2016 Barolo Josetta Saffirio

Årgång 2016 ska ju vara något alldeles särdeles i Barolo säger ryktet. Vi har själva botaniserat en del och kan bara konstatera att de vi smakat har samtliga levt upp till det här ryktet. Vi har så här långt smakat på Trediberri, Diego Conterno och Massolino, vilka du kan läsa om på den här länken. Vi har också hunnit med  Elvio Cognos Cascina Nuova och Giacosa Fratelli.

Någon dag in på det ny året var det dags för att ånyo testa en Barolo från 2016. Den här gången från Josetta Saffirio.

Josetta Saffirios vingårdar ligger i Monforte d´Alba en liten by belägen någon mil söder om Alba. Här har familjen Saffirio odlat vin sedan1900-talets början. Idag är det den femte generationen genom Sara Vezza som leder verksamheten, som bedrivs enligt organiska odlingsprinciper. Här kan du läsa om deras "Social Responsability". Dom odlar idag cirka 5 ha med vinrankor i huvudsak Nebbiolo. Deras hemsida visar att dom i sin portfölj har tre olika Barolo och en variant av vardera:  Barbera,  Langhe Nebbiolo,  Rosato, Muscato d´Asti, Langhe Rossese Bianco samt ett mousserande vin gjort på Nebbiolo. 

Det är många år sedan nu, men jag har träffat Sara Vezza en gång på Sjömagasinet och viss var det så att hon gjorde ett imponerande intryck. Hon förklarade också det här med etiketten, som har en gnom och inte en tomte  “Gnomes are the conscience of  honest men” .

Druvorna till det här vinet har vuxit på  vinfält i underappellationen Castellotto i Monforte d´Alba.

Druvorna handplockas så klart och avstjälkas innan de pressas varsamt. Jäsning på ståltankar. Maceration med skalkontakt i 10 dagar. Vinet tappas sedan upp på franska barriquer (delvis nya), där det får vila i 24 månader innan det tappas över på cementfat för en vila på 6 månader innan det buteljeras.

Färgen går i en granatäppelröd ton.

Initialt kan vi i doften känna såväl läder som våt jord, men ganska så omgående tar de röda bären över. Efterhand tillkommer lite örter och kryddor, en tydlig doft av sommarrosor, aningens vanilj och lakrits, lite svart te, rostade nötter samt en diskret ton av kalk och grus. Väldigt trevlig måste jag säga!

Vinet behöver en stund i glasen för att riktigt bjuda upp, men då händer det saker. Visst känns det att det är både ungt och väldigt friskt, men nu kommer det en riktigt fin bärig smak med jordgubbar, körsbär, skogshallon, en del tranbär och även något lingon. Mmm så gott. Men vi bjuds på mer. I mindre doser men ändå tydligt får vi lite örter och kryddor samt aningens vanilj och rostade nötter. Härligt fin syra och belevade tanniner. Visst biter dom lite försiktigt men inte över hövan. Eftersmaken något längre än medel och här får de röda bären sällskap av något mörka bär samt en del rosor och violer.

Visst är det ett ungt vin som med all säkerhet kommer att utvecklas fint i många år till, men jag är lite förvånad hur väl det bjuder upp redan idag. Detta tycks vara ett utmärkande för just årgång 2016 i Barolo.

Betyg 4+

Priset på SB är 309 kr och vinet ska finnas i 31 butiker, dock är det slutnoterat för online-försäljning.

2011 Marsanne Museum från Tahbilk

Det första decenniet på 2000-talet var detta mer eller mindre vårt husvin. Vinet försvann ur det ordinarie sortimentet och vi glömde lägga beställningar, men så på våren 2019 upptäckte vi det här vinet igen. Det blev en beställning av såväl årgång 2011 som 2017. Ganska omgående blev det ett blogginlägg om de två årgångarna, vilket du kan läsa här. Häromveckan drog vi korken ur vår sista 2011:a.

Tahbilk ligger i Central Victoria ( Nagambie Lakes Region) ca 10 mil norr om Melbourne. Redan  på 1860-talet planterades de första Marsanne stockarna, fast ingen av dessa finns kvar. De man nu tar druvorna ifrån är som äldst från 1927. Vinet är till 100% Marsanne. Jäsningen sker under kontrollerad temperatur i tankar av rostfritt stål. Därefter får vinet vila ett par månader innan det stabiliseras och buteljeras. Sedan en tid tillbaks används endast skruvkork. Skälet är helt enkelt att dom tröttnade på att få "korkade" viner. Runt 20% av varje årgång sparas för att så småningom släppas som en Museum-variant, som årgång 2011 gjordes på våren 2019.

Färgen går i en djup guldgul nyans med några nästan bärnstensfärgade stråk.

I doften hittar vi lite citrus och gula äpplen. Här finns också en tydlig ton av kaprifol, honung och exotiska frukter samt aningens krossat grus. En trevlig och mycket angenäm doft.

Vi kan omgående konstatera att vinet trots sin ålder har en bra friskhet. Det har också smugit sig in en del begynnande mognadstoner.

