Grekiska viner del 9: 2013 Gi&Uranos (Earth and Sky), Thymiopoulos

Dags för nästa avsnitt i vårt grekiska vinäventyr. Den här gången blir det ett rött.

Tidigt i våras köpte vi tolv olika viner från den danska importören  Oinofilia. Vi har tidigare skrivit om åtta av dessa:
- 2014 Angels Heart Negoska Rosé
- Economou Estate Crete 2013 Assyrtiko 
- 2014 Xinomavro Nature
- Economou Estate 1999 Sitia
- 2014 Orgion, Sclavos Winery
- Retsina från Tetramythos
- 2015 Assyrtiko de Mylos, Hatzidakis
- 2015 Aidani, Hatzidakis

Familjen Thymiopoulos har ägt vingårdar i Naoussa sedan flera generationer tillbaks, men det är först på senare år som dom börjat producera vin under eget namn. Det startade när Apostolos Thymiopoulos återvände till sina hemtrakter efter avlagd examen vid Athens Universitet på Oenology-programmet i början på 2000-talet. Verksamheten drivs enligt organisk-biologiska metoder med inslag och tankar från den biodynamiska-läran. Därför används ingen konstgödsling, besprutning med syntetiska preparat mm. Hans tankar är att varje årgång ska få ge sin egna prägel åt vinet, därför så lite "intervenering" som möjligt i vinframställandet. En minimal tillsats av SO2 är i många fall ändå nödvändig.
Idag för förfogar man över 28 olika vingårdslägen med utgångspunkt från den ursprungliga vingården i Trifolos.

2013 Gi&Uranos.
Ett vin gjort på den grekiska druvan Xinomavro till hundra procent. Druvorna har vuxit på vinstockar som har en ålder på mellan 40 och 50 år. Vingårdarna ligger på en höjd av 180 - 450 meter över havet. Vinet har fått jäsa med naturlig jäst. Det har fått ligga till sig på gamla ekfat (en blandning av 225 l, 300 l och 500 l) i cirka 18 månader. Det tappas på flaska ofiltrerat.

Återigen ett fantastiskt vin med klara Barolo-vibbar.

I doften finns en hel del röda bär, men också lite champinjoner, tryffel och våt jord. Vi kan också ana oss till små försiktiga toner av rosor och violer.

I gommen återkommer en komplex samling bär, såväl röda som lite mörkare: körsbär, jordgubbar, röda vinbär, lite, lite hallon, nypon, granatäpplen och syrliga lingon. En viss kryddighet noteras liksom svart te. Här finns en bra syra som ger vinet en fin friskhet. Tanninerna finns där och biter lite försiktig. Precis som de ska i ett vin gjort för matiga kötträtter. En lång komplex eftersmak med mera frukt, provencalska örter, unset vanilj, svarta oliver, peppar och torkade tomater rundar av munkänslan.
Ett alldeles strålande vin lyder vår sammanfattning.
Betyg 4+
Vi fick betala 259 DKK. Ett vin vi kommer att ha med i vår nästa beställning.

Brunelli Augusti: Valpolicella Classico och Valpolicella Superiore

Augusti månad försvann innan vi ens hann blinka. Det har blivit hög tid med en rapport från "vår" vingård. Ni som följer bloggen vet då att det handlar om Brunelli Wine och lite om vad som hänt på vingården under augusti. Det är Alberto som förser mig med information om vad som hänt.
Nedan hittar du länkar till årets föregående månader:

Januari- Campo Inferi
Februari- Bianco di Custoza
Mars-Corte Cariano
April. Ripasso
Maj: Carianum
Juni: Campo del Maestro
Juli: Overnight (Rosé) och Pariondo (Vitt)

Oväder dvs åska, skyfall och hagelstormar har till och från dragit in i Valpolicella
 under augusti bl a på sina håll i Negrardalen. Nere i San Pietro in Cariano har man klarat sig mycket bra.

Första delen av augusti var fortfarande väldigt varm för att inte säga het, men de senaste dagarna i augusti har nätterna blivit svalare. Detta med stora temperaturskillnader mellan dag och natt är något som är bra för druvornas mognad, fruktkoncentrationen och de olika aromernas utveckling.
Den lilla nederbörden har också varit gynnsam så till vida att skadeangreppen på druvorna är i stort obefintliga.

