tisdag 30 augusti 2022

L´Aphrodisiaque från David Léclapart

Min gode vän Viking (yrkesfiskare) hade vägarna förbi och landade några burfångade kräftor. Det blev att fixa till ett litet kräftkok och att kila ner i källaren och rota fram en flaska champagne. Valet föll på en flaska från David Léclapart.

Franska Vinlistan hade 2018 ett erbjudande om att köpa en låda med fem olika cuvéer från David Léclapart: 
- L´Astre  Blanc de Noirs
- L´Apotre Blanc de Blancs
- L´Amateur Blanc de Blancs
- L´Artiste Blanc de Blancs
- L´Aphrodisiaque  80% Chardonnay och 20% Pinot Noir

Jag valde den här gången att låta L´Aphrodisiaque få göra oss sällskap. För lite mer än två år sedan var det L´Artiste från 2011 som vi njöt av. Mina tankar läser du här.

David Léclapart är en producent jag läst mycket om. Nästan lite kultförklarad redan som ung. Egendomen ligger i den lilla Premier Cru-byn Trépail strax norr om den mer kända byn Ambonnay. David kommer från en familj med anor i Champagne. Fjärde generationens vinmakare som han är tog han 1998 över familjens egendom och redan från starten började han odla enligt biodynamiska principer. Han söker inte en speciell stil utan vill att varje årgång ska vara präglad av det årets förutsättningar. Vinet får uttrycka sig så som det fötts utan att ta bort eller ändra på för mycket. Ett minimum av svavel används, ingen dosage och ingen filtrering. Samtliga vinfält är ECOCERT och DEMETER cetifierade.
Han förfogar över 3 ha vinmarker uppdelade på lite över 20 små vinfält. Årsproduktionen ligger på 12 000 flaskor fördelade på fyra olika cuvéer.

2012 var ett svårt år för David Léclapart. Sen frost och dåligt väder med hagelstormar och skadedjursangrepp gjorde att skörden blev extremt liten för David Léclapart, så han beslutade att endast göra ett vin och då en helt ny champagne. Han blandade alla sina druvor, 80% Chardonnay och 20% Pinot Noir, till en enda cuvée och gav den namnet L´Aphrodisiaque.

Den har fått jäsa på ekfat. Den är precis som Léclaparts vanliga champagner "pas dosage".
Samtliga Davids champagner är årgångsviner, men eftersom han av utrymmes skäl låter vinerna ligga runt 15 månader innan de degorgeras, istället för de tre år som regelverket säger, får årgången inte stå på etiketten. Detta löses genom att det på baksidesetiketten står LV12 (se bilden till höger), vilket betyder att årgången är 2012.

En alldeles enastående champagne. Vi blir smått lyriska redan vid doften.
En ganska så kraftfull doft med aningens bokna äpplen, citrus, röda bär, gula stenfrukter, någon liten kryddighet och finstämda toner av skolkrita, ostronskal och granithällar. Så inbjudande!!
I munnen känns smakerna utvecklade och mogna. Röda äpplen, smultron, jordgubbar, röd citrus, nektariner, någon aprikos och något floralt inslag. Ordentlig syra, men  samtidigt väldigt tillmötesgående. Lång eftersmak med mandariner, blodgrape och såväl steniga som kritiga mineraler. 
Det här är hur gott som helst. Helt klar för att drickas nu och kanske de kommande tio åren. Kan den utvecklas ytterligare? Kanske, men så god som den är nu är det svårt att bli så mycket godare.
Betyg 5





måndag 29 augusti 2022

San Fereolo Dolcetto och Barbera.

Jag har med åren blivit alltmer förtjust i viner på druvan Dolcetto. En av de producenter jag kommit att uppskatta är San Fereolo.
Bakom producenten San Fereolo står Nicoletta Bocca. Hon köpte 1992 en gammal vingård på 12 ha belägen mellan Dogliani och Monforte d´Alba. I anslutning till gården ligger en gammal barock-kyrka som heter San Fereolo och därmed var namnet på vingården givet. 
2004 fick hon sin  biodynamiska certifiering och hon är en del av Vinnatur-rörelsen. 

Dolcetto är huvuddruvan och den gör dom tre olika viner på. Austri är deras Barbera men vissa år tillsätter dom en liten andel Nebbiolo. En Langhe Nebbiolo finns också i portföljen samt ett vitt vin på druvorna på Riesling och Gewurtztraminer.
Har jag förstått saken rätt var hennes Dolcetto den första som belönades med tre glas av Gambero Rosso.

