måndag 16 december 2024

2015 San Fereolo (Dolcetto)

Vi fortsätter vår botanisering bland viner gjorda på druvan Dolcetto. Den här gången kommer vi till en Dolcetto, som har några år på nacken. Dolcetto är ofta en druva som ska drickas ung, men det är också spännande att se vad som händer när den får lite ålder. 

Dolcetto är en druva som främst odlas i Piemonte. Den mognar tidigt och trivs därför bäst i lite svalare norrlägen. Jag kan tycka att den kommit lite i skymundan för Barbera och inte minst Nebbiolo. Jag vill därför uppmärksamma den lite mer, då jag tycker den är väldigt underskattad. Den passar också mycket bra till många rätter som vi betecknar som husmanskost.
Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: 
Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Hittils har vi provat: 

Bakom producenten San Fereolo står Nicoletta Bocca. Hon köpte 1992 en gammal vingård på 12 ha belägen mellan Dogliani och Monforte d´Alba. I anslutning till gården ligger en gammal barock-kyrka som heter San Fereolo och därmed var namnet på vingården givet.  
2004 fick hon sin  biodynamiska certifiering och hon är en del av Vinnatur-rörelsen. 

Dolcetto är huvuddruvan och den gör dom tre olika viner på. Austri är deras Barbera men vissa år tillsätter dom en liten andel Nebbiolo. En Langhe Nebbiolo finns också i portföljen samt ett vitt vin på druvorna på Riesling och Gewurtztraminer.
Har jag förstått saken rätt var hennes Dolcetto den första som belönades med tre glas av Gambero Rosso.

Deras flaggskepp är San Fereolo. Ett vin gjort uteslutande på druvan Dolcetto, som kommer från vinstockar som är mellan 45 och 75 år gamla. Vinfälten är belägna på 400-500 m ö h.  Naturligtvis skördas allt för hand. Druvklasarna avstjälkas och pressas försiktigt. Jäsningen sker med naturlig jäst och äger rum på ekfat. Vinet får ligga till sig på 7-40 hektoliter stora ekfat i drygt 6 månader innan det buteljeras.
San Fereolo har jag druckit tidigare och då har det varit årgångarna:  2007, 2008, 2013 och 2015
 Klicka på resp årtal så får du mina tankar. 

Jag drack för några år sedan Dolcetton "1593" i årgång 2006. En Dolcetto som fått tillbringa bortåt fyra år på ekfat. Visst är den bra, men tycker inte att den lite längre eklagringen egentligen tillför något. Jag föredrar hennes San Fereolo.

Å visst är det ett underbart vin. Mina förväntningar på San Fereolo är alltid höga och den infrias med råge.

Trots sina nio år från skörd är doften pigg och frisk. Initialt hittar vi läder och jord, men den mörka frukten tar snabbt över,  förstärkt med kryddor, nypon och några svarta oliver. Aningens kakao och vanilj kan vi också ana oss till.

I munnen känns det slankt med mörka körsbär, blåa plommon och björnbär som dominerar våra smakintryck. Några nypor örter tillsammans med ett tydligt inslag av örter och kryddor bygger på den läckra smaken. Trevlig syra och lättsamma tanniner ger vinet en bra karaktär. Eftersmaken är medellång och där tillkommer körsbärskärnor, aningens violer och rosor samt en lite ljusare rödaktig frukt.

Betyg 4
På SB har det bytt årgång till 2017. Priset nu är 299 kr. Det verkar finnas i ett flertal butiker, men slut som on-line försäljning. Dock ska det komma in fler 17 december.


torsdag 12 december 2024

Billecart-Salmom Brut Nature

Vi invigde advent 2024 med att förgylla tillvaron med lite bubbel.

Maison Billecart-Salmon grundades 1818. Det var då som Nicolas Francois Billecart gifte sig med Elisabeth Salmon. Vingården ligger i den lilla byn Mareuil-sur-Aÿ cirka 7-8 km öster om Epernay. Det är fortfarande ett familjeföretag, där det idag är den 7:e generationen som styr över verksamheten. Idag omfattar verksamheten 100 ha som dom själva äger samt ytterligare lika mycket som dom köper från kontrakterade odlare. Från totalt 40 olika crus skapar dom sina cuvéer. Alla från Premier- eller Grand Cru-lägen. 
Deras portfölj består av 6 Non Vintage Cuvéer, en "vanlig" vintage, en champagne på Pinot Meunier med namnet Les Rendez-vous de Billecart-Salmon, en årgångsrosé Elisabeth Salmon, en Brut Millésime Cuvée Nicolas Francois samt en Blanc de Noirs med namnet Le Clos Saint-Hilaire med druvor från den en hektar stora vingården med samma namn.
Noterbart är att när Rickard Juhlin 1999 skulle utse "The champagne of the Millenium", så hamnade Billecart-Salmon som etta med årgången 1959 och tvåa med årgången 1961.

Min erfarenhet av Billecart-Salmons champagner är begränsad. Jag har druckit och skrivit om:

Den här är gjord på en blandning av Pinot Meunier (40%), Pinot Noir (30%) och Chardonnay(30%). 
Druvorna har fått jäsa på stålfat.
Runt 48 månader har den fått ligga på sin jästfällning innan den degorgerades. Brut Nature betyder att ingen dosage (socker) har tillsatts. Den är gjord på en blandning från tre årgångar. Runt 50-60 % är reservvin, men jag har inte kunnat hitta vilka årgångar som ingår eller när den degorgerades. Jag köpte den på Systembolaget på sensommaren 2020.

Färgen går i en blek guldgul nyans. 

