Champagne och Amarone. 2008 Gaudriller Cuvée Prestige och 2010 Amarone Riserva Campo Inferi från Brunelli.

Tidigare i veckan passerade jag den där dagen då det senaste året kan summeras och läggas till handlingarna. Det har blivit en ganska lång rad av sådana år. Vädrets makter var inte direkt på min sida denna kyliga och tämligen blöta majdag. Precis som så många andra dagar den här våren.

11-kaffe med bror och svägerska. Hustrun hade gjort en Pavlova med rabarberkräm spetsad med lite kardemumma, som gjorde den dagens elvakaffe lite lyxigare än vanligt. Iförd fleecetröja och dunväst och med infravärmen påslagen gick det alldeles utmärkta att inta detta på altanen.

2008 Gaudriller.

Av väderbeskrivningen ovan förstår ni att dagens Champagne fram emot kvällningen fick intas inomhus. Även detta med broder och svägerska.

Den här champagnen upptäckte jag förra sommaren då vi köpte ett paket om tre flaskor från året 2008, som importören VinTillMat lanserade i maj med priset 1416 kr. Alla tre flaskorna imponerade på oss, men mest förtjust blev vi i Gaudriller. Vi gjorde en tilläggsbeställning på endast Gaudriller. Best nr 76247 och 496 kr är priset. Det verkar fortfarande finnas kvar flaskor.

Den är precis lika fantastisk idag som vi minns den. Du som vill veta lite mer om producenten och drycken hänvisar jag till blogginlägget från förra sommaren. Mitt sammanfattande omdöme ser du nedan:

Den här champagnen är inne i en alldeles underbar drickfas just nu. Just den där fasen där det finns tydliga mognadstoner med lite bokna äpplen, en viss rondör och samtidigt en alldeles underbar friskhet. Syran är ju där och skapar friskhet samtidigt är den lite avrundad så att en skön mjukhetskänsla infinner sig. De smått bokna äpplena är med oss hela tiden, men kompletteras med röda bär läs smultron, hallon, jordgubbar och tranbär. Röd citrus (mandariner, blodapelsin), någon nötighet, lite skolkrita, mariekex, brioche och någon gul stenfrukt. I avslutet fås först en liten dos honung för att sluta med en mogen blodgrape.

2010 Amarone Riserva Campo Inferi.

Brunellis båda Riservor Titari och Inferi håller jag som bland det bästa som går att dricka i amaroneväg. Ni som läser bloggen vet att Titari är nummer ett för mig, men inte långt efter har vi Inferi. Jag har provat ett flertal årgångar av Inferi och blir varje gång lika hänförd. Klicka på resp årtal så får du mina tankar om just den årgången: 2000 och 2009, 2010, 2011 och 2012. Vad jag tyckte om 2013 kan du läsa på Club Amarones hemsida. Årgång 2015 finns i källaren, men är ännu inte testad.

Ikväll blir det alltså årgång 2010 av Campo Inferi. Det är min sista flaska av den årgången. Erfarenheten har lärt mig att Inferi brukar var helt på topp när den är runt 9-11 år. Och kvällens flaska har nog aldrig varit bättre. Helt makalöst bra är den. Frågan är om jag druckit en bättre Campo Inferi.

Du som vill veta mer om Campo Inferi och historien bakom den liksom druvsammansättning mm hittar detta här.

Jag ger vinet en timma i glasen innan vi börjar njuta av det, som sällskap har vinet fått en bit parmesan. Vi möts omgående av en magisk doft, där en stor och ganska så intensiv arom av mörka bär, örter, kakao och lite torkad frukt spelar huvudrollerna. Det blir en lång sniff mellan varje liten klunk.                       I gommen är det mörka, lite söta körsbär som tillsammans med mogna björnbär och blåa plommon dominerar. Lite örter och kryddor, några torkade frukter typ dadlar, fikon och aningens katrinplommon förhöjer intrycken. Trevlig syra och små nätta tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är smått magisk. De söta mörka körsbären återkommer, lite kryddor och en komplex bitterhet bestående av mörk choklad, några droppar espresso och körsbärskärnor kompletterar. Det här är en dröm för oss amaroneälskare.

Betyg 5

2019 Parajes Godello och 2019 Pico Ferreira från César Márquez Pérez.

I mitt flöde på FB och Insta dök under våren upp en för mig helt ny vinmakare. Lovorden ströddes kring honom och hans viner. Chansen att få köpa hans viner dök upp och då passade jag på att inhandla ett rött och ett vitt vin. Vinmakaren är César Márquez Pérez.

César Marques (CM) kommer från en välkänd vinmakarfamilj i Bierzo. Det hela tog sin början 1752 då familjen Pérez grundade  Castro Ventosa i Valtuille. Idag omfattar egendomen närmare 80 ha. Geografiskt befinner vi oss i Bierzo några mil norr om Portugal i Spaniens nordvästra hörn. CM har gått i lära hos sin farbror den berömde vinmakaren Raùl Pérez och även arbetat med Michelini bröderna i Argentina. 29 år gammal fick han 2017 huvudansvaret för familjeegendomen Castro Ventosa. Han blev därmed 10.e generationen i familjen Pérez vintillverkarsaga, men redan två år tidigare hade han startat sitt egna projekt.

César Márquez Pérez tillverkar under det egna varumärket några viner gjorda på druvorna Godello (grön) och Mencia (blå) som rönt stor uppmärksamhet. Druvorna kommer från några små vinfält (Parajes) med olika jordmåner (kalksten, sand, lera, granitstenar). Odlingsmetoderna är organisk/biologiska utan att vara certifierade.

