2010 Calaone

I lördags var det äntligen dags för trädgårdsarbete. Drivbänken gjordes i ordning och förberedelser för att sätta den tidiga potatisen, kantgrävning mm.
En del rotfrukter såsom palsternacka, svartrot och jordärtskocka klarar av kyla, frost och tjäle. Vårt problem är att vi har en mullvad som också gillar dessa rotisar. Palsternacka verkar vara favoriten för det fanns endast tre orörda. Lite bättre med svartrötterna för vi kunde plocka upp "hela" 8 st.

Jordärtskockorna hade tydligen ratats till vår stora glädje. Lördagskvällens måltid var rester från en skinkstek samt en gratäng på potatis och jordärtskockor. Resten av skockorna gör vi soppa på. Mmm......

Vi drar korken ur en flaska vi köpte hos Cibi e Vini i Köpenhamn







2010 Calaone, Ca´Orologio
Ca'Orologio är en liten producent från Baone som ligger i DOC distriktet Colli Euganei. Ägarinnan Maria Gioia Rosellini och hennes vinmakare Roberto Cipresso har ambitionen att producera ett vin som både förmedlar ursprungets karaktär och hur de franska druvsorterna har anpassat sig till denna region.

Druvor från Bordeaux planterades här redan på sjuttonhundratalet och det är den enda appellation i Italien där druvorna kan betraktas som inhemska. Ca'Orologio har gamla vingårdar som restaurerats under 90-talet, vingården fick 1999 certifiering som ekologisk och 2002 gjordes den första årgången.
Källa Carovins hemsida.
Den intreserade hittar mer på producentens hemsida eller på svenska hos Billigt Vin.
Vi befinner oss några mil sydväst om Venedig.
Druvsammansättningen är Merlot 60%, Cabernet Sauvignon 35% och Barbera 5%

Det första vi noterar i doften är  de mörka körsbären. Strax därpå lite mer mörk frukt i form av mörkblå plommon, men under ytan av mörk frukt finns det lite toner av röda bär. Här finns inslag av ekfat och eftersom detta endast känns tydligt och inte påträngande, så upplever vi  detta  inte störande på något sätt. Vi anar oss till lite kryddor och cederträ.  Det finns en underton i doften som känns mineralaktig.
I gommen får vi ett vin med en mörk och ung frukt: mörka körsbär, björnbär, mörkblå plommon och aningens solmogna vildhallon. Syran ger vinet en ungdomlighet och friskhet. Tanninerna finns där med ett smakfullt och behagligt uppförande. Visst biter dom till lite, men det är inte saft vi dricker. Kryddor, örter och mineraler finns i smaken, men de spelar alla andra fiolen och låter frukten stå i centrum. Eftersmaken är lång och här släpps mineralerna mer fria. Det är först i eftersmaken som vi noterar lite rostade fattoner. Precis skönjbara.

Vinet finns i beställningssortimentet för 189 kr. Vi har som vi skrivit ovan köpt det hos Cibi e Vini för 135 DKK.

Betyg 4

Vinsafari i miniformat

Jag minns inte vilken bloggare som först myntade uttrycket vinsafari. Är det någon av mina läsare som tidigare inte stött på uttrycket vinsafari, så kan det kortfattat beskrivas som en rundtur till olika vinhandlare för att köpa på sig diverse godsaker. Det kan bli en ganska omfattande resa, då det finns åtskilliga vinhandlare i Köpenhamnsområdet. Vår tid var begränsad så det blev en minivariant.
Vi hade tänkt oss att göra tre stopp vid vårt Köpenhamnsbesök.
Vi började hos Cibi e Vini.

Det känns obligatoriskt att hälsa på i den här butiken vid ett Köpenhamnsbesök. Det blir ett trevligt samtal om vin och mat. Vi köpte på oss lite olja och naturligtvis Il Frappato från Occhipinti, men också en hel del annat.
Det bar sedan iväg till Nörrebro, där vi träffade Stefan Jensen från Winewise på vinbaren Terroiristen. Vi plockar med oss Schippiotino från Bressan, Boca (2008) från Le Piane och lite annat.
Vårt tredje stopp var tänkt att vara hos Carlo Merolli i hans lagerbutik i Holte, men vi hade en tid att passa hemma, så det blev inget stopp där den här gången.

På fredagskvällen var det dags att dra korken ur första flaskan från det här äventyret. Vi åt en enkel pasta rätt och vi valde ett enkelt vin.

2011 Dolcetto d´Alba Giacomo Fenocchio.
Det här vinet kommer från  Sottozona Bussia -Monforte d’Alba
Du kan läsa om Italienska Viners besök hos producenten.
Man använder sig av naturlig jäsning i ståltankar. Vinet får sedan ligga sex månader på rostfria ståltankar innan det buteljeras.

