Försommar redan i april. Underbart om det inte vore för all björkpollen.
Tisdagskväll är det dags för den första semifinalen i fotbollens Champion League. Jag vet få saker som är bättre än en bra fotbollsmatch och ett glas amarone ev kompletterad med en vällagrad parmesan.
Är då också brodern från norr återbördad till västkusten för en vecka, ja då får jag gå ner och rota fram en av mina favoritamarone ur källaren. Det blir Vivianis prestigeamarone "Casa dei Bepi".
Under rådande förutsättningar är endast det bästa gott nog.
I källaren finns såväl årgång 2003 som 2004. Ryktet säger att 2003:orna mognar lite fortare än vanligt, så det får bli en sådan. Förväntningarna är rejält uppskruvade. Vi häller upp fyra glas två timmar innan avspark. Sparar resten till onsdagens fotbollsmatch mellan Barcelona och Real Madrid.
Viviani är en producent som håller till långt norr ut i Negrardalen. Det är syskonen Cincia och Claudio som idag driver vingården. Noterbart är att de var den första producenten som lyckades få tre glas i Italian Wines för en Valpolicella Superiore. Vi har besökt dom två gånger. Den allra första gången var sent i april 2008. Vi kom fram till deras gård på fm innan dimmorna helt hade lyft i dalen. När det väl klarnat upp är det en storslagen utsikt, där man i väster kan skönja Gardasjön och för ens fötter ligger stora delar av Valpolicella. Vi visades runt bland vinrankorna och njöt av vårsolen och naturen. Det blev sedan en vinprovning som bara kan beskrivas som magisk. Vi provade igenom hela sortimentet och när stämningen är på topp plockar Claudio fram en flaska Tulipana Nero. Detta är en amarone som bara görs speciella år.
Detta är en vinprovning som gjort stora avtryck i hustruns och mitt vinliv.
Åter till Amarone della Valpolicella "Casa dei Bepi" 2003.
Vinet är gjort på 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella.
Färgen är klarröd med en liten brun ton i vinglaskanten.
Doften är stor. Hela rummet fylls av den mäktiga doften (lite överdrivet), som består av torkad frukt, russin, ganska mycket körsbär och i bakgrunden en nyans av choklad.
Smaken är stor och mäktig. Gommen möts av en oerhörd stor koncentration av mogna körsbär. Russintonen är tydlig och tilltalande. Det finns en underton av blåbär. Längst där bak finns en smak av mörk choklad. Allt är suveränt packeterat och ytterst elegant.
Det är så oerhört fullmatat och mäktigt att en sipp varar länge och ett stort glas räcker hela matchen.
Fånleendet sprider sig över våra ansikten. Vi njuter av fotbollen, tittar på varandra och bara ler. Det behövs inga ord en sådan här kväll.
Detta är inget vin till middagen utan istället för kontemplation och fotboll.
Betyg 5
fredag 29 april 2011
måndag 25 april 2011
Påskalamm och 4 viner.
Påskafton med försommarvärme. Detta låter inte bara ljuvligt utan var en realitet på Västkusten i år.
Trädens grönska formligen exploderar i den 20-gradiga värmen. Ögonen kliar på oss pollenallergiker, men efter denna vinter står vi ut med det mesta bara det är varmt.
Brodern JH med sambon C anlände från Västerbotten på em. Dagen är fylld av trädgårdsarbete, vilket känns i den 60-åriga ryggen.
Kvällens måltid börjar med en charkuteritallrik, vilken följs av ett påskalamm tillagad på låg värme i ugnen under 5 timmar. Ljuvligt och oerhört saftigt. Vi avslutar måltiden med en ostbricka.
Vi följer fyra viner under kvällen, som dom andra provar helblint medan det för mig blir halvblint, då jag vet vilka fyra viner det är, men inte i vilken ordning det är på glasen. Sonen som inte är så intresserad av vin har hällt upp i glasen. Han är klart road av vårt famlande och våra klyschor.
Vin 1
Tämligen tanninrikt. Hustrun gillar inte sånt medan svägerskan är lite av en tanninfreak.
Man gissar Italien: nebbiolo
Samlar vi omdömet så känner vi frukt, örter, kryddor, lite peppar, läder påstår ngn även en viss köttighet i doften.
Smaken är fylld av körsbär, kryddor, örter och förvånansvärd kort eller snarare den tar slut lite tvärt.
Vinet är tanninrikt och kanske borde det fått lite mer tid i karaffen. Mycket tyder på att det här vinet kommer att utvecklas mycket med ett par år på rygg i källaren.
Vi är alla överens om att detta är ett bra matvin när vi dricker det till lammet.
Italien var rätt men Toscana är platsen.
2007 Monsanto Chianti Classico Riserva.
En annan som smakat det kan du läsa om här.
Betyg 4
Vin 2.
Doften är den svagaste av de fyra vinerna. Vi kan ändå förnimma den krossade frukten, lite blommig med inslag av kakao och choklad. I bakgrunden finns en behaglig doft av färgaffär ( i dess bästa mening).
Smaken är ljuvlig, späckad av frukt, körsbär, lite krydda och aningens choklad. Här finns en hel del avrundade tanniner, vilket gör att det passar bra till vår mat. Ett alldeles strålande smakrikt, komplext vin. I bra balans.
Tanninerna leder oss fel när vi ska bestämma varifrån vinet kommer. Vi hamnar i Frankrike och södra Rhone.
Roccolo Grassi Valpolicella Superiore 2004.
Vi skulle haft med deras amarone men av misstag blev det detta i stället. Vilket är ett av de bästa Valpoliceela Superioreviner jag druckit.
Roccolo Grassi är en av mina favoritproducenter i Valpolicella. Recioton har jag skrivit om här.
Valpolicellan tillhör absolut de bästa liksom deras amaroneviner. Dom håller till i de östra delarna på gränsen mot Soave.
Betyg 4+
Vin 3
Färgen är rödlila.
Det finns en svag doft av frukt, lite krydda, men en stark doft av vanilj dominerar.
Smaken är fruktig, plommon, björnbär, lite syrlig och vaniljsmaken känns tydligt utan att störa helhetsintrycket. Tanninerna är lena och fina. Eftersmaken har en ton av mörk choklad.
Vi håller oss i europa, men fladdrar runt lite varstans i södra Frankrike. Vaniljen för oss emellanåt till Spanien men frukten åter till Frankrike.
Scala Dei 2007 Prior.
Ett vin från Priorat i Katalonien, några mil sydväst om Barcelona.
Garnache är den dominerande druvan ca 2/3 och resten är en blandning av Cabernet Sauvignon och Syrah
Betyg 3+
Vin 4.
En mäktig doft av mörka bär, choklad, kryddor och ett uns vanilj, härliga kryddor en liten trädoft(ek?) finns i bakgrunden.
Smaken är lång och mäktig. Härlig frukt, mogna körsbär,jordgubbar, björnbär, lite trevliga kryddor känner vi också. Lång härlig eftersmak. Dom andra placerat det här i södra Frankrike altenativt en amarone då jag brukar ha med en sådan. Jag vet ju att det är
John Duval Plexus 2005 .
Vi är alla överens om att detta är påskens vin. Jag skrev om det här.
Betyg från tidigare kvarstår 5-.
Det här med blindprovningar är vi kassa på. Jag blir oerhört ödmjuk inför de som lyckas!
Trädens grönska formligen exploderar i den 20-gradiga värmen. Ögonen kliar på oss pollenallergiker, men efter denna vinter står vi ut med det mesta bara det är varmt.
Brodern JH med sambon C anlände från Västerbotten på em. Dagen är fylld av trädgårdsarbete, vilket känns i den 60-åriga ryggen.
Kvällens måltid börjar med en charkuteritallrik, vilken följs av ett påskalamm tillagad på låg värme i ugnen under 5 timmar. Ljuvligt och oerhört saftigt. Vi avslutar måltiden med en ostbricka.
Vi följer fyra viner under kvällen, som dom andra provar helblint medan det för mig blir halvblint, då jag vet vilka fyra viner det är, men inte i vilken ordning det är på glasen. Sonen som inte är så intresserad av vin har hällt upp i glasen. Han är klart road av vårt famlande och våra klyschor.
Vin 1
Tämligen tanninrikt. Hustrun gillar inte sånt medan svägerskan är lite av en tanninfreak.
