Ästad Vingård. Spa och restaurang Äng.

Tillsammans med vännerna S och A besökte vi Ästad Vingård för snart tre år sedan. Det resulterade i en hyllning på bloggen, som du kan läsa här. För ett par veckor sedan var det dags för ett återbesök. Den här gången hoppade vi över vingårdsvandringen. Vi ägnade oss istället åt en rejäl omgång i deras fantastiska Spa. Det blev också en magisk kväll i den makalösa restaurangen Äng, som sedan vi senast var där flyttat in i nya lokaler. 

Det blev nästan två timmar i deras Spa. Det finns en uppsjö av olika bastubad med dofter, ljud och ljus, som stimulerar sinnena. Mest spekulär är nog deras Undervattenbastu. Några olika pooler från 39-gradigt vatten till klara källvattensjöar. 

Halvvägs in i vår "resa" tog vi ett glas moussernade vin. Så klart valde vi deras eget "Pengakullen", som görs på druvan Solaris. Friskt, fina små bubblor, bra syra och fläder, gröna äpplen, päron, lite citrus samt steniga mineraler.  Inte alls så tokigt.

Vi hann med en kortare vila innan det stora matäventyret började. Två dagar innan besöket hörde restaurangen av sig och tillsammans bestämde vi vilka viner vi önskade, då vi avstod deras vinmeny.

Vi startade kvällen med champagne. 

Nature Terroir Histoires H1VIII, André Heucq. 

Detta är en champagne gjord på druvorna Meunier (70%) och Pinot Noir (30%), som vuxit på 40 år gamla vinstockar  på vinfält i Cuises, Jonquery och Olizy i Vallée de la Marne. Biodynamiskt odlade. Druvorna skördades 2008 och fick sedan ligga på ekfat i ett år innan det buteljerades. Därefter har det fått tillbringa drygt 10 år på sin jästfällning innan det degorgerades 2022. Detta är en "Brut Nature", vilket betyder att det inte fick någon sockerdosage. 

I doft och smak hittar vi äpplen, päron, citrus, en del bröd, gula stenfrukter, nötter och aningens honung.

Vansinnigt gott!! En stort djup och elegans i såväl doft som smak.

Cuvée 72 Extra Brut, Bruno Paillard.

Den här champagnen är gjord på druvorna Pinot Noir (45%), Chardonnay (33%) och Pinot Meunier (22%). Basåret är 2016. Runt 20% har fått jäsa på ekfat och sedan har det tillsatts rervvin från 30 årgångar. Det äldsta är från 1985. Det har sedan fått ligga på sin jästfällning innan det degorgerades i mars 2020. Det är en Extra Brut så dosagen är mellan 0-6g beroende på basårgången. Det får vila ytterligare 36 månader innan det är moget för marknaden. 36 månader på sin jästfällning plus 36 månader efter degorgeringen blir 72 månader och därav namnet Cuvée 72.

Citrus, äpplen, en finstämd blommighet, havtorn, någon liten kryddighet, lite torkade frukter och aningens honung hittar vi i både doft och smak. Riktigt gott.

Vi serverades till champagnen några läckerheter. Smakerna rent magiska. Val av serveringsfat tillsammans med maten blir en gudasyn för ögat. Alla sinnen ska stimuleras!

- Morot från Tångagård. Löjrom från Bottenviken.

- Kungskrabba från Nordnorge.

- Svamp från Hakaslätt. Tryffel.

- Räka från Västkusten. Caviar från Rossini.

- Brännässla från Ästad. Grön chili från Varberg.

-Grönt från Trädgården. Broccoli från Okome.

Nu var det dags för vårt vita vin. Vi hade önskat oss en chablis med lite ålder.