Deras flaggskepp är San Fereolo. Ett vin gjort uteslutande på druvan Dolcetto och som fått samma namn som vingården. Jag har skrivit om San Fereolo i årgångarna 2007 och 2008. Klicka på resp årtal så får du mina tankar. Jag drack för snart tre år sedan Dolcetton "1593" i årgång 2006. En Dolcetto som fått tillbringa bortåt fyra år på ekfat. Visst är den bra, men tycker inte att eklagringen egentligen tillför något. Jag föredrar hennes San Fereolo,

Vinet är gjort uteslutande på druvan Dolcetto, som kommer från vinstockar som är mellan 45 och 75 år gamla. Vinfälten är belägna på 400-500 m ö h. 
Naturligtvis skördas allt för hand. Druvklasarna avstjälkas och pressas försiktigt. Jäsningen sker med naturlig jäst och äger rum på ekfat. Vinet får ligga till sig på 7-40 hektoliter stora ekfat i drygt 6 månader innan det buteljeras.

Det råder ingen tvekan. Det här är en av de allra bästa Dolcettos, som vi druckit. Är du en stor "fan" av Dolcetto, då har du säkert druckit den. Har du ingen större erfarenhet av Dolcetto, så blir mitt råd "Bara Köp". Slut på SB för tillfället, men dyker säkert upp snart. Den brukar ta slut ganska så snabbt, så det gäller att vara snabb på tangenterna. Årgång 2013 kostade 229 kr.

Doften är frisk och börjar lite försiktigt med toner av läder och tobak, men efter en kort stund i glasen är det mörka, lite syrliga körsbär och blåa plommon som dominerar doftintrycken. Här finns också i små portioner örter, rosor och inte minst nylagd grusgång.

Visst är doften trevlig, men det är i gommen vår kärlek till den här Dolcetton uppstår. Frisk, rätt så slank och med en viss stramhet. Mörka körsbär, plommon, björnbär, skogshallon och aningens granatäpplen utgör en härlig fruktkompott. Lite örter, steniga mineraler, nypon, aningens,aningens pomerans och svart te. Trevlig syra som skänker en bra friskhet. Tanninerna finns där, men nafsar endast lite försiktigt i munhålan. Medellång eftersmak.
Betyg 4
Ja ni hör hur det låter. Vi formligen älskar det här vinet.


2012 Austri.
Austri i version 2012 är gjort på Barbera (90%) och Nebbiolo (10%), som vuxit på vinfält belägna cirka 400 m ö h. Jäsningen äger rum på ekfat och endast naturlig jäst används så klart. Skalen får ligga kvar med musten i närmare en vecka. Vinet får sedan mogna i 16 månader på ekfat av lite olika storlekar innan det buteljeras.
Jag har tidigare skrivit om årgång 2008 och om årgång 2011.

En diskret ton av läder är det första vi noterar i doften, men vi hinner knappt notera tanken innan frukten  tar över. En samling röda bär som backas upp av rosor, nypon och dammig grusväg en sommardag.

I munnen är det bären som dominerar. Det börjar med lite ljusare bär såsom körsbär, hallon, röda vinbär och tranbär, men det finns också, fast i mindre omfattning, lite mörkare toner i form av frostnupna slånbär och blåbär. Snälla och trivsamma  tanniner bildar tillsammans med den behagliga syran ett vin som dricks väldigt bra nu. I eftersmaken hittar vi lite örter, aningens svartpeppar, torkad frukt och kakao.

Betyg 4
Priset på SB är 229 kr, dessvärre verkar även detta slutsålt. Det borde snart vara dags för en ny årgång och då gäller det att vara rask på tangenterna.


tisdag 23 augusti 2022

Champagne Charles Heidsieck Brut Réserve

Vi blev sugna på champagne i förra veckan. Ur frysen hade vi plockat fram några krabbor, som det var hög tid att äta upp. Det ligger på min lott att rensa ur krabborna och hustruns blev att göra en stuvning på detta. Champagne+krabbstuvning+pasta=sant.

Det har gått några år sedan jag upptäckte Charles Heidsieck och deras champagner. Tre blogginlägg har det blivit: Ett gäng halvflaskor konsumerades under 2017En hyllning av basårgång 2007 samt en annan hyllning till basårgång 2010.