Corvinadruvan börjar närma sig mognad.

Så här långt verkar kvaliteten på druvorna bli bra. Skörden hos Brunelli blir förmodligen två veckor tidigare mot förra året samtidigt som den verkar bli runt 15% mindre. Mycket avgörs de närmaste två veckorna. De gröna(vita) druvorna har redan börjat skördas.

Här kollas druvans sockerhalt

Ut i vingården har man under augusti fortsatt med att beskära vinrankorna. Nu är det toppskotten som tas bort. Gräset mellan raderna har slagits och ska bli en sorts gröngödsling.
Inne i vinkällaren görs allt i ordning för årets skörd. Loften och backarna färdigställs för torkning av druvorna.
I källaren ska Ripasso 2015 tappas på flaska. En årgång som Brunelli förväntar sig mycket av.

Under augusti har Vintankar ägnat särskild uppmärksamhet år Brunellis lite enklare röda viner. Enligt oss är det viner som gör sig alldeles förträffligt till pizza och lite enklare pastarätter samt till att bara sitta och sippa på en varm sommarkväll.

2015 Valpolicella Classico
Druvmixen är Corvina (65%), Rondinella (25%) och Corvinone(10%).
Ett ungt vin som ska drickas ungt. Det här är inget som ska lagras någon längre tid. Den senaste årgången är 2016, så min flaska köptes hösten 2016.
Produktionen går till så att druvorna pressas omedelbart efter att de skördats. I cirka tio dagar får musten ha skalkontakt. Jäsningen sker på ståltankar, där vinet får vila upp sig någon månad. Ytterligare någon månad på flaska innan de börjar säljas.

Lätt. Slankt. Väldigt fina toner av körsbär och örter i såväl doft som smak. Det vi gillar med det här vinet är dess renhet och rakt på sak. Och så avslutet med en liten bitterhet från krossade körsbärskärnor. Törstsläckade och klunkbart.
Vi säger: visst är det enkelt men absolut inte banalt.
Betyg 3
Vi betalade 6,5 euro på gården.

2013 Valpolicella Classico Superiore
Druvblandningen är ungefär den samma som för Classico. Tillverkningen går till på ett likadant sätt. Här finns alltså inga torkade druvor. Skillnaden mot Classico ligger i att Superiore har fått tillbringa cirka ett år på 50 hl stora fat av Slavonsk ek.
Det här vinet får lite mer struktur, blivit mer komplext och djupnat på något sätt.

Klassmässigt är det absolut ett par steg upp. Även här finns den läckra körsbärsfrukten men nu förstärkt med blåa plommon, lite kryddor och en del fina toner från fathanteringen. I doften hittar vi även något som drar mot violpastiller. Eftersmaken är något längre jämfört med Classicon.
Visst är det enkelt, men det har en stor charm. Här finns en bra friskhet och lite lätta tanniner. Vinet gör sig särdeles bra till diverse rätter av mer vardaglig karaktär.
Betyg 3++

Vinet finns inte på "Bolaget". Vår flaska är köpt då vi förra hösten besökte Brunelli. Vi betalade 8 euro.

Jag har en viss förkärlek för dessa "ursprungliga viner" som inte är gjorda på torkade druvor. Inte tillkrånglade med en andra jäsning(Ripasso). Utan vin mer rakt på sak. Antingen på detta viset eller så går man hela vägen och gör fullskaliga Amaroneviner.

Amarone, Barolo, Jura och Sicilien. 4 röda viner.

Efter 10 veckors ledighet ska brodern och svägerskan återvända till Västerbotten. Vi bjuder in till en avslutande vinprovning med tillhörande middag. Vi grillar lammentrecoter, matig sallad med egenodlade nyttigheter, grön- och svartkålspaj. Vi plockar fyra viner ur källaren.

Den här kvällen har vi båda våra barn hemma på besök. Sonen har med sig sin flickvän. Brorsonen med hustru och barn gör att vi tillsammans blir tio runt bordet.

Innan vi börjar inta själva måltiden serverar jag dessa fyra viner blint. Barolon och Amaronen placeras tämligen omgående. Dom två andra innebär lite mer problem.

