torsdag 23 oktober 2025

Ett återbesök på restaurang DoMa.

För någon vecka sedan hade vi några "kulturdagar" i Stockholm. Vi såg Tosca på Folkoperan. En fantastisk föreställning. Dagen därpå vandrade vi ut till Waldemarsudde och utställningen med verk från Rackstadkolonin-"Stämningsmåleri, Konsthantverk&Design". Det fanns också en separat utställning av Christian Skredsvig. Den föll mig verkligen i smaken.

Vi hann också med Jon Fosses monolog "Så var det" på Stadsteatern framförd av Leif Andrée. Riktigt, riktigt bra. Fantastiskt skådespeleri.

Vi avslutade torsdagskvällen med ett återbesök på restaurang DoMa. Du kan läsa om vårt första besök för fyra år sedan här. DoMa har nyligen infört ett nytt koncept, där dom i matsalen har två olika menyer att välja på. Den "Klassiska" eller "Säsongen". Vi valde att njuta av deras "Sensommarmeny".

Vi startar med ett glas Champagne. 

Det blev var sitt glas av Chartogne-Taillet och deras Sainte Anne. En alldeles ljuvlig dryck.
En klasssisk producent som varit aktiva i den lilla byn Merfy sedan 1683. Vår champagne "Sainte Anne" är gjord på 50% Chardonnay, 40% Pinot Noir och Meunier 10%. Basåret är 2022, vilket betyder att ungefär 50% kommer från det året resten är s k reservvin som är från skördarna 2015-2020. Vinet buteljerades i januari 2023 och fick sedan ligga på sin jästfällning fram till januari 2025 då det degorgerades och fick en dosage på 2,5 gr.
Frisk och torr med inslag av gul/gröna äpplen, lite citrus, tropiska frukter, mandlar, brioche, ostronskal och på sluttampen kaprifol och unset honung. En stor elegans vilar över hela anrättningen. Jäkligt gott helt enkelt!

Servering nr 1
Vi serverades till champagnen en "Caviarstrut" gjord på svensk störrom med libbsticka och knipplök. Så gott!

Servering nr 2 
 "Jordärtskockskrisp" med Wrångebäcksost & lingon. De friska lingonen tillsammans med den underbara ostsmaken och den lilla sötman från jordärtskockorna blir en så läcker anrättning.

Vi serverades till detta ett svenskt vin.

2024 Pure Thora Vingård.
Långt ut på Bjärehalvön och inte så långt från Torekov ligger Thora Vingård. Den grundades 2014 av Heather och Johan Öberg. Den drivs efter ekologiska principer med biodynamiska inslag och omfattar idag 11 ha. Vinmakarparet Emma Berto och Romain Chichery bidrar med stor erfarenhet från biodynamisk vinmakning. Så klart odlas Solaris men även bl a Chardonnay, Chenin Blanc, Pinot Noir, Gamay.
Vi serveras årgång 2024 av Pure. Ett vin gjort till 100% på druvan Solaris. Druvorna skördas för hand, avstjälkas och pressas varsamt. Jäsningen sker med naturliga jäststammar på ståltankar, där det också får ligga till sig i ca 10 månader innan det buteljeras. Vinet är ofiltrerat.
Ett ungt och friskt vin, där vi i såväl doft som smak hittar inslag av citrus, lite äpplen och päron, fläderblommor, krusbär, nässlor, några steniga mineraler och en liten diskret ton från örter. Här finns en härlig syra och en mycket bra balans. Det är alltid roligt när svenska viner levererar och det gör verkligen det här vinet.

Servering nr 3.

Bläckfisk med pepparot, äpple, sudachi & grädde. En spännande rätt med väldigt finstämda smaker.

2022 Chablis Domaine Tribut.
Et litet familjeföretag som äger 5 ha vinmarker. De ehåller till i byn Poinchy några km utanför byn Chablis.
En frisk och ungdomlig Chablis med gröna äpplen, fina citrustoner, viss nötighet, ostronskal och aningens krita. I eftersmaken noteras persika, någon tropisk frukt och aningens sälta. 
Riktigt gott!!

Servering nr 4

Dumpling. Blåmussla, fänkål, agretti, krondill & havsbuljong

2016 Rüdesheimer Berg Schlossenberg Riesling Feinherb från Kloster Eberbach.
Kloster Eberbach har en anrik historia som kan spåras till 1100-talet. Vingårdarna är belägna utefter floden Rhen i det som kallas Rheingau. Totalt förfogar dom över 230 ha vinfält.
Just den här vingården, som druvorna till det här vinet kommer från, har en lutning på 70%.

Vi njuter av den här läckra rieslingen till serveringarna 4,5 och 6.
I doften finns en finstämd ton av petroleum, som tillsammans med gula stenfrukter, lite citurs, gröna äpplen, krossat grus och aningens honung utgör de främsta attributen.
Smaken är medelfyllig, frisk och vinet har en bra syra. Mycket från doften går igen i smaken. Äpplena känns mer gula. En fin citrussamling, persika, aprikoser, steniga mineraler och aningens honung. I avslutet finns både en finstämd sälta och aningens fruktsötma som visar på den stora komplexiteten i det här vinet. Elegans och balans utgör honnörsorden!

