Sauvignon Blanc 2010, Block 3, Saint Clair

Till söndagens fisk tog vi fram en flaska vitt vin. I motsats till många andra är vi förtjusta i viner gjorda på druvan Sauvignon Blanc. Speciellt dom från Nya Zeeland. I kväll föll valet på:

Saint Clair, Family Estate. Pioner Block 3 = 43Degrees. Sauvignon Blanc 2010.
Vi drack en flaska från årgång 2008 i somras. Vad vi tyckte om den kan du läsa om här.
En annan som testat just årgång 2010 av detta vin är Winepunk.
Vill du läsa mer om producenten gör du det här. Vi befinner oss längst norrut på sydön i  Marlborough.

Vi möts omgående av en mycket aromatisk doft. Det första vi tänker på är fläder. Precis den där man möts av när man plockar fläderblommor till sin egengjorda saft. Det finns också en kraftig arom av exotiska frukter: passionsfrukt, persika och nektarin. På slutet känner vi lite citrus och krusbär. En mycket trevlig och förförande doft.. We like it!!
Vi smakar och får i gommen ett väldigt fräscht och piggt vin. Passionsfrukt, anananas, persika och en hel del citrus. Vinet är lite stramt utan att för den delen bli kärvt. Det är de pigga syrorna som ger sig till känna, men de tar aldrig över utan håller sig på sin kant. Efterhand dyker det upp mineraler, gröna äpplen, krusbär och vinbärsblad. Svansen är lång, intensiv och väldigt njutbar.
Det här var överraskande bra. Visst var vi positiva till 2008:an, men 2010:an är bättre. Mer personlig. Och frukten helt underbar och en syra som balanserar frukten på ett perfekt sätt.
Detta måste betraktas som ett fynd med tanke på priset.

Vinet kostar 129 kr på SB. Fast nu är det årgång 2011 som gäller. Den måste vi bara köpa .

Betyg 4

Amarone Acinatico 2005, Accordini

Fredag.
Hustrun är på Göteborgs Internationell FilmFestival och kommer hem vid 22-tiden. Jag ordnar till lite italiensk plockmat och korkar upp en flaska amarone. Jag har inte karaktären att invänta hustrun utan tjuvsmakar ett glas. Vinet har fått två timmar i karaffen innan jag börjar provsmaka.
Vi drack det här i somras och vad vi tyckte då kan du läsa här.
Vi köpte vår flaska när vi besökte Accordinis på hösten 2009. De har nu flyttat verksamheten till sitt nybygge någon mil norr om Fumane. En vidunderlig utsikt erbjuds dom som hittar dit. Vill du veta mer om Accordini gör du det på deras hemsida.

Druvmixen är Corvina Veronese 75%, Rondinella 20%  och Molinara 5% .
Vi möts av en härlig och stark amaronedoft. Körsbären dominerar, men här finns också lite skogsbär och svag ton av vanilj.
Vi smakar och får ett mjukt snällt vin i munnen. Inte ett dugg mesigt utan packat med bär och torkad frukt och sammetslena tanniner. De mörka söta körsbären har tagit täten. Solmogna björnbär förstärker smakintrycket. Vi hittar lite florala drag och en svag nötig nyans med en liten vaniljtouch på slutet. Eftersmaken är lång och utdragen. Körsbären och den torkade frukten spelar återigen huvudrollen. Här finns tillräckligt med syra för att hålla vinet uppe. Elegans och komplexitet på en och samma gång.

Hustrun är mycket nöjd med kvällens vinval. Vi minns med värme våra resor i Valpolicella. Påminnere varandra om intrycken från besöket hos Accordini. Längtar till juni då vi ska bo hos Villa Monteleone.
Åter till fredagens amarone som vi sammanfattar som "Döögott". Uttalat på värsta göteborgskan!

Betyg 5-

Les Terrasses 2007, Priorat

Vi smakade på ett par olika viner från Priorat under 2011. Vi gillade vad vi fick i glasen och nu i veckan var det dags för ytterligare ett test.
Odlingsområdet Priorat ligger 15 mil sydväst om Barcelona i Katalonien.
Ett priorkloster som fick namnet Priorat de Scala Dei anlades i bergstrakterna för cirka tusen år sen, varav distriktet har fått sitt namn. Priorat fick DO-status (Denominación de Origen) 1954. Distriktet omfattar drygt 1 800 hektar

Les Terrasses 2007.
Producent är Alvaro Palacios. Alvaro kommer från en välkänd vinmakar familj i Rioja. Han valde att gå sin egen väg och har nu blivit en portalfigur bland vinmakarna i Priorat.
Kvällens vin har en druvblandning som  är 60% grenache, 30% carignan och 10% cabernet sauvignon