Man gissar Italien: nebbiolo
Samlar vi omdömet så känner vi frukt, örter, kryddor, lite peppar, läder påstår ngn även en viss köttighet i doften.
Smaken är fylld av körsbär, kryddor, örter och förvånansvärd kort eller snarare den tar slut lite tvärt.
Vinet är tanninrikt och kanske borde det fått lite mer tid i karaffen. Mycket tyder på att det här vinet kommer att utvecklas mycket med ett par år på rygg i källaren.
Vi är alla överens om att detta är ett bra matvin när vi dricker det till lammet.
Italien var rätt men Toscana är platsen.
2007 Monsanto Chianti Classico Riserva.
En annan som smakat det kan du läsa om här.
Betyg 4
Vin 2.
Doften är den svagaste av de fyra vinerna. Vi kan ändå förnimma den krossade frukten, lite blommig med inslag av kakao och choklad. I bakgrunden finns en behaglig doft av färgaffär ( i dess bästa mening).
Smaken är ljuvlig, späckad av frukt, körsbär, lite krydda och aningens choklad. Här finns en hel del avrundade tanniner, vilket gör att det passar bra till vår mat. Ett alldeles strålande smakrikt, komplext vin. I bra balans.
Tanninerna leder oss fel när vi ska bestämma varifrån vinet kommer. Vi hamnar i Frankrike och södra Rhone.
Roccolo Grassi Valpolicella Superiore 2004.
Vi skulle haft med deras amarone men av misstag blev det detta i stället. Vilket är ett av de bästa Valpoliceela Superioreviner jag druckit.
Roccolo Grassi är en av mina favoritproducenter i Valpolicella. Recioton har jag skrivit om här.
Valpolicellan tillhör absolut de bästa liksom deras amaroneviner. Dom håller till i de östra delarna på gränsen mot Soave.
Betyg 4+
Vin 3
Färgen är rödlila.
Det finns en svag doft av frukt, lite krydda, men en stark doft av vanilj dominerar.
Smaken är fruktig, plommon, björnbär, lite syrlig och vaniljsmaken känns tydligt utan att störa helhetsintrycket. Tanninerna är lena och fina. Eftersmaken har en ton av mörk choklad.
Vi håller oss i europa, men fladdrar runt lite varstans i södra Frankrike. Vaniljen för oss emellanåt till Spanien men frukten åter till Frankrike.
Scala Dei 2007 Prior.
Ett vin från Priorat i Katalonien, några mil sydväst om Barcelona.
Garnache är den dominerande druvan ca 2/3 och resten är en blandning av Cabernet Sauvignon och Syrah
Betyg 3+
Vin 4.
En mäktig doft av mörka bär, choklad, kryddor och ett uns vanilj, härliga kryddor en liten trädoft(ek?) finns i bakgrunden.
Smaken är lång och mäktig. Härlig frukt, mogna körsbär,jordgubbar, björnbär, lite trevliga kryddor känner vi också. Lång härlig eftersmak. Dom andra placerat det här i södra Frankrike altenativt en amarone då jag brukar ha med en sådan. Jag vet ju att det är
John Duval Plexus 2005 .
Vi är alla överens om att detta är påskens vin. Jag skrev om det här.
Betyg från tidigare kvarstår 5-.
Det här med blindprovningar är vi kassa på. Jag blir oerhört ödmjuk inför de som lyckas!
lördag 23 april 2011
2007 Pegasus Bay Pinot Noir
De senaste åren har Pinot Noir viner från Nya Zeeland stärkt sina positioner i Vintankar-hemmet.
I somras gjorde vi en liten test med NZ pinoter mot Bourgogner och vi föll pladask för pinotvinerna från Kiwiland. Att de dessutom kostar hälften av Bourgognerna var ju heller inte fel, men det var faktiskt stilen vi föll för.
I höstas läste jag ett blogginlägg från Niklas J här. Detta inspirerade mig att köpa 2 flaskor för att vi skulle bilda oss en egen uppfattning.
Brodern i norr frågade i vintras om tips på bra pinot noir viner. Jag tipsade honom då om Pegasus Bay, som jag då ännu inte smakat, men att jag visste från säker källa att det skulle vara värt ett köp. Jag hade också färskt i minne vad Punkarn skrivit här. Rapporterna från norr talade om verkligt bra viner, men att Pegasus stack ut ordentligt.
På långfredagen var det så dag för oss att skruva loss kapsylen. Skönt och veta att korkskadat kan det inte vara. Vi hade vännerna J och C på sedvanligt långfredagsbesök. Vädret var strålande och efter en timmes promenad på naturreservatet var det dags att sätta sig till bords.
Pegasus hade då fått en timme på karaff.
Färgen är mörkt tegelröd. Näsan möts av dofter från smultron, körsbär, lite jord och lite krydda(peppar?). Det är en smått förförisk doft som lovar mera.
Vinet är fortfarande lite knutet. Det borde nog fått någon timma till i karaffen. Vi känner igen smaken av körsbär, jordgubbar, lite choklad, lite pepparoch jord. Syran som finns där balanseras av frukten till ett riktigt smakrikt och friskt vin. Eftersmaken är tämligen lång och bärfylld.
Tanninerna då? Jo dom är med hela kvällen, men mjuknar upp ju längre kvällen lider.
Vinet kommer säkert att fortsätta att utvecklas de kommande 3 åren och sedan hålla sig ett par år till.
Känslan är att det kommer utvecklas till en svag femma, men idag ger vi
Betyg 4+
I somras gjorde vi en liten test med NZ pinoter mot Bourgogner och vi föll pladask för pinotvinerna från Kiwiland. Att de dessutom kostar hälften av Bourgognerna var ju heller inte fel, men det var faktiskt stilen vi föll för.
I höstas läste jag ett blogginlägg från Niklas J här. Detta inspirerade mig att köpa 2 flaskor för att vi skulle bilda oss en egen uppfattning.
Brodern i norr frågade i vintras om tips på bra pinot noir viner. Jag tipsade honom då om Pegasus Bay, som jag då ännu inte smakat, men att jag visste från säker källa att det skulle vara värt ett köp. Jag hade också färskt i minne vad Punkarn skrivit här. Rapporterna från norr talade om verkligt bra viner, men att Pegasus stack ut ordentligt.
På långfredagen var det så dag för oss att skruva loss kapsylen. Skönt och veta att korkskadat kan det inte vara. Vi hade vännerna J och C på sedvanligt långfredagsbesök. Vädret var strålande och efter en timmes promenad på naturreservatet var det dags att sätta sig till bords.
Pegasus hade då fått en timme på karaff.
Färgen är mörkt tegelröd. Näsan möts av dofter från smultron, körsbär, lite jord och lite krydda(peppar?). Det är en smått förförisk doft som lovar mera.
Vinet är fortfarande lite knutet. Det borde nog fått någon timma till i karaffen. Vi känner igen smaken av körsbär, jordgubbar, lite choklad, lite pepparoch jord. Syran som finns där balanseras av frukten till ett riktigt smakrikt och friskt vin. Eftersmaken är tämligen lång och bärfylld.
Tanninerna då? Jo dom är med hela kvällen, men mjuknar upp ju längre kvällen lider.
Vinet kommer säkert att fortsätta att utvecklas de kommande 3 åren och sedan hålla sig ett par år till.
Känslan är att det kommer utvecklas till en svag femma, men idag ger vi
Betyg 4+
fredag 22 april 2011
Deusyls 2007
Tack Niklas! Tack Punkarn!
När bloggare av denna digniteten tispsade mig om Deusyls, ja då måste bara en beställning göras.
E-beställning via SB:s hemsida och en vecka senare ett sms att nu var det dags hämta beställda varor.
Suveränt!
Hustrun och jag dricker inte mycket vitt vin. Jag uppskattar att nio av tio flaskor innehåller rött vin.
Vi har också varit mycket traditionella vid valet av mat och vitt vin. Nästan uteslutande har det legat skaldjur eller fisk på tallriken.
Mailkontakt med Gabriel på Bristly, om vilken mat som passade, och vi bestämde oss för att på skärtorsdagen äter vi kalkon med en mustig sås och så avslutar vi måltiden med lite ost.
Till detta dricker vi Deusyls 2007 från La Peira. En producent av viner i Terrasses du Larzac i Languedoc. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit lite om (i första hand deras instegsvin Les Obriers) dom här.
