Overnight, LaMolinara och Bardolino Chiaretto. Tre väldigt bra Rosato.

Vi har den senaste tiden druckit tre roséviner från Italien (eller Rosato som italienarna säger), som vi verkligen uppskattat. Just den här sommaren har det varit Rosato-läge.

2016 Overnight från Brunelli
Du som vill veta lite mer om vingården Brunelli och deras viner gör det på vidstående länk Brunellis viner.
Vinet är gjort på i huvudsak druvan Molinara med några små skvättar Corvina och Corvinone. 2016 var den första årgången och den buteljerades på våren 2017. Efter pressning av druvorna får musten tillbringa natten tillsammans med skalen, därefter separeras skalen från druvjuicen. Det är ju i druvans skal färgen sitter. Att det är just en natt har också fått ge namn till vinet. Efter jäsningen har vinet fått tillbringa en kortare tid på ståltankar innan det buteljerats. 

Vi drack det här till en enklare lunch ute i den Bohuslänska skärgården (Valön) för någon vecka sedan. Så härligt uppfriskande och faktiskt med en törstsläckande känsla.
Färgen går i en vacker hallonröd nyans.
Doften bär toner av röda bär, lite rosor och våta granithällar.
I munnen får vi smultron, jordgubbar, några hallon och lite röda vinbär. Steniga mineraler, någon ört, blodapelsin och unset rosor kan vi också ana oss till. En stor och bra syra skänker den där friskheten som vi uppskattar och så det bittra avslutet från en blodgrape.
Betyg 4-


2015 LaMolinara
Le Salette har en lång historia i Valpolicella. Den nuvarande ägaren/vinmakaren Franco Scamperle är fjärde generationen. Han övertog familjegården i början på 1980-talet. Du hittar den i centrala Fumane. Idag äger man runt 20 ha vinmarker spridda lite här och där i Valpolicella Classico bl a Conca d´Oro i Sant´Ambrogio, Monte Masua i San Floriano och runt Fumane Cà Carnocchio, I Progni och Cà Melchiori.

Det här vinet är gjort på endast Molinara precis som Brunellis Rosato. Färgen går i en väldigt mörk hallonröd ton, vilket indikerar att druvjuicen fått tillbringa lite längre tid tillsammans med skalen än endast en natt. Det har också fått vila upp sig i tre månader på ståltank innan det buteljerats.

Doften är försiktig med lite ljusare körsbär, hallon, smultron och med en sommaräng i bakgrunden.
I munnen känns det som ett mellanting av rosato oh rödvin. De röda bären dominerar de första smakintrycken. Samma röda bär som i doften fast kompletterade med lite röda vinbär. Örter, mineraler av stenaktig karaktär samt lite röd citrusfrukt kan noteras. Det senare framförallt i eftersmaken.
Syran är fortfarande stor, även om den är något nedtonad gentemot hur det var för två år sedan då jag drack den första gången.
Betyg 3+


2017 Bardolino Chiaretto, Cavalchina
Azienda Agricola Cavalchina grundades under 1900 talets början, och familjen Piona förvärvade vingården 1948. Gården ligger på kullarna i Custoza sydost om Lago di Garda. Bröderna Luciano och Franco tog över rodret i mitten av 80-talet och har sedan dess rönt stora framgångar och förvärvat fler egendomar i närområdet. 
Källa: Importörens hemsida.

Ett vin gjort på druvorna Corvina (55%), Rondinella (35%) och Molinara 10%). Druvorna skördas runt två veckor för de druvor som används till deras rödvin. Dom pressas tämligen omgående och får ligga med skalkontakt i cirka ett dygn innan jäsningsprocessen drar igång. Denna varar mellan två och tre veckor. Vinet tappas ganska så omgående upp på flaska, där vinet får vila i några månader. Detta är ett ungt vin och ska drickas ungt dvs året efter skörd. 
Vi var väldigt förtjusta i den föregående årgången (2016), så vi var så klart tvungna att testa 2017.

Färgen är tämligen snarlik den som Overnight har och inte alls samma mörka nyans som LaMolinara har.

Doften är lite försiktig och bär tydliga spår av röda bär, någon lite örtig ton samt nylagd grusgång.

I munnen är det friskt, slankt, törstsläckande och fasligt lättdrucket, men här finns också charm och karaktär. Inslaget av röda bär dominerar. Vi känner smultron, jordgubbar, hallon och röda vinbär. Lite blodgrape och några örter i avslutet kan vi också notera. Förträfflig syra och försvinnande god.
Betyg 4-

Brunellis Overnight finns inte på SB. Jag har köpt den direkt från gården och då kostade den 9,5 euro+svensk alkoholskatt.

LaMolinara betalde jag knappt 160 kr för hos SB. Den är för närvarande slut hos importören.

Cavalchinas Bardolino Chiaretto kostar 180 kr i SB:s beställningssortiment och har best nr 79360

2013 Capuccio Terre Siciliane Rosso från Calabretta

Vi hade kvar en flaska från ett köp vi gjorde för några år sedan av viner från den sicilianske producenten Calabretta. Vi hade köpt dom av Carlo Merolli i Danmark. Vad jag tänkt om de andra vinerna kan du läsa genom att klicka på vidstående länkar: Minella, Vino Bianco, Rosato Terre Siciliane, 2011 Capuccio och inte minst Nonna Concetta.

