måndag 29 april 2024

Resedagbok april 2024. Dag 1, 2 och 3.

Pandemin satte stopp för våra resor utanför Sveriges gränser med undantag för Köpenhamnsresor, som visserligen ställdes in 2020, men som vi annars har besökt en gång om året. I höstas bestämde vi oss för att ändra på detta, så vi började planera en resa till Verona och Valpolicella. Vi gör detta tillsammans med de goda vännerna Viktor och Annika, som vi tidigare har åkt med till Valpolicella.

Vi bokade boende på Brunelli Wine Relais i fyra dagar och i Verona två dagar. Det är faktiskt fem år sedan vi bodde hos Brunelli senast och hela tio år sedan vi första gången besökte Brunellis Vingård.
Vi bestämde oss för att göra denna resa med färja och tåg, så vi tog kontakt med Alingsås Resebutik. Vi lämnade en lista på hur vi ville resa, vilka stopp på vägen vi ville göra och så lät vi dom sy ihop ett paket. 

Dag 1
Vår resa startade måndagen 15 april med Öresundståget från Åsa till Göteborg. Etapp 1 gör vi med Stena färjan till Kiel. 18.45 lämnade vi Göteborg.
Sakta lägger båten ut från land…………..

En kort stund senare passerar vi Vinga.
Vi går ner till båtens restaurang och äter en alldeles ypperlig torskrygg. Vi dricker till detta en ”Petit Chablis” årgång 2022 från det stora kooperativet Chablisienne. Ung och frisk med gröna äpplen,citrus, örter, några krusbär och rejält med steniga mineraler. Inte alls så tokigt.


Dag 2 
Vi börjar dagen med en alldeles ypperlig frukost klockan 8. Färjan håller ankomsttiden och klockan 9.15 promenerar vi den knappa kilometern till järnvägsstationen i Kiel. Vi har på våra Interrailappar lagt in resan Kiel-Hamburg med tåget som avgår 10.02. Detta är första gången vi åker med IR, så vi gamlingar är lite stolta över att vi fått in allt på rätt plats.
Vårt tåg avgår i rätt tid, men i Neumünster, knappt halvvägs till Hamburg är det stopp. Spårarbeten är orsaken till det här stoppet. Vi får gå av och efter 20 min kommer ett annat tåg, som ska ta oss till Hamburg Hauptbahnhof. Bara ett spår som fungerar, så det blir flera stopp och vi försenas med nästan 90 min. Vi missar vår tänkta anslutning med bokade sittplatsbiljetter, men lite tur ändå för att efter 7 minuter avgår ett annat tåg mot München, där sittplatsbiljetter är frivilligt. Bara att ställa om tågförbindelsen i vår IR-app och sedan flyter allt perfekt.

Våren har kommit lite längre noterar vi på vägen mot München. Rapsfälten blommar och likaså gör syrenerna.

Tågresan tar dryga 6 timmar, så förutom att njuta av det förbivirvlande landskapet har jag även reselitteratur med mig. Och nu fungerar allt klanderfritt.
Vi bor på ett mycket enkelt hotell när Hauptbahnhof, så efter incheckning ger vi oss ut på stan för att hitta ett matställe.
Vi hittar en trevlig och enkel restaurang med det passande namnet Schnitzelwirt. Sparrisen har säsong, så valet blev lätt. Ett ypperligt val visar det sig. Perfekt tillagade och till detta serveras kokt potatis, hollandaisesås och en liten kalvschnitzel. Vi dricker till detta husets riesling. Inget märkvärdigt men anständigt. Ja faktiskt mer än så.
Vi avslutar kvällen på Glockenspiel Café och restaurant med en kaffe och en underbar chokladmousse.

Dag 3
Det blir en heldag i München. Vi tar det lite lugnt på morgonen och äter frukost klockan 9. Kanske inte den bästa jag ätit, men ändå helt godkänd. 
Vi promenerade till Pinakothek der Moderne dvs Münchens muséum av modern Konst. Här var det lätt att slå ihjäl några timmar. En allt igenom spännande upplevelse.

