Soave från Roccolo Grassi

Roccolo Grassi är en av våra favoriter i Valpolicella. Dom håller till i de östra delarna och en del av deras egendom ligger i Soave-området.  "La Broia" är ett fyra hektar stort vinfält och har exponering mot sydost. Det ligger 100 meter över havet och här odlas den vita druvan Garganega, som används för att producera deras Soave och deras söta variant gjord på torkade druvor Recioto di Soave.
Vi håller oss ikväll till den vanliga Soaven. 
Druvan är 100 % Garganega.
Vi skrev om årgång 2007 för två år sedan och om årgång 2009 för ett år sedan. Soave ska drickas ungt och vår sista flaska av årgång 2009 är det hög tid att dra korken ur.

Färgen är halmgul med små gröna stråk ut mot glaskanten.

Det doftar av kryddor/örter, lite sommarblommor, citrus, en del mineraler och så ett drag av våta stenar efter ett sommarregn.. Det finns också något i doften som känns som sommaräpplen.

Smaken är frisk, syrlig och läskande. Det dominerande draget är de alerta örterna och citrusen. Den kalkrika jorden ger ett vin fyllt av mineraler speciellt i eftersmaken. En lätt blommighet är allestädes närvarande. Syran är behagligt frisk och ger den där härligt läskande känslan. Eftersmaken är medellång med lite exotiska frukter och gott om mineraler.

Ett riktigt bra sommarvin. Vinet ska som jag inledningsvis skrev drickas ungt. Vår flaska var helt perfekt nu. Årgång 2009 bör nog drickas upp inom det närmaste året.

Betyg 4-

Campogiovanni, Brunello di Montalcino från San Felice

2007 Campogiovanni, Brunello di Montalcino, San Felice Agricola

Producent är San Felice. De håller till på de sydvästra sluttningarna av kullen/berget Montalcino i Toscana. Druvan är så klart Brunello (en klon av Sangiovese) till 100%.
Vinet lagras 36 månader i stora slovenska fat. Efter det lagras vinet ytterligare 12 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Färgen lyser med en mörkt rubinröd ton emot oss.

Vi nås av en doft som har en ungdomlig karaktär, inte stor och omfamnande mer diskret, men ändå tydlig. Det är framförallt de röda bären som ger sig tillkänna: körsbär, lite jordgubbar och röda vinbär. Visst finns här lite kompostjord, läder, nyponrosor och en del örter, men bara så att vi just kan ana oss fram till dessa attributen.

Smaken är frisk och fortfarande ungdomlig med en viss slankhet.
Körsbär, plommon, björnbär och gott om örter är det som dominerar smakintrycken. Det finns en syra som för våra tankar åt lingonhållet eller möjligen tranbär. Den är frisk och samtidigt inte allt för vass. Tanninerna är påtagliga, men samtidigt redan nu rejält avrundade i kanterna och drar iväg mot det mjuka hållet. Visst biter dom till i gommen, men inte på det där bråkiga sättet. Eftersmaken är hyggligt lång och där får frukten och örterna sällskap av lite svart te, kakao, lakrits och tobak.

Vi har skrivit om 2005 och 2006 tidigare. Speciellt 06:an föll oss väl i smaken och 07:an står inte långt efter.
Vi har köpt våra flaskor på SB för 299 kr. SB:s hemsida meddelar att den utgått ur det fasta sortimentet, men att den för 349 kr finns tillgänglig i Beställningssortimentet. Bibendum importerar.

Betyg 4

En amarone och en ripasso

Den tredje helgen i juli var Vintankar, som traditionen bjuder, på dubbeltrav i Axevalla.
Vi sover över hos goda vänner i Hjo. Det blir alltid en kväll fylld med livgivande diskussioner, så även i år.
Vi åt en fläskfilégryta på zucchiner och champignjoner. Vintankars egna potatis och sallad medfördes.
Vi hade också plockat med oss två publikfriande viner.

2006 Selezione Antonio Castagnedi, Tenuta Sant Antonio

Vi har tidigare skrivit om 2007, 2006, 2005 och 2004. Vi hänvisar till dom länkarna, då omdömet kvarstår: Systembolagets bästa amarone under 300 kr!!
Betyg 4+

2009 Ripasso I Castei.
Vinet är gjort på druvorna 75 % corvina, 20 % rondinella och 5 % molinara. 
Vi har druckit en del ripassoviner under årens lopp, dock inte så många det senaste året. Det har blivit en likriktning och utslätning som gjort att vårt intresse svalnat. Det kan ju också vara så att våra smakpreferenser förändrats. Då det begav sig var I Castei en av våra favoriter. Det här är vår sista flaska.

I doften, som har en sval och lite jordig framtoning, hittar vi mörk frukt i form av körsbär, viktoriaplommon och en del örter. I Castei har just den här, för ripassoviner, lite annorlunda framtoningen av jord, höstlöv och kompostjord. Men visst , frukten är i förarsätet. 

Smaken domineras av mörka körsbär, plommon och björnbär. Svaga toner av torkad frukt noterar vi liksom en god portion örter. Vi kan också känna aningens läder, vanilj och kakao. Eftersmaken är medellång och här är det körsbären som dominerar även om det också finns inslag av fat och en del örter. En liten svag sötlakritsrem får vi precis i slutet.
Årgång 2009 känns perfekt just nu och så mycket mer utveckling är nog inte att vänta. Ett par år till kan nog 09:an hålla innan den rusar utför backen.

