2014 Negoska Red, Domaine Tatsis

Det finns en hel del spännande grekiska viner. Så mycket mer än de vanliga, enkla och lite trista turistviner, som en många gånger får på tavernor i turiststråken. Detta stod klart för mig då jag 2017 kom i kontakt med Maria på Oinofilia i Köpenhamn. Jag beställde hem en kartong med några olika viner och detta resulterade i serie blogginlägg som du kan läsa här. 

Det har sedan dess blivit en vana att varje år beställa några grekiska favoriter.

Tatsis Winery hittar vi i Goumenissa, Makedonien, Grekland.  Det är ett familjeföretag där pappa Christos och sönerna Periclis och Stegios driver verksamheten. Det hela tog dock sin början då Christos farfar förvärvade egendomen och började producera vin. 1998 började dom med ekologisk odling för att 2002 helt gå över till odling enligt biodynamiska principer. Idag omfattar egendom 13 ha vingårdar. I huvudsak odlar dom de inhemska röda druvorna Xinomavro och Negoska, men även Roditis, Alepou, Malagousia, samt de röda internationella druvorna Cabernet Sauvignon, Merlot och Cinsault.

Det här vinet är gjort till hundra procent på druvan Negoska. Spontan jäsning på ståltankar. Vinet har fått mogna i cirka 12 månader på lite äldre franska ekfat. Ofiltrerat och icke klarnat.

Negoska är en druva som vanligtvis används som blanddruva ihop med bl a Xinomavro, men Tatsis är en av få vinodlare som gör en renodlad Negoska. Cirka 7 000 flaskor ligger årsproduktionen på.

Färgen går i en purpur röd nyans med några violetta stråk ut mot glaskanten. En vacker nästan glimrande färgnyans.

I doften hittar vi en samling mogna röda bär, en hel del kryddor bl a svart peppar och kanel, rostat bröd, läder, lite skogsmossa samt skira florala toner.

Mycket av det vi kände i doften går igen i smaken. Direkt efter att vinet hälls upp känner vi lite läder, höstlöv och regnvåt jord, men det står inte långt på förrän de ljuvliga mörkröda nästan mogna bären tagit kommandot: skogshallon, boysenbär, björnbär samt enstaka tranbär. Några nypor kryddor noterar vi, där särskilt svartpeppar och kanel känns lite tydligare. Bra syra och trevliga lite småbitande tanniner bjuder ett härligt motstånd. Eftersmaken är något längre än medel och där tillstöter, lite choklad, svart te, aningens espressokaffe samt mera mörkröda bär.

Ett smakrikt och gott vin, som var en perfekt matchning till vår moussaka. Ett givet köp vid nästa tillfälle.

Betyg 4

Vi betalade 229 DKK.

Champagnedagen: 2013 Blanc de Blancs Extra Brut, Franck Bonville

Champagnedagen infaller tredje fredagen i oktober. Det var vad som dök upp i mitt internetflöde i förra veckan. Så klart tog vi tillfället i akt att öppna en flaska champagne. Idag (tisdag 25 okt) nås jag av en nyhetsflash att det är Internationella Champagnedagen den fjärde fredagen i oktober dvs nu på fredag. Det blir att dra korken ur en flaska även då. Jag har vänner som påstår att varje dag är en Champagnens dag och visst har jag en viss förståelse för detta.

Franck Bonville har sin huvudsakliga verksamhet runt byn Avize. Dom äger 77 vingårdslotter i Grand Cru-byarna Avize (15 ha), Cramant, Oger och Le Mesnil-sur-Oger. Enligt deras hemsida gör dom fem olika cuvéer på uteslutande Chardonnay samt en roséchampagne som innehåller 12% Pinot Noir från ett vinfält i Ambonnay.
Det hela tog sin början då 1900-talet var ungt. Alfred Bonville började köpa upp mark som han bedömde som lovande. Tillsammans med sonen Franck köpte dom 1937 den gården i Avize som blivit deras centrum. På 1970-talet blev det Francks son Gilles som förde firman framåt. Nu är det fjärde generationen vinmakare som genom Olivier Bonville bär huvudansvaret.

