Taittinger Rosé

Mycket till sommar har det inte varit, men det går alldeles utmärkt att plocka fram en roséchampagne ändå. Vi gjorde så häromdagen. Den här inhandlades på flygplatsen Charles-de-Gaulle för en månad sedan. Minns jag rätt så låg priset på dryga 40 euro. På Systembolaget går den loss på 459 kr.

Taittinger är ett familjeägt champagnehus. Den nuvarande ägarfamiljen förvärvade egendomen 1931, men anorna går tillbaks till mitten på 1700-talet.
Jag har tidigare skrivit om deras Brut Millésimé 2004, vilket du kan läsa om här.

Druvsammansättningen är 50% Pinot Noir, 20% Pinot Meunier och 30% Chardonnay. Basvinet görs på en blandning av vita viner. En liten del rött Pinot Noirvin tillsätts för att man ska få den rosa färgen. Vinet får sedan jäsa en andra gång för att bilda moussen, därefter får vinet ligga i tre år innan fällningen avlägsnas.

Vi möts av en hyfsat stor doft med röda bär i centrum. En mycket frisk framtoning. Mariekex, lite rostat bröd och en lätt citrus ton.

I munnen känns vinet  väldigt friskt med en liten krispighet. Torrt så klart och det andas ungdom. De röda bären från doften återkommer. Vi tycker de drar mot jordgubbar, smultron och kanske aningens hallon. Ett litet citrusinslag finns det. Gott om kalkhaltiga mineraler.
I eftersmaken tillkommer lite rostat bröd och blodgrape.

Den når visserligen inte min favorit, som är Gossets Grand Rosé, men måste ändå anses som både trevlig, god och humörhöjande.

Betyg 4

Titari vs La Poja

I början på vecka hade vi besök av våra goda vänner O och R. Precis som oss är dom vinälskare och eftersom jag vet att ett av R:s favoritviner är La Poja, så plockade jag upp en 07.a ur källaren. Jag har gått och fingrat lite på den senaste årgången av Titari. Det är ett par veckor sedan den kom upp från Valpolicella. Den här kvällen kändes som ett bra tillfälle att testa den första flaskan av årgång 2010.

Läsare av denna blogg vet att Brunelli är en av de vinproducenter i Valpolicella, som jag håller väldigt högt. Jag länkar till inlägg som jag skrivit, ett på Amaroneguiden och ett på min egna blogg.
Årgång 2009 av Campo del Titari har jag hyllat rejält bl a här. Druvsammansättning och tiden druvorna fått torka är ungefär de samma som hos 2009:an.

Nu är det så dags för årgång 2010. Jag häller upp vinet på karaff dryga två timmar innan vi ska börja dricka av det.
Redan vid upphällningen snirklar sig en vidunderlig doft upp mot vår nos. Två timmar senare häller jag upp vinet i våra glas och visst är det en doftbomb vi har att göra med.
Vi möts av en underbara mörka bär, en hel del torkad frukt, lite örter och en svag ton av alkohol. Här finns kraft och elegans sammanförda på ett balanserat sätt.

I gommen känns vinet ungt. Ja nästan lite väl ungt. Mörk frukt i form av körsbär, blåa plommon och björnbär är det första vi noterar. Sedan en rejäl omgång torkad frukt med tydliga toner av russin. Det finns betydligt mer av detta i kvällens vin än vad det gjorde i 2009:an. Örter, kakao  och ett inslag av fat kan vi också notera. Eftersmaken är som sig bör lång och en utdragen parad av diverse torkade frukter. Alkoholen är inte helt infångad av frukten, vilket den var i 09.an. Bra syra och snälla tanniner.
Vi sammanfattar detta som ett fantastiskt amaronevin, men det når inte 2009:ans höjder. Fortfarande lite ungt med mycket torkad frukt och lite alkoholhetta.
Betyg 4++
Vinet köptes hos Brunelli för 46 euro. Frakt och sv alkoholskatt tillkommer. På bolaget verkar 2009:an finnas kvar i Beställningssortimentet till 764 kr.

2007 La Poja
Ett vin från producenten Allegrini. Vi har druckit och skrivit om flera olika årgångar. Klicka på resp årtal så ser du vårt omdöme: 2003, 2004, 2005 och 2006.
Nu tar vi oss an den första 2007:an.
Det första vi känner är en intensiv doft av körsbär, men även björnbär, några sv vinbär, en del kryddor och så ett litet inslag från fatlagringen.

