2012 Punta di Villa fraån Mazzi

Förra veckans sällskap till CL-fotbollen blev en amarone från Roberto Mazzi. Ja, så började blogginlägget som påbörjades förra veckan, men som av någon anledning inte färdigskrevs. Bättre sent än aldrig, så lite försenat lägger jag ut det sista söndagen i oktober.

Någon mil sydost om Negrar hittar vi Roberto Mazzi e Figli. Ett litet familjeföretag som äger runt 7 ha. Vineriet och vinkällaren ligger i den lilla byn Sanperetto. Deras vingårdar ligger på de klassiska kullarna Sanperetto, Calcarole, Castel, Poiega och Villa. Vingårdarna ligger på cirka 200-300 meters höjd över havet. Inte så långt härifrån ligger storheter som Quintarelli.
Jag hade förmånen att för lite snart fyra år sedan träffa Antonio Mazzi på en provning i Stockholm. Du som vill veta mer om Mazzi och deras viner hittar det på den här länken Club Amarones hemsida.

Deras vinfält är planterade med mixen Corvina (65%), Corvinone (5-10%), Rondinella (20-25%) och Molinara (5-10%). Det betyder att samtliga av deras viner också har den här druvmixen. Vinrankorna är planterade på 1990-talet och jordmånen är vit kalksten.

Druvorna till den här Amaronen kommer från ett enda vinfält (Villa) beläget drygt 380 m ö h. 

Druvorna har torkats i cirka tre månader. Det har fått tillbringa runt 30 månader på barriquer (225-liters) av fransk ek innan det buteljerades.

Vi har en Amarone som börjat få några mognadstoner, dock med bibehållen friskhet.

Doften är stor och packad med mogen mörk frukt. Fast det börjar med lite läder och jord, men rätt omgående är det den storartade frukten som tar över. I lite mindre omfattning, men ändå med tydlighet finns här örter, kryddor, aningens kakao, ett finstämt inslag av torkad frukt samt lite skolkrita. Alldeles på sluttampen noteras unset viol.

I munnen tar omgående de mörka bären kommandot. Här finns mörka körsbär med aningens sötma, mogna björnbär, blåa plommon och några vildhallon. Stor och kraftig utan att vara överdådig. Örter, kryddor, katrinplommon samt aningens russin noteras i mellanpartiet. Snälla behagliga tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är magnifik på amaronevis. Frukten är på plats och kompletteras med mörk choklad, någon droppe espresso,  körsbärskärnor och unset viol.

Det är tre år sedan jag senast drack den här amaronen och sedan dess har smakerna mognat och djupnat.  Fortfarande med en bra friskhet.

Punta di Villa 2012 är i ett fantastiskt drickfönster och lika underbar som för tre år sedan. Bättre än så här blir den inte.

Betyg 4+

2012 Châteauneuf-du-Pape Château Sixtine

 Hösten har verkligen fattat ett grepp om oss. Här i Nordhalland är det starka vindar och regn mestadels, även om solen några enstaka timmar lyser upp vår tillvaro. Det finns dock vin som sprider glädje och värme och verkligen lyser i höstmörkret. Vi drack ett sådant förra helgen. En alldeles lysande Chateauneuf-du-Pape.

Producenten Chateau Sixtine-Cuvée du Vatican har en anrik historia. Egendomen om fattar 23 ha vinodlingar och är familjeägd genom familjen Diffonty, vars anor kan spåras till mitten på 1600-talet. Företagets namn kommer sig av att dom fick en stor beställning på nattvardsvin av påven på 1920-talet.
Jean-Marc Diffonty tog över företaget i början på 1990-talet. En modernisering med nytt vineri, lägre skördeuttag mm tog fart. 

Druvblandningen är 50% Grenache, 20% Mourvedre och 30% Syrah, från vingårdslägena Rayas, La Crau och Barbe dʼAsne i Chateauneuf-du-Pape. Vinstockarna är mellan 50 och 100 år gamla.
Jäsningen äger rum i ståltankar. Hälften av vinet får tillbringa runt ett år på stora ekfat  och den andra halvan på barriquer, varav 30% nya. Därefter blandas vinet och tappas på flaska.

