La Rosta Amarone 2005, Degani

Sent omsider ett blogginlägg från förra helgen.

En fantastisk septembersöndag. Jag ägnade dagen åt en del skördearbeten i trädgården. Många av rotsakerna är nu intagna men en del återstår. Gräsklippning, förmodligen måste det göras en gång till i höst.
Hustrrun ansade och förvällde gårdagens trattkantareller.
Söndagkvällen avslutades med zucchinihalvor med trattkantareller och ett lager västerbottenost. Allt gratineras en stund i ugnen. Vi plockade fram en amarone som jag aldrig druckit förut.

La Rosta Amarone della Valpolicella 2005.
Producent är Degani. Importören skriver så här om producenten:
Azienda Agricola Flli. Degani är en familjeägd egendom där man har producerat vin sedan 1900-talet. Vingården drivs idag av de tre bröderna Aldo, Luca och Zeno Degani, som dessutom sköter allt arbete i vingården själva. I slutet av 1980-talet började de göra kvalitetsviner som efter allt det hårda arbetet nu har blivit erkända i pressen världen över.

Vi befinner oss ca 1,5 mil nordväst om Verona. I bergen mellan Fumane och Negrar.
Druvsorter är 50% Corvina, 40% Rondinella och 10% Molinara.

Vi dricker halva flaskan på söndagen och resten går åt på måndagkväll.

På sedvanligt vis ger vi vinet två timmar i glaset innan vi börjar avnjuta det.
Vi har en djupröd färg. Den där nyansen ett fullmoget granatäpple får.
Vi låter vinet snurra runt i våra glas innan vi sniffar. Vi möts av en förförande doft av mogna bär, torkad frukt, lite vanilj, aningens kryddig och så en ganska kraftig chokladton. Den torkade frukt doften är komplex. Vi tycker oss känna: plommon, mörka körsbär, lite fikon och faktiskt lite aprikos. Förförande är ordet sa Bill.
Dags att smaka också. En mäktig, komplex och elegant smak. Det första vi känner är den torkade frukten: plommon, mogna körsbär och lite russintoner. Ordentlig chokladtouch vill tränga sig fram i förarsätet. Sedan lite kryddor, rostade fat och mandlar. Syrorna gör att det aldrig blir sliskigt. Sammetslena tanniner håller vinet alert.
Ett vin som är lätt att tycka om. Förutsatt att du gillar den här stilen. Det finns dom som rynkar på näsan och mumlar "Russinamarone".
Vi gillar det. Till vår mat passade det utmärkt och gör så till de rätter, där osten har en huvudroll.
Drygt halva flaska gick åt under söndagskvällen. Resten fick förgylla måndagskvällen. Vinet håller ihop perfekt. Vi känner samma saker på måndagkväll som vi upplevde på söndagkvällen.

Ett vin att inta på kvällningen tillsammans med en god, vällagrad parmesan och fundera över livets gåta.
Köpt på Systembolaget för något år sedan för 299 kr.

Betyg 4+

 

Ch Montus vs Quinta do Vallado

Lördagen präglades av nästan sommarkänsla. Strålande sol, runt 20 grader varmt och en svag vind.
Lite målningsarbeten var inte slutförda, så detta var en perfekt dag för att få målningen avklarad.
Köttgryta är kvällens måltid. Grytbitar från Tjolöholm är inhandlade. Ett fantastiskt smakrikt kött, men så har djuren också betat på strandängarna runt Tjolöholm. Vi gör ett mos på potatis och palsternackor. Vi får sällskap av brorsonen P och hans sambo M samt vår son O. P och M fixar blåbärspaj till dessert(blåbären kommer från vår amerikanska blåbärsbuske).
Vår vän A ringer och frågar om vi önskar mer trattkantareller. Sånt säger man verkligen inte nej till. En liten stund senare anländer hon med två stora plastpåsar överfyllda med trattisar. Vi tar tacksamt emot och får förska hitta något från våra odlingar att kompensera henne med.
Söndagen får ägnas åt rensning och förvällning av trattkantareller.

Ikväll dricker vi ett vin från Sydfrankrike och ställer det mot en Portugis.

Chateau Montus 2005.
Vi köpte det här vinet 2008 för 159 kr på SB. Idag är det årgång 2008 som säljs i det tillfälliga sortimentet. Nu kostar det 189 kr.
Det här vinet kommer från Madiran i sydvästra Frankrike, norr om staden Pau.
Producent är Alain Brumont.
Druvor: Tannat till 80% och Cabernet Sauvignon till 20%.