Priset är 119 kr på SB och nu är det årgång 2010 som är tillgänglig. Du som gillar ripassoviner och inte provat I Castei tycker jag definitivt ska göra det.

Betyg 4-

Rosé À Fleur de Pampre

2011 Rose A Fleur de Pampre

Producenter är Domaine La Florane som håller till runt byn Visan några mil norr om Avignon.

Enligt etiketten är vinet är gjort på druvorna Cinsault, Grenache och Syrah.
På mailet från Bristly Wine står följande: Druvmaterialet består av en mix av lika delar Cinsault, Carignan och Grenache. Druvorna pressas och skalen får ligga kvar i musten några timmar för att ge rätt färg, sedan jäser och lagras vinet i ståltank. Buteljeras med skruvkork , vilket vi tycker alla roséviner borde ha.

Färgen är laxrosa med en dragning åt det oranga hållet.

Doften är lite små diskret till en början. Vi känner framförallt doften av hallon, röda vinbär och mineraler.
En del örter kan vi också ana oss till.
I gommen får vi ett torrt och friskt vin med en hel del karaktär.
Det finns en härlig bärsmak av hallon, jordgubbar och aningens körsbär. Gott om örter och mineraler och det är de här två sista smaknoteringar som får oss att verkligen dra på smilbanden. En frisk och pigg syra. I eftersmaken tycker vi oss hitta en liten angenäm ton av blodgrape.
Det här är tycker vi är en riktigt bra matrosé, som passar utmärkt till de lätta sommarrätterna. Men för all del, inte så oävet på egen hand heller.

Vi köpte vinet för 99 kr via SB:s beställningssortiment.

Betyg 3+

Två vita. En från Nz och en från Österrike

Vi hade några vänner på besök och kvällens måltid var grillad marulk. Vi valde att dricka vitt till detta och ur källaren plockade vi fram två vita viner.

2010 Sauvignon/Semillon, Pegasus Bay
Vingårdarna ligger i Waipara  Valley. Vi är på den nordliga delen av Sydön ca 30 min bilkörning från Christchurch. Vinet är gjort på två druvor Semillon och Sauvignon blanc. Druvsorterna vinifierades separat. Semilliondruvorna jäste på gamla franska ekfat. Sauvignon blancdruvorna jäste på ståltankar. Därefter vilade vinerna på sin jästfällning i sex månader, innan de blandades och buteljerades

Vinet har en doft som starkt påminner om diesel, vilket förvånar oss då rieslingdruvan inte ingår i den här druvblandningen. Det smyger sig så sakta fram en aromatisk doft, där de främsta attributen är nässlor, fläder och citron. Efterhand kan vi också känna lite svaga toner av honungsmelon och mineraler med en kritlik touch.
Smaken är torr och härligt frisk. Från doften återkommer nässlorna,flädern och citrusen, men här finns också en god portion krusbär som ger den friska syran en tilltalande komplexitet. Eftersmaken är något längre än medel och här  tillkommer örter, persika, mineraler samt alldeles i svansen aningens honung.
Det här är gott, riktigt gott. Det råder en näst intill perfekt balans mellan frukten,syran och övriga smakattribut.

Betyg 4-

Vi betalade 149 kr på SB (beställningssortimentet) då vi köpte det i början på augusti 2012, men nu är det slutrapporterat.

2009 Riesling Gaisberg Weingut Schloss Gobelsburg
Vi har ett vin från Österrike, närmare bestämt från området som kallas Kamptal. Området där just de här vinrankorna har vuxit på är Gaisberg. Druvan är riesling.
Köpt på SB för 159 kr.

Färgen är halmgul.
Doften har till en början en svag touch av oljeskiffer, men det är ju lite så det ska vara när vi har med riesling att göra. Ganska snart övergår doften till lite mer angenäma toner: tropisk frukt, lite citrus och en del äpplen. Lite jasminaromer cirkulerar i bakgrunden. Riktigt trevligt.

I munnen känns vinet torrt så klart, men med friska syror. Rent av krispigt. Initialt är det citrusen och de gröna äpplena som spelar huvudrollen. En hygglig sammansättning av mineraler noterar vi. Sist vi provade vinet i början på året hade vi vissa invändningar angående syra. Så icke idag. Eftersmaken är medellång och visar stor friskhet och ännu mer mineraler.

Betyg 4-

Isolano från Valdibella

Vid ett av våra besök i Köpenhamn under våren besökte vi också så klart Cibi e Vini. Vi fick bl a med oss ett vitt vin från Sicilien, som vi tyckte det blivit dags att prova.

Isolano Catarratto Extra Lucido, IGT, Valdibella
På den nordvästra delen av Sicilien i området Camporeale bildade några odlare 1998 kooperativet Valdibella. Man odlar vin, mandlar och oliver. Allt görs enligt organisk-biologiska metoder. Det finns också en social tanke med projektet och det är att hjälpa ungdomar med problem. En av grundarna till kooperativet Luigi Montalbano säger: «My father was killed by the mafia. For me it was absolutely natural to adhere to «Addiopizzo», I had to set myself against those who wanted to destroy my family!» 
Vi kan varmt rekommendera deras olivolja, som under någon månad varit Vintankars husolja. Och visst känns det angeläget att dricka det här vinet inte bara för den goda smaken.