Servering nr 5.
Havskräfta & Kalvbräss med mandel pupurkål & sauce vin jaune.
En ljuvlig rätt som även imponerar på oss Västkustbor som mer eller mindre är uppvuxna på Västerhavets läckerheter.


Servering nr 6.
Tomatvatten med zucchini, tomat, gurka & verbena.
Här rensar och nollställer vi smaklökarna på ett underbart sätt.


Servering nr 7.
Hjort med kantarell, majs, gulbeta, svarta vinbär & hjortsky.
En magisk rätt där smakerna verkligen gifter sig med varandra och de olika delarna bidrar till en helhet som är ja faktiskt magisk.


2015 Côte-Rôtie från Stephane Ogier

Familjen Ogier har bott i Ampuis i Norra Rhône i sju generationer.
I slutet på 80-talet började de göra vin under egen etikett. Fram till dess hade de sålt hela sin skörd till stora negocianter i området.

Stéphane Ogier studerade vin i Beaune och efter examen blev han 1997 involverad i familjeföretaget. Under några år jobbade han tillsammans med sin far Michel och 2003 tog han helt över ansvaret för vinmakningen. Stéphane har mark i Côte-Rôtie, Condrieu och Vienne, men även en del i södra Rhône, där bland annat frukten till vinet Côtes-du-Rhône ”Les Temps est Venu” kommer ifrån.

Källa: Importörens hemsida.

Det här vinet är i huvudsak gjort på druvan Syrah, men det innehåller en slatt Viognier. Druvorna kommer från deras 5 ha stora vinfält runt Ampier, där jordmånen är granit och skiffer. Odlingarna är ekologiska. Ungefär hälften av druvklasarna avstjälkas. Jäsningen äger rum på ståltankar. Vinet får sedan ligga till sig på 600-liter stora ekfat innan det buteljeras.
Färgen går i en mörk rubinröd nyans.
I doften hittar vi initialt lite läder och jord, men efter en kort stund i glasen känner vi mörk frukt, örter och kryddor, rått kött, järnfilspån och aningens violer.
I gommen är det inte längre ett ungt vin, men ändå inte fullmoget. Här finns en fin samling mörka bär på sin väg mot att bli mogna: mörka plommon, björnbär, blåbär och några svartavinbär. Vi noterar även lite vitpeppar, några örter, råbiff och i eftersmaken dyker det upp lite violer och lakrits.
Det finns en trevvlig och bra syra. Tanninerna finns där, men kanterna har slipats av och nu nafsar dom endast i munhålan.
Inte så ofta som vi dricker vin från norra Rhone. En kan fråga sig varför när det smakar så här gott. Ett perfekt vin till vilt!


Servering nr 8.

                                        Ängsyra sorbet med Svartvinbärsbladsgranité.


Servering nr 9.


       Smultronmaräng med kalvdans, jordgubbe, gatkamomill & Josefinkaka



Vi dricker till desserten en Beerensauslese från producenten Kracher i Burgenland. Vinet är till hundraprocent gjort på den röda druvan Zweigelt, där ca 60-70% av druvorna är botrytisangripna innan de vinifieras. Det har fått vila runt 12 månader på begagnade barriquer av ek innan det tappades på flaska. 
Färgen går i en ljusröd nyans.
Doften har en mycket tydlig arom av mogna jordgubbar, men här finns också toner av körsbär.
I gommen återkommer söta, mogna, mosade jordgubbar. Förstärkta med syrligheten av röda vinbär och syrliga körsbär. Ett helt ljuvligt dessertvin, som sitter som en smäck till vår fantastiska dessert.

Vi var ju här i våras och då avslutades måltiden med en fyrling madeira (vilket du kan läsa om här). Vår hänförelse över detta minns vår sommelier, så då får vi ett glas i år också. Den här gången var det en lite yngre (2014) från Cossart Gordon Bual Colheita. Härlig friskhet och torkad frukt, muscovadosocker, lite nötter och apelsin zest. Gott!

Godisbricka
Det hela avslutas med en Godisbricka med kola, praliner och några läckra kakor. Vi avstår kaffe, men tackar inte nej till ett glas Macvin du Jura från Domaine de La Tournelle.
Mogen chardonnay juice som blandas med en marc som destillerats på den egna vingården och sedan legat 6 år på ekfat. Själva blandning får ligga mellan 24-36 månader på begagnade ekfat.


I doft och smak hittar vi gula lite bokna äpplen, rostade valnötter, gula russin, persika, någon tropisk frukt och lite sherrytoner. Det har en en fin syra som balanserar perfekt mot sötman i drycken.