I doften känner vi gröna äpplen, citrus, brioche, ostronskal, våta granithällar samt aningens sommarblommor. Efter en stund i glasen dyker även lite tropiska frukter och krusbär upp. En underbar doft!

En härligt frisk och upplyftande champagne, där äventyret i gommen börjar med en samling äpplen. Främst gröna men även några röda och gula. Den friska lättsamma syran för mina tankar till röda äpplen, inte helt mogna, av typen Cox Pomona. Här finns ett tydligt inslag av citrus, som påmnner mig om blodgrape och grillad citron. Vi noterar även persika, aprikoser och krusbär. Aningens bröd, krita, steniga mineraler samt lite nötter ger sig tillkänna i eftersmaken. I avslutet noteras även en diskret ton av honung.

Det här är gott! Väldigt gott.

Betyg 4+
Priset på SB var när jag 2020 köpte den här flaskan 499 kr. Idag är priset 569 kr.



n


söndag 8 december 2024

2021 Amalia Dolcetto d´Alba från Amalia Cascina in Langa

 Vi fortsätter vår botanisering bland viner gjorda på druvan Dolcetto.

Detta är en druva som främst odlas i Piemonte. Den mognar tidigt och trivs därför bäst i lite svalare norrlägen. Jag kan tycka att den kommit lite i skymundan för Barbera och inte minst Nebbiolo. Jag vill därför uppmärksamma den lite mer, då jag tycker den är väldigt underskattad. Den passar också mycket bra till många rätter som vi betecknar som husmanskost.

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: 
Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Hittils har vi provat: 

Turen har nu kommit till en Dolcetto som hyllades av Tobias Bexter i FB-gruppen Vin

Producent är Cascina Amalia vars verksamhet ligger i Monforte d´Alba inte så långt från byn Barolo i Piemonte. Detta är ett ganska så ungt vinföretag, som drog igång verksamheten 2003, då familjen Boffa köpte en vingård i området. De närmaste åren köpte de även vinfält i de prestigefyllda områdena Bussia och Le Coste di Monforte samt byggde ett nytt vineri. 
2007 tog Paolo Boffa över ansvaret för verksamheten, som idag omfattar 7 ha vinfält. Odlingarna sköts efter organiska odlingsprinciper och blev 2022 certifierade för detta. 
I deras portfölj ingår tre Barolo, en Langhe Nebbiolo, två Barbera, en Dolcetto samt ett vitt vin på druvan Rossese.

Av vinets namn framgår att det är gjort på druvan Dolcetto. Det kommer från vinfältet "Sant Anna" beläget på 450 m ö h och en jordmån på främst lera och kalksten. Druvstockarna är dryga 50 år gamla. 
Druvorna skördas för hand och skickas omgående för vinifiering. Det får efter 6-8 dagars maceration jäsa på ståltankar. Det får sedan vila upp sig i 6-8 månader på stålfat innan det buteljeras. 

Färgen går i en lite mörkare rubinröd nyans.

I doften hittar vi samling mörka bär, några små nypor örter och ännu mindre, men ändå en rätt tydlig ton, av våt jord. 
Munkänslan är  frisk, slank och lite stram. Här finns gott om mörka körsbär, blåbär och blåa plommon. Det finns också ett litet, litet ljusare inslag som för våra tankar till skogshallon. Aningens örter och kryddor (svartpeppar) och unset av svart te kan vi också notera. Vinet har en trevlig syra och  tanninerna är väluppfostrade vilket ger vinet en god karaktär.
Betyg 4
Javisst tusan är det här gott och jag kan addera ännu en riktigt bra Dolcetto till min favvolista.

På SB är priset 198 kr. Jag dricker det här vinet med stor glädje och kan konstatera att det går alldeles utmärkt att hitta bra viner under tvåhundringen.




torsdag 5 december 2024

2021 Dolcetto, Elio Sandri

Vi fortsätter med vårt miniprojekt att titta lite närmare på viner gjorda på druvan Dolcetto. Detta är en druva som främst odlas i Piemonte. Den mognar tidigt och trivs därför bäst i lite svalare norrlägen. Jag kan tycka att den kommit lite i skymundan för Barbera och inte minst Nebbiolo. Jag vill därför uppmärksamma den lite mer, då jag tycker den är väldigt underskattad. Den är också ett väldigt bra vin till många rätter som vi betecknar som husmanskost.

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: 
Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Hittils har vi provat: 

Nu har det blivit dags för en Dolcetto som blev en ögonöppnare för mig för kanske ett decennium sedan.

Producent är Cascina Disa, bakom den står idag Elio Sandri . Vi befinner oss i utkanten av Monforte d´Alba i Perno-området. Det här är historisk mark, här har det gjorts vin i flera sekler. På 1400-talet låg här ett kloster som bl a ägnade sig åt vinframställning.
1965 köptes egendomen av Elios pappa, sedan 2000 är det Elio som ansvarar för verksamheten. Vingården är på ca 7 ha. Han arbetar med stora gamla ekfat, en naturlig jäsningsprocess, bekämpningsmedel är bannlysta istället slås gräset mellan rankorna två ggr per år. Det är m a o bra nära det vi kallar organisk odling. Han är inte intresserad av att få verksamheten certifierad.
Idag gör han en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Nebbiolo, en Langhe Rosso och en Barolo (Riserva).

Druvorna till Dolcetto planterades 1977. Vinifieringen har ägt rum på ståltankar.

Vinet öppnar upp med toner av läder, jord och aningens höstlöv, men det står inte långt på innan doften av körsbär och nypon tränger sig på. Efterhand tillkommer lite örter och kryddor, men även ett inslag av rosor. Sist men inte minst finns här också spår av både krita och våta stenar.