Inledningsvis är doften lite svag. Vinet behöver någon timme på sig för att bli mer tillgängligt. Vi nås då av fina nyplockade röda körsbär och en liten blommig palett där vi känner igen rosor och violer. Här finns också ett litet inslag av mörka plommon.
I munnen nås vi åter av de röda körsbären och de mörka plommonen. Ett väldigt ungt vin med en syra som får oss att tänka på lingon. Jag vill inte säga att syran är vass, utan endast tydlig och frisk. Tanniner finns här så klart. Det tar ett ordentligt bett i gommen, men gör detta på ett behagfullt sätt. Precis så man vill att ett matvin ska bete sig.
Eftersmaken är medellång och lämnar en liten ton av krossade körsbärskärnor efter sig.
Ett helt perfekt vin till vårt enkla fredagsmys med italiensk pasta.

Vinet är köpt av Winewise för fantastiska 89 kr.

Betyg 4

Köpenhamnsbesök

Vi hann under vår Köpenhamnsvistelse med två restaurangbesök.

Le Sommelier.
En fransk restaurang vi besökt ett par gånger och alltid varit supernöjda med. Den här gången blev det lite av en besvikelse. Våra förväntningar var skyhöga och maten levde inte upp till detta, riktigt. Servicen var utmärkt. En fantastisk vinlista. Maten var inte på något sätt dåligt, men inte heller det där lilla extra vi längtat efter.

En pålitlig champagne att börja kvällen med. Den fick också följa oss till förrätten en variant på Foie Gras.

Hustrun åt vaktel och jag en "lammskank".
2006 Les Serines, Yves Cuilleron, Saint Joseph
Vinet var helt suveränt och vi frågar oss:  "varför har vi så viner från Norra Rhone i källaren".
Det doftar av mörka bär, rökta charkuterier, aningens kaffe och lakrits.
Smaken är rund, mjuk och bussig. Tanniner finns det en hel del av. De är finkorniga och väl avrundade, ja rent av sammetslena.
Mörka bär dominerar smaken, men det finns också lite örter/kryddor och mineraler som drar mot järn/blod.

Köpenhamn visade upp sig från sin bästa sida på eftermiddagen och kvällen. En liten rundvandring i Christianshavn gav signaler om en efterlängtad vår.













Vi hann med ytterligare ett restaurangbesök.
L´Alltro
Den här bistron ligger på Torvegade 62 i Christianshavn. Vi äter deras Menu Corto. Vi får då sex olika små antipasti-rätter, en pastarätt på tomat och squash och en huvudrätt med kalv som huvudingrediens. Mycket gott. Deras antipastirätter var formidabla.
Vi valde vinmenyn och fick fyra glas vin.

Det första var ett glas vitt.
2010 Assisi Grechetto, Sportoletti.
Ett vin från Umbrien gjort på druvan Grechetto. En druva vi aldrig hört talas om. Det är en frisk och lätt blommig doft som når oss.
Smaken domineras av gula äpplen, lite blommor med en lätt nötig touch. En del mineraler finns det också. Ett enkelt vin med en stor friskhet. Lättdrucket och bra som entrédryck.
Den som vill veta mer  gör det på Sportolettis hemsida.

Till pastan fick vi ett glas av
2010 La Casina Girasole Toscana IGT
Producent är Podere Il Palazzino, ca två mil nordost om Siena.
Druvor som använts är Sangiovese, Merlot och Cabernet Sauvignon.
Det doftar av körsbär, mörka plommon och på slutet virvlar en lätt jordgubbston upp. Lite kryddor finns där någonstans.
I munnen får vi körsbär, kryddor och en del mineraler. Ett hyggligt slankt vin med en syra som skänker friskhet. Tanninerna är inte alltför stökiga, men inte heller fullt avrundade.
Enkelt och okomplicerat precis som ett pastavin ska vara!

Till kalvgrytan fick vi ett vin från Umbrien.
Umbria Rosso IGT, Raina
Vinet är gjort på Sangiovese och en liten del Montepulciano.
Körsbärsdoften är tydlig med lite andra röda bär och en del kryddor.
I gommen känns vinet slankt och helt utan ektoner. Körsbär, vildhallon och lite andra skogsbär noterar vi. Lite finmalda kryddor ger vinet en god karaktär. Bra syra och en hel del tanniner gör att vinet uppträder exemplariskt till vår mat.

Vi avslutade kvällen med ett glas rött från norditalien.
2009 Barbera d´Alba, Giuseppe Cortese.
Det doftar av körsbär, vildhallon och aningens viol.
I munnen får vi en sötfruktig smak. Mogna moreller och nästan övermogna hallon, men här finns också toner av lingon som ger en uppfriskande syrlighet. Mycket snälla och nästan inställsamma tanniner gör det här vinet mer lättdrucket än vad vi förväntade oss. Eftersmaken är medellång och förutom den söta frukten dyker det upp lite blommor och örter.

Vinprovning i Köpenhamn del 2

Uppe i Alto Adige odlas Lagrein, en druva vi tidigare inte smakat. Nu fanns möjlighet att göra en första bekantskap. Två producenter. Två viner. Båda ekologiskt odlade.

