2011 Le Parc från Marguet

Jag köpte på hösten 2018, genom Franska Vinlistan, en trepack vingårdsbetecknade champagner från Marguet. Alla från år 2011. Nyfiken som jag är har jag svårt att hålla fingrarna borta, så jag har nog öppnat dom lite tidigt. Den första redan i mars i år. Det var Les Crayères. Klicka på länken och du får mina tankar om den champagnen. På sensommaren var det dags för flaska nummer två Le Parc. Kvar i källaren finns således La Grand Ruelle en BlancdeNoirs

Champagne Marguet grundades så sent som 2005. Det var en sammanslagning av det ursprungliga Champagne Marguet grundat 1875 och Bonnerave Frères från 1905.
Idag är det Benoit Marguet som står vid rodret. Vinmakare i femte generationen. Dom förfogar över 10 ha i Grand Cru-lägen: Ambonnay (7,3), Bouzy(0,7) samt Mailly. Runt 20% av skörden säljs till Krug. Vinstockarna har en genomsnittsålder på 40 år. Ett ekologiskt tänk har funnits länge, men sedan 2013 är hela verksamheten biodynamiskt driven. Sedan 2010 plöjer hästarna Titan och Urban Marguets marker. Verksamheten bygger på dom tre pelarna:
- samspelet med naturen
- samarbetet med kollegor, vinmakare och odlare med samma grundsyn
- samsynen med Rudolf Steiner, "grundare" till den biodynamiska skolan.

Le Parc är en BlancdeBlancs dvs gjord endast på den gröna druvan Chardonnay. Det är årgång 2011 vi dricker och den här flaskan degorgerades i mars 2016, vilket betyder att den har legat på sin jästfällning i cirka 3,5 år. Ingen dosage.
Druvorna kommer kommer vinfältet Le Parc, som ligger strax ovanför byn Ambonnay. Fint sällskap har dom här med Krugs Clos de Ambonnay och Selosses Le Bout du Clos alldeles intill.
Det gjordes 1826 flaskor det här året.

Det här är ett ungt vin som behöver lite tid och luft för att komma till sin rätt. Egentligen är jag nog två till tre år för tidig på den här bollen.
Doften är till en början ganska så sluten, men efter hand som temperaturen stiger börjar vi skönja gröna äpplen, aningens citrus, lite rostat bröd och en del skolkrita med nyanser av nygrusad väg.
Det är precis likadant i gommen. Det är först efter att tempen gått upp som smakerna ordentligt kommer fram. Det startar med gröna äpplen och lite citrus. Syrorna övergår efterhand till att bli mer åt röda äpplen. Lite krispigt initialt med fin mousse för att efterhand bli lite mer krämigt. Därefter mariekex, lite rostat bröd och gula stenfrukter i form av persika, nektariner och plommon och så en hel del mineraler, där tankarna går till skolkrita och våta stenar. Fin eftersmak med någon tropisk frukt, mineraler med aningens sälta och finstämd bitterhet från en grapefrukt.
Inte alls oävet idag, men kommer nog utvecklas fint med några år i källaren. Dessvärre var det här min enda flaska.
Betyg 4

2013 Ravazzol Amarone från Ca´La Bionda

CL-fotbollen drog igång i förra veckan. Det har blivit en vana hos oss att kombinera fotbollstittandet med att dricka ett glas amarone. Matcherna går under två dagar, så en flaska på två personer och två dagar är ganska lagom. Vi har ofta lagt in ett spinningpass på tisdagarna, som då får ett schema av att vi häller upp två glas vid 17-tiden. Åker och tränar. Tillbaks hemma kl 19.30. Dusch och lite tilltuggsfixande, så har klockan blivit närmare 21 och fotbollen börjat.

Detta är en producent jag endast en gång druckit en amarone ifrån. Det var för tre år sedan när jag var fullt sysselsatt med att hitta alla de amarone som Henrik Ungerth har skrivit om i sin bok Mina Favoriter. Det var då årgång 2010 som jag hyllade här

Agricola Ca’ La Bionda ägs idag av Pietro Castellani. Vingården driver han tillsammans med sönerna Alessandro och Nicola. Den har varit i familjens ägo sedan 1902. Namnet har den fått efter Pietros farfars mor som var känd under namnet den blonda. Vid milleniumskiftet genomgick gården en genomgripande renovering. Dom arbetar efter ekologiska principer sedan år 2000. Arbetet med att certifieras drogs igång 2012. Från och med årgång 2016 är dom certifierade som organisk-biologisk odlare.
Årsproduktionen är ca 150 000 flaskor, som fördelas på Valpolicella Classico, Superiore, Ripasso,två Amarone och så en Recioto. Deras stolthet är Amaronen som kommer från vingården Ravazzol.