Druvblandningen i Deusyls är Viognier (65-75%) och resten Rousanne.
Färgenär varmt gulaktig. Näsan möts av en stor, behaglig doft av citrus, tropiska frukter, örter, lite vårblommor och kanske lite tobak. Imponerande doft och den lovar mycket.
Smaken är mäktig och fylld av gröna frukter (positivt), mogna päron, lite melon, mineraler, örter och lite honung. Smaken är komplex och syran som finns är i ypperlig balans med smakerna.
Eftersmaken är lång och precis när du tror att du fattat allt dyker en liten sötma upp. Smultron! Helt otroligt!
Det fungerade utmärkt till vår mat. Ostbiten vi åt till den sista klunken av vinet gjorde klart att även detta är en bra kombination.
Vår erfarenhet av vita viner är inte stor. Detta är det bästa vi druckit på mycket länge.
Cyberrymden är fantastisk. Det finns människor därute, som jag aldrig träffat, som tipsar mig om viner som i sin tur leder till en formidabel smakupplevelse.
Än en gång tack till Niklas och Punkarn.
Betyg 5
När bloggare av denna digniteten tispsade mig om Deusyls, ja då måste bara en beställning göras.
E-beställning via SB:s hemsida och en vecka senare ett sms att nu var det dags hämta beställda varor.
Suveränt!
Hustrun och jag dricker inte mycket vitt vin. Jag uppskattar att nio av tio flaskor innehåller rött vin.
Vi har också varit mycket traditionella vid valet av mat och vitt vin. Nästan uteslutande har det legat skaldjur eller fisk på tallriken.
Mailkontakt med Gabriel på Bristly, om vilken mat som passade, och vi bestämde oss för att på skärtorsdagen äter vi kalkon med en mustig sås och så avslutar vi måltiden med lite ost.
Till detta dricker vi Deusyls 2007 från La Peira. En producent av viner i Terrasses du Larzac i Languedoc. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit lite om (i första hand deras instegsvin Les Obriers) dom här.
Druvblandningen i Deusyls är Viognier (65-75%) och resten Rousanne.
Färgenär varmt gulaktig. Näsan möts av en stor, behaglig doft av citrus, tropiska frukter, örter, lite vårblommor och kanske lite tobak. Imponerande doft och den lovar mycket.
Smaken är mäktig och fylld av gröna frukter (positivt), mogna päron, lite melon, mineraler, örter och lite honung. Smaken är komplex och syran som finns är i ypperlig balans med smakerna.
Eftersmaken är lång och precis när du tror att du fattat allt dyker en liten sötma upp. Smultron! Helt otroligt!
Det fungerade utmärkt till vår mat. Ostbiten vi åt till den sista klunken av vinet gjorde klart att även detta är en bra kombination.
Vår erfarenhet av vita viner är inte stor. Detta är det bästa vi druckit på mycket länge.
Cyberrymden är fantastisk. Det finns människor därute, som jag aldrig träffat, som tipsar mig om viner som i sin tur leder till en formidabel smakupplevelse.
Än en gång tack till Niklas och Punkarn.
Betyg 5
torsdag 21 april 2011
Vila Santa 2006 vs 2008
Idag fick det bli ett lite enklare vin. Till helgen ska vi ner i källaren och rota fram lite godsaker vi sparat inför påsken. Det blev Villa Santa. Vi ställde årgång 2006 mot 2008.
Detta är ett vin som hyllats år efter år av svenska vinjournalister. Det har också varit en av våra favoriter bland vardagsvinerna. Vi har säkert följt det här vinet i olika årgångar under 15 års tid.
Vi har ofta köpt en sexpack som vi följt under några år. Vinet har förändrats under lagringen men ofta till det bättre. Sist vi drack 2006:an blev vi besvikna. Det var inga större fel men heller inget som triggade eller utmanade oss. Det var gott men samtidigt ganska tillrättalagt.
Niklas J har skrivit om Villa Santa och inspirerad av detta beslöt vi att låta 2008:an få en chans.
Vila Santa 2006
Mjukt och lent. Gott om frukt, lite lakrits och en hel del vanilj. Lätt druckit men tämligen slätstruket.
Det ger samma intryck som tidigare. Förstå mig rätt: Vinet är gott men innehåller ingen utmaning eller spänning. Ett bra vin att ta fram sent på vinkvällen när smaksinnena är påverkade.
Betyg 3-
Vila Santa 2008
I smaken känner vi igen mörka bär, lite kryddor och en lätt trevlig rökighet. Vaniljen finns där men inte alls lika påtagligt som i 2006:an. Eftersmaken är lång och där spårar vi en ton av kaffe med ett stänk av lakrits. Vinet är spänstigare och lite mer utmanande.
Betyg 3
Detta är ett vin som hyllats år efter år av svenska vinjournalister. Det har också varit en av våra favoriter bland vardagsvinerna. Vi har säkert följt det här vinet i olika årgångar under 15 års tid.
Vi har ofta köpt en sexpack som vi följt under några år. Vinet har förändrats under lagringen men ofta till det bättre. Sist vi drack 2006:an blev vi besvikna. Det var inga större fel men heller inget som triggade eller utmanade oss. Det var gott men samtidigt ganska tillrättalagt.
Niklas J har skrivit om Villa Santa och inspirerad av detta beslöt vi att låta 2008:an få en chans.
Vila Santa 2006
Mjukt och lent. Gott om frukt, lite lakrits och en hel del vanilj. Lätt druckit men tämligen slätstruket.
Det ger samma intryck som tidigare. Förstå mig rätt: Vinet är gott men innehåller ingen utmaning eller spänning. Ett bra vin att ta fram sent på vinkvällen när smaksinnena är påverkade.
Betyg 3-
Vila Santa 2008
I smaken känner vi igen mörka bär, lite kryddor och en lätt trevlig rökighet. Vaniljen finns där men inte alls lika påtagligt som i 2006:an. Eftersmaken är lång och där spårar vi en ton av kaffe med ett stänk av lakrits. Vinet är spänstigare och lite mer utmanande.
Betyg 3
tisdag 19 april 2011
Vårtecken och Chateauneufer
Vårtecknen blir alltfler. Ett säkert sådant är när den första sädesärlan infinner sig hos oss. Alltid på sin vakt, men en stadig följeslagare i trädgårdsarbetet är den.
Sonens födelsedag är ett minst lika säkert sådant inslag. Jag skrev om detta i mitt förra blogginlägg.
Ett annat vårtecken är Olympiatravet på Åby. När de spelmässiga framgångarna uteblir som i lördags, då har sporten stått i främsta rummet liksom de nya kunskapsinvesteringarna. Man är med andra ord alltid en vinnare!
På söndagen begåvades vi också med ett fantastiskt vårväder. Det är lite stressigt så här års med alla deklarationer som ska göras, samtidigt som "vårbruket" ska hinnas med. Jag lyckade med båda sakerna igår. Drivbänken är iordninggjord. Bara detta sprider en inre tillfredsställelse.
Söndagskvällen avslutades på Göteborgs Konserthuset och drygt 1,5 timmes underhållning av den kvinnliga folksångens okrönta drottning Joan Baez. 70 år och fortfarande med en enorm utstrålning. Fullständigt magnefikt!
Den första köttbiten på utegrillen är också ett säkert vårtecken och detta hände i fredagskväll på sonens födelsedag. Hustrun och jag provade två Chateauneuf-du-Pape viner den här helgen.
Båda är från den hyllade årgången 2007. Båda utföll också till belåtenhet
A La Gloire de Mon Grand-Père 2007 från firman Bosquet des Papes.
Vinet är gjort på 98% Grenache. Vinet har en alkoholhalt på 15,5%.
Doften är stor och tilltalande. Vi tycker oss känna jordgubbar, hallon och en viss sötma(fikon?) med inslag av lite viol, örter och läder.
Smaken är första dagen lite knuten men vi känner frukt och röda bär med inslag av örter och choklad.
Lite eldigt känns det, men inte särskilt störande. Tanninerna finns där och vi tror på en bra utveckling under kommande åren.
Betyg 4
Domaine Pierre Usseglio & Fils Tradition 2007.
Druvblandningen är 75 % Grenache och resten Syrah, Cinsault and Mourvèdre. Blandningen kan skilja sig något mellan åren. Alkoholhalten här är 14,5%.
