2007 Amarone, Roccolo Grassi

Hösten har kommit. Visserligen är det varmt för årstiden, men vind, regn och mörker gör att höstkänslan infunnit sig.

Vi lättar upp stämningen genom att ta farväl av en trotjänare dvs en amarone från 2007 och från en av våra stora favoriter. Roccolo Grassi. Vi besökte vingården för första gången i april 2008 med Club Amarone och det resulterade i en reservationslös vinförälskelse. Vi har sedan dess köpt deras Valpolicella Superiore och Amarone för varje ny årgång som lanserats.

Nu är det dags för vår sista flaska från året 2007. 17 år har gått sedan skörden!

Den här amaronen görs på druvblandningen Corvina (60%), Corvinone (20%), Rondinella (20%).

På senare år har andelen Rondinella minskat med 5% och det har tillkommit 5% av druvan Croatina. Druvorna kommer från en vingårdslott på 4 ha beläget 200-250 m ö h på bergsidorna ovan Mezzane di Sotto.  Vinstockarna har en ålder på över 40 år.

Druvorna får efter att de skördats ligga och torka. Det stora Konsortiet i Valpolicella bestämmer varje enskilt år när druvorna först får pressas. Det brukar bli en torkningsperiod på ca 90 dagar. Marco pressar sina torkade druvor så tidigt det bara tillåts från Konsortiet. Det är friskheten han vill åt. Jäsningen äger rum på ståltankar. De har efter vinifieringen fått ligga till sig i 26 månader på 225-liters ekfat, varav hälften varit nya och den andra hälften använts två gånger tidigare. Slutligen ytterligare 18 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Det här är en mogen amarone, men det är också en amarone med vitalitet och friskhet. Det där med friskhet är lite av Marcos adelsmärke.

I doften hittar vi mogna mörka bär, lite örter och krydor, aningens torkad frukt liksom lakrits och kakao.

I munnen känns det rätt så kraftfullt och mycket elegant. Frukten känns mogen med söta, mörka körsbär, mogna björnbär, lite hallon och en del blåa plommon. Några små nyport örter och kryddor kan vi identifiera. Här finns också lite torkad frukt. Inte så mycket russin mer av katrinplommon, fikon och dadlar. En fin syra ger den där friskheten som vi så ofta hittar i Roccolo Grassis amarone. Mjuka och runda, men ändå tydlig,t nafsar tanninerna runt i munhålan. Eftersmaken är helt fenomenal med sin mörka choklad, körsbärskärnor och någon droppe espresso samt en ljuvlig mörk frukt.

Alldeles enastående gott!!

Betyg 5-

2016 Coster de l`Alzina

Vinerna från Priorat upptäckte jag när millenniet var nytt. Jag blev omgående förtjust i dessa viner. Det blev en del blogginlägg när bloggen var nystartad (2011). Vi gjorde också en fantastisk resa till Priorat med Club Amarone 2017, vilket jag starkt kan rekommendera alla Prioratälskare. Den intresserade hittar 6 blogginlägg om Barcelona och Priorat med start här.

Nu är det dags för ett Prioratvin, som vi aldrig druckit tidigare och en för oss helt okänd producent. Mycket spännande!

Producent är Celler Aixalà i Alcait, som har sina vinfält runt byn Torroja del Priorat. Jordi Aixalàs familj har ägt små vinfält här sedan generationer tillbaks. En del av dessa hade mer eller mindre fått förfalla innan Jordi började renovera dem och samtidigt ställa om till ekologisk vinodling. Druvorna såldes till det lokala kooperativet, men sedan 2005 görs vin under eget namn. 2006 gifte sig Jordi med Sussi Alcait, som också arbetar i vinfirman liksom deras dotter Alzina.

Numera sker all vinodling enligt organiska odlingsprinciper. Dom följer måncyklerna och använder minimalt av svavel och blivit lite av förebilder i den ekologiska världen.

Produktionen ligger på 17 000 flaskor om året fördelade på 6 olika cuvéer. Dom gör också olivolja.

Vinet Coster de l`Alzina, som vi dricker ikväll, är gjort till hundra procent på druvan Carinyena (Carignan), som kommer från tre små vingårdar 

- Camí Cartoixa planterad 1909 

- Pardelasses planterad 1919

- Sènia planterad 1956

Druvorna får jäsa i plastkar om 750 liter. Vinet har fått vila upp sig i 12 månader på franska ekfat om 500 liter innan det buteljerades.

Dom gör runt 1500 flaskor av det här vinet.

I doften hittar vi mörka bär, mogna blåa plommon, lite örter, läder, tobak, cederträ och aningens vanilj.

I munnen är det de mörka bären som dominerar: mörka körsbär, hallon, björnbär och några svarta vinbär. Här finns också lite örter och kryddor. I den medellånga eftersmaken tillkommer nyanser av viol, lakrits och vanilj. Tanninerna är avrundade och mjuka, men bjuder ändå ett försiktigt motstånd.

Ett trevligt och riktigt gott vin. Visst kommer det att utvecklas något de kommande åren, men personligen gillar jag årgång 2016 så som det är just nu.

Betyg 4

Pris på SB är 369 kr.

2011 Chateau Tours St Bonnet, Cru Bourgeous Medoc

Jag och Bordeaux kommer sällan särskilt bra överens. Jag hittar nästan aldrig viner därifrån som överraskar mig på ett positivt sätt utan det är snarare åt det andra hållet. Förmodligen saknar jag nog både kunskap och plånbok för att hitta de rätta vinerna. Jag har mycket lättare att komma överens med vinerna från Bolgheri, som ju ofta är gjorda på franska druvor. 

