2008 Picart-Thiout, Mes Favorites Marc Hebrart samt Brachetto d´Acqui

Så här i slutet på maj drar det ihop sig till ett litet födelsedags-race. Först fyller JC, sedan svärdottern och sedan den egna dottern för att på söndagen avsluta med Mors Dag. Så klart har det blivit lite bubbel de här dagarna.

2008 Picart-Thiout. 

Först ut var den här flaskan. I höstas hade vinimportören VinTillMat en provninga av några champagner på En-del-i-Haga. Du kan läsa våra tankar om det eventet här. Den här champagnen föll vi pladask för och så klart handlade vi några flaskor på Systembolaget.

Någon eller några mil nordost om Epernay ligger byn Avenay Val d´Or och det är där Picart-Thiout har sin huvudsakliga verksamhet. Idag är det Francis Picart som har ansvaret. Han tog för några år sedan över ansvaret efter sina föräldrar, som inte sålt champagne under egen etikett utan endast levererat till de större husen. Francis började i liten skala att sälja champagne under eget märke. Succesivt har han utökat den verksamheten så att idag gör han 6 olika cuvéer: en Rosé, en cuvée på en blandning av Pinot Noir och Chardonnay samt fyra olika Blanc de Blancs. Han säljer också till de större husen: druvor direkt efter skörd, stilla viner vintern efter skörd och odegorgerad champagne flera år efter skörd. Hans mål är att öka andelen som säljs under eget märke.

Picart-Thiout äger totalt 6,5 ha i byarna  Avenay Val d'Or, Rates-Mutry och Tours sur Marne;

Det här är en champagne gjord enbart på chardonnay-druvor, som vuxit på vingårdarna Les Fourches (Tours-sur-Marne) och Les Fêteux (Avenay val d´Or). 80% av druvorna har fått jäsa på ståltank och 20% på ekfat, där det också fått vila upp sig i 6 månader innan det tappades på flaska i april 2009. Det degorgerades 7 december 2021, vilket betyder att det fått ligga tolv år på sin jästfällning. Vid degorgeringen fick det en dosage på 6,3 g socker per liter.

En enastående champagne. Vi drack den för första gången på provningen i november. Det har väl inte hänt så mycket på den här korta tiden, möjligen aningens, aningens mer mognadstoner.

I doften hittar vi mogna gula äpplen med en liten touch av att vara bokna. En fin brödighet tillsammans med lite citrus, gula stenfrukter, regnvåta stenar, hemkola och unset honung. En väldigt angenäm doft.

Visst är doften trevlig, men det är ändå när vi smakar på den som den växer till en fantastisk champagne. Mognadstoner med en underbar friskhet. Här finns de mogna gula lite bokna äpplena, de friska citrustonerna, de läckra aprikoser och persikorna parad med lite rostat bröd, mariekex, krita , aningens blommighet, nötter samt unset honung. Vansinnigt gott!

Betyg 5-

På SB kostar den 689 kr. Mycket pengar så klart, men för en riktigt bra champagne får en punga ut en slant.

Mes Favorites, Marc Hebrart 

Jag har på senare tid läst en del gott om den här producenter. Detta vare sig vinerna säljs under varumärket Marc Hebrart eller J-P Hebrart (sonen). Mes Favorites (andra årgångar) är det några år sedan vi drack. Vi gillade verkligen Mes Favorites, men den blev aldrig bloggad. Det är med andra ord högtid att den får en bloggpost.

Historien börjar 1963 med att Marc Hebrart flyttar till Champagne. Tar över en liten vingård och börjar tillsammans med sin fru att producera sin egna champagne. Idag omfattar verksamheten 14 ha i 70 olika lägen i Premier och Grand Cru byar i Grande Vallée de la Marne. Medelåldern på vinstockarna är 30 år. Pinot Noir utgör 70% och Chardonnay 30%. 1985 blev dom medlemmar av Special Club
Sonen Jean-Paul tog 1997 över verksamheten.
All jäsning äger rum på rostfria ståltankar med ett undantag, cuvéen RiveGauche-Rive Droite. Den senare får jäsa på ekfat.

Det här är en champagne som är gjord på 75% Pinot Noir och 25% Chardonnay. Den brukar få ligga på sin jästfällning runt 36 månader innan den degorgeras, vilket den gjordes 7 december 2020. Detta borde betyda att basårgången är 2017. Drygt hälften brukar vara från det  året och knappt hälften är reservvin. I det här fallet troligtvis från 2016 och 2015.

Dosagen anges på etiketten till Brut gissningsvis runt 6 g/liter.