I munnen är det ett hyfsat slankt vin med viss stramhet. Smaken av bär dominerar med körsbär, hallon, plommon, tranbär och några syrliga jordgubbar som främsta markörer. Precis som med doften så tillkommer, några små nypor örter och kryddor samt nypon.

Här finns en trevlig och bra syra. Tanninerna är på plats och nafsar på ett tilltalande sätt i munhålan. Eftersmaken är medellång och med en liten bitterhet som får oss att tänka på körsbärskärnor och espresso.

Ja det här är strålande gott. En stark kandidat att utnämnas till årets Dolcetto.
Betyg 4+
Jag betalade 199 kr när jag köpte det här i höstas på SB. Just nu verkar det vara slutsålt. Jag har druckit åtskilliga årgångar av detta och varje årgång har varit fantastisk, så det är bara att invänta när årgång 2022 lanseras.



måndag 2 december 2024

Campo del Maestro 2014, 2015, 2016 och 2021

Campo del Maestro firar 10 år!! Familjen Brunelli satte ihop ett erbjudande, där möjlighet fanns att köpa ett paket med de sex första årgångarna. Ett erbjudande som var omöjligt för mig att motstå, så jag nappade så klart på det. Årgångarna jag fick var 2014,2015,2016,2017,2018 och 2019. I förra veckan samlades vi dvs tre par hängivna Valpolicella-fantaster. Vi valde att testa de tre äldsta årgångarna och ställde dessa mot årgång 2021.

Campo del Maestro är ett vin gjort på druvmixen 40 % corvina veronese, 20 % oseleta, 5 % rondinella, 5 % negrara, 10 % corvinone, 5 % croatina, 5 % forselina, 5 % dindarella och 10 % cabernet franc. 
Vinfältet där druvorna vuxit ligga runt 220 m ö h och jordmånen består av vit kalksten och märgel. En av byns lärare har ägt och tagit hand om det här vinfältet i väldigt massa år. När han inte längre orkade ta hand om vinfältet fick Luigi Brunelli möjligheten att bli ansvarig. 
Det blev lite tester och Luigi landade i att göra ett vin på dessa nio druvor, som görs på samma vis som amarone görs.
Druvorna skördades i slutet på september och har sedan fått torka i cirka 4 månader. I februari pressas druvorna varsamt och jäsningsproceduren tar sin början. Det har sedan fått mogna i 22 månader på franska barriquer (225-liters ekfat). 


Jag häller upp vinerna i fyra glas, där jag är den ende som vet vilken årgång som är i respektive glas.

Samtliga prickar rätt på vilket glas som har det äldsta vinet och på vilket glas som har det yngsta. Fem av sex har årgång 2015 som sin favorit. Årgång 2021 får en röst.

Några korta ord om varje årgång.

Årgång 2014.
Ett moget vin. Det klart mest mogna. Det har fortfarande en bra friskhet, men tydligt på väg att nå sin topp. Det här vinet tror jag inte kommer att utvecklas mer och kan om något år gå över toppen. Mitt råd drick det här under nästa år (2025). 
Mogna mörka bär främst mörka, lite söta körsbär, hallon och något svart vinbär. Här finns en fin samling örter och kryddor. Tannirna har med åren blivit nästan sammetslena. I eftersmaken mera körsbär, mörk choklad och några droppar espresso.
Betyg 4++

Årgång 2015.
Ett underbart vin som just nu är i skärningspunkten mellan ungdomlighet och begynnande mognadstoner. 
Vi möts av en stor doft som initialt visar upp toner av jord, höstlöv och läder, men som  rätt omgående kommer att domineras av en ljuvlig mörk frisk doft. Örter och kryddor visar upp sig i små väl avvägda doser. Aningens hemkola kan vi också skönja.
Smaken är formidabel. Mörka körsbär, hallon, några svarta vinbär och inte minst solmogna björnbär bildar tillsammans med örter och kryddor ett fundament av "så här ska ett vin smaka". Eftersmaken är riktigt lång med mera mörk frukt, örter och kryddor, men här tillkommmer mörk choklad och körsbärskärnor. En härlig syra som tillsammans med mjuka, lite smånafsande tanniner bildar det där motståndet jag så mycket uppskattar.
Årgång 2015 är ännu inte fullmogen. Så jättemycket utveckling tror jag inte det finns att vänta på, men det kommer att vara så här lysande bra i åtskilliga år till. Så den lycklige som har några flaskor behöver inte ha bråttom.
Betyg  5-

Årgång 2016.
Precis som när jag jämförde årgångarna 2015 och 2016 för snart sex år sedan har årgång 2016 en något ljusare frukt. Jag kan också notera att årgång 2016 utvecklas betydligt långsammare än 2015. Det känns fortfarande som ett ungdomligt vin. Framförallt smakerna har inte riktigt hunnit fölösas med andra ord är de lite mer återhållsamma och inte fulltutvecklade. Ännu! 
Årgång 2016 är väldigt bra redan nu, men jag är övertygad att här väntar en angenäm utveckling. Både syran och tanninerna tar mer för sig i årgång 2016. Eftersmaken är visserligen lång, men lite mer försiktig. Ge det ytterligare ett kanske två år och det närmar sig sin topp.
Betyg 4+

Årgång 2021.
Ett ungt vin, som de närmaste åren  kommer att utvecklas väldigt fint. Med detta sagt så dricks det väldigt bra redan nu. Det känns rätt så kraftigt och ganska så fylligt. Det har en underbar friskhet i såväl doft som smak. Det första vi noterar är läder, jord och höstlöv. Dessa dröjer sig kvar en längre stund än vad de gjorde i de äldre vinerna. Efter en stund i glaset är det den mörka frukten i form av mörka körsbär, björnbär, hallon, plommon och en svartvinbärskyss som dominerar i såväl doft som smak. Örter och kryddor tillkommer efter hand. 
En bra syra. Tanninerna tar för sig lite mer i årgång 2021. Det senare beror säkert på att vinet är så här ungt (släpptes i våras). I eftersmaken kommer mer mörk frukt, örter och kryddor, men också aningens gräs (cabernet franc bidrar). Aningens vanilj, mörk choklad och körsbärskärnor dyker också upp. 