Vi häller vinet på karaff drygt två timmar innan vi ska sätt oss till bords.
Vi har en mycket tät, mörk, blålila färg i glasen. Ja nästan en dragning åt svart. Riktigt så "svarta" viner är det sällan som jag stött på.
Alldeles efter upphällningen är doften svag, men efter två timmar har det hänt en del. Vi snurrar ordentligt på våra glas. Det kryper sakta fram en doft av blåbär och tydliga inslag av svarta vinbär. Vi känner också lite sydfranska örter och aningens choklad(mörk). Även lite fatkaraktär kan skönjas och kanske lite lakrits på slutet.
Vi låter vinet virvla runt i gommen. Ett stramt, kraftpaket som inte riktigt vill släppa till. Hustrun rynkar lite på näsan. Inte helt oväntat, då jag vet att hon inte är en fan av strama viner. Under kvällens gång börja vinet att öppna upp sig. Vi kan efterhand urskilja smaken av svarta vinbär, lite körsbär, en del örter och en hel del fat. Här finns också lite mörk choklad som dyker upp i den långa eftersmaken. Vi tycker också att det finns en viss pepprighet på slutet. Det finns ordentligt med tanniner i det här vinet. Rejält oslipade. Till vår mat märker man inte så mycket av tanninerna, men den skvätten som är kvar i glaset och som dricks lite senare på kvällen, ja då biter det rejält i gommen.
Vinet känns trots sin ålder ungt. Nästa flaska testar vi om två år. Det kan nog ha hänt en del tills dess.
Betyg 3+


Quinta Do Vallado Reserva 2006.
Jag köpte det här vinet via Beställningssortimentet. Minns jag rätt kostade det 289 kr.
Jag drack det här vinet i början på mars.
Jag skrev då så här:
Ett vin från Duorodalen i Portugal.
Detta vin innehåller en blandning av ett flertal druvor: Touriga Nacional, Tinta Roriz, Tinta Amarela, Sousao m fl.
Färgen är mörkt röd. Doften är trevligt fylld av söt frukt(fikon), ek, behagliga örter och lite tobaks nyanser i bakgrunden.
En härlig smak som dröjer sig kvar länge av mogen frukt, lakrits och härliga örter med runda mogna tanniner.
Ett riktigt gott vin som jag testade första gången på en provning på Barrique.

Intrycket från förra gången gäller fortfarande. Möjligen har frukten/bären blivit tydligare. Vi tycker oss framförallt känna björnbärstoner i såväl doft som smak.
Vi kan återigen konstatera att detta är ett riktigt gott vin, som passar alldeles utmärkt till olika köttgrytor. Det är även en njutning att dricka det på egen hand.
Betyg 4

Melville vs Irony

Fredagen började med ett besök på Bokmässan (andra dagen). Klas Eklund om Kina, Jan Myrdal om Indien, Sven-Erik Liedman om skolan och P-O Enquist om sitt författarskap.Vitt skilda författare (alla utom P-O aktuella med en ny bok) och ämnen, men oerhört fascinerande, var och en på sitt sätt.
Vi ska ha något relativt enkelt och lätt tillagat på fredagkvällen. Det får bli lammfärsbiffar och färsk pasta. Sallad kan vi fortfarande plocka från landet och i växthuset finns några få tomater kvar.
Precis när vi ska köra igång matlagningen kommer vännen och arbetskamraten A och levererar en bärkasse med trattkantareller. Hon är populär hos familjen Vintankar.
I kväll dricker vi två Pinot Noir viner från USA. Dom spelar i olika divisioner så att jämföra dom är inte riktigt rättvist

Irony 2009.
Detta är ett vin från Russian River Valley, i Sonoma County några mil norr om San Francisco.
Vinet kostar 129 kr på SB och årgång 2009 håller på att övergå till årgång 2010
98% är Pinot Noir och så en liten 2% tillsats av Petite Sirah.

Vi häller upp i glasen och mot oss strålar en mörkröd färg med mörkblå stråk.
Vi sticker ner näsan mot glasen och möts av en kraftigt doft, där röda bär(jordgubb/hallon) spelar första fiolen och strax därefter möts vi av en trevlig kryddig arom med lite jordiga inslag. Trevligt.
Dags att smaka. Ah, de röda bären går igen i smaken, lite plommon dyker fram, med en viss fatig karaktär.
Lite björnbär tränger sig på. Välkommen! Eftersmaken är medellång och den bäriga smaken övergår i en örtig variant med inslag av choklad och kaffe. Härliga syror piggar upp. Vinet har en alkoholhalt på 14,5%, men alkoholen är helt integrerade i frukten, så den känns inte alls.
Vi gillar det här vinet. Det är gott och mycket vin för 129 kr. Det är en bas Pinot Noir för oss och vi återvänder år efter år och blir aldrig besvikna. Inget vi tänker lagra, men årgång 2010 ska vi testa längre fram i höst/vinter.
Betyg 4.


Melville Pinot Noir Estate 2007.
Ett vin jag köpte 2009 på rekommendation från den gode vännen M.
Jag betalade 299 kr, om jag minns rätt. Det är med andra ord mer än dubbelt så dyrt som Irony och därmed är också förväntningarna bra mycket större. Härom veckan läste jag en bloggpost från Frankofilen, som handlade om det här vinet, men i årgång 2009. En av de som kommenterat inlägget påstod att efter fyra till fem år så tvärdör vinet. Hjärtat åkte upp i halsgropen. Vi måste omedelbart kolla statusen på vår 07:a.