Så klart kan den inte jämföra sig med Picart-Thiout från 2008, vilket inte är förvånande. Priset för Mes Favorites är också runt 250 kr billigare. 

Doften är lättsam med en trevlig frukt. Gott om päron, några gröna äpplen, en del citrus, lite nötter och brioche. Här finns ett tydligt inslag av krita, snäckskal och våta berghällar.

En mycket trevlig doft.

Ung idag och kommer säkert mår bra av att få ett par år i ryggläge i källaren. Mycket frisk med en bra syra. Nästan lite krispig i sin framtoning. Vi smakar och noterar gröna äpplen, lite päron, en fin citrusblandning, några persikor, mandelbeskvier, en försiktig ton av vitpeppar och härlig mineralitet. Medellång eftersmak, där vi tycker oss ana en blommig ton (jasmin, kaprifol), aningens honung och ett grapefruktsbett i slutet.

Betyg 4+

Vi betalade runt 38 euro för något år sedan.

2022 Bracchetto d´Acqui, Braida

De första halländska jordgubbarna dök lämpligt nog upp till de här dagarna. Just till jordgubbar är vi barnsligt förtjusta i ett glas Brachetto d´Acqui,

Brachetto d´Acqui
Detta är en skyddad ursprungsbeteckning, DOCG, sedan 1996. Det blev en DOC redan 1969. Vinet är gjort på druvan Brachetto. Geografiskt utgör området runt Acqui Terme i provinsen Alessandria i Piemonte huvudområdet, men med en avstickare in i Asti.

Producent Giacomo Bologna lyssnade till smeknamnet Braida, vilket fått ge namn till det här vinet. Giacomo avled hastigt och företaget och vinmakeriet har förts vidare genom hustrun Anna och de båda barnen Raffaela (enolog) och Giuseppe (agronom).

Druvorna avstjälkades och krossades. Därefter följde jäsning och skalmaceration i cirka två dagar. När musten uppnått en alkoholhalt på cirka tre volymprocent avbröts jäsningen med nedkylning och filtrering. Därefter skedde den kolsyregivande jäsningen i en trycktank, endligt den så kallade tankmetoden, också känd som autoclavemetoden i Italien. Det färdiga vinet buteljerades under tryck, vid låg temperatur.

Ett mycket lättdrucket och svalkande vin med en låg alkoholprocent på 5,5%.

I doften är det massor av smultron, hallon och jordgubbar. 

I munnen är det lite pärlande med en fin balans mellan syra och sötma. Precis som i doften är det en härlig kompott av smultron, jordgubbar och hallon, men i gommen tillkommer lite körsbär och aningens mineraler.

Enkelt och klunkvänligt. Alldeles perfekt till jordgubbar.

Betyg 4

109 kr kostar en halvflaska på SB. Det verkar också vara tillgängligt i mängd olika butiker runt om i landet.

2013 Amarone från Le Bertarole

Semifinalerna i herrarnas CL-fotboll tog sin början i förra veckan. Vi gjorde som traditionen bjuder hos Vintankar att öppna en flaska amarone till den första matchen på tisdagen och så avslutar vi flaskan till semifinal nr två dagen därpå.

Vi valde Le Bertaroles amarone från det goda året 2013.

Le Bertarole var en av de första kvalitetsamarone, som vi provade i början på 2000-talet. Vi föll pladask. Le Bertarole är därmed lite ansvariga för att vi blivit dom amaronenördar vi nu en gång är. 

Vi har besökt dom vid ett par olika tillfällen. Marco tar alltid emot oss med ett stort leende och bjuder verkligen på sig själv. Vingården ligger ett stenkast från den utsökta restaurangen Enoteca della Valpolicella i Fumane, så en bra kombo är en lunch där och ett besök hos Le Bertarole.

Druvsammansätnningen är 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina.
Vinet har lagrats först på ståltankar i 4-5 månader, därefter ca 30 månader på slavonska ekfat och slutligen 10-12 månader på flaska. 

Det här är en fantastisk amarone, som så här nästan tio år efter skörd är mitt i drickfönstret.  

Vi kan ana oss till några begynnande mognadstoner, men med en bibehållen ungdomlig fräschhet.

Jag undrar om Marco gjort någon bättre amarone än 2013.

En diskret doft av läder, jord och tobak kommer smygande, då vinet hälls upp i glasen. Det tar dock inte särskilt lång tid innan den mörka frukten tillsammans med örter, kryddor, torkad frukt och nötter helt tar över. Väldigt trevligt!!