2019 Parajes Godello

Det har varit svårt att hitta information om det här vinet. Ja det är nästan så att en kan förledas att tro att det inte existerar, men då jag har ett par flaskor i källaren vet jag att det finns. Vad jag hittar när jag googlar är däremot ett annat vin på druvan Godello från CM. La Salvacion!! Ett vin som kommer från ett enda vinfält och där de mer än 100 år gamla vinrankorna växer mellan raderna av Mencia.

Vinet vi dricker är Parajes Godello och om det hittar jag däremot ingen info. Absolut ingenting! CM gör ett rött vin där huvuddruvan (85%) är Mencia och som också bär namnet Parajes. Druvorna till det vinet kommer från ett flertal olika vinfält i Bierzo och är ett s k region-vin.

Parajes är namnet på små vinfältslotter, så mitt antagande är att även vårt vin är gjort på druvor, som vuxit på ett flertal olika små lotter (vinfält) runt om i Biezo. Istället för Mencia är det Godello som är huvuddruvan.

Några andra antaganden som jag baserar på hur CM gör sina viner: avstjälkning, spontan jäsning, varje vinlott jäses för sig, vilar upp sig på gamla ekfat (225 - 500-liters) i 8-12 månader och de olika faten blandas därefter och buteljeras.

Godello är en druva jag upptäckte väldigt sent. Det var faktiskt på hustruns 60-årsdag, som vi firade på den legendariska restaurangen Arzak i San Sebastian. Läs om det här. Några år senare dök storasyskonet As Sortes upp på SB och därefter har vi alltid någon flaska liggandes i vår vinkällare. Vad jag tycker om As Sortes kan du läsa här.

Ånyo visar Godello och CM upp sig från sin bästa sida. Detta är ett gott och mycket trevligt vin. Det håller väl inte samma klass som As Sortes, men så betingar det också halva priset.

I doften är det gula äpplen, några gula stenfrukter, lite citrus, en viss örtighet, aningens fläder och inte minst den dammiga grusvägen, som vi noterar.

I munnen är det friskt och rätt så smakrikt, där de gula äpplena med någon ton av päron och citrus dominerar till en början. Efterhand fylls det på med persika, gula plommon, lite örter och mineraler som känns såväl kalkrika som steniga. I den medellånga eftersmaken tillkommer honungsmelon och en viss sälta. Syran är genomgående väldigt trevlig. Inte för stor och påträngande och aldrig för mesig.

Betyg 4

Vår flaska är privatimporterad. Vi betalade 14 euro + sv alkoholskatt.

2019 Pico Ferreira

Det här är ett vin gjort på druvblandningen Mencia (85%) Alicante Bouschet (10%) och 5 % andra druvor (blåa och gröna). Sammantaget ingår det upp till 12 olika druvor. Dessa har vuxit på ett 0,3 ha stort vinfält beläget på 710 m ö h, där vinrankorna har en ålder på över hundra år.

50 procent av de hela druvklasarna krossas försiktigt genom att de trampas på. Jäsningen sker med druvans egna jästkultur och äger rum i fyra öppna 225-liters tunnor. Macerationen varar i 24 dagar. Två gånger om dagen trycks "hatten" ner för hand och mycket försiktigt. Det är först därefter som vinet pressas och får vila en vecka innan det tappas över på 400-liter stora ekfat (gamla). Det får ligga på dessa ekfat i ungefär ett år innan det buteljeras. Ingen klarning eller filtrering görs. Det görs knappt 600 flaskor av det här seriösa vinet.

Detta är ett alldeles enastående vin. Det tar sig direkt till våra hjärtan. Slankt, elegant och komplext med subtila smaker, som är tydliga men inte övertydliga. Ungt och drickklart redan nu.

I doften hittar vi en hel drös mogna bär. Mestadels röda men även toner från lite mörkare bär kan noteras. Diskreta örter och kryddor finns där. Nygrusad sommarväg, stendamm och skolkrita. Aningens, aningens blommighet (jasmin?). Mycket trevlig doft.

I munnen har det en ungdomlig, lite frisk stil. De komplexa smakerna är subtilt sammansatta med både elegans och komplexitet. Det börjar med röda bär (tranbär, körsbär, hallon) som efter ett tag får sällskap av några björnbär och blåa plommon. Mineraltonen känner vi igen från doften: sten, krossad flinta och kalk. Fin och stilig syra. Tanniner som endast smånafsar i munhålan. Tillsammans bildar dom det där motståndet som är så läckert. Eftersmaken är något längre än medel och även här är det bären som dominerar, men det tillkommer lite sötlakrits och unset svart peppar.

Ett fantastiskt vin helt enkelt. Dessvärre är det inte så lät att komma över. Våra flaskor är privatimporterade och kostade 27 euro+ sv alkoholskatt.

Betyg 4+

Stefano Accordini: Ripasso vs Valpolicella Superiore

Valpolicella är så klart intimt förknippat med Amarone. Ibland går jag igång på det unga, lite friska och ändå välutvecklade amaronevinet. Vid andra tillfällen vil jag ha det mogna, komplexa och dynamiska amaronevinet. Tillfället gör vinet.

Valpolicella är ju så mycket mer än Amarone. Ripasso, Recioto, Superiore och så det enkla charmiga "basvinet" Valpolicella. När det kommer till Ripasso, så vill jag ha en variant som inte blir för tung och kraftfull och som inte är en "amarone-wannabe". Här är jag bestämd i mina smakpreferenser. Superiore rymmer ju allt från tämligen enkla, friska, slanka och charmiga viner till kraftfulla fruktbomber. Jag har favoriter i båda dessa ytterligheter.

Jag har den senaste veckan druckit två viner från Stefano Accordini. Deras Ripasso och deras Superiore. Ripasson är helt i min smak och deras Superiore "Stefano" är en favorit i segmentet friskt och slankt.