Jag tidigare provat:

- 2012 Blanc de Blancs

- 2012 Pur Mesnil

- 2014 2014 Pur Mesnil

- Prestige Grand Cru Blanc de Blancs

2013 Blanc de Blancs Extra Brut, Franck Bonville

Den här champagnen är gjord på enbart druvan Chardonnay, som vuxit på 40 år gamla vinstockar på deras vinfält i Avize. Den har fått ligga dryga sex år på sin jästfällning innan den degorgerades i juli 2020 med en dosage på 2,5 g/liter. En extra Brut med andra ord.

Det har gått närmare två år sedan jag senast drack den, så lite spänd på vad som hänt är jag allt.

Såväl färgmässigt som doftmässigt har det inte hänt så mycket.

Färgen går i en ljusgul nyans med några skira ljusgröna stråk här och var.

I doften är det precis som tidigare gröna äpplen, citrus, grus och stenkross samt några gula stenfrukter som  dominerar. 

När vi smakar på den noterar vi att här har det hänt en del. Inte jättemycket, men några steg mot en mer mogen champagne har den tagit utan att för den skull betraktas som en riktigt mogen champagne. Den känns lite krämigare. Smakarna har djupnat något.

Fortfarande har den en härlig friskhet. Komplexiteten känns lite mer tydlig. Det börjar med gröna äpplen, citrus och steniga mineraler. Efterhand fylls det på med persika, gula plommon, aprikoser och lite mariekex. Syran är distinkt, men blir aldrig påstridig. Moussen är mer påtaglig och krämigheten något tydligare. I den långa och trevliga eftersmaken noterar vi en del gråpäron, skolkrita, ostronskal och lite grapefrukt. 

Det här är gott! Riktigt förbaskat gott!

Betyg 4++

2016 Euli Grignolino vs 2018 Rosso Pietro Barbera från Cantine Valpane.

Jag gillar upplägget som distanshandlaren Fanwine har.  Läs mer på deras hemsida.

Tidigare i våras gavs möjligheten att lägga en beställning på viner från producenten Cantine Valpane. Jag tog chansen och beställde några flaskor av ett par olika viner. Så här långt har vi hunnit med att testa:

-  2012 Perlydia Barbera. 

- 2012 Canone Inverso Fresia

Cantine Valpane. 

Valpane är en vingård belägen vid i utkanten av Ozzano Monferrato någon mil norr om Asti. 1902 köptes den av Pietro Giuseppe Arditi, som genast satte igång med renoveringar och nyplanteringar. Arvet fördes vidare av dottern Lydia, som i sin tur har lämnat över till sin brorson Pietro. Tre generationer på 120 år.

Det är alltså tredje generationen Arditi som styr verksamheten idag, som omfattar 30 ha varav 10 ha är vinodlingar. Vinfälten ligger cirka 265 m ö h. Jordmånen är lera och kalksten. Vingården är sedan 2017 certifierad för organisk odling.

Dom gör runt 70 000 flaskor fördelade på:  tre olika viner på druvan Barbera, ett vin på Freisa, ett vin på Grignolino samt ett vin på den lokala druvan Ruché. Från årgång 2017 är dom certifierade som "organic-farming".

2016 Euli Grignolino.

Namnet Euli kommer av att det där vingården ligger huserade en germansk stam med namnet Longobarder. Deras namn var Ueel Wagkika vilket på den tiden skrevs Euli-iup-pina. Euli betyder uggla, pina=stor, hög och iup= Jupiter. Rätt utläst blir det Ugglan som är större än Jupiter.

Idag är området ett tillhåll för många ugglor och deras smeknamn har blivit Euli.

Det här vinet är uteslutande gjort på den mycket lokala druvan Grignolino, som odlas på ett 2 ha stort vinfält. Jordmånen är lera och kalksten. Skalet är ganska tunt och går i en ljusare rödblå ton. Druvan är fylld av en stor mängd kärnor och det är också dessa som ger vinet dess tanniner.

Vinet får jäsa i cirka 21-23 dagar på ståltankar. Det har sedan fått mogna i 12-18 månader på en blandning av stål- och cementtankar innan det buteljeras.

Färgen går i en mycket ljusröd ton och är helt transparent med några tegelfärgade stråk.

Doften startar med lite toner av läder, men rätt så omgående är det de lättsamma ljusa, röda bären som tar över förstärkta med en del kryddor, lite rosor och regnvåt jord.