Druvmixen är Corvina (70%), Corvinone (20%) och Rondinella och Molinara (10%), som kommer från vingården Ravazzol, som ligger på 200-300 meters höjd. Vinstockarna har en ålder på 50-70 år. Druvorna har fått torka i nästan fyra månader. Vinet har fått mogna på stora, nya ekfat (3000 l) i nästan tre år och därefter i åtta månader på flaska innan det anses moget för marknaden.
Vi dricker vinet under två dagar. Visst är vinet riktigt bra redan den första kvällen med närmare tre timmars luftning, men dag två har det utvecklats ytterligare något och är en riktig toppamarone.

Det här är ett ungt vin, men fasligt gott redan nu. Ge det åtminstone två till tre timmar i karaff innan servering och du får ett stort vin i ditt glas. Jag tror också att det kommer att utvecklas fint de närmaste åren.

Doften är stor och komplex med en alldeles underbar mörk frukt i centrum. Här finns lite läder, regnvåt jord, tobak, örter och kryddor samt några finstämda toner av torkad frukt. Riktigt ljuvligt att bara sitta och småsniffa till.
Smaken går i samma riktning som doften. Den är stor och komplex med en intensiv och kraftfull mörk frukt i centrum, där vi särskilt noterar de söta, mörka och mogna körsbären, men även solmogna björnbär, lite blåbär och hallon samt tydliga blåa plommon. Här finns en finstämd samling örter och kryddor liksom ett delikat inslag av torkad frukt. Vinet känns genom den eleganta syran väldigt friskt. Tanninerna är behagfullt mjuka. I den långa eftersmaken får vi mörk choklad, någon droppe espresso, lite mer körsbärskärnor och en avslutande lite söt körsbärskyss.
Jag tycker det här är en riktigt bra amarone. Jag upplever årgång 2013 lite mer fokuserad och lite mer tilltalande än vad jag gjorde med årgång 2010 för tre år sedan.
Betyg 4++
På "Bolaget" kostar det 600 kr.

2012 R Contrada Passopisciaro

Jag tror det var bortåt sex/sju år sedan jag på allvar upptäckte Sicilien ur ett vinperspektiv. Jag blev verkligen tänd på druvor jag tidigare inte hört talas om: Frappato, Nerello Mascalese, Nerello Capuccio, Nero d´Avola, Perricone, Grillo, Catarratto m fl. Fast det är nog två druvor som jag allra mest kommit att ta till mitt vintankarhjärta. Det är dels det underbara Frappato från Occhipinti och dels Nerello Mascalese. Den senare druvan har jag skrivit om här, inte minst här men även här.

Sicilien har jag endast besökt en gång och det är 40 år sedan. Jag hade då några goda vänner som seglat ner sin båt till Medelhavet och jag mönstrade på i Palermo och seglade utefter Siciliens nordkust några dagar innan vi ställde kosan mot Korfu. Även om jag redan börjat prova vin lite mer seriöst, så var fokuset noll på vin vid den resan.
Under 2020 så ska det äntligen bli av med att besöka Sicilien och några vingårdar. I början på juni bär det av. Det blir förutom vingårdsbesöken även vandring uppför Etnas sluttningar och mountainbike nerför de samma. Så vi lägger oss i hårdträning både vad gäller våra fysiska förutsättningar som de mer sensoriska. Vi började med att plocka fram en flaska från producenten Passopisciaro.

Producent är Vini Franchetti. Ägare är Andrea Franchetti, med ett förflutet i Toscana. Han förvärvade år 2000 en vingård på Etnas nordsluttning.  Han renoverade den, nyplanterade där det behövdes och började med vintillverkning. Här fanns också vinstockar som hade en ålder på mellan 70 och 100 år.  Vingårdarna ligger i närheten av byn Castiglione på nordsidan av Etnas sluttningar. Varje vinfält har lite egna förutsättningar bl a beroende på de utbrott som vulkanen haft, de stora höjdskillnader mm. Här kallas varje sådant fält Contrada.
Jag har googlat mig till att Passopiscario lär betyda "Fiskarens stig". 

Dom tillverkar 8 olika viner. Ett vitt, ett rött på druvor från lite olika vingårdslägen, fem stycken vingårdsbetecknade (Contrada) viner samt ett toppvin på en druvmix av Petit Verdot och Cesanese d´Affile. En Bordeauxdruva och en Laziodruva.

Jag har tidigare druckit och skrivit om deras Passorosso dvs vinet som till 100% är gjort pådruvan Nerello Mascalese från några olika vingårdslägen. Klicka på årtalet så får du mina tankar om just den årgången:2009 och 2012.