Lagrein di Ora in Ora 2010.
Producent är Michela Carlotto. En första introduktion till producenten hittar du på bloggen Billigt Vin.
Vinet har en väldigt mörk färg, någonstans mellan blålila och svart. Det doftar av mörka bär, örter/kryddor, mineraler med en animalisk touch. Smaken är kraftfull, ja nästan rustik. Syran skänker vinet en friskhet. Tanninerna rejäla och inte alltför bråkiga.
Allt är paketerat på ett snyggt och balanserat sätt.

2010 Glassier Lagrein.
Producent är Stefan Vaja.
Även detta vin har en mycket mörk färg kanske inte riktigt lika stor dragning åt svart som "Carlotto".
Doften är frisk med toner av körsbär och lite björnbär. Här finns också en del mineraler och aningens viol.
Smaken är även den frisk. Vi känner tydliga drag av körsbär men även en del mörkare fruktdrag finns det bakom hörnet. Syran är det som som gör att vinet känns som en frisk fläkt. Tanninerna är närvarande, men är rejält avrundade och betydligt mjukare än hos kombattanten "Carlotto".
Lagrein var en trevlig överraskning och båda dessa smakar jag gärna mer av. Båda Lagreinvinerna ligger på 139 kr.

Ett vin som Ingvar från Billigt Vin absolut tyckte vi skulle testa var detta. Det är som vanligt att buga och tacka för råden. Detta blev ett av hustruns favoritviner den här em.
2009 Tai Rosso Riserva Cio Bacaro.
Producent är Pialli Veneto. Ett vin gjort på den lokala druvan Tai, som enligt producenten har nära släktskap med grenache.
Doft såväl som smak har fina bär som sitt signum: hallon, blåbär, björnbär och en dos körsbär. I smaken hittar vi mineraler som får oss att tänka Etnaviner.
Trevligt och gott. Bra tillgänglighet redan idag. Priset 135 kr är bra!






Vin till sommarens bär är något som vi så här års söker. Vi hittade faktiskt ett riktigt trevligt sådant.

2012 Bricco Rioglio Brachetto d´Acqui.
Vi utnämner detta till det optimala vinet till jordgubbar.
En härlig rödfruktig doft som medföljs av lite örter och mineraler.
Smaken är frisk och lite spritsig, med en väl avvägd kombination av syra och sötma. Detta kan man dricka hinkvis av. Tack och lov är alkoholhalten endast 6%.










Det senaste modet i bloggosfären verkar vara att endast publicera bild på vin man provat. Vi hakar på trenden och gör likadant för övriga viner vi provade.

2009 Barbera d´Alba, Cascina Baricchi

2010 Barbera d´Alba Superiore, Cascina Cucco

2009 Foglio 38 Cabernet Franc, Fornacelle

2007 De Tarczal, Isera

2010 Cabernet Riserva Colli Berici, Az Agricola Elvira Veneto

2007 Velathri

2012 Rosato Lizzano

2011 SUD del SUD, Eméra, Guagnano Salento

2010 Salice Salentino

2005 Taurasi, Az Agr San Paolo, Avellino

2008 Irpinia Aglianico San Paolo

Vinprovning i Köpenhamn. Del 1

I måndags var det dags för en provning av italienska viner i Köpenhamn. Arrangörer var Carlo Merolli och Fabio Simoncini. Arrangemanget ägde rum i restaurang Kanalens Anneks.

Det var knappt 40 viner. Ett fåtal vita och roséer. Tre söta och resten röda. Stora delar av Italien var representerade från Alto Adige i norr till Sicilien i söder.

Det blev som ni förstår mycket spotta.

Det är alltid svårt att hinna göra anteckningar, men några fick jag ner. Hustrun var ju också med så vi har hjälpts åt med kommentarerna.

Här är Fabio i samspråk med vinbonden Luca Tommasini från egendomen Azienda Agricola Sangervasio. Organisk odling.
Den intresserade hittar info om producenten på deras hemsida.
Sju viner ställde dom upp med. Två vita och fem röda.

Deras vita vin Sangervasio Bianco Toscana (95 kr) fastnade vi lite extra för.
Vinet är gjort på 65% Vermentino, 25% Chardonnay och 10% Sauvignon Blanc.

Vi tyckte det här var ett trevligt vin till fisk och smakstarka grönsaksrätter, men också på egen hand en varm sommarkväll.
I doften känner vi gröna äpplen, lite tropiska frukter, inslag av citrus och en del kryddor.
I gommen får vi ett friskt lite krispigt vin. Bra syra som signalerar gröna äpplen och lime. Ett mellanparti med tropisk frukt och finkorniga mineraler. Ett slut med imponerande kryddighet som känns väldigt fräscht.

A Sirio Toscana 2007 är gjort på 95% Sangiovese och en liten skvätt Cabernet Sauvignon.
I Renai 2005 är 100% Merlot.
Cabernet Sauvignon 2005 är enbart gjort på CS.
14 mån på 225 l barriquer och 18 mån på flaska. Det doftar av björnbär och svartavinbär med ett litet inslag av tobak. Smaken är kraftfull, men ännu inte fullt utvecklad. Mörk frukt med en dominans av svartavinbär, en del kryddor och på slutet lite lakrits.
Gott idag och kommer att utvecklas ytterligare. Vår favorit.