I munnen återkommer den intensiva körsbärssmaken tillsammans med blåa plommon och lite andra mörka bär. Det finns ett trevligt inslag av örter och kryddor. Det är ett kraftfullt vin med en bra syra och en hel del tanniner. De senare har med åren rundats av och smånafsar lite försiktigt i gommen. Eftersmaken är lång med en svag ton av torkad frukt, krossade körsbärskärnor, kakao och unset vanilj. Alla fyra runt bordet nickar belåtet. Det här är gott. Riktigt gott!
Jag vill nog påstå att 2007:an är på topp just nu. Den kommer absolut att hålla sig där ett par år, men den som har en flaska eller två hemma får rekommendationen att dricka en nu.
Betyg 5
Den här flaskan köptes på SB för ett par år sedan, priset var då 475 kr.

Till kvällens dessert på jordgubbar blev det en favorit i repris.
Ett pärlande, friskt och lite sött vin, som gör sig alldeles förträffligt till jordgubbar. Sötman och den friska bärsmaken gifter sig på ett underbart sätt med just jordgubbar.
Priset på "Bolaget" är 85 kr och alkoholhalten låga 7%.

En Bourgogne och en Beaujolais.

Det vankades grillad fisk. Tonfisk resp marulk. Vi valde rött vin till detta.

2007 Maranges Le Croix Moine
Producent är Camille Giroud.
Detta vin kommer från den sydligaste delen av Cote de Beaune, där producenten Camille Giroud har en av sina egendomar.
Man tillämpar organisk/biologiska odlingsmetoder.
Vi köpte några flaskor 2010 och testade den första ett år senare, vilket du kan läsa om här.
Vi kan konstatera att det är ett helt annat vin vi dricker idag. Det har hänt mycket på de här fyra åren.
Färgen är fortfarande transparent, men den tegelröda färgen har fått en anings brunare nyans.

Doften är lite större och andas en högre mognadsgrad och har samtidigt en tydligare elegans än vad jag minns. Här finns lite syrliga bär som lingon och röda vinbär, men också mogna hallon. I bakgrunden finns ett litet jordigt inslag med små nätta örter.
I munnen får vi en slank dryck med en fin frukt, som har tydliga mognadstoner. De röda bären: vinbär, hallon och lite smultron dominerar, men här finns också en trevlig örtighet och tämligen gott om mineraler. Syran har blivit elegantare sedan senast och tanninerna har rundats av en hel del utan att för den skull kännas det minsta mesiga. I eftersmaken lite lakrits, men frukten är även delikat.
Jämfört med vad jag skrev för fyra år sedan har vinet blivit rejält mycket godare.
Betyg 4

Vår flaska köptes på "Bolaget" 2010 och kostade då 229 kr.

2013 Régnié
Producent är G. Descombes. Det här är flaska nr två ur den låda jag inhandlade från Caviste tidigare i våras. Vad jag tyckte om den första flaskan (Brouilly 2014) kan du läsa om här.
Druvan är Gamay till 100% från gamla vinstockar runt byn Régnié-Durette.
I doften hittar vi främst röda bär (jordgubbar, hallon, körsbär), men också en del kryddor/örter och steniga mineraler.
I munnen känns vinet ungt, friskt och slankt. Bärsmaken har fått ett litet mörkare inslag med ett tydligare körsbärsinslag. Syran drar åt ett elegantare håll. Här finns en del tanniner, men mycket väluppfostrade sådana. Medellång eftersmak med örter, mineraler och lakrits som får samsas med den fina frukten.
Vi gillar det här vinet. Det når inte riktigt upp till Bourgognen vi drack parallellt, men inte långt därifrån.
Vi tycker att den här är ett steg upp jämfört med Brouilly 2014.

Betyg 4-

Caviste har lyckats sätta ihop en spännande Beaujolaislåda. Vi har smakat på två av de tre viner som ingår och dom smakar mer. Lådan är slutsåld så det gäller att vara alert nästa vår när de nya årgångarna lanseras.















l

h

u

Vinter, vår, sommar eller höst. Barolo duger gott!

Ute är det 13 grader varmt. Regnet det bara öser ner. Vilken månad vi befinner oss i kan bara avgöras genom den grönska som ändå finns samt om den mängd "mördrarsniglar" vi plockar varje dag.
Hustrun och jag klär oss efter vädret och tar en lång promenad. På spisen puttrar en köttgryta, färsk potatis från landet, sallad, gurka och tomater från det egna växthuset. I glasen en Barolo köpt i Köpenhamn hos Fabio och Mie på http://www.cibievini.dk/.
 Egentligen ska vi väl inte klaga.

