas på SB. 148 kr känns som ett riktigt bra pris.


söndag 12 januari 2025

2020 Bricco Mollea, Dogliani från trediberri

Jag startade i höstas ett miniprojekt som gick ut på att testa druvan Dolcetto. 
Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: 
Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

Min tanke är att under 2025 fortsätta att granska Dolcetto lite närmare. Först ut blir en Dolcetto från Dogliani (DOCG).

Det här är ett relativt ungt vinföretag som såg dagens ljus 2007. Nicola Oberto hans far Federico och deras vän Vladimiro Rambaldi köpte ett vinfält på 5 ha beläget i den lilla byn Berri, inte så långt från floden Tanaro. Vi hittar byn Berri strax väster om La Morra och vi är då så långt västerut vi kan komma i vinområdet Barolo. 
Deras första Barolo släpptes 2011. Idag omfattar Trediberri 10,5 ha. Förutom de ursprungliga 5 ha har dom även köpt 2,8 ha i Rocche dell´Annunziata och Torriglione, där dom odlar Nebbiolo, Barbera och Sauvignon Blanc samt ytterligare 3 ha i Vicoforte (längst söderut i Langhe), där dom odlar Nebbiolo och Dolcetto.
Odlingarna drivs efter ekologiska principer.
Etiketterna är skapade av konstnären Pierflavio Gallina. Vid vårt besök i Piemonte 2018 träffade vi honom. En ödmjuk och mycket sympatisk man.

Detta är ett vin gjort uteslutande på druvan Dolcetto, som vuxit på vinfältet "Bricco Mollea" i Vicoforte. Vinrankorna är planterade på 1950-talet och 1970-talet. Just det här vinfältet arrenderade dom 2019-2021.
Jäsningen äger rum på cementtankar och varar i cirka 10 dagar. Den malolactiska jäsningen äger rum på cementtankar och ståltankar. Vinet får därefter vila upp sig i några månader på fat gjorda av cement, stål och plast innan det buteljeras, vilket vanligtvis sker i april/maj året efter skörd.
Färgen går i en granat röd nyans.

I den friska doften hittar vi mörka bär, en liten kryddighet, några örter, krossat grus, aningens lakrits och lite violer. Inte så stor, men ändå väldigt trevlig.

I gommen känns vinet hyfsat slankt och väldigt fräscht. De mörka bären startar igång upplevelsen med mörka, syrliga körsbär, hallon, tranbär, blåbär samt några droppar granatäppel juice. Kryddor och örter förhöjer smakintrycken, där vi särskilt noterar tonerna av svartpeppar. Bra syra och snälla väluppfostrade tanniner. Medellång eftersmak, där såväl den mörka frukten som kryddorna återkommer. I eftersmaken tillkommer också violer, lakrits och steniga mineraler.

Betyg 4. 
Detta är en riktigt bra Dolcetto. Köpt på SB för 179 kr för snart tre år sedan. Nu verkan den slutsåld. 



torsdag 9 januari 2025

2019 Marge, Celler L´Encastell

Den typiska Västkustvintern har slagit till. Snöblandat på morgonen så att snön lägger sig. Regn på eftermiddagen så att allt blir slask. Vi toppar sedan det hela med storm upp till 30 sekundmeter i byarna. En trettondag som heter duga.

Vi kämpar på med en kortare promenad. Hemkomna så tänder vi en brasa och häller upp ett glas rött från en flaska som öppnades igår.

Celler de l´Encastell är en litet familjeföretag i utkanterna av den lilla byn Porrera. Odlat druvor har familjen gjort här under många år och sålt dom till det lokala kooperativet. 1999 tog Raimon Castellvi och hustrun Carme Figuerol  beslutet att producera vin under eget namn.