Sammanfattning.
Ja som ni förstår av ovanstående beskrivningar hade vi en fantastisk kväll på DoMa. Det här var nog vårt 5:e besök. Vi har hyllat DoMa efter varje besök, men det här med matsalen och Menyn "Säsong" är ytterligare en uppväxling mot restaurangvärldens storheter.
Fantastisk mat med så eleganta smaker att vi har svårt hitta ord som rätt beskriver denna underbara matresa. 
Vi valde deras Vinmeny. Jag kan ibland vara lite skeptisk mot vinmenyer, men hos DoMa fick vi full valuta. Oerhört trevliga och goda viner, som därtill var underbart matchade mot maten. Faktiskt också väl tilltagna mängder.
Servicen och personalen ska också berömmas. De gjorde det här till ett av våra bättre restaurangbesök!!




tisdag 14 oktober 2025

Chianti Classico Riserva Caparsino från 2017.

Det var dags att återuppta bekantskapen med vinproducenten Caparsa och deras chiantiviner. Vi gör det geniom att dricka en Riserva från 2017.

Chianti Classico DOCG
Precis som i så många andra vinregioner i Italien omgärdas Chianti Classico av en mängd regler. Nedan finns några av de viktigaste.
Geografiskt.
Druvorna måste vara odlade i någon av de nio kommunerna: Barberino Val d’Elsa, Castellina in Chianti, Castelnuovo Berardenga, Greve in Chianti,  Poggibonsi, Radda in Chianti, San Casciano Val di Pesa och Tavernelle Val di Pes.
Druvor.
Minst 80% måste utgöras av Sangiovese och de återstående 20 procenten ska vara Colorino, Canaiolo Nero, Cabernet Sauvignon and Merlot. Gröna druvor är förbjudna sedan 2006.
Kategorier.
Gran Selezione.
Druvorna kommer från vinproducentens egna gårdar. Kortaste lagringstid är 30 månader varav tre kan vara på flaska.
Riserva
Kortaste lagringstid 24 månader varav tre kan vara på flaska.
Chianti Classco.
Kortaste lagringstid är runt ett år eller till oktober året efter skörd.

Producenten Caparsa håller till runt byn Radda, belägen nästan mitt emellan Florens och Siena. Det hela tog sin början 1965 då Reginaldo Cianferoni köpte 10 ha som planterades med vinrankor. 1982 tog sonen Paolo över. En inriktning på ekologiskt jordbruk gjordes och hela vingården, såväl odlingar som vineriet, är idag organiskt certifierade. I deras portfölj hittar vi bl a ett vitt vin, en rosato, ett vini santo samt ett flertal röda viner. Ett par utav dom har jag skrivit om tidigare: 2016 Caparsa Chianti Classico och Rosso di Caparsa2014 och 2015 Caparsino Chianti Classico Riserva,  samt deras vingårdsbetecknade Chianti Classico 2011 Doccio a Matteo Chianti Classico Riserva

Det här vinet är gjort på 100% Sangiovese. Spontanjäst, ofiltrerat och två år på stora (18 hl) ekfat.

Färgen går i en lite ljusare rubinröd nyans med några violetta stråk.

Doften inleder med läder, lite tobak och aningens nyvässad blyertspenna. Det tar dock inte lång stund innan frukten tar över. För mig är det mestadels röda bär med något litet inslag av mörkare frukt. En rejäl portion örter och kryddor. På sluttampen en del choklad och nyponrosor. Visst tusan är det här både trevligt och inbjudande till att också börja smaka på vinet.

Vi smakar och kan omgående konstatera att detta är ett tusan så gott vin. Kanske lite lättare i sin struktur än många andra Chianti-viner vi druckit. 
I munnen startar det med en samling röda bär som körsbär, syrliga och mogna jordgubbar, vinbär, tranbär och hallon. Något litet blåbär har också smugit sig in.
Här finns lite örter och kryddor, där inslaget av svartpeppar är tydligt. Härlig syra och snälla, fogliga tanniner. Eftersmaken är medellång och där tillkommer aningens choklad, rosor, violer och unset lakrits. Dock är frukten med oss ända in till sista droppen.
Helt drickklart vill jag påstå. Möjligen kan det utvecklas något, men då jag gillar mer ungdomlig frukt än fullmogen, så kommer mina flaskor drickas upp de närmaste åren.
Betyg 4+


lördag 11 oktober 2025

2023 Dolcetto d´Alba från Massolino

Vi sippar på med vårt Dolcetto-projekt. Den här gången är det en Dolcetto från Massolino vi njutit av. 

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

2025 har jag fortsatt med dessa:

Massolino är ett familjeföretag som grundades 1896 av Giovanni Massolino i Serralunga d’Alba i Piemonte. Serralunga är en liten pittoresk by 400 meter över havet med ca 500 invånare. Byn är belägen på en av regionen Langhes kullar mitt i hjärtat av Barolos produktionsområde. Giovanni Massolino var en ihärdig och företagsam man som i samband med att han startade sin vinfirma även var först med att introducera elektriskt ljus i byn. På 1930-talet började man att utöka sina odlingar och kom så småningom över riktiga pärlor till vingårdar: Margheria, Parafada och Vigna Rionda. Massolinos vingårdar ligger omgärdade av bergsryggar i en dalgång som skyddar från vind och storm och ger ro åt druvorna som behöver en lång mognadsperiod. Massolinos viner görs i traditionell stil med jäsning i låg temperatur och lagring på stora fat av Slovensk ek.