Vinet lyser mot oss med en mörkt röd färg som drar iväg mot en rödblå nyans.
Vi häller upp två glas där vinet får vila någon timma innan vi sätter oss till bords.
Vi sniffar lite försiktigt och möts av angenäma aromer. Omedelbart är det frukten vi noterar: mörka körsbär, blåa plommon, björnbär och minsann också en touch av lite svarta vinbär. När frukten lugnat ner sig tränger sig lite mustiga krydd- och örtdofter fram. Ah, precis vad vi längtar efter när vi öppnar ett vin från Priorat!
Dags att smaka. Vi tar en hygglig klunk som vi låter dansa runt i munnen innan vi sväljer. Frukten går igen på samma behagfulla sätt: körsbär, björnbär och svarta vinbär men nu även kompletterad med en hallonkräm. Kryddorna dansar riktigt bra i takt med frukten och örterna är inte långt efter. Eftersmaken är lång och njutbar. Frukten, kryddorna och örterna får nu sällskap av lakritstoner, choklad och lite rostade fat. Tanninerna är mjuka och lena, men finns där hela tiden.
Halva flaskan går åt på tisdagen.

Den andra halva av flaskan avnjuts sent på onsdagskvällen i sällskap med lite skinka och El Classico.
Vinet är fortfarande lika behagfullt. Vi kan inte hitta några skillnader mot gårdagen.
Återigen får vi bekräftat att vi är stora fans av viner från Priorat

Vi betalade 259 kr när vi köpte vår flaska. Den verkar tillgänglig i Beställningssortimentet för 229 kr.
Fast nu är det årgång 2008 som gäller.

Betyg 4+

Chardonnay 2007, Mountford Estate

I lördags kom första snön, så nu har vi ett snötäcke på 2 cm. Lite tö på söndagen och så fryser det på dvs glashalt ute. Ja, så är då allt som vanligt en vintermånad i norra Halland.

I går åt vi bergtungafiléer med räkor. Underbart gott! Till detta drack vi en chardonnay.

Chardonnay 2007, Mountford Estate.
Producenten håller till i Waipara, Nya Zeeland. Vi är på Sydön några mil från Christchurch. Två andra som provat är Johan P och Punkarn.Vi har tidigare bara smakat Pinot Noir-vinet från Mountford Estate.

Flaskan är lite väl kall när vi tar fram den. Vi häller upp vinet i våra glas och låter det stå en halvtimma. Det lyser en mörk halmgul färg mot oss.
Vi möts av en mycket kraftig och behaglig doft. Massvis av tropiska frukter, en hel del citrus och en hel del örter. De rostade faten ger en trevlig rökighet. Allt fulländas med en en liten smörighet. Doften är såpass angenäm att det är en egen njutning att bara låta luktorganen göra små inandningar och låta aromerna sprida sig genom kroppen.
Vi smakar. Vi får ett komplext och elegant vin i munnen. Det första vi känner är tropiska frukter en masse. Smaken av citrus och friska syror gör att vinet känns mycket friskt. De rostade fattonerna är verkligen läkra och ger känslan av att här finns det också en del trevliga örter. Eftersmaken är grandios med trevliga exotiska frukter, nötter, en viss smörighet, snärtiga mineraler och i slutet på svansen överraskas vi av en trevlig liten sötma.

Detta är verkligen ett maffigt vin samtidigt som det har elegans och komplexitet. Väldigt tillgängligt idag och jag tror inte det kan bli bättre än så här. Det som finns här idag räcker mycket, mycket långt.
Jag ska erkänna att mina förväntningar inte var så höga. Detta trots att så goda vinkännare som Punkarn och Johan P (se ovan) var mer eller mindre lyriska. Anledningen till min tveksamhet var att jag fick nog av överekade chardonnayer från nya världen under 1990-talet, men detta var något helt annat.
Så har då mina bloggvänner fått mig att ompröva mina fördomar.

 Mountford Estate Chardonnay kostar numera 225 kr på i Beställningssortimentet.

Betyg 5-

Roagna Barbaresco Pajé 2004

I oktober kom ett mail från Bristly Wine Club om att det nu fanns lite nya årgångar av viner från Roagna.
Vi var snabba på tangenterna och beställde ett par flaskor av de tre varianterna som stod till buds. Ganska omgående testade vi Barbera (2006). Vad vi tyckte om den kan du läsa om här.
Barbaresco Pajé kom nu som årgång 2004. Den tidigare årgången 2003 höjdes till skyarna i hela bloggosfären. Vi på Vintankar testade den i somras och var helt tagna. Du hittar vårt omdöme här.
Vi fyllde på förrådet med ytterligare ett par flaskor efter den provningen.