Ingen stor omfamnande doft mer försiktig men ändå tydlig.

När vi tar den första lilla klunken så noterar vi direkt att det här är ett slankt vin med viss stramhet. Vi möts vi omgående av röda bär såsom smultron, hallon, tranbär och några lingon. Lite torkade örter och en samling små nypor kryddor förhöjer smakupplevelsen. Trevlig och bra syra. Visst biter tanniner i munhålan, men mer på det där angenäma sättet.

Vår hemmabakade pizza lyfts flera nivåer med det här vinet.

Betyg 4

Vi betalade 179 kr till Fanwine.

 2018 Rosso Pietro.

Vinet har fått sitt namn efter den nuvarande ägaren Pietro och hans röda skägg, även om Pietro idag tycker att vinet borde kallas "Grigio Petro" (skägget är idag mer grått än rött).

Det här vinet är gjort uteslutande på druvan Barbera, som vuxit på några vinfält som är 4 ha stora. Vinrankorna är planterade mellan 2000 och 2005. Jordmånen är lera och kalksten.

Druvorna pressas varsamt direkt efter skörd. Den spontana jäsningen äger rum på cementtankar och varar i 21-23 dagar. Vinet får sedan mogna i 10-12 månader på en blandning av stål- och cementtankar innan det buteljeras. Slutligen får det vila i tre månader på flaskan innan det släpps ut på marknaden.

Färgen går i en rubinröd nyans med några violetta stråk.

Doften startar lite försiktigt med läder och regnvåt jord, men allt eftersom tiden i glasen går så tar den mörkröda frukten över. Efterhand dyker det även upp  lite örter, vitpeppar, någon ytterligare krydda, somrig grusväg samt någon blyg viol.

I gommen känns vinet hyfsat slankt. Frukten drar mer åt ett mörkare håll än vad syskonvinet Perlydia gjorde, då vi drack det för två månader sedan. Mörka körsbär, hallon, blåbär samt en touch av boysenbär och tranbär. Några små nypor örter, aningens vitpeppar och violer/rosor förhöjer smakintrycken. Snälla och fogliga tanniner bjuder ett försiktigt motstånd och tillsammans med en trevlig syra gör det att vinet känns drickklart. Kanske kan det utvecklas något, men inte så mycket. Mer säkert är att det kommer hålla den här nivån i åtskilliga år framöver.

Betyg 4

Vi betalade 150 kr hos  Fanwine.

Ett synnerligen bra pris för ett vin av den här klassen.

Talldungen. En minnesvärd måltid!

Vi checkade in på Talldungen en lördags-eftermiddag i slutet på september. Vi har under lång tid hört så mycket gott om det här stället. Både på internet (bloggar och instagram) och recensioner i tidningar bl a DI och Buffet. Pandemin satte under lång tid stopp för oss, men nu när smittan är lägre och vi är vaccinerade var det äntligen dags.

"Mitt bland vidunderliga bokskogar, rullande backar och Havängs vidsträckta stränder hittar ni oss. Ett enkelt hotell med arton rum och eget mikrobageri. En restaurang med rustik mat och kolossalt mycket vin." 

Citat från Talldungens hemsida.

Vid 18-tiden slog vi oss ner vid vårt bord. tillsammans med de goda vännerna Stig och Anki. En härlig matresa låg framför oss.

Hustrun valde "Tomater från Fabian med ricotta salata" medan vi andra valde Gougères..

En en liten läckerbit med västerbottenost i ¨fyllningen¨. Gott som tusan!!

En mycket fräsch tomaträtt. Tänk vilka läckra rätter det går att göra med tomater.

Så var det dags för första rätten på Spisarmeny. Bröd & Pålägg.

Ett smakrikt och lite fluffigt bröd. Här gäller det att inte äta sig mätt på brödet.

Pålägget bestod av:

- Vildsvinsterrin

- Rostad Fänkålsröra

Visst var vildsvinsterrinen riktigt god. Matig och kanske mer vad som förväntas som pålägg, men fänkålsröran är en rätt att dö för. Den vill vi så klart göra hemmavid. Recept finns på den här länken.

Manzanilla Micaela, Bodegas Baron, Sanlucár de Barrameda. 