Idag spelas den andra avgörande delen av kvartsfinalerna i CL-fotbollen. Hela innerstaden är översvämmad av engelska fotbollssupportrar. Vi hittar en rustik krog ”Wirsthaus”, där vi intar en lätt lunch bestående av sparrissoppa och ett glas Weissburgunder. Soppan är väldigt god.
Vinet har en trevlig syra och en hel del gula äpplen, lite citrus, en viss kryddighet, gula plommon och nektariner. Inget stort vin, men väldigt trevligt och gott.
Kaffe och kaka tar vi på ett intilliggande café ”Rischart”. Hustrun och jag delar på en väl tilltagen bit ”Himbeereschokalat”. En mycket stor bit som gjord att dela på två. Inget lätt val, men vårt val var himmelskt gott!

Vi avslutar dagen med en urtypisk tysk variant.
Vi serveras en Augustiner Wurstplatte med Regensburger, Wienerwurst och Frankfurter samt sauerkraut och potatismos. Till detta dricker jag öl. En Augustiner Edelstoff. Ölen är lite väl karaktärslös, men kolossalt lättdrucket.

Imorgon bär det av mot Verona. 9.44 lämnar tåget Ostbahnhoff. Allt inlagt i vår Railplanner.




söndag 14 april 2024

Winesociety och 2013 Raimondi Amarone den så kallade "Svensk-amarone"

I början på den gångna veckan nåddes jag av budskapet att min blogg finns med på en topplista som Wine Society upprättat. Jag kände mig så klart hedrad och blev så klart nyfiken. Jag såg att det på sidan fanns en del intressanta artiklar, vinquizz, diverse topplistor mm. Klart läsvärt!

Kvartsfinalerna i CL-fotbollen är igång. Vi drack den här veckan den s k "svensk-amaronen". I flera av matcherna bjöds det på stor underhållning och i våra glas bjöd "svensk-amaronen" på stordåd. Inget annat än en magisk mitt-i-veckan upplevelse.

Det finns ett gäng amaronenördar som 2005 bildade Clubamarone. Sällskapet är öppet för alla och medlemskapet är gratis. Vi på Vintankar anslöt oss 2006. De allra nördigaste betalar en årsavgift på 1 500 kr för ett Guldmedlemskap. Med medlemskapet följer en del förmåner bl a bra rabatter hos en del amaroneproducenter samt en specialversion av en Amarone lagrad på svenskt ekfat. Den går under namnet Amarone Raimondi. Det svenska ekfatet tillverkas i Sverige av tunnbindaren Thorslundskaggoch skickas ner till ValpolicellaDe flesta åren har det varit Villa Monteleone som släppt till ett fat amarone, som tappats upp på detta 225-liter stora fat gjort på svensk ek.

Jag har tidigare skrivit om årgångarna 200820092011 och 2013. Klicka på årtalet och du får mina nerpräntade tankar. 

Detta är den femte årgången av "svensk-amaronen" Amarone Raimondi. Årgång 2013 skiljer sig från de tidigare producerade årgångarna genom att den är gjord av Massimago och inte Villa Monteleone. 

Så här skrev Club Amarone i början på september 2016:
Den femte årgången av Amarone Raimondi blev klar nu under augusti 2016 då etiketterna klistrades på och korkarna vaxades hos Massimago. Årets Amarone ”Raimondi” är producerad av Massimagos Amarone della Valpolicella årgång 2013 (nr 72802). Det svenska ekfatet, 225 liter, är tillverkat i Sverige av tunnbindaren Thorslundskagge (http://www.kagge.com/). Ekfatet anlände i augusti 2014 till Massimago som fyllde det med Amarone årgång 2013. Därefter har det lagrats och mognat på den svenska eken fram till juli 2016 (23 månader totalt). Vinet buteljerades under juli 2016 och etikettering skedde i början av augusti.

Druvmixen hos Massimagos "vanliga" amarone är Corvina (70%), Corvinone (15%) och Rondinella(15%) och det är också den mixen som finns i den här versionen av Amarone Raimondi. Druvorna har torkats i 80 dagar innan de pressas och vinifieras. Knappt två år har den fått ligga på det svenska ekfatet.