Utöver Nebbiolo odlar och producerar Massolino viner på druvorna Barbera, Dolcetto, Chardonnay och Moscato.

Druvorna skördades i slutet på september och krossades varsamt. Macerationen ägde rum tillsammans med skalen. Druvorna får sedan jäsa på rostfria ståltankar. Vinet får vila upp sig i några månader på en blandning av ståltankar och cementtankar innan det buteljeras.


Färgen går i en ljusare rubinröd nyans med några violetta stråk.

En ungdomlig och mycket frisk doft, som inleds med aningens jord och läder men där frukten ganska omgående tar befälet. En fin blandning av röda och lite mörka bär. Efterhand tillkommer nypon, örter, krossat grus och aningens rosor.

I munnen känns det som ett ungt vin och har en bra friskhet. Trots sin ungdomlighet tycker jag att det dricks väldigt bra redan nu. Här finns en fin ungdomlig frukt bestående av körsbär, hallon, tranbär, mosade lingon och lite nypon. Vi noterar också några finstämda toner av örter och kryddor. Bra syra och fogliga tanniner gör att vi får det där motståndet vi uppskattar. Medellång eftersmak och där får frukten sällskap både violer och rosor i små väl avvägda portioner.

En trevlig Dolcetto, som är drickklar redan nu och jag tror inte att den kommer utvecklas särdeles mycket.

Betyg 4.
På SB kostar den 189 kr, vilket måste anses anständigt för ett vin av den klassen.










torsdag 9 oktober 2025

Årgång 2016: Barbaresco Currà från Cantina del Glicine vs Barolo från Giacomo Fenocchio

Vi besökte Piemonte på hösten 2018. Ryktet gick att årgång 2016 skulle bli något extra. När så de första flaskorna kom ut på marknaden höjdes dessa till skyarna av många vinjournalister. Under 2020 köpte vi på oss några flaskor. Vi testade ett par producenter omgående och kunde instämma i hyllningskören. 

Det har nu gått fem år, så det kan vara dags för en avstäming om hur de utvecklats. Vi drack nyligen en Barbaresco och en Barolo.


2016 Barbaresco Currà från Cantina del Glicine.  
I utkanten av byn Neive's högre delar ligger Cantina del Glincine. Vinkällaren härstammar från 1582. De välvda taken är konstruerade med tegel som ihop med stengolvet sträcker sig under hela huset och trädgården.
Vinerna är traditionella och småskaligt framtagna med respekt för sitt ursprung.

Vid en googling står det "Permanently closed".

Macerationstiden är på ca en månad för att sedan lagras på  en blandning av stora och små ekfat (80% stora ekfat och 20% på barriquer) i 36 månader. Vinet tappas sedan på flaska och lagras 8 månader innan vinet släpps till försäljning.

Ett strålande vin med en härlig friskhet i såväl doft som smak
I doften känner vi mörka bär, örter, kryddor, violer och rosor. Inte den stora omfamnande doften utan mer elegans och en viss försiktighet.

I smaken är det mörka, lite syrliga körsbär som dominerar, men här finns också aningens vinbär och lite tranbär. En delikat portion örter och kryddor gör att vinet växlar upp. När så rosor och violer, lite kakao, unset vanilj och mera mörk frukt dyker upp i meftersmaken, ja då blir vi smått saliga. 
Vinet har en bra syra och fogliga tanniner, som endast smånafsar i munhålan. Å så den här underbara balansen mellan frukt, syra och tanniner.
Det är i en mycket bra drickfas nu, så mycket mer utveckling tror jag inte på, men såsom det är nu behövs inte det.
Ett fantastiskt vin helt enkelt.
Betyg 5-.



2016 Barolo Giacomo Fenocchio
Vingården Giacomo Fenocchio grundades 1864 och man gör fortfarande viner i traditionell stil. Idag är det Claudio dvs femte generationen vinmakare i familjen Fenocchio som står vid rodret. Dom förfogar numera över cirka 14 ha odlingar bl a i  Bussia (3,5 ha), Cannubi (0,5 ha) och Villero (1 ha) och har en årlig totalproduktion på 40-45000 flaskor. 80% går på export.
Odlingarna bedrivs med organisk-biologiska metoder utan att vara certifierade.
På deras hemsida hittar jag en Barolo Riserva, fyra vingårdsbetecknade Barolo och en "normale". I portföljen har dom dessutom en Langhe Nebbiolo, en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Freisa samt två vita viner.
Vi dricker deras "Normale" dvs deras icke-vingårdsbetecknade Barolo.
Druvorna (Nebbiolo) kommer från deras 1 ha stora vinfält i Monforte d´Alba, som ligger ca 350 m ö h. Genomsnittsåldern på vinrankorna är runt 25 år. Druvorna skördaes i början på oktober. Vinifieringen sker enligt traditionella metoder med en lång maceration. Endast naturlig jäst används och jäsningen äger rum på ståltankar. Vinet får sedan ligga kvar i 6 månader på dessa ståltankar innan det förs över till stora (25-35 hl) fat av Slavonsk ek, där vinet får vila upp sig i närmare 30 månader. Dom gör årligen runt 7 000 flaskor av det här vinet.
Jag skrev 2019 om årgång 2008, vilket du kan läsa här.