I gommen växer det till något stort. En helt fantastisk amarone.  Den mörka frukten bestående av söta, mörka körsbär, mogna björnbär, blåa plommon och några skogshallon är hur läcker som helst. Fyll sedan på med örter, kryddor, kakao, nötter och lite torkade frukter. Ja, då blir det här en verklig hit. Lägg därtill en sagolik eftersmak med mera torkade frukter och söta, mörka körsbär som toppas med bitterheten från mörk choklad, några droppar espresso och körsbärskärnor. Vi kan bara buga oss och göra vågen för vad Marco presterat med årgång 2013.

Betyg 5-

Vad jag tyckt om andra årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal: 2001, 2005 , 2007 och 2009

2010 L´Apôtre, David Léclapart

Franska Vinlistan hade 2018 ett erbjudande om att köpa en låda med fem olika cuvéer från David Léclapart: 

- L´Astre  Blanc de Noirs

- L´Apôtre Blanc de Blancs

- L´Amateur Blanc de Blancs

- L´Artiste Blanc de Blancs

- L´Aphrodisiaque  80% Chardonnay och 20% Pinot Noir

Jag har så här långt provat:

- L´Artiste

- L´Astre

- L´Aphrodisiaque

Det är bara att klicka på resp länk så får du mina tankar om just den champagnen.

Nu är det dags för oss att stifta bekantskap med L´Apôtre och sedan återstår endast L´Amateur Blanc de Blancs.

David Léclapart blev som ung nästan lite kultförklarad. Egendomen ligger i den lilla Premier Cru-byn Trépail strax norr om den mer kända byn Ambonnay. David kommer från en familj med anor i Champagne. Fjärde generationens vinmakare som han är tog han 1998 över familjens egendom och redan från starten började han odla enligt biodynamiska principer. Han söker inte en speciell stil utan vill att varje årgång ska vara präglad av det årets förutsättningar. Vinet får uttrycka sig så som det fötts utan att ta bort eller ändra på för mycket. Ett minimum av svavel används, ingen dosage och ingen filtrering. Samtliga vinfält är ECOCERT och DEMETER cetifierade.
Samtliga Davids champagner är årgångsviner, men eftersom han av utrymmes skäl låter vinerna ligga runt 15 månader innan de degorgeras, istället för de tre år som regelverket säger, får årgången inte stå på etiketten. Detta löses genom att det på baksidesetiketten står LV10 (se nedanstående bild), vilket betyder att årgången är 2011.
Han förfogar över 3 ha vinmarker uppdelade på lite över 20 små vinfält. Årsproduktionen ligger på 12 000 flaskor fördelade på fyra olika cuvéer.

Det här är en champagne gjord på enbart chardonnay-druvor. De kommer från ett vinfält (Le Pier of St Martin) som planterades 1946 av Davids farfar. Vinet har fått jäsa på gamla bourgognefat och får också vila upp sig en kortare tid på dessa innan det buteljeras. Precis som i Davids andra champagner så är dom utan dosage.

Färgen går i en halmgul nyans.

Inledningsvis är doften lite försiktig, ja nästan diskret, men efter en stund i glasen nås vi av gula äpplen, lite citrus, några gula stenfrukter, rostat bröd, vita sommarblommor och på sluttampen aningens vanilj och honung. Trevligt!!

Trots att det snart gått tretton år sedan druvorna skördades känns den här champagnen väldigt ung. Den hade säkert mått bra av att ha fått mogna ytterligare 3-4 år i källaren. Med detta sagt, så tycker vi att det ändå är en fantastisk dryck. Här finns en rätt så stor syra som skänker en härlig friskhet åt champagnen. Gul/gröna äpplen, päron, citrusblandning, persika, en god portion steniga mineraler, krita, rostat bröd och aningens, aningens vanilj. Den långa eftersmaken avslutas med ett härligt grapefrukt bett. 

Betyg 5-.

Du som har någon flaska liggandes behöver inte ha bråttom utan vänta ett par år innan du drar korken. Den kommer då att vara rent magisk, tror jag.

2006 Vaio Armaron från Masi

 Jag gjorde under det första halvåret 2018 en genomgång av årgång 2009. Det blev 19 olika Amarone, som jag provade. Jag skrev en artikel om detta på Club amarones hemsida. 

Två år senare gjorde jag en än mer omfattande genomgång av årgång 2011. Jag provade 27 olika Amarone. Den intresserade hittar min sammanfattning här. 

Hösten 2021 var min tanke att göra något liknande för årgång 2006. En femstjärnig årgång. Det är en årgång som kräver åtskilliga år på ryggen i källaren för att kunna visa upp hela sin potential. 15 år efter skörd gjorde jag bedömningen att nu var det dags för årgång 2006 att visa vad den går för.