Näsan möts av en hyggligt stor doft där vi tycker oss känna körsbär, jordgubbar, lite örter och även en aningens lakrits.
Smaken är fylld av frukt och bär, örter lite kryddor och en lång eftersmak där lakritsen blir väldigt tydlig. Gott om tanniner som pekar på en lång levnadstid, men dom stör inte helhetsintrycket. Dag två och tre är tanninerna inte helt borta men betydligt mjukare.
Passade bra till vår grillade köttbit.
Betyg 4
Sonens födelsedag är ett minst lika säkert sådant inslag. Jag skrev om detta i mitt förra blogginlägg.
Ett annat vårtecken är Olympiatravet på Åby. När de spelmässiga framgångarna uteblir som i lördags, då har sporten stått i främsta rummet liksom de nya kunskapsinvesteringarna. Man är med andra ord alltid en vinnare!
På söndagen begåvades vi också med ett fantastiskt vårväder. Det är lite stressigt så här års med alla deklarationer som ska göras, samtidigt som "vårbruket" ska hinnas med. Jag lyckade med båda sakerna igår. Drivbänken är iordninggjord. Bara detta sprider en inre tillfredsställelse.
Söndagskvällen avslutades på Göteborgs Konserthuset och drygt 1,5 timmes underhållning av den kvinnliga folksångens okrönta drottning Joan Baez. 70 år och fortfarande med en enorm utstrålning. Fullständigt magnefikt!
Den första köttbiten på utegrillen är också ett säkert vårtecken och detta hände i fredagskväll på sonens födelsedag. Hustrun och jag provade två Chateauneuf-du-Pape viner den här helgen.
Båda är från den hyllade årgången 2007. Båda utföll också till belåtenhet
A La Gloire de Mon Grand-Père 2007 från firman Bosquet des Papes.
Vinet är gjort på 98% Grenache. Vinet har en alkoholhalt på 15,5%.
Doften är stor och tilltalande. Vi tycker oss känna jordgubbar, hallon och en viss sötma(fikon?) med inslag av lite viol, örter och läder.
Smaken är första dagen lite knuten men vi känner frukt och röda bär med inslag av örter och choklad.
Lite eldigt känns det, men inte särskilt störande. Tanninerna finns där och vi tror på en bra utveckling under kommande åren.
Betyg 4
Domaine Pierre Usseglio & Fils Tradition 2007.
Druvblandningen är 75 % Grenache och resten Syrah, Cinsault and Mourvèdre. Blandningen kan skilja sig något mellan åren. Alkoholhalten här är 14,5%.
Näsan möts av en hyggligt stor doft där vi tycker oss känna körsbär, jordgubbar, lite örter och även en aningens lakrits.
Smaken är fylld av frukt och bär, örter lite kryddor och en lång eftersmak där lakritsen blir väldigt tydlig. Gott om tanniner som pekar på en lång levnadstid, men dom stör inte helhetsintrycket. Dag två och tre är tanninerna inte helt borta men betydligt mjukare.
Passade bra till vår grillade köttbit.
Betyg 4
måndag 18 april 2011
Gosset Grand Rosé
En av de bloggar jag följer med stort intresse är winepunk.net. I början av april skrev han om Gosset Grand Rosé och när ett vin beskrivs på det sättet, ja då handlar jag omedelbart. Jag köpte 5 flaskor och tanken är att dricka en flaska om året för att se hur det utvecklas.
Min erfarenhet av champagne och speciellt rosé är mycket begränsad.
I fredags fyllde sonen 23 år. Ett litet kalas hade vi ordnat för honom. Vi började med några havskräftor och lite räkor. Sonen är speciellt förtjust i rejäla grillade köttbitar. Röda ska dom vara inuti. Det inhandlades därför lite oxfilé från Tjolöholm inköpt på vår lokala Konsumbutik i Frillesås.
Årets första grillfest var ett faktum. Sonens favoritdrycker är champagne, öl och whiskey.
Till förrätten fick det bli, ja just det, Gosset Grand Rosé.
En helt makalöst god champagne. Punkarn beskriver vinet på ett mycket bättre sätt än vad jag kan göra så kolla därför länken. Jag instämmer i precis allt som står där.
Betyg 5 (Årets första rena femma)
Till köttet drack sonen öl medan hustrun och jag smakade av två Chateauneuf-du-Pape.
Dom bedöms i morgondagens blogginlägg
Min erfarenhet av champagne och speciellt rosé är mycket begränsad.
I fredags fyllde sonen 23 år. Ett litet kalas hade vi ordnat för honom. Vi började med några havskräftor och lite räkor. Sonen är speciellt förtjust i rejäla grillade köttbitar. Röda ska dom vara inuti. Det inhandlades därför lite oxfilé från Tjolöholm inköpt på vår lokala Konsumbutik i Frillesås.
Årets första grillfest var ett faktum. Sonens favoritdrycker är champagne, öl och whiskey.
Till förrätten fick det bli, ja just det, Gosset Grand Rosé.
En helt makalöst god champagne. Punkarn beskriver vinet på ett mycket bättre sätt än vad jag kan göra så kolla därför länken. Jag instämmer i precis allt som står där.
Betyg 5 (Årets första rena femma)
Till köttet drack sonen öl medan hustrun och jag smakade av två Chateauneuf-du-Pape.
Dom bedöms i morgondagens blogginlägg
lördag 16 april 2011
Valentina Cubi Morar Amarone della Valpolicella 1997
Första gången jag smakade detta vin var sent en lördagkväll på ett hotellrum i Verona 2008.
Vi var på vinresa med Clubamarone. Vi hade fått oss tillsänt tre årgångar av detta vin: 1997,2001 och 2003. 97:an smakade enormt bra medan de två andra årgångar var väldigt slutna och skulle behöva ett par timmar (minst) på karaff.
Söndag fm besökte vi en annan vingård i Fumaneområdet när vi telefonledes blev inbjudna att i all hast göra ett besök på Valentina Cubi. Besöket tog ett par timmar och vi fick en ordentlig genomgång från producentens sida. Återigen provade vi dessa tre årgångar. Resultatet blev ungefär detsamma som kvällen innan och årgång 1997 framstod som ett kolossalt bra amaronevin.
Det blev också en av mina absoluta favoriter bland amaroneviner. Jag köpte med ett par flaskor hem. Den första dracks samma år på min födelsedag och var en verklig hit. Vid nästa besök året därpå fyllde jag på mitt innehav av alla tre årgångarna. 1997: an har hela tiden varit min favorit. Ja, t o m så att jag bedömt det som ett av de bästa amaroneviner jag smakat. 2001:an har blivit allt bättre för varje gång jag druckit den.
Vinet är gjort på 70 % Corvina, 25% Corvinone och 5 % Rondinella. Vingårdarna ligger runt byarna Fumane och San Pietro in Cariano.
I höstas drack jag en korkskadad 97:a. Smaken helt OK, men doftade gammalt stall. Ni förstår själva att det var en våldsam missberäkning. En oro infann sig om de resterande två flaskorna i källaren.
I tisdags när championleague spelades öppnade hustrun och jag den näst sista flaskan.
Färgen var mörkt rubinröd.
Med en gång en liten spritig doft. De två glasen fick stå drygt två timmar innan vi började sniffa på dom igen. Fortfarande lite spritig ton, men vi kände också vilda körsbär, choklad och kryddor.
Hustrun är inte så förtjust i smaken " för mycket portvin" tycker hon. Visst, det känns lite spritigt, fast det bara är 15.5%. Smaken är fylld av torkad frukt, lite örtigt samtidigt som en viss sötma med en trevlig bitterhet infinner sig. Lena tanniner, en viss elegans och en riktigt lång eftersmak.
Vi följer vinet under tre dagar och dag tre är all spritighet borta. Eftersmaken är vidunderligt lång och fylld av torkad frukt.
Det är mycket gott, men ändå inte i samma klass som för ett par år sedan.
Har den passerat toppen?
Årgång 1997 har alltid varit en självklar 5:a, men inte längre.
Betyg 4+
Vi var på vinresa med Clubamarone. Vi hade fått oss tillsänt tre årgångar av detta vin: 1997,2001 och 2003. 97:an smakade enormt bra medan de två andra årgångar var väldigt slutna och skulle behöva ett par timmar (minst) på karaff.
