Stockholmsäventyr i tre delar. Del 3: Grodan och stor provning av viner från Brunelli.

Vi startar lördagen med en utdragen frukost. Promenad i almarnas Humlegården. Soligt men med en liten kall vind. Vi flanerar runt i Stockholm. Klockan 13 har vi bestämt tid för lunch med Alberto Brunelli på restaurang Grodan.

Alberto är i Stockholm för att på lördagskvällen hålla en vinprovning av modell större. Mer om detta längre ner. Han har med sig kompisen Stefano. Vi äter långlunch på Grodan. Två timmar som försvinner i ett huj. Här avhandlas stort och smått. Så mycket är klart att några Inferi eller Titari för 2014 blir det inte. Druvorna höll inte den höga kvalitet som familjen Brunelli kräver för att göra sina riservor. Vidare får vi veta att dom förvärvat ett nytt vinfält. En del av våren har använts för omplanteringar. Vi diskuterar årgångar, vädrets betydelse, den globala uppvärmningen som tidigarelägger skördandet mm. Så klart blir det en massa annat gott "tjöt". Både hustrun och jag njöt verkligen av vår stund tillsammans med Alberto och Stefano.

Lite mat blev det så klart. Vi startade med Kalixlöjrom och ett glas Taittinger Brut Reserve. Vad kan vara en bättre start på en långlunch! Alberto och hustrun valde Biff Rydberg medan Stefano och jag tog hjortytterfilé. Gediget tillagat och riktigt gott. Det blev en flaska Brunello till detta och visst har det blivit sammanblandningar under årens gång mellan vinfirman Brunelli och vinsorten Brunello.

2012 Brunello di Montalcino, Banfi.
Castello Banfi grundades 1978 av italiensk-amerikanska bröderna John och Harry Mariani. Till sin hjälp tog dom oenologen Ezio Rivella. Det började med vingården i Montalcino belägen i den södra delen av distriktet mot Val d´Orcia. Idag omfattar verksamheten närmare 3 000 ha med cirka 1000 ha vingårdar resten är planterade med fruktträd, olivträd, skog och bergsmark. Nu finns Banfi inte bara i Montalcino utan även i Bolgheri, Chianti och Piemonte. Den årliga produktionen ligger på mellan 10 och 15 miljoner flaskor. En verklig kontrast till Brunellis vingård i Valpolicella.

I Montalcino gör dom två olika Rosso di Montalcino, två Brunello samt en riserva. Förutom själva vinproduktionen finns det även en hotellverksamhet med restaurang.

Vi dricker deras "vanliga" Brunello di Montalcino. Den är gjord på den speciella klon av Sangiovese som utmärker en Brunello. Den är lagrad i 24 månader, dels på 5000 liter stora botti av slavonsk ek och dels på barriquer (350 liter) av fransk ek varav en tredjedel nya. Ytterligare ett år på flaska och sedan är den redo för marknaden.

I doften finns läder, lite jord, tobak men framförallt en mörk frukt och en nätt samling örter.
I gommen mörka bär som körsbär, skogsbär, slånbär och något plommon. Några hyfsat stora nävar örter och kryddor känner vi. Syran är stor och stadiga tanniner nafsar runt i munhålan. I eftersmaken mera mörk frukt och kryddor förstärkta med lakrits, lite mörk choklad och unset espresso.
Ett helt OK vin, men utan att vara stort. Visst funkade det bra till vår mat.

Vi fick några timmars vila innan vi gav oss iväg till den stora provningen av viner från Brunelli.

Det blev en provning av åtta viner. Ja faktiskt nio om vi räknar med välkomstvinet. Provningen leddes av Fredrik Montelius från Club Amarone och Alberto Brunelli. Ren magi i våra glas. Du som vill läsa lite mer utförligt om själva provningen och mina tankar om vinerna klickar in på artikeln jag skrivit på Club Amarones hemsida.

Stockholmsäventyr i tre delar. Del 2: Hantverket

I slutet på mars tillbringade vi fyra dagar i Stockholm. Dagar som ägnades åt umgänge med vänner, teaterbesök, museibesök, restauranger, vinbarer och vinprovning. Intensiva dagar. Mycket ska hinnas med, men oj så trevliga. Onsdagens äventyr kan du läsa om här. Torsdagen träffade vi de goda vännerna G och M. Tog oss ut till Ulriksdal. Det blev en kort promenad i det snålblåsiga vädret, sedan en mycket god lunch på Värdshuset. Torsdagskvällen tillbringade vi på Cirkus och Jonas Gardell.