Sedan fyra generationer har familjen Calabretta odlat vin på vulkanen Etnas sluttningar. Odlingarna uppgår idag till 8 hektar med till största delen gamla rankor med en snittålder på 70-80 år. Nästan hälften är på oympade stockar. Odlingarna är ekologiska och med en traditionell vinifiering. Man arbetar helt enkelt på det sätt man alltid gjort. Naturlig jäst, inga bekämpningsmedel, ingen filtrering och minimalt av svavel.  Jäsningen äger rum på öppna kar och lagringen sker på botti (stora fat av Slavonsk ek).
Calabretta har odlingar i många små lotter i de flesta stora vingårdar som Solicchiata, Passopiscario, Calderara m fl.
Vinet den här kvällen är gjort enbart på druvan Nerello Cappuccio ibland kallad Nerello Mantellato. Den odlas på en procent av Siciliens vinmarker. Det befaras att den successivt kommer att försvinna, vilket verkligen vore synd. Framförallt när den presenteras i ett sådant skick som Calabretta gör. Genetiskt har den inget släktskap med Nerello Mascalese utan istället är det Sangiovese som utgör en förälder.

Det här är ett lätt, slankt och ganska okomplicerat vin. Lättdrucket, charmigt och med en bra karaktär. Det är med andra ord som gjort för dessa varma och sköna sommarkvällar som vi nu upplever.
I doften känns mörk frukt, örter och kryddor, en rosenbuske samt lite knallpulverpistol.
Smaken går lite i samma stil som doften med en charmig mörk frukt i centrum. Lägg till några nypor örter och kryddor och vulkaniska mineraler. I eftersmaken någon liten sötlakrits. Syran och tanninerna samspelar bra med frukten och ger samtidigt vinet en bra ryggrad.
Betyg 4-

Paul Bara Grand Rosé NV

Sommar, sol och salta bad. Det är ju precis så en önskar att sommaren ska vara, men med den extremtorka vi haft i Sverige den här våren och sommaren så blir det så klart problem. Bevattningsförbud och grillningsförbud råder här på Västkusten. Vintankar ställer så klart upp på detta.
Jag köpte sent på hösten 2017 ett antal halvflaskor av Paul Bara Roséchampagne. Så fantastiskt goda och visst tokhyllade vi dom i ett blogginlägg tidigare i våras. När så helflaskvarianten dök upp i våras för 339 kr, så kändes det givet att köpa en sexpack. I förra veckan drog vi korken ur den första. Precis som tidigare är det Franska Vinlistan som levererar. Den finns på SB till priset av 378 kr. Ingen jättestor prisskillnad.

Paul Baras historia i champagne går tillbaks till 1600-talet, men då mer som jordbrukare och djuruppfödare. 1833 startar deras historia som vinodlare och 1929 börjar dom göra vin under eget namn. Idag äger dom 11 ha varav 9,5 ha är Pinot Noir. Samtliga vingårdar är klassade som Grand Cru och ligger i Bouzy förutom en liten (0,5 ha)  vingårdslott i Ambonnay. Årsproduktionen är 100 000 flaskor fördelade på: Brut Réserve, Rosé, Grand Millésime, Special Club, Special Club Rosé, två varianter av BlancdeNoir samt ett stilla rödvin.
Sedan tidigt 80-tal är det Chantal (äldsta dottern till Paul Bara) som ansvar för verksamheten.

Den här champagnen görs på blandningen Pinot Noir (70%), Chardonnay(18%) och med en slatt(12%) av deras stilla röda vin. Hälften är vin från en specifik årgång och den andra hälften är s k reservvin.

Vinet har fått ligga i fyra år på sin jästfällning. Det har fått en dosage på 8 g per liter.

Vår flaska degorgerades i januari 2018.

Färgen går i en mörk laxrosa nyans.

Det känns omgående att den här inte är lika utvecklad som de halvflaskor vi drack i våras, vilket egentligen är självklart då halvflaskorna utvecklas i en snabbare takt samt att det skiljer ett halvår på degorgeringsdatumet. Jag vet inte heller om det är samma basårgång. 

Med detta sagt så är det ändå en lysande champagne och där vi tror att det finns en hel del utveckling att vänta de närmaste åren. Så ingen brådska för den som ligger på ett gäng flaskor.

Doften är präglad av röda bär med en liten PN-peppar ton i bakgrunden. Vi känner aningens nybakat bröd liksom röda citrusfrukter. Hyfsat stor doft, men det känns att det finns mer att ge.

I munnen återkommer en hel dröse med röda bär: smultron, jordgubbar, ljusa körsbär och så några hallon. Här finns härligt syrliga röda äpplen, mineraler av sten och krita, lite rostat bröd samt ordentligt med röda citrusfrukter. Avslutet har den där törstsläckande bitterheten från blodgrape.

Visst är det här gott, men som jag skrev ovan så är den här champagnen bara i sin linda.