Hur som så finns det några Bordeaux-viner kvar i källaren och det är hög tid att dricka upp dessa.

Kvällens vin inköptes för ett decennium sedan. Vi drack för fyra år sedan den näst sista flaskan, vilket du kan läsa om här. Nu är det dags för den allra sista.

Ganska långt norr ut i Medoc, runt byn Saint-Christoly, hittar vi Chateau Tour Saint-Bonnet. Familjen Lafon har ägt den här vingården sedan 1903. Den omfattar idag närmare 40 ha vinmarker, där rankorna har en medelålder på bortåt 35 år. Odlingarna består av Merlot (45%), Cabernet Sauvignon (45%), Petit Verdot (5%) och Malbec (5%). Jäsningen äger rum på traditionella cementtankar. På vinmakaren Jacques Merlet initiativ har dom lämnat mognandet av vinet på barriquer till förmån för stora foudres. Runt 18 månader brukar vinet få ligga till sig innan det buteljeras.

Färgen går i en mörkare rubinröd nyans och några lite bruna stråk har smugit sig in, vilket ofta betyder att vinet har åldrats en del.

Doften startar med jord, läder, blyertspenna och tobak. Efter en stund i glasen möts vi av en mogen fruktdoft, där toner av cassis och körsbär samspelar med örter och kryddor främst svartpeppar.

I gommen är det den mörka frukten som dominerar. Vi noterar svarta vinbär, mörka körsbär, några björnbär och aningens blåa plommon. Här finns också några nypor örter och kryddor. Tanninerna har blivit rejält avrundade och nafsar endast försiktigt i munhålan. Ett vin som kommit en bit in i mognadsfasen.

Jag avslutar som jag gjorde för fyra år sedan: "Ett helt OK vin, men inget som får mig att göra vågen eller ångra att jag inte köpte fler flaskor".

Betyg 3

Vinet köptes i december 2015 av Franska Vinlistan och jag betalade då 149 kr flaska.

Hummer och Champagne från Henriot

 I fredags fick vi oväntat besök av vännen Thomas. Numera en pensionerad fiskare, men hummerfisket går så klart inte att avstå ifrån. Han visste att jag i decennier köpt hummer av vår gemensamme vän Viking, som hastigt avled i vårvintras. Thomas förärade oss dessa två läckerbitar.

Vi krånglar inte till saker och ting utan vi äter våra hummrar oftast "Naturell" dvs vi kokar dom endast. Så blev det den här gången också. 

Vatten, dillkronor, en sockerbit och 3 procent salt. Koktid drygt 15 minuter. Vi lät sedan humrarna svalna i sitt spad (i potatiskällaren). Så här gjorde mormor och så gör jag. Vi frös in en och åt den andra till kvällsmat. Ljummen hummer är oslagbart. Och visst krävs det ett glas champagne!

Henriot. 

Huset Henriot är ett av få champagnehus, som fortfarande är självständigt och familjeägt och har varit så sedan det grundades 1808 av Apolline Henriot. Fast Henriots historia i Champagne är längre än så, då de varit aktiva där sedan mitten på 1600-talet. Verksamheten startade i området Montagne de Reims.

Brut Souverain är det första vinet från Henriot, och redan från början var det en multi-vintage blend då Apolline ansåg att ett år inte räckte för att göra vingårdarna rättvisa. Vinet har alltid 30-50% reservvin, varav ungefär 20-25% av den totala blenden kommer från husets "Reserve Perpetuelle". Varje år tas lika mycket vin ut som det fylls på, i en slags variant av solera. Vinet görs alltjämt och på SB kostar det 469 kr.

Idag drivs Champagne Henriot av åttonde generationen i familjen, Gilles de Larouzière Henriot, och det fortsätter vara ett av få familjeägda champagnehus. Åtta olika cuvér har dom i sin portfölj. 

Sedan 2020 är det Alice Tétienne som är "Celler Master" och under hennes ledning har en omställning gjort till organisk odling.

Millésimé Brut 2014. 

Detta är en champagne gjort på 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir. Druvorna kommer från vinfält i byarna Verzy, Verzenay, Trépail och Avenay i Montagne de Reims och från Avize och Vertus i Côte des Blancs.

I början på september sänktes priset på Henriot Millésimé 2014 med 200 kr till 499 kr. Vipps så var weblagret slut och inte långt senare fanns inga flaskor kvar i några butiker. I omgångar har sedan weblager och flaskor i butiken fyllts på. I skrivande stund är weblagret ånyo slut, men framförallt i Stockholmsområdet finns flaskor i ett par butiker.

Vinet har fått spendera runt åtta år på sin jästfällning innan det degorgerades och fick en dosage på 5 g per liter.

Färgen går i en ljus gyllengul nyans.

Doften är både komplex och elegant på en och samma gång. Här finns en fin äppelton (mer av gula än gröna äpplen), aningens citrus, tydliga toner av gula stenfrukter, lite rostat bröd, stendamm och våta berghällar samt på sluttampen aningens vita blommor.

Vi noterar en härlig mousse och en trevlig krämighet.

I smaken hittar vi såväl gula som gröna äpplen, persika, nektariner och aningens aprikoser. Förstärkt med lite grapefrukt och en finstämd brödighet. 