Det startar med mogna, gula äpplen och lite citrus, som ganska så omgående får sällskap med tropiska frukter: papaya, mango, passionsfrukt och ananas. Visst har vi kunnat ana oss till dessa, då vinet varit ungt, men nu är de tydligare och med ett större djup. I den trevliga och hyfsat långa eftersmaken hittar vi honung, sommarblommor och aningens lerskiffer. Syran känns något lägre än vad jag minns det som ungt, men ändå tillräcklig för att ge vinet en bra friskhet. Strukturen har med åren gått åt en viss krämighet.

Det här är helt enkelt ett väldigt gott och läckert vin, som vi är glada att ha återupptäckt.

Betyg 4

På SB är det årgång 2018 som finns i beställningssortimentet för 119 kr. Årgång 2011 och 2012 verkar slutsålda, men något säger mig att årgång 2013 kommer under 2021  och då gäller det att vara på alerten. Dessa Museum-årgångar brukar vara 40-50 kr dyrare. Ett alternativ är så klart att köpa en låda 2018 och spara dessa i fem år.

Enligt deras hemsida är dom koldioxidneutrala från och med 2013, vilket också framgår av etiketten på flaskan.

2019 Cascina Massara Verduno Pelaverga DOC

Januari-vinet i projektet Låt oss dela en pava.... på vinforumet finewine.se är det här vinet. Ni som följer bloggen vet att jag titt som tätt deltar i det projektet. Den här månaden är det ett vin på en druva jag inte smakat tidigare, så då kändes det givet att vidga vyerna.

Egendomen Cascina Massara ligger på kullarna runt byn Verduno, som är belägen någon mil sydväst om Alba. I början på 1900-talet grundade Andrea Burlotto Cascina Massara. Han var barnbarns barn till den store G B Burlotto. Andrea dog 1995 och efterlämnade en egendom på 40 ha till sina sju barn. Dom drev tillsammans verksamheten vidare fram till 2013, då en av sönerna GianCarlo tillsammans med sin son beslöt sig för att starta eget med en 10 ha stor vingård. Det är också den vingården som idag bär namnet Cascina Massara. I portföljen finns tre olika Barolo, en Langhe Nebbiolo, två Barbera, en Dolcetto, en Pelaverga samt ett vitt vin. 

Pelaverga är en lokal druva som i huvudsak odlas runt byn Verduno. Ibland bär den namnet Pelaverga piccolo och ibland Pelaverga di Verduno. Den har sedan 1995 en egen DOC. Den ska inte förväxlas med Pelaverga Grosso som visat sig vara en helt annan druva. Fram till början på 1990-talet fanns det endast ett fåtal producenter och ofta användes Pelaverga för att blandas med Barbera eller andra druvor. Idag har populariteten skjutit i höjden och allt fler odlare gör nu en-druves-viner på Pelaverga.

Färgen går i en mycket ljusröd ton och är helt transparent. Nästan så att en tror att det är ett mörkare rosévin som är i glasen.

Vi har kylt ner vinet något så att det vid upphällningen har en temp runt 15 grader.

Doften är mycket trevlig och går i en lättsam stil med massor av röda bär och en tydlig ton av vitpeppar. Aningens rosor och violer förhöjer intrycken.

I munnen känns vinet både ungt och friskt. Precis som i doften startar det med röda bär. Tranbären dominerar initialt men få så småningom sällskap av jordgubbar, hallon, röda vinbär och lingon.

Här finns en trevlig kryddighet, där särskilt tonen av vitpeppar är tydlig, men även enbär och oregano tycker vi oss ana.

I lite mindre omfattning hittar vi mandlar, rosor och någon liten rökighet. En ordentlig syra finns här. Tanninerna sitter som de ska och bjuder på ett lättsamt motstånd. Eftersmaken bjuder på mer röda bär i en liten saftig stil.

Vi gillar det här vinet i sin lite annorlunda och charmiga stil. Lättdrucket är det med stor klunkabilitet. En spännande druva som jag gärna dricker mer av.

Betyg 4

Priset på SB är 199 kr.

Digital middag. As Sortes och 2010 Il Fornetto

I lördags var det dags för en digital måltid med vännerna Stig och Anki. Vi gjorde det här i höstas och vi tyckte alla att det var riktigt trevligt. Du kan läsa mina tankar här. I lördags var det dags igen.

Vi bestämde gemensamt meny och vin, så att måltiderna skulle bli så lika varandra det nu bara går. Vi fastställde också när vinerna skulle öppnas för att de skulle få lika lång luftning. Slutligen bestämde vi att kl 18.30 ska vi koppla upp oss och då ska förrätten vara framdukad och det vita vinet upphällt.

Förrätt: Räktoast

Huvudrätt: Sydfransk Fisksoppa med bl a saffran.

Tre sorters ostar: Wrångebäck, Gruyere och Parmesan(24 månader).

Kl 18.30 kopplar vi upp oss. Lite inledande små problem med tekniken löses och samtalet drar igång. Vi smakar på det vita vinet. Reflekterar över doft och smak. Samtalet fortsätter. Räktoasten avnjutes. Den planerade halvtimmen blev en timma. Vi äter sedan huvudrätten utan att var uppkopplade. Kl 20 är det dags att återigen koppla upp oss till de tre ostarna och Amaronen. Vi doftar på vinet. Delger varandra våra intryck och går sedan över till att smaka på vinet. Nya kommentarer och smakassociationer. Alla är vi överens om att Il Fornetto känns ung, intensiv, kommer säkert utvecklas, men redan nu magiskt god. Samtalet drar vidare, osten avnjutes, små klunkar amarone slinker ner i våra strupar. Samtalet löper på. Ibland allvarliga ämnen som blandas med skratt och glädje. Batterierna börjar ta slut och vi tittar på klockan. Den har hunnit bli 22.30. Två och en halvtimma har vi suttit uppkopplade och tiden har bara rusat iväg. En sådan trevlig lördagskväll det blev, trots att vi inte kunde träffas annat än digitalt!! Vi kan varmt rekommendera ett sådant här upplägg.