Jag hann under hösten 2021 med två inlägg:

- Mazzano från Masi

- Il Fornetto från Stefano Accordini

Under våren 2022 provade jag

- Monte Ca Bianca från Begali

- Amarone Allegrini

Av någon outgrundlig anledning så kom jag av mig här, men nu (2023) är det dags att låta det här projektet bli slutfört. 

- Costasera från Masi 

- Le Ragose

- Campolongo di Torbe

- Speri

Ni som följt min blogg en längre tid vet att då och då dyker det upp inlägg om Vaio. Det är ett vin som jag under många år köpte ett par flaskor av då varje ny årgång landat på Systembolagets hyllor . 

2019 bestämde den dåvarande importören at höja priset från 399 kr till 699 kr, vilket gjorde att mitt intresse för Vaio svalnade. Idag kostar årgång 2015 799 kr.

Den som vill läsa vad jag tyckt om andra årgångar klickar på respektive årtal:  1993, 1997, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007,  2008, 2009, 2011 och 2012 Noteras ska att det 2010 inte gjordes någon Vaio.

Det är också ett vin som utvecklas väldigt bra med tiden, så kolla speciellt vad jag skrev om årgångarna 1993 och 1997. 

 Ni vet väl att Vaio var den första Amaronen som hamnade i Systembolagets sortiment. Det var 1994.

Druvmixen verkar vara den klassiska dvs Corvina 65%, Rondinella 20% och Molinara Serego Alighieri 15%. Det är en särskild klon av Molinara som endast finns på Alighieris gård.

Druvorna växer på vinfält belägna på Sergio Alighieris ägor i den lilla byn Gargagnago (några mil rakt västerut från Verona)

Vinet har lagrats 3 år på stora fat av slavonsk ek samt ytterligare cirka 4 månader på fat av körsbärsträ.

Det har nu gått dryga 16 år sedan druvorna skördats och det är vid den här åldern som Vaoi Armaron riktigt bjuder upp till dans. Vid 7-8 års ålder behöver den 3-5 timmar i karaff, men inte nu. Vi låter den får en halvtimma i karaff innan vi häller upp i våra glas.

Vi möts av en helt underbar doft. Stor och kraftig med mogen mörk frukt i centrum och där de fina örterna och kryddorna förhöjer doftintrycken. Lite kakao, torkad frukt, hemkola och unset vanilj spär på den komplexa doften.

I gommen är det sagolikt gott. Det är inte utan att jag får vibbar till den magiska provningen 2014 med Sandro Boscaini. En provning som ingen närvarande glömmer.

Den kraftiga, komplexa och samtidigt eleganta frukten tar sig formen av söta, mörka körsbär, mogna björnbär, några svartavinbär, blåa plommon och mörka hallon. Örter och kryddor finns det gott om. Trots sin ålder har den mogna frukten en bra friskhet. Tanninerna är närvarande och vi upplever dom alldeles sammetslena. Eftersmaken är formidabel!! Torkad frukt, mera söta, mörka körsbär, örter, kryddor och så den där eleganta bitterheten från högklassig mörk choklad, körsbärskärnor och någon droppe espresso.

En fantastisk Amarone! Vi njuter i fulla drag. Leendet på läpparna säger det mesta!

Betyg 5

Gheppio

I början på februari besökte Vinimportören Budbreak Göteborg. Det resulterade i ett blogginlägg. 

Jag hade tidigare fått mail om att Budbreak hade ett intressant projekt på gång. Nu fick jag möjlighet att få lite mer kött på benen och jag blev verkligen intresserad. Bra viner till rimliga priser är så klart något vi vinälskare alltid uppskattar.

Det här är ett projekt som jag tycker är mycket spännande och som också visar Petters och Gabriels stora och djupa intresse för genuina viner. Dom kontaktade kooperativet i Barolo (Terre del Barolo) för att efterhöra deras intresse av att ta fram några viner. Tre krav ställdes:

- Vinerna ska vara av toppklass

- Vinerna ska vara 100% spårbara till de odlare som bidragit med druvorna.

- Odlarna ska ha skäligt betalt för sina druvor.

Efter lite diskussioner med chefsvinmakaren hos Terre del Barolo startade projektet med två viner (Langhe Nebbiolo och Barbera). Idag är det fem viner som ingår. Förutom de två ursprungliga så ingår även en Dolcetto, en Barolo samt ett vitt vin på druvan Arneis. 