Druvan är till 100 % Catarratto Extra Lucido. En gammal lokal druva, som odlats sedan urminnes tider och med resistenta egenskaper.
Färgen är gyllengul. Bilden ljuger en aning då färgen i verkligheten är något mer åt det gyllengula hållet.

En stor och tydlig doft av framförallt örter och mineraler, men visst hittar vi citrus och en lätt blommig touch över doften.
Smaken är kraftfull. Precis som i doften är det kryddor, örter och mineraler som dominerar. Vi kan nästan ta på vulkanjorden. Här finns också en del citrus, äpplen och blommor. Helt torrt med en frisk syra. Eftersmaken är medellång och här dyker det upp lite toner av mandlar.
Vi skänker en tacksamhetens tanke till Mie på Cibi e Vini som presenterade det här vinet för oss. Minns jag rätt så låg priset någon eller några tior under hundralappen. Vi har blivit nyfikna på producenten och tänker fylla på vid nästa Köpenhamnsbesök.

Betyg 3+

Dags för lite Prosecco

Återigen en varm och solig dag. På kvällen har vi några vänner på besök. Vi har en Prosecco ikylen.
Vi köpte den i våras hos Cibi e Vini.
Du som vill veta mer om Prosecco rekommenderas att läsa Bloggen Billigt Vin. Ingvar har i fyra blogginlägg, med start här, lämnat en utförlig redogörelse för vad Prosecco är mm

Valdobbiadene Prosecco DOCG, Le Carline
Du som vill veta mer om producenten Le Carline kan klicka här.
All odling sker efter organisk/biologiska metoder och är certifierade enligt ICEA. Verksamheten finns i huvudsak runt byn/staden Pramaggiore några mil nordost om Venedig.

Vinet är nästan helt utan färg. Det är först när vi sticker dit näsan som vi förstår att det inte är kolsyrat vatten.
Doften är ytterst diskret, men vi hittar antydningar till gul/gröna äpplen, blommor och mineraler.

Smaken däremot är väldigt tydlig. Torr utan att vara knastertorr. En trevlig och bra syra gör att vinet känns mycket uppfriskande och med fräsande bubblor. Precis vad vi vill ha den här ljumma sommarkvällen. Vi känner gul/gröna äpplen, aningens citrus, men det som attraherar oss är de läckra tonerna av mineraler. Här är det karaktär och smak och inga mesigheter som gäller. Eftersmaken domineras av en frisk lite bitter grapefrukt och så mineraler.
Vi betalade vill jag minnas strax under hundralappen och det är minsann värt varenda krona.
Visst kan man säga att detta är ett enkelt törstsläckande vin, men det är det med en god karaktär och med mycket personlighet och charm.

Betyg 3+

Champagne och portvin

I måndags hade vi besök av våra vänner från Irland G och D samt Puketorpsborna L och G. På 1970-talet arbetade G, L och undertecknad på Volvo LV. Det var också där i mitten på 70-talet som mitt vinintresse vaknade till liv. G bjöd en dag in mig till en provning som hans vinprovargäng (L ingick där redan) hade en fredag i månaden. Ganska omgående blev jag en i vingänget.
G är sedan många år sedan bosatt på Irland, så det blir ungefär en gång om året vi strålar samman och det är givet att en vinprovning ska hållas.
Måndagen bjöd på lite sol och kraftig blåst, så kraftig att det obligatoriska havsbadet fick ställas in.
Vi började i trädgården med lite champagne. Provade sedan fyra viner och avslutade med portvin. Dagens inlägg får handla om starten och slutet d v s om champagne och portvin.

Gosset Grand Rosé
Denna är inhandlad 2013 på SB och där anges druvsammansättningen till 56% Chardonnay och 44% Pinot Noir. På Gossets hemsida anges proportionerna 58% Chardonnay, 35% Pinot Noir och 7% Pinot Noir (rött vin). 

Doften är smått förförisk med sina toner av röda bär (smultron, hallon och jordgubbar) i par med röda äpplen. Det finns en mineralton som får oss att tänka på snäckskal. Lite orange citrus finns också med.
Smaken har en ungdomlig friskhet. Torrt så klart, men inte knastertorr. Gott om röda bär far runt i gommen: smultron, hallon, röda vinbär och jordgubbar. Den friska syra för våra tankar till röda äpplen (Cox Orange). En härlig mineralaktig ton spetsar smakenintrycken och framför allt i den långa eftersmaken, där även en blandning av blodapelsi och blodgrape gör entré.
Detta är bara så gott. Köpt på SB för 459 kr.
Betyg 5

Jag har läst på någon blogg, kan vara Winepunker, att den ska utvecklas med ett par års lagring. Vi drog 2011 igång ett projekt, där vi köper 4 fl Gosset Rosé om året. Konsumerar en eller två flaskor inköpsåret och låter de övriga flaskorna få fyra till fem år i källaren. Med start 2015 ska vi kunna svara på hur de utvecklas.

1977 Vintage Port, Taylor
Jag vet att våra gäster har ett särskilt gott öga till port. Jag minns också några portvinsprovningar (3-4 portviner på 6 personer) från det sena 70-talet, med blandad förtjusning. Portvinerna var ljuvliga och det gick att göra veritabla fynd på den tiden, men jag minns också morgonen dagen efter dessa provningar som inte alltför muntra tillställningar. Vi var unga då!