Vi har ett vin som är gjort på 100% Pinot Noir. Det kommer från en egendom i Santa  Rita Hills som ligger mellan städerna Buellton och Lompoc i Santa Barbara Co i Kalifornien dvs några mil söder om San Francisco
Färgen på vinet går i mörkt blåröda toner.
Vi möts av en stor kryddig doft, men här finns också jordgubbar och skogshallon. Vi kan ana oss till lite mörka teblad, choklad och på slutet lite pigga körsbär. Det är en ljuvlig doft som lovar mer.
Vi tar en klunk och känner genast en kompakt och elegant smak. I förarsätet hittar vi hallon och jordgubbar. Det finns en sirlig, frisk nyans som vi vi förknippar med körsbär. Sedan, pang på med kryddor och mörk choklad, lite kaffe och en mycket trevlig fatig ton, som höjer intrycket ett snapp.
Syror och tanniner är i fullständig balans med frukten, men de gör sig påminda på ett trevligt sätt. Passar utmärkt till vår mat, men klarar sig strålande på egen hand framför TV:n.
Alkoholhalten är hela 15.5%, men vi noterar detta först då vi tittar på etiketten.
Det här var riktigt gott.! Det känns som vinet kan leva vidare i många år till.
Betyg 5-.

Bokmässa och lite vin.

Torsdagen tillbringade jag i stort sett hela dagen på Bokmässan i Göteborg. Öppningsdagen är egentligen tänkt för branschfolk, men jag hade lyckats få en biljett som var giltig alla fyra dagarna så det fick bli ett besök omedelbart. Härlig stämning, trevliga och givande seminarier gjorde att jag stortrivdes.
Jag inhandlade Jan Guillos senaste bok "Brobyggarna" och även Torbjörn Flygts "Outsider", en fortsättning på boken "Underdog".
VinUnic hade en monter vid trädgårdsavdelningen. Möjlighet fanns att prova 3 viner för 50 kr. I slutet på dagen slog jag mig ner med ett glas champagne. Pris 50 kr. Ganska så hyggligt prissatt. På bolaget kostar en flaska 349 kr

Louis Roederer Brut Premier.
Detta bubbel är gjort på 2/3 Pinot Noir och 1/3 Chardonnay.
En blekt ljusgul färg lyser genom plastglaset.
Det doftar av citrus och gröna äpplen. En trevlig brödaktig arom stiger också fram med ett visst mineralaktigt stuk.
Jag smakar och finner en lättsam trevlig skumpa. Här är det röd/gröna äpplen och citrus som dominerar. Jag känner också toner av biskvier (ni vet de där små sakerna som man hällde på nyponsoppan när man var liten). Trevlig syra gör att vinet känns piggt. Där finns också något som ger vinet en liten krämig nyans och i den trevliga eftersmaken stiger mineralerna fram.
Betyg 4


Jag promenerar från Bokmässan till Restaurang Bliss.
Jag ska träffa några före detta arbetskamrater och äta en bit tillsammans. Jag tar en saltimbocca och lite sallad. Jag dricker till detta ett glas Chianti som jag betalar 95 kr för. Det är inget stort utbud av viner på glas ca fem/sex varianter rött resp vitt.
Maten är vällagad och god. Priserna på maten är rimliga och vi har en riktigt trevlig kväll.
Men det är det här med vinpriser. Vinet jag dricker kostar på Systembolaget 129 kr för 75 cl. På restaurangen kostar det 395 kr. Jag har varit med om mycket värre exempel, men visst förtar det intrycket en del.

Nipozzano 2007
En Chianti från Frescobaldi. Italienska Viner drack 2006 och skrev så här.
Druvor: Sangiovese 90%, kompletterande druvor 10% dvs Malvasia Nera, Colorino, Merlot och Cabernet Sauvignon.

Vi luktar på vinet  och känner mörka bär kompletterade med lite kryddor och mocca toner.

Smaken karaktäriseras av mörka körsbär, lite kaffe- och chokladsmaker. En vaniljsmak ligger där i bakgrunden och trycker på hela tiden. Eftersmaken är medellång och då kommer lite örter fram.

Ett lite för lättdrucket vin. Tanniner finns där men håller sig i bakgrunden. Det finns egentligen inget som får mig att rusa till SB och köpa detta vin. Det är ett ordinärt vin som i min smak är lite för tillrättalagt och välanpassat.

Jag drack Nipozzano första gången i Florens 2005. Både hustrun och jag gillade det då, men våra smakpreferenser har gått i en annan riktning.

Betyg 3.

Fonterutoli Chianti Classico 2006

I går öppnade vi en halvflaska av en Chianti som ingår i systembolagets fasta sortiment.
Producent är Marchesi Mazzei. Vinet vi dricker är deras andravin. Vinet får luftas 1-2 timmar i glaset innan vi sätter oss till bords.

Fonterutoli Chianti Classico 2006
Druvsammansättning: Sangiovese 90%, Malvasia nera och Colorino 5% och Merlot 5%. Vi köpte den här halvflaskan för två år sedan för 95 kr. Vi har druckit en om året och upplevt den som ganska så stram i smaken, även om det varit gott om röda bär. Detta var före jag började blogga och därför har jag inga utförliga anteckningar. Bara att "kommer fortsätta att utvecklas", noterat i april 2010. Spännande att se vad som hänt på ytterligare 17 månader i källaren.

Färgen är blåröd med en ganska mörk och hög intensitet. Lite tegelfärg vid glaskanten.
Vi luktar och finner en svagt kryddig doft. Egentligen är det de mörka körsbären som först slår emot en, sedan kommer en blandning av mörka och röda bär.
Här finns också aningens choklad och en lite fatig ton känner vi på slutet.
Vi låter vinet virvla runt i munnen och känner smaken av körsbär, lite röda vinbär, en hel del kryddor/örter och så en liten chokladton på slutet. Här finns gott om syror. Dom harmoniserar ganska väl med frukten, vilket ger vinet en friskhet. Tanninerna ger ett stabilt grepp, de är inte helt avrundade ännu. Eftersmaken är ganska lång och där framträder lite körsbärskärnor och en viss fatton.