Girolamo Russos viner blev vi omedelbart förälskade i, då vi första gången smakade dom. Det var kärlek vid första klunken. A Rinia har vi druckit ett flertal årgångar av bl a 2009, 2010 och 2014. Alla med samma förtjusning. Vingårdsvarianten Feudo drack vi för ett par år sedan med stort välbehag. Den här kvällen är det deras andra vingårdsvariant San Lorenzo från 2008 vi testar. Precis som för A Rinia och Feudo är det druvan Nerello Mascalese som spelar huvudrollen med en liten slatt Nerello Capuccio i birollen.
Organisk/biologiska odlingsmetoder genomsyrar hela den här producentens tänkande.

Ett läckert vin som de flesta av oss hade som kvällens favorit.
I doften både röda och mörka bär, krossad flintasten, örter, läder, aningens tobak och så några torkade rosor.

I munnen är det hyfsat slankt, viss stramhet och fint tryck i frukten. Mörka körsbär, blåa plommon, några hallon och lingon i bakgrunden. Ordentligt med örter och så dessa etnamineraler med sten och lätt rökighet. En  bra syra. Tanniner som biter utan att bli alltför påfrestande. Eftersmaken är något längre än medel och med mera frukt, unset vanilj och mycket lätta rostade ekfatstoner. Även här återkommer mineraler från vulkanjorden.
Så himla gott!!
Betyg 4++
I beställningssortimentet hittar du vinerna från Girolamo Russo.

2005 Serralunga d´Alba, Massolino.
Du som vill läsa lite mer om producenten och vad vi tyckte om årgång 2003 klickar på den här länken.
Det här är deras instegsbarolo. Druvorna kommer från några olika vingårdslägen i Barolo. Vinet har legat runt 30 månader på stora ekfat.

Vi möter en doft där läder och jord känns i inledningen, men strax därpå nås vi av en trevlig bärdoft. Nypon, rosor och kryddor finns där i små portioner.

I munnen är det ganska så slankt och lite småstramt. Vinet är på väg in i en mognadsfas, men har fortfarande sin fina syra med stor friskhet i behåll. Tanninena är distinkta, men inte särskilt påfrestande utan mer som ett smånafsande.. Syrliga körsbär, hallon, nypon och örter/kryddor dominerar smakintrycken. Eftersmaken är något längre än medel och där tillkommer choklad, torkade rosor, eukalyptos och försiktiga spår från fatlagringen.
Gott så klart. Inne i en bra drickfas just nu och väldigt matvänligt.
Betyg 4+

2010 Monte Ca Bianca från Begali
Våren 2015 besökte vi Begali tillsammans med Club Amarone. Det hela resulterade i ett reportage som du kan läsa här.
Trots att den har blivit sju år upplever vi den som tämligen ung. Min vän Henrik Ungerth har i någon av sina böcker skrivit att Monte Ca´Bianca behöver bli tio år innan den kommer till sin fulla rätt.  Det här är också den Amarone som flest gånger har erhållit 3 Glas i den italienska vinbibeln Gambero Rosso. 12 gånger om jag minns rätt. Även 2010 fick 3 glas.
Druvblandningen är 40% Corvina, 35% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Osoleta. Corvina och Corvinone kommer just från en vingård med samma namn som vinet, beläget en liten bit från huvudgården.
Vinet har legat nästan 48 månader på ekfat (30% i stora ekfat och 70% i 225 l barrique).

Det har gått två år sedan vi drack den här. Du hittar mina tankar här.
Doften är väldigt amarone typisk med massor av mörka bär, torkad frukt, örter och kakao. Idag betydligt större doft än för två år sedan. Fortfarande med en ungdomlig framtoning.

I munnen känns den lite stramare än vad många andra amarone gör. De 5% Oseleta är nog en av orsakerna till detta.
Trots att det finns ett bra tryck i frukten så upplever vi den mer elegant än kraftfull. Vi hittar massor av körsbär, björnbär, hallon, lite blåa plommon, en del torkad frukt och en nätt liten örtsamling. Eftersmaken är amaronelång med mera mörka körsbär, torkad frukt med någon russinton och mörk choklad. Alkoholen (16%) är relativt väl uppfångad av frukten.
Betyg 4+
Jag tror att den har en hel del utveckling de närmaste åren och räknar med att den ska nå betyget 5 om två år.
Till det grillade lammet blev den nummer tre, men till ostarna en överlägsen vinnare.