Söndag fm besökte vi en annan vingård i Fumaneområdet när vi telefonledes blev inbjudna att i all hast göra ett besök på Valentina Cubi. Besöket tog ett par timmar och vi fick en ordentlig genomgång från producentens sida. Återigen provade vi dessa tre årgångar. Resultatet blev ungefär detsamma som kvällen innan och årgång 1997 framstod som ett kolossalt bra amaronevin.
Det blev också en av mina absoluta favoriter bland amaroneviner. Jag köpte med ett par flaskor hem. Den första dracks samma år på min födelsedag och var en verklig hit. Vid nästa besök året därpå fyllde jag på mitt innehav av alla tre årgångarna. 1997: an har hela tiden varit min favorit. Ja, t o m så att jag bedömt det som ett av de bästa amaroneviner jag smakat. 2001:an har blivit allt bättre för varje gång jag druckit den.
Vinet är gjort på 70 % Corvina, 25% Corvinone och 5 % Rondinella. Vingårdarna ligger runt byarna Fumane och San Pietro in Cariano.
I höstas drack jag en korkskadad 97:a. Smaken helt OK, men doftade gammalt stall. Ni förstår själva att det var en våldsam missberäkning. En oro infann sig om de resterande två flaskorna i källaren.
I tisdags när championleague spelades öppnade hustrun och jag den näst sista flaskan.
Färgen var mörkt rubinröd.
Med en gång en liten spritig doft. De två glasen fick stå drygt två timmar innan vi började sniffa på dom igen. Fortfarande lite spritig ton, men vi kände också vilda körsbär, choklad och kryddor.
Hustrun är inte så förtjust i smaken " för mycket portvin" tycker hon. Visst, det känns lite spritigt, fast det bara är 15.5%. Smaken är fylld av torkad frukt, lite örtigt samtidigt som en viss sötma med en trevlig bitterhet infinner sig. Lena tanniner, en viss elegans och en riktigt lång eftersmak.
Vi följer vinet under tre dagar och dag tre är all spritighet borta. Eftersmaken är vidunderligt lång och fylld av torkad frukt.
Det är mycket gott, men ändå inte i samma klass som för ett par år sedan.
Har den passerat toppen?
Årgång 1997 har alltid varit en självklar 5:a, men inte längre.
Betyg 4+
onsdag 13 april 2011
Masi Campofiorin
I fredags, innan helgäventyret, åt hustrun och jag en enkel kycklinggryta. Vi drack en kvarglömd Masi Campofiorin 2004. Under stora delar av 1990-talet och 2000-talet var detta ett vin som vi alltid köpte flera flaskor av.
Vi följde oftast vinet ett antal år för att se hur det utvecklades. Oftast till stor belåtenhet. Men så för några år sedan upplevde vi vinet som sämre, om det verkligen var så eller om det var våra prefenser som förändrats är svårt att veta.
Campofiorin har ju sin särskilda historia. Det var det första ripassovinet och det gjordes första gången 1964.
Masi prövade olika sätt att göra ett bättre Valpolicellavin, men fann att om man tar dräggen (dvs druvskalen) som blir kvar i ett fat där druvor avsedda för Amarone har jäst, och häller ner dessa delvis urlakade druvskal i ett fat med ett vanligt valpolicellavin, så startat automatiskt en andra fermentation (jäsning). Valpolicellavinet tar då till sig av de smaker som finns kvar i druvskalen och på så sätt får man en Ripasso.
Masi försökte sedan ta patent på Ripasso, men misslyckades. Istället kallades vinet Campofiorin.
Druvsammansättningen är 70% Corvina, 25% Rondinella och 5% Molinara.
Vår 2004 var alltså ett fyrtioårsjubilerande!
Färgen är rubinröd.
Doften är fylld av körsbär och lite snälla kryddor
Gommen möts av körsbär och plommon. Lite vanilj, men inte störande och lite kryddor(salvia?) med en ton av choklad.Tanninerna finns där men är väldigt avrundade.
Det här är betydligt bättre än vad jag minns 2004:an för två år sedan.Den har klart vunnit på att ligga ett par år i källaren. Det är kanske dags att ge den en andra chans.
Passade alldeles utmärkt till vår kycklinggryta.
Nu är det årgång 2007 som gäller på SB och då är priset 107 kr.
Betyg 3+
Vi följde oftast vinet ett antal år för att se hur det utvecklades. Oftast till stor belåtenhet. Men så för några år sedan upplevde vi vinet som sämre, om det verkligen var så eller om det var våra prefenser som förändrats är svårt att veta.
Campofiorin har ju sin särskilda historia. Det var det första ripassovinet och det gjordes första gången 1964.
Masi prövade olika sätt att göra ett bättre Valpolicellavin, men fann att om man tar dräggen (dvs druvskalen) som blir kvar i ett fat där druvor avsedda för Amarone har jäst, och häller ner dessa delvis urlakade druvskal i ett fat med ett vanligt valpolicellavin, så startat automatiskt en andra fermentation (jäsning). Valpolicellavinet tar då till sig av de smaker som finns kvar i druvskalen och på så sätt får man en Ripasso.
Masi försökte sedan ta patent på Ripasso, men misslyckades. Istället kallades vinet Campofiorin.
Druvsammansättningen är 70% Corvina, 25% Rondinella och 5% Molinara.
Vår 2004 var alltså ett fyrtioårsjubilerande!
Färgen är rubinröd.
Doften är fylld av körsbär och lite snälla kryddor
Gommen möts av körsbär och plommon. Lite vanilj, men inte störande och lite kryddor(salvia?) med en ton av choklad.Tanninerna finns där men är väldigt avrundade.
Det här är betydligt bättre än vad jag minns 2004:an för två år sedan.Den har klart vunnit på att ligga ett par år i källaren. Det är kanske dags att ge den en andra chans.
Passade alldeles utmärkt till vår kycklinggryta.
Nu är det årgång 2007 som gäller på SB och då är priset 107 kr.
Betyg 3+
söndag 10 april 2011
Helgäventyr
I helgen ställde vi kosan söderut. Vi åkte till Louisiana i Danmark med de goda vännerna O och R.
Det visades en Picasso utställning "Fred och Frihed". Fantastisk. Käre läsare, har du möjlighet så och se den. Sista dag är 29/5.
Dessutom visades i Louisiana en I-pad målare. Ja just det, han framställde sina konstverk genom ett målningsprogram i paddan (I-pad). David Hockney var konstnären. Fascinerande!
På kvällen återvände vi till Sverige och övernattade i Skummeslöv. Vi bjöds på en fantastisk middag.
Ankbröst ( mycket delikat tillrett av R) med en fantastisk sallad som tillbehör.
But first things first.
Inledningsvis lite underbar plockmat med champagne.
Lancelot från byn Cramant i Cotes de Blancs. En cuvée som går under namnet Marie Lancelot bjöds det på och årgången var 2004. Näsan möts av en frisk doft av äpple, lit nötighet. I gommen blir det en fin balans mellan syran och de friska äppletonerna. Verkligen gott!
Betyg 4-
Till ankan bjöds vi på en Bourgogne. Pommard-Epenots Premier Cru "Clos des Citeaux" av årgången 1999. Producent är Jean Monnier. Färgen är lite ljusare röd. Inget av rödbrun ton vid glaskanten trots sin ålder. Doften är friska, röda bär med lite ört och peppar i bakgrunden.
Smaken är ljuvlig. Packad av röda bär såsom hallon,jordgubbar men också med lite fin syra från röda vinbär. Örter och lite pepprighet tonar fram i eftersmaken. visst finns här lite tanniner med de är mjuka och behagliga. Ett underbart vin till ankan.
Betyg 4+.
Det visades en Picasso utställning "Fred och Frihed". Fantastisk. Käre läsare, har du möjlighet så och se den. Sista dag är 29/5.
Dessutom visades i Louisiana en I-pad målare. Ja just det, han framställde sina konstverk genom ett målningsprogram i paddan (I-pad). David Hockney var konstnären. Fascinerande!
På kvällen återvände vi till Sverige och övernattade i Skummeslöv. Vi bjöds på en fantastisk middag.
Ankbröst ( mycket delikat tillrett av R) med en fantastisk sallad som tillbehör.
But first things first.
Inledningsvis lite underbar plockmat med champagne.
Lancelot från byn Cramant i Cotes de Blancs. En cuvée som går under namnet Marie Lancelot bjöds det på och årgången var 2004. Näsan möts av en frisk doft av äpple, lit nötighet. I gommen blir det en fin balans mellan syran och de friska äppletonerna. Verkligen gott!