Det vinet vi dricker den här kvällen är från Contrada Rampante. Det är deras högst belägna vinfält och det ligger runt 1000 m över havsytan. Vini Franchetti äger här ett vinfält som är 1,7 ha stort. Det är en mycket gammal vingård, där vinrankorna har en ålder på runt 100 år. Högst beläget innebär också att det är där de sista druvorna skördas. Det görs 3 500 fl årligen av det här vinet.

2012 var ett väldigt hett och torrt år på Sicilien. Det kom ingen nederbörd mellan maj och oktober. Det tog lång tid för att få druvor som var mogna. Skörden påbörjades 22 oktober cirka tre veckor senare än normalt.
Musten har fått jäsa på stålfat under tio dagar. Det har sedan fått vila upp sig i 18 månader på stora neutrala ekfat.

Ett alldeles underbart vin, som fortfarande efter sju år känns ungt och som säkerligen har möjlighet att utvecklas något ytterligare. Detta var vår enda flaska. Vi drack den under två dagar. Vinet var väldigt gott och bjöd verkligen upp redan den första dagen. Vi trodde knappt det var möjligt att det skulle kunna vara bättre, men där tog vi fel. Det hade hänt en del under natten så att den andra halvan av flaskan fick oss att bli smått lyriska dag två.
I doften finns en fin samling röda bär, lite rosor, örter och kryddor, gott om steniga mineraler, aningens knallpulver och unset lakrits.
I munnen har det en bra friskhet och känns tämligen slankt. Allt i en elegant stil. Det är inne i en mycket drickvänlig fas just nu. I ena stunden hittar jag likheter med viner från Barolo och i den andra mer drag åt Bourgognehållet. Gott är det i alla fall.
Det finns, precis som i doften, en fin samling röda bär, vi tänker oss syrliga körsbär, tranbär, aningens jordgubbar och hallon, men det har också smugit sig in lite mörkare toner av typen blåa plommon. Lite örter och kryddor noteras liksom det stora inslaget mineraler av stenaktig karaktär och så det typiska etnadraget av krossad flinta sten. Friskheten och den härliga, trivsamma syran bidrar med sitt. Tanninerna finns där och gör sitt jobb med ett småkrafsande i gommen. Eftersmaken är något längre än medel med samma röda bär i fokus och med örter och mineraler i bakhasorna.
Det här är riktigt gott.

Betyg 4+

Just det här vinet finns inte på "Bolaget" däremot finns deras "basvin" Passorosso från 2016 i beställningssortimentet för 369 kr.

2012 Vaio en amarone från Masi i samarbete med Serego Alighieri

I början på augusti kom Vinunic med informationen att Vaio från och med september skulle prishöjas från 399 kr till 699 kr. En rejäl prishöjning på nära 75 %. Det skall också sägas att priset på det svenska Systembolaget på 399 kr är ett fantastiskt bra pris för oss vinkonsumenter. En sökning på wine-searcher visar att efter höjningen så ligger Vaio på samma pris som snittet i Europa. Till min förskräckelse upptäckte jag att jag missat köpa Vaio 2012, så det blev att slänga sig på telefonen och knappa in en order. Och det gick vägen. Fast nu verkar den vara slutsåld. Priset står att det fortfarande är 399 kr. Linda Appelgren hos Vinunic har svarat mig att p g a hanteringsstrul går prishöjningen igenom först i dec. Alla ni som gillar Vaio gå in på SB:s hemsida och lägg en bevakning, så kanske ni kan få tag på några flaskor före 1 dec, då prishöjningen slår igenom. Just nu står det att den ska gå att beställa igen den 21 september.

Ni som följt min blogg en längre tid vet att då och då dyker det upp inlägg om Vaio. Det är ett vin som jag köper ett par flaskor av då varje ny årgång landat på Systembolagets hyllor . Ni vet väl att Vaio var den första Amaronen som hamnade i Systembolagets sortiment.
Klickar du på respektive årtal så får du mina tankar: 1993, 1997, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007,  2008, 2009 och 2011. Noteras ska att det 2010 inte gjordes någon Vaio.
Det är också ett vin som utvecklas väldigt bra med tiden, så kolla speciellt vad jag skrev om årgångarna 1993 och 1997.

Druvmixen verkar vara den klassiska dvs Corvina 65%, Rondinella 20% och Molinara Serego Alighieri 15%. Det är en särskild klon av Molinara som endast finns på Alighieris gård. Vinet lagras 3 år på ekfat och liggare av slavonsk ek. De sista 4 månaderna ligger det på fat av körsbärsträ.

Hustrun och jag provar vinet under tre dagar.
Dag 1 häller vi upp ett glas strax efter kl 17. Åker iväg på ett spinningpass. Väl hemma igen nyduschade och fina så har klockan blivit blivit närmare 21 innan vi njuter av det.
Dag 2 låter vi vinet få runt två timmar i glaset innan vi börjar njuta av det.
Dag 3 häller vi upp den sista slatten i glaset och tar oss an det omgående.
Så är körschemat.