Betyg 4

2009 Tokaji Furmint, Chateau Cloche

Månadens vin i juli på forumet finewines.se var en Furmint från Chateau Cloche. Ni som följer bloggen vet att jag ganska ofta deltar i dessa vinprovningar.
Det kostar inget att vara medlem på forumet. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse nördiga vinmänniskors tankar och åsikter om vin. Just projektet "Låt oss dela en pava över nätet" tycker jag är lite extra kul. Någon av medlemmarna väljer månadens vin. De som har lust deltar genom att köpa en flaska och sedan förmedla sina tankar.
Ofta har det blivit viner som jag normalt inte köper, så jag får mina vyer vidgade.

Chateau Cloche Kft, privatägt företag som grundades 2008 i Szerencs, Tokaj. Vinhuset har kontrakterat 5 Ha odlingsmark i de historiska vinområdena Betsek och Harcsa vilka domineras av vulkanisk jordmån. Druvorna som odlas är Furmint (70%), Hárslevelu  V(25%) och Sárgamuskotályos(5%). Vinstockarnas ålder ligger mellan ca 40 och 45 år.

Detta är ett vin uteslutande gjort på druvan Furmint, som vuxit på sluttningarna i Betsek och Makkos. Spontan jäsning på ståltank. 6 månader på ekfat

Ett vin som inte påminner om något annat jag druckit. Mycket spännande!

Färgen går i en gyllen-gul ton.
I doften hittar jag massor av äpplen även lite bokna sådana, aningens kåda (initialt), nyanser av tropisk frukt, en svag ton av citrus och örter, unset honung och lite krossad flinta sten.
Spännande, men inte direkt inbjudande.

Ett torrt vin som har en försiktig fruktsötma. Fast jag hade önskat mig lite mer syra, men det är kanske åldern som spelar ut sin rätt. Vinet har nog passerat sin topp, så ingen mening att spara några flaskor.
I munnen återkommer äppelkompotten. Nu förstärkt med ett tydligt citrusinslag, några droppar päroncider, lite örter,  någon tropisk frukt, aningens honung och stenmineraler.
För sitt pris (108 kr) är det ett helt OK vin. Spännande att ha provat, men något återköp blir det inte.
Betyg 3.
Jag har testat några viner på druvan Furmint tidigare. Dom har visserligen varit yngre, men påminner inte alls om detta vinet se blogginläggen om Mandolas Furmint och Dobogó.

Vilmart & Cie Cuvée Rubis

Sommaren fortsätter. Vi njuter av salta bad och ljumna kvällar. Fast vi önskar förstås som de flesta andra en del regn. En av dessa ljuvliga eftermiddagarna i förra veckan drog vi korken ur en av våra favoriter i segmentet roséchampagner.

Vilmart & Cie Cuvée Rubis
Vilmart & Cie är en producent som Vintankar håller högt. Firman grundades 1890 i Rilly-la-Montagne någon mil söder om Reims. Årsproduktionen ligger runt 110 000 flaskor. Odlingarna sker efter biodynamiska principer utan att vara certifierade.
Enligt deras hemsida tillverkar dom sex varianter av champagne: Grand Réserve, Grand Cellier, Cuvée Rubis, Grand Cellier d´Or Millésime, Coeur de Cuvée Milleéime.
Vi har tidigare druckit och skrivit om deras Grand Réserve Magnum inköpt 2010 som var fantastisk. Riktigt bra var också den lite enklare Grand Cellier och alldeles strålande den mer eleganta Grand Cellier d´Or 2008. Deras toppvin Coeur de Cuvée 2008 var helt enastående. Cuvèe Rubis i den här versionen drack vi för snart ett år sedan. 
Nu är det dags för vår sista flaska med degorgeringsdatumet oktober 2014.
Cuvée Rubis är gjort på Pinot Noir (90%) och Chardonnay (10%), som vuxit på vinstockar som är dryga 30 år gamla. Vanligtvis görs den på en blandning av två årgångar. Stämmer mina anteckningar så är vår flaska gjord på årgångarna 2011(20%) och 2012 (80%). Vinet har fått mogna i cirka tio månader på stor ekfat.

Det ska sägas med en gång att detta är en fantastisk roséchampagne. Så frisk, så snärtig i smakerna och så välbalanserad.
I doften hittar vi röda bär, lite citrus, lite stendamm och antydan av nybakat bröd.
I munnen får vi en småelegant dryck, som är helt drickklar och därtill väldigt lättdrucken. Flaskan går åt i ett nafs. Vi känner smultron, jordgubbar, lite hallon, syrliga röda äpplen, röd citrus och steniga mineraler. I avslutet den härliga tonen av bitterhet från blodgrape.

Vi har inga fler med detta degorgeringsdatumet i källaren, men ett par flaskor med senare datum. Visst blir en sugen på att testa även dessa, även om de förmodligen är som bäst nästa sommar.
Betyg 4+
Dessvärre finns det inga flaskor från Vilmart&Cie i Systembolagets sortiment. Jag köper mina flaskor av Franska Vinlistan. Vår flaska kostade dryga 400 kr, då vi köpte den för ett par år sedan.