Vi har gått och väntat på att någon skulle testa 2004:an, men vi har inte sett något blogginlägg så här långt. Det beror förmodligen på att den fortfarande är alltför ung. De förståndiga håller tassarna i styr. Vi har själva varit väldigt nyfikna på vinet. Lyft på flaskan men lagt tillbaks den. I fredags läste jag så vad Billigt Vin skrev om 2003:an och fattade då beslutet att det var dags att syna 2004:an. Vi är fullt medvetna om att detta kan vara ett barnarov, men nyfikenheten är för stor. Förväntningarna är så klart gigantiska på 04:an.

2004 Barbaresco Pajé 2004, Rogna.
Druvan är till 100% nebbiolo så klart, som vuxit på vinstockar som är 35-40 år gamla.
Vi häller upp halva flaska på karaff. Vi låter vinet få tre timmar i karaffen innan vi häller upp vinet i våra glas.
Den andra halvan av flaskan får sätta livet till imorgon.
En läcker rubinröd färg lyser genom glaset. Färgen är så pass ljus att vi kan se botten i glaset. Transparent.
Vi sniffar lite försiktigt vid upphällningen på karaff. Mycket svag doft, men ändå triggande. Lite lövhög och en ytterst svag doft av frukt och bär. Vi lagar till en fläskfilégryta med bulgursallad. Vi är där och sniffar på karaffen med jämna mellanrum. Någon timma senare kan vi ana oss till mer nyanser och när vi tre timmar senare slår oss ner vid bordet så nås våra luktorgan av toner av körsbär och lite hallon. Lövhögen finns där fortfarande. Vi förstår att det finns så mycket mer och fler dofter som ännu inte är mogna att ta kontakt med oss. På det hela en ganska trevlig situation.
Vi tar en klunk. Ungt, stramt och knutet. Tanninerna är lite hårda och biter rejält i gommen. Visst hittar vi lite frukt i form av körsbär, hallon och jordgubbar. En stram örtighet lurar i bakgrunden. Till maten tonar tanninerna ner sig eller snarare harmoniserar dom med maten så att de känns behagliga. Eftersmak finns det mycket av, frukt, örter, lakrits och mineraler. Visst är det alldeles för ungt, men vi kan bakom de smaker vi ändå känner ana oss till något riktigt stort.

Dag två.

Den till hälften fyllda flaskan har fått stå på ett svalt ställe med korken på. Visst har det hänt en del, men det vill ändå inte släppa loss ordentligt. Vi faller pladask för det här vinet. Det finns något speciellt i doft och smak som vi attraheras av trots att vinet är alldeles för ungt. Vi känner så här dag två en tydligare nebbiolofrukt, örter, tobak och lite mineraler. Tanninerna är betydligt beskedligare. Återigen det finns indikationer om ett gigantiskt vin. Vi anar oss till klass och elegans om de sista bitarna bara faller på plats. Vilket vi är övertygade om att de gör. De flaskor vi har kvar ska vi inte börja röra förrän 2014.

Idag blir betyget fyra med ett plusstecken därbakom, men vi är helt säkra att det blir en femma nästa gång vi provar.

Betyg 4+

Domaine Barroche Terroir 2009

I somras kom årgång 2009 av Domaine La Barroche Terroir. Vi provade den tämligen omgående och vad vi tyckte hittar du här. Vi bestämde oss då för att testa en flaska i halvåret för att se vart det tar vägen. Det har nu gått drygt ett halvår så dags för omprovning.

Chateauneuf-du-Pape, Domaine La Barroche, Terroir 2009.

Vinmakare är Julien Barrot. Han har under några år gjort fyra olika cuvéer: Terroir, Signature, Fiancé och Pure. Han har nu bestämt sig för att enbart satsa på två cuvéer nämligen Signature och Pure.
Årgång 2009 av Terroir blir den sista.
Terroir kommer från de yngre rankor som finns i Domaine la Barroches vingårdar.Årgång 2009 är gjord på 97% Grenache och 3% Mouvedre.
Vi följer vinet under tre dagar.
I glasen skimrar en lyster rubinröd färg. Inte alltför mörk. Färgen är den samma under alla de tre dagarna.
Doften är ganska så sluten direkt efter upphällning den första dagen, men redan efter någon timma i glaset börjar vinet att öppna sig. Lite snabbare än i somras. Vi hittar solmogna mörka körsbär, lite mosade hallon, en floral anspelning och slutligen en rejäl omgång av de bästa örter och kryddor.
Smaken är initialt lite stram. Munnen fylls av röda vinbär, körsbär och hallon. I rask takt ansluter de provencalska örterna. Eftersmaken år lång och angenäm och där har lakritsen tagit för sig rejält. Tanninerna är lite kantiga till att börja med. Till maten märker vi inte mycket av det, men på egen hand tar de för sig.