2009 Rouge Chateau D´Arlay
Geografiskt befinner vi oss i Jura, Frankrike. Här har det odlats viner i snart tusen år. Idag omfattar den här vingården 20 ha vinmarker som odlas efter ekologiska principer. Enligt den svenske importören Wine Trade är en certifiering på gång.
Det här vinet är gjort på druvan Pinot Noir till 100%, som vuxit på vinstockar som är 25-50 år gamla. Vinet har fått ligga i cirka fyra år på 6000-liters stora ekfat innan det buteljerats.
Jag drack det här vinet på en provning för
dryga två år sedan och blev måttligt imponerad.

En mycket försiktig doft av hallon, lingon och lite örter/kryddor.
I munnen är det stramt och ganska så slankt. Kanske inte lika stramt som för två år sedan. Lite mer tillgängligt har det blivit utan att för den skull riktigt bjuda upp. Men visst en hel del röda bär kan noteras läs körsbär, hallon, tranbär lingon. Ordentligt med örter. Fortfarande en rejäl syra som för tankarna åt lingon och syrliga röda äpplen. Gott om tanniner som tar ordentliga tag i gommen.
Ju längre kvällen går desto mer tillgängligt blir vinet. Dock chanslöst i utmaningen av de tre ovanstående vinerna.
Min återstående flaska ska få vila i minst två år innan korken dras.
Betyg 3++

2015 Aidani, Hatzidakis

Tidigt i våras köpte vi tolv olika viner från den danska importören  Oinofilia. Vi har tidigare skrivit om sju av dessa:
- 2014 Angels Heart Negoska Rosé
- Economou Estate Crete 2013 Assyrtiko 
- 2014 Xinomavro Nature
- Economou Estate 1999 Sitia
- 2014 Orgion, Sclavos Winery
- Retsina från Tetramythos
- Assyrtiko de Mylos, Hatzidaki

Den här kvällen provar vi ännu ett vitt vin från Hatzidakis.

För drygt en vecka sedan skrev jag om det vita vinet Assyrtiko de Mylos från Hatzidakis. Jag utnämnde det till ett av årets bästa vita viner. Kvällens vin står inte långt efter. Du som vill veta lite mer om producenten hittar det i mitt blogginlägg om Assyrtiko de Mylos. All odling sker enligt organisk-biologiska metoder.
Det är naturligtvis en stor sorg att Haridamos Hatzidakis gick bort för någon vecka sedan. Naturligtvis främst för hans när och kära, men också för oss vinälskare. De två viner som vi smakat har varit något alldeles enastående.

Vinet är gjort uteslutande på den lokala druvan Aidani, som också givit namn åt vinet. Druvan odlas främst på Santorini, men går också att hitta på andra öar i det Egeiska havet.
Druvorna har vuxit på vingårdar som ligger på 70 till 330 meter över havet.

Efter pressning har musten haft skalkontakt i cirka tolv timmar. Jäsning sker genom naturlig jäst. Vinet har fått vila upp sig runt sex månader rostfria stålfat.

Färgen går i en lätt halmgul ton.

I doften kan vi känna lite toner av citrus, tropiska frukter, några örter, lite krossad flintasten med dragning åt knallpulver samt en finstämd blommighet. En ganska tydlig doft utan att bli alltför påträngande.

Visst är doften trevlig, men det är när vi tar första lilla klunken som vi totalt faller för det här vinet. Det här är lite annorlunda, lite spännande och fasligt gott.
Ganska så smakrikt med exotiska frukter, citrus och en hel del örter i inledningen. Inslaget av mineraler är påtagligt, där vi tycker vulkanjorden får ett genomslag. Friskt i hela sin framtoning med en mycket behagfull syra. Eftersmaken är något längre än medel. Den fina frukttonen får här sällskap med brynt smör, ännu mer mineraler och en lätt blommighet.
Det finns en så skön balans i det här vinet.
Det var en perfekt matchning till vår mat, se nedan. Men också alldeles enastående gott på egen hand efter maten.

Betyg 4++

Vi betalade 189 DKK. I Systembolagets beställningssortiment finns det ett vin på druvan Aidani och det kostar 199 kr.