2008 Barolo Vigna Rocche
Producent är Erbaluna. Azienda Agricola Erbaluna ligger precis i utkanten av byn La Morra i Piemonte. Vi befinner oss ca 50 km sydost om Turin. Här har det drivits vinodling i en väldigt massa år. Idag bedrivs en småskalig ekocertifierad (organisk/biologisk) vinproduktion. Två Barberor, två Barolo, en Langhe Nebbiolo, en Dolcetto samt ett vin som är en blandning av Barbera och Dolcetto finns i deras portfölj.
Bloggen Barolesco hade igår ett inlägg om just Erbaluna. Du hittar det här.
 Vi har tidigare smakat deras Dolcetto och deras Langhe Nebbiolo. Nu är det dags för deras Vigna Rocche.

Vinet har fått mogna i runt två år på stora ekfat (30 hl) innan det släpps ut på marknaden.

Låt mig säga det med en gång. Det här var gott. Helt enkelt på ren götteboska GÖRGÖTT.

I doften finns ett litet blommigt inslag av rosor och violer, tobak, jordig champinjon och härliga körsbär och nypon.
Ingen stor omfamnande doft mer diskret och försiktig, men ändå tydlig.

I munnen tar vinet för sig på ett mer påtagligt sätt. Visserligen hyfsat slankt med en viss stramhet, men med en elegant frukt. Körsbär, hallon, nypon, örter, lite kaffe och blommor. Välbalanserat och i perfekt harmoni.
Trevlig syra och tanniner som gör sitt jobb. Mycket drickvänligt idag.

Betyg 4+

Priset då vi köpte den var runt 260 DKK. På Systembolaget finns deras "vanliga" Barolo årgång 2009 för 240 kr i beställningssortimentet.

2012 Bandita, en barbera från Cascina Tavijn.

Cascina Tavijn är en liten och mycket spännande producent. Jag hade förmånen att för något år sedan vara med på en provning i Ängelholm av deras viner. Provningen leddes av den mycket charmerande, supertrevliga och skickliga vinmakaren Nadia Verrua. Du kan läsa om detta här.

Årgång 2011 blev inte på det sättet som Konsortiet ville. Dom gav inte rätten till Cascina Tavijn att få kalla sitt vin Barbera d´Asti. Nadia och familjen beslöt då att helt enkelt kalla sitt vin Bandita.
I och med årgång 2012 återfick dom rätten att kalla vinet Barbera d´Asti, men man behöll namnet Bandita och skriver på baksidesetiketten att det är just en Barbera d´Asti.

Det här är en av mina favoritbarberor. Det finns en viss variation mellan åren, men detta till trots är de årgångar jag smakat fantastiska var och en på sitt sätt. Årgång 2012 är inget undantag.


I doften hittar vi en angenäm mörk frukt, lite örter, aningens målarlåda.

I munnen får vi en dryck med en härligt välbalanserad syra och alldeles underbara mörka bär: sv vinbär, körsbär, solmogna björnbär och en hygglig dos örter. I eftersmaken noterar vi en del mineraler, lite röda äpplen och återigen mörka bär. Visst finns det tanniner och visst gör de sig påminda, men ju längre tid i glaset desto mer väluppfostrade blir dom.
 Det här är ju bara så gott. Dag ett drack vi det till en hemmagjord pizza. Drack två helt allena på kvällskvisten. Alldeles, alldeles underbart dag två.

Betyg 4

Vinet är köpt hos Cibi e Vini i Köpenhamn. Minns jag rätt kostade den ca 125 DKK, vilket jag måste säga är ett riktigt bra pris för ett så här gott vin. Nu är det slutsåld, men i september kommer den nya årgången.

2012 Paxxo, Stefano Accordini

Vi blev lite nyfikna på det här vinet, då vi testade det i våras på vår Valpolicellaresa med Club Amarone. Du kan läsa om vårt besök hos Stefano Accordini här.

Detta vinet är ett resultat av den experimentlusta som finns hos familjen Accordini. Vinet är gjort på druvorna Corvina 60%,  Rondinella 10%, Cabernet Sauvignon 20% samt Merlot 10%. Druvorna har fått torka drygt en månad innan vinifieringsprocessen börjar.
Vinet har fått ligga till sig ett år på stora ekfat och ytterligare sex månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Vinet har en mörk rubinröd färg med lite violetta stråk ut mot glaskanten.