Vad som hänt sen senast är att frukten (egentligen bären) blivit mer tydliga och tillgängliga. Syrorna har börjat hitta hem i frukten och tanninerna lite mer medgörliga.
Sammanfattningsvis kan sägas att vinet utvecklas i en riktning vi finner angenäm. Vi väntar ett år med nästa flaska och tror vinet klättrat ytterligare några pinnar på vår smakstege.
Det fattas flera steg för att nå upp till den Chiantin vi drack i helgen (Bucerchiale), men ändå ett ganska hyggligt vin för pengarna.
Betyg 4.

Fattoria Selvapiana Vigneto Bucerchiale 2006

I början på månaden läste jag detta inlägg från Finare Vinare. En sådan Chianti vill man ju smaka. Några klick på tangenterna och vips var en beställning gjord. Fem dagar senare, ett pling i mobilen och det var dags att åka till "mitt" Systembolag för att hämta ut de två flaskor jag beställt.
I helgen blev det läge för oss att göra vår egen test.

Fattoria Selvapiana Vigneto Bucerchiale Chianti Rufina Riserva, 2006.
Vi har ett vin från Chianti i Rufinaområdet (ca 20 km öster om Florens).
Vinet är gjort på 100% Sangiovese.
Vi har köpt det via Systembolaget för 240 kr.
Vi börjar med att hälla upp vinet i två stora glas, som får stå och luftas i drygt två timmar.
Från glaset strålar en rubinröd färg med bruna stråk i. Genom vinet kan vi se botten i glaset dvs vi har ett vin som har en transparent färg.
Ur glaset stiger en doft av körsbär i första hand, men även lita hallon kan vi spåra. Massor av örter ger doften en häftig tyngd. Vi tycker oss också känna aningens cedertä kommande smygande på slutet.
Vi tar en liten klunk. Gott! Faktiskt känns vinet lätttillgängligt med en komplex och elegant smak.
Hustrun utbrister att detta måste var en av de bättre Chianti vi druckit. Instämmer mumlar jag, som vill analysera mera smaker. Röda, härliga körsbär är det första vi kommer att tänka på. Detta kompletteras med röda vinbär, men där finns en liten trevlig sötma också. Oh,javisst lite hallon! Örter en masse gör sig ganska tidigt påminda. En lång fruktig eftersmak kan vi njuta av, där även lite vitpeppar ger sig tillkänna.
Syrorna är i full balans med resten av vinet och gör att det har en friskhet som vi uppskattar. Tanninerna då?
Sammetslena, vilket gör att vinet känns mjukt och lent. Gott till våra grillade lammkotletter och klarade sig strålande på egen hand
Det här sitter som en smäck. Vad ska vi göra med den andra flaskan? När ett vin smakar så här finns det väl egentligen ingen anledning att spara det någon längre tid. vi flyttar flaska till avdelningen "Ska drickas inom ett år".

Ibland lönar det sig verkligen att hålla koll på vad andra bloggare delar med sig av. Tack Finare Vinare!!

Betyg 5-

Två sydafrikaner.

Det är inte så ofta vi dricker viner från Sydafrika. Två viner har jag skrivit om här och här. Inget har haft den där rökiga eller i värsta fall "bränt gummi" doft och smak som jag har så svårt för.
I fredags var det dags för att testa två sydafrikaner mot varandra Det ena vinet är gjort på enbart Cabernet Sauvignon och det andra är en blandning Cabernet Sauvignon/Syrah.

Simonsig Cabernet Sauvignon-Shiraz 2008.
Vi befinner oss i delstaten Stellenbosch i Sydafrika. Simonsig började göra den här blandningen 2003, så det är inte så många år som just det här vinet producerats. Fast vin har Simonsig gjort i Stellenbosch i över 50 år.
Vi har här en blandning med 55% Cabernet S och 45% Syrah.
Färgen är blå/röd.
Vi sniffar och känner genast doften av blåbär och svarta vinbär och så den typiska blyertspennan. Kryddighet finns där och den härleder vi till Syrahdruvan. En viss fatig ton kan vi också ana oss till. Där finns också den typiska rökigheten som så ofta går igen i de sydafrikanska vinerna. Något lite för mycket för vårt tycke.
Smaken är fylld av angenäma bär. De svarta vinbären och blåbären känner vi genast igen. En viss kryddighet i kombination med cederträ piffar upp vinet. Även smaken präglas av rökigheten som är lite för påträngande för att vi ska vara helt nöjda, Ett enkelt vin med trevlig bärig smak, men rökigheten drar ner betyget.
Betyg 3-