Vi dekanterar vinet och låter det få flera timmar på karaff före det serveras. Det sprider sig en ljuvlig doft vid själva dekanteringen.
Här finns en oerhörd komplex doft, där vi initialt hittar kakao, kaffe, blommor (violer och rosor) och lite nyligen avbränd crème caramel. Solmogna björnbär, mörka körsbär och mörka plommon letar sig fram efter en stund. En liten, liten kryddighet parad med nötter kan vi ana oss till.

Smaken är komplex och elegant. Vinet är helt moget, men ändå inte ett enda drag av övermognad. Mjukt och lent rinner drycken genom våra strupar. Den här porten klarar säkert många år till, detta är dock min enda kvarvarande flaska.
Visst är det här sött, men trots sina 36 år känns det friskt och inte det minsta kladdigt. Smakerna ligger där i lager på lager. Vi börjar med den mörka röda frukten som känns förvånansvärd slank, sedan ett stänk av lite rödare frukt, en liten ton av peppar, därefter mörk choklad, lite torkad frukt, en svag ton av russin och en blommighet.
Eftersmaken är helt otrolig. Lång och med ett stort djup. Mörkröd frukt, aningens russin, lite kryddor, en hel del choklad (mörk) och en härlig liten lakritsrem på slutet.
Kvällens vin! Odiskutabelt!

Betyg 5

Inköpt på SB 1993 för 197 kr

Pizzulin

Ingvar på Billigt Vin har gjort oss uppmärksamma på druvan Schioppettino. I juni kom det en ny bekantskap och då Ingvar var positiv, så inhandlade vi ett par flaskor för att bilda oss en egen uppfattning.
2010 Pizzulin Schioppettino di Prepotto
Vi befinner oss i en liten by, Prepotto, ett par mil öster om Udine på gränsen till Slovenien. Detta är en del av Colli Orientali del Friuli. Det är i den här delen av världen där druvan Schioppettino har sitt ursprung. En gång i tiden med ett förnämt rykte, men så kom vinlusen och världskrigen och spred förödelse. Först in på 1970-talet påbörjades ett arbete att rädda druvan kvar för eftervärlden.

Pizzulin är en familjeägd vingård, som omfattar 11 ha vingårdar i Prepotto. Familjen har producerat vin i många generationer men har på senare tid börjat buteljera under eget namn. De gör ca 20 000 flaskor. Framförallt är det den blå druvsorten schioppetino, som gjort dom kända, men de odlar även Refosco och Pignolo samt en liten produktion av Pinot Blanc och Friulano.


Färgen är vackert rubinröd

Doften har tydliga drag av skogsbär, mörka körsbär och en hel del kryddor.Smaken kan sammanfattas som slank, frisk och ungdomlig. Visst finns det en hel del röda bär, finmalda kryddor, bra syra och en hel del tanniner. De sistnämnda är runda, mjuka och mycket behagliga. Eftersmaken är medellång med lite lakrits, violer och en del vanilj.
Vi har egentligen bara erfarenhet av Bressans Schioppettino, som vi föll pladask för och som vi skrev om här.
Den här når inte dessa höjder, men vi tycker den är både god och charmig. Du som vill pröva något lite annorlunda tycker jag definitivt ska testa. Vinet verkar finnas på ett flertal av SB:s butiker och  priset 139 kr är också tilltalande.
Betyg 4

2007 Pinot Noir, Mountford Estate

Vi upptäckte det här vinet efter blogginlägg från Niklas J som skrev om vinet här och Winepunker här. Vi har själva druckit vinet vid två tillfällen dels här och dels här.
När så WP på sin blogg börjar misstänka att vinet närmat sig sin peak, ja då drar vi korken ur vår sista flaska. Det råkar också sammanfalla med broderns sista semesterdag, för den här vändan, så blev det en värdig avslutning.

2007 Pinot Noir, Mountford Estate
Vingården ligger i Waiparadalen ca 40 min bilresa från Christchurch, huvudstaden på Sydön.

Färgen har en något mörkare ton än vad vi är vana vid när det gäller PN-viner. 
Doften är smått magisk. En blandning av vilda skogshallon, smultron, björnbär och jordgubbar. Våt jord, distinkta örter, lite mineraler och så en ljuvlig blommighet kommer mot oss efter ett tag. Så oerhört snyggt paketerat. Det är inte den där kraftiga fruktbombardoften, utan här talar vi i termer av servilitet, sirlighet och elegans.
 I munnen får vi ett vin med smaker av skogsbär, jordgubbar, lite körsbär och rejält med kryddor och örter. ett litet oväntat inslag är de mineraler som ger en känsla av en järnaktig ton av råbiff. En pigg syra skänker friskhet, sammetslena tanniner ger vinet karaktär och en lång eftersmak där frukten och örterna får sällskap av lite lakrits och allt i en blandning som befinner sig i total harmoni.
Betyg 5

Vi betalade 294 kr när vi köpte vinet på SB för två år sedan. Idag är priset 347 kr och nu är det årgång 2008 som gäller. Vi kommer att göra en beställning.

Amarone Campo Leòn från Latium

Läsare av den här bloggen vet att då det är ChampionLeague fotboll på TV, då dricker Vintankar amarone.
Hustrun gör mig uppmärksam på detta och att samma regel måste gälla när de svenska damerna spelar EM-fotboll. Självklart svarar jag, man är väl feminist. Hämtar upp en flaska. Häller över den på karaff två timmar före avspark. Meddelar brorsonen och hans sambo detta, så vi får lite sällskap till fotbollen.