Slussens Pensionat. En pärla på Orust.

Det finns massor av smultronställen längs den bohusländska kusten. Ett av dessa ställen som fått sin särskilda plats i Vintankars hjärta är Slussens Pensionat. Det ligger på Orust på den östra kanten nästan så långt norr ut du kan åka. Dom har ett digert musikprogram hela sommaren. Övernattning i små fräscha rum, god mat och en mycket intressant vinlista. Den som bara vill njuta av artisterna och deras framträdan kan lösa en barbiljett. Musikprogrammet och mycket mer hittar du på länken ovan.

Vintankar besökte Slussens Pensionat första gången 2002, då var det Tomas Anders Wij som vi lyssnade på. Det har sedan dess blivit en del av vår sommar att boka ett musikpaket med övernattning. Så vi har hunnit med några större stjärnor som Totta Näslund, Tommy Körberg, Mikael Wiehe, men också några artister i början på sina karriärer som Jens Lekman och nu senast Slowgold dvs Amanda Werne. I år har det blivit två gånger. I mitten på juni var det en hyllning till Björn Afzelius med Olle Nyberg, Mikael "Nord" Andersson och Göran "Guran" Blomgren. Nu senast Slowgold.

Vi försöker alltid boka boendet på Alfridas hylla. Små mysiga rum med cirka 20 meter till restaurangen och 30 meter till havet.

Vi följer samma rutin oavsett väder. Det blir ett dopp i havet när vi kommer upp. En snabbdusch. Champagne (medhavd) med lite tilltugg på altanen innan vi vid 19-tiden släntrar de 20 metrarna ner till restaurangen. På morgonen blir det ännu ett bad innan vi tar oss an frukosten. Där sitter en på morgonen med en magisk utsikt över fjorden och äter en frukost på ekologiska och närodlade varor. Hela tänket på Slussens Pensionat är ekolgiskt.  Att en till frukosten ofta stöter på kvällens artist är även det trevligt.

Besöket före midsommar var det Gosset Grand Rosé och jordgubbar. I söndags var det Louis Roederer Brut Premier och VM-final.

Gosset Grand Rosé har länge varit en favorit bland roséchampagner. Många blogginlägg har det blivit. Även den här eftermiddagen är den urläcker. Massor av röda bär, syrliga röda äpplen, rostat bröd, grus- och stenmineraler och härliga röd citrus.

Louis Roederer Brut Premier görs på must från 6 olika skördar varav en del är s k reserv-viner som mognat på ekfat. Ungefär 2/3 Pinot Noir och 1/3 Chardonnay. Minst tre år på sin jästfällning innan det degorgeras och därefter ytterligare sex månader på flaska innan det anses moget för marknaden. Frisk i hela sin framtoning. Här finns gula/gröna äpplen, en del citrus, bröd, stendamm och någon tropisk frukt. Bra syra. Riktigt god nu, men kommer nog fortsätta att utvecklas.

Båda gångerna tog vi deras mycket läckra musselsoppa som förrätt. Vid första besöket var det kummel som huvudrätt och vid besök nr två valde vi lamm. Desserten var en pannacotta-variant.

2017 Les Boucauds Sancerre, Claude Riffault
Detta vin hade vi till musselsoppan vid vårt första besök.
Ett ungt, friskt och piggt vin på druvan Sauvignon Blanc. Här finns den typiska doften av krusbär, fläder, syrliga gröna äpplen och aningens svarta vinbärsblad. I munnen tillkommer steniga mineraler och lite toner av citrus. Gott och trevligt.

2016 Chablis Domaine Pinson.
Chardonnay till 100%. Den enklaste av Domaine Pinsons chabliser. Jäsning på ståltankar. 3-6 månader på sin jästfällning i gamla ekfat.
Gott om mineraler av såväl steniga som kalkiga varianter. En hel del citrus och en liten lätt örtighet. Väldigt välbalanserad. Enkel och rakt på smak. Väldigt god, smakrik och helt klart väldigt prisvärd.

en 

Vid vårt besök i juni valde vi kummel med sandefjordsås, färskpotatis, lättkokta svarta morötter. Väldigt, väldigt gott.

2016 Chardonnay, Domaine Majas
Uteslutande gjort på chardonnay som vuxit på vinstockar med en ålder på 35 år. Jäsningen sker medelst naturlig jäst på betongtankar. Lagras på jästfällningen i tre månader innan det buteljeras utan vare sig filtrering eller klarning.
Geografiskt befinner vi oss några mil nordväst om Perpignan i Cotes Catalanes inte så långt ifrån den spanska gränsen.

Ett ungt, friskt och ganska så smakrikt vin med gula äpplen, gula stenfrukter, viss örtighet och en hel del steniga mineraler. I eftersmaken lite citrus och en tydlig ton av aprikos. Även om smakerna är tydliga, så känns vinet väldigt lätt och elegant och blir ett fint komplement till fisken.
Ett vin jag gärna dricker fler gånger.