2008 Barolo Cerrati, Cascina Cucco
Detta vår vårt första smakprov av 08:an. Minst lika bra som tidigare årgångar.Är nu prissänkt till 125 kr. En skitbra Barolo för det priset. Ofattbart.

Två andra viner som gärna vill framhålla är dessa från Azienda Agricola Erbaluna, La Morra. Ekologiskt odlade.
Barolon Vigna Rocchie 2008 är visserligen dubbelt så dyr, som den från Cascina Cucco, men 265 kr för en riktigt bra Barolo måste anses som ett riktigt bra pris. Doften sänder tankarna till mogna körsbär, nypon och örter. Smaken går lite i samma stil. Tanninerna gör sig rejält påminda, men absorberas till stor del då vi tar lite av den supergoda buffén. Förvånansvärt tillgänglig redan nu och i suverän balans.
Lillebror Langhe Nebbiolo 2010 är just lillebror, men levererar stort för sina 98 kr. I doften känns mörka fullmogna hallon, lite rosor, körsbär och rejält med örter. Smaken går i samma riktning fast med en liten dovare klang. Rejält med lakrits i eftersmaken.




Fortsättning följer................

Bråda dagar

Det har varit bråda dagar för Vintankar. Lördag och Olympiatravet är något som vi aldrig missar. Vilken makalös syn för hippologen i oss att se Maharadja flyga lågt de sista 700 m. Vilket trav och vilken utstrålning den hästen har!!
Att vi dessutom fick med oss mer sekiner hem än vad vi hade med oss är en ren bonus.
På kvällen blev det hälleflundra, pressad potatis och en räksås. Vi sköljde ner det hela med en chablis.

2008 Chablis 1er Cru Mont-de-Milleu, Domaine Pinson
Det här är en av våra favoriter. Vi har skrivit om denna årgång tidigare. Nu har det gått snart två år så det är dags att uppdatera vinet.

Vi möts av en doft, där citrusen och de gröna äpplena dominerar, men det finns mer än så: vita blommor, tropisk frukt och lite snäckskal. Doften är frisk med en viss elegans.
Mogna äpplen med en frisk limeton tar kommandot i gommen. Finkorniga mineraler och en behaglig syra ger vinet en rejäl karaktär. I eftersmaken kommer det lite tropisk frukt och alldeles i svansen dyker blodgrapen upp. Riktigt gott!
Vi har ett par flaskor kvar, men måste fylla på. Tryffelsvinet importerar och vinet kostar 1 320 kr för en sexpack.

Betyg 4

Jag fick aldrig iväg den här bloggposten på söndagsmorgonen, så den kommer nu istället.
Söndag till tisdag tillbringade vi i Köpenhamn, med såväl Vinsafari(mini) som vinprovning på schemat. Vi återkommer med rapporter under de närmaste dagarna.

Bourgogne från Domaine Guyon

I veckan som gått har vi druckit en Bourgogne, något som inte hör till vanligheterna i Vintankarhemmet.
Vanligtvis är det de italienska vinbönderna som hjälper oss igenom veckorna, men emellanåt släpper vi även fram lite andra viner.

2009 Savigny Les Beaune Village "Les Planchots", Domaine Guyon
För den intresserade finns det lite information om producenten på deras hemsida.

Det doftar av röda bär, främst är det hallon, smultron och jordgubbar vi känner igen. Här finns också en del örter som efter ett tag ger sig tillkänna.
I munnen är det återigen de röda bären som ställer sig i främsta ledet: hallon, smultron, lingon och röda vinbär. Tanninerna är tydliga och tar sin plats men utan att bråka alltför mycket. Syran är frisk och fräsch. I mitten ansluter örter och lite svartpeppar, vilket tar vinet vidare och uppåt. Eftersmaken är medellång och där kommer en ton av lakrits som tar sig fram bland örter och röd frukt.

Ett gott vin utan att på något sätt vara stort. Det är mer ett vin för vardagsmaten än för den fina middagen. För oss var det just vardagen som gällde och då träffar vinet oss på pricken.

Vi betalade runt 200 kr för flaskan, då den inhandlades av Franska Bolaget för ca två år sedan.

Betyg 4-

25 års kalas med champagne

Sonen fyllde 25 år i måndags. Han bor sedan ett år tillbaks i den skånska metropolen Ängelholm. Vi fick i helgen upp honom till den nordhalländska provinsen, där vi huserar. På söndagen hade vi bjudit till en tidig middag med två av hans kusiner och en moster till hans fader. Det är på hennes föräldrahem vi bosatte oss i mitten på 80-talet.

Vi hade kvar några humrar i frysen, så vi tog fram dessa och gjorde en hummersallad á la Ulf Wagner.

Huvudrätten blev en ugnsgrillad marulk.
Vi som inte körde bil avnjöt en champagne till maten.