Bodegas Baron har en historia som är nästan 400 år gammal. Den är belägen några mil norr om Cádiz inte så långt från havet. Egendomen omfattar idag tre vingårdar (Finca Atalaya, Finca Martin Miguel och Finca Poedo) på nära 140 ha. Deras fokus ligger på att göra Manzanilla. 

Dom använder enbart egna druvor och all odling bedrivs efter ekologiska principer. Jordmånen är "Albariza" en slags vitkalkig, lite lerig jordmån rik på kalcium och "silica" (kiseloxid).

Vinet är helt och hållet gjort på den gröna druva Palomino Fino, som vuxit på vinrankor med en ålder på mellan 20 och 60 år.

Druvorna pressas omedelbart och får jäsa tills vinet nått en alkoholhalt på 15%. Det ligger sedan i fyra år på en solera under ett jästtäcke.

I doften noteras omgående de friska sherrytonerna förstärkta med bokna äpplen, nötter, örter, blöt kalk och aningens kamomill.

I munnen är det återigen den friska sherrytonen, som vi först noterar. Dessa kompletteras efterhand med mogna äpplen, lite citrus, nötter främst mandlar, gröna oliver samt en sälta i avslutet.

Drycken är helt perfekt att starta en måltid med och särskilt väl gör det sig till fänkålsröran och vildsvinsterrinen. Skrev jag att det var riktigt gott!!

Så har det blivit dags för rätt nr två: Bagna cauda med rödbetor & endive.

Vi gillar ju rödbetor och odlar en del själva, men tillsammans med bagnau cauda, så blir det en ny, spännande och sagolikt god rätt. Så klart är rödbetorna perfekt tillagade. Endiven ger en delikat beska och vitlökstouchen och sältan från sardellerna i Bagna caudan fullkomnar den här rätten.

2021 Lluerna, Els Vinyerons Vin Naturals.

Ett vinprojekt som startade 2014 och drivs av kompisarna Amós Bañeres och Alex Ruiz Masachi, som är vinbönder, vintillverkare och vinälskare. Deras vingårdar ligger i Penedès några mil sydväst om Barcelona. Ekologiska odlingar, spontan jäsning och i övrigt så lite påverkan som möjligt. Tanken är också att deras viner ska inte behöva lagras utan vara redo för konsumtion omedelbart.
Detta är ett vin gjort på druvan Xarel-lo.

Druvorna pressas med en gång efter att de skördats. Jäsningen äger rum på ståltankar, där det får ligga på sin jästfällning i fem månader. Det blandas därefter med 10% vin från 2018, som fått ligga på 300-liter stora franska ekfat. Blandningen får sedan ligga i några veckor på stora ståltankar innan det buteljeras.

I doften hittar vi citrus, gröna äpplen, lite fläder, aningens fänkål och en rejäl dos mineraler med flintastenar i centrum.

I munnen är det mycket friskt med gröna äpplen, citrus, aningens fläder och ett avslut med lite nötter, aprikoser, krita och krossad flintasten.

Perfekt matchning till Bagna caudan, rödbetorna och inte minst endiven.

Min tredje rätt var Lammbog med linser & bakad vitlök.

Helt underbart gott med smaker som kopplar i varandra på ett magiskt sätt. Det här är lamm när det är som bäst och då finns det få maträtter som överträffar lammbogen.

 Hustrun var mycket nöjd med sin Planchetabönor med Karl-Johan & parmesan. 

Vi gjorde som vanligt och bytte tallrikar på slutet, så vi fick smaka av varandras. 

Fonflons, La Roche Buissière.

Dessvärre noterade jag inte årgången, men minns jag rätt var det 2019.

Vi som tog lammet fick det här vinet.

Domaine La Roche Buissière har varit i familjen Jolys ägo sedan tidigt 1970-tal, och idag är det Antoine och Laurence som driver gården. Deras sjutton hektar ligger ovanligt högt, uppåt 450 meter. Adressen är Vaucluse – närmare bestämt den lilla byn Faucon, som klättrar på utlöparna av Mont Ventoux. Ända sedan 1980 har familjens marker brukats med ekologiska metoder.

Flonflons är framställt mestadels av grenache (70%) och resten syrah, från stockar med omkring trettio års ålder. Efter avstjälkning och lätt krossning jäste druvorna med sina egna jäststammar, och fick sedan vila ett år i cementtank. Buteljeringen gjordes utan klarning eller filtrering, med en minimal tillsats svavel.