High Constantia 2003, Sebastiaan.
Producent är Sebastiaan. Dom håller till i Western Cape, Coastal Region i Sydafrika.
Du som vill veta mer om pruducenten hittar info här.
Vi köpte det här vinet 2007 efter att läst några vinjournalister som höjde vinet till skyarna. Vi köpte sex flaskor och har sedan 2008 druckit en flaska om året. Den första flaskan vi drack hade sina goda egenskaper, men vinet var inte alls tillgänligt utan ganska så slutet och rent av tvärt av sig. Varje år som gått har vinet blivet angenämare, mer fruktigt och tanniner som blivet tämligen sammetslena. Där är vi idag. Vi tror att vinet är nära sin topp just nu och de två flaskor vi har kvar ska vi dricka upp inom ett år.
Vinet är gjort på 100% Cabernet Sauvignon.
Vi lät som vanligt vinet få en till två timmar i karaff innan vi satte oss till bords.
Färgen är mörkt rubinröd.
Det doftar skogsbär med ett starkt inslag av cassis. En viss örtighet kan vi spåra, lite blyertspenna och något lite kafferostning. En diskret fatig ton finns där också.
I munnen väller mörka bär fram (björnbär, blåbär och svarta vinbär). De svarta vinbären har satt sig i förarsätet. Lite choklad, örter, rosor och faktisk lite nötter. Eftersmaken är lång och där i baksätet finner vi mer av de mörka bären men även lite körsbär, en vanilj ton och en tilltagande smak av rostat kaffe.
Här kan rökigheten beskrivas som rostat kaffe och det är långt ifrån bränt gummi.
Syran och de sammetslena tanninerna är i en total balans med frukten och bären.
Vi gillar det här vinet. Den bästa sydafrikanen vi druckit.
Jag ser att vi betalade 289 kr för detta vin på Systembolaget.

Betyg 4+

Vinprovning med Franska Bolaget

I går (torsdags) hade Franska Bolaget bjudit in till Vinprovning i Göteborg. Det är alltid trevligt när även vi på västkusten får chansen att delta i sådana här arrangemang. Vi hade möjlighet att prova två champagner, tre vita samt 6 röda viner. Jag har oerhört svårt att föra anteckningar vid den här typen av provningar. Minnet har med åren blivit allt sämre och därmed är det svårt att i efterhand notera anteckningar om resp vin. Det få bli ett mer summeriskt inlägg.

Av de två champagnerna så föredrar jag Camille Savès NV Carte d´Or. Jag är förtjust i alla deras andra bubbel, så det var ju ingen överraskning att jag föll för även den här. Bra skumpa för pengarna (248 kr/fl) och den kommer jag fylla på förrådet med.
Det bjöds också på en spännande blandning av Chardonnay (60%) och Riesling (40%). Binel, Germano Ettore, Piemonte. En trevlig erfarenhet även om jag inte föll för den.
Av de röda vinerna tyckte jag såväl Piero Busso, Barbaresco Borgese 2007, som Germano Ettore, Barolo Serralunga, 2007 var trevliga bekantskaper. Visserligen alldeles för unga speciellt Barolon, men jag tyckte mig kunna ana intressanta, underliggande smakutvecklingar. Här blir det köp.

Dom andra vinerna? Inga dåliga viner alls, men jag måste begränsa mig.
Sammanfattningsvis var det en mycket trevlig kväll med för mig nya erfarenheter.

Les Crestes 2008

I augustisläppet fanns ett Priorat vin som lät spännande. Vi har alltmer kommit att uppskatta viner från Priorat, så vi inhandlade en flaska. Vi öppnade den på måndagskväll och tog ett glas till den stekta fläskkotletten. Vi fortsatte sedan att avnjuta ytterligare ett glas till ChampionLeague fotbollen på tisdagskväll.

Les Crestes 2008.
Vi har här ett vin från Priorat, som  ligger ca 15 mil sydväst om Barcelona i Katalonien.
Producent är Celler Mas Doix. Dom släppte två viner i augusti, båda från Priorat. Vi köpte det billigare av de två dvs Les Crestes. Vinet kostade 195 kr och finns fortfarande kvar på ett flertal Systembolag.
Det dyrare (399 kr) Salanques 2007 finns också kvar, men då endast i de sk Vinkällarbutikerna.

Les Crestes har följande druvor:  80% Garnacha, 10% Cariñena och 10% Syrah.

Vi häller som vanligt upp vinet i två stora glas ett par timmar innan det är dags att avnjuta vinet.
Färg: Tät, mörk, blåröd färg.
Vi sniffar ordentligt på vinet. Det doftar lite svagt av bär, ganska så knutet. Efter ett par timmar dyker det fram lite plommon, hallon, blåbär och aningens mörk choklad. Dag två känns dessa dofter lite mer.
Vi smakar och finner en aromatisk smak. Vi känner igen hallon, björnbär, lite mörka körsbär, en viss kryddighet, lite mörk choklad samt lite mineraler( lite järnig ton). Eftersmaken är medellång och där kan vi förutom frukten/bären också känna en viss vaniljton. Syrorna som finns ger en friskhet åt vinet och tanninerna har inte rundats av fullt ut. Vinet håller ihop riktigt bra och dag två smakar det i stort som första dagen. Möjligen känns vinet lite mjukare.
Vinet släpper inte till ordentligt. Vi kan ana oss till att det ligger lite gömda skatter både här och där.
Den flaskan jag har kvar ska få två år i ryggläge. Idag kan betyget bara bli en svag fyra, men jag förväntar mig att det om två år närmar sig en femma.
Betyg 4-

Gallina Barbera d´Alba 2006.