Producent är Charles Heidsieck. 1851 när Charles-Camille var 29 år startade han verksamheten. Han nådde snabbt stora framgångar i såväl USA som i Frankrike. Efter lite olika turer ingår numer Charles Heidsieck i EPI-gruppen. Charles Heidsieck äger runt 30 ha vingårdar i Ambonnay, Bouzy och Oger, men köper även in ansenliga mängder druvor från kontrakterade odlare.

Detta är deras årgångslösa Brut Réserve. Den görs på 40% s k reservvin och 60% från i vårt fall årgången 2010. Druvorna kommer från ca 60 olika vingårdslägen.

Druvmixen är lika delar Pinot Noir och Pinot Meunier samt 20% Chardonnay. Reservvin är vin från äldre årgångar. Den genomsnittliga åldern är 10 år. Genom att använda en hög andel reservvin skapas en champagne med djup och komplexitet. 


Basårgången är 2010. Buteljerad 2011 och degorgerad 2018, vilket borde betyda att den legat på sin jästfällning i nästan sju år.

En fantastisk champagne, som redan 2019 var lysande. Nu har den utvecklats något ytterligare och kan säkert ta något steg till mot himmelens höjder. Dock var detta min sista flaska.

Doften är frisk med gula äpplen, citrus, gula stenfrukter, grusgång, lättrostat bröd, nötter och aningens nougat.

I gommen känns smakerna något mer utvecklade än för tre år sedan. Jag tycker de djupnat och mognat något. Det startar med en blandning av friska äpplen såväl röda som gula samt röd citrus typ mandariner. Här finns också persika, gula plommon och aningens aprikos. Mineraler närvarar i mindre doser av krita och sten. Lägg till nötter och brioche. Syran ger en härlig friskhet och är samtidigt mycket tillmötesgående. Eftersmaken är något längre än medel och avslutas med blodgrape. 
Betyg 5-
På SB kostar den 489 kr och finns i en hel del butiker, dock är det en annan basårgång. Jag vet inte vilken som är aktuell nu.



måndag 22 augusti 2022

Tre grekiska viner: Naoussa Alta, Assyrtiko och Retsina

Det fantastiska sommarvädret fortsätter dag efter dag. Det har kommit någon riktig regnskur, men någon timma senare skiner solen och tempen går upp till 27-28 grader. Havet håller 20+, så en riktigt varm för att inte säga het augustisommar har vi. Det här vädret för våra tankar till våra resor till Grekland, som vi gjorde när barnen var små. Våra måltider får en lätt inspiration av Grekland. Vi korkar också upp något av de grekiska viner vi har. Ett rött, ett vitt och så klart ett retsina har vi druckit de senaste veckorna.

Vi skrev för en månad sedan ett blogginlägg om tre andra grekiska viner, som Du kan läsa här.

2018 Naoussa alta från Thymiopoulos. 
Familjen Thymiopoulos har ägt vingårdar i Naoussa sedan flera generationer tillbaks, men det är först på senare år som dom börjat producera vin under eget namn. Det startade när Apostolos Thymiopoulos återvände till sina hemtrakter efter avlagd examen vid Athens Universitet på Oenology-programmet i början på 2000-talet. Verksamheten drivs enligt organisk-biologiska metoder med inslag och tankar från den biodynamiska-läran. Därför används ingen konstgödsling, ingen besprutning med syntetiska preparat mm. Hans tankar är att varje årgång ska få ge sin egna prägel åt vinet, därför så lite "intervenering" som möjligt i vinframställandet. En minimal tillsats av SO2 är i många fall ändå nödvändig.
Idag förfogar man över 28 olika vingårdslägen med utgångspunkt från den ursprungliga vingården i Trifolos.

Det här är ett vin helt och hållet gjort på druvan Xinomavro. Just den druvan är lite av Thymiopoulos paradgren att göra vin på. 10 olika cuvéer gör dom. Druvorna till Naoussa alta kommer från några olika vinfält runt byn Fytia planterade med vinstockar som är runt 25 år gamla. Vinfälten ligger på 450-650 m ö h. Druvorna skördas under den första halvan av oktober. En liten andel utgör hela klasar medan den större andelen avstjälkas och pressas varsamt och får macerera i cirka 18 dagar. Jäsningen varar i 1-3 månader och äger rum på ståltankar. Endast naturlig jäst används. Vinet få vila upp sig runt 8 månader på äldre begagnade ekfat. Ingen filtrering.

Färgen går i en lite ljusare rubinröd nyans.