Nyskördad spetskål.
Hustrun delade det i kvartar, penslade med olivolja och lät det ugnsbakas i 30 min. Innan det serveras så droppar hon på brynt tryffelsmör och hackade, rostade paranötter. Så vansinnigt gott.

Grillad lax. Den ugnsbakade spetskålen. Broccoli, vaxböner och gröna bönor. Allt detta var en underbar matchning till vinet. En riktigt lyxig måltid.

2006 Barolo Dagromis, Gaja

Jag konstaterade i början på augusti att det blivit allt för lite druckit av viner från Piemonte. Vi lovade bot och bättring. Vi drack den här flaska för någon vecka sedan.

Producent är Angelo Gaja. En av de stora inom italiensk vinproduktion med prisbelönta viner såväl i Piemonte (Barolo och Barbaresco) som i Toscana (Montalcini och Bolgheri). I Piemonte äger Gaja närmare 100 ha. Numer sker all odling enligt ekologiska principer enligt importören Lively Wines. Dottern Gaia har med tiden fått ett alltmer större ansvar.
1995 köpte Angelo Gaja två vingårdar i Barolo av familjen Gromis, därav namnet på vinet. Den ena vingården ligger i Serralunga d´Alba och den andra i La Morra. Det är från dessa båda vingårdar som druvorna till det här vinet kommer.
Vinet jäser med naturlig jäst under 3-4 veckor och får sedan ligga till sig på franska barriquer i närmare ett år. Slutligen får vinet lugga ytterligare ett år på stora fat av Slavonsk ek.

Vi  drack årgång 2005 på nyårsaftonen 2014. Det var den kvällens bästa vin.
Vi låter 2006:an få en timme på karaff innan vi häller upp det i våra glas.

Vi möts av en hyfsat stor och läcker doft, där vi noterar röda bär, lite nypon, någon liten örtighet samt rosor och violer.
Väldigt trevlig och angenäm.

Fast det är nog när vi tar den första lilla klunken som vi förstår det här vinets storhet. Oerhört komplext med bra tryck i smakerna och samtidigt elegant. Och så välbalanserat.
Visst har det fortfarande en stor stramhet med en bra syra och tanniner som biter och tar för sig. Ändå blir tanninerna inte allt för närgångna utan gör sitt jobb i samband med det grillade köttet.
De röda bären från doften återkommer i form av ljusa körsbär, lingon, vildhallon och tranbär. Några teskedar nyponpulver. Ett litet men naggande gott örtknippe. En viss jordighet. Eftersmaken lite längre än medel och utöver de röda bären tillkommer lite kakao och espressokaffe, men framförallt ett bukett sommarrosor och violer.

En Barolo av riktigt hög klass. Ett fantastiskt vin till maten och den lilla slatten som blir kvar försvinner med välbehag när köket ska stökas undan.

Betyg 5-

Vi köpte den här flaskan någon gång under 2011 på Systembolaget. Priset var dryga 400 kronor. För tillfället verkar det inte finnas någon Dagromis på "Bolaget". När de nya årgångarna släpps brukar de gå åt med en rasande fart, så det gäller att hålla sig framme.

Tre av sommarens Champagner: Bruno Paillard, Damien Hugot och Charles Heidsiek

Den här sommaren har varit sparsmakad med soliga, varma och badbara dagar, men visst tusan har dom funnits. Vintankar har tagit vara på de flesta. Då blir det bad från klipporna.

På den sena eftermiddagen blir det samling vid den gamla kyrkbänken med lite bubbel i våra glas.








Bruno Paillard kommer från en familj med ett långt förflutet i Champagne. I ett par hundra år har familjen odlat och mäklat druvor till dom stora husen. I början på 1980-talet började Bruno själv att intressera sig för tillverkning av Champagne. 1994 köpte han sin första vingård på 3 ha klassad som Grand Cru i Oger. Idag äger Bruno Paillard 32 ha varav 12 är klassat som Grand Cru. Till sin hjälp har han dottern Alice, som framförallt byggt upp deras export. Dit går ungefär 75 % av det dom producerar. De egna vinmarkerna räcker till drygt hälften av de druvor dom behöver. Resten köps från kontrakterade odlare från 30 olika byar, som dom haft ett långvarigt samarbete med.