Eftersmaken är medellång och har ett fint avslut med blodgrape, nötter samt såväl mineralitet av kalk och stenkross.

Vi dricker det med stort välbehag. visst kommer det att utvecklas ytterligare, men som sagt redigt gott redan nu.

Betyg 4++

2017 Faugères, Domaine Leon Barral

September har verkligen bjudit på fantastiskt sommarväder. Den första veckan höll sig termometern precis under 30 grader. När så ett lågtryck drog in med kraftigt regn och temperaturen sjönk med tiograder, så var vi nog många som trodde att sommaren var över. Icke så. Det kom en ny period med sol från klarblå himmel, svag vind och dryga 20 grader. Helt underbart. Vi som själva bestämmer över våra dagar har kunnat njuta i fulla drag.

En av kvällarna den gångna veckan plockade vi fram ett vin från Languedoc och från en producent vi har kommit att uppskatta.

Familjen Barral har varit vinodlare sedan mitten på 1700-talet. Nu är det 13:e generationen som styr över den 30 ha stora egendomen, varav 7 ha är betesmark för djuren. Geografiskt befinner vi oss i den lilla byn Lenthéric i appelationen Faugères i Languedoc.
1993 tog Didier och hans bror över verksamheten och började omgående producera vin under eget namn. Dom ställde samtidigt om till ett biodynamiskt influerat produktionssätt och har blivit lite av föregångare med det i Faugères.

Det här vinet är gjort på druvorna Carignan (50%), Grenache (30%) och Cinsault (20%).  Druvorna skördas för hand. Alkoholjäsningen sker spontant och skalmecerationen pågår i 3-4 veckor på cementtank. Vinet får sedan ligga till sig i två år på cementtank och ståltank. Vid buteljeringen tillsätt en ytterst liten dos svavel.

Vi har hyllat såväl "Jadis" i version årgång 2010 och årgång 2013 som "Valinière i årgång 2010, 2013 och 2014. 

Instegsvinet Faugères skrev vi om här. Det var då årgång 2014 och det här inlägget handlar om årgång 2017.

Färgen går i en ljusare rubinröd nyans, som är nästintill transparant.

I doften hittar vi röda bär, en hel del örter, svartpeppar, lite krut, grusig sommarväg samt violer och rosor.

Röda bär i form av körsbär, hallon, tranbär och röda vinbär tar omgående kommandot i munnen. Efterhand får bären sällskap av örter, kryddor och steniga mineraler. Vinet har en ordentlig syra och lite småbitande tanniner. Medellång eftersmak med mer röda bär, aningens lakrits samt florala toner av syrener, rosor och violer. 

Tusan så gott

Betyg 4

Minns jag rätt betalade jag knappt 300 kr på SB, då det begav sig. Just nu finns inga av Leon Barrals viner tillgängliga på SB. De brukar dyka upp med ny årgång och de tar slut attans så fort, så det gäller att vara flink vid tangentbordet.

2022 Louro do Bolo från Rafael Palacios

 För tio år sedan fyllde hustrun 60 år. Tillsammans med barnen firade vi detta i San Sebastian. Vi hade vår bästa restaurangupplevelse på själva 60-årsdagen. Vi åt en formidabel middag på restaurangen Arzak. Den intresserade kan läsa om detta här.

Det var också på Arzak vi för första gången drack ett vin på druvan Godello. Vi bad vår sommelier välja ett vitt vin till maten och då valde han Louro från Rafael Palacios. Ett vin som då och då dyker upp i det tillfälliga sortimentet och när det gjorde så för några veckor sedan var jag inte sen att inhandla ett par flaskor.

Detta är ett vin på druvan Godello från Rafael Palacios. 2004 startade han eget i Valdeorras, där han köpte upp gamla nergångna vingårdar. Han odlar där druvan Godello på terraserade områden som ligger 600 m ö h. Geografiskt befinner vi oss i den sydvästra delen av Galicien.

Vingårdarnas höga läge, det svala klimatet och den långa växtsäsongen ger druvorna en stark koncentration och möjliggör viner med mer struktur. Odlingarna bedrivs efter vegan- och biodynamiska odlingsprinciper utan att vara certifierade.  Idag gör dom fyra olika cuvéer:  O Bolo (instegsvinet), Louro, As Sortes och Sorte o Soro. På SB finns just nu Louro, men As Sortes brukar dyka upp då och då.

Vinet är gjort på druvan Godello till 94% och resten en skvätt Treixadura. Jäsningen sker på Foudres (3 000 l) av fransk ek. Vinet får ligga till sig på dessa i ytterligare fyra månader innan det buteljeras.

Färgen går i en ljusare halmgul nyans med lite skimrande skira ljusgröna stråk ut mot glaskanten.

I doften hittar vi lime, gula äpplen, aningens fänkål, en svag doft av kastanjeblommor, regnvåta grusgångar samt en liten kryddighet.

I munnen känns en ungdomlig friskhet med tydlig fatkaraktär. Gula äpplen, gula plommon, gula päron, citrus, lite nötter, brynt smör, persika, aprikoser och med en angenäm syra. Det här är riktigt gott. Ett underbart matvin!

Betyg 4

På SB är priset 235 kr. Det verkar finnas flaskor både att beställa hos SB via Internet och att köpa i diverse butiker.

 

2020 Dolcetto Dogliani SanLuigi från Chionetti.

Vi har haft ett septemberväder, som vi nog aldrig upplevt med temperatur som i hela september legat på 25-29 plusgrader. I havet har det varit 21 grader eller t o m högre. 