Färgen går i en djupare och mörkare rubinröd nyans med några violetta drag.

Vi möts av en hyfsad stor och tilltalande doft, där de röda bären dominerar intrycken. I bakgrunden finns några små nypor av örter, vitpeppar, krossad sten samt torkade rosor.
I munnen är det de röda bären som dominerar. Vi känner syrliga körsbär, tranbär, hallon, nypon och syrliga jordgubbar. Här finns också lite örter och kryddor, aningens lakrits och vanilj. Bra syra och fogliga tanniner som endast nafsar i munhålan. Precis som så många andra Barolo från 2016 bjuder det på en fin vinupplevelse redan nu. Visst kan det med ytterligare några års lagring utvecklas, men för min del är frukten så inbjudande idag att någon ytterligare utveckling inte känns nödvändig.
Allt hänger ihop på det där sättet som bara riktigt duktiga vinmakare kan få till.
Betyg 4++






måndag 6 oktober 2025

En tur runt Vänern med ett fantastiskt besök på restaurangen Naviero i Karlstad

Vi gjorde för någon veckan sedan en roadtrip runt Vänern. Vi körde E45 från Göteborg och hade siktet inställt på Karlstad. Detta är väl ingen dunderskön vägsträckning. Vi stannar till i Sunnanå Hamn, som så här års är en rätt ödslig plats. Regnet hänger i luften och vinden tar i framförallt i byarna, men intill båthamnen finns en liten träbyggnad avsedd för grillning. Vi har med oss trangiaköket och kokar korv.

Detta är lite av vår grej. Det har med åren, vare sig vi vandrat, cyklat eller åkt bil, blivit en lunch på just Bullens pilsnerkorv. Smakar riktigt gott.

Resan fortsätter till Karlstad. Vi är framme en timma innan Sandgrund stänger, så vi gör ett besök där innan vi checkar in på Elite Stadshotellet Karlstad.

Lars Lerins akvareller är vi mycket förjusta i. Just nu hänger där tavlor med motiv, från Lofoten, Egypten, flerfamiljhus (en del från miljonprogrammet) och en hel del annat. Det blir en timma där vi verkligen njuter av hans konst. Det smyger sig också in en liten vemodig känsla. Byggnaden verkar inte fått det underhåll den är värd. Detta gäller både invändigt och utvändigt.

Vi checkar in på vårt hotell och beger oss tämligen omgående till deras takterass. Här finns både en bar och en liten pool.Vi har inga badkläder med oss, så vi njuter av utsikten och lite bubbel.

Vi testar champagne från en producent som vi aldrig tidigare hört talas om. Daniel Gerbaux. Verksamheten tog sin början 1901 och har sedan gått vidare i familjen. Idag är det Daniel Gerbaux som har huvudansvaret och till sin hjälp har han sonen Romain. Vingården ligger i Chézy-sur-Marne någon mil öster om Epernay. 
Vi väljer att testa deras Le Brut Reserve som är gjord på druvmixen Pinot Meunier (68%), Pinot Noir (3%) och Chardonnay (29%). Frisk i både doft och smak. Här finns inslag av äpplen, lite citrus, aprikos och persika samt aningens brödighet. I grunden en ganska enkel champagne, men just nu i ett rätt bra drickfönster.
Vi testade också deras rosévariant, som är gjord på blandningen Pinot Meunier/Noir (80%) och Chardonnay (20%). I doft och smak känner vi en samling röda citrusfrukter, härlig syra från röda äpplen, syrliga jordgubbar samt några andra röda bär. Ganska lättdrucken och i ett bra drickfönster.
Vi gillade båda dess rätt så lättdruckna champagnerna.

Naviero.
Min gode vän Karstadpôjken Pelle hade tipsat oss om Naviero. En Tapas restaurang belägen i det som kallas Inre Hamn. Löfbergsskrapan i närheten skickar iväg små pustar av härlig kaffedoft. Här bjuds det på en mångfald tapasrätter och de som vi njöt av var fantastiskt goda: Calamares, gambas, oxkind, miniplanka och quesadillas

Det är också en personlig restaurang med en fantastisk service, där ägarna själva är närvarande, hjälper till med serveringen, vinval och pratar med gästerna. Det blir därmed en riktig god stämning.
De flesta viner importerar dom själva och vinlistan blir därför mycket spännande. 