Jag tycker att eken ofta har slagit igenom lite för mycket, men den här (11 år efter skörd) ger mig inte alls den upplevelsen. Det här är gott. Ja helt enkelt vansinnigt gott. Har det någonsin gjorts en bättre "svensk-amarone"?
Vi möts av en stor, kraftig och intensiv doft, där den mörka frukten spelar huvudrollen. Några lite större nypor örter och kryddor kan vi notera. I mindre omfattning men ändå klart kännbara är inslagen av vanilj, kakao, torkad frukt samt några markörer från fatlagringen. En stor och mycket angenäm doft.

I gommen är det den mörka frukten som omedelbart tar kommandot. Här finns massor av mörka bär: söta, mörka körsbär, mogna björnbär, hallon och svarta vinbär. Precis som i doften anmäler sig örter och kryddor sin närvaro. Mjuka och lena tanniner. Genom den trevliga syran har den här amaronen en bra friskhet. Eftersmaken är på amaronevis magisk. Den mörka frukten återkommer i sällskap med en del torkad frukt, men också den där lilla bitterheten som är så typisk för amarone och som jag förknippar med riktigt mörk choklad, några droppar espresso och körbärskärnor.
Helt underbart!!
Betyg 5- 

Tillhör du dom lyckliga som har någon flaska av den här amaronen, så behöver du inte ha bråttom. Den kommer säkert hålla den här angenämt höga nivån i flera år till. Med detta sagt så är den så läcker idag, så varför vänta på morgondagen.

fredag 12 april 2024

Blanc de Noirs bas 2019, Paul Déthune

Vi fyllde hösten 2022 på vårt förråd av Paul Déthunes Blanc de Noirs. Ni som följt bloggen några år vet att just Paul Déthune tillsammans med Vilmart är mina absoluta favoritodlare.  
På påskafton var det dags att testa den första flaskan med basen 2019.

Paul Déthunes champagner har med tiden blivit mina favoriter. Rakt igenom hela portföljen är det världsklass. Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer gör dom. Jag har provat sju av dom: Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut, Cuvée Prestige, Millésime2008,  Cuvée A L´Ancienne 2008 samt deras Rosé. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där. 

Den här champagnen är gjord uteslutande på Pinot Noir-druvor.
Kvällens flaska har basåret 2019, vilket betyder att cirka 70% av druvorna kommer från det året. Det har sedan tillsatts runt 30% s k reservvin, vilket är en blandning från 40 årgångar och som har legat på stora ekfat.
Av basvinet från 2019 har runt hälften av vinet spenderat några månader på 205-liter stora ekfat och den andra hälften på 34 hl tunnor av ek.
Vinet degorgerades i februari 2022, vilket betyder att det fått ligga på sin jästfällning i 20 månader. Dosagen brukar var runt 5 gram per liter.

Färgen går i en ljusare halmgul nyans med några guldgula stråk.

I doften finns en del röda äpplen, några röda bär, lite rödaktig citrus, rostat bröd, någon gul stenfrukt samt snäckskal och unset kryddor. Det dyker även upp en liten blommighet, som vi tycker drar åt kaprifol och fläder. Doften är av det mer försiktiga slaget och signalerar ungdomlighet.

En ung champagne med en härlig friskhet. Det börjar med röda syrliga äpplen, men efterhand kommer de röda bären i form av syrliga jordgubbar, tranbär och några smultron. Vi noterar också en del röd citrus, såsom blodgrape och mandariner. I mindre omfattning, men ändå rätt tydligt noterar vi vanilj, rostat bröd, krita och mandlar. Eftersmaken är lång och där återkommer såväl de röda äpplena, blodgrapen som de röda bären, men det tillkommer också en liten kryddighet och en viss blommighet. I avslutet blir blodgrapen extra tydlig.

Betyg 4+

Jag betalade på hösten 2022 drygt 500 kr per flaska vid köpet från Franska Vinlistan. På Systembolget finns den inte.

måndag 8 april 2024

2014 Chateauneuf-du-Pape, Le Vieux Donjon

På Långfredag var det dags för årets påskmiddag. Traditionen säger att det ska vara lamm. Vi hade köpt några ytterfiléer, som vi grillade. I ugnen hader vi klyftpotatis (Amandine). Tsatziki svängde vi också till. Vi tycker att Chateauneuf-du-Pape gör sig särskilt bra till lamm, så jag plockade upp en flaska med några år på nacken.