Det doftar av mörka bär bl a svarta vinbär. Här finns också en del kryddor/örter och ett försiktigt inslag av fat.

I gommen får vi ett vin som utstrålar värme, friskhet och mjukhet. Det är till en början de mörka bären( sv vinbär, körsbär, björnbär) som dominerar. Efterhand tillkommer blåa plommon, örter, lite kakao och ett visst floralt inslag. Den fina och hyfsat eleganta syran ger den friskhet den här typ av vin behöver för att inte gå över styr.Tanniner finns det, men dom är lena och bjuder det där lilla motståndet som ger vinet en trevlig karaktär.

Betyg 4

Vi har privatimporterat vår flaska. Vi betalade 13 euro. Det tillkommer frakt och sv alkoholskatt. Priset blir då ca 150 kr.

På Systembolaget finns inga viner från Stefano Accordini. Vinovativa har med dom bland de producenter dom samarbetar med, men varför Accordinis viner trots detta inte är tillgängliga på SB vet jag inte. Hur som helst är det tråkigt för Accordini är en kvalitetsproducent med ett flertal väldigt bra viner.

Barrua och Barbera

För en tid sedan provade vi två italienare. Här kommer några korta noteringar om dessa.

Barrua 2009.
Ett vin från Sardiniens sydspets från producenten Agricola Punica. Vinet är gjort på druvorna Carignano 85%, Cabernet Sauvignon 10% och Merlot 5%.
Vinet har fått ligga till sig i ca 18 månader på franska ekfat, varav en tredjedel nya.

Doften är lätt kryddig med mörka bär, lite fat, aningens tobak och så en del örter här och var. Trevligt!

I munnen får vi en dryck med mörka bär: körsbär, sv vinbär
och hallon. Några grabbnävar örter/kryddor finns det. Hyggligt lång eftersmak som domineras av den mörka frukten, men även lite sötlakrits. Det finns en alert och tydlig syra. Tanninerna har en liten mjukare framtoning sedan senast, men fortfarande tar de för sig på det där trevliga viset.
Betyg 4

På "Bolaget" är det 2011:an som säljs för 201 kr.

2007 Trevigne, Domenico Clerico
För dryga två år sedan drack jag årgång 2005 av det här vinet, vilket du kan läsa om här. Jag fick också chansen att testa vinet på en provning i Köpenhamn tidigare i våras. Det var då årgång 2012, vilket du kan läsa om här.

Druvan är barbera till 100 %. Det görs 21 000 flaskor av denna barbera. Vinstockarna har en genomsnittsålder på 25 år. Vinet har legat 14-16 månader på barriquer av fransk ek. Hälften nya och hälften som använts en gång.

Det är en försiktig, men intensiv doft av röda bär som når oss, men också en tunn slinga av diverse örter och ett tydligt inslag av ekfat.

I munnen känns det slankt och friskt. Vi känner syrliga röda körsbär, röda vinbär och mogna hallon. En lättflyktig örtsamling kan vi också notera. Trots sin ålder är vinet riktigt piggt och det är syrans förtjänst. Ordentliga tanniner smånafsar lite i gommen. Eftersmaken är medellång och där får den röda frukten sällskap av sötlakrits och en hyfsad portion ek. Det senare är inget vi har problem med, utan snarare så att vi uppskattar det i den här omfattningen.

Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 151 kr, vilket måste betraktas som ett riktigt anständigt pris för ett så pass här bra vin.

Betyg 4-

2012 Campo Morar

Viviani är en producent i Valpolicella som verkligen vet hut viner ska göras. Deras Casa dei Bepi är en av Vintankars stora favoriter i amaroneklassen.
Vivianis vingård ligger längst norrut i Negrardalen i byn Mazzanao. Dom förfogar där över drygt 10 ha vinmarker och årsproduktionen ligger på ca 80 000 flaskor.
Deras Valpolicella Superiore var den absolut första Superioren som fick tre glas i den italienska vinbibeln Gambero Rosso. Vi har själva druckit ett par olika årgångar av detta vin, som går under namnet "Campo Morar". Du kan klicka på årtalet och läsa vad vi tyckte om resp årgång:   2004, 2005 och 2008.
Nu är det dags för oss att ta oss an 2012:an.

Vinet görs på 75% Corvina Veronese, 20 % Rondinella och 5 % Molinara. Hälften av druvorna vinifieras omedelbart, medan den andra hälften får torka i ca en månad innan den vinifieras. Efter några månader blandas de två druvjuicerna.