Vi följer vinet under tre dagar. Dag två upplever vi vinet som mest tilltalande. Frukten har djupnat, örterna har blivit mer finstämda och de kantiga tanninerna har blivit mjuka. Lakritssmaken är nu elegant och ger sig tillkänna på ett tidigt stadium. Syran gör att vinet känns väldigt fräscht. Eftersmaken är lång, mjuk och  med lite söta fruktinslag som vandrar hand i hand med örterna.
Vinet håller ihop väldigt bra även dag tre. Vad som gör att jag tyckte vinet var bäst dag två har jag svårt att sätta fingret på.
Det har inte hänt så mycket sedan i somras. Vinet öppnar sig lite snabbare, men fortfarande krävs det flera timmars luftning för att det ska komma till sin rätt.
Vårt omdöme från i somras står fast. Ett riktigt bra vin till ett riktigt bra pris (219) kr.
Betyg 4+

Chateauneuf du Pape Domaine Roger Perrin 2005

Till söndagens middag bestående av köttkorv från Mostorp och rotmos av egna rotfrukter bestämde vi oss för att testa en Ch9dP från 2005. Vi har drucket en del 07:or och 09:or de senaste åren. Vi har gillat frukten, örterna och ungdomligheten, men vad har en 05:a att erbjuda?.

Chateauneuf-du-Pape Domaine Roger Perrin, Reserve des Vieilles Vignes 2005
Vinstockarna till det här vinet är mellan 70-100 år gamla. Druvblandningen är 70% Grenache,
15% Syrah, 10% Mourvèdre och 5% Counoise eller andra druvor.

I glaset har vi en djup rubinröd färg.
Det doftar av mörka körsbär, vanilj och inslag av tobak och kakao
I gommen dominerar smaken av finstämd mörk frukt. Vi tycker oss känna igen mörka körsbär och sommarvarma björnbär. Fast det första som möter oss är en rejäl omgång provencalska örter, därefter tar frukten och bären vid. En liten vaniljton lättar upp intrycket. Eftersmaken är väldigt utdragen och angenäm. Frukten och örterna dominerar fortfarande med det dyker upp andra smaker: rejält med lakrits, svaga toner av läder och en pikant kryddblandning. Syrorna och tanninerna är hela tiden närvarande och gör att vinet går väldigt väl i takt med maten.
Halva flaskan dricks upp på söndagskvällen och resten går åt på måndagskvällen. Det vete tusan om vinet inte hittat en växel till. Frukten kompletteras nu med härliga toner av hallon. En liten sötma/syrlighet smyger sig fram som får mig att tänka på skogssmultron. Vi tycker oss också känna lite nötighet i eftersmaken.
Ett härligt vin att dricka idag (låt det få minst två timmar i karaff), men kan nog utvecklas ytterligare något steg.
Betyg 4+.

Il Drappo, Nero D´Avola 2003

Vi har lite överblivna revbensspjäll som vi tar fram ur frysen. Vi fixar till en rotsakspytt och så är fredagsmaten kirrad.
För ett par år sedan köpte jag en låda med olika viner från Sicilien. Producent är Benanti. Deras vingårdar ligger på Siciliens östkust i närheten av samhället Catania, mellan Messina och Syracuse. En flaska återstår och vi bestämmer att den ska få utgöra kvällens vin. Druvorna till det här vinet har hämtats från odlingar som är belägna vid Morsentini, Pachino. Det är längst ut på spetsen av sydösta Sicilien i Val di Noto.

Il Drappo Nero D´Avola 2003, Sicilia IGT, Benanti

Vinet är gjort på 100 % Nero d´Avola. Det är inte ofta vi dricker viner av den här druvan och det är faktiskt första blogginlägget som behandlar NdA.
Vinets färg har en intensiv violet nyans. Den påminner en hel del om ett välmoget granatäpple.
Vi sniffar och möts av en intensiv fruktig doft. Vi känner mörka plommon, björnbär, blåbär och även lite slånbär. Den fruktiga doften överraskar oss. Varför vet jag inte. Vi känner även en del örter, lite toner av läder och cigarlåda. Vi gillar den här känslan som doften väcker hos oss.
Dags att smaka!! Gommen fylls av ett vin som är mjukt och runt. Vi känner igen smakerna från doften. Här vimlar av mörka bär och blåa plommon. I bakgrunden vilar lite örter och en ton av lakrits. Syran är pigg och ger vinet en ryggrad. Tanninerna är tydliga, men också helt lena. Alla ingredienserna harmoniserar med varandra och vinet är i en mycket god balans. Eftersmaken är bärig och örtig. Här känns lakritsen tydligt, men tyvärr är den lite kort.
Våra fördomar om Nero d´Avola kommer på skam. Inte för att jag vet hur dom har uppstått, när vi inte har någon större erfarenhet av den här druvan. Jo, vi drack en vid vårt besök i Rom förra året. Den var lite tunn så det är nog förklaringen.Vi uppskattade dock det här vinet. Tydligt, enkelt och rakt på sak.
Nyfikenheten har väckts att gå på vidare upptäcktsfärder med Nero d´Avola.
Betyg 3+