Vi startade med en Sauvignon Blanc (årgång 2024) från Miquel Jané. En familjedriven vingård, nu i fjärde generationen, belägen i vinregionen Penedes några mil sydost om Barcelona.
Vinet kommer från deras yngsta vingård Baltana Vieja, där vinrankorna är runt 12 år. Vinet har fått ligga till sig i tre månader på fat av ek och kastanj innan det buteljerats.
Ett ungt och fräscht vin med tropisk frukt, lite citrus, fläder och krusbär samt aningens nässlor och vita blommor. Riktigt gott och ett vin jag gärna dricker igen


Till oxkinden drack jag ett rött vin. Årgång 2024 av Rouge a Crôquer. Ett vin från Côtes du Rhone. Bakom det här vinet står en av mina favoriter i Chateauneuf-du-Pape. Familjen Chaussy-Laget som också har vingården Mas de Boislauzon. Odlingarna sker efter biodynamiska principer. Kvällens vin är en ny skapelse.
Vinet är gjort på druvmixen Grenache (90%) och en liten skvätt Syrah (10%). Ett mycket ungt vin med en härlig friskhet. Den mörka frukten dominerar intrycken, men här finns också finstämda toner av provensalska örter och lite kryddor. Tanninerna biter endast försiktigt. Ett riktigt gott vin, som sitter som en smäck till oxkinden.
Det här dricker jag gärna igen. Hade det funnits på SB hade jag nog köpt ett par flaskor att ha till höstens köttgrytor.
Avslutningsvis kan jag varmt rekommendera ett besök på Naviero!

Dag 2 
Vi startade dagen med en alldeles underbar frukost. Allt en kan tänka sig till frukost fanns där.
Vi checkade sedan ut och begav oss i regnet till Värmlands Museum beläget runt 100 m från Lars Lerins Sandgrund. Konstnären Stefan Johansson "Sken och Skuggor" var spännande liksom utställningen "Arkitektur i Värmland". Vi kan varmt rekommendera ett besök.

Härnäst på programmet stod Picassos staty av hustrun Jacqueline. En 15 m hög staty vid Vänerns strand i utkanten av Kristinehamn. Dessvärre pågick en del underhållsarbete, så den var till stora delar dold av byggnadsställningar.

Nästa mål var "Laxtrappan" vid den nedre och brantaste delen av Gullspångsforsen. Under tidigt 1900-tal byggdes en kraftverksdamm här för att ta vara på vattenkraften. Den naturliga vägen för Gullspångslaxen stängdes, vilket på senare år rättats till genom att bygga en laxtrappa. Genom det här arrangemanget verkar det som Gullspångslaxen blivit räddad. En spektakulär vy.
Det kraftiga regnet får oss avstå någon längre promenad i området. 

Vi kör vidare till vårt hotell i Mariestad. Hotell Vänerport ligger mycket centralt. Standarden är enkel, men genuint trevlig. Priset för ett dubbelrum är 1300 kr. En fullt godkänd frukost ingår i priset.
Regnet har upphört så vi ger oss ut på en kortare stadspromenad. Den gamla stadsdelen med kullerstensgator och trähus är verkligen mysig. 

Kvällens middag intog vi på "Sällskapet". En restaurang vid Vänerns strand. Maten var kanske inte så spännande, men faktiskt riktigt god. Vi valde kalvschnitzel och Ceasar sallad. Vinlistan var lite småtrist

Vår sista dag startar med ett besök i Mariestads vackra domkyrka. Den byggdes mellan 1593 och 1623. Skara stift är ett av få stift med två domkyrkor. En mycket vacker byggnad, som en inte få missa vid ett besök i Mariestad.
Vi fortsätter till Kinnekulle. Regnet har upphört och solen tittar fram. Vi tar oss upp till toppen, som bjuder på fantastiska vyer. 
Lunchen intar vi på Hällekis Kök&Trädgårdscafé. Vi väljer dera silltallrik. Mycket god! Vi sitter i det gamla Orangeriet, där vinstockarna, med sin nästan mogna vindruvor, ger en härlig atmosfär. Väl värd ett besök.

Innan vi ställer kosan mot Åsa hinner vi fika med våra barnbarn i Lidköping.



söndag 14 september 2025

2019 Cursalet från Gillardi

Vi fortsätter med vårt Dolcetto-projekt. Jag fick på försommaren mail från en vinimportör, som tyckte jag borde prova två Dolcettoviner som han importerar. Sagt och gjort jag knappade in en beställning på SB:s hemsida. Kort därefter hämtade jag ut mina flaskor på mitt lokala Systembolag. I går var det dags för att prova den första. 

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

2025 har jag fortsatt med dessa:

Azienda Agricola Gillardi (det fullständiga namnet) är ett familjeföretag. Det hela tog sin början 1890, då Giovanni Battista flyttade från Piemonte till Provence och startade en vinhandel. Några år senare återvände han till Langhe och började odla druvan Dolcetto. 1923 räknar familjen Gillardi som den egentliga starten då sonen Giacomo köpte vingården Cascina Corsaletto i Farigliano (ca 60 km söder om Turin).och började odla Dolcetto, men det dröjde fram till 1980 innan de buteljerade vin under egen etikett. De har också några vinfält i Barolo och La Morra för produktion av Barolo
Idag är det Elena och fadern Giacolino som förvaltar vingården och dess historia.
Två Barolo och två Dolcetto är deras "historiska viner", men sedan några år tillbaka odlar dom även Syrah, Merlot och Cabernet Sauvignon.
Vingården sköts enligt ekologiska principer utan att vara certifierad.