Vi dricker vinet över två dagar och tycker inte att vinet förändras nämnvärt, kanske har det djupnat och vissa smaker blivit aningens tydligare dag två. Syran och tanninerna håller ihop vinet på ett strålande sätt. Dag ett låter vi vinet få närmare en timme i glasen innan vi börjar smaka av det.

I doften hittar vi dessa typiska mörka körsbär och lite annan mörk frukt. Här finns en del örter. Vi anar oss till en förnimmelse av rostat kaffe. Doften börjar lite svagt, direkt efter upphällningen, men växer hela tiden dag ett. Doften dag två tar vid där den slutade dag ett.

I munnen är det en ljuvlig, lite komplex och väldigt elegant druvjuice vi får ta del av.
Det börjar med körsbär, blåbär och björnbär. Det stöter till en del örter och aningens kryddor. Eftersmaken är lång och här får den mörka frukten sällskap av kakao, espressokaffe, plommon och lite sötlakrits. Syran är distinkt och samtidigt elegant. Tanninerna hyggligt avrundade, men inte helt lena. Syran och tanninerna gör det här till ett förträffligt matvin.
Det finns en ungdomlighet hos det här vinet och samtidigt en tillgänglighet som vi uppskattar. Lite utveckling tror vi det finns.

Visst är det så att vi saknat Campo Morar. Det är därför gott att veta att det finns ytterligare fyra flaskor i vår källare.

Betyg 4

På Systembolaget är det 2011:an som säljs för 361 kr.
Vår flaska kostade vid privatimporten 18 euro plus frakt och sv alkoholskatt. Priset blir då runt 200 kr.

Chardonnay från Domaine Labet Cotes du Jura

Jura är ett område jag inte druckit så mycket vin ifrån. Det kan således vara dags att bekanta sig med områdes viner. Tidigare i år kom ett erbjudande från Caviste om ett köp om 2 fl vardera av tre olika chardonnayviner från  Domaine Labet. Priset för de sex flaskorna var 1 090 kr. Vi tackade ja och har nu provat två av dom.

Domaine Labet består av 12 ha vingårdar runt byn Rotalier i södra Jura.
Redan på 1970-talet började Alain Labet att ställa om sina vingårdar till ett ekologiskt brukande. Det funkade inte riktigt som han tänkt sig, så det blev en mellanväg, där inga bekämpningsmedel användes förutom herbicider mot ogräs.
2013 inledde man ett arbete med att helt gå över till ekologisk odling och därefter söka certifiering.

Det finns två distinkt olika stilar av Juras vita viner. Den första är den traditionella, vin de voile, där man låter vinet mognadslagras flera år på ekfat utan påfyllning. En betydande avdunstning sker och vinerna får lite oxidativa drag som påminner om sherry. Den andra, mer moderna stilen, kallas ouillé och framställs som de flesta vita viner i världen, genom att ekfaten hålls påfyllda under hela mognadslagringen. Alain Labet var pionjär i Jura för ouillé-viner i början på 90-talet och idag är de flesta av Domaine Labets vita viner gjorda i denna stil. Manuell skörd och jäsning i gamla ekfat utan tillsatt jäst följs av lång mognadslagring i den svala källaren där fatens nivå toppas upp varje vecka. Buteljeringen sker först när Julien, Charline och Romain är överens om att vinet är redo att tappas på flaska.
Källa: Caviste  hemsida


2013 Cuvée Fleurs är gjord på 100% Chardonnay från 30-40 år gamla stockar från sex olika vingårdar runt byn Rotalier. Vinet har jäst och sedan lagrats med jästfällningen på gamla ekfat (4-10 år) i ca 15 månader.
Ett ganska okomplicerat vin lämpligt för de enkla fiskrätterna, Men absolut är det gott!
Här finns en trevlig doft av  äpplen (mer gula än gröna), lite persika, en del örter och mineraler som känns lite rökiga.



Smaken är frisk, torr så klart med en viss stramhet.
Äpplen, citrus och mineraler står i centrum. Eftersmaken är medellång och här dyker lite örter, honung och persika upp.
Betyg 3+
Priset är ca 145 kr.

2012 Les Champs Rouges
100% Chardonnay som kommer från vingården som fått ge namn åt vinet. Vinstockarna planterades 1968, så dryga 40 år gamla är dom.
Vinet har fått jäsa och sedan lagrats på ekfat (3-10 år gamla) i ca 22 månader.
Ett litet mer komplext vin med en fin doft av citrus, mariekex, persika, örter och lite honung.