 Première Cuvée, som vi dricker den här gången är BP:s flaggskepp. Den är gjord på druvorna Chardonnay (33%), Pinot Noir (45%) och Pinot Meunier (22%). Druvorna kommer från lite drygt 30 olika grand Cru lägen. Ungefär hälften utgör s k reservvin, vilket betyder att hälften av vinet kommer från gamla årgångar. I det här fallet från 25 olika år, där det äldsta är från 1985. Lite mer än tre år har vinet legat på sin jästfällning. Vår flaska degorgerades i oktober 2009.

Vi köpte ett gäng flaskor under 2010. Den första drack vi 2011. Vi blev inte imponerade. En alltför tuff syra gjorde sig påmind. Två år senare 2013 var det dags för nästa flaska. Mycket hade hänt. Nu var det en champagne i vår smak.Nu har det gått ytterligare fyra år.

Vi möts nu av en fin doft av citrus, äpplen, mandelbeskvier och snäckskal som får oss att småle.

Oj det här är gott. Riktigt gott. Utan att den för den skull vara av världsklass. Torr och frisk med en bra syra och med några begynnande mognadstoner.
I munnen dyker det upp citrus, röda äpplen, några gröna äpplen, mariekex och steniga mineraler. Ganska så lång eftersmak där citrusen känns som en blandning av blodapelsin och blodgrape. Lite tropiska frukter och gula äpplen. Mineralerna blir mer av det kalkhaltiga slaget med någon liten sälta i avslutet.

Det har varit spännande att följa den här champagnen i sex år. Från lite ogin till begynnande mognad.
Betyg 4

Numer finns den i beställningssortimentet och går att beställa till vissa butiker. Priset idag är 437 kr, vilket är dryga hundralappen mer än vad vi betalade.

2006 Extra Brut Blanc de Blancs, Damien Hugot
Detta är en champagne som vi druckit en åtskilliga flaskor av det senaste året. Vi har varje gång blivit lika överväldigad. Helt otroligt gott och i ett perfekt drickfönster.
Jag skrev en hyllningspost för ett år sedan, där den intresserade hittar lite fakta om producenten och om drycken.

Även den här sista flaskan är ruggigt god.

Doften av lite bokna äpplen, citrus, stenkross och rostat bröd är helt ljuvlig.

En ganska så komplex smak med en härlig elegans och väldigt balanserade smaker ger oss en champagne som levererar en stor vinupplevelse.

Det börjar med gul/gröna äpplen som känns lätt bokna och kompletteras omgående med en frisk citruston. Efterhand dyket det upp en nötblandning, rostat bröd, några sommarblommor och härliga mineraler. De sistnämnda känns ibland av det steniga slaget och ibland mer åt ett kalkhaltigt slag. En medellång eftersmak av blodgrape och krossade flintastenar förhöjer upplevelsen.
Lättdrucket, törstsläckande och svalkande. Så in i bänken god.
Betyg 5-
Knappt fyra hundra kronor är priset för en oemotståndlig champagne på "Bolaget".

Vi köpte i vintras ett helt gäng halvflaskor (37,5 cl) av Brut Reserve från Charles Heidsieck.
Du som vill veta lite mer om champagnen och producenten klickar helt enkelt på länken till den bloggposten.
Flaskorna köptes av Franska Vinlistan. Vi betalade 189 kr. Alldeles för goda. Nu återstår det endast en flaska. Påfyllning kommer att göras så fort dom får in den igen.

I doften hittar vi äpplen, nybakat bröd, nötter, gula stenfrukter och mineraler som känns som krossad flintasten.Väldigt angenäm.

Gommen fylls av en smakrik champagne, som är mycket frisk i sin framtoning, välbalanserad och med en viss elegans.
Skitgott helt enkelt!!

Vi noterar: äpplen (röda/gula), gula plommon, lite grapefrukt, gott om mineraler och en liten lätt örtighet. Eftersmaken är något längre än medel och här får vi aprikoser, nektariner, rostat bröd, nötter, nougat och ännu mer mineraler.

Betyg 4+

2007 Chateauneuf-du-Pape, Fiancée, Domaine La Barroche

Vi hade våra goda vänner A och A på middag i tisdags. Vi grillade lamm och tillagade diverse nyttigheter från trädgården.
För Vintankar är en bra Chateauneuf-du-Pape ett säkert kort att kombinera ihop med lamm. Vi väljer en med några år på nacken och dessutom är det flera år sedan vi drack den här senast.