Direkt efter upphällning dag 1 möts vi av en tydlig alkoholton i doften och en massa mörk frukt med några inslag av örter. Nästan 4 timmar senare så kan endast tonen av alkohol förnimmas lite svagt. Istället är det den mörka frukten som tar över: Körsbär, björnbär, hallon, blåa plommon. Örter och kryddor. Här finns försiktiga toner av torkad frukt. Eftersmaken är riktigt lång och där får den mörka frukten sällskap av såväl mörk choklad, några droppar espresso och några körsbärskärnor.
Ett ungt vin som behöver en ordentlig luftning för att visa upp sitt rätta ja. Här finns en stor utvecklingspotential

Redan då vi häller upp vinet i våra glas dag 2 kan vi känna att det gångna dygnet gjort sitt. Doften är större, mer utvecklad och mer komplex. Precis så är det i smaken också, då vi två timmar senare börjar smutta på vinet. Det här är inget vinet som ska drickas klunkvis. Det ska doftas på och intagas i små, små sippar. Den mörka frukten känns ljuvlig. Kryddorna lite tydligare. Den torkade frukten (russin, fikon, dadlar, katrinplommon) mer komplex. Den långa eftersmaken ännu  längre.

Dag 3. Precis samma upplevelse som dag 2. Det håller ihop på ett fint sätt.

Betyg 4++

Ett fantastiskt gott vin, men det måste luftas ordentligt. I nuläget skulle jag säga bortåt fem timmar för maxupplevelse. Ett annat sätt är att låta det få bortåt tre timmar i karaff och följa vinet hur det utvecklas under en kväll.
Erfarenheten säger också att Vaio utvecklas fint med åren. 10-15 ja kanske till och med 20 år, som det utvecklas och skiftar lite i karaktären. Det gäller att ha karaktären att låta flaskorna vila. Inte min starka sida precis.

En cykeltur runt Bodensee

Första veckan i september gjorde hustrun och jag en cykeltur runt Bodensee. 6 dagars cykling och dryga 20 mil med vacker utsikt över den vackra Bodensee. Väldigt lätt trampat. Jag tror det här var vår tionde cykelresa som vi bokat genom Loca France.
Vi tog flyget till Zurich och sedan tåg till Bregenz, som var vår start punkt och vår slutstation. Vi avverkade 6 etapper på cirka fyra mil vardera för att ta oss runt Bodensee.

Bregenz visade sig vara en mycket trevlig och charmig stad. Den ligger i den sydöstra ändan av Bodensee på den österrikiska sidan några mil från den schweiziska gränsen.
Här finns en operascen en bit ut i vattnet och med läktaren på landsidan. En vacker kyrka och ett intressant konstmuseum.

Vårt bagage skickas mellan hotellen. Vi behöver då bara fylla våra cykelväskor med regnkläder, någon tröja ev badattiraljer. Lunch äter vi på vägen på någon liten bykrog. Väl framme vid våra hotell (4-stjärniga) väntar sedan en trerättersmiddag. Vi behöver endast köpa till dryck till middagen.

Vår rutt är Bregenz - Abnor - Stein am Rhein - Konstanz - Uberlingen - Friedrichshafen - Bregenz
Den vackraste av alla byar är utan tvekan Stein am Rhein. Inte långt härifrån ligger det stora Rhenfallet där floden Rhen har sin början. Otroligt fint var också Reichenau Insel. Något som inte får missas. Annars är det väl Mainau med all sin blomsterprakt som är mest känt för oss svenska. Upprustad av Lennart Bernadotte.

Så klart blev det lite vin på kvällarna. Vi testade ett flertal Spätburgunder (Pinot Noir). De flesta ganska mediokra och intetsägande. Dock var det två som stack ut lite extra.

2016 Spätburgunder Selecziun, Weingut Grendelmeier.
Vingården ligger i Zizers i Chur Rhine Valley. Geografiskt befinner vi oss någon mil rakt söder om Lichtenstein. Grendelmeiers vinfält omfattar 6 ha och ligger på 550 m över havet. Dom odlar tio olika druvsorter men Pinot Noir är vingårdens huvuddruva.

Det här är ett vin gjort enbart på druvan Pinot Noir som vuxit på vinstockar som är mellan 35 och 50 år gamla. Vinet har fått mogna i sex månader på barriquer.

Vid den första lilla sniffen möts vi av en väldigt tydlig pinotfrukt blandad med en nätt liten kryddsamling. Det skriker Pinot Noir om vinet eller Spätburgunder som det kallas i den här delen av världen. Aningens fat i små, små doser i bakgrunden.