På fredagsmorgonen gav vi oss direkt efter frukosten ut i det nu soliga och underbara vårvädret.

Vid Mynttorget var det full aktivitet. Greta i fullt focus. I väntan på att kl skulle bli 11 blev det kaffe vid Stortorget. Nobelmuseet hade en utställning om Martin Luther King. Väldigt sevärd. Promenad till Liljevalchs och Vårsalongen och den omtalade Bullevuttan. Det fanns så klart en hel del annat mycket sevärt.

I Humlegården växer det fortfarande almar kunde vi konstatera.

På kvällen hade vi bokat bord på Hantverket. Vi hade läst en hel del gott om stället, så våra förväntningar var höga. Vi kan konstatera att dessa infriades till fullo. Vi lämnar en stark rekommendation. Vi gjorde som vanligt dvs vi beställde olika rätter och så byter vi mellan oss.

Rätterna är inte så stora så rekommendationen är att en tar åtminstone tre upplyste oss den mycket sympatiske och trevlige servitören. Bild två och tre är omkastade.

Hustrun val 

- Hasselbackspotatis, löjrom, smetana och färsklök 

- Bläckfisk från Nordsjön med zucchini, citron, rostad vitlök och kräm av lagrad

  fetaost

- Vit sparris bakad i paket med silverlök, picklade senapsfrön, mandel och

   bearnaisesås

Bild två och tre är omkastade

Mitt val blev:

- Struva med vispad anklever, parmesan och portvin

- Tunt skuren rå biff med jordärtskocka, gruyère och hasselnötter

- Hantverkets lammisterband med rödbetor, picklade senapsfrön och dillstuvad

  spetskål

Fantastisk mat. Vi var rent saliga. Svårt att plocka ut en en enskild favorit när samtliga 6 rätter smakade mera.

Vi startade kvällen med lite champagne, som också fick följa oss in i den första rätten.
Des Dames de France från producenten Pierre Boever&Fils. Den är gjord på Pinot Noir (80%) och Chardonnay (20%), som vuxit på vinstockar som är lite mer än 40 år gamla på en vingård i Bouzy. En för oss helt ny champagne. Inte alls så tokig. Frisk och ung med fina citrustoner som kompletteras med aprikoser, persika, gula plommon, aningens rostat bröd, skolkrita och med en fin lite äpplig syra.

2016 SE KWA SA? P&J-P Buronfosse.
Peggy och Jean-Paul drog igång sin verksamhet 1999 och driver i dag sin vingård efter biodynamiska principer. En liten producent som förfogar över 4 ha.
Vi väljer ett rött vin från Jura i Frankrike gjort på sju olika druvor: Poulsard, Pinot Noir, Trousseau, Gamay, Béclans, Enfariné, Tinturiers. Dessa har vuxit på vinstockar som är 70 år gamla på ett litet vinfält (0,7 ha) m a o en så kallad field-blend. Förr en ganska vanlig företeelse, men mera ovanlig idag. Jäsning på ståltank, maceration med skalkontakt, knappt ett år på stora ekfat, ingen filtrering.
Vi får ett ungt, slankt och väldigt charmigt vin. Lättdrucket och med stor karaktär. Både i doft och smak vimlar det av röda bär: smultron, jordgubbar, hallon, syrliga ljusa körsbär, tranbär och gott om mineraler av såväl steniga som kalkhaltiga sorter. Den fruktiga syran och de fogliga tanninerna gjorde sitt arbete till vår mat. Det här var helt enkelt görgott!!
Ett vin som jag gärna dricker igen och kommer att hålla ögonen efter.
Våra högt ställda förväntningar infriades med råge. Maten helt suverän. Spännande vinlista. Trevlig atmosfär och mycket väl ompysslade av personalen. Stark rekommendation!!

Stockholmsäventyr i tre delar. Del 1: Tyge & Sessil en vinbar på Brahegatan

I slutet på mars vandrade hustrun och jag de femtio meter vi har till närmaste busshållplats. Vi tog bussen 08.45 till Åsa Station. 09.05 avgick tåget till Göteborgs central. 30 min senare var vi framme. Det blev tid för kaffe och salladsinköp innan tåget gick mot huvudstan. Strax efter kl 14 steg vi av i Stockholm för våra kulturdagar. Inga bilköer, inga trängselavgifter och inga parkeringskostnader. Enkelt och avkopplande reste vi.