I doften hittar vi en hel drös med röda bär, plommon, örter, potatisskal, nyplockade tomater och aningens kanel.

I munnen har det en bra friskhet, lite slankare kropp och en viss stramhet. Här finns körsbär, tranbär, plommon och jordgubbar. Lite örter och kryddor, där tonen av kanel utmärker sig. Aningens svart te och solmogen tomat känner vi också. 

Syran känns lite krispig och ger vinet en bra friskhet. Tanninerna biter försiktigt i munhålan utan att bråka alltför mycket.

På det hela ett trevligt och gott vin.

Betyg 4-









2018 Assyrtiko, Halkia Wines.

Halkia Wines drivs av Anna Halkia och ligger i regionen Nemea på Peloponessos. Anna växte upp i Australien dit hennes föräldrar emigrerat,  men som vuxen flyttade Anna tillbaka till Grekland med sin man. Till en början sålde hon sina druvor till olika producenter men i början av 2000-talet började hon göra vin själv. Med begränsade tillgångar till utrustning och teknologi tvingades Anna mer eller mindre till vinmakning utan tillsatser eller större åtgärder i källaren. Vinfälten omfattar 3,7 ha. Dom odlar främst Agiorgitiko, men även lite Assyrtiko och Roditis. Vinrankorna är planterade mellan 1996 och 2014. Ända från starten har dom varit inriktade på ekologiska/organiska odlingsmetoder och är också certifierade som detta.

Färgen går i en mycket blekgul nyans. Nästan så att vi behövde titta en extra gång för att upptäcka att det inte var färglöst. 
I doften hittar vi gulgröna äpplen, lite citrus, några gula stenfrukter, örter och krossad sten. 
I munnen är det gröna äpplen och citrus som dominerar. En härligt stor syra skänker vinet en förträfflig friskhet. Precis vad som önskas dessa heta sommardagar. Vi noterar även en del örter, steniga mineraler och i den medellånga eftersmaken ett grapefrukt-bett i avslutet.
Betyg 3++


Retsina Amphore natur.
Vi gillar ju Retsina och vädret i augusti har varit som gjort för att njuta av retsina. Vi har på senare fått en favorit

Producenten Tetramythos vingårdar ligger på de höga bergen på den nordligaste delen av Pelopennesos. Närmare bestämt vid Kalávryta. Bröderna Aristides och Stathis Spanos, uppväxta i dom här trakterna, och den berömde oenologen Panayiotis Papagiannopoulos gör här vin under namnet Tetramythos. Vingården omfattar idag runt 14 ha. Förutom vin omfattar verksamheten även mandlar och oliver. Vinfälten ligger på 450 till 1000 m ö h. Klimatet här påminner mer om de österrikiska alperna än om medelhavsklimat. 

Här odlas det lokala druvor Malagousia, Roditis, Agiorgitiko, Mavrodaphne och Mavro Kalavritino., men även internationella druvor som Merlot, Cabernet Sauvignon och Sauvignon blanc odlas. Organiska odlingsmetoder tillämpas och dom är certifierade. Spontanjästa, ofiltrerade och ett minimum av svavel. Ja ibland t o m utan tillsatt svavel.
Dom gör två olika Retsina. Deras "vanliga" Retsina skrev jag om för något år sedan. Mina tankar kan du läsa här.


Den här Retsinan är gjord på druvan Roditis. Vinet har fått jäsa på traditionellt sätt dvs på amforor av lera och med tillsats av kåda från Alleppotallen (från den egna vingården). Druvorna kommer från vinstockar som är runt 25 år gamla och vuxit på ett vinfält beläget 850 m ö h. Jordmånen är kalksten och rankorna växer som s k bush-vines.

Färgen går i en blekgul nyans..


I doften hittar vi några stora nypor örter, citrus, sommarblommor, skolkrita och pinjeskog samt så klart en elegant ton av kåda.

I munnen är tonen av kåda betydligt tydligare, men med en elegans som inte är så vanlig. Citrus, gröna äpplen och örter finns det gott om. Mineraler i form av krita och sten samt en viss sälta förhöjer intrycken. I eftersmaken finns en viss liten blommighet och persika. En frisk och härlig syra.
Det här är vår absoluta favorit av retsinavin. Det är en sådan fin balans mellan den tydliga kådatonen, örterna och frukten.