Smaken går lite i samma stil som doften. Här finns en samling röda bär av typen jordgubbar, syrliga körsbär, lite tranbär och några hallon, men visst kan vi känna lite mörkare toner också. Inslaget kryddor är klart noterbart, där framförallt tonen av svartpeppar noteras. Tydliga steniga mineraler kan vi känna i eftersmaken liksom försiktiga nyanser från månaderna på fat.

Ett vin vi gärna dricker igen.
Betyg 4

2014 Spätburgunder Isabel från WeingutAufricht.
Det andra vinet på druvan Spätburgunder som vi gillade skarpt var ett tyskt. Vi hittar den här vingården alldeles utmed Bodensee några km söder om Meersburg.Vi cyklade bokstavligen igenom deras vinfält.
Det är en familjeägd vingård som startades för cirka 70 år sedan dvs något år efter andra världskrigets slut. Idag är det bröderna Robert och Manfred med familjer som styr verksamheten som omfattar 31 ha vinfält. Spätburgunder är deras främsta och mest odlade blåa druva, men det odlas också lite Blaufränkisch, Merlot och Cabernet Sauvignon. På den gröna sidan odlas ett flertal olika varianter: Riesling, Weisburgunder, Grauburgunder, Scheurebe, Sauvignong Blanc, Gelber Muskateller m fl

"Isabel" är deras prestige Spätburgunder. Och visst är den bra med massor av pinotfrukt som går i en mörkare nyans: björnbär, hallon, tranbär, körsbär och lite jordgubbar. Här finns en komplex kryddighet med svart peppar, kanel, lite pepparkaka och kryddnejlika. Syran är bra och tanninerna är närvarande, men tämligen avrundade och endast smånafsar i gommen

Det här är ett vin jag gärna dricker igen. Inte heller detta finns på SB, så det blir att hålla utkik efter det annorstädes. På krogen kostade det 52 euro, men på vingården lär det kosta dryga 30 euro.

Betyg 4









2016 Truttiker Weissburgunder (Pinot Blanc) från Weingut Familie Zahner
Ännu ett vin från Schweiz denna gång är det gjort på druvan Weissburgunder (Pinot Blanc).

Vingården är belägen runt byn Truttikon några mil väster om den förtjusande lilla byn Stein am Rhein. Här har familjen Zahner odlat vin sedan början på 1960-talet. Nu är det andra generationen som med Niklaus tagit över ansvaret för verksamheten, som idag omfattar cirka 8 ha vinfält.
I deras portfölj finns vita viner på druvorna Riesling, Sylvaner, Weissburgunder och Gewurztraminer. När det gäller blåa druvor är det i huvudsak Spätburgunder som odlas.

Vi dricker det här vinet till grillad forell. Det funkar riktigt hyggligt. Både doft och smak har tydliga markeringar av gula äpplen och päron, en hel del gula stenfrukter läs persika, nektarin, plommon, en finstämd liten örtighet och aningens citrus. Inget stort vin, men ändå gott med en fin friskhet.
Betyg 3+


2015 Heiligenstein Riesling, Weingut Brundlmayer

Brundelmayer håller till i Langenlois i vindistriktet Kamptal i regionen Niederöstrerich. Vi befinner oss nordväst om Wien endast några mil från den tjeckiska gränsen.

Idag drivs verksamheten av Willi Brundlmayer och hans hustru  Edwige. 60 ha vinmarker förfogar dom över. Mest kända har dom blivit för sin Riesling (6 cuvéer) och Gruner Veltiner (9 cuvéer), men här finns också viner på Chardonnay och Gelber Muskateller samt röda viner på druvorna Zweigelt (3 cuvéer), St Laurent, Pinot Noir, Merlot m fl. Både söta viner och mousserande viner finns i deras portfölj.

Sista kvällen i Bregenz fick vi sällskap av några goda vänner som bor i Lichtenstein. Vi hittade en restaurang vid vattnet. Det blev fisk så klart. Den här kvällen kokt forell.
Vi drack ett vin gjort uteslutande på druvan Riesling, som skördats sent. Det får sedan jäsa på ståltankar. Efter jäsningen får vinet ligga en kortare tid på sin jästfällning i stora ekfat.