Les Obriers de la Pèira 2008

Dags att åter testa bekantskapen med ett vin som vi inhandlade i våras. Vad vi tyckte då kan du läsa här.
Producent är La Pèira en Damaisela, vars vingård ligger i Terrasses du Larzac i Languedoc.
Les Obriers är deras tredje vin eller instegsvin om man så vill.

Vinet är gjort på 65% Cinsault och 35% Carignan.

I glaset har vi ett vin med en mörkröd färg. Det finns lite stråk av blålila  nyanser.
Vi sniffar och det första som möter oss är en stor, örtig och kryddig doft. Strax därpå ansluter en härlig fruktkompott: hallon, körsbär och björnbär. På slutet känner vi också lite nötter och lakrits. Det är så här jag minns doften från i våras.
Vi tar en rejäl klunk. Munnen fylls av en mängd smaker. Det första vi tänker på är solvarma frukter och bär: Mörka körsbär, härliga björnbär och sedan en grabbnäve örter. Bra syror gör att vinet inte blir syltigt. Eftersmaken är lång och då tillkommer också en del lakrits och faktiskt en mandelton. Tanninerna är ganska så avrundade och ger samtidigt vinet en bra stadga och fin karaktär.

Vi gillar verkligen lillebrodern hos La Pèira. Det når naturligtvis inte upp till de nivåer som de äldre syskonen (Las Flors och LaPèira) har, men dessa är förstås väsentligt dyrare, mer komplexa och bör lagras några år. Under tiden dricker jag med stor glädje Les Obriers.

Bristly Wine importerar. Vi betalade 159 kr när vi köpte vinet på vårkanten 2011.

Här får man väldigt mycket vin för den här slanten.

Betyg 4+

Valpolicella viner.

I lördags hade vi besök av vännerna R och C och deras båda charmiga barn. Vi började med en tallrik plockmat, sedan ett kalkonbröst och avslutade med chokladmousse med inbakade körsbär..
Den här delen på året blir det ofta viner från Valpolicella och den här kvällen var inget undantag.

MASI Amarone Costasera 2006.
Druvblandningen är 70% corvina, 25% rondinella och 5% molinara.
Vi började med Masis Costasera och denna gång var det årgång 2006. En årgång som det talas mycket gott om nere i Valpolicella. Vi testade en flaska i våras och tyckte den var god, men vi var inte översvallande positiva. Nu åtta månader senare måste vi konstatera att den går åt rätt håll. Det här var riktigt gott.
Lite typisk amaronedoft och då menar jag söta mörka körsbär, plommon och en liten örtig touch.
Smaken går i samma riktning. Här hittar vi körsbären, mörka plommon, lite örter och en bit mörk choklad. Eftersmaken är lång och fylld av solvarm frukt, som på slutet även blir torkad frukt. Här finns en lakritston och så lite vanilj som spetsar till smakintrycket. Syrorna är pigga. Tanniner finns det också en del av. De är ännu inte helt avslipade, men jämfört med i våras har kanterna börjats runda av. Alkoholen är 15% och helt inbakade i vinet. Det här är en av de bättre Costasera vi druckit och vi tror att detta kommer att utvecklas ytterligare.
Vi köpte den här på bolaget för 269 kr för två år sedan. Nu är det 2007 som säljs och den är några kronor dyrare.
Betyg 4

I Castei Ripasso 2007.
Druvsammansättningen är 70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Molinara eller andra druvor.
Vi luktar lite försiktigt. Det första vi möts av är en jordig doft som drar åt lövkompost. Lite små murrigt. Inte så vanligt för viner från Valpolicella, men vi vill minnas att det varit så även för andra årgångar av just I Castei. Även viner från producenten Bertarole har emellanåt just den här inledningen. Frukten dyker så klart upp tämligen omgående: körsbär, plommon och skogsbär. Lite örter och kryddor spetsar till doftintrycket.
I gommen tar frukten och bären överhand. Söta mörka körsbär vandrar hand i hand med skogsbär.
Små cassistoner och en del torkad frukt ansluter. Gott om örter gör vinet välsmakande. Eftersmaken är medellång. Fruktig så klart fruktig, lite fatig (trevligt) och på slutet aningens lakrits. Syran i vinet är pigg och tanninerna är runda och behagliga. Gott till maten och klarar sig även på egen hand. Vinet måste vara i sitt absoluta drickfönster nu och något år framöver.
Betyg 4-