Betyg 4-
Till ankan bjöds vi på en Bourgogne. Pommard-Epenots Premier Cru "Clos des Citeaux" av årgången 1999. Producent är Jean Monnier. Färgen är lite ljusare röd. Inget av rödbrun ton vid glaskanten trots sin ålder. Doften är friska, röda bär med lite ört och peppar i bakgrunden.
Smaken är ljuvlig. Packad av röda bär såsom hallon,jordgubbar men också med lite fin syra från röda vinbär. Örter och lite pepprighet tonar fram i eftersmaken. visst finns här lite tanniner med de är mjuka och behagliga. Ett underbart vin till ankan.
Betyg 4+.
fredag 8 april 2011
Les Obriers de la Peira 2008
För snart två år sedan blev jag för första gången bekant med viner från La Pèira en Damaisela. En producent av viner i Terrasses du Larzac i Languedoc. I månadsbrevet från Bristly Wine Club gavs möjlighet att köpa deras tre röda viner. Jag köpte alla tre dock endast en flaska av deras prestigevin La Pèira 2006. Jag har förstått av andra som provat bland annat winepunker att den förmodligen har stor potential att utvecklas rätt.
Deras andra vin Las Flors provade jag såväl årgång 2006 som 2007 och var topp fem bland de viner jag drack 2010. Även detta vin provades av winepunk vars kommentare stämmer ganska bra med mina egna.
Deras tredje vin Les Obriers de la Peira köpte jag 5 fl av årgång 2007. Jag gillar verkligen det här vinet. Frukten och tyngden var perfekt. Den sista flaskan gick åt sent i höstas( innan jag började blogga om viner).
Det kan naturligtvis inte jämföras med Las Flors men ändå ett förbaskat gott vin.
I mars kom ett nyhetsbrev från Bristly att nu hade årgång 2008 anlänt av Obriers. Snabbt in på Systembolagets hemsida och en e-beställning var gjord. En vecka senare kom ett sms från "mitt" Systembolag att vinet fanns att hämtas. I tisdags som ackompanjemang till kvällens Champion League match togs den första klunken.
Vinet är gjort på 65% Cinsault och 35% Carignan. Druvor som jag inte har så stor erfarenhet av.
Jag häller upp två glas (stora) och sparar resten till morgondagens fotbollsmatch.
Färgen är mörkt röd.
Näsan möts omedelbart av en stor fruktig, örtig nöt doft. Jag låter glasen stå i en timma innan jag är där och sniffar igen. Doften har utvecklats en del och jag känner igen de mörka bären, nötterna har blivit mandlar och valnötter och bland kryddorna känns aningen anis.
Smaken är mjuk och len med tydliga mogna fruktinslag av bl a mörka körsbär, björnbär,örter och lite lakritsremmar. Eftersmaken är lång och härlig, men precis när jag tänker detta dyker i slutet upp en liten kärv smak: grön paprika. Detta stör mig något.
Dag två är vinet precis lika gott och maffigt och nu är den lilla kärva tonen längst bak i eftersmaken borta.
Dag tre är vinet fortfarande gott men nu är det inte lika fräscht som dag ett och två.
Sammanfattningsvis: ett mycket gott vin. Funkar till mat men klarar sig strålande på egen hand.
Årgång 2008 står sig lika bra som 2007. Kanske årets fotbollsvin?
Vinet finns att köpa i beställningssortimentet hos SB. 30 kr billigare än vad 2007 kostade är ju inte heller fel.
Bristlys viner ofta mycket sympatiskt prissatta.
Nu längtar jag bara efter Las Flors 2008.
Betyg 4
Deras andra vin Las Flors provade jag såväl årgång 2006 som 2007 och var topp fem bland de viner jag drack 2010. Även detta vin provades av winepunk vars kommentare stämmer ganska bra med mina egna.
Deras tredje vin Les Obriers de la Peira köpte jag 5 fl av årgång 2007. Jag gillar verkligen det här vinet. Frukten och tyngden var perfekt. Den sista flaskan gick åt sent i höstas( innan jag började blogga om viner).
Det kan naturligtvis inte jämföras med Las Flors men ändå ett förbaskat gott vin.
I mars kom ett nyhetsbrev från Bristly att nu hade årgång 2008 anlänt av Obriers. Snabbt in på Systembolagets hemsida och en e-beställning var gjord. En vecka senare kom ett sms från "mitt" Systembolag att vinet fanns att hämtas. I tisdags som ackompanjemang till kvällens Champion League match togs den första klunken.
Vinet är gjort på 65% Cinsault och 35% Carignan. Druvor som jag inte har så stor erfarenhet av.
Jag häller upp två glas (stora) och sparar resten till morgondagens fotbollsmatch.
Färgen är mörkt röd.
Näsan möts omedelbart av en stor fruktig, örtig nöt doft. Jag låter glasen stå i en timma innan jag är där och sniffar igen. Doften har utvecklats en del och jag känner igen de mörka bären, nötterna har blivit mandlar och valnötter och bland kryddorna känns aningen anis.
Smaken är mjuk och len med tydliga mogna fruktinslag av bl a mörka körsbär, björnbär,örter och lite lakritsremmar. Eftersmaken är lång och härlig, men precis när jag tänker detta dyker i slutet upp en liten kärv smak: grön paprika. Detta stör mig något.
Dag två är vinet precis lika gott och maffigt och nu är den lilla kärva tonen längst bak i eftersmaken borta.
Dag tre är vinet fortfarande gott men nu är det inte lika fräscht som dag ett och två.
Sammanfattningsvis: ett mycket gott vin. Funkar till mat men klarar sig strålande på egen hand.
Årgång 2008 står sig lika bra som 2007. Kanske årets fotbollsvin?
Vinet finns att köpa i beställningssortimentet hos SB. 30 kr billigare än vad 2007 kostade är ju inte heller fel.
Bristlys viner ofta mycket sympatiskt prissatta.
Nu längtar jag bara efter Las Flors 2008.
Betyg 4
måndag 4 april 2011
Masi Amarone Costasera 2001
Det skrivs väldigt lite om amaroneviner i bloggossfären. Många uttrycker sig också lite nedlåtande som om det är ett stadie man passerar i början av sitt vinintresse. Så är det inte för mig. Hustrun och jag själv älskar amaroneviner. Inte alla men väldigt många. Vi har gjort två resor med Clubamarone till amaroneland och kommit hem alldeles saliga. Det är underbart att träffa dessa små odlare och höra deras historia och smaka deras underbara viner. Det är snart dags igen........
Masi Amarone Costasera tillhör inte dessa småodlare precis. Vi har hellre aldrig besökt deras anläggningar, men det var en av de första amaroneviner vi drack. Under 2010 köpte vi 2 flaskor av årgång 1997. Vinet görs på 70% Corvina, 25% Rondinella och 5% Molinara. Förväntningarna var höga eftersom det är en mycket bra årgång. Besvikna blev vi.
Visserligen fanns allt det där man förväntar sig i doft och smak. Doften av torkad frukt och lite kryddor. Smaken känns igen av torkade mörka bär och plommon kombinerat med liter kryddor, choklad och läder. Men det är en fadd känsla över såväl doft som smak. Toppen är säkert passerad.
Till tisdagens landskamp mot Moldavien plockade vi därför upp vår sista flaska av årgång 2001.
Doft och smak är i stort sett de samma, men nu med en friskhet och spänst som överraskade oss.
Det var ju så här vi vill minnas Costaseran. Vinet var t o m något elegantare dag 2 och höll stilen dag 3, då vi tog sista klunken.
Betyg 4
PS
Amarone Costasera Riserva är i vår mening ett par hack vassare än den vanliga Costaseran
Masi Amarone Costasera tillhör inte dessa småodlare precis. Vi har hellre aldrig besökt deras anläggningar, men det var en av de första amaroneviner vi drack. Under 2010 köpte vi 2 flaskor av årgång 1997. Vinet görs på 70% Corvina, 25% Rondinella och 5% Molinara. Förväntningarna var höga eftersom det är en mycket bra årgång. Besvikna blev vi.
Visserligen fanns allt det där man förväntar sig i doft och smak. Doften av torkad frukt och lite kryddor. Smaken känns igen av torkade mörka bär och plommon kombinerat med liter kryddor, choklad och läder. Men det är en fadd känsla över såväl doft som smak. Toppen är säkert passerad.