Detta är kanske inget stort vin, men så länge det är hyfsat kallt har det en bra friskhet som vi gillar.
Det finns en tydlig ton av petroleum som är lite pikant, men trevlig så länge vinet är kallt. Då tempen stiger blir den däremot nästan lite klumpig och störande.
Vi noterar steniga mineraler, lite exotiska frukter och en liten örtighet i doften.
I gommen är det gula stenfrukter (bl a persika), lite citrus, en gul-grön äppelton och ett avslut med steniga mineraler.
Betyg 4-

2015 Di Fatto Monferrato Rosso

I början på augusti släpptes det här vinet. Jag klickade hem ett par flaskor och häromkvällen var det premiär för årgång 2015. Jag har tidigare druckit årgångarna 2010 och 2012. Klickar du på resp årtal så får du mina tankar om just den årgången

Familjen Tacchino har i mer än tre generationen hållit på med vinframställning. Vi befinner oss i Monferrato i Piemonte.  Vinet är gjort på en blandning av Cabernet Sauvignon, Barbera och Dolcetto. Proportionerna har jag inte lyckats få fram. Genomsnittsåldern på vinstockarna ligger runt 40 år. Druvorna vinifieras var för sig i ståltankar. Efter jäsningen blandas vinet och får sedan ligga på 225 hl stora ekfat.

I doften noterar vi lite jord och läder, men framförallt en samling mörka bär. Här finns också, fast i mindre portioner, lakrits, violer och rosor, lite kaffe och kakao.

I munnen är det de mörka bären: blåbär, lite svarta vinbär, körsbär och slånbär som initialt gör sig påminda, men lite rödare bär noteras såsom lingon och tranbär. Här finns också inslag av örter, steniga mineraler, rosor och violer, lakrits och aningens kokos.

Det är ett ganska fylligt vin med en frisk smak och med tanniner som inte bara nafsar utan även med ett gott bett, men det går aldrig över gränsen och blir besvärande.
Det är kanske inget vin för den fina middagen utan istället perfekt för vardagsmaten av lite rustikare karaktär.
Betyg 4-
Vinet är köpt på Systembolaget för någon månad sedan. Det kostade 150 kr. Det är slut i weblagret, men det finns ett antal flaskor i 30 olika butiker spridda i vårt land. Du vet väl att du kan ringa till "din" butik och be att dom plockar hem någon flaska från de andra butikerna.

2008 Brut millésime Paul Déthune

I samband med hustruns födelsedag öppnade vi den här flaskan. Vi har druckit den två gånger tidigare och vid båda tillfällena har det resulterat i ohämmade hyllningsartiklar. Se inlägg från mars 2018 och februari 2019.
Jag är som de trogna följarna vet även med i vinforumet finewines.se (Ett forum där det inte kostar något att vara med. Det är bara att anmäla sig och ta del av vad alla nördar och icke-nördar skriver).
Under sommaren dissades den här champagnen från två av de mer erfarna champagne-entusiasterna. Vid en närmare analys visade det sig att mycket av det vi kände i doft och smak var samma attribut fast det jag upplevde som elegans och balans upplevde dom som tristhet.
Så det är med viss anspänning jag drar korken ur den här flaskan

Paul Déthunes champagner har med tiden blivit mina favoriter. Rakt igenom hela portföljen är det världsklass. Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer gör dom. Jag har provat sju av dom: Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut, Cuvée Prestige, Millésime2008,  Cuvée A L´Ancienne 2008 samt deras Rosé. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där. 

Millésime är gjord på Pinot Noir (40%) och Chardonnay (60%).
Vinifiering liksom en kortare mognadstid har ägt rum på 34 hl stora ekfat. I april 2009 buteljerades den här årgången.
Den degorgerades i maj 2017.

Jag kommer på mig med att sitta och leta felaktigheter. pga att det dissades av erfarna champagnedrickare. Det funkar bara inte. Tämligen omgående är jag tillbaks i den eufori jag hamnar i när jag dricker champagner från Paul Déthune.

Doften är stor och trevlig med en hel del gula äpplen, lite päron, några gula stenfrukter och gott om stendamm liksom regnvåt grusgång, men lite mindre av rostat bröd och röda bär.

I munnen har det en ungdomlig friskhet med en härlig kompott på gula och lite syrliga röda äpplen. Ett fint inslag av röda bär som jordgubbar och några smultron noteras. Här finns också en del röda citrustoner som blodapelsin och mandarin liksom persika och aprikoser. I eftersmaken lite bröd och kex, unset vanilj och en finstämd bitterhet från en blodgrape.

Betyg 5-

Helt klart en champagne som jag tagit till mitt hjärta. Det är bara att konstatera (vilket är så härligt) att smaken är så olika.

As Sortes från Spanien och Massifitti från Italien. Två minnesvärda vita viner.

Så klart blev det några vita viner under sensommaren också. De mest minnesvärda är ett spanskt och ett italienskt.