Just Le Vieux Donjon har vi ett särskilt gott öga till. Det är en Ch9dP som vi druckit flera årgångar av. Vad vi tyckt om dessa kan du läsa här: 200920102012 och 2013

Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällaren ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av de ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till negocianter. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault. En stor andel av druvmaterialet avstjälkas före pressning. Hur stor andel är beroende på årgång. Mourvedre vinifieras för sig medan de övriga druvorna vinifieras tillsammans. Jäsningen äger rum på traditionella fyrkantiga, röda cementbehållare. Vinet lagras i 18 månader innan det buteljeras. 80% gör detta på Foudres (dvs stora ekfat) och resten på cementtankar.

Le Vieux Donjon gör endast två viner. En röd och en vit Chateauneuf-du-Pape. Lite kaxigt ändå att skippa såväl instegsviner som topp-cuvéer. Det dom gör går dom all-in på.

Våra förväntningar är som alltid, då vi drar korken ur en Le Vieux Donjon, skyhöga. Den här gången precis som allandra gånger så infrias dessa höga förväntningar. Detta är ett helt sanslöst gott vin.
Här finns en del begynnande mognadstoner, men fullmoget är det inte och därmed finns det lite utveckling kvar att vänta in, så ingen brådska för den som ligger på några flaskor.
Men fasligt gott är det nu.

I doften hittar vi solmogna bär såväl röda som lite mörkare. Här fins också gott om prevencalska örter och pinjeskog. Lite mindre men ändå tydligt noterar vi kakao, lakrits och aningens metallslöjdsal.

Det vi kände i doften kommer tillbaks i gommen, då vi smakar på vinet. Frukten känns mörkare än vad doften indikerade. Vi noterar solvarma, mogna björnbär, blåa plommon och några blåbär. Skogshallon och någon jordgubbe signalerar lite röda instick. Kryddor och örter (främst rosmarin och lavendel) tar för sig ganska så ordentligt. Tonen av svartpeppar är riktigt delikat. Mjuka och snälla tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. En fin liten frisk syra ger vinet en god friskhet. Eftersmaken är riktigt lång, där den mörka frukten, örterna och kryddorna återkommer, men får nu sällskap av söt lakrits och mörk choklad.

Ja ni hör hur det låter. Inget annat än sanslöst gott.
Betyg 5-
Nu är det årgång 2020 som säljs på SB. Priset ligger på 539 kr. Vår flaska inhandlades 2017 för 360 kr.

torsdag 4 april 2024

2019 Barbera D´Asti "Bricco del Noce", Trinchero

 På hösten 2022 hyllade vi Trincheros Barbera i detta blogginlägg. Slutsatsen blev att är du osäker på om du gillar Barbera, så testa det här vinet. Gillar du det inte, ja då gillar du inte Barbera. Vinet kostar 241 kr och i skrivande stund finns det 84 flaskor att beställa on line.

Baronen Ornavasso byggde upp den här egendomen i början på 1800-talet i Agliano Terme några mil söder om Asti. Bröderna Trinchero köpte den 1920. Dom började omgående med vinplantering, men först 1952 buteljerade dom vin under eget namn. Så klart en Barbera och deras fokus har hela tiden varit just på Barbera. Idag är det Ezio ensam som driver verksamheten med hjälp av Monica hans assistent sedan 25 år tillbaks i tiden. Ibland gör dom avsteg från den lokala vinlagstiftningen och då får vinet beteckningen Vino Rosso. Odlingarna är ekologiska genom organisk/biologiska odlingsmetoder utan att vara certifierade.

Druvorna till det här vinet kommer från vingårdens lite yngre vinstockar, men ändå dryga 30 år gamla. Jordmånen är mager och kalkrik. 
Manuell skörd-avstjälkning-spontanjäsning på cementtankar- lagring 12 månader på gamla, stora botti av slavonsk ek följt av tre månader på tank innan det buteljeras. Ingen klarning eller filtrering.

Färgen går i en mörk rubinröd nyans.

Den mycket trevliga och angenäma doften börjar med lite jord och läder för att ganska omgående låta en blandning av mörka och lite ljusare bär dominera intrycken. Här finns också toner av örter, en viss floral anstrykning, aningens nypon, nötter och rosor. 