Vi möts av en hyfsat stor doft av solvarma mörka bär, en ansenlig mängd provencalska örter, aningens pinjeträd samt en god portion grusiga mineraler. Riktigt trevligt!

I munnen känns vinet moget, men ändå med en bra friskhet. De mörka bären dominerar smakintrycken. Mogna björnbär, blåa plommon, lite körsbär, aningens svartavinbär och skogshallon. Inslaget av örter är precis som i doften påtagligt. Små, nätta och väl avrundade tanniner bjuder tillsammans med den finstämda syran på ett behagfullt motstånd. Eftersmaken är något längre än medel och här tar örterna för sig lite mer på fruktens bekostnad. Det tillkommer sötlakrits, lite mörk choklad, aningens svart te samt grusiga mineraler med stänk av bloddroppar.

Ett gott och mycket trevligt vin om än inte stort.

Betyg 4

Vi betalade 299 kr på SB, då det begav sig (2016).

2006 Mazzano Amarone från Masi

Sverige hade en viktig match mot Grekland i kvalet till fotbolls-VM häromveckan. Vi laddade upp men en höjdaramarone.

Masi gör totalt fem olika amarone: Costasera, Costasera Riserva, Vaio, Campolongo di Torbe och Mazzano. Alla fantastiska amarone. Det finns också en speciell flygplats-Costasera med tillägget Nectar. Mina tankar går också till den magiska provningen 2014 hos Eriks Gondolen i Stockholm med Mr Amarone dvs Sandro Boscaini. Du kan läsa om den här.

Mazzano är ett av Masis prestigeviner. Den här amaronen är gjord på druvorna 75% Corvina, 20% Rondinella och 5% Molinara. En klassisk druvmix. Numera behöver ju Molinara inte finnas med.

Mazzano ligger högt upp i Negrar-dalen ca 480 meter över havet. Efter skörden läggs druvklasarna för torkning på stora tråg i en torklada med öppna fönster, ett litet trevånings stenhus från 1500-talet. Frukten får torka fram till januari-februari. Då har druvornas vikt reduceras med 35-40 %, medan smaken intensifierats och sockerhalten höjts. Druvorna pressas varligt med stjälkar och får sen jäsa i ungefär 50 dagar på stora fat av slavonsk ek. Vinet får sedan mogna på 600-liters slavonska ekfat, av olika träslag och ålder, och lagras i tre till fyra år innan det buteljeras.

Javisst är det en enastående amarone, som kombinerar kraft och elegans på ett närmast magiskt vis. Lite läder och jord hittar vi initialt då vi börjar dofta på vinet, men de mörka, mogna bären tar rätt så omgående över. I mindre omfattning men ändå tydligt noterar vi lite örter, kakao, någon torkad frukt och unset hemkola. 

Visst är det en trevlig doft, men det är inte i doften storheten ligger utan när vi börjar smaka på vinet. Mycket kraftigt med en hel del smaker, men förpackat med elegans och med allt i en harmoniserande balans. Ja då blir det stort. De mörka bären tar tag i oss omedelbart: mörka körsbär, björnbär, svartavinbär, några blåa plommon och skogshallon. Mmmm så läckert. En finstämd örtsamling poppar upp. Torkad frukt dadlar, fikon, katrinplommon och unset russin kommer i mycket små väl avvägda doser. En fin välbalanserad syra skapar friskhet. Tanninerna har med åren slipat av alla hörnen och blivit mjuka utan att för den skull kännas mesiga. En läcker eftersmak med mörk choklad, någon droppe espresso, körsbärskärnor och ännu mera mörka bär.

En fantastisk Amarone!!

Betyg 5-

Inhandlad på "Bolaget" 2014 för 749 kr. Idag kan den privatimporteras via SB för 999 kr.

Sortimentsprovning på Barrique med Handpicked Wines

Den 29 september avvecklades många av de restriktioner vi levt med p g a Coronapandemin. Visserligen är pandemin inte över, men smitttalen har gått ner kraftigt och andelen vaccinerade är hög. Vi har så sakteliga börjat återgå till ett mer normalt liv. För vår personliga del har vi börjat åka kollektivt igen, men vi väljer ofta avgångar med låga passagerartal. Vi går på allsvensk fotboll och har gjort vårt första teaterbesök sedan feb 2019. Något restaurangbesök har det också blivit. I bakhuvudet snurrar Folkhälsomyndighetens allmänna råd om hålla avstånd, tvätta händer och stanna hemma vid minsta symptom. Självklart är vi dubbelvaccinerade.