Stefano Accordini har jag besökt ett flertal gånger. Ett par gånger tillsammans med Club amarone, men också på egen hand. Jag har alltid blivit väldigt vänligt bemött. Fått en rundvisning och en vinprovning. Nu är det sex år sedan det senaste besöket, vilket resulterade i det här blogginlägget. 

2018 Acinatico Valpolicella Ripasso. 

Druvsammansättningen är: Corvina Veronese 60% , Corvinone 15%, Rondinella 20% och Molinara 5%. Här används inga torkade druvor utan först jäser man fram ett vin som liknar basvalpolicellan, sedan får detta jäsa en andra gång ihop med skalrester från Amarone i ca tio dagar. Vinet får därefter vila upp sig runt tolv månader på franska ekfat och slutligen runt sex månader på flaska innan det kommer ut på marknaden.

Detta är en ripasso helt utan ambitioner att likna en amarone. Den lever helt på sina egna meriter. Det är ju som jag skrev i ingressen precis så här jag vill ha min Ripasso och det är också då som den blir en fantastisk medspelare till det italienska köket.

Friskheten är på något sätt det här vinets adelsmärke. Körsbären, de mörka skogsbären och den finstämda kryddigheten ger vinet dess karaktär.

Doften startar med jord och läder, men övergår strax i en en förförisk körsbärsdoft spetsad med några skogsbär, lite örter och aningens kakao.

I munnen återkommer de mörka körsbären och skogsbären. Örter och kryddor är på plats. Bra syra och härligt smånafsande tanniner. Medellång eftersmak med körsbärskärnor och hintar om mörk choklad , unset vanilj och katrinplommon.

Betyg 4-

2018 Stefano Valpolicella Superiore.

Accordinis Superiore är gjord på druvorna Corvina (80%), Rondinella (15%) och Molinara (5%). Då druvorna anses mogna handplockas dom, avstjälkas och pressas. Jäsning sker på ståltankar och varar omkring en vecka och hela tiden med skalkontakt. Vinet får sedan ligga till sig i 6 månader på ekfat innan det buteljeras, därefter ytterligare ett par månader på flaska innan det börjar säljas. Ett vin helt utan torkade druvor om jag förstått saken rätt.

Enastående gott i all sin enkelhet, men för att det är enkelt är det inget trist eller banalt vin. Det är som dom säger i Italien: "Semplice ma non banale".

Jag tror att det är det stilrena och den fina, rena körsbärssmaken jag faller för.

Doften är inte så stor och inte heller så komplex, mer åt det finstämda och försiktiga hållet. Tonerna av mörka körsbär kan vi notera liksom den nygrusade trädgårdsgången samt en liten örtkvist. I bakgrunden tycker jag mig kunna ana lite rosor.

I munnen är det den lite syrliga och friska körsbärssmaken vi tar till oss. Ren och lite rak på sak. Både törstsläckande och vilja-fylla-på i samma andetag. I all den här vardagliga enkelheten finns en elegans som imponerar.

Det här är ett vin som gör sig särdeles bra till pizza, enkla pastarätter och sommarens sallader, men även som törstsläckare på en after-beach tillställning.

Betyg 4-

Jag köper mina Stefano Accordini viner via privatimport. Båda dessa ligger på cirka 150 kr inkl frakt och svensk alkoholskatt. Av någon besynnerlig anledning har dom aldrig varit tillgängliga på Systembolaget.

Två Amarone: 2012 Amarone, Zenato och 2015 Amarone, Monte Santoccio

Här på Västkusten har det varit en kylig vår. Fördelen är att naturen skrider långsamt framåt och det ges tid att njuta av varje steg. Det har varit många lite små ruggiga dagar och då lämpar sig Amarone synnerligen väl att njutas av.

Två riktiga pärlor har det blivit  de senaste veckorna.

2012 Amarone, Zenato

Zenato är en av de större producenterna med sina ca 2 miljoner flaskor, varav amarone utgör ca 10 procent. Det hela började 1960, då Sergio Zenato byggde vidare på familjetraditionen och grundade vingården Zenato vid San Benedetto di Lugana vid Gardasjöns sydostligaste hörn. I Valpolicella äger man 30 ha i Sant Ambrogio samt köper druvor från San Pietro in Cariano, Fumane och Illasi.
Deras portfölj består av två amaronevarianter varav en är en riserva därutöver gör dom även ripasso, superiore, recioto samt några IGT-viner. Dom producerar dessutom några olika DOC-viner från Bardolino, Garda och Lugana.

Den här amaronen görs på Corvina till 80% och sedan lika delar Rondinella och Oseleta. Druvorna kommer från deras vingårdar i Sant Ambrogio. Dom har fått ligga på torkning i tre till fyra månader. Vinet har lagrats i nästan tre år på 300 liter stora ekfat (Slavonska och Franska).

Vi har tidigare druckit och skrivit om årgångarna 2010, 2011, 2012 och 2014.  Av någon outgrundlig anledning missade vi årgång 2013.

Jag tycker den här amaronen ofta presterar som bäst när den är 8-10 år. Årgång 2012 är alldeles lysande nu. Kan den utvecklas ytterligare? Jag känner en viss tveksamhet inför detta. Det riktigt ungdomliga stadiet har den lämnat bakom sig. Lite mognadstoner har smugit sig in. Just här tycker jag Zenatos Amarone Classico är som allra bäst och den kommer att hålla i många år till. 

Doften börjar med lite läder, tobak och jord, men frukten och de mörka bären tar strax över. En finstämd ton av kryddor och örter lyfter vinet en nivå liksom de små nyanserna av torkad frukt och kakao.