Barbera är en druva som hustrun och jag inte druckit särskilt ofta. Jag hör ofta min bror sprida superlativer om Barbera druvan. Dags för lite egen utforskning. Vi hade en flaska från årgången 2006 i källaren. Den fick bli vårt första test.

Gallina Barbera d´Alba 2006.
Producent är La Spinetta. Det är dom så låter en noshörning pryda sina etiketter på vinflaskorna.
Vi befinner oss runt staden Alba i regionen Piemonte i nordvästra Italien. Druvorna till detta vin är hämtade från vingården Gallina.
Så här skriver importören Enjoy Wine på sin hemsida:
Vingården Gallina i Barbaresco köptes 1995 av familjen Rivetti. Här odlas till största delen nebbiolo och La Spinettas vingårdsbetecknade Barbaresco Gallina skördas här. Mitt i vingården växer barberadruvor som från början var tänkta att omplanteras med nebbiolo men först ville Giorgio göra ett barberavin från dessa stockar. Restultatet blev enastånede och barberan fick stå kvar!

Årgång 2004 provades här

Nu till våra egna noteringar.
Färgen är intensivt rubinröd.
Vi sniffar lite försiktigt och känner en finstämd doft av bär, framförallt moreller men även lite hallon och björnbär.Det kommer sedan en pust av lite blommor(viol?), lite kryddor med fatiga toner.
Vi tar och smakar på vinet. Dess mjukhet överraskar oss. Varför vet jag inte. En lättsam fruktighet tränger sig fram. Plockar vi isär smakerna så kommer bären från doften igen dvs moreller, hallon och björnbär. Vi anar lite av sommarens varma dagar i frukten. Örter och kryddor dansar i god takt med såväl frukten som en viss blommighet. Eftersmaken är lång och i den kan vi på slutet känna lite mörk choklad, viol och lakrits.
Syrorna balanserar vinet fint och ger det en friskhet. Tanninerna är väl avrundade och ger vinet karaktär.
Vi upptäcker i botten på flaskan en större bottensats. Av någon anledning blir vi överraskade.
Vinet känns drickfärdigt idag. Vi har en flaska kvar och vi kommer nog sätta skruven i den ganska snart.
Någon som har erfarenhet av lite längre lagrade Barberor?
Betyg 4+

I augusti släpptes 08:an. Vi införskaffade ett par flaskor av den.

Det kommer att bli fler Barberor framöver. Någon som vill lämna en rekomendation?
I så fall är jag tacksam.

Chateau le Doyenné 2005

I går kväll fick det bli ett Bordeauxvin. Vi är inga stora fans av Bordeaux, men någon gång emellanåt blir det ett köp. I allmänhet tycker vi priset är för högt i förhållande till vad man får för upplevelse. Ingen regel utan undantag och när Bristly i början på förra året kom med ett erbjudande, om ett Bordeauxvin från den hypade årgången 2005 och därtill för 150 kr kunde vi inte låta bli att beställa.
Vi minns också den diskussionen som utbröt på Frankofilens blogg, då han skrev om Ch le Doyenné.
Du hittar den här

Chateau Le Doyenné 2005.
Egendomen ligger någon mil sydost om Bordeaux, som är klassifierat som premières Cotes de Bordeaux.
De tillverkar tre viner och detta är deras toppvin. Det är gjort på 70% Merlot, 15% vardera Cabernet Franc och Cabernet Sauvignon. Lagring sker på en blandning av nya och gamla barriquer i 18 månader.
Allt enligt Bristly Wine.

Vi häller upp i två stora glas och låter vinet luftas under någon timma.
Våra ögon möter ett vin som går i blåröda nyanser. Mörka sådana.
Vi sniffar och känner omedelbart doften av svarta vinbär, mogna plommon och ljusa körsbär. Ingen stark och påträngande doft utam mer servil. Vi känner också  rostade fattonerna i kombination med våt jord.
Vi tar en rejäl sipp och munnen fylls av diverse smaker. Körsbär, plommon, svarta vinbär, mörk choklad och kaffetoner. Låter det rörigt? Inte alls, bara trevligt.
Eftersmaken är medellång, där lite lakritssmak tonar upp sig och på slutet kan vi känna en liten bitterhet. Syror och tanniner dansar mycket samspelt varandra.
Sammanfattningsvis: Ett gott och trevligt vin, som vi tycker gör sig bäst till lite mat. Vi blev inte Bordeaux frälsta, men ändå det bästa av de Bordeauxviner vi druckit  under 2011 (totalt 5 st samtliga under 200 kr).

Betyg 4-

Jacques Picard Grande Réserve

Stor del av fredagen ägnades åt skördearbete. Den sista rödlöken togs upp och hängdes på torkning. Solen värmer inte på samma sätt som tidigare, så det är bara att konstatera att hösten har börjat göra sitt intåg.
De sista sommarmorötterna togs upp. Dom klarar sig bra i källaren några månader. Potatisen har jag precis börjat plocka upp. Vi får ta lite i sänder. Den drygt sextioåriga ryggen förtäljer fram på em att nu är det nog för idag. Hustrun är i Stockholm på arbetsresa och kommer hem vid 18-tiden. Jag har rensat lite krabba som vi ska ha till förrätt och sedan en pizza med nyskalade räckor och havskräftor. I vinkällarens ena hörn hittade jag en ensamliggande flaska bubbel. Jag kollar mitt excelark och ser att den köptes för tre år sedan. Inga ytterligare anteckningar om skälet eller rekommendationer. Vi får upptäcka och utforska på egen hand.