2004 Millésime Camille Savès
Den här champagnen är gjord på 80% Pinot Noir och 20% Chardonnay från Bouzy och stockarna är mer än 35 år gamla.

Vi möts av en trevlig doft, där citrus, gula äpplen, röda bär och lite mineraler är de främsta markörerna. En viss brödighet kan vi också känna samt en svag ton av aprikoser. Inte så markant, men ändå tydlig.
I munnen får vi ett friskt vin med en viss ungdomlighet, trots sina nästan tio år.
En fin frisk syra med citrus, gröna äpplen och krispiga mineraler är det som vi först noterar. Det finns smaker av röda bär-smultron, jordgubbar-som tränger sig fram på ett elegant sätt. Moussen skapar en lyxkänsla. Eftersmaken är hyggligt lång och där finns såväl lite blommor som en liten pikant kryddighet.
Det här är en riktigt god champagne!

Vi betalade 289 kr per flaska när vi handlade från Franska Bolaget för ett par år sedan. Den finns också på SB och då kostar den 343 kr.

Betyg 4+

Imperial Gran Reserva

I Vintankarhemmet konsumerades det en hel del Rioja på 80-talet och tidigt 90-tal. Någon gång emellanåt lyxade vi till det med Gran Reserva och en av den tidens favoriter släpptes i april.
Nostalgin fick ta över, då vi senast besökte Systembolaget i Sisjön. Vi norpade en flaska  och lät den slinka ner i inköpskorgen.

2004 Imperial, Gran Reserva, Cvne.
Producenten är Compania Vinícola del Norte de España, men dagligdags blir det Cune. Vintillverkningen går tillbaks till 1879.

Vinet är gjort på druvorna: Tempranillo 85%, Mazuela 5% och Graziano 10%. Druvorna kommer från stockar som är över 20 år gamla från gårdar runt Villalba och Haro i Rioja Alta.
Vinet har legat 24 månader på ekfat (franska och amerikanska) och 36 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.
Årgång 2004 rankas som en av de bättre årgångarna på 2000-talet.

Doften av mörka bär (bl a björnbär) slår emot oss av full kraft. Under bärdoften dyker det omgående upp en del örter. Strax därpå ansluter lite vanilj, läder, nötter och så den typiska riojamarkören i form av dill.

 I munnen får vi ett hyggligt mjukt vin utan att för den skull vara mesigt. Lite tanniner finns det. Dom känns avrundade och biter endast lite försiktigt i gommen m a o ett snällt vin. Den mörka frukten i form av mörka körsbär, björnbär, blåbär och viktoria plommon dominerar smakintrycken till en början. Örterna kommer strax därpå. En hyggligt bra syra bär upp vinet. Eftersmaken är endast medellång och här dyker det upp en del toner av vanilj, lite blommor, lakrits och kakao. Naturligtvis finns den mörka frukten med  hela vägen.

Vi kan förstå varför vi gillade riojor så mycket en gång i tiden, när vi dricker det här vinet. Idag kan vi sakna personligheten och det där lilla extra som ligger bortanför allfartsvägarna.

Vi betalade 289 kr på SB för vinet. Vi nöjer oss denna gång med att ha testat en flaska.

Betyg 4

Bressan Schioppettino

På våren 2012 träffade jag Ingvar från bloggen Billigt Vin. Han introducerade mig, genom en flaska Pinot Grigio, i vinproducenten Bressans värld. Vintankar föll pladask och beställde omgående en låda ( best nr 71836) med fem flaskor med lika många olika viner. Det är den möjligheten vi utanför Stockholm har. Vi har sedan provat oss igenom flaskorna Pignol 2000, Bressan nr 3 2001 och Pinot Nero 2006. Den enda vi inte provat så här långt är Schioppettino. Jag läste Ingvars inlägg om Schioppettino 2004 i förra veckan och efter Ingvars uppmaning  att plocka fram korkskruven, så gjorde vi så i fredags.

2005 Schioppettino, Bressan
Du som vill veta mer om producenten kan läsa om ett besök som Billigt Vin gjorde hos Bressan 2009.

Det här är vårt första vin gjort på druvan Schioppettino.
Schioppettino är en lokal friulansk druva som odlas i ett mycket begränsat område. Den går också under namnet Ribolla Nera. Vinet har jäst vid ca 25 grader och har haft lång skalkontakt. Det har lagrats på ståltank och sedan två år på botti. Källa Billigt Vin.

Vi måste naturligtvis sticka dit nosen och sniffa på glaset direkt efter upphällningen. Vi har aldrig känt ett vin lukta på det här sättet. Svårigheten blir att sätta ord på detta, men vi gör ett försök. Vi nås av en mäktig doft av skogsbär, vinbär och mineraler. En friskhet och lätthet genomsyrar doften. Den kompletteras med lite krydda, tryffel och läder. Och så en svag ton av blommor på det. En liten lätt rökighet finns i bakgrunden. Helt unikt.
Sonen som är hemma på besök och inte särskilt förtjust i rödvin, sammanfattar det hela som ingen stark doft men med många olika toner som kommer i omgångar. Minsann gör han inte tummen upp.