I gommen är det den mörka frukten som dominerar: mörka, söta körsbär, mogna björnbär, hallon och någon ton av svarta vinbär. Frukten känns frisk med vissa mognadstoner. Precis som i doften bidrar det finstämda inslaget av örter och kryddor till att lyfta vinet en nivå. Friskt och piggt med små nätta lite krafsande tanniner i munhålan flyttar vinet upp några pinnhål till. Eftersmaken är stor och magisk på amaronevis. Här tilkommer lite torkad frukt, men framförallt mörk, småbitter choklad, någon droppe espresso, aningens lakrits och körsbärskärnor.

Riktigt förbaskat gott helt enkelt!!

Betyg 4++

På "Bolaget" är det 2016 som gäller till priset 399 kr. Finns inte så många amarone under 400 kr, som kan konkurrera med Zenatos skapelse.

2015 Amarone, Monte Santoccio.

I mars drack jag årgång 2013 av den här amaronen.  Det blev en hyllning som du kan läsa här. Just Monte Santoccios amarone tycker jag ofta presterar som bäst när dom är 6-8 år gamla. Dom har då fortfarande den där friska och ungdomliga frukten samtidigt som den är väl utvecklad.

Monte Santoccio är en av dessa små och genomsympatiska amaroneproducenter, som vi kommit att ta till våra hjärtan. Vingården är på ca 4 ha och vinrankorna växer bokstavligen in i vardagsrummet. Den är belägen i utkanten av Fumane på 450 m höjd över havet. Årsproduktionen är på ca 25 000 fl. Verksamheten drivs av Nicola Ferrari och hustrun Laura. Nicola har ett förflutet som vinmakare hos självaste Quintarelli. Vi besökte Monte Santoccio för några år sedan på en av våra resor med Club Amarone. Du kan läsa om det äventyret här.

Den här amaronen är gjord på druvmixen Corvina (40%), Corvinone (30%), Rondinella (25%) och Molinara (5%). I mångt och mycket en klassisk blandning. Druvorna har så klart handplockats och sedan fått ligga och torka i dryga tre månader. Pressning, maceration och jäsningsproceduren tar nästan en månad. Vinet har fått mogna på stora ekfat s k tonneaux i cirka trettio månader.
Vi har tidigare skrivit om årgångarna 2008, 2010, 2011, 2012 och 2013.

Det här är en ung amarone och vi ger den två timmar i glasen innan vi börjar njuta av den. Vi möts då av en frisk och rätt så kraftfull doft, där de mörka bären dominerar doftintrycken. I bakgrunden finns lite örter och kryddor liksom ett diskret inslag av kakao och torkad frukt.

I munnen är det en amarone med mer elegans än kraft och som visar upp en tilltalande friskhet i den alldeles underbara frukten. Här finns också lite örter och kryddor, någon torkad frukt och lite kakao. Eftersmaken är lång och ljuvlig. De söta mörka körsbären breder ut sig och får sällskap av lite bitter, mörk choklad, körsbärskärnor och aningens torkad frukt (inte så mycket russin). 

Förvisso är den ung och visst kommer den nog utvecklas något, men jag kommer dricka mina flaskor de närmaste två/tre åren. Jag är väldigt förtjust i den här ungdomliga, lite friska frukten som Nicola ger sin Amarone. Även om den säkert kommer hålla sig på denna höga nivå i flera år till.

Betyg 4++

På SB kostar den 552 kr. Årgång 2016 är den senaste årgången, men dessvärre är den rapporterad som slutsåld.

2015 Reseca Etna Rosso, Gulfi

Jag är sedan något decennium medlem på vinforumet finewines. Det kostar inget att vara medlem. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse vinnördars åsikter och tankar om vin. Varje månad är det någon som utser månadens vin i projektet "Låt oss dela en pava... ". 

I maj är det ett rött vin från Sicilien. Ett Etna Rosso-vin. Jag har de senaste åren fått en allt större faiblesse för just Etna Rosso-viner, så valet att haka på majvinet var enkelt.

Efter andra världskriget flyttade Raffaele Catania till Paris för att söka arbete. För pengarna han tjänade ihop köpte han de första jordlotterna som skulle komma att bli grundstenen till Gulfis framgångssaga. I Paris fick Raffaele lära sig att respektera vinrankan och att uppskatta elegans snarare än kraft. Raffaeles son, Vito, var 5 år när familjen flyttade till Paris och 20 år när de flyttade tillbaka till Sicilien. 1995 ärvde han egendomen som startades av hans far och så här förklarade han sin filosofi: ”Vi uppfann inget nytt. Det vi har skapat fanns här för 2000 år sedan, vi behövde bara anpassa våra förfäders tekniker och kultur till vad som gäller idag. Vi har fått en bit jord att se efter, att respektera eftersom den är vår och våra barns framtid. Vi måste föra över det vi lärt oss till våra barn”. Vito Catania gick bort år 2017 och lämnade då över till sin sönerna Matteo, Raffaele och Davide. Matteo hade då redan arbetat sida vid sida med sin far i över 20 år och har sedan dess varit ansvarig förr att leda vingården in i framtiden.

Gulfis viner kommer från gamla vinrankor i de antika mest kända områdena i Pachino och Val di Noto: Maccari, Bufaleffi, Baroni and San Lorenzo. Det är här som deras cru-viner av druvan Nero d’Avola blir till: Neromaccarj, Nerobufaleffj, Nerobaronj och Nerosanlorè, som alla uttrycker den unika karaktär som finns i jorden de kommer ifrån. Vingårdarna ligger på hög höjd, från 400-850 meter över havet. Den högst belägna vingården ligger på Etnas sluttningar och här odlas druvan Nerello Mascalese som blir till deras Reseca. De rankorna är vad de kallar för ”albarello” (små träd) som växer på svarta terrasser av lavajord.