2011 Les Preuses, Chablis Grand Cru, Clotilde Davenne.

Clotilde Davenne var under 17 år ansvarig för vinmakeriet på den hyfsat stora vinproducenten Jean-Marc Brocard. 2004 öppnade hon eget och har sedan dess sin egna verksamhet på egendomen Les Temps Perdus  i byn Prehy i den södra delen av Chablis. Verksamheten är ekologiskt certifierad från och med skörden 2011. 

Hon förfogar nu över 30 ha små vinfält i Saint Bris, Chablis och Irancy. 

Väl värt att notera är också  att hennes viner aldrig vinifieras eller lagras på ekfat.

Ett alldeles underbart vin med tydliga mognadstoner. Doften är frisk med mogna äpplen som känns mer gula än gröna. Det finns gott om gula stenfrukter och väldigt tydliga toner av snäckskal och våta granithällar.

Det vi hittade i doften kommer igen i munnen. Mogen frukt av såväl äpplen som gula stenfrukter. En tydlig mineralkaraktär av sten och krita. Aningens citrus. Några florala inslag. En vital och pigg syra. Så gott!!

Vi fortsätter att ösa superlativer över maten, uppläggningen och val av serveringsfat. Så gott och så vackert!

-Tomat från Kärrets Grönsaker. Blommor från trädgården.

- Kammusla från Fröya. Tomat från Okome.

- Havskräfta från Bua. Solaris från Ästad.

- Blåmussla från Orust.

Nu dags för röd Bourgogne.

2019 Monthélie-Les Duresses Premier Cru, Domaine des Comtes Lafon.

Deras historia i vinbraschen går tillbaks till slutet på 1800-talet. De var också en av de första i Bourgogne att ställa om till biodynamiska odlingsmetoder, vilket ägde rum i mitten på 1990-talet. Idag är det fortfarande ett familjeföretag som leds av Léa Lafon och Pierre Lafon.

Vi dricker en röd Bourgogne, där druvorna kommer från ett vinfält drygt 1 ha stort i Monthélie 1er Cru Les Duresses. Druvorna avstjälkas och får spontanjäsa i rostfria ståltankar. Det har sedan fått vila i knappt två år på stora ekfat.

I den friska doften hittar vi en del röda bär, någon krydda, lite läder samt unset vanilj.

Vi smakar och känner en härlig friskhet och en ungdomlig frukt med främst röda bär i centrum. Vi noterar körsbär, tranbär och syrliga jordgubbar, men här finns också lite mörkare toner av skogsbär. En finstämd kryddighet och en trevlig syra samt mjuka och nätta tanniner.

Det här vinet är riktigt gott nu och kommer säkert vara så i åtskilliga år till.

Vi serverades den allra underbaraste piggvar från Norge tillsammans med vit sparris.

Under matresans gång hade vi också ett riktigt gott surdegsbröd gjort på råg och vete från Berte Qvarn.

Vi bjöds på två sorter ost:

- Guldklimp, Östersunds Mejeri

- Hallands himmel, Kvibille Mejeri

- Jordärtskocka från Lingome. Caviar från Rossini

samt en kavalkad av utsökta desserter samt det dom  kallar Fika dvs geléhallon, tryfflar och crème brûlée.

Vi valde att till desserterna ta ett glas sött vin.

2010 Quarts de Chaume från Domaine des Baumard.

I hjärtat av Loiredalen runt byn Rochefort sur Loire, cirka 20 km sydväst om Angers, hittar vi vingården Domaine des Baumard. Här har familjen Baumard odlat vin sedan tidigt 1600-tal. Här gör man viner från klassiska distrikt som Savennières, Côteaux du Layon och Quarts de Chaume - och alltid med druvsorten chenin blanc i fokus.

Ett underbart sött vin från Loiredalen gjort på druvan Chenin Blanc, som vuxit på vinstockar med en ålder runt 35 år. De hela druvklasarna pressas och får jäsa på stålfat vid en låg temperatur. Vinet får sedan ligga kvar på sin jästfällning i stora stålkar i cirka 9 månader innan det buteljeras.