Källa: Importören Vin & Naturs hemsida.

Ett rätt så lättsamt och frisk vin med en pigg och trevlig syra. Det är i doften lite mer blommigt än många andra viner från södra Rhone bl a  violer och aningens syrenen. Det finns en hel del röda bär, och lite örter. I gommen har det en härlig friskhet med hallon, björnbär och några körsbär. Frukten har en mörkare framtoning i smaken än vad doften indikerade. Lite örter, kryddor, violer, rått kött samt unset svart peppar dyker upp efterhand

Ett gott och kolossalt trevligt vin!!

När det kom till dessert, så var vi lite oeniga i sällskapet om vad som skulle väljas. Var och en tog det som lät mest lockande. Alla påstod att det dom valt måste ha varit den absolut godaste. Vi var två som valde Chokladkaka med amaretto (jag var en av dom), den gode vännen Stig valde Gräddglass med plommon och hustrun valde Rödvinskokt päron med svarta vinbär.       

Tre olika desserter ja då blir det också tre olika viner.

Moscatel Micaela, Bodegas Baron.

Ett vin gjort på druvan Muscat och som tillbringat 4-5 år under ett flortäcke innan det buteljerades. Härlig friskhet i smaken med bokna äpplen, en sherry-touch, nötter, russin och torkade frukter typ aprikoser. 

2020 Goldtröpfchen Riesling spätlese, Weingut Schloss Lieser Thomas Haag.

Här är ett Moselvin gjort på druvan Riesling som skördats väldigt sent. Visst är det sött, men det har också en bra friskhet. Lite päron, en viss blommighet, persika, citrus och aningens honung.

2021 Anarchia Costituzionale, Vigneti Massa

Ett lätt moussernade vin (5,5%) gjort på druvan Moscato, som vuxit på kullarna i Colli Tortonesi några mil öster om Asti. Friskt och smakrikt med toner av gula äpplen, päron, persika, citrus, viss blommighet, aningens honung och stenaktiga mineraler.

Alla tre dessertviner har en finfin syra, som skänker vinerna en härlig friskhet. Trots att de är söta upplevs de aldrig som kladdiga utan känns mycket fräscha. Vuxengodis!!

Sammanfattning.

Vi fick en fantastisk matresa med viner som skapade för de rätter vi åt. Våra förväntningar var mycket högt ställda och de överträffades med råge. En fantastisk service, där både mat och vin presenterades på ett mycket trevligt sätt.

Vi var alla fyra överens om att vi just startat en ny tradition, där ett besök på Österlen och boende med mat och vin på Talldungen utgör det obligatoriska inslaget.

Ett veckoslut på Österlen.

 I slutet på september tillbringade vi ett veckoslut på Österlen. Det blev en helg i kulturens tecken och dit räknar jag också vin- och matupplevelser. 

Vi reste från Göteborg/Kungsbacka på fredagsmorgonen. Första anhalt var Konsthallen i Hishult.

I själva konsthallen var det en spännande utställning med namnet Diptychon med Peter Hahne & Åke E:son Lindman, dessvärre missade jag att ta några foton. Istället får den fina skulpturparken symbolisera vårt besök på Konsthallen i Hishult.

Vi fortsatte sedan ner till Rörums Gårdsdhotell. Vi kommer på en fredag och då är det pizzabuffet som gäller. På många lördagar är den egna restaurangen öppen. De har också ett samarbete med Tryffelsvinet på Kivik.

Vi startade kvällen med ett glas champagne. 

Det är Grand Réserve från Bergeronneau-Marion vi dricker. Pinot Noir (60%), Pinot Meunier (30%) och Chardonnay (10%). Basår 2016 och Reservvin från 2015. Dosage 9g per liter. Visst är det en enkel champagne, men icke desto mindre är den väldigt god. Frisk. Röda äpplen, röd citrus, steniga mineraler, mariekex och blodgrape i avslutet. Perfekt att starta kvällen med.

Till pizzan väljer vi ett vin från Sicilien. Zumbo Andico Etna Rosso från året 2017. I huvudsak är det druvan Nerello Mascalese som använts, men en liten skvätt Nerello Cappuccio ingår också. 12 månader på ståltank har det fått vila upp sig på innan det buteljerades. 