Är sommaren över? Ja det kan en fråga sig, då vi idag har hällande ösregn och ner mot 20 grader.

Vi väljer lite mer höstliga viner till dagens strimlade biff. Det får bli en Dolcetto. En druva som vi de senaste åren kommit att uppskatta allt mer.

Giuseppe Chionetti köpte 1912 en gård lämplig för vinodling i byn San Luigi i Dogliani och från den stunden har familjen Chionetti varit förknippad med druvan Dolcetto. Från början såldes druvorna till de större tillverkarna, men Quinto Chionetti barnbarn till Giuseppe började sälja vin under egen etikett. Quintos son Andrea utvecklade vingårdens potential och producerade tre cuvéer: San Luigi, Sorì Briccolero och Vigna la Costa. Verksamheten växte och framgångarna med vinerna blev allt större bl a med export till USA. 1988 omkom Andrea och dottern Elena i en bilolycka. Quinto som lämnat över mycket av ansvaret till Andrea får åter ta över ansvaret. 1999 lämnar hustrun Maria sitt arbete på bank och går in i vinverksamheten. 2013 får sonsonen Nicola ansvaret för verksamheten. Familjen Chionetti har sedan 2015 köpt tre olika vinfält i Barolo-området och gör därmed tre olika Barolo:  Parussi, Bussia Vigna Pianpolvere samt Roncaglie.

Totalt äger dom idag 14 ha och producerar runt 85 000 flaskor fördelade på tre Dolcetto, tre Barolo, en vardera av Barbera, Langhe Nebbiolo samt Riesling. Odlingsmetoderna är organisk-biologiska och för detta är dom certifierade.

Det här är ett vin gjort på uteslutande druvan Dolcetto, som vuxit på vinfältet San Luigi. Det har fått jäsa med naturlig jäst på en blandning av ståltankar, cementtankar samt ekfat. Det har sedan fått vila upp sig i några månader på dessa tankar innan det buteljerades. Ingen filtrering.

Färgen går i en mörk rubinröd ton med violetta stråk.

I doften hittar vi en samling bär såväl mörka som lite rödare. Vi noterar små nypor av örter och kryddor. På sluttampen kan vi känna en diskret ton av vildrosor. samt våta granithällar.

I smaken hittar vi körsbär, tranbär, några hallon och några inte fullt mogna viktoriaplommon. Här finns en ordentlig syra och stadiga tanniner, vilka tillsammans ger vinet en ordentlig ryggrad.

Gott idag och kommer så förbli i ett flertal år framöver.

Betyg 4-

Årgång 2021 finns på SB för 219 kr, vilket måste anses som ett hyfsat pris för ett så här bra vin.

70-års firande med champagne, barolo och amarone

 I slutet på augusti fyllde hustrun 70 år. Dagen startade med  "Champagne-frukost" bestående av kex, cremefraiche, lite rödlök och löjrom samt champagne.

2008 Picart-Thiout.

Någon eller några mil nordost om Epernay ligger byn Avenay Val d´Or och det är där Picart-Thiout har sin huvudsakliga verksamhet. Idag är det Francis Picart som har ansvaret. Han tog för några år sedan över ansvaret efter sina föräldrar, som inte sålt champagne under egen etikett utan endast levererat till de större husen. Francis började i liten skala att sälja champagne under eget märke. Succesivt har han utökat den verksamheten så att idag gör han 6 olika cuvéer: en Rosé, en cuvée på en blandning av Pinot Noir och Chardonnay samt fyra olika Blanc de Blancs. Han säljer också till de större husen: druvor direkt efter skörd, stilla viner vintern efter skörd och odegorgerad champagne flera år efter skörd. Hans mål är att öka andelen som säljs under eget märke.

Picart-Thiout äger totalt 6,5 ha i byarna  Avenay Val d'Or, Rates-Mutry och Tours sur Marne;

Det här är en champagne gjord enbart på chardonnay-druvor, som vuxit på vingårdarna Les Fourches (Tours-sur-Marne) och Les Fêteux (Avenay val d´Or). 80% av druvorna har fått jäsa på ståltank och 20% på ekfat, där det också fått vila upp sig i 6 månader innan det tappades på flaska i april 2009. Det degorgerades 7 december 2021, vilket betyder att det fått ligga tolv år på sin jästfällning. Vid degorgeringen fick det en dosage på 6,3 g socker per liter.

En helt fantastisk champagne, som är i ett riktigt bra drickfönster just nu.

I doften hittar vi mogna äpplen, rostat bröd, lite citrus, gula stenfrukter och regnvåta granithällar.

Här finns en del mognadstoner, men med bibehållen friskhet. Mogna gula äpplen, citrus, aprikoser, persikor, bröd, krita, någon liten blommig ton samt aningens, aningens honung i avslutet.

Betyg 5-

Lunchdags tillsammans med båda barnen och deras familjer. Dotterns svärföräldrar från Sardinien var på Sverigebesök och fick uppleva svenskt födelsedagsfirande.

Vi hade beställt räksmörgås de Luxe. Vi drack till detta en champagne från en producent som vi upptäckte förra året och som vi blev djupt imponerade av.

2010 Paul Sugot Grand Cru Blanc de Blanc, Vieilles Vignes, Extra Brut.

Du som vill veta lite mer om Paul Sugot  klickar på den här länken. Jag hyllar där deras årgångslösa Cuveée Brut Grand Cru Vieilles Vignes.