Smaken är lätt och kraftfull på en och samma gång. På ett slankt sätt med en fin, kraftfull fruktighet. Och så denna underbara servila pepprighet, som finns där utan att ta över. Smakerna ligger i lager på lager: skogsbär och röda vinbär, vitpeppar, lagerblad, mineraler, svarta vinbär och lite blommor. Frisk och pigg syra. Tanniner som inte bråkar. Ett fantastiskt vin till våra lammfärsbiffar med rostad paprika. Så speciellt och så läckert. Sent på kvällen fyller jag på mitt glas med några centiliter och bara njuter av vinet och smakerna. Jag behöver inga tillbehör för att njuta av detta vin.
Hustrun och jag har spara en slattt, så att vi får ett litet glas var på söndagskvällen när vi ser "Mästarnas Mästare". Absolut rätt tillfälle att dricka Bressans Schioppettino!!!

Stor sannolikhet att detta vin blir årets vinupplevelse. Vi kommer lätt att minnas "Det var det där vinet vi drack dagarna innan Olle fyllde 25", då vi sitter där på hemmet.
Nu gäller det att hitta en dansk vinhandlare som vi kan köpa av vid vårt nästa Köpenhamnsbesök.

Betyg 5

Boca, Le Piane

Vinbloggarna  Italienska Viner, Lessrof och Finare Vinare har hejdlöst hyllat ett vin från norra Piemonte. Det är klart att det då uppstår en nyfikenhet att det där vill vi också prova.
Vi gick in på Italienska Magasinets hemsida och gjorde några beställningar. Det är första gången vi köper av den här internethandlaren. Efter dryga två veckor får vi ett samtal från en bensinstation i Horred (ca 3 mil från oss), som meddelar att dom har ett paket till oss. Detta stämer inte riktigt med leveransvillkoren på hemsidan, så jag mailar IM om det är något jag missförstått. Mindre än en timma senare blir jag uppringd av IM. Dom beklagar att något gått fel. Jag får två alternativ att antingen vänta ytterligare ett par dagar innan det kan köras ut till mig eller att jag själv hämtar vinet och då får jag tillbaks fraktavgiften. Bra service!! Jag väljer att hämta vinet.



2006 Boca, Le Piane
I den fjällnära delen av Piemonte finns sju små egna appellationer: Boca, Bramaterra, Fara,Gattinara, Ghemme, Lessona och Sizzano.Inte så långt därifrån finns: Carema och Erbaluce.

Det här vinet kommer från Boca. Det är gjort på i huvudsak nebbiolo, men med lite vespolina och bonarda. De två senare druvorna har vi ingen erfarenhet av.
Vinmakare är Christoph  Kunzli och detta är hans toppvin. Druvorna kommer mestadels från yngre stockar. Vinet har legat på 25 hl bottis runt 18 månader och sedan på flaska lika länge innan det når marknaden.

Vi provar vinet under fyra dagar.

Dag 1.
Vi häller upp två glas. Sätter på korken och förvarar flaskan svalt.
Doften den här första dagen är svag. Vi anstränger oss och tycker oss då känna mörka körsbär, slånbär, lite mineraler, järn och mörk choklad. Aningens viol.
I munnen får vi ett vin med totalt dominerande tanniner. Det biter i gommen och tungan skrynklar ihop sig. Nästintill omöjligt att dricka på egen hand. Något bättre till maten blir det. Vi tycker oss, under ytan av tanniner och en skarp syra, känna slånbär, mörka körsbär, mörk choklad, kaffe och pinjeträ.
En besvikelse infinner sig. Besvärliga tanniner, men vi känner att det finns attribut under ytan som är tilltalande och som vi vill komma åt. Men icke ikväll.

Dag 2
Inte så mycket har hänt, kanske börjar doften släppa till. Tanninerna bråkar fortfarande med oss. Vinet är svårtillgängligt, men precis som dag 1 känner vi att här finns en massa trevliga saker bara tanninerna kan lugna ner sig.

Dag 3
Drygt halva flaskan gick åt under våra tester dag ett och två. Vi låter flaskan stå med korken på och i den svalaste delen av vårt hus. Vi häller ånyo upp två glas. Väldigt spännande är det att sticka dit nosen och se om det vi anat oss till också har börjat krypa fram.
Ta mig tusan här har det hänt grejer.
Vi möts nu av en tillmötesgående doft, där det vi tyckte oss känna dag 1 möter upp våra förväntningar.
Mörka körsbär och slånbär. Gott om mineraler, lite järnaktig  nästan blodaktig, en behaglig lite blommig nyans, fin mörk choklad, pinjeträ och aningens lakrits. Så läckert!
I munnen är det liknande smaker, som det vi kände i doften. Den fina frukten och de eleganta mineralerna samsas på ett symbiotiskt sätt. Eftersmaken är lång och redigt njutbar med en känslig liten bittermandel ton på slutet.
Tanninerna finns där fortfarande, men nu är dom på vår sida. Helt plötsligt förstår vi varför dom där  bloggarna vi hänvisade  till i början av det här inlägget är så lyriska. Vi stämmer in i jubelkören.