Friskt, slankt och fin frukt (körsbär, hallon, jordgubbar). De typiska etna-mineralerna ger sig tillkänna. Tanninerna finns där, men uppträder belevat och bjuder ett försiktigt motstånd.

I grunden ett ganska enkelt vin, men samtidigt är det gott och

gör sig alldeles utmärkt till vår pizza. Ibland behöver det inte vara svårare än så.

Hotellkorridorerna var fyllda av målningar gjorda av Anders Palmér. En konstnär som jag håller högt. En mycket trevlig och välsmakande frukostbuffet avslutade vår vistelse på Rörums Gårdshotell. Vi övernattar gärna här igen

Lördagen ägnade vi att åka runt och besöka diverse sevärdheter. Vi började vid Ravlunda kyrka och Fritiof Nilsson Piratens grav och den numera klassiska inskriptionen i gravstenen:”Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972.” 

Naturreservatet Haväng stod därefter på tur. Stendösen 5500 år gamla med sin speciella historia och vandring på stranden samt utefter Verkeån är väl värt en egen tur.

Äppelmarknaden i Kivik var i full gång. Ett besök på Engelska trädgården är en lisa för själen med sin rofullhet.

På Skepparpsvingård var skörden i full gång. Så klart gjorde vi ett besök där. Vi provade fyra stycken mousserande viner. De tre på bilden nedan samt en med namnet Crossover.

Skepparps vingård omfattar fyra hektar belägna på en sydsluttning i Verkaåns naturreservat. Odlingarna är planterade med 85% solaris, 10% rondo och 5% cabernet cortis. Konsulterande vinmakare är Vito Piffer från Trentino, norra Italien.

2020 Grand Prix Mousserande Solaris blev en av våra två favoriter. Precis som namnet säger är det här ett vin som helt och hållet är gjort på druvan Solaris. Det ligger mellan 7 och 12 månader på sin jästfällning innan det degorgeras och får då en dosage på 6 gr.

Ett mycket friskt bubbel med massor av grapefrukt, en del gröna äpplen, lite krusbär, fläder, nässlor och aningens rabarber.

Ett trevligt och riktigt hyfsat moussernade vin, som passar bra som mingelvin. På SB kostar det 299 kr.

2018 Skepparps final Demi Sec.

Även detta vin är till 100% gjort på druvan Solaris. Här finns en tydlig sötma och det är inget jag egentligen önskar mig i ett mousserande vin. Det ska dock sägas att den förträffliga syran skapar en friskhet, så det inte är i närheten av att gå överstyr och bli sliskigt. Det här kan nog funka bra till diverse desserter typ Pavlova.

Priset på SB är 348 kr.

2020 Skepparps Grand PrixMousserande Rosé.

Det här är gjort på druvorna Cabernet Cortis och Rondo. Proportionerna vet jag inte.

Torrt och friskt med en syra som går mot röda äpplen. Här finns lite smultron, jordgubbar och hallon.

2018 Crossover.

Det här fastnade inte på kort, men däremot i minnet. Ett av våra två favoritviner. Riktigt trevligt! Ett mousserande vin, som är gjort på Solaris som odlats på Skepparps Vingård samt Chardonnay och Sauvignon Blanc som importerats från Italien. 

Torrt, friskt och ungdomligt med smaker av päron, äpplen, fläder, krusbär, citrus och steniga mineraler.

Priset på SB är 199 kr.

Vi sammanfattar det här som att Sverige definitivt är på gång i vin-sammanhang och då i första hand med mousserande viner.

Dagens sista utflyktsmål blev  Äppelmarknaden och ett besök på Engelska Trädgården på Svabesholm.

Lugnet i den Engelska Trädgården stod i stark kontrast till den livliga Äppelmarknaden. Lugnet, rofullheten, rosorna och köksträdgården skapar balans och harmoni inombords.

Så ger vi oss av till Talldungen, där vi ska övernatta och njuta av deras mat.

Den minnesvärda stunder får sitt egna blogginlägg!

2018 Noce, Trinchero

Jag läste på Instagram en hyllning av det här vinet från Barberafantasten Itviner. Även Vintankar är förtjust i viner på druvan Barbera, så det kändes närmast självklart att inhandla ett par flaskor och bilda sig en egen uppfattning. 