2018 As Sortes

Vi använde samma vita vin till både förrätt och huvudrätt. Det här är ett vin som vi smakade på vår gemensamma resa med Club Amarone till Barcelona och Priorat på hösten 2017.

Jag drack det här vinet i mitten på november och det resulterade i ett blogginlägg. Den intresserade kan på den här länken läsa om producenten och vinet. Så mycket har naturligtvis inte hänt doft- och smakmässigt utan nedan kommer en kort sammanfattning om den här kvällens intryck.

I doften hittar vi gula äpplen, en del fläder, lite citrus, några gula stenfrukter och aningens mineraler i form av grusad trädgårdsgång.

Det vi kände i doften kommer tillbaks i gommen, då vi smakar på vinet. Det tillkommer en viss örtighet samt en tydlig blommighet. Det är vi alla överens om,men att just sättas fingret på vilken blomma hade vi lite olika uppfattningar om. Personligen tycker jag att det drar mot jasmin och vita sommarblommor. 

As Sortes har en bra och trevlig syra. Det finns också en viss elegans och så råder det en sådan bra balans mellan smaker och syra.

Betyg 4++

Vinet finns i 17 av "Bolagets" butiker och kostar 425 kr, dessvärre verkar det slut på online-försäljningen.

2010 Il Fornetto, Stefano Accordini

Detta är ett vin som år efter år ger vinupplevelser av det magiska slaget. Stefano Accordini har jag besökt ett flertal gånger. Jag har gjort det tillsammans med Club amarone, men också på egen hand. Bemötandet har alltid varit mycket vänligt och tillmötesgående och vi har alltid fått en rundvisning och en vinprovning. Jag kan varmt rekommendera ett besök, men ring och boka tid först.

Druvmixen är 55% Corvina, 35% Corvinone och 10% Rondinella,som kommer från vinfältet "Il Fornetto" i närheten av staden Negrar. Druvorna får torka i 120 dagar. Vinet har fått ligga i 36 månader på nya barriquer av fransk ek. Vi har tidigare hyllat årgångarna:  2004, 2006, 2007 och 2011.

Vi häller upp vinet i två glas tre timmar innan vi ska avnjuta vinet.

Vi är alla överens om att doften är något alldeles enastående med kraft, intensitet och samtidigt stor elegans. Den mörka frukten tar kommandot med all sin kraft. Rätt omgående ansluter örter, kryddor, torkad frukt, kakao, krossad sten och unset vanilj. Alkoholen (16,5%) är ytterst diskret.

Smaken är magisk. Vi uppfylls av någon slags eufori, då vi tar del av dessa sagolika smaker. Kraftfullt, stor intensitet, hög komplexitet och i fullständig balans. Alla smaker kommer inte på en gång utan mer som lager på lager. Det börjar med söta, mörka körsbär och fylls på med  björnbär, något hallon och blåbär. Så dyker det upp lite örter och kryddor, där svartpeppartonen utmärker sig. Lite senare även kakao och torkade frukter. Ytterst lite russin mer åt katrinplommon, fikon och dadlar. Här finns en grandios syra som ger friskhet. Fjäderlätta tanniner bjuder ett litet motstånd och så avslutningen. En eftersmak med mörk choklad, körsbärskärnor, mera torkad frukt, sötlakrits och en liten kryddighet. Aningens, aningens alkohol tycker vi oss notera fast inte är det särskilt störande.

Ni förstår själva att detta är ett fantastiskt vin. Jag vill ändå säga att det känns ungt och att det säkert kommer utvecklas något ytterligare, så ingen brådska för den som ligger på några flaskor. Den är dock så fantastisk redan nu så du som har några flaskor får ändå rådet att testa en i närtid. Gör du så ska du låta den få bortåt tre timmar i glas eller på karaff.

Betyg 5-

2017 Azazel, La Chimera vs 2014 Grotte Alte, Occhipinti vs 2014 Bandita Barbera d´Alba

Naturvin är ett trendigt begrepp idag, men också ett litet diffust begrepp. Någon enhetlig definition har i vart fall inte jag kunnat hitta. 

På Systembolagets hemsida har jag hittat detta:

I vingården är dom flesta producenter av naturviner överens om detta:

- Druvorna ska vara ekologiskt, organiskt eller biodynamiskt odlade

- Skörden ska vara manuell och med begränsade uttag

- Bara vildjäst från druvornas skal får användas

I själva vineriet gäller detta:

- Inga tillsatser av socker, chaptalisering, vinsyra eller industriellt framtagen jäst

- Mikrooxidation, dvs syresättning för att mjuka upp vinet bör undvikas

- Vatten eller alkohol ska inte avlägsnas genom omvänd osmos för att öka koncentrationen

- Att tillsätta svavel tycker många producenter är OK, men helst så lite som möjligt och oftast bara vi buteljering

Det finns sedan en massa saker som dom som kallar sig naturvinsproducenter är oense om t ex klarning, filtrering, användning av ekfat, temperaturkontrollerad jäsning, fottrampning av druvor mm.