För någon vecka sedan var det så dags för den första lite större vinprovningen. Handpicked Wines hade bjudit in till en sortimentsprovning på Barrique i Göteborg.

Stor del av deras sortiment var uppdukat. Så det var bara att köra igång. Jag testade kanske ett 40-tal viner. Mycket spottande blev det. Jag försökte i första hand testa sådant jag inte druckit förut, men några gamla bekanta fick också ett återbesök. Det blir så klart inte omdömen om alla viner jag smakade utan istället ett urval av de som på ett eller annat sätt berörde mig.

Pet Nat.

Pétillant Naturel eller som vi till vardags säger Pet Nat är en gammal teknik som fått en renässans i och med Naturvinrörelsens frammarsch. Det är ett ofiltrerat mousserande vin som fått jäsa klart i flaska. Vinet börjar sin jäsning på fat eller tank. Vinet hälls över på flaska innan det fått jäsa klart och förslutes ofta med en kronkapsyl. Det bildas kolsyrebubblor i vinet och det finns en jästfällning på flaskans botten.

Jag testade tre olika pet-nat-viner. Ett italienskt (Marche), ett spanskt (Katalonien) och ett från USA (Kalifornien).

La Staffa Mai Sentito.

Detta var min favorit bland de tre jag provade. 

Det är till 100% gjort på druvan Verdicchio. Vingården ligger i ett bergigt område på drygt 400 m ö h nära byn Staffolo i Marche. Vinsstockarna är runt 25 år. Jäsning på ståltankar och naturlig jäst, 

Ren och frisk smak med gröna äpplen, lite grapefrukt, tydlig stenig mineralitet och en liten nötighet i avslutet.

Riktigt gott! Här blir det ett köp.

Alta Alella Mirgin (A A Aus). 

Gjort enbart på druvan Xarel-lo (Pansa Blanca). Jäsning på ståltank, naturlig jäst och ingen filtrering.

Även detta är riktigt hyggligt. Friskt och törstsläckande med gröna äpplen, lite citrus, aningens päron samt någon liten nötighet

2019 Birichino Pet Nat Malvasia.

Gjort enbart på druvan Malvasia. 

Med en gång slår en massiv blommig doft emot mig. Smaken är frisk med persika, päron, grapefrukt, aningens honug och massor av blommor. Inte riktigt min smak, men visst är det spännande.

2019 Ca´ del Magro, Monte del Fra.

Vi har nu lämnat Pet Nat-vinerna bakom oss och förflyttat oss till Custoza (sydost om Gardasjön) och vingården Monte del Fra.

Det här är ett vin gjort på druvorna Garganega (40%), Trebbiano (20%), Incrocio Manzoni (15%), 10% vardera av Cortese och Chardonnay samt en liten slatt Tocal Fruilano, Malvasia och Riesling.

Vinifiering i rostfria ståltankar. 6 månaders lagring på sin jästfällning innan buteljering samt ytterligare 6 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Ett alldeles underbart vin med en härlig friskhet. Gröna äpplen, någon citrus, någon liten nypa örter, vita sommarblommor, persika, aprikos, mango samt aningens steniga mineraler. Allt förpackat i väl avvägda doser och i en total balans.

För 149 kr i beställningssortimentet är det här så nära ett fynd en kan komma!!

2016 Amarone Lena di Mezzo. 

Monte del Fra har ett vinfält (250-400 möh) i utkanten av Fumane, där druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella odlas. 10-20 procent skördas vid en normal skördetid medan resterande andel druvor, lite lätt övermogna, skördas under den andra halvan av oktober. 