2016 As Sortes

Detta är ett vin på druvan Godello från Rafael Palacios. 2004 startade han eget i Valdeorras, där han köpte upp gamla nergångna vingårdar. Han odlar där druvan Godello på terraserade områden som ligger 600 m ö h. Geografiskt befinner vi oss i den sydvästra delen av Galicien

Vingårdarnas höga läge, det svala klimatet och den långa växtsäsongen ger druvorna en stark koncentration och möjliggör viner med mer struktur. Ekologisk odling med inslag av biodynamiska principer tillämpas.  Idag gör dom fyra olika cuvéer:  O Bolo (instegsvinet), Louro, As Sortes och Sorte o Soro.

As Sortes kommer från vinstockar som har en ålder på mellan 35 och 92 år. Jäsningen sker med naturlig jäst på 500-liter stora ekfat. Vinet får sedan mogna i sju månader på samma ekfat.

 Det har nu gått ett år sedan jag senast drack det här vinet. Det har inte hänt så mycket på det året. Det är fortfarande samma fantastiska vin och har samma friskhet och fräschör. Ett vin som vi verkligen tagit till oss.

Doften är präglad av gula äpplen, lite citrus, en del gula stenfrukter, regnvåta stenar, tydliga örter och några enstaka nötter.

Smaken är komplex och med en härlig syrlighet. Vi känner en del citrus, en äppelkompott på såväl gröna som gula äpplen, lite örter, en del gula stenfrukter läs persika, plommon och nektariner. Inslaget av stenaktiga mineraler är påtagligt. I eftersmaken tillkommer lite rostade mandlar. Syran är magisk. Allt förpackat på ett ytterst elegant vis. Så in i bänken gott blir vårat omdöme.
Betyg 4+
Vinet är inhandlat på hösten 2017, då vi besökte Spanien. Vi betalade 36 euro plus svensk alkoholskatt.


2014 Massifitti från Suavia

Du som vill vet lite mer om producenten kan läsa detta inlägget från 2015.

Massifitti är gjort uteslutande på druvan Trebbiano di Soave. En gammal druvsort som var på väg att glömmas bort, trots att den odlats just i Soave under några tusen år.

Massifitti görs på druvor från vinrankor som är dryga tio år gamla och som kommer från en vingård belägen på en höjd av 300 m över havet. Jordmånen är vulkanisk, vilket också kan spåras i det mineralrika vinet.
Druvorna pressas direkt efter skörd. Musten separeras från skalen och får jäsa i ståltankar utan skalkontakt. Temperaturen sänks så att malolaktisk jäsning undviks. Vinet får sedan mogna i femton månader på ståltankar innan det buteljeras.

Det här är vår sista flaska av det här vinet från årgången 2014. Det är ju ett vin som ska drickas hyfsat ungt, så lite nyfikna är vi hur det klarat sig. Redan då vi drar korken och tar den första lilla smutten känner vi oss lugna. Här finns en härlig friskhet och en god fräschör.
I doften hittar vi en hel del citrus och gul/gröna äpplen. Den läckra mineraltonen av sten-kalk-vulkan jord finns där alltjämt även om den med åren blivit lite nertonad. Lägg till gula päron, örter och gula stenfrukter så blir bilden komplett.

I munnen kanske inte krispigheten är lika tydlig längre, men visst kan vi ana oss till den. Gula äpplen, limeskal, persika, lite plommon, en viss örtighet och så aningens  honungsmelon. Den typiska mineraliteten (sten, krita,skiffer) är precis som i doften lite på retur, men ändå såpass tydlig att den inte går att missa.
Ett väldigt gott vin!
Betyg 4
Vi har köpt det här vinet genom privatimport och betalade då runt 13 euro plus 20 kr i svensk alkoholskatt. På SB är årgång 2016 slutsåld. Den kostade 216 kr.

Två roséchampagner. Gosset Grand Rosé och Paul Bara

Under augusti så har vi druckit två roséchampagner som vi håller högt. Gosset Grand Rosé har i många år varit vår favorit, men blev tidigare i somras nerpetad till plats två se detta blogginlägg.

Den här flaskan är inköpt på SB under 2013 och har fått runt sex år i vår källare. Den presterar i toppform just nu och faktiskt inte alls så långt ifrån att ta tätplatsen igen.

Jag har i tidigare blogginlägg skrivit om producenten Gosset och deras olika champagner. Du som vill ha lite mer fakta om producenten klickar på vidstående länkar. Grande Réserve Brut, Blanc de Blancs och Brut Grand Rosé

Det är en årgångslös champagne, som om jag minns rätt görs på tre olika årgångar. Den exakta druvmixen varierar något från år till år, men i princip är det lika delar Chardonnay och Pinot Noir. Färgen kommer av att en skvätt (ca 7%) rött vin (PN) tillsatts.

Den här flaskan har utvecklats fint sedan köpet för sex år sedan. Riktigt bra är den nu.