Jacques Picard Brut Grande Réserve.
Sedan 3 generationer har familjen Picard drivit denna vingård i staden Berru, som ligger vid den soliga sydöstra slänten av Reimsbergen. Där gick fronten vid första världskriget, men nu ligger denna 17 hektar stora vingård utspridd här. Svärsonen Mr. Lievens är ansvarig idag och druvorna kommer från 3 olika områden. Avenay Val d'Or är området för de stora blå druvorna, Pinot Noir, där dessa får sin fulla potential. Berru är känd för sin runda och mjuka Pinot Meunier samt Montbré som ger frukt med finess och elegans. Alla rankor är äldre än 25 år.
Ovanstående är hämtat från importören Tryffelsvinets produktblad.
Vinet är gjort på 60% Chardonnay, 35% Pinot Meunier, 5% Pinot Noir.

Vi häller upp i glasen. Färgen är blekgul med små fina bubblor.
Doften är frisk och vi känner gula äpplen strömma mot oss. En dos av bröd och behaglig jäst finns där ackompanjerad av lite blommor.
Smaken är fylld av äppletoner som ger en friskhet åt bubblet. Det finns gott om mineraler, som är uppiggande. Eftersmaken är ganska så kort, men innehåller en viss blommighet.
Ett trevligt bubbel. Visserligen ganska enkelt, men för 260 kr kan man inte begära så mycket mer.
Funkade alldeles utmärkt till våra skaldjur.
Är nog på topp nu. Jag kan inte se så mycket mer utveckling.
Betyg 4-

Vaio Amarone 2003, Serego Alighieri

Så var det dags att ta farväl av en följeslagare sedan 2008. I går kväll till fotbollslandskampen öppnades den sista flaska Vaio Amarone 2003. En pålitlig bekantskap som levererat vid varje tillfälle.
Producent är Masi. Just den här amaronen kommer från en vingård i Gargagnago. Det är familjen Serego Alighieris gamla ägor. Dante (poeten) är anfader till familjen Alighieri.

Vaio Amarone 2003.
Druvsammansättningen är 65% Corvina, 20% Rondinella och 15% Molinara.
Druvorna plockas i september/oktober och de bästa druvklasarna läggs i ett lager på lådor av bambu. De får ligga där och torka till någon gång i februari. De tappar då runt 40% av sin ursprungliga vikt. Därefter pressas druvorna och får så småningom mogna 3 år på ekfat från Slovenien, därefter fyra månader på tunnor av körsbärsträ och slutligen minst 5 månader på flaska.
Vi häller upp vinet i två stora glas. Det blir ungefär hälften av flaskan och resten sparar vi tills morgondagen.
Färgen i glaset är mörkröd med en tegelkant mot glaset.
Genast då vinet hälls upp känns en markerad doft av frukt och bär. Körsbären dominerar och efterhand dyker lite kryddor upp. Kanel, vanilj och så lite mörk choklad kan vi känna på slutet.
Vi smakar på vinet och känner en intensiv smak av torkad frukt. Mörka körsbär, hallon, björnbär och katrinplommon. Lite kryddor piffar upp smakintrycket och efterhand dyker choklad, mandelspån och kaffetoner upp. Eftersmaken är en utdragen historia där den intensiva frukten känns länge,länge och alldeles på slutet smyger sig en sirlig lakritston fram. Vinet har en fin syra som hela tiden gör att vinet känns friskt.
Alkoholhalten (15,5%) är fint integrerad i vinet och ger därmed inga signaler om spritighet eller liknande.
Vinet är precis lika gott dag två

Vi gillar det här vinet. Årgång 2003 kan nog inte bli så mycket bättre än så här. Förmodligen håller vinet den här nivån i flera år, men det finns ett rykte som gör gällande att årgång 2003 mognar snabbare och att vinet också tidigare passerar sin topp.
Jag saknar en viss elegans för att ge vinet topp betyg.

Betyg 4+.

Las Flors 2008

Vilket veckoslut det har varit! Högsommarvärme och för min del derbyhelg i Malmö.
Fredagen ägnades åt "skördearbete" bl a så har lök tagits upp och hängts på torkning.
Brodern från norr hade sin sista semesterdag och det celebrerade vi med grillade lammracks, rotfrukter, gorgonzolakräm och så lite vin.
På lördag åkte jag och mina goda vänner L och R till Malmö för att se travtävlingar i dagarna två. Inga pekuniära framgångar men rik på nya erfarenheter blev vi.