2006 Campo Leon, Latium
Producenten hòter Azienda Agricola Latium Moriní och håller till i de östra delarna av Valpolicella. Någon mil söder om Mezzane di Sotto ligger deras vineri. Vi befinner oss i Valle D´Illasi, där mästaren Dal Forno håller till, men också några av våra egna favoriter som Roccolo Grassi och Marion.

Vinet görs på 70% corvina, corvinone, 20% rondinella samt 10% oseleta och croatine. Druvorna har torkats mellan 100 och 120 dagar.
Vinet har legat ca 30 månader på 350 liters ekfat och därefter åtta till tio månader på flaska innan det når ut till marknaden.

En stor och mäktig doft möter oss omgående, då vi häller upp vinet på karaff. Amarone så det bara skriker om det.
Söta, mörka körsbär, torkad frukt, en del örter, mörk choklad och en del fat. Det går att njuta av doften allena.
Smaken är lika intagande. Stor, kraftig, komplex och ung. Ung på ett sätt som säger att den bara är i sin linda och kommer att utvecklas under många år framöver.
Hela munnen fylls av de söta, mörka körsbären. Rejält med torkad frukt med toner av russin och fikon. En hel del örter och mörk choklad. Det finns en syra (tack och lov) som skänker friskhet. Lite ordentligt avrundade och alldeles sammetslena tanniner ger vinet lite pondus. Alkoholen ligger på 16,5% och visst känns det en viss alkoholhetta. Den stör oss inte och vi är övertygade att om något år är den totalt integrerad i frukten. Eftersmaken är gigantisk:
Mörka körsbär, solmogna björnbär, örter, aningens russin och en bitterljuv mörk choklad av högsta klass. Visst finns här en del fat, men det är ju så här det ska vara.
Ett kontemplationsvin eller som vi på Vintankar säger "Ett riktigt fotbollsvin".  Ett glas (15 cl) varar två halvlekar. Vi hade några bitar parmesan och  gruyèreost som tilltugg.

Vi amaronenördar hittar en fascination i ett sådant här vin, medan många andra tycker att det blir för mycket av allting

Vi betalade 298 kr när vi köpte det på SB. Just nu finns inget tillgängligt på vårt kära Bolag. Det finns det däremot för 309 kr på Vinupplevelser. Dock är det årgång 2009 hos dom.

Betyg 4+

Retsina och frukterna av trädgårdsarbetet

Vår egna trädgård håller en hyfsad storlek. Vi är i stort självförsörjande vad gäller rotfrukter och klarar några månaders förbrukning av sallad, bönor mm.
Så här års är det ett nöje i sig att vandra runt och titta på det som växer, vad som är klart för skörd och vad som kommer lite längre fram i sommar. Det här blogginlägget avslutas med ett bildpotpurri från trädgården.

Någon gång varje sommar öppnar vi en flaska Retsina. Greksallad, tzaziki och grillad bläckfisk brukar få utgöra sällskapet. Retsina är kanske inte det mest eleganta och komplexa vinet, men det får oss att minnas våra resor till den grekiska övärlden. När barnen var små så tog vi en veckas semester i början på oktober och tillbringade den på någon grekisk ö. Vi gjorde så under hela 90-talet.Turistsäsongen var på upphällningen. Vädret var oftast som en bra svensk sommar och tempen i vattnet låg en bit över 20 grader. Vad vi njöt av denna "sommarvecka". Lunchen under dessa dagar bestod oftast av grekisk sallad och alltid ett glas restsina.

Kourtaki Retsina of Attica

Druvan är Savatiano. 
Det här är ett vin som ska drickas och framkalla minnen.
Ingen större analys med andra ord.
Vinet ska vara välkylt. 
Doften har det typiska anslaget av kåda och tallbarr med ett litet inslag av örter. Smakenär torr och syran är påtaglig. Vi känner citrus, örter och ett mycket tydligt inslag av tallbarr och kåda. Allt i en lite rå stil.
Ett glas och så kommer orden: Minns du.............

Dagens skörd. En blev till vår tzaziki

Vinterpotatisen i full blom

Första omgången sockerärter

Den gula löken artar sig bra. Lite ringblommor får lysa upp

Ny plocksallad. Två rader palsternackor
Lejongapen får sprida lite färgglädje
Svartroten  till höger tycks vara rådjurens favorit.
Vem har sagt att Bambi är söt?

Jordärtskockor

Första rödbetorna verkar klara.
Rotsellerin behöver lite längre tid

Kålrot och broccoli måste täckas med fiberduk i annat fall blir de utmärkta tillhåll för kålfjärilen.
Vem vill ha extra proteintillskott i broccolin?

Savennières och Chenin Blanc

Sommaren fortsätter visa sig från sin bästa sida. Vi plockar fram en piggvar från frysen. Tar upp två stånd rosenpotatis, som vi bara sköljer bort jorden ifrån. Vi kokar den med lite egenodlad dill. Lite skirat smör och riven pepparrot som tillbehör. Svårare än så behöver inte lyxmåltid vara.
Ur källaren plockar vi upp en flaska vitt vin.

2008 Clos de Saint Yves, Savennières
Producent är Domaine des Baumard. En familjeägd egendom på 15 hektar. Skruvkapsyl! Oj vad skönt, då har vi åtminstone inget korkskadat vin.