2005 Recioto della Valpolicella, Pal Sun. Villa Monteleone.
Liksom Amarone görs Recioto helt på druvor som har torkat några månader. Druvsammansättningen är ungefär densamma vid både Recioto och Amarone. Druvorna till Recioto torkar dock längre och det är inte förrän i mars-april (normalt sett) som man börjar göra Recioto på torkade druvor. Vid Amarone torkar druvorna normalt till januari-februari. Vid tillverkningen av Recioto använder man en annan jästkultur och man låter vinet "jäsa ut". Man får då ett alkoholsvagare och sötare vin än vid amaronetillverkningen.
Villa Monteleone har i sin Recioto använt druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella.

Vi möts av en kompakt doft av torkad frukt, mogna mörka körsbär och lite svaga kaffetoner. Allt är elegant förpackat.

I munnen får vi ett vin med en härlig smak av fullmogna mörka bär, som spetsats med torkad frukt.

En härlig frisk sötma. Lördagsgodis för vuxna. Eftersmaken är lång och utdragen. Den torkade frukten tillsammans med lite toner av kaffe är riktigt njutbar. Det finns en hel del friska syror som gör att vinet aldrig känns sliskigt. Till vår chokladmousse var det den perfekta kompletteringen.

Betyg 4+

Camille Savès Cuvée Prestige

Den här champagnen är gjord på 65% Chardonnay och 35% Pinot Noir. Vinrankorna är minst 35 år gamla och är uteslutande Grand Cru. Odlingen sker efter en ekologisk filosofi där man vill få fram champagnens terroir. Lagring sker minst 5 år på sin jästfällning. Köpt av Franska Bolaget för 288 kr.

Det är ett år sedan vi senast drack den här skumpan. Den var god då, men ännu bättre nu. Vi har bara en flaska kvar, tyvärr. Det får bli en ny beställning nästa gång den dyker upp i Franska Bolagets kampanj.

Det här är verkligen ett bubbel som står högt i kurs hos oss. En rak, enkel vardags champagne utan krusiduller, men bara så förbaskat god.

Det doftar av citrus och aprikos. En skön brödighet väcker upp känslan att gå från doft till smak. 

Smaken är enormt uppfriskande och fräsch. Vi hittar äpplen, citrus och lite mineraler. En härlig mousse.

Det finns en liten syrlighet som vi förknippar med röda bär.

Enkelt och gott. Pang på och så bara ett glas till!! Men flaskan är ju tom.

Betyg 4.

Amarone Costasera Riserva 2003, Masi

Sandro Boscaini kallas ofta Mr Amarone och han har missionerat om Amarone i snart 50 år. Det som var ett lokalt vin i Valpolicella av varierande kvalitet på 1960-talet är idag mycket eftertraktat världen över och har ett högt kvalitets-renommé, mycket tack vare Sandro Boscaini!
Amarone från MASI innehåller 100% torkade druvor och de har torkat i minst 100 dagar innan de pressas och jäses till vin.
MASI producerar fem olika Amarone; Costasera, Serego Alighieri Vaio Armaron, Riserva di Costasera, Campolongo di Torbe och Mazzano. MASI tillverkar drygt 10 miljoner flaskor vin per år. Av dessa säljs ca 1,5 miljoner i Sverige vilket gör Sverige till en av MASI’s absolut största exportmarknader.

Costasera Riserva 2003.
Riservan är en specialcuvée av Masis storsäljare Costasera.
Druvmixen är 70% Corvina, 15% Rondinella, 10% Oseleta och 5% Molinara. Jämfört med den vanliga Costaseran så har Riservan 10% Oseleta och motsvarande mängd mindre Rondinella. Druvorna till Riservan får torka 15-20 dagar längre än Costaserans druvor.
Riservan ligger 38-40 månader på Slovenska ekfat medan den vanliga Costaseran ligger 24 månader.
Vi köpte den här på Systembolaget på senhösten 2008 för 390 kr dvs dryga hundralappen mer än vad den vanliga Costaseran kostar.