Det har börjat dyka upp organisationer, där medlemmarna kan få sina viner märkta som "naturviner". I Italien finns VinNatur och i Frankrike Vin méthode Natur. Du som vill läsa mer hittar en hel del matnyttigt i BK Wines artikelserie

Detta är en artikel i vår serie i åtta delar. Här är hela serien med artiklar om ekologiskt, biodynamiskt, naturligt och hållbart:

• Ekologiskt vin, biodynamiskt, hållbart – vad är det? | del 1
• Ekologisk vinodling, vad är det? | del 2
• Ekologiskt vin: vad gör man i vinkällaren | del 3
• Ekologisk certifiering | del 4
• Biodynamiskt vin: Vad är det egentligen? | del 5
• Naturviner | del 6
• Hållbara viner | del 7
• Ekologiska viner i framtiden | del 8
• Bonus: Ekologiska viner i en ”masterclass” på video med WineEd

Jag har den senaste tiden druckit tre viner som uppfyller många av de krav som ställs för att vinet ska kunna kallas naturvin.

2017 Azazel från La Chimera

La Chimera är en liten vinproducent belägen i Valsusa-Chiomonte i den nordvästra delen av Piemonte inte så lång från den franska gränsen. Här startade Stefano sin verksamhet 2005 genom att hyra någon hektar vinfält och producera ett rött och ett vitt vin. Nu, 14 år senare, äger han drygt 3 ha och producerar runt 10 000 flaskor med ambitionen att inom några år kunna tillverka 15000-18000 flaskor. Vinfälten ligger på branta sluttningar och kräver mycket manuellt arbete. Odlingsmetoderna är organisk/biologiska och just nu befinner han sig i en certifieringsfas. 

Jag har tidigare skrivit om ett par av vinerna 2017 Eos och 2018 Finiere samt om mitt första möte med mannen bakom vinerna Stefano Turbil.

Det här vinet är gjort på druvorna Avanà, Barbera och Dolcetto. Druvmixen är ungefär en tredjedel av var sort. De kommer från vinfält som ligger på en höjd av 600 meter i Mompantero. Macerationen varar 7-10 dagar. Jäsning på ståltank, där vinet får ligga till sig i dryga året innan det buteljeras.

Färgen är rubinröd med några violetta stråk.

I doften hittar vi till en början lite läder och jord, men rätt omgående tar den mörka frukten över. Här finns aningens mandlar, någon liten charmig ton av blommor liksom grusväg.

I gommen känns det slankt och med en bra friskhet. Tillgängligt och lättdrucket. Precis som i doften är det den mörka frukten vi främst noterar, men även en viss kryddighet. Lättsamma tanniner bjuder ett försiktigt motstånd.

Vi gillar det här vinet i all sin enkelhet.

Betyg 3++

Minns jag rätt kostade vinet125-130 DKK. Köpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini. 

2014 Grotte Alte, Occhipinti. 

Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Det är framförallt hennes Frappato som storligen imponerat på mig, så den köper jag varje årgång av. Klickar du på resp årtal så hittar du mina tankar om just den årgången:  2010, 2011, 2012, 2013, 2014 och 2015

Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68.

Grotte Alte är en blandning på lika delar Frappato och Nero D´Avola. Vinstockarna har en ålder på 40 år och växer på en vingård belägen 280 m ö h, där jordmånen består av röd sand och kalksten. Druvorna skördas i början på oktober. Jäsningen sker med naturlig jäst. Macerationen äger rum under 30 dagar. Vinet har fått åldrats i nästan tre år på 25 hl stora fat av slavonsk ek. Det tappas på flaska utan att klarnas eller filtreras.

Doften är kanske inte så stor och börjar med läder, jord, höstlöv och komposthög. Efterhand får vi både mörka och lite ljusare bär samt ett tydligt inslag av grus och krita.

I munnen känns det väldigt välbalanserat med en trevlig syra och lite smånafsande tanniner, men ändå mjukt och tillmötesgående. Frukten, en blandning av hallon, körsbär, röda plommon och björnbär är trevlig. Lite örter,  någon krydda, svarta oliver och mineraler (sten, vulkan) noteras. Eftersmaken är lite kortare än vad jag minns. Allt detta låter ju riktigt bra, men ändå är känslan där att det är något jag saknar. Jag går helt enkelt inte igång på det här vinet den här kvällen.

Betyg 4-. 

Vinet är köpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini för cirka 360 DKK.

Wine Trade importerar Occhipintis viner till Sverige.

2014 Barbera d´Asti från Cascina Tavijn.

I den lilla byn Scurzolengo, någon mil nordost om Asti, hittar du Cascina Tavijn.  1908 kom den här gården i familjen Verruas ägo och sedan dess har dom bedrivit ett blandat jordbruk, där hasselnötsodlingarna varit i centrum. Vindruvor har dom så klart odlat länge och sålt till det lokala kooperativet. Någon gång efter millennieskiftet började dom med egen buteljering. De senaste tio åren är det Nadia Verrua som leder verksamheten tillsammans med föräldrarna Maria Teresa och Ottavio Verrua. Jag träffade Nadia för drygt sju år sedan på en provning i Ängelholm. Du kan läsa om den här.