Gulfi har med framgång lyckats bevara traditionen att trimma vinstockarna så att konstbevattning kan uteslutas. Följden blir att smaken på druvorna är koncentrerad och ingen åverkan på naturen görs. Man vill på så sätt reflektera växtplatsen och framhäva druvornas karaktär och som en följd av detta filtrerar de inte heller sina viner. Gulfi har alltid odlat druvor enligt ekologiska principer och från och med 2007 är hela deras produktion certifierat ekologisk. Familjens motto har länge varit “Guardians of the terroir” vilket också fått Matteo att även ta till sig biodynamiska och icke-invasiva metoder, något man ännu inte har någon certifikation för.

Källa: Importörens Tryffelsvinets hemsida

Reseca, som vi dricker, är deras vin gjort på druvan Nerello Mascalese och kommer från en vingård som ligger dryga 800 m över havet. Vinrankorna är bortåt 100 år gamla. Vinet har fått mogna i cirka 24 månader på 500-liter stora ekfat. Vinet får efter att det buteljerats vila i närmare två år innan det anses moget för marknaden.

Färgen går i en ljusare rubinröd nyans med några granatäppelröda stråk.

I doften vimlar det av röda bär. Här finns också en hel del örter och kryddor samt en tydlig samling mineraler av karaktären solvarma grusvägar, krossade flinta stenar och vedaska. Vi anar oss på slutet till några rosor.

I munnen är det både friskt, slankt och har en viss stramhet. De röda bären från doften återkommer i smaken: jordgubbar, tranbär, syrliga körsbär och hallon. Det finns också något mörkare bär typ björnbär som smugit sig in. Inslaget av örter och kryddor är tydligt liksom "etna-känslan" av mineraler. Lite ekfat noteras, men dessa är bra integrerade med frukten. Eftersmaken är medellång och här sällskapar frukten och örterna med lite toner av kaffe, violer och körsbärskärnor. Vinet har en bra och trevlig syra. Tanninerna finns där och småbiter på ett anständigt sätt.

Vi gillar det här vinet skarpt. Väldigt mycket Etna Rosso över det. Precis som vi vill ha det.

Betyg 4

På SB kostar det 299 kr.

Nuances en roséchampagne från Léguillette-Romelot

 Det har varit en vecka fylld med ordentliga vårregn, men i fredags sprack molntäcket upp och bjöd på strålande sol. Vi var snabba att utnyttja tillfället och plockade fram en flaska roséchampgane, som fick förgylla den sena eftermiddagen. Vid 18-tiden rullade de fuktiga och kyliga vårdimmorna in från Kattegat och då var det inte alls lika behagligt på kyrkbänken.

Den här producenten drack jag ett bubbel ifrån för första gången på Våffeldagen. Så klart blev det ett blogginlägg.

Christine Léguillette-Romelot blev oväntat änka för drygt två år sedan. Hon valde då att fullfölja det projekt som hon och maken Laurent drog igång 2006. Dom planterade då vinfältet Clos du Mont Dorin på 0,8 ha med de godkända, men nästan utdöende druvsorterna Pinot Blanc, Petit Meslier och Arbane.

Familjefirman Léguillette-Romelot har en lång historia som vinodlare. Redan 1705 planterade familjen Romelot sina första vinrankor. 1968 bildas champagnefirman Léguillette-Romelot genom ett giftemål mellan de båda släktgrenarna. Dom äger idag runt 8 ha odlingar i byn Charly-sur-Marne, cirka en timmes bilfärd väster om Epernay. Allt arbete i vingården är hållbart enligt certifieringen HVE (Haute Valeur Environnementale) och VDC (Viticulture Durable). Dom producerar idag tio olika cuvéer

Det här är en roséchampagne gjord på en lite ovanligare druvmix. 58% Meunier, 20% Pinot Noir, 15% Pinot Blanc, 5% Petit Meslier, 1 % Arbane och 2% Chardonnay.

Basvinet (73%) är från 2016. Reservvin (12%) från 2015 och därtill rött vin ca 15%. Det har fått ligga i tre år på sin jästfällning innan det degorgerades 21/4 2020 och fick då en dosage på 7gr per liter. Det gjordes cirka 2 800 buteljer.

Färgen går i en vacker laxrosa nyans.

I den friska doften hittar vi en hel del röda bär, lite röd citrus, en tydlig floral ton, en liten kryddighet, mariekex och aningens grusväg.

I munnen är det torrt och friskt med smultron, jordgubbar, syrliga körsbär och tranbär som omgående tar kommandot. Efterhand kan vi känna den röda citrusen (mandariner och blodapelsin) samt en diskret ton av rostat bröd. Ordentlig och balanserad syra gör den här champagnen väldigt drickvänlig trots sin ungdom. I eftersmaken får vi mera röda bär samt steniga och kritiga mineraler och ett avslut av blodgrape.

Vi gillar verkligen den här champagnen. Och just där på kyrkbänken i den värmande solen var livet alldeles underbart.

Betyg 4

På SB är priset 439 kr.

Etna Bianco och Etna Rosso från Mandrarossa

 I början på mars ordnade vinimportören Nigab en digital vinprovning med Cava-producenten Vilarnau. En mycket trevlig tillställning som resulterade i detta blogginlägg. I april var det åter dags för en ny digital vinprovning med producenten Mandrarossa från Sicilien. Jag hade dessvärre ingen möjlighet att delta den dagen, men fick möjlighet att testa deras två Etna Rosso och Etna Bianco samt ta del i efterhand av info från provningen. Ett blogginlägg påbörjades men blev liggande halvfärdigt tills nu.

Mandrarossa

I slutet på 1950-talet slog sig några små vinbönder samman för att klara av den rådande lågkonjunkturen och motverka emigrationen från det krigshärjade Sicilien. Det var så det hela började. Dagens Mandrarossa föddes 1999 efter två decenniers studier att hitta den perfekta jordmånen för ett antal druvor. Idag är dom representerade på tre ställen. 