Druvorna får sedan ligga och torka i ca 120 dagar. Jäsning på ståltankar. Lång skalmaceration. 24 månader på 20- och 30-hl stora ekfat. 6 månader på flaska innan det är moget för marknaden. Allt detta skapar en mycket frisk amarone med en viss stramhet. Tobak, läder jord och massor av mörka bär främst körsbär. Lite kryddor, vanilj, choklad, körsbärskärnor och aningens espresso. Fin syra och trevliga tanniner. Ung idag och goda utvecklingsmöjligheter.

House of Smith.

Två viner från Charles Smith kollektion testade jag. Båda mycket goda och trevliga.

Cattle King Syrah är som namnet indikerar ett vin på druvan Syrah. Rätt kraftigt och fullmatad med mörk frukt, lite charkuterier, järn och blod samt någon kryddighet. Gott!

2018 The Creator föll mig något mer i smaken. Det är gjort på en blandning av Cabernet Sauvignon och Syrah. Druvorna vinifieras tillsammans i öppna kar. Cabernet sauvignon har man låtit avstjälka medans för syrah får även stjälkarna hänga med. Endast naturlig jäst används. Vinet lagras sedan 21 månader på franska ekfat. 

Ett rätt så maffig vin, där den mörka frukten spelar huvudrollen förstärkt med steniga mineraler, lite fat, någon kryddighet samt aningens lakrits och kakao. Riktigt gott!

Ciavolich. 

En för mig helt ny producent vars verksamhet ligger rakt österut från Rom. Verksamheten har sin bas i Loreto Aprutino i Abbruzzerna.

2020 Aries

Jag började med det vita vinet på druvan Pecorino. Vinet får jäsa på ståltankar. En mindre del får tillbringa tre månader på stora ekfat innan det blandas och buteljeras. 

Citrus, stora nypor medelhavsörter, några gula stenfrukter och en god portion steniga mineraler hittar vi i både doft och smak. Vinet har en rätt så stor syra.

Ett riktigt hyggligt vin för sina 159 kr.

2020 Cococciola. 

Detta blir första gången jag smakar ett vin på druvan Cococciola. Det är en lokal grön druva som främst odlas i Abruzzo och Puglia. Fam Ciavolich odlar Cococciola på ett vinfält 1 ha stort. Druvorna handskördas och pressas varsamt omedelbart. Jäsning på ståltankar. Fyra månaders vila innan vinet buteljeras. 

Halmgul färg med lite ljusgröna skira stråk. Gröna äpplen, lite citrus, steniga mineraler, en fin liten örtighet och unset gula stenfrukter. Ett spännande vin som jag gärna vill testa lite mer noggrant. I beställningssortimentet är priset 149 kr, så det får bli en beställning för närmare test.

2018 Montepulciano D´Abruzzo

Detta är ett vin gjort på den röda druvan Montepulciano till hundra procent. Druvorna kommer från vinfält i Pianella belägna på 250 m ö h. Vinstockarna har en ålder på dryg 50 år. Druvorna avstjälkas och får jäsa på ståltankar, där vinet också får ligga till sig i ett år innan det buteljeras.

I doft och smak hittar jag friska, mogna röda bär även något mörkare körsbär finns med i paletten. Här finns en fin samling örter, en liten kryddighet samt aningens violer och steniga mineraler. Bra syra och distinkta tanniner som ger ett klart avtryck, men aldrig går över gränsen och blir bråkiga. Ett vin som kräver lite rustik mat. 

Pinot Noir Greywacke. 

Vi förflyttar oss till Nya Zeeland. Greywacke har sitt centrum i Rapaura nästan längst norr ut på Sydön.

Druvorna till just det här vinet kommer från Yarrum Vineyard, Brancott/Ben Morven i södra Marlborough.

De flesta druvklasarna avstjälkas och får sedan jäsa (naturlig jäst) i öppna kar. Vinet lagras i ca 16 månader på franska ekfat varav 30% nya.

Doft och smak är för mig väldigt typisk Pinot Noir. Här finns både röda och mörka bär (jordgubbar, björnbär, hallon, tranbär). En förförande kyddighet som spetsas med en liten julkrydda. Rätt så slankt. Trevlig syra och beskedliga tanniner. Nu blir jag sugen på att plocka upp de sista rödbetorna från trädgårdslandet och gratinera dom med getost. Mums!!