I gommen känns vinet ungt, lite stramt och med en härlig friskhet. En hel del äpplen, såväl gula som gröna, citrus och mineraler som drar åt stålhållet till. Lite längre eftersmak i detta vinet. Här dyker det upp lite toner av honung, exotisk frukt och nya mineraler som känns mer steniga. Inte helt olikt en chablis. Det här vill jag ha till smakrika fiskrätter, men även många kycklingrätter funkar bra ihop med detta.
Gott och dessutom bra prissatt!

Betyg 4-

Ungefärligt pris blir 185 kr.

Brouilly 2014, Descombes

Jag dricker inte så ofta viner från Beaujolais. Det fanns en tid då jag hade en direkt avog inställning, men den har nyanserats en del. I våras drack jag ett ungt Beaujolaisvin från området Brouilly. Jag gillade det och skrev om det här. I samma veva släppte "näthandlaren" Caviste en låda med tre olika viner från Georges Descombes. Det är klart vi nappade!


Alldeles utanför byn Villié-Morgon, mitt i Beaujolais, hittar vi Domaine G. Descombes. Georges tog över familjens verksamhet i slutet på 1980-talet och började omedelbart att ställa om till ett ekologiskt odlande. Idag är alla vingårdarna ekologiskt certifierade. Naturlig jäsning tillämpas. Vid buteljering används en minimal dos av svavel.

Det här vinet är så klart gjort på endast druvan Gamay från lite yngre vinstockar från ett vingårdsläge i Quincié-delen av Brouilly. Granitjord med inslag av kalksten är jordmånen. Jäsning och en kortare lagring på ståltank. Vinet buteljerades i mars 2015 och är tänkt att drickas ungt dvs mellan 2015 och 2017.

Doften är frisk och ungdomlig med en stor portion röda bär främst jordgubbar, hallon och lite körsbär. En nätt liten örtighet och regnvåt grusgång sätter lite extra karaktär på doften.

Smaken har precis som doften de röda bären i centrum. Frisk, med en viss stramhet och slankhet gör att vinet känns väldigt somrigt.
Hyggligt lång eftersmak där örter, mineraler, lakrits och lite sälta dyker upp i små, små mängder.

Ett okomplicerat vin som i sin ungdomsdagar dvs i år mår bra av lite luftning. Jag dricker det här till lite enklare rätter, till charkuteritallriken och som aperitif.

Betyg 3+

Vinet ingick i en låda om två fl vardera av tre sorters Beaujolais som Caviste lanserades i våras. Priset på det här vinet blir ca 125 kr. Och det är det värt!

Champagne och Soave

Brodern har haft tidig semester och då tog den slut i förra veckan. Kvällen innan avresan mot Västerbottens kustland grillade vi fisk och drack en Soave till det.
Vi började dock kvällen med ett glas champagne.

2007 Blanc de Blancs, Palmer & Co

Ett kooperativ med över 300 medlemmar som tillsammans brukar lite mer än 450 ha vinmarker.
Vid infarten till Reims cyklade vi förbi en av deras anläggningar.

En champagne gjort på endast druvan Chardonnay. Vinet får jäsa  på ståltankar och får sedan fem års vila innan det degorgeras.
Vi möts av en lätt och trevlig doft av gula äpplen, mariekex, aningens citrus och steniga mineraler.
I munnen får vi en frisk och torr champagne. De gula äpplena återkommer, nu tillsammans med en tydligare ton av citrus och kritiga mineraler. Hyfsad lång eftersmak, där kexen mer blir mandelbeskvier samt ett uns tropisk frukt och något stänk honung.
Betyg 4
Priset på "Bolaget" är 314 kr.





2012 La Broia, Roccolo Grassi
Roccolo Grassi är ju mest känd för sin fantastiska Amarone och sin mycket eleganta Superiore. Vi har också en viss förkärlek till deras Recioto.
Dom håller till i de östra delarna och en del av deras egendom ligger i Soave-området.  "La Broia" är ett fyra hektar stort vinfält och har exponering mot sydost. Det ligger 100 meter över havet och här odlas den vita druvan Garganega, som används för att producera deras Soave och deras söta variant gjord på torkade Garganegadruvor, Recioto di Soave.
Vi har tidigare skrivit om årgångarna 2007 och 2009. Nu alltså dags för 2012

En somrig doft sprider sig till vår nos. Den lilla flädertouchen, de mer påtagliga sommarblommorna och så citrusen. I bakgrunden finns också en hint om sommaräpplen.
I munnen är det en frisk, torr och lätt törstsläckande dryck vi får i oss. Citrusen, mineralkänslan och örtigheten är de dominerande dragen. Den behagliga och distinkta syran är grunden till vinets friskhet. I eftersmaken hittar vi någon blommighet, ett uns av tropiska frukter och ännu mera mineraler.