Verksamheten omfattar idag runt 11 ha, varav fyra  ha är planterade med hasselbuskar, 5 ha med vinrankor och 2 ha lite annat. Familjen har i stort sett alltid arbetat utan kemikalier och är idag ekocertifierade. De odlar druvorna Barbera, Freisa, Grignolino och Ruché samt en liten del med en för mig okänd druva Slarina. 

Druvorna avstjälkas varsamt så att bären förblir hela. Vinerna spontanjäses långsamt, så att urlakningstiden kan bli upp mot två månader. Cascina Tavijn svavlar minimalt och påverkar vinerna så lite som möjligt. Allt för att druvan och ursprunget ska få sätta sitt rätta uttryck. Detta leder också till att varje enskilt år återspeglar sig i vinet. Man kan också säga att här görs det mesta enligt gamla traditioner.

Namnet Bandita kommer sig av att det stora konsortiet i Asti gjorde tummen ner för årgång 2011. Den fick inte kallas Barbera d´Asti. Det fanns något med vinet som Konsortiet inte gillade. Cascina Tavijn tänkte till och använde humorn. Barberan döptes om till Bandita. En kvinnlig, oemotståndlig Bandita är inte fy skam det heller. Vad jag tyckte just om årgång 2011 kan du läsa här.

Den här Barberan är gjord på druvor som kommer från 40-åriga vinstockar, som växer på branta sluttningar med en jordmån på sand och kalkrik lera. Avstjälkjning och spontan jäsning i sluten ståltank. Två månaders maceration. Ingen klarning eller filtrering. En minimal tillsats av S02 (Under 20mg per liter).

Vad jag tyckt om tidigare årgångar kan du läsa om du klickar på resp årtal: 2007, 2011 ,2012, 2013 och 2014.

 En härlig Barbera som nu är inne i en riktigt bra drickfas. Så skrev jag i våras och nu när vi drar korken ur den sista flaska är det bara att konstatera att det är lika sant fortfarande. Den är helt på topp. Jag hade gärna haft kvar ett par flaskor. Inte för långlagring, men för att dricka de närmaste två/tre åren.

Doften är kanske inte så stor, men ändå väldigt tydlig. Det börjar lite försiktigt med jord, höstlöv och aningens läder, men den mörka frukten tar rätt snart över. Här finns i små distinkta doftpustar även violer, skolkrita och aningens målarlåda.

Det är när den första klunken virvlar runt i gommen och dropparna rinner genom vår strupar som smilbanden åker rakt upp. Det här är ju hur gott som helst. Den mörka frukten har fått ett djup och därtill blivit mogen utan att tappa sin fräschör.

Här finns en samling mörka bär (körsbär, hallon, blåbär) men också något lite rödare har smugit sig med. En sirlig örtighet. Aningens sten- och kalkhaltiga mineraler noteras liksom små subtila nyanser av rosor och violer. Små nätta tanniner har dröjt sig kvar. Den finstämda syran är på plats. Allt sammansatt i en fin balans. och med stor charm.

Betyg 4+

Vinet är köpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini för cirka 165 DKK.

Vin&Natur tar numera in Cascina Tavijns viner. I höstas kom en låda med tre flaskor och där ingick den senaste årgången av Bandita. Nu är den slutsåld, men håll ögonen öppna för det kommer säkert mer under 2021.

2012 Roditis Barrel aged 3 years från Tatsis Winery.

Dottern hade ansvaret för en av måltiderna under ledigheterna. Det blev en tomatsallad med fårost på en auberginebädd. Hon adderade lite quinoa för att göra det hela lite matigare. En påminnelse om sommaren och inte minst en påminnelse för hela familjen om våra veckolånga höstsemestrar i den grekiska övärlden när barnen var små.

Så klart måste vi dricka något grekiskt till detta!!

2017 köpte jag 12 olika viner från Oinofilia. Det resulterade så klart i ett antal  blogginlägg som du kan läsa här. 

Tatsis Winery hittar vi i Goumenissa, Makedonien, Grekland.  Det är ett familjeföretag där pappa Christos och sönerna Periclis och Stergios driver verksamheten. Det hela tog dock sin början då Christos farfar förvärvade egendomen och började producera vin. 1998 började dom med ekologisk odling för att 2002 helt gå över till odling enligt biodynamiska principer. Idag omfattar egendom 14 ha vingårdar. I huvudsak odlar dom de inhemska röda druvorna Xinomavro och Negoska, men även Roditis, Alepou, Malagousia, samt de röda internationella druvorna Cabernet Sauvignon, Merlot och Cinsault.

Ett vin gjort på den inhemska druvan Roditis, som är en rosafärgad druva som ger ett "vitt vin", men pressas den och får tillbringa en längre tid med skalen så blir vinet mer orangefärgat. Det är precis detta som Tatsis gjort.

Det här vinet har efter att druvorna pressats fått tillbringa runt en månad tillsammans med skalan. i öppna kärl. Spontanjäsning. Ofiltrerat. Inga tillsatser av svavel.  Det har fått mogna i tre år på ekfat.