Las Flors 2008.
Detta var fredagkvällens vin.
Jag upptäckte Las Flors förra året. Jag drack då årgångarna 2006 och 2007. För mig var det en av årets vinupplevelser. Jag läste på Punkarns blogg att årgång 2008 hade anlänt. Vad han skrev kan du läsa här.
Jag beställde omedelbart en sexpack och i fredags var det så dags för premiär för årgång 2008.
Las Flors blandas på runt 20% Mourvedre, 40% Syrah, 40% Grenache och 0% stjälkar.
Vi har här ett vin från Languedoc. Producent är La Pèira en Damiasela. Las Flors finns i beställningssortimentet och kostar 299 kr.
Mina förväntningar är rejält uppskruvade. Vinet levererar även i årgång 2008. Och som det levererar.
Jag häller upp vinet på karaff tre timmar före det är dags att smaka på det. Redan där i starten tränger en mäktig doft fram. Tre timmar senare är det en intensiv doft av körsbär, örter, peppar, lakrits och blommor som når våra luktorgan. Fantastiskt! Vi njuter i omgångar av doften innan vi tar första klunken.
Gommen möts av en kompakt körsbärssmak med rejäla stänk av örter, svartpeppar, mörk choklad. En viss blommighet kan vi spåra. Eftersmaken är lång med mörk frukt- och bärsmak och vi får en påminnelse om vår cykeltur i Provence i somras dvs här finns en ljuvlig ton av pinjeträd. Vinet vill inte öppna sig helt. Vi känner att här finns ännu mer att få. Tanninerna och den mörka frukten/bären är i god balans, men ännu inte förlösta fullt ut. Ett helt suveränt vin idag men kommer att bli något enastående om ett par år.
Höga förväntningar leder alltför ofta till besvikelser, men så är inte fallet här. Vi är bara så glada att vi upptäckt Las Flors. Årgång 2008 är dessutom 90 kr billigare än årgång 2007.
Betyget är oerhört enkelt att sätta en solklar femma, som om ett par år säkerligen får oändligt många plusstecken efter sig.
Betyg 5

Le Tobele Amarone 2007

Det är onsdagkväll. Dottern har återvänt från en tvåmånaders sejour i Indien. Hon har beställt Spagetti och köttfärssås à la JC. Hustrun och sonen hämtar henne på flygplatsen, medan fadern skyndar sig hem för att fixa till maten. Jag börjar med att plocka fram två flaskor rött vin. En amarone och en ripasso. Jag häller upp dessa på karaff två timmar före det är dags att äta. Några vänner utöver familjen ingår i välkomstkommittén,
så vi blir nio runt bordet. Dottern uttrycker sin förtjusning över pastan med tillbehör och fadern blir naturligtvis stolt.

Le Tobele Amarone 2007.
Jag smakade den här amaronen för första gången på en sortimentsprovning som Tryffelsvinet hade hösten 2010. Det kändes lovande, så jag inhandlade ett par flaskor. Jag har som tumregel att inte öppna amaroneflaskor förrän de blivit 5 år gamla. Från den gode vännen M har jag fått besked om att Tobele 2007 kändes bra för någon månad sedan, så ingen regel utan undantag. 
Pruducent är Degani och deras vingårdar ligger utspridda i Valpolicella Classico. Druvorna har fått torka i fyra månader innan de pressas.
Druvsammansättningen är enligt Tryffelsvinet(Importören) Corvina, Molinara & Rondinella. På Le Tobeles hemsidan anges istället Corvina Veronese, Corvinone och Rondinella.
Ur karaffen strålar en lysande, djup, mörk granatröd färg.
Vi häller upp i glasen och möts av en kraftfull doft av mörka körsbär och plommon. En ton av vitpeppar finns där också, liksom lite björnbär och hallon.
Vi tar en första klunk och munnen fylls av körsbär, björnbär och lite kryddor. Vinet är kraftfullt men ändå mjukt. Eftersmaken är fruktig och lång och domineras av körsbären.
I sin struktur är detta mer ett ripassovin än ett amaronevin.
Pastarätter men även vilt borde kunna passa bra.
Vinet kan nog anses drickfärdigt redan nu. Jag har fått signaler från andra amaronefantaster att lite äldre årgångar av Le Tobele övergår till att få russintoner som dominerar vinet.
De tre som återstår kommer jag att dricka en i halvåret.
Vi betalade 225 kr när vi köpte den på SB i vintras.
Betyg 4-

Vi drack också en Begali Ripasso 2007.
Vi köpte den för 198 kr flaskan via Beställningssortimentet.
Detta var den sista av tre flaskor som vi följt under två år. Det har varit en trevlig följeslagare som levererat vid varje tillfälle och så gjordes även ikväll (onsdag).
Stax söder om Pedemonte i den klassiska Valpolicelladalen ligger den lilla byn Cengia. Där finner man producenten Lorenzo Begali som tillsammans med sin fru Adriana, dotter Tiliana och sonen Giordano driver denna anrika gård. Här har man producerat vin sedan början av 1900-talet.
Druvsammansättningen är  Corvina 65%, Rondinella 30%, samt 5% av andra valpolicelladruvor.
Färgen är rubinröd med stråk av granatäpplets röda toner mot glaskanten.
Doften har tydliga körbärsinslag. Vi kan även ana oss till lite mörka bär samt en viss örtighet.
Smaken: även här dominerar de mörka körsbären, som kompletteras med björnbär och lite hallon. Det finns lite örter och en ton av choklad. En viss strävhet som vi tolkar som att tanninerna fortfarande lever vidare i vinet och gör det matvänligt. En härlig ripasso som faktiskt överglänser många av de billigare amaronevinerna. Här finns minsann inga russin eller syltighet.
Betyg 4-