Betyg 4-

Vår flaska är privatimporterad. Vi betalade 10 euro +frakt+ sv alkoholskatt. Det blir strax under 120 kr.

Gott och blandat: Schioppettino, Barolo, Valtellina, Rosé och Vitt från Languedoc

Några viner som passerat revy de senaste veckorna och som inte blivit bloggade.

2010 Pizzulin Schioppettino di Prepotto.
Ett vin från Friuli i nordöstra Italien gjort på druvan Schioppettino. Pizzulin är en familjeägd vingård, som omfattar 11 ha vingårdar i Prepotto.
Det doftar av vitpeppar, mörka bär och lite andra kryddor.
I smaken är det en rejäl bärkompott som vi först noterar, sedan ordentligt med kryddor och i avslutningen lite lakrits och violer. Distinkta och fina syror. Tanniner som rundats av en hel del sedan sist.
Vi drack det här en av försommarens få ljumna kvällar. Jag gillar ju den här druvan och det här vinet. Det var inte alla i sällskapet som var lika begeistrade.
Betyg 4-
Slutsålt på bolaget

Inget vara för evigt, så den sista flaskan av årgång 2006 drog vi korken ur för någon vecka sedan.
Doften är packad med röda bär, en del blommor, lite målarlåda och ett knippe örter.
Smaken domineras till en början av de röda bären körsbär, hallon, jordgubbar, lingon och tranbär. Syran ger fortfarande vinet en bra friskhet. Tanninerna har mjuknat en del sedan sist. Eftersmaken är lång med örter, choklad och en hel del mineraler.
Betyg 4+
Vinet är köpt för 179 DKK hos Carlo Merolli.

Poducent Nino Negri. Druva: Nebbiolo till 100%.  Druvorna till detta vin skördas från firmans egna vingårdar i kommunen Sassella i Valtellina Superiore. Musten har jäst på rostfria tankar under temperaturkontroll. Vinet mognar sedan 12 månader i slavonska botti (1/4) och i franska eller amerikanska barriquer (3/4). Därefter får det fyra månader i flaska innan det når marknaden.

I doften finns det rosor, nypon och framförallt rejält med körsbär.
I gommen känner vi smaken av en bärkompott bestående av körsbär, smultron och lingon. Det finns en liten mörkare ton i bakgrunden. En lätt blommighet i mellanpartiet.  Syran är rejäl och tanninerna är inte helt avrundade, vilket ger ett stramt intryck. Detta vin gör sig bäst till mat. Eftersmaken är medellång med örter, lakrits och en del fat.
Betyg 3+
Priset är 139 kr på "Bolaget"

En ung och fräsch rosé. Nu är vi inga storkonsumenter av roséviner, men just de där ljumna sommarkvällarna eller den lätta salladslunchen den stekheta dagen, så gör sig rosé riktigt hyggligt. Något riktigt roséväder har vi just inte haft den här sommaren (så här långt), bortsett från de första dagarna i juli.
Vi drack då sommarens första rosévin.
Vi får en riktigt hygglig kombination av hallon, citrus och örter. Friskt.Torrt. Lite törstsläckande. Och med en syra som för våra tankar till röda vinbär.
Betyg 3
Vinet kostar 109 kr på "Bolaget".

Ett vin som jag hyllat åtskilliga gånger på bloggen är det här vita vinet. Grillad fisk på menyn, då drog vi korken ur vår första 2011:a.
Lite ung fortfarande. Men visst tusan är det gott, även om jag kanske inte gör vågen på samma sätt som för 2007:an och 2008:an.
Vinet är gjort på ca 2/3 Viognier och 1/3 Rousanne.
Vi möts av en stor doft av tropiska frukter, lite citrus, en del örter och en svag nyans av vita blommor.
I gommen känns det här vinet annorlunda jämfört med de flesta andra vita viner jag druckit. Vi känner smaken av gröna äpplen, citrus, mineraler och örter. En tydlig syra som ger vinet en pigg ungdomlig känsla. Det finns också en krämighet och lite oljigt som förhöjer intrycken. Eftersmaken är lång med en touch av honung och söta smultron.
Vinet är fortfarande ungt och tål en del lagring.
Betyg 4+
Priset ligger runt 300 kr på "Bolaget".