I doft och smak hittar vi persika, aprikoser, några gula äpplen, lite citrus, aningens honung och med en livlig syra som ger vinet en fin friskhet. Riktigt smaskigt!

Summering.

Vi hade ett fantastiskt dygn på Ästad. Några mycket fina och rogivande timmar i Sinnenas Spa.

Restaurang Äng levererar en rent magisk matupplevelse. Deras vinlista är väldigt omfattande med viner i världsklass.

En femstjärnig upplevelse!!

2007 Amarone, Roccolo Grassi

Hösten har kommit. Visserligen är det varmt för årstiden, men vind, regn och mörker gör att höstkänslan infunnit sig.

Vi lättar upp stämningen genom att ta farväl av en trotjänare dvs en amarone från 2007 och från en av våra stora favoriter. Roccolo Grassi. Vi besökte vingården för första gången i april 2008 med Club Amarone och det resulterade i en reservationslös vinförälskelse. Vi har sedan dess köpt deras Valpolicella Superiore och Amarone för varje ny årgång som lanserats.

Nu är det dags för vår sista flaska från året 2007. 17 år har gått sedan skörden!

Den här amaronen görs på druvblandningen Corvina (60%), Corvinone (20%), Rondinella (20%).

På senare år har andelen Rondinella minskat med 5% och det har tillkommit 5% av druvan Croatina. Druvorna kommer från en vingårdslott på 4 ha beläget 200-250 m ö h på bergsidorna ovan Mezzane di Sotto.  Vinstockarna har en ålder på över 40 år.

Druvorna får efter att de skördats ligga och torka. Det stora Konsortiet i Valpolicella bestämmer varje enskilt år när druvorna först får pressas. Det brukar bli en torkningsperiod på ca 90 dagar. Marco pressar sina torkade druvor så tidigt det bara tillåts från Konsortiet. Det är friskheten han vill åt. Jäsningen äger rum på ståltankar. De har efter vinifieringen fått ligga till sig i 26 månader på 225-liters ekfat, varav hälften varit nya och den andra hälften använts två gånger tidigare. Slutligen ytterligare 18 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Det här är en mogen amarone, men det är också en amarone med vitalitet och friskhet. Det där med friskhet är lite av Marcos adelsmärke.

I doften hittar vi mogna mörka bär, lite örter och krydor, aningens torkad frukt liksom lakrits och kakao.

I munnen känns det rätt så kraftfullt och mycket elegant. Frukten känns mogen med söta, mörka körsbär, mogna björnbär, lite hallon och en del blåa plommon. Några små nyport örter och kryddor kan vi identifiera. Här finns också lite torkad frukt. Inte så mycket russin mer av katrinplommon, fikon och dadlar. En fin syra ger den där friskheten som vi så ofta hittar i Roccolo Grassis amarone. Mjuka och runda, men ändå tydlig,t nafsar tanninerna runt i munhålan. Eftersmaken är helt fenomenal med sin mörka choklad, körsbärskärnor och någon droppe espresso samt en ljuvlig mörk frukt.

Alldeles enastående gott!!

Betyg 5-

2016 Coster de l`Alzina

Vinerna från Priorat upptäckte jag när millenniet var nytt. Jag blev omgående förtjust i dessa viner. Det blev en del blogginlägg när bloggen var nystartad (2011). Vi gjorde också en fantastisk resa till Priorat med Club Amarone 2017, vilket jag starkt kan rekommendera alla Prioratälskare. Den intresserade hittar 6 blogginlägg om Barcelona och Priorat med start här.

Nu är det dags för ett Prioratvin, som vi aldrig druckit tidigare och en för oss helt okänd producent. Mycket spännande!