Vi dricker det till vår greksallad och våra friterade calamares, men också på egen hand den sena och heta eftermiddagen. Luften står stilla på innergården. Det är hett. Vi hittar lite skugga. Dricker vår retsina. Sluter våra ögon och vips dyker ljuvliga minnen från Grekland upp.

torsdag 18 augusti 2022

Musik och vin. Gästis i Varberg.

En sommar utan restriktioner har fått svenska artister att turnera landet runt som aldrig förr. Inte minst har de små arrangörerna fått chansen att ta hand om lite större artister. Vintankar har tagit vara på tillfället och besökt ett flertal arrangemang i norra Halland.

Thomas Stenström på Tjolöholm. Tomas Andersson Wij och Mauro Scocco på Strömma Lodge. Joel Alme som förband till Lars Winnerbäck i Varberg. Albin Lee Meldau på Villa Bel Parc i Göteborg. Alla gav dom oss oförglömliga musikstunder.


Kanske var den största upplevelsen ändå Lasse Winnerbäck vid fästningen i Varberg. Fullt ös i 2.5 timmar. Ruskigt bra!!

Vi började konsertkvällen i Varberg med ett besök på Gästis Kafé och Matsalar. Vackert beläget i Ehrenpolska Huset mitt i centrala Varberg. Vi kan varmt rekommendera ett besök där!

Jag åt en riktigt god smörstekt röding med musselskum, primörer, rökt forellrom och dillslungad potatis. Brodern åt en Falafel som han utnämnde till en av de bättre han ätit. De andra tog Biff Rydberg à la Gästis, som de var väldigt nöjda med.

2020 Finca Montepedroso Verdejo. 
Vingården ligger på en platå på 750 m ö h strax norr om staden Rueda några mil nordväst om Madrid. Ägare är den riojabaserade familjen Martinez Bujanda, som 2008 köpte den här egendomen på 25 ha. Vinstockarna har en ålder på 20 år och produktionen ligger på 120 000 flaskor per år. Dom odlar enbart druvan Verdejo och gör två olika cuvéer Finca Montepedroso och Montepedroso Enoteca

Vi dricker deras standard cuvée. Druvorna skördas i början på september. Jäsningen äger rum på ståltankar. Jäsningen och macerationen tar runt 35 dagar. Vinet får sedan ligga runt fem månader på sin jästfällning innan det buteljeras.

Färgen går i en citrongul nyans.

Doften är rätt så stor, där vi tydligt noterar gröna äpplen, gula stenfrukter, nylagd grusväg, rejält med örter (särskilt fänkål noteras) och någon liten ton av rostade mandlar.

I munnen känns det mycket friskt och ganska så smakrikt. Mycket från doften går igen i smaken: gröna äpplen, persika, aprikos, örter, grapefrukt, lite mineraler, krusbär och fläder.
Inget stort vin, men ändå gott. Det funkade alldeles utmärkt till min röding.
Betyg 3+
Det finns på SB och kostar där 139 kr.



måndag 15 augusti 2022

Arianna Occhipinti SP 68 Bianco möter Rosso

I slutet på juni kom vi äntligen iväg till Köpenhamn efter att pandemin satt stopp för det i nästan tre år.
Jag har skrivit om vårt Köpenhamnsäventyr i två blogginlägg, som du kan läsa här och här
Det blir alltid ett besök hos Cibi e Vini och så blev det även i år, som vanligt får ett gäng flaskor följa med hem.

Arianna Occhipinti på Sicilien är en producent jag upptäckte för lite mer än 10 år sedan vid ett besök hos Fabio och Mie på  Cibi e Vini. Frappaton är jag speciellt förtjust i, men SP68, både Rosso och Bianco, får göra resan från Köpenhamn till Ölmanäs, Åsa. Vi har den senaste tiden tagit tempen på Bianco version 2019 och Rosso 2017.

Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. 17 ha är planterat med vinrankor och 15 ha med olivträd, mandelträd, buskar, örter och cypresser.
Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 Rosso (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt det vita vinet SP68 Bianco.

Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Certifierad som ECOCERT. Endast naturlig jäst används, ingen klarning eller filtrering och endast små mängder svavel tillsätts.