Doften är tydligare än förra flaskan. Här finns en hel drös med röda bär, citrus, snäckskal, en viss brödighet och röda äpplen. Mycket trevligt!

Smakerna är också mer utvecklade i den här flaskan. Vi hittar smultron, jordgubbar, röda vinbär och några enstaka hallon. I lite mindre omfattning men ändå tydliga: mariekex, röd citrus, röda äpplen, steniga och kalkiga mineraler. Bra eftersmak med ett avslut i form av blodgrape.

Betyg 4++

Köpt på SB på våren 2013 och till priset av 459 kr.

Paul Bara Brut Grand Rosé.

Paul Baras historia i champagne går tillbaks till 1600-talet, men då mer som jordbrukare och djuruppfödare. 1833 startar deras historia som vinodlare och 1929 börjar dom göra vin under eget namn. Idag äger dom 11 ha varav 9,5 ha är Pinot Noir. Samtliga vingårdar är klassade som Grand Cru och ligger i Bouzy förutom en liten (0,5 ha)  vingårdslott i Ambonnay. Årsproduktionen är 100 000 flaskor fördelade på: Brut Réserve, Rosé, Grand Millésime, Special Club, Special Club Rosé, två varianter av BlancdeNoir samt ett stilla rödvin. Sedan tidigt 80-tal är det Chantal (äldsta dottern till Paul Bara) som ansvar för verksamheten.

Den här champagnen görs på blandningen Pinot Noir (70%), Chardonnay(18%) och med en slatt(12%) av deras stilla röda vin. Hälften är vin från en specifik årgång och den andra hälften är s k reservvin. Vinet har fått ligga i fyra år på sin jästfällning. Det har fått en dosage på 8 g per liter.

Vår flaska degorgerades i januari 2018.

 Även denna är riktigt bra, men jag tror det finns mer utveckling i den, så nästa flaska öppnar jag om ett år.

I doften finns det gott om röda bär, lite citrus, nybakt bröd, aningens skolkrita och stendamm.

I gommen är det gott om röda bär främst smultron och jordgubbar, men även ljusa körsbär och någon hallonaktig ton. De syrliga röda äpplena ger ett tydligt avtryck. Citrustonen finns där fast i lite mindre omfattning liksom mariekexen.

Eftersmaken har en finstämd bitterhet som för våra tankar till blodgrape och ger ett törstsläckande intryck.

En bra roséchampagne som har mer att ge. Den når inte riktigt upp Gosset Grand Rosé. Det är framförallt i komplexiteten och balansen som gör Gosset till en bättre roséchampagne än Paul Bara.

Jag tycker dock att det året som gått sedan jag drack förra flaskan så har den närmat sig en del. Sedan är det ju så att Gosset Grand Rosé är runt 200 kr dyrare och något ska en ju ha för dom slantarna.

Betyg 4

Den här flaskan är köpt av Franska Vinlistan för 339 kr.

2008 La Pierre Noire, Saint Jean du Barroux

Det har nu gått mer än fem år sedan jag var på en oförglömlig vinträff med Philippe Gimel ägare och vinmakare till Saint Jean du Barroux. Du kan läsa om det mötet här.
En kväll för någon vecka sedan drog vi korken ur vår sista flaska La Pierre Noir från året 2008.

Vingården ligger på sluttningarna vid Mount Ventoux. Det är här som en av de klassiska etapperna i Tour de France går. Vingården är ekocertifierad. 

Druvblandningen är runt 85% Grenache och 15% Syrah. Druvorna är mycket små och därmed blir smakerna väldigt koncentrerade och tanninerna tuffare. Vinet har fått tre år på cement- eller emaljtankar och ett år på flaska för att nå en mognadsgrad som marknaden kan uppskatta.

Till vänster har vi Mount Ventoux. Till höger
Les Dentelles de Montmirail. I mitten Le Barroux.

Ett underbart vin, som nu utvecklat hela sin potential. Det är inne i en alldeles underbar drickfas just nu.

Doften är hyfsat stor och packad med mörka bär, örter, stendamm och aningens lakrits.

I munnen finns en välutvecklad smak av mörka bär. Vi kan känna främst mörka körsbär och björnbär, men även lite blåbär och några hallon. Örterna är påtagliga och spelar stor roll i vinets komplexitet. Steniga mineraler noteras och i eftersmaken en omgång av sötlakrits, svartpeppar, kanel och lagerblad. Syran är fortfarande alert samtidigt som tanninerna rundats av rejält sedan jag senast drack det här vinet ( för fyra år sedan). Inte så att vinet blivit mesigt utan mer att bettet blivit elegantare.

Betyg 5-

Jag köpte det här vinet under 2013 på SB för 271 kr. Detta var min sista flaska. Det hade inte gjort ont att haft några fler flaskor i källaren.