Producent är Celler Aixalà i Alcait, som har sina vinfält runt byn Torroja del Priorat. Jordi Aixalàs familj har ägt små vinfält här sedan generationer tillbaks. En del av dessa hade mer eller mindre fått förfalla innan Jordi började renovera dem och samtidigt ställa om till ekologisk vinodling. Druvorna såldes till det lokala kooperativet, men sedan 2005 görs vin under eget namn. 2006 gifte sig Jordi med Sussi Alcait, som också arbetar i vinfirman liksom deras dotter Alzina.

Numera sker all vinodling enligt organiska odlingsprinciper. Dom följer måncyklerna och använder minimalt av svavel och blivit lite av förebilder i den ekologiska världen.

Produktionen ligger på 17 000 flaskor om året fördelade på 6 olika cuvéer. Dom gör också olivolja.

Vinet Coster de l`Alzina, som vi dricker ikväll, är gjort till hundra procent på druvan Carinyena (Carignan), som kommer från tre små vingårdar 

- Camí Cartoixa planterad 1909 

- Pardelasses planterad 1919

- Sènia planterad 1956

Druvorna får jäsa i plastkar om 750 liter. Vinet har fått vila upp sig i 12 månader på franska ekfat om 500 liter innan det buteljerades.

Dom gör runt 1500 flaskor av det här vinet.

I doften hittar vi mörka bär, mogna blåa plommon, lite örter, läder, tobak, cederträ och aningens vanilj.

I munnen är det de mörka bären som dominerar: mörka körsbär, hallon, björnbär och några svarta vinbär. Här finns också lite örter och kryddor. I den medellånga eftersmaken tillkommer nyanser av viol, lakrits och vanilj. Tanninerna är avrundade och mjuka, men bjuder ändå ett försiktigt motstånd.

Ett trevligt och riktigt gott vin. Visst kommer det att utvecklas något de kommande åren, men personligen gillar jag årgång 2016 så som det är just nu.

Betyg 4

Pris på SB är 369 kr.

2011 Chateau Tours St Bonnet, Cru Bourgeous Medoc

Jag och Bordeaux kommer sällan särskilt bra överens. Jag hittar nästan aldrig viner därifrån som överraskar mig på ett positivt sätt utan det är snarare åt det andra hållet. Förmodligen saknar jag nog både kunskap och plånbok för att hitta de rätta vinerna. Jag har mycket lättare att komma överens med vinerna från Bolgheri, som ju ofta är gjorda på franska druvor. 

Hur som så finns det några Bordeaux-viner kvar i källaren och det är hög tid att dricka upp dessa.

Kvällens vin inköptes för ett decennium sedan. Vi drack för fyra år sedan den näst sista flaskan, vilket du kan läsa om här. Nu är det dags för den allra sista.

Ganska långt norr ut i Medoc, runt byn Saint-Christoly, hittar vi Chateau Tour Saint-Bonnet. Familjen Lafon har ägt den här vingården sedan 1903. Den omfattar idag närmare 40 ha vinmarker, där rankorna har en medelålder på bortåt 35 år. Odlingarna består av Merlot (45%), Cabernet Sauvignon (45%), Petit Verdot (5%) och Malbec (5%). Jäsningen äger rum på traditionella cementtankar. På vinmakaren Jacques Merlet initiativ har dom lämnat mognandet av vinet på barriquer till förmån för stora foudres. Runt 18 månader brukar vinet få ligga till sig innan det buteljeras.

Färgen går i en mörkare rubinröd nyans och några lite bruna stråk har smugit sig in, vilket ofta betyder att vinet har åldrats en del.

Doften startar med jord, läder, blyertspenna och tobak. Efter en stund i glasen möts vi av en mogen fruktdoft, där toner av cassis och körsbär samspelar med örter och kryddor främst svartpeppar.

I gommen är det den mörka frukten som dominerar. Vi noterar svarta vinbär, mörka körsbär, några björnbär och aningens blåa plommon. Här finns också några nypor örter och kryddor. Tanninerna har blivit rejält avrundade och nafsar endast försiktigt i munhålan. Ett vin som kommit en bit in i mognadsfasen.