Vingården Celler de L’Encastell ligger inom området för appellationen DOQ Priorat i provinsen Tarragona i sydvästra Katalonien. Deras verksamhet omfattar tre mindre egendomar med totalt 7,2 hektar av vinfält där de mikroklimatiska förhållandena varierar men jordmånen är i huvudsak skifferjord. Denna skifferjord som innehåller en hög andel av järnoxid kallas lokalt för ”llicorella”. De tre vinodlingarna är ”Mas d’en Caçador”, ”Mas d’en Ferran” och “Els Arbres”. De odlar även en mindre andel av cabernet sauvignon, merlot och syrah. Carmen och Raimon sköter om allt själva på deras lilla vingård, allt från arbetet på vinfälten till vinmakandet och marknadsföringen.
Källa: Hitta vin med Wine Group Sweden
Druvmixen varierar mellan åren. Den domineras alltid av Grenache och för 2019 är blandningen: Grenache (60%), Carignan (10%), Merlot (20%), Cabernet Sauvignon (15%) och Syrah (5%). Dessa har vuxit på de branta sluttningarna på vinfälten MAS D´EN FERRAN och ELS ARBRES. Druvorna har avstjälkats och sedan fått macerera med skalen i runt 15 dagar. Jäsningen har ägrt rum på stålfat. Vinet har sedan fått tillbringa ett år på delvis nya fat av amerikansk ek och delvis på fat som använts en gång tidigare till deras vin Roquers de Porrera.
Marge är namnet på de stenmurar som utgör Priorats terrasser och därmed fått ge namn åt det här vinet. Mycket passande med tanke på hur vinfälten ser ut, där druvorna till Marge växer.

Vårt möte med producenten i Priorat kan du läsa om här. Tidigare årgångar vi druckit kan du läsa om genom att klicka på resp årtal 
20142016 och 2017.

Nu dricker vi alltså årgång 2019, som lämnat det riktigt juvenila stadiet bakom sig, men utan att ha kommit i mognadsstadiet, Visst finns här några begynnande mognadstoner, men det har kvar några år till att vara fullmoget.

Färgen går i en djup rubinröd nyans med några violetta stråk.

I doften känner vi en tydlig lite varm mörk frukt, en del örter och kryddor, inslag av mineraler typ skiffer, järn och grus samt aningens rosor och violer.

I munnen känns det friskt och med en rätt så intensiv frukt bestående av björnbär, skogshallon, några svarta vinbär och mörka körsbär. Vi noterar också tydliga örter och kryddor: svartpeppar och aningens kardemumma. Här finns en trevlig syra och även småbitande tanniner. Eftersmaken är medellång och dår får frukten sällskapa med mörk choklad och aningens kaffe. 
Det finns en väldigt fin balans mellan smakerna, syran och tanninerna.
Riktigt gott!
Betyg 4
Min flaska är privatimporterad och jag betalade runt 22 euro inkl frakt och skatt.
Det brukar dyka upp i beställningssortimentet då och då.

tisdag 7 januari 2025

2023 Thalassitis Assyrtiko från Gaia

Vi hade förärats en flaska vin från Grekland av våra vänner C och M. I fredags när kräftstjärtar och pasta stod på menyn var det ett bra tillfälle att testa den.

Just Assyrtiko tycker jag ger ett mycket trevlig och gott vin till diverse fisk- och skaldjursrätter.

Producent är Gaia Wines, som startades 1994 av Yannis Paraskevopoulos och Leon Karatsalos. Idag äger dom två vinerier. Ett i Nemea Peloponnese och ett på Santorini. 
På Santorini ligger vineriet på öns östra sida mellan byarna Kamari och Monolithos. Här gör dom sju olika varianter på druvan Assyrtiko varav ett sött har som namnet Vinsanto.
Vineriet i Nemea ligger i byn Koutsi på 550 m ö h. Vissa av vinfälten ligger på en ännu högre höjd. Här odlar dom i huvudsak den röda druvan Agiorgitiko, men också Syrah samt de gröna, lokala druvorna Moschofilero, Assyrtiko och Roditis Alepou.

Vinstockarna på Santorini har aldrig angripits av vinlusen (phylloxera). Troligen beror detta på den vulkaniska jordmånen, vattenbristen och de torra, heta somrarna.