Producenten Domaine la Barroche med vinmakaren Julien Barrot i spetsen gör ett par olika cuvéer. Den vi druckit flest årgångar av är "Signature". Vi har druckit  2007, 2008, 2009 och 2010. Samtliga har levererat trevliga upplevelser. Under en period gjorde dom en med beteckningen "Terroir". Den hyllade vi bl a här. Deras prestigevin "Pure" har vi inte druckit ännu. Vi har en flaska av årgång 2009 i källaren, som det börjar bli dags att testa.

Fiancée är gjort på 50% Grenache från 100-åriga stockar och 50% Syrah från betydligt yngre vinstockar. Vinet har fått ligga till sig i cirka 18 månader på såväl Bourgogne-ekfat som cementtankar.

Det här vinet är alldeles underbart just nu. En härlig kombination av kraft och elegans.

I doften hittar vi solmogna mörka bär, lite örter och kryddor med en tydlig ton av svartpeppar, någon liten pinjekvist samt lite rått kött.

I  munnen är det en komplex samling mörka bär som vi först av allt noterar: mörka körsbär, björnbär, vildhallon och något svart vinbär. Vi stöter sedan på ett fint örtknippe av provencalskt slag. Ett försiktigt litet floralt inslag kan också noteras. I eftersmaken kommer det lakrits, mineraler, choklad och aningens espressokaffe. En finstämd syra ger en behaglig och nödvändig friskhet. Tanninerna har rundats av rejält och blivit nästan sammetslena, men dom finns där och bjuder ett härligt litet motstånd.

Ett riktigt gott vin!!
Betyg 5-

2012 Terre de Bussiere, Domaine de la Janasse

Det har blivit dags att ta farväl av ett vin som vi haft som vårt franska husvin under ett par år tid. Vår sista flaska får utgöra sällskap till lite grillat lamm. Det har under dessa år levererat en ren och sann drickglädje.

Vinet har den för södra Rhone inte helt vanliga blandningen Merlot(55%), Syrah (30%), Cabernet Sauvignon (5%) och Grenache (10%). Druvorna kommer från ett område som kallas Bussièr, som ligger utanför Courthezon strax nordost om Chateauneuf-du-Pape. Vinet har fått ligga till sig i dryga året på barriquer av fransk ek, varav 30% nya.

Vi kan redan i doften notera att det ungdomliga stadiet, som vi förfördes av, har det lämnat. Nu känner vi en mer mogen och solvarm mörk frukt, som kompletteras med ett hyfsat stort knippe örter, lite läder och våt jord.

I munnen återkommer den mörka frukten med svarta vinbär, blåa plommon samt några körsbär och björnbär. Lite trevliga provencalska örter noterar vi också. Fortfarande finns det en bra friskhet, om än inte den ungdomliga och charmiga vi upplevde för ett par år sedan. Tanninerna upplever vi som väldigt mjuka och avrundade. Eftersmaken är hyggligt lång med både lakrits(söt) och lite kakao som komplement till frukten och örterna.
Visst är det här fortfarande ett trevligt och bra vin. Vi är idag kanske inte lika översvallande som då vi första gången drack den här årgången.

Betyg 3++

Colfondo CasaBelfi

Den här sommaren har väl inte bjudit på alltför många riktigt fina sommardagar, men några har det ändå varit. På eftermiddagen en av dessa riktigt varma och ljuvliga dagar plockade vi fram vår sista flaska av ett vin som gjort för dylika stunder. En Colfondo!

Casa Belfi har sitt säte i San Polo di Piave någon mil från Treviso. Det drivs av enologen Maurizio Donadi tillsammans med vinentrepenören Albino Armani. Det finns ett intressant reportage om Casa Belfi på bloggen Billigt Vin. Läs den!!

Dom gör s k naturviner. Ingen klarning eller filtrering av vinet. Naturliga jästsvampar. Inget svavel tillsätts.

Vinet är till 100% gjort på druvan Glera.
Druvorna pressades och skalen skiljdes bort direkt. Efter jäsningen har vinet fått vila i ca sex månader på ståltankar. En andra kolsyregivande jäsning ägde rum på buteljen. Vinet har varken klarnats eller filtreras och är därför lite "grumligt" d v s den naturliga jästfällningen finns kvar. 