Färgen går i en orange nästan bärnstensfärgade ton.

I den komplexa doften hittar vi kryddor, apelsinskal, aprikoser, torkade rosor, lite honung och våta berghällar.

I munnen känns det friskt, torrt och rätt så fylligt. Mycket av det vi kände i doften kommer tillbaks i smakerna: Röd citrus, aprikoser, persika, den komplexa kryddigheten, rosor och honung. En fin syra och faktiskt lite lätta tanniner. Hyfsat lång eftersmak.

Ett underbart vin som var en perfekt matchning till vår mat. Visst är det ett annorlunda vin, men med massor av charm, lättdrucket, törstsläckande och riktigt gott.

Minns jag rätt låg priset på 290 DKK, när jag köpte det för något år sedan.

Betyg 4+

2010 Chateauneuf-du-Pape, Le Vieux Donjon

 Lamm och Chateauneuf-du-Pape är en kombination som vi verkligen gillar Någon av mellandagarna bröt vi av julmatsätandet med grillad lammentrecôte. I källaren hade jag en flaska från en av mina favoritproducenter. Det blev årgång 2010, som påstås vara inne i ett bra drickfönser nu och med minnet av hur fantastisk årgång 2009 var för ett år sedan, så var valet lätt.

Jag kan omgående avslöja att det var ett synnerligen bra val.

Le Vieux Donjon har vi ett särskilt gott öga till. Det är en Ch9dP som vi druckit flera årgångar av. Vad vi tyckt om dessa kan du läsa här: 2009, 2010, 2012 och 2013. Lite kaxigt är det att dom gör en enda cuvée och inte massa specialcuvéer eller någon toppcuvée, utan dom går All in i det dom gör.

Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällaren ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av de ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till negocianter. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault. En stor andel av druvmaterialet avstjälkas före pressning. Hur stor andel är beroende på årgång. Mourvedre vinifieras för sig medan de övriga druvorna vinifieras tillsammans. Jäsningen äger rum på traditionella fyrkantiga, röda cementbehållare. Vinet lagras i 18 månader innan det buteljeras. 80% får ligga på Foudres (dvs stora ekfat) och resten på cementtankar.

Ett alldeles underbart vin med en del begynnande mognadstoner. Kanske kan det utvecklas något till, men inte så mycket tror jag. Å andra sidan är det ingen panik för det kommer att hålla den här höga nivån i åtskilliga år till.

En varm ja nästan solvarm doft av en blandning röda och mörka bär når oss då vi tar den första sniffen. Pinjeskog och provencalska örter får vi en rejäl dos av. Lite lakrits, aningens kakao och en sirlig ton av järnfilspån tycker vi oss kunna ana.

I munnen får vi i mångt och mycket det vi kände i doften. Vinet känns runt och rätt så mjukt. Det startar med lite rödare bär typ jordgubbar och hallon, men det står inte långt på innan det är de mörka bären som dominerar med solvarma björnbär och skogshallon. Kryddor (främst svartpeppar) och provencalska örter breder ut sig ordentligt bl a rosmarin och lavendel. Här finns en bra och trevlig syra. Väluppfostrade tanniner krafsar runt i munhålan och smånafsar här och var. Eftersmaken är lång med en härlig mörk frukt och återkommande örter. Just i eftersmaken tar örter och kryddor för sig ordentligt. Nu tillkommer lite mörk choklad och sötlakrits.

Betyg 5-

Vinet inhandlades 2012 på SB och kostade då 349 kr. Jag gillade vinet som ungt, men än mer idag med sin mer mogna frukt och djupare smaker.

Brunelli x 2, Valpolicella Superiore (2018) och Campo del Titari (2015).

 Så är då helgerna till ända detta märkliga år. En annorlunda jul och nyår har det varit. Vi fortsätter vår sociala distansering och träffar endast ett fåtal  vänner och bekanta och då alltid utomhus, där vi kan hålla avstånd. Endast dottern och sonen med familj har vi träffat inomhus efter frivilliga karantäner. Smittan florerar vilt här i Nordhalland och själva försöker vi följa FHM:s rekommendationer. Vi kan bara vara tacksamma att vi och våra närmaste har klarat oss undan Covid-19.

Vi försöker komma ikapp med bloggandet. Dagens inlägg innehåller två bekantingar fast i nya årgångar.

2018 Valpolicella Superiore

Druvmixen är Corvina (65%), Rondinella (25%) och Corvinone(10%). Druvorna pressas omedelbart efter att de skördats. Här finns alltså inga torkade druvor.  I cirka tio dagar får musten ha skalkontakt. Jäsningen sker på ståltankar och sedan får vinet tillbringa dryga året på 50 hl stora fat av Slavonsk ek.

Jag föredrar det här vinet när det är lite svalare, så jag kyler ner det till 14-15 grader.

Det här är en Superiore i en lättare och slankare stil med en mycket frisk framtoning och med en härlig körsbärsaktig frukt i centrum. Vi noterar också lite mörka skogsbär och blåa plommon. Det finns en tydlig ton av örter och någon liten kryddighet. I eftersmaken tillkommer aningens mandlar och precis i avslutet även lite violer.

Betyg 4-

På SB ligger priset på 203 kr. För tillfället verkar den vara slutsåld.