Jag korkade upp en 2003:a i slutet av 2010, vilket reulterade i mitt första blogginlägg. Den var korkskadad, så det är med en viss anspänning som jag korkar upp dagens flaska.
Aah, ingen konstig doft från korken. Jag häller upp två glas ca två timmar innan vi ska äta lite ost.
Det känns en svag, välbehaglig doft så här med en gång. Stor lättnad.

I glaset har vi ett vin med en djup mörkröd färg. Lite småvioletta nyanser ut mot glaskanten.
Knappt två timmar efter upphällningen är vi där och nosar på glasen. Ingen påträngande doft, men mycket tydlig. Varm i hela sin uppenbarelse. Komplex var ordet sa Bull. Vi känner de torkade körsbären först av allt. Plommon och en liten rosig nyans dyker upp efter hand, sedan ansluter nötter och lite, lite torkad frukt. Riktig amaronedoft.
Vi låter gommen få ta del av härligheten. Smaken är djup, varm och fruktig. Det här är gott! Mörka körsbär, lite örter, mörk choklad och en viss fatighet ligger där lager på lager. Eftersmaken är lång med en härlig fruktighet. Syrorna är fortfarande pigga och spelar bra ihop med övriga ingredienser.. Tanninerna är med oss men helt sammetslena. Alkoholen (15,5%) är helt inbakad i frukten och märks inte alls.
En härlig matamarone!
Betyg 4+


Riservan är åtminstone ett hack bättre än den vanliga Costaseran. Visst den är dyrare (100-150 kr,) men väl värt detta.

Schloss Gobelsburg riesling Gaisberg 2009

Vi, liksom stora delar av svenska folket, åt  pizza på nyårsdagen. I år gjorde vi våran egna variant, där krabba utgjorde huvudnumret.
Vi valde en riesling från 2009.

Schloss Gobelsburg. Riesling, Gaisberg 2009. Kamptal Reserve.
Vi har ett vin från Österrike, närmare bestämt området som kallas Kamptal. Området där just de här vinrankorna har vuxit på är Gaisberg. Druvan är riesling.
Köpt på SB för 159 kr.

Vi har fått ett vin med en halmgul färg i glasen.
Vinflaskan har stått några timmar på altanen och blivit alltför kall när vi häller upp vinet. Den enda doft som känns, just vid upphällningen, är en svag petroleum doft. Eller är det oljeskiffer. Just det här svaga anslaget är lite triggande. En stund senare skiftar doften karaktär och petroleum doften är borta och ersatt av en fantastisk tropisk frukt doft, med en antydan åt jasmin. En liten citrus kittling gör att vinet känns mycket fräscht. En svag ton av äpplen och päron cirkulerar i bakgrunden.
I gommen är vinet mycket friskt, torrt och har en en stor syrlighet. Här dominerar äpplena tillsammans med citrusen. Den tropiska frukten finns med, men har intagit en försiktigare ställning.
En svag mineralton visar sig i slutet av eftersmaken.

Vinet känns både frasigt och krispigt.
Syrligheten är något för dominerande för att jag ska vara riktigt nöjd. Den kan komma i bättre balans med resten av vinet om något år. Det är vad jag hoppas på och därför ska min sista flaska få något eller några år i viloläge.
Betyg 4-

Crozes-Hermitage 2004, E Guigal

Upptäckte en påbörjad bloggpost, som skulle gjorts klar i förra veckan. Det får istället bli årets första blogginlägg.
Under mellandagarna drack vi detta till en lammfärskaka med glacerade rotfrukter. En grönsallad hade vi också. Tror det eller ej men det fanns faktiskt ruccola att plocka från grönsakslandet.

Crozes-Hermitage 2005, E Guigal
Producent: E. Guigal Château d’Ampuis.
Etienne Guigal startade firman 1946. 15 år senare fick den då 17-årige sonen, Marcel, ta ansvaret för företaget då pappan blev sjuk. Idag har företaget utvecklats till att bli ett av Rhônedalens största och mest tongivande. Sedan ett par år delar Marcel jobbet som vinmakare med sonen Philippe, som numera leder företaget.

Vi har ett vin som till 100% är gjort på druvan Syrah. Druvorna kommer från stockar som har en medelålder på 35 år. Vinet ligger 24 månader på fat innan det buteljeras.