Det ska sägas redan nu att vi blev redigt förtjusta i Noce från Trinchero.

Baronen Ornavasso byggde upp den här egendomen i början på 1800-talet i Agliano Terme några mil söder om Asti. Bröderna Trinchero köpte den 1920. Dom började omgående med vinplantering, men först 1952 buteljerade dom vin under eget namn. Så klart en Barbera och deras fokus har hela tiden varit just på Barbera. Idag är det Ezio ensam som driver verksamheten med hjälp av Monica hans assistens sedan 25 år tillbaks i tiden. Ibland gör dom avsteg från den lokala vinlagstiftningen och då får vinet beteckningen Vino Rosso. Odlingarna är ekologiska genom organisk/biologiska odlingsmetoder utan att vara certifierade.

Druvorna till det här vinet kommer från vingårdens lite yngre vinstockar, men ändå dryga 30 år gamla. Jordmånen är mager och kalkrik. 

Manuell skörd-avstjälkning-spontanjäsning på cementtankar- lagring 12 månader på gamla, stora botti av slavonsk ek följt av tre månader på tank innan det buteljeras. Ingen klarning eller filtrering.

Doften är rätt så utvecklad och inledningsvis hittar vi lite läder, men tämligen omgående är det den mörka frukten som tar över. Här finns några små nypor örter och kryddor samt aningens nötter, rosor och lakrits.

Visst är doften trevlig, men det är när vi smakar av vinet som vi totalt faller för den här urläckra Barberan. Den har en alldeles underbar mörk frukt bestående av körsbär, blåbär, blåa plommon, lite björnbär och hallon. Några små nypor örter och kryddor kan vi känna liksom en tydlig ton av nötter. Vinets namn indikerar ju nötter då Noce betyder valnöt. Trevlig och fin syra. Behagliga tanniner.  

Betyg 4+

På SB kostar det den här flaskan 179 kr. Har jag någonsin satt 4+ på ett vin under 200 kr? Tror inte det och då förstår ni att det ett mycket prisvärt vin. 

Så alla Barberaälskare detta är ett måste. Du som aldrig smakat Barbera ger jag rekommendation köp en flaska. Gillar du inte detta, ja då gillar du inte Barbera och kan glömma viner på den druvan.

SB:s hemsida anger att det finns i 62 butiker och att det finns ett lager på 129 flaskor i lager för den som beställer via nätet.

2021 Assyrtiko Alepotrypa Vineyard, Domaine Hatzimichalis

Ni som följer bloggen vet att jag då och då deltar i något som på vinforumet finewines går under namnet ¨Låt oss dela en pava........¨ Under september har det varit ett vin från Grekland gjort på druvan Assyrtiko.

Familjeföretaget Domaine Hatzimichalis drivs av Dimitri och hans son Leonidas. Demitri köpte sina första nio hektar vingårdar i Atalanti Valley 1973. Geografiskt befinner vi oss runt 15 mil norr om Aten. Idag omfattar egendomen 220 hektar och man använder enbart egna druvor i produktionen. De odlar en uppsjö av olika druvor, både "västeuropeiska" och grekiska. Vingårdarna ligger på varierande altitud och är omringade av berg i tre väderstreck samt havet till öster. På gården har man egna vattenreservoarer för bevattning och man använder stjälkar och druvrester som gödsel. Kalkonen på etiketten kommer sig av att Dimitri tidigare födde upp kanadensiska kalkoner, som han sålde inför det grekiska julfirandet.

Vinet är till hundra procent gjort på druvan Assyrtiko. Detta är en grön druva som förknippas med Santorini och övärlden därikring, men odlas även i flera olika områden i Grekland. 

Druvorna till det här vinet kommer från vingården Alepotrypa

Färgen går i en blekgul nyans.

I doften hittar jag gröna äpplen, lite citrus, sommarblommor, någon ört och aningens steniga mineraler.

I munnen känns det lätt och mycket friskt. Det finns en liten spritsighet. Precis som i doften är det gröna äpplen och citrus som dominerar, men också en viss örtighet har det. I eftersmaken dyker det upp några steniga mineraler med en viss sälta. I avslutet noteras lite grapefrukt. Ett rätt så enkelt vin, som är ganska så lättdrucket.

Betyg 3

På SB är priset 129 kr.