Huvuddelen är koncentrerade runt Menfi på den nordvästra sidan, där dom disponerar 500 ha med olika jordmån (sand, lera, kalksten samt några blandningar av dessa) och med druvor lämpliga för varje jordmån. Här odlas internationella druvor som  Sauvignon Blanc, Petit Verdot, Cabernet Franc, Merlot men också mer lokala som Grillo, Nero d´Avola.

På Etnas nordöstra sida äger dom 4 ha odlade med i huvudsak Nerello Mascalese (blå) och Carricante (grön). På ön Pantelleria äger dom 2 ha odlade med druvan Zibibbo på vilken det görs ett sött vin.

Ett arbete har påbörjats mot att bli en hållbar vingård. Ungefär 15% av odlingarna bedrivs idag enligt ekologiska odlingsprinciper.

2016 Sentiero delle Gerle Etna Rosso 

Detta är ett vin gjort på druvan Nerello Mascales till hundra procent. Klasarna avstjälkas och druvorna pressas. Maceration och jäsningsproceduren varar ca 10-12 dagar. Vinet får vila upp sig i 10-12 månader på stora (50 hl) fat av fransk ek innan det buteljeras.

Färgen går i en vacker gnistrande granatäppelröd ton.

I doften ganska typiska etnatoner, där de röda bären dominerar och uppbackade av kryddor, knallpulver, krossade flintastenar och aningens rosor.

I munnen är det ganska så friskt och slankt med en viss stramhet. Till en början är det bären som dominerar. Det börjar med lite rödare bär såsom hallon, lingon och tranbär, men det smyger sig efterhand fram bär av mörkare slag av typen björnbär och blåbär. Här finns en god portion örter och kryddor liksom steniga mineraler. Trevlig syra och väluppfostrade tanniner.

Eftersmaken är av medellängd och där sällskapar bären med kryddor och rosor.

På det hela ett trevligt och gott vin.

Betyg 3++

På SB kostar det 189 kr

2019 Sentiero delle Gerle Etna Bianco

Det här vinet är uteslutande gjort på druvan Carricante, som vuxit på Etnas syd-östra sluttningar i en vulkanisk jordmån. Druvorna avstjälkas direkt efter skörd och pressas försiktigt. Musten får jäsa i 25-30 dagar och får sedan vila upp sig i stora tankar av rostfritt stål i 13-15 månader.

Färgen går i en halmgul nyans.

I doften hittar vi diverse gula stenfrukter, lite fläderblommor, några örter och inte minst grus, makadam och aningens rökighet från flintastenar som slagits mot varandra.

I munnen är det ett rätt så fylligt vin med gula päron och äpplen, lite citrus och ordentligt med gula stenfrukter läs, plommon, aprikoser och persika. I betydligt mindre omfattning, men ändå tydligt noterar vi lite örter och kryddor.

I eftersmaken får vi förutom de gula stenfrukterna och örterna även fläderblommor, steniga mineraler och unset honung.

Vi drack vinet till grillad marulk och det visade sig vara en mycket bra matchning.

Betyg 4-

På SB kostar vinet 189 kr.

2013 Brunello di Montalcino, Argiano

 Vi blev sugna på lite Brunello di Montalcino i helgen. I källaren låg ett par flaskor, som jag köpt via ett samköp med några vinnördar i finewines.se. Vi bestämmer oss för att testa en flaska från 2013.

Argiano är en del av Montalcinos historia. Här har bedrivits jordbruk, olivodling och vinodling sedan århundraden. Redan i skrifter från 1500-talet omnämns egendomen och byggnaderna. Olika mäktiga familjer har varit ägare under de senaste 500 åren. Under 1930-talet fick vinerna från Argiano diverse olika utmärkelser. 1967 var de dåvarande ägarna med och bildade Consortiet för Brunello-viner. Det senaste ägarskiftet ägde rum 2013, då egendomen kom i Bernardino Sanis händer. Organiska och hållbara odlingsmetoder tillämpas med biodynamiska inslag. 2019 blev dom helt plast-fria.

I deras portfölj finns en Rosso di Montalcino, tre olika cuvéer med beteckningen Brunello di Montalcino, två IGT viner som är olika blandningar på Bordeauxdruvor samt två olika olivoljor.

Vi dricker den här kvällen deras instegsbrunello. Så klart är den gjord uteslutande på Sangiovese med "Brunello-klon". Druvorna har vuxit på vinfält belägna 280-310 m över havsnivån. Vinrankorna har en ålder på mellan 12 och 55 år. Skörd i slutet på september.

Spontanjäsning ca två veckor på rostfria ståltankar. Vinet har fått åldrats runt 30 månader på ekfat av varierande storlekar (10,15,30,50 hl) gjorda av slavonsk ek. Buteljering i april/maj vid den mest lämpliga månfasen och därefter lång tid på flaska innan det anses moget för marknaden.

Visst är det ett ungt vin och visst kommer det med säkerhet att utvecklas en hel del de närmaste åren, men jag tycker ändå att det redan nu visar upp en hel del tilltalande dofter och smaker.

Det finns en fin intensitet i doft och smak. Rätt så fylligt och därtill i fin balans.

I doften hittar vi till en början läder, blyertspenna och jord för att efterhand övergå till mörka körsbär, lite örter och kryddor samt aningens rosor och våt trädgårdsgång.

I munnen har det en härlig friskhet med massor av läcker mörk frukt läs mörka körsbär, blåa plommon, några björnbär och aningens tranbär. En fin ört- och kryddsamling ansluter. Bra syra och stadiga, men fogliga tanniner. Eftersmaken är lång med mera mörk frukt och örter, men här tillkommer lite sötlakrits, violer och aningens, aningens mörk choklad.