Dag 4
En liten skvätt har vi sparat till den här dagen. Sent på kvällen till en bit bröd och parmaskinka. Vinet är precis lika bra som dag tre. Vi är mycket nöjda att vi hoppade på tåget och gjorde en beställning från Italienska Magasinet. Mest nöjda är vi att vi gav vinet chansen att utvecklas under fyra dagar.
Vår slutsats är att detta måste luftas rejält, hällas upp på karaff på morgonen samma dag som det ska avnjutas.

Betyg 5-

Amarone vecka 15. Svensk!

Nu tror ni väl att Vintankar fått dåndimpen, när vi börjat skriva om en svensk amarone, men frågan är om inte det vi drack till veckans CL-matcher är så nära en svensk amarone du kan komma.
Druvorna är naturligtvis inte odlade i Sverige. Namnet amarone är ju skyddat. Hur kan man ändå med lite fantasi kalla detta för en svensk amarone?
Här kommer historien.

Det finns ett gäng amaronenördar som 2005 bildade Clubamarone. Sällskapet är öppet för alla och medlemskapet är gratis. Vi på Vintankar anslöt oss 2006.
De allra nördigaste betalar en årsavgift på 1 500 kr för ett Guldmedlemskap. Med medlemsskapet följer en del förmåner bl a bra rabatter hos en del amaroneproducenter samt en special version av Villa Monteleones amarone.

2008 Amarone della Valpolicella Raimondi

Du som vill läsa lite mer än de kortfattade noteringar som följer nedan kan göra detta här.
Årgång 2008 är den första av det här projektet. 
Det svenska ekfatet tillverkades i Sverige av tunnbindaren Thorslundskagge under 2009. I november 2009 anlände det till Villa Montelone och Lucia tappade då över 225 liter Amarone (som fram till dess legat på fransk ek i 8 månader) till det svenska ekfatet. Vinet lagrades därefter på den svenska eken i ca 16 månader fram till försommaren 2011 då buteljering skedde. Därefter lagrades vinet 12 månader på butelj innan flaskorna transporterades upp till Sverige under september 2012 och därefter distribuerades till respektive guldmedlem i Club Amarone via Systembolaget.

Det gjordes av den här första årgången 276 fl. Vintankar lyckades komma över ytterligare två flaskor utöver den som följer med Guldmedlemsskapet. Vi hämtade våra flaskor hos Villa Monteleone när vi bodde där förra sommaren.

Druvorna som använts är Corvina, Corvinone och Rondinella.

Vi möts av en stor doft av körsbär, lite toner av russin och kakao.  En viss eldighet känner vi också. Eken gör sig påmind. Vi kan konstatera med en gång att det behövs mer tid för att den ska integreras. Här finns lite mörka eller dovare dofter av höstlöv och jord. Amaronesignalementet är ändå tydligt.


I munnen får vi ett ungt vin med en rund och fyllig smak, där alla bitar ännu inte fallit på plats. De söta mörka körsbären dominerar
Vi känner lite russinsmak (med betoning på lite), en del örter, gott om kakao, aningens vanilj och tydliga drag av ek.
En frisk syra och lite tanniner. Eftersmaken domineras av körsbären, kakaon och ekfat som inte integrerats i frukten (ännu).
Det här är lite annorlunda mot Villa Monteleones vanliga amarone. Vi har druckit flera olika årgångar, dock inte 2008:an.
"Svenskamaronen" har betydligt mer dofter och smak av ek.
Jag frågade Lucia i somras om jämförelsen mellan hennes egna amarone och "svenskamaronen". Hon svarade på ett mycket diplomatisk sätt att eken tar en större plats i den amaronen som legat på svenska ekfat. Hennes kroppsspråk uttryckte att det där var inte hennes favorit.
Även om vinet var för ungt och idag hade för mycket ek, så var det gott och spännande att prova. Det är också roligt med riktiga entusiaster som testar sina egna idéer och skapar något unikt. Vi hyllar därför Fredrik, Håkan, Martina m fl från Clubamarone, men framförallt Villa Monteleones ägarinna Lucia Raimondi, som släppte till vinet.

Hur som helst ska det bli spännande att följa de två återstående flaskorna. Det dröjer nog två år innan vi återupptar bekantskapen.

Betyg 4-

Rochettevino en Dolcetto d´alba

Vi har under vintern druckit några viner gjorda på druvan dolcetto. De flesta har överraskat oss positivt, så vi testar oss vidare. I april lanserade detta vin.

2011 Dolcetto D´Alba, Rochettevino

Producent är Gianni Voerzio.
I den lilla vinbyn La Morra, sydväst om huvudorten Alba i området Piemonte, hittar du Agriviticola Gianni Voerzio. Den lilla familjefirman driver här sedan århundraden en vingård.
Fram till 1986 drev Gianni och hans bror Roberto den här gården tillsammans. Dom har numera gått skilda vägar. Gianni driver vingården (13,5 ha) tillsammans med hustrun Franca. 
Vi smakade deras barolo "la serra" av årgång 2004 förra året.