2014 Chardonnay, Chateau d´Arlay.
Jag passade också på att testa ett glas av detta till fisken. Ett vin från Jura, som fått jäsa på ståltankar medelst naturlig jäst. Vinet har fått ligga två år på sin jästfällning innan det har buteljerats.
Ett kraftigare vin. Smakerna känns mer utvecklade och tar också mer plats. Det börjar med gula äpplen, nästan lite bokna, tydligt inslag av kryddor och inslaget av mineraler i form av sten och krita ger tydliga avtryck. Bra syra.
Till vår fisk föredrar jag Majas variant på egenhand blir Chateau d´Arlay roligare.

2016 Rouge, Domaine de Majas.
Den första kvällen rundade jag av med ett glas rött vin gjort på druvorna Grenache och Carignan (hela klasar) som fått jäsa på betongtankar och sedan ligga på sin jästfällning i fem månader innan det buteljerats.
Smakrikt och ändå hyfsat slankt. Massor av mörka bär, en hel del kryddor och mineraler. Bra syra och behagfulla tanniner.
Väldigt njutbart.

2015 Flores, Colline Novaresi
Producent är Cantine del Castello Conti. Några mil nordost om Milano, i utkanten av den lilla staden Maggiora, hittar man den här lilla familjeägda vingården. Vi befinner oss i den norra delen av Piemonte inom Boca DOC. Det är systrarna Elena, Anna och Paola, som har ansvaret för verksamheten. Vi talar om en verkligt småskalig verksamhet, då det endast är en ha vinfält de förfogar över.
Flores är uteslutande gjort på druvan Nebbiolo. Inga tillsatser inte ens svavel. Medellång maceration och mognat en kortare tid på såväl stålfat som barriquer av ek. Knappt 2000 flaskor gjörs det.

Lite väl ungt känns vinet. Vi drack årgång 2013 i vintras och den var i en perfekt drickfas.
Vi har ett ganska så slankt vin med en ordentlig stramhet, men tanninerna blir genast mer medgörliga då vårt lamm serveras.
Här finns mörka bär med viss syrlighet såsom körsbär och slånbär, men också bär åt det röda hållet som hallon. Nypon, rosor, mineraler av det grusiga slaget och unset lakrits kan vi notera.
Vi gillar det här vinet.Verkar inte finna på SB, men jag vet att det brukar finnas hos Cibi e Vini i Köpenhamn.

2016 Els Bassots
Vinlistan på Slussen har fått sig en rejäl ansiktslyftning sedan den yngre generationen fått ansvaret. Här finns nu en hel radda av spännande viner. Alla är inom området ekologiska, organisk-biologiska, och biodynamiska. Vi vill ge en särskild eloge till vinansvarig.

Vinlistan innehåller ett antal s k Oranga viner. Ett av dom serverades på glas. Naturligtvis var vi tvungna att testa detta.

Producent är Escoda Sanahuja som förfogar över 10 ha, där det odlas olivträd, mandelträd och vindruvor. Allt enligt biodynamiska principer. Vingården är belägen några mil nordväst om Tarragona.Vinmakaren Joan Ramon Escuda uttrycker det på hemsidan  In 1999 I began a project in my wife’s village, Conca de Barberà, located near Montblanc and in 2005 I began to produce wines without sulfites, a method I continue to this day.

Els Bassots är ett vin gjort på druvan Chenin Blanc. Det har fått jästa på ståltankar genom naturlig jäsning. Efter att druvorna pressats får musten ligga i närmare tio dagar med skalkontakt innan den naturliga jäsningsproceduren drar igång.. Det har vilat upp sig i nästan ett år på gamla franska ekfat. Ingen klarning, ingen filtrering och inget tillsatt svavel
Färgen har en vacker gul/orange ton. Det är den långa tiden med skalkontakt givit vinet dess färg.
I doften hittar vi lite övermogna citrusfrukter, en hel del örter och kryddor, en viss blommighet, något bokna äpplen och regnvåt makadam.
I munnen känns det nästan lite oljig fast ändå väldigt rent och friskt. En fin kompott av diverse citrusfrukter, gul-gröna äpplen, örter, kryddor och steniga mineraler dominerar. Avslutet har en läcker bitterhet från grapefrukt. Törstsläckande, charmigt och fullt av karaktär.

Min erfarenhet av s k orange-viner är ytterst begränsat, men visst är intresset väckt!

Slutligen några bilder på artisterna vi såg vi våra två besök.

Björn Afzelius låtar. Här vet vi verkligen vad vi får. Många av våra favoriter.
Och visst låter dom fantastiskt bra även i denna uppsättning.

Slowgold dvs Amanda Werne. Jäklar var duktig hon och bandet var.
Ett flertal låtar gick rätt in i Vintankarhjärtat. En ny favorit!!