2018 Equilatero Piemonte Barbera, Vigneti Repetto. 

Även detta är en för mig helt ny producent. Vingården ligger i Terre Derthona i de östra delarna av Piemonte. Några mil rakt österut från Asti. Den omfattar 15 ha och är belägen på 240-340 m ö h. Det är makarna Gian Paolo och Marine Repetto som driver verksamheten

Equilatero är deras basbarbera. Det är gjort uteslutande på druvan Barbera. Platsen är Sarezzano, Sant’Agata Fossili, och här växer barbera på 250 till 320 meters höjd över havet på en jordmån som består av kalksten, lera och märgel. Druvorna avstjälkas omedelebart och pressas. Musten får ligga med skalkontakt i 8-10 dagar innan jäsningen tar vid. Vinet får jäsa under 6-8 månader på ståltank, därefter får det vila cirka ett halvt år på flaska innan det släpps ut på marknaden.  

Ett friskt och "rent" vin, som redan nu är väldigt tillgängligt. En budget-Barbera (112 kr i best.sortimentet), men jag gillar det här enkla och friska vinet. Här finns en fin bärfrukt av såväl röda som lite mörkare bär, med en ton av nyskalade mandlar, färska örter och någon stenig mineral. Små nätta tanniner och en lättsam syra gör det här vinet lättdrucket.

Det bjöds på en trevlig liten charktallrik signerad Barrique.

Sammanfattning. 

En viss eufori infann sig då det åter var möjligt att kunna gå på sådana här tillställningar. Ett axplock av allt jag provade har jag redovisat ovan. En kunnig och trevlig personal från Handpicked Wines berättade och lotsade mig till viner jag inte hade provat tidigare. Och visst resulterade det i att några viner har beställts för att prövas lite mer noggrant i hemmets vrå.

Stort tack till alla inblandade!!

2015 Langhe Nebbiolo, Elio Sandri

Det har gått lite mer än fem år sedan jag fick upp ögonen för Elio Sandri och hans viner. Ett mail från Gabriel på Bristly Wine satte fart på fingrarna och en vinlåda var beställd. Första blogginlägget kom några veckor senare och där hittar den intresserade lite fakta om Elio och hans viner.

Kvällens vin är så klart gjort uteslutande på druvan Nebbiolo. Druvorna till Elios Langhe Nebbiolo kommer från Baroloklassificerade vingårdar som Elio Sandri själv anser har för dålig solexponering för att nå upp till de mycket höga krav han ställer på sin Barolo. Vinstockarna är dryga 30 år gamla och växer på en vingård, Suri Disa, som ligger cirka 300 m över havet. Jäsningen har ägt rum på ståltankar genom naturlig jäst. Det har fått ligga till sig runt ett år på stora s k botti av kastanjeträ och några månader på flaska innan det ansetts redo för marknaden.

Jag drack det här vinet för ungefär 30 månader sedan och upplevde det då fortfarande som ungt. Idag vill jag inte kalla det ungt längre, men heller inte för ett moget vin. Jag säger istället i ett perfekt drickskick och underbart gott.

Doften börjar lite försiktigt med läder och aningens jord, men vinet behöver inte lång stund i glasen förrän frukten tagit över. Här finns körsbär, tranbär, nypon, en liten nypa örter och lite rosor.

I munnen är det rätt så slankt, lite småstramt, ordentlig syra och väluppfostrade tanniner. I hög utsträckning vad jag förväntar mig av en inte purung Langhe Nebbiolo. En läcker bärsamling av såväl röda som lite mörkare bär gör att våra mungipor pekar uppåt och vi nickar till varandra med orden "det här är ju riktigt gott". Körsbär (lite syrliga), tranbär, röda vinbär, nypon och så lite mörkare skogsbär. Några små nypor örter och kryddor spär på komplexiteten tillsammans med aningens sötlakrits, unset viol och rosor samt steniga mineraler.

Betyg 4-

På "Bolaget" är det årgång 2019 som är aktuell till 219 kr.

2016 Amarone, Brunelli

Brunelli Wine gör tre olika amaroneviner. Två av dom (Inferi och Titari) är riservor. Se definition nedan enligt Consorzio Valpolicella:

6) Innan viner etiketterade ”Amarone della Valpolicella” släpps på marknaden måste de genomgå en lagringsperiod på minst 2 år efter den 1 januari året efter skörden.