Detta är vår första bekantskap med ett vin från Savennières. Vi befinner oss på den norra sidan av floden Loire några mil öster om Nantes, närmare bestämt i i regionen Anjou-Saumur.
Druvan är till 100 procent Chenin Blanc och kommer från vingården Clos de Saint Yves. Jorden är en kalk- och schistjord med stort inslag av sand. Vinstockarna är bortemot 35 år gamla.








b

Färgen är gyllengul.
Det doftar av gula äpplen, lite citrus, aprikoser, aningens ananas, och inte minst örter/kryddor. Mineraler av något slag som vi förknippar med halstasbletter kan vi också känna. En svag lite nötaktig arom ligger där i bakgrunden.
Smaken är frisk, lite stram och faktisk känns den ung trots sina fem år. Lite småfet med en dragning åt smör och ändå frisk. Vi hittar gula äpplen, lite torkad frukt och en uppsjö av mineraler. Här finns gott om kryddor och även lite citrus noterar vi. En väldigt trevlig och aktiv syra. Hyggligt lång eftersmak, där vi alldeles i svansen får en tydlig förnimmelse av en frisk honungssmak. Klart läckert.
Vi gillar det här vinet från Savennières och beslutar oss raskt för att i fortsättningen hålla ögonen öppna efter viner från det här området.

Betyg 4

Vår flaska kostade 189 kr när vi köpte den på sensommaren förra året. Enligt Systembolagets hemsida finns endast ett vin tillgängligt i Beställningssortimentet. Världens största utbud känns inte som ett aktuellt epitet.
Någon där ute i cyberrymden som har tips på någon bra producent och näthandlare.

Amarone, Periquita och Priorat

Broderns semester har gått mot sitt slut. Den näst sista kvällen, som sammanföll med hans födelsedag bjöd han på mat. Vi började i trädgården med champagne (se gårdagens blogginlägg). Vi fick tre viner till de grillade entrecoterna från Tjolöholm.

2005 Amarone della Valpolicella, Terre di Leone

Terre di Leone är en ny producent. En liten vingård belägen i utkanten av Marano i Classico-området. 2004 drog de nya ägarna i gång verksamheten och deras första årgång blev 2005, vilket är den vi ska dricka ikväll. Totalt gör dom 36 000 flaskor uppdelade på sex viner.
Druvblandningen är Corvina 40%, Corvinone 20%, Rondinella 25%, Molinara 10% och Osoleta 5%. Druvorna får torka runt fem månader, lite längre tid än de vanliga tre till fyra månaderna.
Vinet har fått mogna på "tonneaux" och fat (25 hl) av fransk ek i 24 månader. Slutligen har vinet fått sex månader på flaska innan det kommer ut på marknaden.

Doften är stor och kraftig på amaronevis. Söta, mörka körsbär, skogsbär, mörka plommon och en del örter är det som först når vår nos. Vi känner efter ett tag lite mandlar, kakao och en svag ton av russin.
I munnen får vi ett litet mindre bombnedslag av söta mörka körsbär, solmogna björnbär, mörka plommon och torkad frukt.
En komplex smak där även örterna, pinjebarren och den mörka chokladen tar för sig rejält. Det finns som tur är en pigg och frisk syra, annars hade detta gått över styr. Tanninerna är aktiva, inte helt avrundade och ökar därmed på komplexiteten. En gigantisk lång eftersmak, med russin, fikon, kaffe och mörk choklad, men också med en frisk syrlighet Den höga alkoholen (16,5%) är helt och hållet integrerad i frukten.
Till den grillade entrecoten var detta ingen succé, så vi ställer undan glaset. Efter middagen som kontemplation och som tillbehör till den livliga diskussionen är det en helt underbar dryck.
Betyg 4+
Jag kan inte hitta Terre di Leones produkter hos Systembolaget, däremot hos näthandlaren Vinupplevelser, där priset är 595 kr.

2010 Periquita Reserva

En favorit från 1980- och 1990-talet. I källaren ligger ett antal årgångar som väntar på att utsättas för en vertikal.
Druvblandningen är Castelao 38%, Touriga National 34% och Touriga Francesa 28%.
Doftar av körsbärbär, örter, lite svartpeppar och en del fat.
Smaken är kryddig med inslag av körsbär och plommon. En del fattoner, lite choklad och mörka plommon.
Ett enkelt och okomplicerat vin. Funkar till grillmat. Kanske lite väl snällt. Avslutningen har en liten bitter ton som drar ned betyget.
Betyg 3-
På bolaget kostar denna 79 kr.





2006 Finca El Puig

Ett vin från området Priorat, ett litet bergigt område i Katalonien, några mil sydväst om Barcelona. Vi har tidigare skrivit om storebrodern Gran Clos. Finca el Puig är en lite enklare variant.
Druvblandning på 55% grenache, 25% cabernet sauvignon och 20% syrah.
Doften är hyggligt stor och bär markörer som mörka körsbär, örter/kryddor, torkad frukt och en hel del fat.
Smaken går lite i samma riktning. De mörka körsbären dominerar ihop med de trevliga örterna. Här finns också en del rostade fat, kakao och på slutet lite lakrits.
Vi noterar den pigga syran som en plusfaktor. Tanninerna är avrundade, mjuka och lite lena. Dom är detta utan att för den skull vara mesiga.
Ett riktigt bra grillvin.