Till tisdagens landskamp mot Moldavien plockade vi därför upp vår sista flaska av årgång 2001.
Doft och smak är i stort sett de samma, men nu med en friskhet och spänst som överraskade oss.
Det var ju så här vi vill minnas Costaseran. Vinet var t o m något elegantare dag 2 och höll stilen dag 3, då vi tog sista klunken.
Betyg 4
PS
Amarone Costasera Riserva är i vår mening ett par hack vassare än den vanliga Costaseran
söndag 3 april 2011
Valpolicella
Lördagens fm började på sedvanligt sätt med att ha telefonkonferens med de goda vännerna L och R för att konstruera veckans V75 system. Eftermiddagen ägnades sedan åt att se på travloppen och däremellan hinna med lite förberedelser inför kvällens middag. Innan tävlingarna drog igång hann jag emellertid med att ta upp jordärtskockorna. Vi har sork eller mullvad i vår trädgård som begränsar vår skörd genom att äta av de rotfrukter som övervintrar i landet. Vi fick ändå tillräckligt för att kunna göra pure till kvällens förrätt samt någon soppa lite längre fram i april.
Vi äter middag ihop med våra goda grannar R och C och deras underbara barn.
Vi dricker lite bubbel som välkomstskål och fortsätter med samma bubbel till förrätten som består av pilgrimsmusslor, jordärtskockspure med knaperstekt bacon.
Camille Savès Cuvée Prestige gjort på 65% Chardonnay och 35% Pinot Noir från Bouzy klassad som Grand Cru. Camille Savès och deras viner finns beskrivet på den här länken. Mitt köptes från Franska Bolaget och jag betalade 298 kr.
Det här är ett riktigt gott bubbel. Doften är frisk med citrustoner, något aprikosaktigt och längst bak en snäll honungston. Smaken är frisk, lite citrus även här, men gula äpplen tar över och lite klassiska brödtoner kan också skönjas. Fin mousse och lång lite krämig eftersmak.
Betyg 4-
Huvudrätten var en lammstek som hustrun tillagat på ett underbart sätt. Lammet är köpt av en kund som bor i Vallda (en liten bit utanför Kungsbacka). Vi hade en potatisgratin (egen potatis så klart) med lök, vitlök, fänkål, vatten, vin och kycklingfond. Ett nytt recept för oss men uppsnappat från Allt om mat.
Vi började med en Valpolicella Superiore från Roccolo Grassi av årgång 2005. Vi köpte det här vinet när vi besökte den mycket trevliga familjen Sartori på hösten 2009 med clubamarone.
Roccolo Grassis Valpolicella Superiore odlas på vinfält 200 meter över havet som vätter mot sydöst. Vinrankorna är 10 år gamla och 65% består av Corvina-druvan. Marken är rik på vulkaniskjord vilket ger en speciall karaktär. Blandningen av druvor är densamma som i husets Amarone, dvs 60% Corvina, 15% Corvinone, 20% Rondinella, och 5% Croatina. 40% av druvorna torkas under 20 dagar före pressning. Vinet lagras efter vinifieringen i franska ekfat varav 1/3 är nya och 2/3 är använda 2-3 år. Alkoholhalt 14,5%.
Det här är mim absoluta favorit bland Superiorevinerna. Det enda jämförbara är Quintarellis som är minst dubbelt så dyrt.
Färgen är mörkt röd med en liten violet toning mot glaset.
Doften är stor och mäktig. Vi känner igen den torkade frukten eller snarare bären (moreller),lite örter och kanske någon moccaton. Smaken är lång av härliga mörka bär och frukt, amaronetoner finns där, sammetslena tanniner gör att det passar maten utmärkt. Eftersmaken är hur lång som helst, man vill att det aldrig ska ta slut. Det här vinet är bättre än många lite billigare amaroneviner.
Vi köpte detta för 20 euro på vingården.
Betyg 5-
Vin nr 2 till middagen var Campo San Vito dvs Villa Monteleone deras Ripasso från år 2007.
Doften är elegant med inslag av torkade bär. Smaken är fylld av mörka bär, örter, lite lakrits och en hyggligt lång och angenäm eftersmak. Ett mycket bra matvin.
Vinet har inte samma tyngd och mäktighet som Roccolo Grassis men ändå väldigt bra.
Vi köpte det för 13 euro på vingården.
Betyg 4-
Till chokladefterrätten drack vi Roccolo Grassis Recioto 2005.
Här möts näsan av en mäktig doft av torkad frukt och bär med en ljuvlig söt ton som också innehåller nyanser av såväl kaffe som choklad.. Smaken tar nästan inte slut: kompott av torkad frukt, sött men ändå friskt. Alkoholhalten på 15% känns inte. Ett underbart efterrättsvin.
Våra vänner som aldrig smakat en recioto är alldeles hänförda.
Flaskan är på 37,5 cl och vi betalade 22 euro på vingården.
Betyg 5-
Vi har tre av deras Amarone 2004 i källaren. När bror kommer ner på påskafton ska vi smyga in en flaska i provningen som vi då ska ha.
Marco Sartori och Roccolo Grassi rules.
Vi äter middag ihop med våra goda grannar R och C och deras underbara barn.
Vi dricker lite bubbel som välkomstskål och fortsätter med samma bubbel till förrätten som består av pilgrimsmusslor, jordärtskockspure med knaperstekt bacon.
Camille Savès Cuvée Prestige gjort på 65% Chardonnay och 35% Pinot Noir från Bouzy klassad som Grand Cru. Camille Savès och deras viner finns beskrivet på den här länken. Mitt köptes från Franska Bolaget och jag betalade 298 kr.
Det här är ett riktigt gott bubbel. Doften är frisk med citrustoner, något aprikosaktigt och längst bak en snäll honungston. Smaken är frisk, lite citrus även här, men gula äpplen tar över och lite klassiska brödtoner kan också skönjas. Fin mousse och lång lite krämig eftersmak.
Betyg 4-
Huvudrätten var en lammstek som hustrun tillagat på ett underbart sätt. Lammet är köpt av en kund som bor i Vallda (en liten bit utanför Kungsbacka). Vi hade en potatisgratin (egen potatis så klart) med lök, vitlök, fänkål, vatten, vin och kycklingfond. Ett nytt recept för oss men uppsnappat från Allt om mat.
Vi började med en Valpolicella Superiore från Roccolo Grassi av årgång 2005. Vi köpte det här vinet när vi besökte den mycket trevliga familjen Sartori på hösten 2009 med clubamarone.
Roccolo Grassis Valpolicella Superiore odlas på vinfält 200 meter över havet som vätter mot sydöst. Vinrankorna är 10 år gamla och 65% består av Corvina-druvan. Marken är rik på vulkaniskjord vilket ger en speciall karaktär. Blandningen av druvor är densamma som i husets Amarone, dvs 60% Corvina, 15% Corvinone, 20% Rondinella, och 5% Croatina. 40% av druvorna torkas under 20 dagar före pressning. Vinet lagras efter vinifieringen i franska ekfat varav 1/3 är nya och 2/3 är använda 2-3 år. Alkoholhalt 14,5%.
Det här är mim absoluta favorit bland Superiorevinerna. Det enda jämförbara är Quintarellis som är minst dubbelt så dyrt.
Färgen är mörkt röd med en liten violet toning mot glaset.
Doften är stor och mäktig. Vi känner igen den torkade frukten eller snarare bären (moreller),lite örter och kanske någon moccaton. Smaken är lång av härliga mörka bär och frukt, amaronetoner finns där, sammetslena tanniner gör att det passar maten utmärkt. Eftersmaken är hur lång som helst, man vill att det aldrig ska ta slut. Det här vinet är bättre än många lite billigare amaroneviner.
Vi köpte detta för 20 euro på vingården.
Betyg 5-
Vin nr 2 till middagen var Campo San Vito dvs Villa Monteleone deras Ripasso från år 2007.
Doften är elegant med inslag av torkade bär. Smaken är fylld av mörka bär, örter, lite lakrits och en hyggligt lång och angenäm eftersmak. Ett mycket bra matvin.
Vinet har inte samma tyngd och mäktighet som Roccolo Grassis men ändå väldigt bra.
Vi köpte det för 13 euro på vingården.