Detta är en Blanc de Blancs dvs endast gjord på gröna druvor, som i det här fallet är Chardonnay, som vuxit på vinstockar som är över hundra år gamla. Det har fått ligga på sin jäst i cirka 12 år innan den degorgerades och fick då en dosage på 2,5 gram per liter. Det gjordes runt 2 200 flaskor av denna Cuvée

En alldeles bedårande champagne. Trots sina 14 år sedan skörd  har den alltjämt en ungdomlig friskhet.

I den komplexa doften hittar vi en hel del gröna äpplen och citrus, men också brynt smör, tropiskla frukter, lite rostat bröd, krita och grusiga trädgårdsgångar.

I gommen är den pigg och frisk med en viss smörighet. Mycket från doften återkommer såsom äpplen, men i munnen drar de mer åt det gula hållet. Fin citrus, surdegsbröd, aprikoser, mango, krita, ostronskal och en viss nötighet.

Betyg 4++

Det här var en av sommarens soligaste och varmaste dagar, så när några av våra bästa vänner dök upp på eftermiddagen hälsade vi dom välkomna med ett glas roséspumante.

2021 Overnight Spumante.

Detta är ett vin gjort på druvan Molinara. Efter pressning av druvorna får musten tillbringa natten tillsammans med skalen. Denna korta macerationen ger vinet den trevliga rosa färgtonen samt bidrar till den charmiga doften och smaken. 

Ett härligt friskt och svalkande rosébubbel, som det är väldigt lätt att tycka om. Det är helt perfekt att servera en sensommardag som denna, där solen skiner och det är vindstilla.

 I både doft och smak kan vi känna smultron, hallon och jordgubbar. Lite citrus, aningens persika, mariekex, någon liten örtighet och unset krita kan vi också notera. I avslutet får vi en hygglig portion blodgrape. En redig törstsläckare!

Betyg 4.

Det bjöds sedan på kaffe och¨småländsk ostkaka från Brostorp. Den enda ostkakan som enligt hustrun är värd namnet.

På kvällen grillade vi entrecôte från Tjolöholm. En fantastisk bit kött från djur som betat på strandängarna där. Ur källaren plockade jag upp en Barolo med lite ålder.

2004 La Rocca e la Pira från Roagna.

Roagna har varit en av mina absoluta favoritproducenter i Piemonte. Barbaresco Pajé med årgång 2003 var en stor favorit hos oss liksom hos väldigt många vinbloggare runt 2010. Nu har priserna skjutit i höjden så att idag hittar jag inga Barolo- eller Barbaresco-viner från Roagna under 1000-lappen.

Roagna äger runt 15 ha vinmarker och 4 ha skog runt byn Castiglione Falletto. Deras vingård Pira har ett syd och sydostligt läge, där toppen Rocche of Castiglione tillsammans med skogspartiet längre ner ger bra förutsättningar och skydd.

Druvorna till det här vinet kommer från mycket gamla vinstockar, där de äldsta planterades 1937.
Jäsningen äger rum på stora träfat. Macerationen varar mellan 80 och 100 dagar. Vinet får ligga till sig i cirka 5-10 år (beroende på årgång) på stora fat av fransk och slavonsk ek.

La Rocca e la Pira är inget annat än ett rent magiskt vin. 20 år har gått sedan druvorna skördades och visst finns här en och annan mognadston, men också en härlig friskhet.

Initialt i doften känner vi jord, höstlöv och läder för att efter en kort stund i glasen låta de röda bären ta över, som i sin tur låter mörka bär bli tydliga. Mycket fascinerande! Vi kan så småningom även notera örter, kryddor, aningens tjära samt violer och rosor. En minst sagt spännande doftutveckling.

I munnen är det röda och mörka bär som samsas om uppmärksamheten. Björnbär, hallon, syrliga jordgubbar, lite cassis, plommon och tranbär. Örter och kryddor dansar runt i bakgrunden. Härliga syra och ett försiktigt tanninbett. De senare har med åren rundats av i kanterna och nu upplever vi dom som tämligen mjuka. I eftersmaken får frukten sällskap av rosor och violer.

Ett majestätiskt vin med stor elegans och hög komplexitet. Just nu är det i ett underbart drickfönster och jag är tveksam om det kan bli så mycket bättre än så här.

Betyg 5

2012 Amarone Riserva Campo del Titari från Brunelli.

Kvällen rundas av med lite ost och det bästa vi vet dvs Brunellis Campo del Titari. Årgång 2012 är alldeles underbar just nu.

Ni som följt bloggen vet att Brunellis viner håller vi högt och att deras Amarone Riserva "Campo del Titari" står särskilt högt i kurs.

Druvblandningen är ungefär den samma år från år. Titari görs på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%). Druvorna kommer från ett och samma vinfält, som ligger cirka 450 m över havet. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats. De torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur. Vinet får därefter mogna under 36 månader på nya ekfat innan de buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden. Årsproduktionen av Titari är dryga 3 000 flaskor.

En sagolikt bra amarone där kraft, intensitet och elegans samspelar på ett sätt som gör oss hänförda. Den söta mörka frukten är lite av vinets signum. Vi noterar söta, mörka körsbär, mogna björnbär, blåa plommon, hallon och några svarta vinbär. Här finns också några små nypor örter och kryddor samt aningens torkad frukt. Bra syra och mjuka tanniner. Eftersmaken är gigantisk med mörk choklad, några droppar espresso, körsbärskärnor och mörk frukt.