Onsdagskvällen hade vi biljetter till Norén-pjäsen Demens på Dramatens lilla scen. Ingen direkt upplyftande historia. Så klart tung, men samtidigt lockande till skratt i vissa situationer. Har en själv haft anhöriga som drabbats av demens så var det hög igenkänningsfaktor. Fantastiska skådespelarprestationer.

Det fanns så klart ett behov att prata av sig, så ett stenkast bort från Dramaten ligger Tyge&Sessil på Brahegatan. En vinbar jag läst mycket gott om, men aldrig tidigare besökt, så dit ställde vi kosan. Ett alldeles underbart ställe kan vi konstatera. Härefter ett givet besök vid varje Stockholmsäventyr.

Vi gjorde som vanligt och beställde in var sitt glas rött vin. Olika så klart så får vi båda smaka två viner.
2016 Mimmo
Ett vin från den alpnära delen av Piemonte. Vinet är gjort på 70% Nebbiolo, 25% Croatina och 5% Vespolina. Nästan två års  lagring på stora ekfat.
En försiktig doft av röda bär, rosor och violer samt en lite ton av peppar. I gommen är det slankt med en sval nebbiolofrukt förstärkt med järnaktiga mineraler, bra syra och stadiga men fogliga tanniner. Riktigt gott!!

P Guccione
Vi förflyttar oss nästan så långt söderut i Italien en kan komma dvs till norra Sicilien (några mil söder om Palermo). En biodynamisk producent och ett vin som till 100% är gjort på Perricone. Första gången jag dricker ett vin på den druvan. Ursprungligen mest använd till Ruby Marsala. Vinet har fått 6 månader på begagnade ekfat samt 6 månader på stålfat.
Ungt och fräscht med mörka bär framförallt syrliga mörka körsbär, kryddor, vulkaniska mineraler, sommarhet jord och någon ton av rosor. Rejäla tanniner som ger sig tillkänna i gommen, men utan att för den skull bli alltför närgångna. Trots den stora mörka frukten känns vinet ändå hyfsat slankt. Gott!
Ett vin jag gärna dricker igen.
Alltid spännande med nya druvor. På "Bolaget" noterar jag att det finns två viner på druvan Perricone. Det får nog bli en test.

Är en på en vinbar med mycket s k Naturviner, så frågade vi efter något orange på glas. Det fanns det så klart.

2017 Greek Connection Skin Contact
Det är svårt att hitta något om vinet på internet. Det jag kan få fram tolkar jag som att det är ett vin från Samos, Grekland gjort på druvan Muscat och att vinet fått tillbringa en tid med skalen. Det verkar som att vinet är framtaget av två sommelierer Basile Passe och Yoann Tavares och buteljerats av Jason Ligas.

Ett annorlunda vin för en ovan orangedrickare som Vintankar, men det är faktiskt riktigt trevligt och gott. Det liknar inte särskilt mycket viner vi vanligtvis dricker. Här finns massor av kryddor och torkad frukt främst aprikoser i en liten oxidativ stil. Friskt med bra syra. Nästan lite tanninartade vibbar i eftersmaken, där vi också känner lite blodgrape. Gott och nästan lite törstsläckande.
Det här dricker jag gärna igen. Ett par flaskor skulle sitta fint att kunna njuta av under sommaren, men var får en tag på dom???

Tyge&Sessil var ett ställe vi verkligen trivdes på. Ett givet besök vid varje Stockholmsresa i fortsättningen.

2012 Le Origini Amarone Riserva från Bolla

Bolla är en av de äldsta och därmed klassiska producenterna i Valpolicella. Historien tog sin början då Abele Bolla startade företaget 1883 i Soave. På 1930-talet utvidgades verksamheterna till Valpolicella och på 1950-talet startades exporten till USA. Dom var bland dom första att ge sig in på den amerikanska marknaden och den blev snabbt en viktig del för deras verksamhet. 1971 köpte den amerikanske distributören 40% av Bolla för att år 2000 köpa resten av företaget. 2006 köpte Gruppo Italiano Vinis cantinan i Pedemonte och 2006 köpte dom resten av Bolla. Därmed är ordningen återställd och Bolla är italienskt.
Bolla spelar en central roll i Amaronens historia, då Alberto Bolla 1953 fyllde 80 år firades detta med att på en stor fest servera Recioto Amarone Riserva del Nonno från året 1950. Bolla har har velat göra gällande att detta skulle vara den första riktiga amaronen, vilket bl a Cantina Negrar motsatt sig. Det får vara hur det vill med detta, men det är ställt utom allt tvivel att Bolla i kraft av sin marknadsposition var en av de första och viktigaste aktörerna för att ett vin med beteckningen Amarone skulle nå en bredare publik.
Källa: Amarone och vinerna från Valpolicella, Thomas Ilkjaer.