Betyg 4-
Till chokladefterrätten drack vi Roccolo Grassis Recioto 2005.
Här möts näsan av en mäktig doft av torkad frukt och bär med en ljuvlig söt ton som också innehåller nyanser av såväl kaffe som choklad.. Smaken tar nästan inte slut: kompott av torkad frukt, sött men ändå friskt. Alkoholhalten på 15% känns inte. Ett underbart efterrättsvin.
Våra vänner som aldrig smakat en recioto är alldeles hänförda.
Flaskan är på 37,5 cl och vi betalade 22 euro på vingården.
Betyg 5-
Vi har tre av deras Amarone 2004 i källaren. När bror kommer ner på påskafton ska vi smyga in en flaska i provningen som vi då ska ha.
Marco Sartori och Roccolo Grassi rules.
Champagne AR Lenoble
Fredagsmys för två vuxna med utflygna barn!
Jag hittade ett par stora potatisar i källlaren som passar bra att baka. Av fiskbilen har vi köpt några hekto räkor samt 4 riktigt stora havskräftor. Vi blandar detta med rödlök, creme fraiche och lite stenbitsrom. Vi öppnar en flaska champagne. Vi låter det hela stå en timma och tar en promenad på naturreservatet. Det är vår i luften och över havet är det ett underbart ljus.
Maten är sagolik och bubblet riktigt gott. Vi har tidigare inte druckit så mycket bubbel, men de senaste två åren har det blivit lite mer. Ikväll har vi öppnat en flaska: Lenoble Cuvée Intense.
Blandningen består till 70% av pinot noir, 15% chardonnay och resten pinot meunier.
Firman är belägen i Chouilly i Cotes des Blancs.
Färgen är halmgul. Doften är ung, fruktig med citrusinslag(apelsin?).
Frisk smak med god citrusfrukt och en liten trevlig sötma längst bak. Eftersmaken är tämligen lång och angenäm. Allt är i fin balans.
En ganska snäll och lättdrucken champis som passar oss nybörjare bra.
Betyg 3+
Kajsa wines är importören och vi köpte vår flaska för 279 kr i BS.
Jag hittade ett par stora potatisar i källlaren som passar bra att baka. Av fiskbilen har vi köpt några hekto räkor samt 4 riktigt stora havskräftor. Vi blandar detta med rödlök, creme fraiche och lite stenbitsrom. Vi öppnar en flaska champagne. Vi låter det hela stå en timma och tar en promenad på naturreservatet. Det är vår i luften och över havet är det ett underbart ljus.
Maten är sagolik och bubblet riktigt gott. Vi har tidigare inte druckit så mycket bubbel, men de senaste två åren har det blivit lite mer. Ikväll har vi öppnat en flaska: Lenoble Cuvée Intense.
Blandningen består till 70% av pinot noir, 15% chardonnay och resten pinot meunier.
Firman är belägen i Chouilly i Cotes des Blancs.
Färgen är halmgul. Doften är ung, fruktig med citrusinslag(apelsin?).
Frisk smak med god citrusfrukt och en liten trevlig sötma längst bak. Eftersmaken är tämligen lång och angenäm. Allt är i fin balans.
En ganska snäll och lättdrucken champis som passar oss nybörjare bra.
Betyg 3+
Kajsa wines är importören och vi köpte vår flaska för 279 kr i BS.
lördag 2 april 2011
Ch9dP: Benedetti 2007 vs Xavier 2009
Romäventyret ligger färskt i minnet, men på hemmaplan märks det att våren är på gång.
Snödroppar på nordsidan i full blom liksom krokusarna på sydsidan. Tulpanerna har blivit ca en dm höga. Blodmjöl och råväck runt blommorna ska hålla rådjuren och hararna borta.
Palsternackorna som övervintrat gick det att plocka upp, däremot ställde tjälen till det när jordärtskockorna skulle tas upp.
På lördagkväll hade vi C o M (några av våra käraste vänner) på besök. Fläskfilégryta och till detta drack vi två chateauneuf-du-pape.
Båda vinerna luftades ca två timmar innan det var dags att börja avnjuta dom.
Benedetti 2007.
Ett vin som gjorts på organiskt odlade druvor, vilket betyder att de inte besprutas eller att konstgödsel använts. På samma vis odlar jag mina grönsaker.
Druvsammansättningen är 75% grenache, 15 % syrah, 5% cinsault och 5% mourvèdre.
Doften är fylld av körsbär(mörka) och en lakritston.
Smaken är fylld av frukt: katrinplommon,körsbär, björnbär, örter,lakrits och en liten chokladton. Här finns såväl behagliga tanniner som en trevlig syra. Allt harmonierar väldigt väl. Alkoholen ligger på 14%. Ett väldigt trevligt och smakrikt vin.
Vinet finns fortfarande kvar på SB för 299 kr.
Betyg 4.
Xavier 2009.
Druvblandningen här är 55% grenache, 35% mourvèdre och 10% syrah.
Grenache och mourvèdre stockarna är 75-90 år gamla. Alkoholhalten 14,5% vilket inte märks.
Doften domineras av mörk frukt och körsbär.
Smakmässigt känner vi en fruktkompott av plommon och hallon, kanske någon björbärssmak i bakgrunden. Vi känner också toner av viol, provencalska örter och någon liten krydda. Tanninerna som finns indikerar att detta vin kommer att klara sig bra de närmaste åren. Lite utveckling finnns det nog.
Vi tycker inte att det är någon markant skillnad på årgång 2007 och 2009. 2007:an var vår hus Ch9dP.
Detta är ett vin som fortfarande finns på SB för 219 kr.
Betyg 4.
Två mycket bra och trevliga viner som kommer att utvecklas bra de kommande åren. Det finns en lite mer elegans över Benedettin som motiverar det något högre priset.
Kommer årgång 2009 att kunna matcha årgång 2007 i södra Rhone? Det första intrycket av de fåtaliga 2009:or jag smakat pekar åt det hållet.
Snödroppar på nordsidan i full blom liksom krokusarna på sydsidan. Tulpanerna har blivit ca en dm höga. Blodmjöl och råväck runt blommorna ska hålla rådjuren och hararna borta.
Palsternackorna som övervintrat gick det att plocka upp, däremot ställde tjälen till det när jordärtskockorna skulle tas upp.
På lördagkväll hade vi C o M (några av våra käraste vänner) på besök. Fläskfilégryta och till detta drack vi två chateauneuf-du-pape.
Båda vinerna luftades ca två timmar innan det var dags att börja avnjuta dom.
Benedetti 2007.
Ett vin som gjorts på organiskt odlade druvor, vilket betyder att de inte besprutas eller att konstgödsel använts. På samma vis odlar jag mina grönsaker.
Druvsammansättningen är 75% grenache, 15 % syrah, 5% cinsault och 5% mourvèdre.
Doften är fylld av körsbär(mörka) och en lakritston.
Smaken är fylld av frukt: katrinplommon,körsbär, björnbär, örter,lakrits och en liten chokladton. Här finns såväl behagliga tanniner som en trevlig syra. Allt harmonierar väldigt väl. Alkoholen ligger på 14%. Ett väldigt trevligt och smakrikt vin.
Vinet finns fortfarande kvar på SB för 299 kr.
Betyg 4.
Xavier 2009.
Druvblandningen här är 55% grenache, 35% mourvèdre och 10% syrah.
Grenache och mourvèdre stockarna är 75-90 år gamla. Alkoholhalten 14,5% vilket inte märks.
Doften domineras av mörk frukt och körsbär.
Smakmässigt känner vi en fruktkompott av plommon och hallon, kanske någon björbärssmak i bakgrunden. Vi känner också toner av viol, provencalska örter och någon liten krydda. Tanninerna som finns indikerar att detta vin kommer att klara sig bra de närmaste åren. Lite utveckling finnns det nog.
Vi tycker inte att det är någon markant skillnad på årgång 2007 och 2009. 2007:an var vår hus Ch9dP.
Detta är ett vin som fortfarande finns på SB för 219 kr.
Betyg 4.
Två mycket bra och trevliga viner som kommer att utvecklas bra de kommande åren. Det finns en lite mer elegans över Benedettin som motiverar det något högre priset.
Kommer årgång 2009 att kunna matcha årgång 2007 i södra Rhone? Det första intrycket av de fåtaliga 2009:or jag smakat pekar åt det hållet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)