2009 Dentelles & Crinolines Extra Brut från Pierre Brigandat & Fils.

Asså den här sommaren slår väl alla rekord i långvarig värme. Bevattningsförbud, utbrända gräsmattor, grönsakerna stannar i växten, de stackars bönderna får nödslakta mm....
Jo, det är rätt mycket besvärligt med värmen och torkan. Vädret är just inte mycket Vintankar känner att vi kan rå på, så vi försöker njuta av det som vi finner positivt. Luncher utomhus i skuggan, de fantastiskt ljumna och sköna kvällarna med sammetslena nätter och så klart bad i havet i en anständig temperatur (+22 grader).
Efter någon timma nere på "våra" klippor och ett svalkande dopp i det kristallklara havet drar vi korken ur en champagne vi inhandlade för ett par år sedan,

Producent är Pierre Brigandat & Fils, som är en odlare i den lilla byn Channes i Aube. Vi befinner oss i den allra sydligaste delen av Champagne nära gränsen till Bourgogne. I ca 50 år har dom drivit verksamheten som idag omfattar 20 ha. Till en början såldes alla druvor till Laurent Perrier men idag producerar dom själva lite över 50 000 flaskor fördelat på  fyra cuvéer. Det är mestadels Pinot Noir som odlas, men också lite Chardonnay. Dom är ännu inte ekologiskt certifierade, men arbetar på det. Sedan 2002 är det sonen Bertrand som leder firman.

Dentelles&Crinolines är den enda av deras cuvéer som innehåller Chardonnay (30%) resten dvs 70% är Pinot Noir.

Det har snart gått två år sedan jag senast drack den. Jag tyckte då att det var en helt OK champagne utan att den glänste på något sätt eller som jag skrev "En duglig dryck för sina slantar". Jag köpte två flaskor och den här sena eftermiddagen drar vi korken ur vår sista flaska.
Vi bjuder brodern och svägerskan på ett glas. Vi tycker alla att det här var ju en förbaskat trevlig champagne. Vi får nog göra en liten omvärdering

Vi sitter utomhus och då kommer ju alltid doftintrycken till korta, men viss kan vi känna en mycket frisk doft av äpplen, citrus, grusgång och aningens skolkrita.

I gommen har den en stor friskhet, ja nästan lite krispigt. Precis vad en önskar en sådan här solig och varm eftermiddag. Gula/gröna och även lite syrligt röda äpplen dominerar i munnen. Lägg till citrus, lime, några toner av persika och nektariner, förstärkta med mineraler av stenkaraktär. Avslutet har det där törstsläckande draget av grapefrukt med liten bitterhet. Vi är alla överens om att så här vill vi ha champagnen den här eftermiddagen där friskhet, tillgänglighet och törstsläckande drag premieras före stor elegans och djuplodande komplexitet.
Har den utvecklas så här bra på de gångna två åren? Eller är det helt enkelt stämningen och omständigheterna som gör att vi idag närmast ger den en hyllning??
Betyg 4
Det verkar finnas kvar flaskor i beställningssortimentet för 349 kr. Vi får allt köpa någon flaska till för efterkontroll!!

2005 Quintarelli Superiore och 2011 Il Fornetto , Stefano Accordini

När ska man dricka Amarone? Nördarna svarar nog när och var som helst. Andra svar jag hört är "En regnig tisdag". JC Vintankar svarar: "när helst det sänds en bra fotbollsmatch". Fast det ska medges att med den värme vi upplevt den här sommaren under fotbolls VM har det inte blivit Amarone till varje fotbollsmatch.
Under några av kvartstfinalerna blev det Quintarelli Superiore och under semifinalerna Il Fornetto.

Quintarellis Superiore är en av de absolut bästa Superiore som går att uppbringa. Den slår många Amarone med hästlängder. Så förväntningarna är alltid höga då vi drar korken ur en Superiore från Q. Den här kvällen korkar vi upp vår näst sista flaska från året 2005. Vad vi tyckt om andra vi druckit kan du läsa genom att klicka på resp årtal: 2000  2005 och 2009.
Bakom det här vinet finns den legendariske Giuseppe Quintarelli. Han gick bort i jan 2012 vid 84 års ålder, men vingården lever vidare genom hans barn. Geografiskt befinner vi oss några mil väster om Verona i Cerè i Negrardalens östsida.
Druvblandningen är 55% Corvina och Corvinone, 30 % Rondinella och 15% en blandning av druvorna Cabernet Sauvignon, Nebbiolo, Croatina och Sangiovese.  Druvorna har vuxit på vinstockar som i genomsnitt har en ålder av drygt 30 år. En del av druvorna (de sent skördade) vinifieras omedelbart, en del druvor torkas och vinifieras som på amaroenevis. Sedan blandas dessa och får ligga på stora fat av slavonsk ek i fem till sju år.
Quintarelli har alltid levt efter principen att släppa vinerna då de är drickklara, vilket ofta inneburit att varje årgång har släppts långt senare än vad andra odlare gjort i Valpolicella.

Doften är stor och maffig. Den drar iväg mot mörk frukt med inslag av russin och några andra torkade frukter. Här finns en del örter och mineraler någon försiktig ton av läder samt unset rosor.