Från våra glas snirklar sig en tydlig doft av körsbär. Ingen stor och stark doft utan mer lite försiktig. Visst finns här lite mer än bara körsbär: svaga toner av örter, lite nypon och aningens blommor.
I munnen får vi ett ungdomligt och friskt vin. Även här dominerar körsbären, men nu kompletteras de av lite mörkare bär: blåbär, slånbär och tranbär. Några nypor av färska örter är ditlagda. Lite lingon med hygglig syra. En viss blommighet (viol) kan vi skönja. Lite kort i eftersmaken, men ändå såpass att det tillkommer en mineralktig ton.

Det är inget fel på den här Dolcetton. Den smakar bra, men jag går inte igång på den. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Något så luddigt som att jag inte inte finner charmen hos vinet eller dess själ. Mmmmm?

Den är precis som Dolcetto ska vara dvs enkel och rakt på sak. I huvudsak ett vin till den vardagliga maten, men just den här triggar inte igång mig på samma sätt som Roagnas, Peccheninos eller Domenico Clericos.



Vinet är köpt(99136) på SB för 129 kr.

Betyg 3+

2008 Langenlois Käferberg, Loimer

På lördagsmorgonen plockade vi fram två krabbor ur frysen samt några bitar kummel. Lördagen fortskred som lördagar vanligtvis gör i Vintankarhemmet dvs förmiddagen ägnades åt telefonkonferens för att snickra ihop veckans V75-system. Långpromenad på Näsbokrok och den här lördagen slösades det med solsken.
Eftermiddagen fylldes med att se travloppen och hur vårt genialt utformade V75-system föll i småbitar.
Krabban rensades och blev till en läcker sås. Kummeln grillades och en smarrig rosmarinpasta blev tillbehör.

Ur källaren hade vi plockat upp ett vin från Österrike. Det här är ett vin som jag inte vet så mycket om. Det var länge sedan vi drack ett vin från Österrike. Nyfikna är vi på hur det ska smaka.

2008 Langenlois Käferberg, Loimer

Vinmakare är den alltmer framgångsrike Fred Loimer.
Vinet är gjort på druvan Gruner Veltliner.

Färgen är halmgul.

I doften hittar vi friska toner av äpple, citrus, vita blommor och tämligen gott om mineraler med en svag kryddighet. Doften är lite blyg och försiktig till en början, men tar sig alltmer desto längre vinet är i glasen.
En trevlig och tilltalande doft.

I munnen får vi ett torrt och friskt vin som andas en viss ungdomlighet. En viss rondör finns där trots allt.
Här blandas elegans och smaker på ett inbjudande sätt.
Lite äpple och citrus noterar vi inledningsvis, dessa ger vinet en frisk syra. Lite tropisk frukt, vita blommor och gott om mineraler ger vinet en stark karaktär. Här finns också en del örter/kryddor som hottar upp vinet. I svansen noteras en liten beska som för våra tankar till blodgrape.
Gott så det förslår! Vi har en flaska kvar. Faktiskt den enda gruner veltliner vi har i källaren. Vi frågor oss varför? Och lovar samtidigt bättring.

Betyg 4









Inhandlat på SB för 249 kr någon gång under 2010. Just nu finns inte det här vinet tillgängligt, men håll utkik om det dyker upp i en annan årgång. Det kommer vi att göra.

Veckans amarone. Vecka 14

Kvartsfinaler i Champions League. Ur källaren har vi plockat upp en flaska, som av misstag kom med vid ett köp av Le Ragose från Carlo Merolli.

2007 Amarone della Valpolicella, Provolo
Provolo är en liten producent i de östra delarna av Valpolicella, inte så långt från Mezzane di Sotto.

Den här amaronen är gjord på 75% Corvina, 15% Rondinella och 10% Oseleta. Vinet har legat 36 månader på stora ekfat innan det buteljerades.

Vi möts av en typisk amaronedoft. Det doftar intensivt av körsbär, katrinplommon och torkad frukt. Vi noterar lite blyga toner av fat och någon knivsudd örter.
Smaken är ung och frisk. Behöver lite tid för att bjuda på sig själv, men då väller det fram massor av mörka körsbär, hallon, katrinplommon och björnbär. En fin fruktkompott, som visst har ett litet sött anslag, men också en frisk syra som får oss att fundera om inte någon hällt i lite lingondricka. Lite tanniner finns det och dom är sammetslena. Eftersmaken är lång och då träder den torkade frukten fram tillsammans med mörk choklad, lite fat och en svag ton av valnötter.
Det är vår första kontakt med Provolo. Det är en lite lättare och friskare amarone. Alkoholen på 15% är totalt inbakad i frukten och känns överhuvudtaget inte. Genom sin friska och i viss mån lite syrliga stil går den att kombinera till många pastarätter. En vardagsamarone av gott snitt.
Vi följde den under två dagar och den förändrades i stort sett inte under dessa två dagar.
Betyg 4