Vinet har en tät mörk rödblå färg.
Vi låter vinet få en timme i glaset innan vi sätter oss till bords. Vi sniffar och känner omedelbart en angenäm doft, där peppar, björnbär och vanilj dominerar. Vi spårar också en diskret ton av viol och pinjeträ.
I smaken känns återigen björnbären men nu gåendes hand i hand med vildhallon. En rejäl näve kryddor har slängts dit, vilket tillsammans med pinjeträt och en trevlig fatig ton ger en angenäm karaktär åt vinet. Eftersmaken är ganska lång och med en trevlig fruktighet. Här ansluter lite svartavinbär och körsbär. Alldeles på slutet så träder lite lakrits in. Tanniner finns det en hel del av. De uppträder på ett städat sätt dvs tydliga, inte helt avslipade men i bra balans med resten av vinet.
Riktigt gott idag men klarar med all säkerhet ytterligare ett par år i källaren.
Betyg 4

 

Nyårsviner

Ibland blir det inte som planerat. Annandag jul vaknade jag med värk i vänsterknä. Jag hade något liknande i somras och då gick det över på en vecka. På nyårsaftonen tilltar värken och jag förstår inte hur jag ska ta mig hem (4 km) från där vi tillsammans med våra närmaste vänner ska fira nyår. Jag beslutar mig, efter lite ångest, att stanna hemma och hustrun får gå iväg själv.
Vi har ansvet för förrätten. Hustrun skär upp en rejäl bit till mig. Häller upp två stora glas champagne. Ett till förrätten och ett till tolvslaget. Slutligen häller hon upp ett riktigt stort glas amarone till mig.
Hon beger sig därefter till nyårsfirandet.
Jag lägger mig i soffan med benet i hög läge. Fjärrkontrollen inom behagligt avstånd. Ett korsord, som är halvlöst och biografin om Olof Palme.
På bordet finns också en bit av en paj gjord på krabba, ädelost och päron. Champagnen och amaronen står på lagom greppavstånd.
Alternativt nyårsfirande?

Champagne Vilmart&Co NV, Grand Réserve, Magnum.
Just den här champagnen köpte vi för ett år sedan på en provning hos Franska Bolaget.
Producenten kommer från Rilly-la-Montagne. Vi befinner oss då några km söder om Reims.
Denna skumpa är gjord på 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay.  Vinstockarna är 20-25 år gamla. . Lagring har gjorts på stora ekfat. Det är en NV (Non Vintage) dvs en årgångslös champagene.

I glaset finns ett bubbel med en gyllengul färgton. Små fina bubblor rusar generöst från glasets botten mot ytan.

Näsan möts av en anstormning av trevliga citrusfrukter med en lätt kryddighet. Efter den första anstormningen tränger trevliga gula äpplen sig fram hand i hand med lite lätta fatiga aromer. En ytterst försiktig brödnyans lurar i bakgrunden.

Jag tar en sipp. Skumpan känns väldigt torr, med en stor syra som skvallrar om en god lagringspotential. Gommen fylls med en gång av citrusen, men ganska så snart ger den utrymme för annat. Härliga päron, lite gula äpplen, mineraler och lite bröd.

Det här är ingen avancerad champagne. Enkel, rak och hygglig.

Det är precis så att den når en fyra. Möjligen är jag generös idag.

Betyg 4-.

Amarone,Le Marognole, Bertarole 2005
Vinet inköptes på gården, som ligger i utkanten av byn Fumane i Valpolicella, för 28,5 euro.
Vi har besökt Marco och hans familj tre gånger med Clubamarone.
Druvblandningen är 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina. Vinet har lagrats först på ståltankar i 4-5 månader, därefter ca 30 månader på slovenska ekfat och slutligen 10-12 månader på flaska.
Vi testade det här vinet i januari 2011 och skev då så här.

Mitt glas blir upphällt ca två timmar innan jag börjar smaka av det.
Färgen är djupt mörkröd.
Jag sniffar och känner med en gång en lite dov källardoft, som ganska snart övergår i en charmig frukt och bärdoft. Körsbären är de lättaste att definiera, men här finns lite plommon, inte så mycket torkad frukt som amaronevinerna vanligtvis har. Örtighet tillkommer med ett rejält avtryck och det går att ana sig till såväl läder som choklad (mörk).
Smaken är fruktig och lång. Fylld av körsbär och katrinplommon som kompletteras med örter och mörk choklad. Här finns också gått om tanniner som är tämligen mjuka och behagliga. Det finns en frisk syra i vinet. Syran och tanninerna är liksom alkoholen i en mycket fin balans med frukten.
Russintonerna och den torkade frukten liksom sötman finns inte eller är ordentligt tillbaka pressade.
En riktigt bra matamarone. Självklart klarar den sig bra på egen hand.
En av de bättre amaronevinerna från Bertarole.
Betyg 4

De här provningsnoteringarna gjorde jag helt på egen hand. Väldigt ofta har jag hjälp av hustrun. Vi diskuterar och jämför samt minns andra tillfällen vi druckit just det här vinet eller liknande viner.

Det är nog så att det är så vin ska avnjutas. Det här var ett mycket tråkigare sätt, men nöden har ingen lag.