Vinet är uteslutande gjort på druvan Assyrtiko, som vuxit på vinfälten i Episkopi, Akrotiri och Pyrgos. Vinstockarna har en ålder på cirka 80 år.
Musten har fått jäsa på ståltankar. Vinet har fått vila på sin jästfällning i cirka fyra månader på ståltankar innan det buteljerades.

Färgen går i en ljusare citrongul nyans med några lite ljusgrönare toner.
En mycket trevlig och inbjudande doft med tydliga inslag av citrus, örter, pinjeträd, krusbär och stor mineralitet som för tankarna till såväl krut som nygrusade trädgårdsgångar. Det finns också en försiktig arom av kaprifol som letar sig fram på sluttampen. 

I gommen är det torrt, friskt och nästan lite krispigt. Citrus, gröna äpplen, pinjeträd och den höga mineraliteten (grus, järn, vulkanjord) dominerar, men efterhand dyker det också upp lite persika, aningens honung samt krusbär och någon floral ton.
Visst är Assyrtiko en underskattad druva.
Betyg 4-

Just det här vinet finns inte på SB. Samma producent, Gaia, har ett vin "Wild Ferment" i två olika årgångar på SB. Årång 2021 kostar 295 kr och årgång 2022 kostar 349 kr.
Domaine Sigalas Assyrtiko 2022 kostar på SB 329 kr. Jag drack det vinet för dryga sex år sedan i årgång 2016 och tyckte det var bra. Läs här.
En budgetvariant som inte alls är så tokig är Assyrtiko Alepotrypa Vineyard, 2023 för 139 kr.
Jag skrev om det vinet i årgång 2021 för två år sedan. Det kan du läsa om här.

lördag 4 januari 2025

Nyårsviner: Champagne och Amarone Riserva. Elodie D och Zenato.

Det har varit ett litet annorlunda Jul- och Nyårsfirande för oss i och med att hustrun fick lunginflammation lagom till Jul. Pencillinet verkade snabbt, så återhämtningen har gott förvånansvärt snabbt. Vi har har tagit det lugnt och varit mycket för oss själva. På Nyår blev det hummer samt Västerbottensost toppad med löjrom. Ett glas champagne blev det också samt en avslutning med någon hårdost samt ett glas amarone. Ni förstår att det inte gått någon större nöd på oss, men just när diagnosen kommer och penicillinet behövs ta intravenöst så blir det en påminnelse om att mycket kan förändras snabbt samt att en ska vara tacksam för en fantastisk vård.



Blanc de Blancs från Elodie D.
Det här är en champagne som jag upptäckte för några år sedan och blev mycket förtjust i. Även några andra av hennes cuvéer har imponerat på oss. Det blev ett blogginlägg för snart fem år sedan. Mina tankar från dert tillfället kan du läsa här liksom om här om hennes Cuvée Pierre.

Familjen Desbordes dvs D:et i champagnen  Elodie D har en lång historia som vinbönder i byn Eceuil. Det hela tog sin början 1692 ungefär samtidigt höll Dom Perignon på i klostret Hautvillers  med att förfina champagnemetoden. Familjen Desbordes odlingar ligger bara några kilometer därifrån.

Åtta obrutna generationer senare var det dags för Elodie att ta över familjefirman. De senaste 80 åren har det varit kvinnor som haft ansvaret för familjefirman. Elodie har introducerat biodynamiska och ekologiska odlingsmetoder. Traktorer har hon skrotat och istället används numera bara hästar i den 10 ha stora vingården. Elodie D är certifierat som Haute Valeur Environnemental (HVE) och Viticulture Durable (VDC).

Den här champagnen är gjord helt och hållet på druvan Chardonnay. Basårgången är från 2013 och så finns det runt 20% reservvin från 2012. Reservvinet har lagrats i åtta månader på ett stort ekfat.
Det har fått ligga runt sju år på sin jästfällning innan den degorgerades och gavs en dosage på 7g per liter.