Jag bestämde mig för att i lugn och ro prova de fem vinerna, så jag knappade in en beställning. Ett par dagar senare hämtade jag ut flaskorna på "mitt" lokala Systembolag.

2021 Dolcetto d´Alba. 

Det första vinet jag provade blev deras Dolcetto. Druvorna till det här vinet kommer från odlare i Cuneo: Domenico Scavino (Grinzane Cavour), Elio Giachino (Roddi), Giuseppe Bonelli (Roddino), Livio Negre (Monforte d´Alba), Giuseppe Caragno (Monforte d´Alba) och Giovanni Alessandria (Novello).

Druvorna avstjälkas, krossades och sedan fick skalen macerera 5 dagar i ståltankar. Vinet får sedan vila upp sig i 4 månader på ståltankar innan det buteljeras.Ingen ek inblandad!

Färgen går i en djup rubinröd ton.

Doften är mer diskret än kraftig, men ändå väldigt tydlig.

Vi möts av en frisk doft som indikerar ett ungt vin. Här finns en fin bärsamling av det mörkröda slaget. Vi kan även notera lite örter, aningens stendamm och unset viol.

I munnen är det slankt och med en härlig friskhet, där körsbär, tranbär, några hallon, lite nypon, något blått plommon och enstaka blåbär bildar en fin fruktkompott. Finstämda örter och kryddor förhöjer smakintrycken. En fin balanserad syra tillsammans smånafsande tanniner ger vinet en härlig karaktär. I avslutet en trevlig lite bitterhet från körsbärskärnor.

Det här är gott och gör sig alldeles utmärkt till den svenska husmanskosten.

Betyg 4

Priset på SB är 130 kr. 

2019 Barbera d´Alba. 

Det blev för ett par veckor sedan dags att prova vin nummer två i Gheppio-serien. Jag valde deras Barbera med årgången 2019.

Druvorna kommer från följande vinodlare: Roberto Giachino och Carla Magliano från Alba, Emanuele Cagnasso och Paolo Colla från Diano d’Alba samt Christiano Oberto från La Morra.

Vinet har först fått tillbringa cirka fyra månader på begagnade franska barriquer för att sedan få tio månader på stora ekfat innan det buteljerades.

Färgen går i en blåröd nyans

Ur glasen stiger det upp en doft av mellanmörka bär, örter och kryddor, lite violer och aningens krossad sten.

Ett väldigt gott vin med snälla och ganska mjuka tanniner och med en trevlig syra. 

I munnen är det körsbären som dominerar förstärkta med skogsbär, blåa plommon, tranbär och en samling trevliga örter,  och lite kryddor. En finstämd ton av violer dyker upp på sluttampen. Visst kan vi notera att vinet tillbringat en kortare tid på ekfat, men inget som vi egentligen störs av. 

Vi gillar den här Barberan i sin lite anspråkslösa stil. Gott är det!!

Betyg 4

På SB går den lös på 136 kr.

2020 Roero Arneis. 

Härom veckan var det dags för oss att bekantskapa oss med vin tre i Gheppio-serien. Det fick bli det vita vinet gjord på den lokala druvan Arneis. Inte så ofta vi dricker vin gjorda på Arneis, så det är med stor nyfikenhet vi tar oss an det här vinet.

Druvorna kommer från vingårdar runt byn Vezza d´Alba i Roero. Dessa ägs av Cantina del Nebbiolo.  Geografiskt så befinner vi oss några mil norr om den lite mer kända staden Alba.

Druvorna har avstjälkats och sedan fått jäsa på ståltankar, där vinet också fått ligga till sig i några månader innan det tappats över på flaska.

Färgen går i en halmgul nyans, men det finns också några ljusgröna stråk.

Doften är hyfsat stor med rätt så intensiva aromer av gula stenfrukter och solvarma örter. Här finns tydliga florala inslag liksom grusiga sommarvägar. Några tropiska frukter kan vi också notera. Det här är lovande!

Ett medelfylligt vin med bra friskhet och finstämd syra.

Vi kan känna en hel del gula äpplen, gula plommon, en del persika och aprikos, men inte minst är det de fina färska örterna som vi tar till oss. I den medellånga eftersmaken tillkommer steniga mineraler, aningens citrus, en skör blommighet och någon exotisk frukt.

Ett mycket trevligt och gott vin, som jag gärna dricker igen. 

Betyg 4

På SB kostar vinet 146 kr.

Jag måste verkligen säga att Petter och Gabriel tillsammans med Terre del Barolo skapat viner som är riktigt bra och mycket trevligt prissatta.

Nu återstår det bara för mig att testa deras Barolo och Langhe Nebbiolo. Jag återkommer!