Det har gått sex månader sedan jag drack den här årgången för allra första gången. Visst har det utvecklas i en riktning jag gillar. Ytterligare sex månader och det kommer att vara ett grymt bra vin.
Betyg 4+

Summering.
Campo del Maestro är ett fantastiskt vin. Ett litet mästerverks signerat Luigi Brunelli.
Samtliga årgångar vi drack var enastående bra. Verkligen ett pålitligt vin.
Äldsta årgången är tio år och är helt på topp. Det är också den enda som känns fullmogen.

Priset på SB är 291 kr och det är få viner i den här prisklassen som kan matcha Campo del Maestro!
Just nu verkar det vara slutsålt på SB. Årgång 2022 kommer att lanseras under våren 2025, vilket vi ser fram emot.

lördag 16 november 2024

2012 Brut Blanc de Blancs från Castelger

I fredags blev det en måltid med havskräftor och krabbklor. Vi valde att till detta dricka champagne från en liten producent, som vi kom i kontakt med tack vare fanwine.se

Champagne Castelger är beläget i den lilla byn Vauciennes någon mil väster om Epernay. Verksamheten drivs idag av familjen Lourdez med mamma Florence i spetsen. Familjen har odlat champagne i fem generationer sedan mitten på 1800-talet. Dom äger 9 ha, där det odlas Chardonnay (44%), Pinot Noir (10%) och Pinot Meunier(46%).

Vi har tidigare skrivit om några halvflaskor vi drack för snart två år sedan. Klicka på länken så får du våra tankar om dessa.

I deras portfölj hittar jag nio olika Cuvéer. Allt från rena chardonnayer till rena pinot noirer och däremellan roséer och några blandningar.
Vi dricker den här kvällen en champagne uteslutande gjord på druvan Chardonnay och på druvor skördade 2012. En årgångschampagne med andra ord. 
Det har varit nästan omöjligt att på internet hitta fakta om vinet, men någon har skrivit att det var nydegorgerat 2018, vilket borde betyda att det fått ligga 4-5 år på sin jästfällning. Dosagen lär ligga på 7-8 gr.
Färgen går i en intensiv gulaktig nyans. 
I den friska doften hittar vi mogna äpplen (mer gula än gröna), lite citrus, några gula stenfrukter, en viss brödaktig ton samt aningens honung och en ton av krita. En riktigt trevlig och angenäm doft.
I gommen växer den ytterligare och överraskar oss på ett positivt sätt med sin friska smak samtidigt noterar vi en del begynnande mognadstoner. 
En tydlig smak av äpplen som känns mer gula än gröna (precis som i doften). En lättsam citrussamling ger sig också tillkänna. De gula stenfrukterna påminner oss om persika, gula plommon och aningens aprikos. En liten brödighet, krita, ostronskal samt en pikant kryddighet hittar vi också i den komplexa smaken. Det här är gott som tusan och jag hade gärna haft ett gäng i källaren, men det här är sista flaskan.
Betyg 5-
Knappa fyra hundra kronor betalade vi och det måste bli en fyndstämpel på detta!


tisdag 12 november 2024

2015 Le Vieux Donjon. En underbar Chateauneuf-du-Pape.

 I söndags hade hustrun gjort en lammfärsrätt. Jag hade plockat upp en flaska Ch9dP ur källaren från en av våra favoritproducenter. Det blev en riktigt anständig söndagsmåltid.

Just Le Vieux Donjon har vi ett särskilt gott öga till. Det är en Ch9dP som vi druckit flera årgångar av. Vad vi tyckt om dessa kan du läsa här: 200920102012, 2013 och 2014.

Nu är det dags att testa 2015. Nio år efter skörd borde betyda att det bjuder upp.

Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällaren ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till negocianter. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault. En stor andel av druvmaterialet avstjälkas före pressning. Hur stor andel är beroende på årgång. Mourvedre vinifieras för sig medan de övriga druvorna vinifieras tillsammans. Jäsningen äger rum på traditionella fyrkantiga, röda cementbehållare. Vinet lagras sedan i 18 månader innan det buteljeras. 80% gör detta på Foudres (dvs stora ekfat) och resten på cementtankar.

Dom gör också en vit Chateauneuf-du-Pape, som är gjord på lika delar Roussanne och Clairette. Det är ett vin jag aldrig smakat.

Visst är det fascinerande med en producent som satsar allt på en enda cuvée istället för att göra som de flesta andra och ha ett instegsvin och ett prestigevin och kanske ännu fler cuvéer däremellan.

Doften börjar lite försiktigt med läder och jord, men ju längre tid i glasen desto fler doftnyanser kan vi känna. De komplexa tonerna av frukt och bär parad med några nypor läckra örter och kryddor är det som vi placerar på första plats, men också den fina tonen av pinjeskog tar vi till oss. I betydligt mindre omfattning, men ändå närvarande är de små insticken av kakao, lakrits och järnfilspån.