Ett riktigt gott och bra vin redan nu. Det blir svårt att hålla tassarna borta från den återstående flaskan.

Betyg 4+

295 kr flaskan betalade jag.

Sparris från Vättern och Silvaner från Tyskland. Mums!!

Våren vill inte riktigt göra sitt intåg. Vår egna sparris är senare än vad den vanligtvis är och eftersom vårsuget efter sparris tagit fart, så inhandlar vi vit sparris från Vättern. Vi dricker inte så ofta viner på druvan Silvaner, men just till sparris vill vi gärna ha ett vin på Silvaner.

2019 Würzburger Stein Silvaner VDP Erste Lage från Juliusspital.

Producent är Juliusspital som grundades 1576 som ett välgörenhetssjukhus. Vineriet har sedan starten tillhört sjukhuset, som idag innefattar såväl en modern klinik som ett äldreboende. Stiftelsen har 180 hektar vinodlingar spridda över olika lägen i Franken. Dom producerar runt en miljon flaskor. Knappt hälften av odlingarna är druvan Silvaner, men även Riesling (20%), Muller Thurgau (17%) samt ytterligare sexton druvor odlas däribland Spätburgunder (Pinot Noir 4%).

Sitt centrum har dom i WÜRZBURG några mil sydost om Frankfurt. 

Tre olika kvalitetsnivåer på druvan Silvaner gör dom. Trocken, Erste Lage och Grosse Gewächse. Den senare är den mest exklusiva. Vi dricker deras Erste Lage dvs mellannivån. 

Druvorna till det här vinet kommer från vingården Stein belägen ovanför den medeltida staden Würzburg. Vingården är brant och stenig med en jordmån bestående av kalkrik jord och musselskal.

Druvorna skördas för hand och får sedan jäsa på ståltankar under 30 dagar med en låg temperatur. Vinet får sedan vila några månader med sin jästfällning på stora ekfat innan det buteljeras.

Doften är frisk med gula päron och äpplen i centrum, men en skön blommighet tillsammans med kiwi, krusbär och aningens röd citrus förhöjer doftintrycken.

Mycket från doften går igen i smaken. Visst är det torrt utan att för den skull vara knastertorrt. Stor och fin friskhet har vinet. Det börjar med fina gula päron och äpplen och fortsätter med lite röd citrus typ mandariner. Här finns också tydliga toner av kiwi, krusbär och ananas. En rejäl dos mineraler i form av krita och sten kan också noteras. Eftersmaken är något längre än medel och där bjuds vi gula plommon, honungsmelon, några aprikoser och en en god portion kalkhaltiga mineraler.

Betyg 4

Vi köpte vår flaska på SB och betalade 199 kr. Det är rätt mycket vin för den slanten

Projekt Grekland 2.0. Del 4. 2019 Xinomavro Young Vines, Thymiopoulos

 Det här vinet drack jag för knappt en månad sedan. Blogginlägget påbörjades, men saker och ting kom emellan så det blev inte färdigskrivet. Hög tid att göra så nu.

2017 köpte jag 12 olika viner från Oinofilia i Köpenhamn. Det resulterade i 12 olika blogginlägg. Den intresserade hittar mina tankar här.

Vi har också startat i gång vårt projekt Grekiska viner 2.0. Det här blir den fjärde artikeln i den serien.

Tidigare har jag skrivit om:

- 2019 Metagitnion, Sclavos

- 2012 Roditis Barrel Aged 3 Years

- 2016 Old Roots Xinomavro, Domaine Tatsis

Familjen Thymiopoulos har ägt vingårdar i Naoussa sedan flera generationer tillbaks, men det är först på senare år som dom börjat producera vin under eget namn. Det startade när Apostolos Thymiopoulos återvände till sina hemtrakter efter avlagd examen vid Athens Universitet på Oenology-programmet i början på 2000-talet. Verksamheten drivs enligt organisk-biologiska metoder med inslag och tankar från den biodynamiska-läran. Därför används vare sig konstgödsling eller besprutning med syntetiska preparat mm. Hans tankar är att varje årgång ska få ge sin egna prägel åt vinet, därför så lite "intervenering" som möjligt i vinframställandet. En minimal tillsats av SO2 är i många fall ändå nödvändig.
Idag för förfogar man över 28 olika vingårdslägen med utgångspunkt från den ursprungliga vingården i Trifolos.

Vinet är gjort till hundra procent på druvan Xinomavro, som vuxit på vinstockar med en ålder på 7-12 år. Druvorna kommer dels från vinfält på lite högre höjd runt byn Fyteia och dels från vinfält på lite lägre höjd vid byn Trifolos.

75% av vinklasarna avstjälkas, macerationen varar 12-15 dagar.

Spontanjäsning på ståltankar, därefter får vinet vila i några månader på cementtankar innan det buteljeras. 

Notera att här finns inga ekfat inblandade.

Resultatet blir ett vin med viss slankhet och med en ren och frisk doft och smak. 

I doften hittar vi sommarens röda bär (jordgubbar och hallon), men även en tydlig ton av örter, lite peppar, tomatblad, svarta oliver och aningens rosor.

I munnen är det friskt. Det har en viss kraft med ändå är munkänslan slankhet. De röda bären från doften återkommer i smaken, men förstärkta med lite mörkare toner (körsbär, björnbär, plommon). Trevlig syra och angenäma lite smånafsande tanniner. Eftersmaken är medellång och här dyker det upp lite örter och peppar.

Vi åt det till grillade lammkotletter, vilket var en underbar matchning.

Betyg 4. 

Jag betalade 179 DKK. Just nu är det slutsålt på SB. Priset låg på 199 kronor. Kommer årgång 2019 in på "Bolaget" till samma pris är det inget annat än ett fynd.