Vi smakar på vinet och ler igenkännande. Det här är riktgt gott. Väldigt lättdrucket och ändå en underbar karaktär. 
Härlig fin frukt bestående av mörka körsbär, hallon, blåa plommon, något tranbär och björnbär. Några små nypor örter och kryddor förstärker smakbilden. Vi tycker oss också känna aningens nötter, rosor, nypon och unset lakrits. Här finns en trevlig syra som balanserar på ett underbart sätt med frukten. Tanninerna finns där, men är mjuka och lena.
Betyg 4+

Vi hyllade den förra årgången (2018) och denna är precis lika god.

tisdag 2 april 2024

Grand Cellier d’Or 2015, Vilmart&Cie

 Jag har nog en 4-5 favoriter bland champagneodlarna. En av dessa är Vilmart&Cie. Den här kvällen är det deras Grand Cellier D´Or som vi ger oss på. Jag har tidigare endast druckit den i version 2008. Ikväll är det årgång 2015 som vi drar korken ur. Visst är vi rejält nyfikna.

 Vilmart & Cie grundades 1890 i Rilly-la-Montagne någon mil söder om Reims. Dom är fortfarande ett familjeföretag med femte generationen i ledningen. Dom förfogar över drygt 11 ha. Årsproduktionen ligger runt 110 000 flaskor. Odlingarna sker efter biodynamiska principer utan att vara certifierade. På hemsidan står det följande: The house has obtained Haute Valeur Environnementale (High Environmental Quality) and Viticulture Durable (Sustainable Viticulture) certification, and abides by the principles of the Ampelos charter (a quality charter excluding the use of chemical fertiliser, herbicides and insecticides), thereby defending biodiversity and its own ecosystem.

Enligt deras hemsida tillverkar dom sju olika cuvéer: Blanc de Blancs, Grand Réserve, Grand Cellier, Grand Cellier d´Or Millésime, Cuvée Rubis, Grand Cuvée Rubis Millésime  och Coeur de Cuvée Milleéime.
Vi har tidigare drucket fem av dessa och det har så klart blivit några bloggposter. Klicka på resp Cuvée och du får mina tankar om just den champagnen:
-  Grand Réserve
-  Grand Cellier 
-  Grand Cellier d´Or 2008
 Cuvèe Rubis 
 Coeur de Cuvée 2008 
De två jag inte druckit är deras Blanc de Blancs och deras Årgångsrosé. Det blir att hålla utsikt efter dessa.
Det är sällan eller snarare aldrig som deras champagner dyker upp på "Bolaget" utan det är Franska Vinlistan som blivit min leverantör.

Grand Cellier D´Or görs på Chardonnay (80%) och Pinot Noir (20%), som vuxit på vinstockar med en genomsnittlig ålder på 50 år. Musten har fått tillbringa runt 10 månader 228-liter stora ekfat. Efter att den buteljerats har den fått ligga drygt 40 månader på sin jäst innan den degorgerades i november 2019.

Färgen går i en gyllengul nyans.

En alldeles underbar champagne, som mer än väl överträffar våra högt ställda förväntningar. Den är fortfarande ung med en härlig friskhet och i ett underbart dickfönster. Så klart kommer den leverera i många år till.
 

I doften hittar vi en läcker blandning av gula och gröna äpplen förstärkta med inslag av citrus, gula kärnfrukter, mariekex, någon ört, kritiga mineraler och daggvåta grusgångar. 

I gommen är den frisk och torr. De gula och gröna äpplena från doften återkommer så fort vi tar den första lilla klunken, liksom tonerna av citrus. Vi noterar även gula plommon, persika, någon aprikos, aningens rostat bröd, nötter och hela tiden med en härlig frisk syra samtidigt som en antydan till krämighet gör sig gällande. I avslutet får vi aningens honung, något rött bär och blodgrape. 
Riktigt förbaskat gott helt enkelt!!!!
Betyg 5- 
Flaskan är köpt av Franska Vinlistan. Minns jag rätt så betalade jag för tre år sedan 589 kr. Jag noterar att årgång 2017 kostar 678 kr.