”Amarone della Valpolicella”-viner med beteckningen ”Riserva” skall genomgå en lagringsperiod på minst 4 år efter den 1 november samma år som skörden.

Källa: Club Amarones hemsida.

Den här kvällen är det Brunellis "vanliga" Amarone som vi njuter av. Inte så ofta jag dricker den, då jag blivit helfrälst på deras båda Riservor Inferi och Titari.

Brunelli är nog den amaroneproducent som jag besökt flest gånger. Ett par gånger har vi bott på deras Agroturismo eller Wine Relais. Ett fantastiskt trevligt boende i utkanten av den lilla staden San Pietro in Cariano. Ett reportage om detta har jag skrivit på Club Amarones hemsida.

Alla deras viner håller en väldigt hög kvalitet. Riservorna Inferi och Titari är enligt min uppfattning bland det absolut bästa som går att hitta i Amaroneväg. Årgång efter årgång håller dom världsklass. Ikväll är det deras "vanliga" Amarone vi dricker och den bjuder oss verkligen på en underbar vinupplevelse.

Den här amaronen görs på en druvmixen av Corvina (65%), Rondinella (25%) och Corvinone (10%). Druvorna kommer från deras vingårdar i San Pietro in Cariano och Pedemonte belägna på en höjd av 160  meter över havet. Druvorna har fått torka i cirka tre månader. I januari pressas druvorna och jäsningen sker vid en låg temperatur och varar runt 40 dagar. Vinet får sedan vila upp sig i två år på barriquer och tonneaux (lite större tunnor) gjorda av ek.

Det finns en underbar friskhet i såväl doft som smak. Den är något lättare i sin stil jämfört med de båda riservorna. Det här är en Amarone som inte behöver lika lång lagring innan den bjuder upp.

Årgång 2016 är nog den bästa jag druckit av Brunellis "vanliga" Amarone.

I doften hitta vi mörka bär, lite örter, aningens vanilj och kakao.

I munnen känns det friskt och något slankare än vad en amarone vanligtvis gör. De mörka körsbären tar för sig ordentligt och känns också något syrligare. Här finns lite andra bär i form av blåbär, svartavinbär, hallon och björnbär. Det fina inslaget av örter och kryddor tilltalas vi av. Någon fingerborg torkad frukt noteras. Eftersmaken är något längre än medel och den fina mörka frukten får nu sällskap av aningens mörk choklad, någon droppe espresso samt en större dos körsbärskärnor.

Det här är riktigt gott. Kanske kan den utvecklas något, men inte  så mycket. Jag tror däremot att den kommer hålla den här höga nivån i åtskilliga år framöver.

Betyg 4

2013 San Fereolo

Dags att åter knyta bekantskapen med ett vin jag gillar skarpt och som jag köper då och då. Det blir inte varje ny årgång av någon outgrundlig anledning, trots att varje gång jag druckit det har ag fått en trevlig vinupplevelse.

Bakom producenten San Fereolo står Nicoletta Bocca. Hon köpte 1992 en gammal vingård på 12 ha belägen mellan Dogliani och Monforte d´Alba. I anslutning till gården ligger en gammal barock-kyrka som heter San Fereolo och därmed var namnet givet.
2004 fick hon sin  biodynamiska certifiering och hon är en del av Vinnatur-rörelsen.
Har jag förstått saken rätt var hennes Dolcetto den första som belönades med tre glas av Gambero Rosso.

Jag har skrivit om årgångarna 2007 och 2008. Klicka på resp årtal så får du mina tankar. 

Vinet är gjort uteslutande på druvan Dolcetto, som kommer från vinstockar som är mellan 45 och 75 år gamla. Vinfälten är belägna på 400-500 m ö h. 

Naturligtvis skördas allt för hand. Druvklasarna avstjälkas och pressas försiktigt. Jäsningen sker med naturlig jäst och äger rum på ekfat. Vinet får ligga till sig på 7-40 hektoliter stora ekfat i drygt 6 månader innan det buteljeras.