Régis Fliniaux Cuvée de Signataires Grand Cru Brut

Det blev till slut ett riktigt hyggligt väder på Valborg. Åtminstone så att vi kunde inta förrätten (en skaldjurspaté) på Kyrkbänken tillsammans med ett glas champagne. En för oss helt ny champagne, som trots sin ungdom imponerade på oss.

Régis Fliniaux är fjärde generationens Fliniaux som producerar champagne. Han lärdes upp av sin far Roland och har nu producerat champagne i dryga 40 år. Han äger runt 2 ha huvudsakligen i Aÿ. Druvorna är fördelade med 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay. Régis utför allt i produktionen själv förutom plockning och pressning. Allt görs för hand och därför ligger produktionen på ca 8 000 flaskor. De bästa druvorna behåller han till den egna produktionen medans den andra hälften av druvorna säljs till större hus i närheten.

Det var nära att historien om Fliniaux som champagnemakare tagit slut redan i augusti 1944. Régis farfar Fernand såg då hela vinkällaren förstöras i en bombräd. Han upphörde helt enkelt med att jobba med champagne, men Régis far Roland ville annat. Han köpte nya källare och vingårdar och fortsatte därmed familjetraditionen.

Cuvée des Signataires är deras absoluta stolthet. Det är gjort på 50/50 Pinot Noir och Chardonnay. Druvorna kommer från vinrankor som är runt 45 år gamla och vuxit på vinfält runt Grand Cru-byn Aÿ. Den görs bara vissa år. Vi dricker årgång 2018 och årgången dessförinnan var 2014. Den har fått jäsa på ekfat och har sedan fått ligga i två år på sin jästfällning. Det degorgerades i dec 2020 eller januari 2021 och fick då en dosage på 8 gr/liter. Det görs runt 500 flaskor.

Noteras ska att flaskan har inte en vanlig grimma av metall utan korken hålls fast med hjälp av en snörning gjord för hand. Det är då ovanstående lilla verktyg kommer till hands.

Det ska sägas med en gång att det är en mycket ung champagne, som säkert kommer att utvecklas fint de närmaste 10 åren. Med detta sagt så tycker jag att den trots sin ungdom bjuder upp  och känns mycket tillgänglig redan idag.

Färgen går i en ljusare gyllengul ton med massor av mycket små bubblor.

Doften börjar lite försiktigt, men ju längre tid i glasen desto mer tydlig blir den. Vi känner doften av röda äpplen, en del citrustoner, rostade nötter, krossad flintasten, aningens vita blommor och någon liten örtighet.

I munnen är det mycket friskt och med en ungdomlig framtoning. Gröna äpplen, röd citrus, lite rostade nötter, gula stenfrukter (främst persika, aprikoser), skolkrita ( här måste du nog vara 50+ för att minnas detta) och en liten örtighet.

Visst är det här tusan så gott redan nu, men som jag skrev ovan tror jag det kommer växa de närmaste åren.

Betyg 4+

På SB kostar det 656 kr

2018 Clos de Remenot, Domaine Michel Briday

Jag är sedan något decennium medlem på vinforumet finewines. Det kostar inget att vara medlem. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse vinnördars åsikter och tankar om vin. Varje månad är det någon som utser månadens vin i projektet "Låt oss dela en pava... ".  I april i år var det en vit Bourgogne. Jag nappar ganska ofta på det här och eftersom det var länge sedan vi drack vit Bourgogne, så var det ett lätt beslut.

Bourgogne är ett av de klassiska vinområdena i Frankrike beläget norr om Lyon. Det är en långsträckt region med Chablis i norr och Macon i söder. Någonstans mitt i Bourgogne hittar vi deldistirktet Côte Chalonnais, som i sin tur består av ett antal  vinbyar bl a Rully med 23 Premier Cru-klassade vingårdar. I Rully produceras såväl röda som vita viner.

Vinet vi dricker ikväll kommer just från  Rully och producent är Domaine Michel Briday. Vinmakare och ägare är Stephane Briday. Enligt hemsidan gör dom 13 olika Cuvéer, varav fyra finns på SB.. Ett rött och tre vita. Det vinet vi dricker ikväll kommer inte från en vingård som är klassad som Premier Cru. Vinfältet "Clos de Remenot" är ca 0,54 ha stort och är planterad efter tidpunkten då klassifieringen gjordes. Vinrankorna har en ålder på 45 år. Druvorna (Chardonnay) pressas omedelbart efter att de handskördats. Jäsningen sker utan tillsats av någon jäst. Vinet får ligga till sig en kortare tid på 300-400 liter stora ekfat, varav 10% är nya.

Det här är ett vin vi verkligen gillar. Jag har ibland haft lite svårt att hitta rätt i Bourgogne (gäller i ännu högre grad röda viner). Och billigt blir det aldrig, men det här vinet levererar en trevlig upplevelse för ett anständigt pris.

Doften öppnar lite försiktigt, men blir tydligare ju längre tid vinet får i glaset. Vi hittar mogna äpplen, lite citrus, några tropiska frukter och en rejäl dos snäckskal, krossade flintastenar samt  nygrusad sommarväg. Även lite rostat bröd och nötter i små doser på sluttampen.

I munnen återkommer de mogna nästan övermogna äpplena uppbackade av citrus, aprikoser och någon tropisk frukt. Ganska så fylligt och med en måttfull kraft. Lite toner från faten noteras, där vaniljtonen gör sig påmind, men inte så att det stör på något vis. Snarare får vinet en dimension till. Trevlig syra och med stigande temperatur blir smörigheten mer påtaglig. Klart läckert. I eftersmaken kommer mineraliteten med stenar och krita liksom aningens rostat bröd och unset grapefruktbeska.

Betyg 4

På SB finns vinet i beställningssortimentet och kostar 359 kr.