Doften i all ära, men det är i gommen det här växer till något stort. Den mörka frukten bestående av mogna björnbär, några körsbär, hallon och blåbär tillsammans med något instick av syrliga jorgubbar bildar en elegant och komplex smakpalett. De provencalska kryddorna och örterna tar tydlig plats. Bra syra och tanniner som mjuknat utan att vinet för den skull känns mesigt. Lång och nästan magisk eftersmak där den mörka frukten och örterna nu får sällskapa med aningens lakrits, mörk choklad och unset espresso. Ja det här är riktigt gott.
Betyg 5-
Inköptes någon gång under 2018 på SB för 349 kr. Idag kostar årgång 2020 539 kr och årgång 2022 499 kr.

torsdag 7 november 2024

2009 Vigna Rocche dell´Annunziata från Erbaluna

Jag träffade på hösten 2017 Andrea och Monica Oberto från den lilla vinproducenten Erbaluna. Det var i Köpenhamn hos vår favorithandlare Cibi e Vini. Det blev en mycket minnesvärd stund med fantastiska viner. Jag skrev om besöket här.


 Azienda Agricola Erbaluna ligger precis i utkanten av byn La Morra i Piemonte. Vi befinner oss ca 50 km sydost om Turin. Här har det bedrivits vinodling i en väldigt massa år, men sedan 1958 har dom gjort vin under eget namn. Idag bedrivs en småskalig ekocertifierad (organisk/biologisk) vinproduktion. Runt 15 ha vinmarker förfogar dom över. I deras portfölj finns 4 Barolos, 2 Barbera, en Langhe Nebbioilo, en Dolcetto samt en Erbaluna Rosso


Här är det Nebbiolo till hundra procent. Druvorna kommer från deras bästa vingårdsläge Rocche dell`Annunziata. En vingård som med väldigt gott ryckte. Den är belägen på 260-300 m ö h och med en jordmån av kalksten, lera och ett övre skick av sand. Druvorna skördades för hand under den andra veckan i oktober. Vinet har fått jäsa på ståltankar och sedan fått mogna i cirka två år på 30-33 hl stora ekfat.  
Det här är en Barolo som jag hyllat tidigare bl a årgångarna  2008, 2010 och 2013


En alldeles enastående Barolo, som nu är i en underbar drickfas.
Färgen går i en djup rubinröd ton med några tegelbruna stråk.

Inledningsvis bjuder doften på försiktiga toner av läder, tobak och jord, men det tar inte lång stund innan det är de röda bären som tar över. Några enstaka mörkare bär tycker vi oss ana. Här finns också några små nypor örter, kryddor och nypon samt aningens violer och rosor.

Vi tar den första klunken och konstaterar att dett är ett sagolikt gott vin, som just nu är i en perfekt drickfas med några försiktiga mognadstoner. Precis som vi vill ha vår Barolo.
De röda bären påminner oss om  röda körsbär, syrliga jordgubbar, hallon, tranbär och några röda vinbär. Lite örter och kryddor, med betoningen på lite, närvarar. Här finns också aningens nypon. Fin syra och tanniner som med åren slipat sina kanter så att idag upplever vi dom mjuka, men ändå tydliga. I eftersmaken någon knivsudd kaffe och kakao som samspelar fint med de röda bären. 

Det finns en harmoni och balans i vinet som tillsamans med smakerna gör det här till en alldeles lysande Barolo.
Betyg 5-
Inköpt i Danmark hos Cibi e Vini på hösten 2017, då svenska kronan stod i kursen 1,25. Vi betalade 275 DKK.



onsdag 6 november 2024

2021 Dolcetto d´Alba "Pian delle Masche", Crissante Alessandria

Dolcetto är en druva, som jag med åren alltmer kommit att uppskatta. Jag köpte nyligen ett par olika varianter, som jag den närmaste tiden kommer att avnjuta. Vi startar detta miniprojekt med en Dolcetto från en producent som är en helt ny bekantskap för oss. 

I området Santa Maria i La Morra ligger byn Roggeri. Här har familjen Alessandria gjort vin sedan 1958 när Crissante och hans fru Teresa valde att börja vinifierade de druvor familjen tidigare sålt. Från början gjorde man, traditionsenligt, en blend av de två ”cru”-erna man hade i sina ägor; Roggeri och Capalot. Åren gick, arealen ökade så sakteligen och på 80-talet började man att vinifiera och buteljera de två vingårdarna separat. 2007 började man även att buteljera vin från vingården Galina som ligger mellan Roggeri och Capalot. Vineriet moderniserades och man inhandlade fler fat för att uppnå en perfekt blandning mellan barriquer, medelstora fat och stora botti. Idag drivs Crissante Alessandria av tredje generationens vinmakare, bröderna Alberto och Luca, som fortsätter familjens tradition att göra uttrycksfulla viner med stort djup. Man äger ca sex hektar vinmark plus fem hektar med hasselnötsodlingar. Förutom Barolo från vingårdarna Roggeri, Capalot och Galina gör man en Barolo ”normale” samt vinet Barolo Mac Magnum som görs från plotten La Punta i Capalot från 55-åriga stockar. Druvorna till detta vin skördas sent, selekteras druva för druva och lagras i minst två år i nya 300-liters fat för att sedan buteljeras enbart på magnumflaskor. Man gör även en Langhe Nebbiolo, två Barbera-viner, en Dolcetto samt rosé, Barolo Chinato och grappa. 
Källa: Budbreaks hemsida.

Kvällens vin är som namnet indikerar gjort uteslutande på Dolcetto. Druvorna har vuxit på ett vinfält som är 0,2 ha stort och som planterades 1968. Det ligger 300-350 m ö h i La Morra. Druvorna skördades i september och vinifierades omdelebart. Druvorna pressades och fick jäsa tillsammans med skalen under sju dagar. Det har sedan lagrats på ståltankarna till april-maj året efter skörd, då det buteljerades.