2019 SP68 Bianco.
Vinet är gjort på druvorna Albanello (40%) och Moscat d´alessandria eller Zibibbo som det lokala namnet är (60%). Dom har växt på 280 m höjd och stockarna är runt 15 år gamla. Naturligtvis är druvorna organiskt odlade. Naturlig jäst. 15 dagars skalkontakt. Vinet har legat sex månader på cementtankar och en månad på flaska innan det släpps ut på marknaden. Ofiltrerat och icke klarnat som alla andra av Occhipintis viner.
Färgen går i en ljus bärnstensfärgad ton.
I doften hittar vi ett stort floralt inslag av främst jasmin och kamomill. Örter, citrus, lite knallpulver, grusväg, fläder samt några tropiska frukter kan vi också notera i den lite aromrika doften.
I munnen är det ett smakrikt vin utan att för den skull bli alltför tungt eller kraftigt. Gula äpplen och päron bildar tillsammans med gula stenfrukter (persika, aprikoser) och det tydliga inslaget av örter en stabil bas. Härifrån dyker det upp mer fin stämda toner av kryddor, blommor, lavasten, grus och tropiska frukter. I avslutet en läcker liten ton av honung. Rakt igenom finns det en vital friskhet.
Betyg 4
Just nu är det slutsålt på SB

2017 SP 68 Rosso. 
SP68 är gjort på druvmixen 70% Frappato och 30% Nero d´Avola, som främst kommer från vinfälten i Bombolieri, där vinstockarna har en blandad ålder. Vinfälten ligger på 280 m ö h. Druvklasarna avstjälkas och får spontanjäsa samt ligga med skalen i cirka 15 dagar. Naturlig jäst är en självklarhet. Vinet får jäsa på cementtankar, där det får ligga kvar och mogna i 6 månader. Buteljering görs utan vare sig klarning eller filtrering. En ytterst liten tillsats av S02 görs.
Jag har tidigare druckit och skrivit om årgångarna 20122014, 2015 och 2016 och 2017. Klicka på respektive årtal så får du mina tankar.
Nu är det dags för vår sista flaska från året 2017.

Doften börjar lite försiktigt med nedfallna höstlöv och toner av läder, men rätt så snart är det den mörka frukten som dominerar visserligen förstärkt med lite röda bär. Ett tydligt inslag av grusväg, krossade flintastenar samt några örter gör sig påminda efter ett tag.

Det har gått ett år sedan vi senast drack det och visst har det utvecklats och fått lite mognadstoner, men med bibehållen friskhet. Ett rätt så slankt vin med en behaglig stramhet, som nu är inne i ett mycket tillgängligt och matvänligt skede. 
Smakintrycken börjar med den friska frukten i form av blåa plommon som är aningens omogna, blåbär och några björnbär. Det finns också toner av lite rödare bär som skogshallon, tranbär, grantäpplen. En god portion örter ger sig tillkänna efter en stund. I den medellånga eftersmaken kan vi också notera aningens viol och mineraler (främst flinta sten med någon liten knallpulverton).
Betyg 4
Även Rosso är slutsåld på SB

Mina flaskor är inköpta i Köpenhamn för 180 DKK. Hos Systembolaget har dom de senaste åren dykt upp och då har priset legat runt 200 kr. Dom brukar gå åt tämligen snabbt, så det gäller att vara alert.
Den danska kronan gör att priset på SB måste anses bra.

söndag 7 augusti 2022

2012 Perlydia Barbera de Monferrato Superiore från Cantine Valpane

Distanshandlaren Fanwine har ett intressant upplägg, där du som vinkonsument önskar dig ett vin och när tillräckligt många andra hakat på så fixar Fanwine en import. Läs mer på deras hemsida. Det finns också en lagershop belägen i Danmark och hittar du något intressant där är det bara att beställa. Frakt, moms och alkoholskatt ingår i slutsumman.

Jag upptäckte det här konceptet 2019 och det har sedan dess blivit ett par inköp. Allt har fungerat perfekt och leverans sker till dörren.

Cantina Valpane. 
Valpane är en vingård belägen vid i utkanten av Ozzano Monferrato någon mil norr om Asti. 1902 köptes den av Pietro Giuseppe Arditi, som genast satte igång med renoveringar och nyplanteringar. Arvet fördes vidare av dottern Lydia, som i sin tur har lämnat över till sin brorson Pietro. Tre generationer på 120 år.
Det är alltså tredje generationen Arditi som styr verksamheten idag, som omfattar 30 ha varav 10 ha är vinodlingar. Vinfälten ligger cirka 265 m ö h. Jordmånen är lera och kalksten. Vingården är sedan 2017 certifierad för organisk odling.
Dom gör runt 70 000 flaskor fördelade på:  tre olika viner på druvan Barbera, ett vin på Freisa, ett vin på Grignolino samt ett vin på den lokala druvan Ruché.