En perfekt avslutning på en underbar födelsedag var hustruns omdöme!

Betyg 5-

2018 Barolo, Gheppio

 Ny årgång av Barolo (2018) från Gheppio. Ett projekt i scensatt av Budbreak dvs Pettter och Gabriel Enning. Jag har tidigare skrivit om tankegångarna bakom projektet och också så klart om vinerna. Du som är intresserad klickar på vidstående länkar Gheppio, Langhe Nebbiolo och Barolo 2017.

Druvorna till det här vinet kommer från tre olika byar. Elio Fenocchio i Serralunga d´Alba, Paolo Boffa i La Morra och Monia Rullo i Monforte d´Alba.

Vinet är gjort i kooperativet Terre del Barolos vineri. 20 dagars skalmaceration, jäsning på stålfat och sedan lagring på stora (50 hl) ekfat s k botti.

Vi gillar verkligen det här vinet precis som vi gjorde med årgång 2017. 

Doften börjar lite försiktigt med läder, jord och tobak, men redan efter en kort stund i glasen är det de röda bären som tar över förstärkta med lite örter och kryddor samt några rosor. I bakgrunden noterar vi försiktiga toner av mentol och tjära. Ungt och piggt och på det hela en ganska trevlig doft.

I gommen är det ett friskt och rätt så slankt vin där den rödaktiga frukten i form av tranbär, syrliga jordgubbar och körsbär spelar huvudriollen. Några stänk granatäppeljuice kan vi också notera. Efter hand dyker såväl örter och kryddor som rosor och violer upp. Fin syra och ett stadigt tanningrepp, utan att det senare blir alltför ansträngande, ger vinet en bra karaktär. 

Ett ungt vin med god utvecklingspotential.

Betyg 4

På SB är priset 279 kr, vilket måste anses som ett riktigt hyfsat pris för en god Barolo.

2013 Casa dei Bepi från Viviani

 Vi dricker inte amaroneviner så ofta under sommarmånaderna, men när vädret blir mer höstlikt med regn och storm så kommer suget efter lite Amarone. Så blev det  för några dagar sedan. Det fick bli en av våra favoriter.

Vivianis viner förälskade vi oss redan vid vårt besök där 2008. Det är en producent som Vintankar håller lite extra högt. Vi har besökt dom åtskilliga gånger tillsammans med Club Amarone. Självklart finns dom på den Tio-i-Topp lista som Vintankar upprättade på årets sista dag 2016.

Casa dei Bepi görs på druvorna Corvina Veronese (70%) och Rondinella (30%), som vuxit på kullarna högt upp i Negrar-dalen. Druvorna torkas i tre till fyra månader och får efter vinifieringen tillbringa närmare tre år på 225-liters ekfat s k barriquer. Vi har tidigare druckit och skrivit om 2003, 2004, 2006, 2007, 2009, 2011 och 2015. Det är med andra ord hög tid att vi skriver något om årgång 2013

Vi gör som vanligt och låter vinet få lufta sig runt två timmar på karaff innan vi häller upp i våra glas.

Vi möts av en stor och intensiv doft av mörka körsbär, skogsbär, lite örter och kryddor, aningens torkad frukt samt kakao. Redan i doften anar vi vinets elegans.

Vi smakar på vinet i omgångar av mycket små klunkar. Hela gommen fylls av de underbaraste mörka lite söta körsbären, förstärkta med björnbär, hallon och något vinbär. Här finns finstämda toner av örter och kryddor. Eftersmaken är formidabel. Lång på amaronevis med återkommande söta, mörka körsbären, örter och torkad frukt, men nu tillkommer en läcker fin lite bitter ton av riktigt mörk choklad, några droppar espresso och körsbärskärnor.

Ett helt fantastiskt vin!!

Betyg 5-

Sommarbesök i Hamburgsund med Champagne och Chablis.

Vi har sedan några år tillbaks haft traditionen att besöka våra goda vänner Stig och Anki i Hamburgsund. Vi lyckas mycket ofta pricka en dag som möjliggör en tur på havet med deras segelbåt. I år blev det en av sommarens varmaste och soligaste dagar.

En tur i skärgården. Medhavd fika på en av öarna. Bad i havet. Vad kan vara mer sommar än detta!!

  Vi började kvällens trevligheter med att i kvällssolen inta en läcker löjrom.

Vi drack till detta en champagne som tillhör mina absoluta favoriter alla kategorier. De båda männen i sällskapet hade fyllt 75 år, så det fanns skäl att fira lite ordentligt.

2014 Cuvée L´ancienne från Paul Déthune.

Här används ingen metallgrimma utan istället är det någon form av "snöre". Det finns ett speciellt verktyg, som till viss del påminner om en sax, för att knipsa av "snöret".

Paul Déthune är en av mina favoritodlare. Åtskilliga blogginlägg har det blivit under de fjorton år jag bloggat om vin. Du som vill veta mer om Paul Déthune och deras champagner klickar på denna länk

Cuvée L´Ancienne är en blandning på 50/50 av Pinot Noir och Chardonnay. Druvorna kommer från två av deras allra bästa vingårdslotter. Jäsningen har ägt rum på 205-liters ektunnor, där det också har fått vila upp sig tills dess att det buteljerades

Buteljerad 2015 betyder att druvorna skördats 2014. Den har sedan fått ligga på sin jästfällning fram till juni 2022, då den degorgerades. Det görs runt 1000 flaskor.