Färgen går i en rubinröd nyans med några violetta stråk.

I doften hittar vi röda bär, någon liten kryddighet, aningens nygrusad trädgårdsgång samt små doftpustar av violer och rosor.

Ett friskt och slankt vin med viss stramhet och där mogna körsbär, tranbär röda vinbär och något lingon tar kommandot i gommen. Vi kan också känna några små nypor örter och kryddor. I eftersmaken tillkommer aningens rosor och violer. En fin syra och lättsama tanniner gör att vinet känns klart för att drickas redan nu. Visst känns det ungt, men det är också så att det lever på den här lite ungdomliga charmen. Ett ungt vin som ska drickas ungt gärna inom tre till fyra år.

Vi gillar det här och dricker det gärna igen. 
Betyg 4-
På SB kostar det 199 kr och säljs endast i kolli om 6 flaskor.



torsdag 31 oktober 2024

Ästad Vingård. Spa och restaurang Äng.

Tillsammans med vännerna S och A besökte vi Ästad Vingård för snart tre år sedan. Det resulterade i en hyllning på bloggen, som du kan läsa här. För ett par veckor sedan var det dags för ett återbesök. Den här gången hoppade vi över vingårdsvandringen. Vi ägnade oss istället åt en rejäl omgång i deras fantastiska Spa. Det blev också en magisk kväll i den makalösa restaurangen Äng, som sedan vi senast var där flyttat in i nya lokaler. 

Det blev nästan två timmar i deras Spa. Det finns en uppsjö av olika bastubad med dofter, ljud och ljus, som stimulerar sinnena. Mest spekulär är nog deras Undervattenbastu. Några olika pooler från 39-gradigt vatten till klara källvattensjöar. 
Halvvägs in i vår "resa" tog vi ett glas moussernade vin. Så klart valde vi deras eget "Pengakullen", som görs på druvan Solaris. Friskt, fina små bubblor, bra syra och fläder, gröna äpplen, päron, lite citrus samt steniga mineraler.  Inte alls så tokigt.

Vi hann med en kortare vila innan det stora matäventyret började. Två dagar innan besöket hörde restaurangen av sig och tillsammans bestämde vi vilka viner vi önskade, då vi avstod deras vinmeny.

Vi startade kvällen med champagne. 


Nature Terroir Histoires H1VIII, André Heucq. 
Detta är en champagne gjord på druvorna Meunier (70%) och Pinot Noir (30%), som vuxit på 40 år gamla vinstockar  på vinfält i Cuises, Jonquery och Olizy i Vallée de la Marne. Biodynamiskt odlade. Druvorna skördades 2008 och fick sedan ligga på ekfat i ett år innan det buteljerades. Därefter har det fått tillbringa drygt 10 år på sin jästfällning innan det degorgerades 2022. Detta är en "Brut Nature", vilket betyder att det inte fick någon sockerdosage. 
I doft och smak hittar vi äpplen, päron, citrus, en del bröd, gula stenfrukter, nötter och aningens honung.
Vansinnigt gott!! En stort djup och elegans i såväl doft som smak.

Cuvée 72 Extra Brut, Bruno Paillard.
Den här champagnen är gjord på druvorna Pinot Noir (45%), Chardonnay (33%) och Pinot Meunier (22%). Basåret är 2016. Runt 20% har fått jäsa på ekfat och sedan har det tillsatts rervvin från 30 årgångar. Det äldsta är från 1985. Det har sedan fått ligga på sin jästfällning innan det degorgerades i mars 2020. Det är en Extra Brut så dosagen är mellan 0-6g beroende på basårgången. Det får vila ytterligare 36 månader innan det är moget för marknaden. 36 månader på sin jästfällning plus 36 månader efter degorgeringen blir 72 månader och därav namnet Cuvée 72.
Citrus, äpplen, en finstämd blommighet, havtorn, någon liten kryddighet, lite torkade frukter och aningens honung hittar vi i både doft och smak. Riktigt gott.


Vi serverades till champagnen några läckerheter. Smakerna rent magiska. Val av serveringsfat tillsammans med maten blir en gudasyn för ögat. Alla sinnen ska stimuleras!
- Morot från Tångagård. Löjrom från Bottenviken.
- Kungskrabba från Nordnorge.
- Svamp från Hakaslätt. Tryffel.
- Räka från Västkusten. Caviar från Rossini.
- Brännässla från Ästad. Grön chili från Varberg.
-Grönt från Trädgården. Broccoli från Okome.

Nu var det dags för vårt vita vin. Vi hade önskat oss en chablis med lite ålder.

2011 Les Preuses, Chablis Grand Cru, Clotilde Davenne.
Clotilde Davenne var under 17 år ansvarig för vinmakeriet på den hyfsat stora vinproducenten Jean-Marc Brocard. 2004 öppnade hon eget och har sedan dess sin egna verksamhet på egendomen Les Temps Perdus  i byn Prehy i den södra delen av Chablis. Verksamheten är ekologiskt certifierad från och med skörden 2011. 
Hon förfogar nu över 30 ha små vinfält i Saint Bris, Chablis och Irancy. 
Väl värt att notera är också  att hennes viner aldrig vinifieras eller lagras på ekfat.


Ett alldeles underbart vin med tydliga mognadstoner. Doften är frisk med mogna äpplen som känns mer gula än gröna. Det finns gott om gula stenfrukter och väldigt tydliga toner av snäckskal och våta granithällar.
Det vi hittade i doften kommer igen i munnen. Mogen frukt av såväl äpplen som gula stenfrukter. En tydlig mineralkaraktär av sten och krita. Aningens citrus. Några florala inslag. En vital och pigg syra. Så gott!!