Betyg 4-

På SB kostar vinet 189 kr.
















k

Lite champagne

Underbara sommardagar. Lagom varmt, vattnet badbart och myggfritt.
Brodern fyllde år och bjöd in oss på lite mat med vin. Vi började i trädgården med champagne. En sort som jag aldrig smakat tidigare.

Nicolas Maillart Premier Cru Platine Brut

En familjeägd vingård, där det nu är den nionde generationen som tagit över ansvaret.

Nicolas Maillart Platine består av 80 % Pinot Noir och 20 % Chardonnay. Druvorna är biodynamiskt odlade och kommer från den lilla by Eceuil. Vinstockarna har en genomsnittsålder på 30 år.
Detta är vingårdens standardchampagne.

Färgen är ljusgul. När solstrålarna möter glaskanten tycker vi oss ana ett litet skimmer av gul-oranga toner.
Doften har en blandning av gröna, gula och röda äpplen nästan lite bokna. En ton av gråller(gråpäron), lite limefrukt och nybakt bröd. Vi förnimmer också en svag arom av vita blommor. Angenämt. Naturligtvis höjer den fina sommarkvällen lyxkänslan.
Smaken är torr utan att vara knastertorr. Kanske lite insmickrande. De röda äpplen ger drycken en vital friskhet, lite körsbär (måste vara Pinots förtjänst), gråller igen, en del citrus som nu drar åt blodapelsin och en brödaktig ton. Eftersmaken är hyggligt lång och där dyker det upp rejält med mineraler och en liten touch av hasselnötter.
En fin och väl avvägd balans emellan de olika smakerna. Härlig mousse!
Kvällen är underbar, sällskapet fantastiskt och champagnen läcker. Bättre än så här blir inte den svenska sommarkvällen.

Betyg 4

I Beställningssortimentet kostar den här champagnen 369 kr.

Amarone från Bertarole

I april 2008 gjorde hustrun och jag vår första resa till amaroneland med Clubamarone. Vi besökte bl a Le Bertarole. Det blev ett oförglömligt besök. Inte så mycket för vinerna skull utan mer för den härliga stämningen, som Marco Venturini tillsammans med sina föräldrar och bror skapade. Vi har sedan besökt Le Bertarole ytterligare två gånger. Vi tycker oss också notera hur allt deras slit i vingården resulterat i en allt bättre amarone. Vid vårt senaste besök i maj 2011 presenterade dom en lite enklare amarone på druvor som kommer från ett vingårdsläge nere i dalen, medan deras ordinarie amarone kommer från druvor som växt på lite högre höjder. Vi var lite skeptiska till "låglandsamaronen". Vi sammanfattade den som en tunnare variant. Vi köpte trots allt med oss två flaskor för att i lugn och ro bilda oss en uppfattning.

2007 Amarone della Valpolicella, Cariano, Le Bertarole.

Druvsammansätnningen är den samma i deras båda amarone dvs 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina.
Cariano kommer från vinodlingar i dalen medan den ursprungliga Marognole kommer från vinodlingar på lite högre höjd. 
Vinet har fått ligga 4-5 månader på rostfria ståltankar och sedan ytterligare 30 månader på stora fat av Slovensk ek.
"Cariano" kostade 17,5 euro medan deras traditionella amarone "Marognole" kostade 25 euro.

Doften är till en början rätt så återhållsam trots att vinet har fått lufta sig runt två timmar i våra glas (Orrefors Difference). Till slut så kommer den karaktäristiska mörka körsbärsdoften i par med katrinplommon och en del torkad frukt. Lite örter och läder finns med i doftbilden. I Bertaroles vanliga amarone brukar det finnas ett litet dovare inslag av multnande höstlöv. Av detta märker vi inget. 
Smakens främsta markör är de söta, mörka körsbären. En kompott på hallon, björnbär och katrinplommon kan vi också notera.Vi känner en del torkad frukt (fikon) och lite örter. En bra och trevlig syra ger vinet en friskhetskänsla. Snälla, bomullsinlindade tanniner ger vinet lite karaktär.
I den långa eftersmaken får vi mer söta körsbär, örter och mörk choklad.

Det här är rakt igenom en tunnare variant av deras huvudamarone "Marognole". "Cariano" matchar med lätthet de enklare amaroneviner som säljs på Systembolaget. Lägger jag till 8 euro så får jag deras första vin, som faktisk är flera klasser bättre. Detta blir för oss ett lätt val.

Lite Rosato

Sommaren har återkommit. Lördagen bjöd på ett strålande väder. Det infann sig ett sug efter lite rosévin. I källaren ligger en flaska kvar från förra årets inköp, så den får göra oss sällskap.

2011 Castello di Ama

En blandning av Sangiovese och Merlot. Proportionen av de olika druvsorterna bestäms från årgång till årgång, men i den här årgången verkar Sangiovese dominera väldigt klart. Musten har jäst och lagrats i rostfria ståltankar. Druvans skal avlägsnades efter 12 timmar och 40% av vinet genomgick malolaktisk jäsning.

En trevlig ljusrödrosa färg strålar från glaset. Lite djupare i tonen än många andra roséviner.