2015 Campo del Titari

Druvblandningen är ungefär den samma år från år. Titari är gjord på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%).

Druvorna kommer från en och samma vingård, som ligger cirka 450 m över havet. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats. Druvorna torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur. Vinet får därefter mogna under 36 månader på nya ekfat innan de buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden. Årsproduktionen av Titari är runt 3 000 flaskor.

För ett par år sedan arrangerade jag en vertikal på årgångarna 2009, 2010, 2011, och 2012. Klickar du på den här länken så kan du läsa om den provningen. Årgång  2013 här. 

Vi häller upp två glas (nästan halva flaskan) och sätter tillbaks korken i flaskan. Vi låter glasen få tre timmars luftning innan vi börjar dofta och smaka på vinet.

Vi kan omedelbart konstatera att det här är en mycket ung Amarone, som behöver ordentligt med tid för att visa upp sitt rätta jag. Våra förväntningar är som alltid skyhöga när vi öppnar en Titari.

Tre timmar visar sig vara lite för kort tid, då den öppnar något försiktigt, men ju längre tid i glasen desto mer av doft och smak får vi. När fyra timmar gått efter öppnandet ja då är vi hemma.

Doften har nu lämnat jord, höstlöv och läder bakom sig och bjuder på en förförisk mörk frukt, som är förstärkt med örter, kryddor, fikon, dadlar och aningens russin. Vi kan även notera i mycket små doser, men ändå tydligt, någon hemkola och unset vanilj. Alkoholen (16,5%) känns också, fast inte stickande. Vi vet av erfarenhet att den integreras med frukten allt eftersom tiden går. 

I munnen är det söta mörka körsbär, mogna björnbär, lite svarta vinbär, blåa plommon och skogshallon som dominerar intrycken. Frukten börjar redan nu anta ett magiskt format. Örter, kryddor bl a svart peppar och torkad frukt (inte så mycket russin) förstärker intrycken. Även i smaken känns alkoholen. Absolut inte stickande. Vital och bra syra ger en skön friskhet. Tanniner som krafsar i munhålan bjuder ett trevligt motstånd. På detta det bästa av allt. Eftersmaken!! De ljuvligaste söta, mörka körsbären, ett lätt kryddigt inslag, mörk choklad, några doppar espresso, körsbärskärnor och katrinplommon. Lång utdragen eftersmak.

Kväll nummer två, när flaskan stått halvfylld ett dygn, levererar Titari en fantastisk amaroneupplevelse.

Slutsatsen blir att de resterande flaskorna får vila i källaren åtminstone ett år. Du som är nyfiken att testa redan idag får rådet att hälla upp vinet på karaff och låta det stå i fyra timmar innan du börjar njuta av det.

Betyg 5-

Jag betalade 57 euro plus alkoholskatt för mina flaskor. På SB kostar dom 757 kr.

Nyårsviner avsnitt 2: Mat från Barrique och 2011 Le Serre Nuove och 2004 Roccolo Grassi.

Vi gjorde det enkelt för oss på nyårsaftonen. Vi beställde mat från Barrique Vinbar i Göteborg. Det blev deras Chefs Meny Nyårsafton. Vi tog bilen upp till Göteborg för att hämta maten. Vi kombinerade det med att kort hälsa på vårt första barnbarn. Ett utomhusmöte!

Tydliga och enkla instruktioner för oss att färdigställa maten. I ett huj har vi blivit mästerkockar. Fantastisk mat! Vilka smaker! 

Kvällens viner. Vi började med champagne som en fördrink och fortsatte med den till den delikata hummersoppan. Jag skrev häromdagen ett inlägg om La Grande Année 2008. Klicka på länken så får du mina tankar.

Hummersoppan är rent magisk. Rejält mustig och tryck i smakerna. Gott om räkor och hummer gömmer sig under ytan på soppan. Varma tallrikar, värma soppan, hälla upp över räkor och hummer, garnera med rågbröd och gräslök. Så enkelt kan det vara att få en förrätt i världsklass.

Vi sätter ugnen på 170 grader. När den är varm sätter vi in potatisen (pommes Anna) och efter 5 minuter sätter vi in hjortfilén. När den är 52 grader tar vi ut hjortfilén och låter den vila i 5-10 minuter. Svampragun åker in i ugnen samtidigt som vi tog ut hjorten. Vi värmer den rökta rödvinsskyn i en kastrull och någon minut innan vi ska hälla upp skyn klickar vi i en bit smör. Vi värmer några tallrikar i mikron. Nu är det bara att placera ut ingredienserna på tallriken. Köttet är fantastiskt. Den rökta rödvinsskyn förhöjer smakupplevelsen rejält. Svampragu och pommes Anna perfekta komplement. Vi ställer oss upp och gör vågen.

2011 Le Serre Nuove dell`Ornellai

Druvsammansättningen varierar alltid något mellan åren. Årgång 2011 har den här druvmixen: Merlot (57%), Cabernet Sauvignon (17%), Petit Verdot (14%) och Cabernet Franc (12%).

Varje druva viniefieras för sig. Jäsningen sker på ståltankar. Lagring i 15 månader sker på barriquer, varav 25% är nya och 75% ett år gamla. Efter de första 12 månaderna blandas de olika druvorna till ett vin, som då får ligga tre månader på ekfaten. Slutligen tappas vinet på flaska, där det får ligga i ytterligare tre månader innan det släpps ut på marknaden.