Vi dricker den här kvällen Perlydia från 2012. Det är ett vin uteslutande gjort på druvan Barbera, som kommer från ett 1,5 ha stort vinfält. Vinstockarna planterades år 2000. Jäsningen ägde rum på cementtankar  under drygt 20 dagar. Vinet har fått vila upp sig i 2-5 år på en blandning av ståltankar, cementfabrik och träfat (6 månader) innan det buteljerades.Det har slutligen fått vila på flaskan i dryga året i deras vinkällare.

Färgen går i en rätt så klar rubinröd ton. Inte ett ett uns av bruna färgtoner, som så ofta börjar skönjas hos ett vin med 10 års ålder.

Doften startar lite diskret, men tar sig ju längre tid vinet får i våra glas. Initialt känner vi lite jordkällare, men väldigt snabbt tar de röda bären över förstärkta med någon krydda och torkade rosor. Mer försiktig än maffig och omfamnande.

Vi smakar på vinet och våra mungipor skiner ikapp med sommarsolen. Det här är riktigt gott. Kanske en av de bästa Barberor vi druckit. En härlig frukt med mestadels röda bär (körsbär, hallon, tranbär), men också med ansenliga mängder mörka bär som björnbär. Någon liten ört och krydda. Fin syra och med tanniner som endast försiktigt nafsar i munhålan. Eftersmaken är något längre än medel och även där regererar de röda och mörka bären, men en liten touch av mint kan vi ana oss till. 
Betyg 4

Det verkar finnas några flaskor kvar enligt Fan Wines hemsida. Priset är 195 kr och det måste anses som ett synnerligen bra pris.

Jag riktar en tacksamhetens tanke till Patrik (itviner på Insta) för detta tips.


torsdag 4 augusti 2022

2013 Cabernet Sauvignon från Marion

Marion är en producent jag upptäckte på våren 2011. Vi var på besök i Valpolicella med Club Amarone och vid det tillfället var ett besök hos Marion inbokat. Det blev en mycket trevlig förmiddag och vi provade hela deras sortiment. Naturligtvis står deras Amarone i en klass för sig, men vi blev väldigt förtjusta i både deras Teroldego och Cabernet Sauvignon. Jag upptäckte i förra veckan att vi hade kvar en flaska av Cabernet Sauvignon och nu var det hög tid att njuta av den.

Vinet är till hundra procent gjort på druvan Cabernet Sauvignon. Druvorna kommer från ett vinfält som nyplanterades 1989 dvs för drygt trettio år sedan. Hälften av druvorna skördas under andra halvan i september. Dessa druvor genomgår en 30-40 dagar lång appassimento (torkning). Den andra hälften skördas några veckor senare och är då nästan övermogna. Dom två delarna vinifieras var för sig. Vinet får ligga till sig i trettio månader på 350-liters slavonska ekfat innan det blandas.

Doften är rätt så intensiv och börjar med toner av läder, våt jord och nyrensad svamp. En liten stund i glasen så tar den mörka, varma och mogna frukten över ackompanjerad av några örter och kryddor. En riktigt härlig doft.

I munnen tar de mörka bären kommandot direkt. Mörka körsbär, solmogna björnbär, svarta vinbär, skogsbär och några slånbär möter oss. Efterhand noterar vi även örter, en liten kryddighet, några dropparkaffe och mörk choklad samt blåa plommon.

En trivsam och behaglig syra ger vinet en bra friskhet. Tanninerna har rundats av och upplevs nu som mjuka, men bjuder ändå på det där härliga motståndet som vi uppskattar.

Strålande gott idag. Vi upplever det som ganska så moget och är tveksamma om det kommer att utvecklas så mycket mer. Dock kommer det säkert hålla den här höga nivån i flera år till. 
Betyg 4
På SB är det årgång 2018 som gäller till priset 382 kr.









tisdag 2 augusti 2022

En trippel Brunelli: Corte Cariano, Ripasso och Amarone Classiso

Ni som följer bloggen vet att Brunelli är en producent som jag verkligen håller högt. Detta gäller inte bara deras Amarone Riserva (Inferi och Titari) utan gäller allt som dom producerar. Hög klass håller även deras boende med namnet Wine Relais
Brunellis vingård ligger i utkanten av samhället San Pietro in Cariano. Jag har både besökt och bott på vingården. Jag kan verkligen rekommendera att bo där några dagar. Jag skrev ett reportage om detta på Club Amarones hemsida 2019.