Min egna erfarenhet av Bollas amarone är begränsad. Visst har det blivit ett par flaskor under årens gång, men Bolla har aldrig imponerat på mig. Jag har så här långt endast druckit deras enklaste Amarone. Utöver den gör dom Le Origini, som kommer från bättre vingårdslägen och det har gjorts ett bättre urval druvor än i instegsamaronen och så finns sedan 2001 en Amarone Classico di Torbe.

Det blir första gången jag dricker den här varianten av Bollas Amarone.: Le Origini Dalla Cantina del Nonno
Den är gjord på Corvina och Corvinone till 75 % och Rondinella ingår med 25%. Druvorna kommer från vingårdar i Maranodalen, som vuxit på vinstockar som är mer än 50 år gamla. Druvorna torkas i drygt 100 dagar innan de pressas. Jäsningen vara runt 25 dagar och sedan får vinet ligga på skalen ytterligare fem dagar. Det får sedan mogna i 12 månader på 750 liter stora ekfat. Det pumpas sedan över till lite större ekfat där det får mogna i 36 månader och slutligen runt nio månader på flaska innan det är moget för marknaden.
.

En ganska stor och typisk amaronedoft kan vi tämligen omgående konstatera, där den mörka frukten står i centrum tillsammans med läder, lite piptobak, en del örter och kryddor samt torkad frukt.
I munnen är det bra tryck i den mörka och generösa frukten. Här finns mogna, mörka körsbär, blåa plommon, björnbär och blåbär. Inslaget av örter och kryddor är påtagligt. Det finns en bra friskhet hos vinet. Tanninerna finns där och bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är amaronelång med mera mörka bär, torkad frukt, mörk choklad, kryddor och lite espressokaffe.
Jag tror inte den kommer att utvecklas så mycket på lagring, men å andra sidan tror jag den kommer att hålla den har stabila och höga nivån i åtskilliga år.
Jag sammanfattar det hela som en god och trevlig amarone med bra tryck i frukten. Visst finns det lite fruktsötma, men syran och tanninerna ger den en torr dimension. Jag dricker den mer än gärna igen.
Betyg 4

Jag beställde min flaska på SB och betalade 389 kr. Den levererades i den trälådan som ses på bilderna. Jag kan ju tycka att det är lite onödigt med just denna typ av förpackning, som gör att den tar massa plats i källaren och inte går att få in i vinstället. Visst kan det vara en förpackning som är trevlig att ha när en ger bort den som present, även om jag hellre tagit ett lägre pris på flaskan.

2009 Brunello från Fattoi och 2008 Chianti Classico från Don Tammaso

Förra helgen hade vi några grannar på middag. Det är väl inte så att vi springer ner varandra, men vi har enligt min mening ett väldigt sunt förhållande till varandra. Vi hjälps åt när någon behöver hjälp, håller koll när endera av oss är bortresta och någon gång per år äter vi ihop.
Förra helgen bjöd vi på långbakad vildsvinskarré, klyftpotatis och en rödkålssallad. Det fick bli vin från Chianti för att matcha maten.

2009 Brunello di Montalcino, Fattoi
Producent är Az. Agr. Fattoi Ofelio & Figli. Den 70 ha stora egendomen köptes 1964 av Ofelio Fattei, som tidigare hade en väldigt begränsad erfarenhet av vinproduktion. Ofelio är fortfarande verksamh men har lämnat över alltmer till sina båda söner. 9 ha av marken används för vinodling, 5 ha växer det olivträd på och resten är skogsmark och lite åkerfält. Egendomen är belägen i de södra delarna av Montalcino.
Dom gör runt 25 000 flaskor Rosso di Montalcino, 20 000 fl Brunello di Montalcino samt 3000 flaskor av sin Riserva.
.

Vinrankorna har en ålder på 15 år. Jäsningen äger rum på 100 hl stora stålfat med en maceration på knappt tre veckor. Vinet har fått mogna i drygt fyra år innan det släpps ut på marknaden, varav två år på stora ekfat (tonneaux).