Milde Moses vilken dryck!!!

Färgen går i en ljusgul nyans med några lite djupare halmgula stråk.

Doften är mycket frisk med fina gröna äpplen, lite citrus, några rostade nötter, aningens kokos, gula stenfrukter, några vita sommarblommor samt aningens krita och honung. 

I munnen kommer det vi kände i doften tillbaka: Friska gröna äpplen med viss mognad, citrus, rostade mandlar, nougat, brioche, gula plommon, persika samt aningens honung, fläderblommor och kritiga mineraler. 

Ännu ung men riktigt njutbar redan nu.! 

Det är svårt att med ord beskriva denna underbara och komplexa doft- och smakupplevelse, men det här är när champagne är som allra bäst. En salig upplevelse!

Vi bjöds sedan på en förrätt bestående av räkor och havskräftor (naturell). En behöver inte krångla till det. Skaldjur äter jag mer än gärna bara kokta så alla de fina och naturliga dofter och smaker kommer fram. 

Huvudrätten var ett kycklingbröst med kapris och citronsås med färskpotatis (värdarnas egna).

2018 Chablis Premier Cru Mont-de Milieu från Domaine Pinson.

Du som vill veta lite mer om producenten och vad jag tyckt om andra årgångar klickar på den här länken.

Druvorna till det här vinet kommer från vinstockar som är runt 25 år gamla.

90% av vinet har fått jäsa på ståltankar och 10% på ekfat. Vinet har fått vila upp sig i nio månader på gamla ekfat innan det buteljerades.

Gula äpplen, citrus, gula stenfrukter, örter och en finstämd kryddighet är de främsta attributen, vilket vi noterar i såväl doft som smak.

2021 Chablis Premier Cru Montmains från Domaine William Fevre.

Druvan är Chardonnay till 100%. Knappt hälften av druvorna vinifieras på sex år gamla ekfat och resterande på ståltankar. Den delen som jäst på ekfat får vila efter avslutad jäsning tillsammans med sin jästfällning i fyra till sex månader. Därefter blandas och buteljeras vinet.

I den friska doften hittar vi gröna äpplen, lite citrus och såväl steniga som kritiga mineraler. Även smaken har en mycket frisk framtoning. Gröna äpplen, citrus, krita, krusbär och lite fläder.

Vi provade båda dessa viner till förrätten och huvudrätten.

Vi var alla överens om att till förräten gjorde sig William Fevres Cuvée bäst av de två. Det var främst krispigheten, den lite mer stringenta syran och ungdomligheten i vinet som fällde avgörandet.

Till kycklingen tyckte vi Dom Pinson Cuvée gjorde sig bäst. Lite kraftfullare, lite mer örter och mer moget gjorde att det kom mer till sin rätt

Mongarda: 2020 Fermo, 2022 Col Fondo och 2023 Prosecco Superiore Brut

Col Fondo är en dryck som för mig har blivit en stor favorit på sommaren. En liten svagare alkoholstyrka tillsammans med sin klunkbarhet och törstsläckande egenskaper gör att den blivit en återkommande gäst. Vanlig Prosecco har det däremot blivit allt mindre av, men när det blir får det gärna vara någon ur Mongardas portfölj.

Mongarda är ett litet familjeföretag som startade sin verksamhet 1978 när Bruno Tormena beslutade att helhjärtat satsa på vintillverkning. Sonen Martino tog över ansvaret 2011 och följer i faderns fotspår. 

Idag omfattar verksamheten 3 ha skog och 10 ha vinmarker fördelade på sju olika vinfält spridda runt byarna Col San Martino, Farra di Soglio, Miane och Valdobbiadene. Många av vinfälten ligger på väldigt branta sluttningar med gamla vinstockar (de äldsta planterade 1950). I huvudsak är det druvan Glera som odlas, men i små mängder även några lokala druvor såsom Bianchetta, Verdiso, Boschera och Perera.

Ingen konstgödning och inga kemiska bekämpningsmedel och med en inriktning på att bli certifierade som organisk odlare. Från 2015 används endast små mängder koppar ute i vinfälten vid allvarliga angrepp och mycket små mängder sulfiter i vintillverkningen.

I deras portfölj finns sju olika cuvéer varav fyra prosecco. Dom gör dessutom en Col Fondo, en Rosato på druvan Pinot Grigio samt ett stilla vin (Fermo) se nedan

2020 Fermo.

I huvudsak är det här vinet gjort på druvan Glera, men några av de lokala druvorna som nämndes ovan ingår också. Naturlig jäst och jäsning på cementtankar. Vinet har fått också vila upp sig några månader på samma cementtankar innan den buteljeras. Ingen filtrering eller klarning.

Färgen går i en halmgul nyans.

I doften känner vi gula äpplen, några citrusdroppar samt aningens aprikos, honungsmelon och persika.

I munnen känns det mycket friskt. Det börjar med gula äpplen och efterhand ansluter några gröna äpplen. Det tar inte så lång tid innan persikor och aprikoser ger sig tillkänna. I avslutet nås vi av steniga mineraler samt någon sälta.

Ett stilla vin på druvan Glera kan jag inte påminna mig att jag någonsin druckit. Stort blir väl aldrig det här vinet, men inte alls så tokigt.

Betyg 3

2022 Col Fondo. 

Jag skrev ovan att med åren blivit alltmer förtjust i Col Fondo. Friskheten, den lite lägre alkohol och klunkbarheten har tilltalat mig.