I munnen förvånas vi av att inslaget av russin är så stort. Detta har vi inte känt tidigare. Kan det möjligen vara så att vinet precis passerat sin topp?? Hur som så är det fortfarande väldigt gott med massor av söta, mörka körsbär, blåa plommon, lite björnbär, diverse torkade frukter och några nypor örter. Syran håller fortfarande friskheten vid liv. Tanninerna alldeles sammetslena.. Eftersmaken härligt lång, men även här en tydlig russinton tillsammans med mörk choklad och söta körsbär.
Betyg 4

Till de båda semifinalerna drog vi korken ur vår första 2011:a. Vi har så klart valt något av det bästa som går att uppbringa i Amarone-väg. Il Fornetto tillhör den yppersta eliten. 

Druvorna, 75% Corvina och 25% Corvinone, kommer från vinfältet "Il Fornetto" i närheten av staden Negrar. Druvorna får torka i 140 dagar. Vinet har fått ligga i 36 månader på nya barriquer av fransk ek. Vi har tidigare hyllat årgångarna: 2004, 2006 och 2007. 

2011:an är ung och får därför några timmar i karaff för att komma till sin rätt. Vi dricker den under två dagar och det vete katten om den inte presterar som bäst dag 2, även om den redan till den första semifinalen gör ett mäktigt intryck.

Doften är stor och mäktig med massor av mörka bär, läder, jord, örter, kakao, lite torkad frukt, grus och någon liten försiktig blommighet. Det känns att detta är en amarone i sin linda med ännu inte fullt utvecklade dofter och smaker. Vi anar stordåd på gång.

Smaken är stor och kraftig samtidigt som den har en fin elegans. Det börjar med söta, mörka körsbär, lite björnbär, några hallon och blåbär samt några droppar svartvinbärssaft. Efterhand känner vi örter, kakao, steniga mineraler, lite torkad frukt och unset rosor. Friskheten finns där. Tanninerna ger vinet en liten stramhet. Alkoholen (16,5%) kan vi notera första kvällen, inte som alkoholstick utan mer som en förnimmelse. Dock är den som bortblåst kväll nummer två. Eftersmaken formidabel med mera söta, mörka körsbär, torkad frukt, massor av mörk choklad, några droppar espresso och lite sötlakrits. 

Javisst är det en strålande amarone redan nu, som kommer att utvecklas ytterligare så att djupet i smakerna blir mer påtagligt. Ni som har några 2011:or kan skatta er lyckliga. Ingen brådska att dra korken. 

Betyg 5-

2016 SP68, Occhipinti

Värmen fortsätter att regera över den Nordhalländska bygden, där Vintankar har sin hemvisst. Något regn faller det inte över vår halvö. Gräsmattorna är sedan länge utbrända och mer tagit formen av små halmstrån. Vi är ju hängivna husbehovsodlare och klarat oss hyfsat väl så här långt, men sedan en vecka tillbaks har kommunen infört bevattningsförbud så det spörjs hur det ska gå i fortsättningen. Värre är det så klart för yrkesodlarna som lever på sina grödor.
Ni som följer min blogg vet att jag har en stor favorit bland vinmakarna på Sicilien. Arianna Occhipinti. Il Frappato är jag speciellt förtjust, men även hennes övriga viner gillar jag.

Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68.

SP68 har jag druckit ett par tidigare årgångar, så klicka på årtalet så får du mina tankar: 2012,   2014 och 2015. Nu är det dags för den första 2016.
Druvmixen framgår ovan. Vinet har fått vila upp sig 6 månader på cementtankar och en månad på flaska innan det släpps ut på marknaden. Du som vill veta mer om producenten och hennes viner kan klicka dig in på hennes hemsida.

Ett ungt vin, som säkert kommer att utvecklas en del. Vi gav det lite tid i våra glas och då händer det saker.

Doften börjar lite diskret, men tar sig allteftersom vinet får tid i glasen. Röda bär, läder, våt jord, krossad flintasten, svart te och några örter kan vi summera doftintrycken till.

I munnen känns det lite småslankt, friskt och med en viss stramhet, men är ändå hyggligt tillgängligt redan nu. Det första vi noterar är en fin kompott av röda bär( jordgubbar, hallon, tranbär, syrliga körsbär), som sedan följs av lite örter och steniga mineraler med en diskret liten rökighet. Här finns en trevlig och bra syra som för tankarna åt lingonhållet. Tanninerna finns där, biter lite försiktigt utan att bli alltför närgångna. Eftersmaken är medellång och där återkommer både de röda bären, mineralerna, den krossade flintasten, men allt är förstärkt med några bär av mörkare slag.
Betyg 4
Jag betalade runt 160 DKK   i Köpenhamn hos Cibi e Vini.
Nu är det 2017 på gång och den kostar 175 DKK. För närvarande finns den inte på SB, men håll utkik för den dyker upp med ny årgång och går åt fort.

Champagne A Viot & Fils

Det har nu gått mer än två år sedan jag fick den här champagnen som ett varuprov. Den lanserades då som den billigaste champagnen på Systembolaget. Jag tyckte den var förvånansvärt bra för sitt pris och skrev ett blogginlägg. Nu drygt två år senare har priset gått upp dryga tjugo kronor, så att den nu kostar 197 kr. SB:s billigaste champagne är André Legrand för 169 kr. Den har jag inte smakat.