Vi fortsätter att ösa superlativer över maten, uppläggningen och val av serveringsfat. Så gott och så vackert!
-Tomat från Kärrets Grönsaker. Blommor från trädgården.
- Kammusla från Fröya. Tomat från Okome.
- Havskräfta från Bua. Solaris från Ästad.
- Blåmussla från Orust.

Nu dags för röd Bourgogne.

2019 Monthélie-Les Duresses Premier Cru, Domaine des Comtes Lafon.
Deras historia i vinbraschen går tillbaks till slutet på 1800-talet. De var också en av de första i Bourgogne att ställa om till biodynamiska odlingsmetoder, vilket ägde rum i mitten på 1990-talet. Idag är det fortfarande ett familjeföretag som leds av Léa Lafon och Pierre Lafon.

Vi dricker en röd Bourgogne, där druvorna kommer från ett vinfält drygt 1 ha stort i Monthélie 1er Cru Les Duresses. Druvorna avstjälkas och får spontanjäsa i rostfria ståltankar. Det har sedan fått vila i knappt två år på stora ekfat.
I den friska doften hittar vi en del röda bär, någon krydda, lite läder samt unset vanilj.
Vi smakar och känner en härlig friskhet och en ungdomlig frukt med främst röda bär i centrum. Vi noterar körsbär, tranbär och syrliga jordgubbar, men här finns också lite mörkare toner av skogsbär. En finstämd kryddighet och en trevlig syra samt mjuka och nätta tanniner.
Det här vinet är riktigt gott nu och kommer säkert vara så i åtskilliga år till.

Vi serverades den allra underbaraste piggvar från Norge tillsammans med vit sparris.
Under matresans gång hade vi också ett riktigt gott surdegsbröd gjort på råg och vete från Berte Qvarn.


Vi bjöds på två sorter ost:
- Guldklimp, Östersunds Mejeri
- Hallands himmel, Kvibille Mejeri
- Jordärtskocka från Lingome. Caviar från Rossini
samt en kavalkad av utsökta desserter samt det dom  kallar Fika dvs geléhallon, tryfflar och crème brûlée.

Vi valde att till desserterna ta ett glas sött vin.

2010 Quarts de Chaume från Domaine des Baumard.
I hjärtat av Loiredalen runt byn Rochefort sur Loire, cirka 20 km sydväst om Angers, hittar vi vingården Domaine des Baumard. Här har familjen Baumard odlat vin sedan tidigt 1600-tal. Här gör man viner från klassiska distrikt som Savennières, Côteaux du Layon och Quarts de Chaume - och alltid med druvsorten chenin blanc i fokus.


Ett underbart sött vin från Loiredalen gjort på druvan Chenin Blanc, som vuxit på vinstockar med en ålder runt 35 år. De hela druvklasarna pressas och får jäsa på stålfat vid en låg temperatur. Vinet får sedan ligga kvar på sin jästfällning i stora stålkar i cirka 9 månader innan det buteljeras.

I doft och smak hittar vi persika, aprikoser, några gula äpplen, lite citrus, aningens honung och med en livlig syra som ger vinet en fin friskhet. Riktigt smaskigt!

Summering.
Vi hade ett fantastiskt dygn på Ästad. Några mycket fina och rogivande timmar i Sinnenas Spa.
Restaurang Äng levererar en rent magisk matupplevelse. Deras vinlista är väldigt omfattande med viner i världsklass.
En femstjärnig upplevelse!!



tisdag 22 oktober 2024

2007 Amarone, Roccolo Grassi

Hösten har kommit. Visserligen är det varmt för årstiden, men vind, regn och mörker gör att höstkänslan infunnit sig.
Vi lättar upp stämningen genom att ta farväl av en trotjänare dvs en amarone från 2007 och från en av våra stora favoriter. Roccolo Grassi. Vi besökte vingården för första gången i april 2008 med Club Amarone och det resulterade i en reservationslös vinförälskelse. Vi har sedan dess köpt deras Valpolicella Superiore och Amarone för varje ny årgång som lanserats.
Nu är det dags för vår sista flaska från året 2007. 17 år har gått sedan skörden!



Den här amaronen görs på druvblandningen Corvina (60%), Corvinone (20%), Rondinella (20%).
På senare år har andelen Rondinella minskat med 5% och det har tillkommit 5% av druvan Croatina. Druvorna kommer från en vingårdslott på 4 ha beläget 200-250 m ö h på bergsidorna ovan Mezzane di Sotto.  Vinstockarna har en ålder på över 40 år.
Druvorna får efter att de skördats ligga och torka. Det stora Konsortiet i Valpolicella bestämmer varje enskilt år när druvorna först får pressas. Det brukar bli en torkningsperiod på ca 90 dagar. Marco pressar sina torkade druvor så tidigt det bara tillåts från Konsortiet. Det är friskheten han vill åt. Jäsningen äger rum på ståltankar. De har efter vinifieringen fått ligga till sig i 26 månader på 225-liters ekfat, varav hälften varit nya och den andra hälften använts två gånger tidigare. Slutligen ytterligare 18 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.