Vi har tidigare hyllat 2007, 2009, 2010, 2011 och 2012.

Detta visar sig var en perfekt matchning till köttet. 

Ett vin som lämnat ungdomen bakom sig, men ännu inte gått in i något mognadsstadie.

Doften är präglad av mörka bär, där vi främst noterar körsbär och svarta vinbär. Fast det börjar med lite höstlöv, jord och läder som rätt så snabbt låter den mörka frukten ta överhand. Efterhand kan vi känna örter och kryddor. Rätt så stor doft utan att vara överdådig. Väldigt trevlig att sitta och småsniffa på.

Vi smakar på vinet och mungiporna åker rätt upp. Det här är ju sagolikt gott. Elegansen och balansen mellan smakerna. Vi himlar med ögonen. Det börjar med mörka körsbär, svarta vinbär och fortsätter med blåa plommon och björnbär. Strax därpå får vi ett knippe örter och lite finstämda kryddor. Syran är alltjämt vital och skänker vinet en underbar friskhet. Tanninerna har med åren rundats av och blivit lite mjukare, men fortfarande med det där behagfulla bettet. Eftersmaken är lång och riktigt njutbar. De mörka bären återkommer liksom örter och kryddor, men nu får de sällskap av toner från kakao, aningens lakrits och unset kaffe.

Betyg 5-

Tre ostar.

Vi fick tre väldigt goda ostar att njuta av innan det var dags för desserten.

- Almnäs Wrångebäck. En hårdost på opastöriserad komjölk.

- Aura. En Blåmögelost på pastöriserad komjölk.

- Tallegio. En kittost av pastöriserad komjölk

Hembakat knäcke,och jordgubbsmarmelad som tillbehör.

Vi valde att till detta dricka ett glas Amarone.

2004 Amarone Rocolo Grassi

Ur källaren har vi tagit fram vår sista 2004 från Roccolo Grassi. Ni som följer bloggen vet att det här är en av mina absoluta favoritproducenter av Amarone. Vi besökte vingården första gången 2008 med Club Amarone och det har blivit flera besök efter det. Vi var också med på en magisk provning en kväll 2015 på Enoteca Valpolicella i Fumane. Du kan läsa om den provningen här.

En annan minnesvärd provning var jag med om hemma hos Henrik Ungerth 2018. Den resulterade i att jag skrev en artikel på Club Amarones hemsida om årgångarna 2001-2013.

Den här amaronen görs på druvblandningen Corvina (60%), Corvinone (15%), Rondinella (20%) samt Croatina (5%). Druvorna kommer från en vingårdslott på 4 ha och där vinstockarna har en ålder på över 40 år. Druvorna torkas i dryga 90 dagar innan de pressas. Jäsningen äger rum på ståltankar. De har efter vinifieringen fått ligga till sig i 26 månader på 225-liters ekfat, varav hälften varit nya och den andra hälften använts två gånger tidigare. Slutligen ytterligare två år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

En fantastisk amarone. Galet bra med en enastående elegans samtidigt som det finns en intensitet och tryck i doften och smaken. Kanske att just intensiteten har nått sin kulmen.

Söta mörka körsbär, mogna björnbär, blåa plommon och några hallon möter örter och kryddor i en helig allians. En god portion torkad frukt förhöjer intrycken. Eftersmaken är formidabel med söta, mörka körsbär, aningens svartpeppar och den lilla bitterheten från mörk choklad, några droppar espresso och någon körsbärskärna.

Tanninerna är alldeles sammetslena. Syran är alltjämt vital och ger en bra friskhet, men här är det något som säger mig att vinet är fullmoget.

Roccolo Grassis Amarone i versionen årgång 2004 är helt på topp. Det har också varit min uppfattning de senaste fem åren. Kanske att den är precis på krönet. Du som ligger på några flaskor får rådet att stämma av en flaska mot dina egna smaklökar i närtid. Det här var min sista flaska, men hade jag haft endast en flaska kvar skulle jag nog druckit den under 2021. Det är ingen panik, men jag tror inte på mer utveckling och därmed lär den inte bli bättre än vad den är just nu dvs helt magisk.

Betyg 5

Hasselnöt Sandwich.

Den här åkte in i frysen så fort vi kom hem med vår hämtmat och plockades fram en kvart innan den serverades. Vi strödde på några enstaka flingsaltskorn. Vispade upp den medföljande vaniljmoussen. Placerade några saltrostade hasselnötter vid sidan om hasselnöts sandwichen och lade vaniljmoussen ovanpå. Slutligen garnerade vi med hallonen. 

En desset att dö för. Eleganta smakkombinationer som blev det perfekta avslutet på den här måltiden.

Ett stort tack till Barrique Vinbar för fantastisk mat. Nu hoppas vi på att 2021 blir ett år då vi åter kan besöka vår favorit i den Göteborgska restaurangvärlden.

Strax före 12-slaget gick vi över till våra grannar, som anordnade ett litet fyrverkeri. Vi var 7 personer församlade och njöt av det milda vädret, fyrverkeriet och ett glas bubbel.

En enkel och lättdrucken champagne från Doyard-Mahé

 fick sätta punkt för 2020.