De senaste veckorna har vi njutit av deras Corte Cariano, Ripasso och Amarone Classico. Just nu håller dom på att byta designen på flasketiketterna. Jag tror de första 6 är klara. Corte Cariano är en av dom.

2019 Corte Cariano.

Corte Cariano består till 100% av Corvinadruvor som vuxit på deras vingårdar i San Pietro in Cariano och i Pedemonte. Druvorna får torka i ca 60 dagar. Skalkontakt de tio första dagarna av vinifieringen. Vinet får ligga till sig i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Det har blivit några flaskor av det här vinet i sommar. Det gör sig alldeles utmärkt till lite enklare och lättare sommarmat eller pizza. Ja, just på sommaren är det också riktigt njutbart på egen hand i den ljumna sommarkvällen.
Det här är ett vin som jag gärna dricker ungt, även om det säkert klarar 4-5 år i källaren. 

.
Ett mycket friskt och fräscht vin med en härlig körsbärsfrukt i såväl doft som smak. Mörka skogsbär och blåa plommon fyller på fruktsmakerna. De finstämda örterna och den trevliga tonen av svartpeppar förhöjer smakupplevelsen. I all sin enkelhet ett förbaskat gott vin.

En iakttagelse jag gjort är att våra barn med sina respektive ofta tyckt att Corte Cariano är särskilt gott.
Betyg 4.
På SB kostar vinet 170 kr.



2018 Pariondo Valpolicella Ripasso

Druvsammansättningen är Corvina (65%), Corvinone (10%) och Rondinella (25%). Druvorna har vuxit på vinstockar med en ålder runt 35 år belägna på vinfält på en höjd av 180-2840 m ö h i San Pietro in Cariano och Pedemonte. Efter att druvorna skördats (sep/okt) pressas de och får jäsa en första gång på ståltankar, där de också få vila fram till februari. Musten hälls då över skalrester från amaronetillverkningen för en andra jäsningen. Vinet får sedan mogna i 12 månader på 350-liters ekfat.

Detta är en Ripasso som jag ofta har hyllat. Mycket just för att den inte har några ambitioner att vara amaronelik. Den är lite slankare än många andra Ripasso, betydligt mindre inslag av torkad frukt och med lite mer tanniner. De senare är mjuka och väluppfostrade och gör sitt jobb.

I doften känns  mörka bär, örter och kryddor i små väl avvägda portioner samt aningens kakao och unset vanilj.

I munnen är det hyfsat lätt för att vara en Ripasso. Det är mer likt en Superiore än en Amarone, men ändå med ett bra tryck i den mörka frukten. Vi kan känna mörka körsbär, björnbär, blåa plommon och några svarta vinbär. En trevlig samling örter och kryddor dyker upp i mellanpartiet. En trevlig syra ger tillsammans med lite smånafsande tanniner vinet en god karaktär. 
Det här är en Ripasso helt i vår smak. Matvänlig! 
Betyg 4. 
På SB är priset 189 kr.


2019 Amarone Classico

Den här amaronen görs på en druvmix av Corvina (65%), Rondinella (25%) och Corvinone (10%). Druvorna kommer från några olika vinfält belägna på bergen eller kullarna runt San Pietro in Cariano och Pedemonte. Höjden över havet är drygt 250 meter. Vinstockarna har en genomsnittsålder på 35 år. Druvorna har efter att dom skördats fått torka i cirka tre månader. I januari pressas druvorna och jäsningen sker vid en låg temperatur och varar runt 40 dagar. Vinet får sedan vila upp sig i två år på barriquer och tonneaux (lite större tunnor) gjorda av ek.

Det här är en ung amarone, som redan nu är riktigt god. Vanligtvis brukar jag vilja ha min Amarone årgången + 5 år, men Brunellis Amarone Classico är faktiskt riktigt trevlig och god redan efter tre år. Den lever i hög utsträckning på sin friskhet och lite svalare frukt. Precis som för så många Valpolicellaviner lever den på sin mörka frukt, som i den här versionen har en förträfflig liten syrlighet. Ett smakhöjande inslag av örter och kryddor samt en underbar eftersmak bestående av mera mörk frukt, örter, kryddor, mörk choklad, aningens lakrits, aningens violer och körsbärskärnor.

Visst kommer den att utvecklas fint de närmaste 4-5 åren, men ändå inget jag långlagrar.
Betyg 4+
På SB är priset 463 kr.