Låt mig säga att den Col fondo som Mongarda gör är i all sin enkelhet alldeles enastående.

Glera Colli Trevigiani är gjort mestadels på druvan Glera, men också små mängder av de lokala druvorna som nämnts i ovan. Druvorna kommer från några olika vinfält och de har vuxit på gamla vinstockar. 

Jäsningen sker på ståltank med vildjäst. Buteljering sker i mars när halvmånen infinner sig. En andra jäsning sker på flaskan. Ingen degorgering, ingen dosage och ingen filtrering.

Förslutningen av flaskan är med en s k kronkapsyl

Ett torrt och mycket friskt vin, där det doftar av mogen citrus, nästan övermogna vinteräpplen, fläderblommor, aningens krusbär och regnvåt grusgång.

I munnen känns det mycket friskt och lite törstsläckande. Här finns en härlig citruskompott, mogna vinteräpplen, något päron, persika och nybakat bröd med en liten ton av jäst.

Lättdrucket och vansinnigt gott! Så klart inget stort vin, men i eftermiddagssolen är det få viner som kan mäta sig med den här Col Fondon.

Betyg 4

2023 Prosecco Brut.

Jag tycker många av de Prosecco som en stöter på i Sverige smakar päroncider/päronsplit. Mongardas variant är något helt annat. En av de där varma och soliga dagarna i början på veckan var som gjord för en riktigt torr och törstsläckande Prosecco.

Precis som så många av Mongardas viner är det Glera som är huvuddruva (90%) och med ett tillskott av några mycket lokala druvor såsom Verdiso och Bianchetta. 

Druvorna pressas varsamt och får sedan jäsa på ståltankar. Ingen jäst tillsätt utan endast naturlig används. Musten får sedan mogna på en blandning av stål- och cementtankar. En andra jäsning äger rum på mycket stora fat även kallade "autoclaves". Därefter tappas vinet på flaska.

I doften hittar vi gröna äpplen, lite citrus någon gul stenfrukt, tydliga steniga mineraler som för tankarna daggvåta trädgårdsgångar samt en rejäl omgång vita blommor

Vi smakar och tar omgående till oss den härliga friskheten med syrliga gröna äpplen och en god portion citrus. Vi noterar även aningens päron, persika, gula plommon och en diskret blommighet.

Medellång eftersmak där vi i avslutet får ett härligt grapefruktsbett.

Det är precis så här jag vill ha min prosecco. Friskt och törstsläckande med hög klunkbarhet.

Betyg 4

En låda med två flaskor vardera av ovanstående viner kostar på "Bolaget" 1524 kr. Värt varenda krona!!

Retsina: Nisiotopoula

Så kom då sommaren till slut. En vecka fylld av soliga dagar, salta bad och ljumna kvällar. Vi har ju en faiblesse för att dricka retsina någon av sommarens finaste dagar och minnas de många resor vi en gång gjorde till den grekiska övärlden. Nu är det nog närmare 20 år sedan vi senast gjorde en resa dit.

Vi tillagade en grekisk sallad, där tomater, gurka, sallad och lök komnmer från det egna trädgårdslandet. Tzatziki, bröd och friterad bläckfisk ska så klart också finnas med på tallriken.

Våra goda vänner M och C, som vi en gång reste till den grekiska övärlden med, har forsatt besöka Santorini, Amorgos och andra öar. Vi föräras nästan varje år en flaska retsina av dom. Kvällens flaska fick vi efter förra årets resa. Just den här retsinan skrev jag om för fyra år sedan. Den intresserade klickar på denna länk och läser

Ett relativt ungt företag som startade år 2000 med att göra lite olika spritdrycker, men 2013 började vintillverkningen. Vineriet ligger i Katapola. Sju olika cuvéer visar deras hemsida: ett orange vin på druvan Assyrtiko, ett vitt på druvan Savatiano, ett rött vin på druvorna Assyrtiko och Amorgiano (Mandilaria), ett sött rött vin på soltorkade druvor (samma som i det röda), ett rosévin samt ett Retsinavin.
Dom arbetar efter organisk-biologiska odlingsprinciper och alla deras viner är ekologiskt certifierade.

Vi dricker deras Retsina. Vinet är gjort på druvan Savatiano. Det är en grön druva och enligt Wikipedia en av de mest odlade i Grekland. Den används till vita viner och i väldigt hög utsträckning till att göra just retsina-viner.

Vinet har fått jäsa på ståltankar och under jäsningen tillsattes lite kåda från Alleppotallen.

Färgen går i en lite mörkare halmgul nyans.

Den typiska doften av kåda möter oss omgående, så ingen tvekan råder om att det är Retsina vi har i glasen, men med detta sagt är kvällens Retsina inte alls lika "rå" som den du serveras på vanliga tavernor. Jag vill påstå att vår "Amorgosvariant" är betydligt elegantare med sina dofter av gul/gröna äpplen, citrus, örter och pinjeträd samt en liten blommig ton i avslutet.

Vi smakar och mycket av det vi kände i doften går igen i smaken: gula och gröna äpplen,citrus, örter och pinjeträd även en viss blommighet samt krita och aningens sälta i avslutet noteras.

Mycket frisk och faktiskt riktigt törstsläckande.

Något betyg sätter jag inte då Retsina går i en egen klass. Detta är dock en av de bästa retsinor vi druckit.