Vi dricker den här kvällen deras "Cursalet" som till 100% är gjord på druvan Dolcetto, som vuxit på vinrankor med en ålder på dryga 85 år. Vinfältet är på knappt 2 ha och jordmånen är en kalkrik lera.
Druvorna skördas för hand, pressas varsamt och får jäsa på en blandning av stål- och cementfat. Vinet får sedan vila upp sig i ca 11 månader på dessa stål- och cementfat innan det buteljeras.
De gör mellan 9000 och 11000 flaskor av denna Dolcetto.

Färgen går i en granatäppelröd nyans med några violetta stråk.

Doften inleder med lite höstlöv och läder, men efter en kort stund i glasen är det den mörka frukten som dominerar. Här fins också inslag av nypon, kryddor, krossat stengrus samt någon ros och viol. En mycket trevlig och angenäm doft.

Detta är en riktigt god Dolcetto. Vi faller direkt för den. Årgång 2019 är i ett underbart drickfönster just nu. Kommer säkert föbli så i ett par år, men tveksamt om den kommer att utvecklas så mycket mer. 
Ett friskt och rätt så slankt vin. De mörka bären dominerar smakintrycken: björnbär, blåbär, plommon, mörka körsbär och några hallon. Här finns också lite örter och en fin kryddighet. En fin och bra syra som tillsammans med de fogliga tanninerna bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är medellång där den mörka frukten och de finstämda kryddorna dominerar. alldeles i avslutet anar vi en violpastill. Så läckert!
Betyg 4
Vi betalade 259 kr på SB. De flesta Dolcetto brukar ligga runt tvåhundringen, men jag lägger gärna till ett par tior för att få Cursalet i årgång 2019.
Av SB:s hemsida verkar det som de endast levererar till Halland och Västra Götaland.

måndag 8 september 2025

Transmission Rosé 2018/2019/2020 från Virginie T

Sommaren återvände i går (lördag) med att bjuda på soligt, riktigt varmt (+24) och svag vind. Vi tog tillfället i akt att njuta av en roséchampagne på altanen. Det fick bli en från Virginie T. Det här är en producent som vinvännen Lars i Östersund introducerat för oss. Vi köpte 5 olika cuvéer. Häromveckan testade vi den första  

Det är hög tid för cuvée nr två, som får bli deras Rosé.

Virgine T. är ett familjeägt champagnehus grundat av Virgine Taittinger och hennes son Ferdinand Pougatch-Taittinger. Virgines far Claude ledde champagnehuset Taittinger i 46 år och hennes mor Catherine de Suarez d´Aulan ägde Piper-Heidsieck från 1851 till 1988. Att Virgine skulle hamna i champagnebranschen var ganska givet. 1986 och dryga 20 år framåt arbetade hon vid sidan av sin pappa och lärde sig hantverket.

På baksides etiketten finns ett släktträd uppritat.

Färgen går i en vacker laxrosa nyans. Små fina bubblor strävar i en aldrig sinande ström upp mot ytan i glaset.


Den här champagnen har druvmixen chardonnay (55%) och Pinot Noir (45%). Det är en blandning av årgångarna 2018/2019/2020, där 75 % kommer från vinfält med statusen Premier Cru och 25% Grand Cru. 
90% av vinet har fått jäsa på stålfat och resterande 10% har fått jäsa på ekfat.
Det degorgerades 2:a kvartalet 2024 och fick då en dosage på 7 gr/Liter.
Doften är packad med röda bär, röd citrus, röda äpplen, aningens rosor, daggvåt grusgång och en diskret ton av nybakat bröd. Väldigt trevlig doft!

Smaken är precis vad doften signalerar. Riktigt god. Visst är det här en ung roséchampagne, som med all säkerhet kommer utvecklas en del. Med detta sagt vill jag ändå påstå att den redan idag smakar förbaskat gott och är redo för att avnjutas.

I smaken hittar vi en hel drös röda bär: smultron, hallon, syrliga jordgubbar, körsbär och några tranbär. Fin syra som för våra tankar till röda äpplen typ Cox Pomona. Även citrusen går åt det röda hållet med blodapelsin, boldgrape och mandariner. I eftersmaken blir blodgrapen än mer tydlig och vi noterar då även en finstämd kryddighet.
På vår altan en sensommardag i september blir det här strålande gott!
Betyg 4+
Priset ligger på drygt en femhundring, vilket måste anses hyggligt för en roséchampagne av den här kalibern. Vår flaska är köpt av näthandlaren Winedrops.

fredag 5 september 2025

2016 Barolo, Massolino

Hustrun hade nyligen fyllt år. Dotterns sambo från Sardinien hade lovat att laga en äkta Carbonara tillagad på sardisk vis. Ja det blev så klart riktigt förbaskat gott.

Mitt bidrag blev att hämta en flaska Barolo ur källaren. Det blev en flaska från det välrenomerade året 2016 och från en producent, som jag alltid hållit högt.