En frisk doft med ett tydligt inslag av tobak och läder. Så känner vi direkt efter att vi hällt vinet i våra glas. Precis när vi konstaterat detta så dyker det upp mörka körsbär och blåa plommon. Örter, krossad sten och några rosor får vi när tempen börjar stiga på vinet. På det hela en trevlig och angenäm doft.

I munnen känns det slankt, friskt och med en viss stramhet. Precis som en Dolcetto ska vara. De mörka körsbären gör sig omedelbart påminda och kompletteras efterhand med blåa plommon och några skogsbär. Några små nypor örter och kryddor kompletterar smakbilden. Bra och angenäm syra bildar tillsammans med de distinkta tanninerna (inte alltför krävande) en ryggrad. Eftersmaken är medellång med småbittra körsbärskärnor, aningens viol, kakao och en frukt som nu känns lite ljusare.

Ett väldigt gott vin idag, men med något år i källaren kommer San Fereolo att växa ytterligare.

Betyg 4-

Priset på "Bolaget" är 229 kr och det verkar finns en del flaskor runt om i landet

2015 Amarone, Marion

Till den gångna veckans CL-matcher fick det bli en mycket ung Amarone från Marion. Deras Amarone brukar behöva några år på sig för att nå sin fulla potential, men vår nyfikenhet tar över. Rejält med luftning brukar kunna hjälpa till, så tre timmar får glasen stå och lufta sig innan vi börjar smaka av vinet.

Marions vingård liger i dom östra delarna av Valpolicella närmare bestämt i kommunen Marcellise. Familjen Campedelli köpte vingården 1988. Den omfattar 8 ha. Ett omfattande renoveringsarbete drogs igång och nya vinstockar planterades. Till en början såldes druvorna till "Cantina Sociale di Colognola ai Colli". I mitten på 1990-talet började dom göra vin under eget namn. Idag är det Stefano med hustrun Nicoletta och brodern Marco som driver verksamheten.

Marion är en av mina favoritproducenter. Dom har i sin portfölj en alldeles lysande Valpolicella och en magnifik Valpolicella Superiore. Dom gör också två viner på i Valpolicella lite annorlunda druvor: Teroldego och Cabernet Sauvignon, som båda genomgår en appassimento innan vinifieringen startar. Mina tankar kan du läsa här. 

Marions amarone platsar på min Tio-i-toplista. Jag köper inte varje årgång. Varför kan en undra då varje blogginlägg varit en stor hyllning. Hur som så kan du klicka på resp årtal så får du mina tankar om den årgången:  2006 ,2007 och 2012

Den är gjord på blandningen Corvinone (45%), Corvina (25%), Rondinella (20%) och resterande 10% på diverse andra druvsorter bl a Croatina. Druvorna har torkats i dryga tre månader varpå de pressas. Jäsningen äger rum under 40-50 dagar och därefter tappas vinet upp 225-liters fat av slavonsk ek, där det får ligga till sig i runt tre år.

Doften är till en början lite återhållsam, men tar sig ju längre tid vinet får tillbringa i glasen. En ungdomlig doft av körsbär, skogsbär, lite örter, nyrensad skogssvamp samt något rosenblad. Rätt så komplext redan nu, men här finns så mycket som är på gång och ännu inte hunnit utvecklats. 

Smaken går lite i samma stil. Ungt och massor av smaker som ännu inte hunnit bli fullt utvecklade. Fasligt gott redan nu. Och visst kommer det att växa. Frukten är ung och frisk med massor av söta, mörka körsbär, lite mogna björnbär, något hallon, blåbär och svartavinbär. Ett finstämt inslag av örten och någon liten kryddighet. Lite snällt nafsande tanniner gör sig påminda. Eftersmaken även den inte fullt utvecklad, men ändå blir vi lyriska av den mörka frukten, antydan till torkad frukt, mörk choklad och gott om körsbärskärnor.

En fantastisk amarone som bara kommer att växa de närmaste åren. Kanske fullt utvecklad om två-tre-fyra år och sedan stanna där i många år till.

Betyg 4++

Nästa flaska tar jag om två år och förväntar mig åtminstone betyget 5-.

Dessvärre verkar både årgång 2015 och 2016 vara slutsålda på SB.