Champagne, riesling och sauvignon blanc

Vi hade några vänner hemma på skaldjurspasta. Det var ett tag sedan vi sågs så vi drog korken ur en roséchampagne för att inleda på ett ståndsmässigt sätt.

Jodå, den här producenten cyklade vi förbi på vår cykelsemester i Champagne. Alldeles i utkanten av Chouilly hittade vi dom.
50% Chardonnay och sedan lika delar Pinot Noir och Pinot Meunier är de druvor som ingår.

Vi möts av en trevlig doft av röda bär (smultron och jordgubbar), men också lite citrus, mariekex och aningens mandelbeskvier

I munnen känner vi smaken av smultron och jordgubbar, men även en del hallon. Den tydliga citrustonen påminner om blodapelsin. I avslutet blir citrusen mer åt blodgrape. En lätt ton av mandlar kan vi ana oss till.
Champagnen har legat ett par år i vår källare, men känns fortfarande både piggt och väldigt friskt.
Det köptes av Franska Vinlistan för 248 kr.

Betyg 4

Till själva pastan dricker vi Riesling i två olika versioner.
Vi provar dom parallellt, vilket är ett mycket trevligt sätt att dricka vin.

2010 Rudesheimer Berg Schlossberg, Leitz.
Schlossberg är Johannes Leitz brantaste vingård med stockar på ca 35 år. Sedan 2011 kallas vinet "Ehrenfels".
Vinet har efter att det jäst färdigt fått vila några månader på jästfällningen innan det buteljerats.

Doften är fruktig med tydliga toner av citrus och en lätt ton av tropiska frukter. Här finns också det där trevliga inslaget av regnvåt grusgång.
I gommen känns det väldigt friskt med en stor och tydlig syra. Citrus, gula äpplen, persika, lite melon och en rejäl omgång mineraler. I avslutet dyker det upp en försiktig nyans av honung och lite örter.
Betyg 4-
Vinet köptes för något år sedan på "Bolaget" för 299 kr.

2012 Dönnhoff Riesling Trocken
En väldigt ungt vin, något stramt och med lite skarpare syror. Vår skaldjurspasta fångade dock upp syrorna på ett riktigt bra sätt. Här finns en del citrus, gröna päron, lite örter och massor av mineraler.

Betyg 4-

156 kr på "Bolaget" kostade den. Nu är den slutsåld

Brorsan plockade i slutet på middagen fram den här. Det är väl så långt ifrån de aromatiska Nya Zeeländska varianterna man kan komma.
2011 Coucheroy 
Ett Bordeauxvin på druvan Sauvignon Blanc. Här har det odlats vin sedan långt tillbaks i tiden. Numer ingår slottet i André Lurtons ägor.
En del av druvorna har fått jäsa på stålfat och en annan del på ekfat. Vinet har fått ett par månader lagring på fat innan det buteljerats, även här en del på stålfat en annan del på ekfat

Doften är fruktig med tydligt inslag av gröna äpplen, citrus och svarta vinbärsblad. Ingen stor aromatistk doft, mer försiktig och servil.
Smaken är torr och frisk, ja nästan krispig. Inslagen från doften återkommer förstärkta med en god portion mineraler. I eftersmaken lite krusbär, vanilj och päron.

Ett hyggligt vin som kostar 124 kr på "Bolaget".

Betyg 3+

2011 Ripasso, Monte Santoccio

En kväll i förra veckan drog vi korken ur en av de Ripasso, som vi fortfarande uppskattar.
Producenten besökte vi tidigare i våras och det kan du läsa om här. Vi provade då 2010:an och 2012:an, så det är lite extra kul med en 2011:a. Det är ju också en årgång som hyllats en del.

Druvmixen är Corvina 40%, Corvinone 30% Rondinella 20% och Molinara 10%.
Det vi gillar med den här Ripasson är att den står på egna ben och inte försöker bli en amaronevariant.

I doften hittar vi mer röda än mörka bär, lite örter och aningens torkad frukt.
I munnen känns det piggt med härliga körsbär, örter, lite kakao och efterhand en bärkompott på mörka och röda bär. Bra syra och tydliga tanniner som ger vinet en ryggrad. Det vilar en slags renhet över frukten, som jag verkligen uppskattar.

Detta är ett vin som jag kommer att njuta av i sommar såväl till grillat som till lite lättare sommarrätter.

Betyg 4