I doften hittar vi läder, tobak, rätt mycket körsbär, lite mindre hallon samt en del kryddor. En vag ton av rosor finns i bakgrunden

I munnen är det ett välutvecklat vin med vissa mognadstoner och fullt utvecklade smaker. Så mycket mer utveckling tror jag inte på, men hålla sig på den här nivån är jag säker på att det gör i flera år till.
Det hela börjar med en härlig frukt, där de lite syrliga körsbären spelar huvudrollen förstärkta med hallon och tranbär. Det finns också en något mörkare ton av skogsbär som smyger sig fram, då tempen i glasen stiger. Ett förnämligt inslag av kryddor ger sig tillkänna tämligen omgående, där vi särskilt noterar lite svartpeppar, kanel och pomerans. Inget övertydligt mer på ett servilt sätt. Bra syra ger friskhet åt vinet. Tanninerna finns där och gör sitt jobb, men på ett väluppfostrat sätt.
Sammanfatningsvis ett trevligt och gott vin utan att riktigt nå de höjder som en Brunello kan göra, men för sitt pris är det bra.
Betyg 4
Idag kostar årgång 2013 259 kr på "Bolaget".


2008 Chianti Classico, Don Tommaso

Ett vin från producenten Principe Corsini. Dom förfogar över två egendomar i Toscana, dels Villa Le Corti i hjärtat av Chianti Classico, dels Marsiliana i kustnära Maremma. Villa Le Corti omfattar 256 hektar. 49 hektar är vingårdar och 73 hektar består av olivodlingar.
Don Tommaso kommer från vingårdsläget San Casciano val di Pesa, någon mil söder om Florens.
Vinet är gjort på Sangiovese 80% och Merlot 20%. Det har fått tillbringa 15 månader på barriquer av fransk ek, där 70% varit nya. Ytterligare 8 månader på flaska och vinet är moget för marknaden.

Tobak, läder och mörka bär bildar en trevlig bas i doftspektrat. Fyll sedan på med lite örter och kryddor och några försiktiga toner från fathanteringen och doftbilden blir i det närmaste komplett.
Doften är lite blygsam medan vinet i munnen tar för sig lite mer. Vi får en samling mörka bär (främst körsbär och björnbär) till en början, men efterhand blir inslaget av frukt allt ljusare och då i första hand tranbär, syrliga körsbär och röda vinbär. Precis som i doften noteras örter och kryddor. I den medellånga eftersmaken återkommer bärkompotten i sällskap med lite lakrits, espressokaffe och aningens kakao. Alldeles på sluttampen unset fruktsötma.
Gott ! Lättdrucket!
Betyg 4

SP 68 Bianco från Arianna Occhipinti

Arianna Occhipintis viner har vi varit förtjusta i under ett flertal år. Speciellt hennes Frappato, som vi druckit ett flertal olika årgångar av. Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68.
Härom veckan var det dags för hennes vita variant.

Vinet är gjort på druvorna Albanello (40%) och Moscat d´alessandria eller Zibibbo som det lokala namnet är (60%). Dom har växt på 280 m höjd och stockarna är runt 15 år gamla. Naturligtvis är druvorna organiskt odlade. Naturlig jäst. 15 dagars skalkontakt. Vinet har legat sex månader på cementtankar och en månad på flaska innan det släpps ut på marknaden. Vinet är ofiltrerat.

Färgen går i en bärnstensgul ton.
Doften är ganska så aromatisk och komplext sammansatt med ett stort floralt inslag bl a jasmin och kamomill. Tydliga örter, lite knallpulver, aningens citrus, fläder och exotiska frukter samt unset honung kan vi känna.
I gommen är det ett vin fyllt av smaker med många nyanser. Visst finns här en del kraft men aldrig att det känns tungt. I den komplexa smaken hittar vi gula stenfrukter såsom persika och nektariner, gula äpplen och päron, en del tropiska frukter, en hel del örter, mineraler av typen lavasten, krossad flinta, lite kryddor och de blommiga tonerna från doften kan även noteras i smakerna. Eftersmaken är hyfsat lång med mera gula frukter, honung och etna-mineraler. Rakt igenom finns en vital friskhet som vi uppskattar.
Betyg 4
Jag köper mina Occhipinti-viner i Köpenhamn hos Cibi e Vini. SP68 både Rosso och Bianco verkar slutsålda. Mina flaskor kostade runt 150 DKK.
Occhipintis viner dyker då och då upp på "Bolaget". SP68 Rosso dyker upp på fredag för 189 kr.