Massolino är ett familjeföretag som grundades 1896 av Giovanni Massolino i Serralunga d’Alba i Piemonte. Serralunga är en liten pittoresk by 400 meter över havet med ca 500 invånare. Byn är belägen på en av regionen Langhes kullar mitt i hjärtat av Barolos produktionsområde. Giovanni Massolino var en ihärdig och företagsam man som i samband med att han startade sin vinfirma även var först med att introducera elektriskt ljus i byn. På 1930-talet började man att utöka sina odlingar och kom så småningom över riktiga pärlor till vingårdar: Margheria, Parafada och Vigna Rionda. 2007 införskaffade dom vingården Parussi i grannområdet Castiglione Falletto.

Massolinos vingårdar ligger omgärdade av bergsryggar i en dalgång som skyddar från vind och storm och ger ro åt druvorna som behöver en lång mognadsperiod. Massolinos viner görs i traditionell stil med jäsning i låg temperatur och lagring i stora fat av Slovensk ek.

Detta är deras enklaste Barolo. Dom gör knappt 40 000 flaskor årligen. Druvorna kommer från några olika vinfält runt Serralunga. Vinrankorna har en ålder mellan 10-55 år. Avstjälkning, varsam pressning, maceration i 48 timmar innan jäsningen startar. Jäsning sker med skal i 7-10 dagar i stora cementtankar. Skalkontakt i ytterligare 5-8 dagar innan vinet pumpas över till stora ekliggare (3200-4500 liter). Cirka 30 månaders vila på dessa ekfat innan det får en kortare tid på ståltank. Först därefter sker buteljering.

Jag har tidigare bloggat om årgångarna 2003, 20052006 och 2016 Klickar du på resp årtal får du mina tankar om just den årgången.

Färgen går i en granatäppelröd nyans med en touch av violetta toner.

I doften nås vi till en början av jord, höstlöv och lite läder, men efter en kort tid i våra glas är det den röda frukten med lite mörkare toner som tar över. Här finns också en kryddighet, lite nypon, krossad sten samt inslag av violer och rosor. En mycket trevlig och angenäm doft.

I gommen känns det medelfylligt med en väl utvecklad smak. Ja nästan så att smakerna börjar få vissa mognadsdrag. Här finns mörkröda körsbär, vildhallon, blåa plommon och några tranbär. Vi noterar också en fin samling örter och kryddor. Visserligen av det mer diskreta slaget, men ändå tydliga.
Bra syra och fogliga lite smånafsande tanniner.
I eftersmaken aningens lakrits, violer och rosor.
Ett förbaskat gott vin helt enkelt, som säkert kommer utvecklas en del med stigande ålder.
Betyg 4++

Min flaska köptes på hösten 2020 när den släpptes på SB. Priset var då 339 kr, vilket jag idag kan konstera var ett synnerligen bra pris för ett vin av den här klassen







tisdag 26 augusti 2025

2022 Dolcetto, Enzo Boglietti

Jag har blivit uppmanad av vinvännen Tobias Bexter att prova Enzo Bogliettis viner på druvan Dolcetto. De gör två olika cuvéer, men då den ena var slutsåld (Tiglineri) så det fick bli den "vanliga" och lite billigare varianten.

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

2025 har jag fortsatt med dessa:

Azienda Agricola Enzo Boglietti är en familjeägd vinproducent som äger runt 22 ha och tillverkar runt 100 000 flaskor årligen. Själva vineriet ligger i La Morra och vinfälten är spridda i byarna La Morra, Barolo, Monforte, Serralunga d´Alba, Roddino och Sinio. 
1991 startade dom att göra vin under egen etikett. Innan dess hade de varit mjölkbönder och druvorna såldes till andra vintillverkare. De är sedan 2017 certifierade som organiska odlare, vilket framgår av baksidesetiketten.
I deras portfölj finns 7 olika Barolo, 3 olika Barbera, 2 Dolcetto, 4 rödviner på druvorna Nebbiolo, Merlot och Cabernet Sauvignon samt en Chrdonnay och två mousserande.
Enzo driver verksamheten tillsammans med dottern Linda och sonen Matteo. 

Vi dricker ikväll den enklaste av deras två Dolcettos. Den är gjord på druvor som vuxit på vinfälten i La Morra, Roddino och Sinio.
De handplockade druvorna pressas varsamt och får sedan jäsa på ståltankar. Vinet får sedan vila upp sig i 6 månader på en blandning av ståltankar och använda barriquer.

En ung och frisk Dolcetto, som redan nu känns mycket tillgänglig. Ett riktigt bra vin till många av de svenska rätterna som vi betecknar som husmanskost, men så klart suveränt till enkla pastarätter.

Färgen går i en rubinröd nyans med några violetta stråk.

Doftmässigt möts vi initialt av våt jord, men rätt så omgående tar den mörka frukten över. En viss kryddighet finns där i bakgrunden liksom rosor och violer samt aningens stenkross.

I munnen är det friskt, rätt så slankt och med en ungdomlig mörk frukt, som får oss att tänka på syrliga körsbär, blåbär, blåa plommon och hallon. Precis som i doften finns här ett inslag av örter och kryddor. I eftersmaken framträder lite diskret toner av violer och rosor, aningens anis samt någon stenig mineral.
Här finns en balanserad och fin syra. Tanninerna närvarar genom att nafsa lite försiktigt i munhålan.
Betyg 4
Köpt på SB för 199 kr