Det doftar av syrliga bär (körsbär och röda vinbär), men också en del smultron och jordgubbar. Vi anar oss till lite citrusdofter. Ett visst inslag av våt grusgång finns det också.
Smaken är stram och frisk. Frukten domineras av surkörsbär, jordgubbar och övermogna röda vinbär. Lite citrus som går åt blodgrape. Mineraltonen är påtaglig. Eftersmaken är hyggligt lång.
Förstå mig rätt när jag skriver att det inte är något av de mer lättdruckna rosévinerna. Jag menar stramheten och den lilla kärvheten gör detta till en bra "matrosé". Till lätta sommarsallader och grillad fisk är det här en given partner.
Betyg 3+

Vi betalade 139 kr förra året när vi inhandlade vår flaska.
Nu är det årgång 2012 som finns i BS och då kostar den 145 kr.

Nya Zealand mot Italien

Jag hade plockat upp tre viner till fredagskvällens begivenheter. Ett från Nya Zealand och två från Italien.

2009 Pinot Noir Schubert
Ett vin gjort på 100% Pinot Noir från Wairarapa Nya Zealand.
Jäsning och skalmaceration har skett på ståltankar i tre veckor, därefter har vinet legat på franska ekfat (225l) i ca 16 månader innan det buteljerades. 

Vi drack det här i januari och var väl inte direkt imponerade. Låt oss omgående konstatera att den här flaskan var bättre. Flaskvariation? För inte kan väl ett halvår göra skillnad.
Färgen är helt transparent. Ljust tegelröd.
Det doftar pinot lång väg. En ganska så stor doft av hallon, jordgubbar parat med fullmogna röda vinbär. Lite jord, lätt förmultnande höstlöv och några rejäla nypor av kryddor.
Smaken är rätt så slank och tämligen frisk. De röda bären från doften återkommer i smaken, fast nu tillsammans med lite syrliga körsbär. Här finns gott om kryddor och örter. Eftersmaken är medellång. Vi känner små, små toner av fat, lite vanilj och choklad, men den röda frukten är fortfarande det dominerande inslaget. Här finns en viss pepprighet, men inte alls lika dominerande som för ett halvt år sedan. En fin balans emellan syra, frukt och kryddor.
Betyg 3+
Vi betalade 189 kr då vi köpte våra flaskor på hösten 2012.
Årgång 2011 finns i BS och kostar 195 kr. Det finns också två andra PN viner från Schubert i BS, men dessa drar iväg över 300 kr. Vi har inte testat någon av dom, men kanske dags för det nu.

2000 Barolo, Poderi Scarrone
Producent är Terredavino. En producent som köper in druvor från kontrakterade odlare (långtidskontrakt).

Barolon Poderi Scarrone kommer från en enda vingård.
Doften är inte kraftig men ändå tydlig. Det vimlar av röd frukt parad med blommor i form av rosor och violer. Lite nypon. Lite vår jord och multnande löv ger doften en mörkare ton.
I munnen får vi en härlig bärkompott av körsbär, hallon, jordgubbar och björnbär. Vinet har fortfarande en frisk syra trots sina tretton år. Lite örter och och ett varv med pepparkvarnen
ger vinet ytterligare karaktär. Tanninerna är fortfarande livaktiga och ger ett visst bett i gommen, dock utan att ta i för mycket. Eftersmaken är lång. Frukten och örterna får här sällskap med en violpastill, lite kakao och en knivsudd vanilj.
Betyg 4
Kvällens klart bästa vin till maten och klarade sig hyggligt även på egen hand. Vi köpte sex flaskor 2007 för 250 kr. Jag har tidigare varit lite småskeptisk till köpet, men inte längre. Detta var den klart bästa flaskan. Det är nog så att den här barolon har behövt lite tid på sig och börjar nu närma sig sin topp.

2011 Ruché di Castagnole Monferrato "Laccento"
Producent är Vingården Montalbera (montalbera.it) som ligger 30 km norr om Barolo och Barbaresco på landsbygden vid den lilla byn Castagnole mitt i Piemonte. Vi drack en flaska i maj och vad vi tyckte då hittar du här. Det var då första gången jag drack ett vin på druvan Ruché. Det här blir ett tillfälle att låta brodern bli en erfarenhet rikare. På Italienska Viners inrådan så inhandlade jag vid mitt senaste Köpenhamnsbesök en rucché från  Cascina Tavijn. Den får testas lite längre fram i sommar.

Ruché Laccento, som är gårdens prestigerucché, produceras på husets bästa fält i perfekt söderläge 280 meter över havet. 5% av druvorna genomgår en appassimento och övriga 95% skördas sent, dvs något övermogna. Det görs ca 8 000 flaskor.
Doften är stor, stark och kraftig. Vildhallon och smultron, men också nästan lite syntestisk, som en nyöppnad påse geléhallon. Bakom denna doft ligger lite trevligheter i form av blommor: rosor, violer och jasmin. Fläder utropar en av brorssönerna.
I gommen får vi ett fruktintensivt vin: vildhallon, smultron, övermogna röda vinbär och jordgubbar. Den friska syran för våra tankar till övermogna surkörsbär. Det finns också ett litet mörkare inslag av mörka bär: björnbär och blåbär. En blommighet som drar mot fläder överraskar oss. Eftersmaken är riktigt lång och förutom de röda bären tillkommer en del örter och kryddor samt lite mörk choklad. Tanninerna är alldeles sammetslena.
Ungdomarna i sällskapet håller detta som kvällens bästa vin. Jag kan på ett sätt förstå dom, men det är lite för mycket av det mesta för att jag ska bli så där överväldigad. Visst är det en upplevelse värd varenda krona att ha testat detta vin.
Betyg 4
Vi betalade 244 kr, då vi knappade in vår beställning från Beställningssortimentet.