Sonen fyllde 30 i våras. Vi hade den då som ett dryckesalternativ till den buffé som serverades. Intrycket är att den föll hans jämnåriga vänner väl i smaken. Häromkvällen provade vi den själva.

Historien börjar med att Armand Viot 1921 började odla vin i Champagnes södra delar, Côte des Bars närmare bestämt i byn Colombé-la-Fosse. Fem generationer senare är det Julien Viot som har ansvaret. Det här är en liten odlare som idag äger åtta hektar. All deras Champagne kommer från deras egna vingårdar, dessa är planterade med 34% Chardonnay, 33% Pinot Noir och 33% Pinot Meunier. De har för närvarande 300.000 flaskor som lagras i deras källare i väntan på degorgering.
Just den här champagnen har druvsammansättningen Pinot Noir (60%), Chardonnay (30%) och Pinot Meunier (10%).
Det är en NonVintage dvs den består av vin från ett flertal årgångar. Deras Brut Tradition ges alltid minst fem år på jästen innan den degorgeras. Dosagen är ca 5g per liter.

Vi möts av en trevlig doft av mogna, gula äpplen, lite citrus, stendamm, kanderade mandlar och brioche. På det hela en angenäm doft, som det är lätt att gilla.

I munnen kan vi omgående konstatera att det här är en tämligen lättdrucken sak samtidigt har den en stor och bra syra. Frisk och fräsch i hela sin framtoning.

Ganska omgående noterar vi de gula äpplena vi kände i doften, men de kompletteras med inslag av lite rödare höstäpplen med en bra syrlighet. Vi känner en hel del citrus, nötter, rostat bröd samt tydliga mineraler av såväl stenig karaktär som skolkrita. Inslaget av gula stenfrukter såsom persika och nektariner förhöjer smakintrycken. I avslutet hittar vi en del grapefrukt.

Så klart är det här ingen stor champagne med djup, komplexitet och elegans. Det är ju inte heller något en kan förvänta sig för för 197 kr, men för detta priset tycker jag ändå att en får en bra champagne-känsla. Ut av de champagner jag smakat under 250 kr har den få eller snarare ingen som slår den.

Betyg 3++

2011 Tintilia 66 och Sauce Pidmont.

Tidigare i veckan  åt vi en Sauce Pidmont. Enligt receptet (se längst ner på sidan) skulle inkråmet i Salsiccia användas. Vi bytte ut detta mot inkråmet i hemmagjorda vildsvinskorvar. Ett mycket lyckat resultat. Vi drack till detta ett vin gjort på druvan Tintilia. En för oss okänd druva tills i våras, då vi drack Settevigne Tintilia del Molise. Vi gillade vad vi drack och skrev så klart en bloggpost om detta, vilket du kan läsa om här.
Nu steppar vi upp ett hack och öppnar Claudio Cipressis prestigevin på druvan Tintilia.

Tintilia är en druva som var bortglömd, men som fått en renässans de senaste decennierna. Ja så mycket att Tintilia del Molise blivit en egen DOC sedan 2011. Geografiskt befinner vi oss några mil nordost om Neapel, inklämd mellan Abruzzo i norr och Apulien i söder
Producent till Tintila 66 är Claudio Cipressi vars vingård ligger strax utanför byn San Felice del Moise i provinsen Campobasso. Vingården ligger högt och har en fin utsikt mot Adriatiska havet, men också en bedårande vy över de omgivande kullarna. 16 ha vinmarker förfogar dom över. Odlingarna bedrivs enligt ekologiska principer och är från 2014 också certifierade som detta.

Druvorna till Tintilia 66 kommer från ett vinfält beläget runt 520 m över havet. Druvorna skördades i början på oktober. Macerationen har varat i dryga 10 dagar. Det har sedan fått mogna i 36 månader på ekfat.

Färgen har en djup granatäppelröd ton.

I doften känns mörka bär, lite läder, vått jord, tobak, örter och kryddor samt unset balsamico. Intensiv utan att bli påträngande.

I munnen är det rätt så slankt med viss stramhet. Det finns en fin bärkompott av såväl mörka som röda bär. De lite syrliga körsbären i sällskap med hallon, tranbär och blåbär ger vinet en fruktsmak som direkt slår an till våra smaklökar. Lite kryddor, steniga och järnhaltiga mineraler samt den långa eftersmaken med lakrits, några droppar espressokaffe, ännu mera körsbär och unset svartpeppar gör det här vinet till en riktig vinnare.

Den förträffliga syran i kombination med tanniner som biter lite försiktigt i munhålan ger vinet precis den karaktär som ett riktigt bra matvin ska ha.
Fast vi behöver inte mat för att finna glädje i Tintilia 66.
Strålande gott blir vårt slutomdöme.
Betyg 4++
På "Bolaget" kostar vinet 555 kr.


Det finns endast två viner på Systembolaget gjort på druvan Tintilia. Det är Tintilia 66 (78944) och Settevigne (76817). Du som är nyfiken på att prova den här druvan får rådet att köpa en flaska av Settevigne för 299 kr och se om den stämmer överens med dina smakpreferenser. Gör den så har du ett mer komplext och elegantare vin som väntar i Tintilia 66.