En mycket pigg och frisk champagne och som dricks alldeles förträffligt just nu.

Här finns en frisk doft som domineras av grön/gula äpplen, mogna päron, gula stenfrukter samt nygrusad trädgårdsgång.

I munnen är det friskt med en bra syra. Mycket från doften går igen i smakerna såsom grön/gula äpplen, mogna päron, lite citrus, persika och aprikoser, men här finns också mariekex, nötter, steniga mineraler, aningens krita och fläderblommor sant unset honung.

En riktigt hygglig champagne. Riktigt stor blir den aldrig, men kan säkert utvecklas en del de närmaste 2-3 åren. 
Betyg 4
Köpt i SB:s beställningssortiment och den kostade då 389 kr, vilket måste anses som ett anständigt pris för en så här bra champagne.


2009 Amarone Riserva från Zenato.
Den här flaskan inköpte jag 2016, då jag hade ambitionen (vilken jag uppfyllde) att ha druckit samtliga av de Amarone (52 st) som Henrik Ungerth har i boken "Mina Favoriter". En bok jag recenserade 2012. Den intresserade kan läsa recensionen här.

Zenato är en av de större producenterna med sina ca 2 miljoner flaskor, varav amarone utgör ca 10 procent. Det hela började 1960, då Sergio Zenato byggde vidare på familjetraditionen och grundade vingården Zenato vid San Benedetto di Lugana vid Gardasjöns sydostligaste hörn. I Valpolicella äger man 30 ha i Sant Ambrogio samt köper druvor från San Pietro in Cariano, Fumane och Illasi.
I Zenatos portfölj finns två amaronevarianter, ripasso, superiore, recioto samt några IGT-viner. Dom producerar dessutom DOC-viner från Bardolino, Garda och Lugana. 

Zenatos "vanliga" amarone har jag druckit ett flertal årgångar av bl a dessa  201020112012 och 2014
Deras Riserva har jag endast druckit en gång(2016) och det var samma årgång, som den vi dricker i kväll

Den här amaronen görs endast de år då druvorna håller tillräckligt hög kvalitet. Druvblandningen är Corvina (80%), Rondinella (10%) och Oseleta (10%). Druvorna har vuxit på vingården Costalunga i Sant Ambrogio.
Druvorna får ligga och torka i närmare 4 månader innan de vinifieras. Vinet får sedan ligga till sig i nästan fyra år på 75 hl stora fat av Slavonsk ek.


Ett enastående vin med ordentligt tryck i frukten. Kraftigt och stort djup, men samtidigt väldigt balanserat.

En stor doft av mörk frukt sprider sig i rummet direkt efter korkdragning. Vi noterar även toner av läder, några små nypor örter och kryddor. En del kakao och aningens torkad frukt

Vi tar en första liten klunk och gommen fylls av en ljuvlig mörk frukt bestående av söta, mörka körsbär, mogna björnbär, några hallon och en del blåa plommon. Mums!
Här finns också några små nypor av örter och kryddor. Lite torkad frukt typ katrinplommon, fikon och dadlar. Russinen lyser med sin frånvaro. Alltjämt en trevlig syra och tanninerna har rundats av och vi upplever dom som sammetslena.
På detta ett slut med en riktigt lång eftersmak. De söta, mörka körsbären återkommer. Nu tillsammans med mörk bitterljuv choklad, några droppar espresso samt körsbärskärnor. Lite sötlakrits kan vi också sätta upp på pluskontot. En liten vitpepparton nås vi av precis i avslutet.

Ett helt fantastiskt vin. Jag vill påstå att det är ett vin helt på topp. Jag tror inte det kommer utvecklas så mycket mer, men å andra sidan tror jag det håller sig i det här skicket i flera år till. Du som har några flaskor behöver inte ha bråttom.
Betyg 5-.
Minns jag rätt så betalde jag strax under 600 kr vid köp från en dansk vinhandlare någon gång under 2016.