Jag avslutar som jag gjorde för fyra år sedan: "Ett helt OK vin, men inget som får mig att göra vågen eller ångra att jag inte köpte fler flaskor".

Betyg 3

Vinet köptes i december 2015 av Franska Vinlistan och jag betalade då 149 kr flaska.

Hummer och Champagne från Henriot

 I fredags fick vi oväntat besök av vännen Thomas. Numera en pensionerad fiskare, men hummerfisket går så klart inte att avstå ifrån. Han visste att jag i decennier köpt hummer av vår gemensamme vän Viking, som hastigt avled i vårvintras. Thomas förärade oss dessa två läckerbitar.

Vi krånglar inte till saker och ting utan vi äter våra hummrar oftast "Naturell" dvs vi kokar dom endast. Så blev det den här gången också. 

Vatten, dillkronor, en sockerbit och 3 procent salt. Koktid drygt 15 minuter. Vi lät sedan humrarna svalna i sitt spad (i potatiskällaren). Så här gjorde mormor och så gör jag. Vi frös in en och åt den andra till kvällsmat. Ljummen hummer är oslagbart. Och visst krävs det ett glas champagne!

Henriot. 

Huset Henriot är ett av få champagnehus, som fortfarande är självständigt och familjeägt och har varit så sedan det grundades 1808 av Apolline Henriot. Fast Henriots historia i Champagne är längre än så, då de varit aktiva där sedan mitten på 1600-talet. Verksamheten startade i området Montagne de Reims.

Brut Souverain är det första vinet från Henriot, och redan från början var det en multi-vintage blend då Apolline ansåg att ett år inte räckte för att göra vingårdarna rättvisa. Vinet har alltid 30-50% reservvin, varav ungefär 20-25% av den totala blenden kommer från husets "Reserve Perpetuelle". Varje år tas lika mycket vin ut som det fylls på, i en slags variant av solera. Vinet görs alltjämt och på SB kostar det 469 kr.

Idag drivs Champagne Henriot av åttonde generationen i familjen, Gilles de Larouzière Henriot, och det fortsätter vara ett av få familjeägda champagnehus. Åtta olika cuvér har dom i sin portfölj. 

Sedan 2020 är det Alice Tétienne som är "Celler Master" och under hennes ledning har en omställning gjort till organisk odling.

Millésimé Brut 2014. 

Detta är en champagne gjort på 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir. Druvorna kommer från vinfält i byarna Verzy, Verzenay, Trépail och Avenay i Montagne de Reims och från Avize och Vertus i Côte des Blancs.

I början på september sänktes priset på Henriot Millésimé 2014 med 200 kr till 499 kr. Vipps så var weblagret slut och inte långt senare fanns inga flaskor kvar i några butiker. I omgångar har sedan weblager och flaskor i butiken fyllts på. I skrivande stund är weblagret ånyo slut, men framförallt i Stockholmsområdet finns flaskor i ett par butiker.

Vinet har fått spendera runt åtta år på sin jästfällning innan det degorgerades och fick en dosage på 5 g per liter.

Färgen går i en ljus gyllengul nyans.

Doften är både komplex och elegant på en och samma gång. Här finns en fin äppelton (mer av gula än gröna äpplen), aningens citrus, tydliga toner av gula stenfrukter, lite rostat bröd, stendamm och våta berghällar samt på sluttampen aningens vita blommor.

Vi noterar en härlig mousse och en trevlig krämighet.

I smaken hittar vi såväl gula som gröna äpplen, persika, nektariner och aningens aprikoser. Förstärkt med lite grapefrukt och en finstämd brödighet. 

Eftersmaken är medellång och har ett fint avslut med blodgrape, nötter samt såväl mineralitet av kalk och stenkross.

Vi dricker det med stort välbehag. visst kommer det att utvecklas ytterligare, men som sagt redigt gott redan nu.

Betyg 4++