Det här är en mogen amarone, men det är också en amarone med vitalitet och friskhet. Det där med friskhet är lite av Marcos adelsmärke.
I doften hittar vi mogna mörka bär, lite örter och krydor, aningens torkad frukt liksom lakrits och kakao.
I munnen känns det rätt så kraftfullt och mycket elegant. Frukten känns mogen med söta, mörka körsbär, mogna björnbär, lite hallon och en del blåa plommon. Några små nyport örter och kryddor kan vi identifiera. Här finns också lite torkad frukt. Inte så mycket russin mer av katrinplommon, fikon och dadlar. En fin syra ger den där friskheten som vi så ofta hittar i Roccolo Grassis amarone. Mjuka och runda, men ändå tydlig,t nafsar tanninerna runt i munhålan. Eftersmaken är helt fenomenal med sin mörka choklad, körsbärskärnor och någon droppe espresso samt en ljuvlig mörk frukt.
Alldeles enastående gott!!
Betyg 5-

onsdag 16 oktober 2024

2016 Coster de l`Alzina

Vinerna från Priorat upptäckte jag när millenniet var nytt. Jag blev omgående förtjust i dessa viner. Det blev en del blogginlägg när bloggen var nystartad (2011). Vi gjorde också en fantastisk resa till Priorat med Club Amarone 2017, vilket jag starkt kan rekommendera alla Prioratälskare. Den intresserade hittar 6 blogginlägg om Barcelona och Priorat med start här.

Nu är det dags för ett Prioratvin, som vi aldrig druckit tidigare och en för oss helt okänd producent. Mycket spännande!

Producent är Celler Aixalà i Alcait, som har sina vinfält runt byn Torroja del Priorat. Jordi Aixalàs familj har ägt små vinfält här sedan generationer tillbaks. En del av dessa hade mer eller mindre fått förfalla innan Jordi började renovera dem och samtidigt ställa om till ekologisk vinodling. Druvorna såldes till det lokala kooperativet, men sedan 2005 görs vin under eget namn. 2006 gifte sig Jordi med Sussi Alcait, som också arbetar i vinfirman liksom deras dotter Alzina.
Numera sker all vinodling enligt organiska odlingsprinciper. Dom följer måncyklerna och använder minimalt av svavel och blivit lite av förebilder i den ekologiska världen.
Produktionen ligger på 17 000 flaskor om året fördelade på 6 olika cuvéer. Dom gör också olivolja.


Vinet Coster de l`Alzina, som vi dricker ikväll, är gjort till hundra procent på druvan Carinyena (Carignan), som kommer från tre små vingårdar 
- Camí Cartoixa planterad 1909 
- Pardelasses planterad 1919
- Sènia planterad 1956
Druvorna får jäsa i plastkar om 750 liter. Vinet har fått vila upp sig i 12 månader på franska ekfat om 500 liter innan det buteljerades.
Dom gör runt 1500 flaskor av det här vinet.

I doften hittar vi mörka bär, mogna blåa plommon, lite örter, läder, tobak, cederträ och aningens vanilj.

I munnen är det de mörka bären som dominerar: mörka körsbär, hallon, björnbär och några svarta vinbär. Här finns också lite örter och kryddor. I den medellånga eftersmaken tillkommer nyanser av viol, lakrits och vanilj. Tanninerna är avrundade och mjuka, men bjuder ändå ett försiktigt motstånd.

Ett trevligt och riktigt gott vin. Visst kommer det att utvecklas något de kommande åren, men personligen gillar jag årgång 2016 så som det är just nu.
Betyg 4
Pris på SB är 369 kr.



tisdag 15 oktober 2024

2011 Chateau Tours St Bonnet, Cru Bourgeous Medoc

Jag och Bordeaux kommer sällan särskilt bra överens. Jag hittar nästan aldrig viner därifrån som överraskar mig på ett positivt sätt utan det är snarare åt det andra hållet. Förmodligen saknar jag nog både kunskap och plånbok för att hitta de rätta vinerna. Jag har mycket lättare att komma överens med vinerna från Bolgheri, som ju ofta är gjorda på franska druvor. 
Hur som så finns det några Bordeaux-viner kvar i källaren och det är hög tid att dricka upp dessa.

Kvällens vin inköptes för ett decennium sedan. Vi drack för fyra år sedan den näst sista flaskan, vilket du kan läsa om här. Nu är det dags för den allra sista.

Ganska långt norr ut i Medoc, runt byn Saint-Christoly, hittar vi Chateau Tour Saint-Bonnet. Familjen Lafon har ägt den här vingården sedan 1903. Den omfattar idag närmare 40 ha vinmarker, där rankorna har en medelålder på bortåt 35 år. Odlingarna består av Merlot (45%), Cabernet Sauvignon (45%), Petit Verdot (5%) och Malbec (5%). Jäsningen äger rum på traditionella cementtankar. På vinmakaren Jacques Merlet initiativ har dom lämnat mognandet av vinet på barriquer till förmån för stora foudres. Runt 18 månader brukar vinet få ligga till sig innan det buteljeras.

Färgen går i en mörkare rubinröd nyans och några lite bruna stråk har smugit sig in, vilket ofta betyder att vinet har åldrats en del.

Doften startar med jord, läder, blyertspenna och tobak. Efter en stund i glasen möts vi av en mogen fruktdoft, där toner av cassis och körsbär samspelar med örter och kryddor främst svartpeppar.
I gommen är det den mörka frukten som dominerar. Vi noterar svarta vinbär, mörka körsbär, några björnbär och aningens blåa plommon. Här finns också några nypor örter och kryddor. Tanninerna har blivit rejält avrundade och nafsar endast försiktigt i munhålan. Ett vin som kommit en bit in i mognadsfasen.
Jag avslutar som jag gjorde för fyra år sedan: "Ett helt OK vin, men inget som får mig att göra vågen eller ångra att jag inte köpte fler flaskor".
Betyg 3
Vinet köptes i december 2015 av Franska Vinlistan och jag betalade då 149 kr flaska.