Colfondo är ju en dryck som inte ska analyseras sönder. Med sin låga alkoholhalt (10,5%) avnjutes den bäst i hyfsat stora klunkar en riktigt varm sommardag. Lättdrucken och törstsläckande som den är.
Men några små noter måste en bloggare ändå skriva.

I den försiktiga doften hittar vi lite citrus, gul-gröna äpplen, några gula stenfrukter och aningens jäst.

Frisk smak med tydliga äpplen, lite citrus och en hel del steniga mineraler. Här finns även persika, aprikoser och unset honung. I avslutet en liten bitterhet av grapefrukt.

Vi gillar det här.
Betyg 4-

Dryga hundralappen betalade vi på "Bolaget", då vi köpte den här flaskan för ett år sedan. Nu verkar den slutsåld.

Chardonnay 2014, Valhalla, ManO´war

Månadens vin på forumet finewines.se har under juli månad varit ett Chardonnayvin från Nya Zeeland.
Det kostar inget att vara medlem på forumet. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse nördiga vinmänniskors tankar och åsikter om vin. Just projektet "Låt oss dela en pava över nätet" tycker jag är lite extra kul. Någon av medlemmarna väljer månadens vin. De som har lust deltar genom att köpa en flaska och sedan förmedla sina tankar.

Importören Wicked wines skriver på sin hemsida så här om producenten: ”Man O’ War grundades 1980 på den plats där Captain James Cook ankrade upp år 1769. Han upptäckte de Kauri-träd på ön som skulle utgöra material till fartygsmaster. Därigenom kopplingen till Man O´Wars viner som får namn efter historiska krigsskepp. Waiheke Island ligger utanför Auckland, men har 2 grader varmare genomsnittsklimat. Detta tillsammans med friska havsvindar, branta höga vingårdar och vulkanisk jordmån ger unika odlingsvillkor, fylliga vita och eleganta smakrika röda viner. Vinmakare är Duncan McTravish.

Druvorna kommer från vingårdarna Bitch, Root Rake, Gorse, Lane Way, Red Dump, Lil Beast och Sheila`s Pohutakawa.
Branta, väldränerade och svalare vingårdar med inslag av vulkan jord.
Handskörd, en del av druvorna fottrampas resten pressas utan avstjälkning direkt till ekfaten varav 20% är nya. Naturlig jäsning. Vinet får vila på jästfällningen 6-8 månader på franska ekfat.

I doften känner vi lite citrus, en del gula stenfrukter, en hel del toner från fathanteringen, unset honung och någon sorts nötighet.

I munnen är det ett ganska så kraftigt och fylligt vin. Vi känner  lite citrus, men betydligt mer tropiska frukter. Här finns en liten oljighet eller snarare smörighet med en rejäl nypa örter. Ganska stort inslag av eklagringen med en viss alkoholhetta. Hyfsat friskt. Eftersmaken är av medellång karaktär.
Vinet funkade bra till vår grillade fisk, men inte fullt lika bra på egen hand efter maten, då ektonerna tog överhand.

Betyg 3++

Priset på "Bolaget" är 269 kr. Vinet finns i beställningssortimentet.

Grekiska viner del 7: Assyrtiko de Mylos från Hatzidaki

Tidigt i våras köpte vi tolv olika viner från den danska importören  Oinofilia. Vi har tidigare skrivit om sex av dessa:
- 2014 Angels Heart Negoska Rosé
- Economou Estate Crete 2013 Assyrtiko 
- 2014 Xinomavro Nature
- Economou Estate 1999 Sitia
- 2014 Orgion, Sclavos Winery
- Retsina från Tetramythos

Fredagen bjöd på ett vackert sommarväder. Det fick bli ett dopp i havet på eftermiddagen. På kvällen grillade vi marulk. Till detta drack vi en Assyrtiko från Santorini. Ett av årets bästa vita viner. Helt sagolikt gott! Så lyder kortversionen av det här blogginlägget.

Haridimos Hatzidakis växte upp på Kreta. Studerade Oenologi vid universitetet i Aten. 1996 köpte han en övergiven vingård ( dryga 300 m ö h) belägen runt byn Pyrgos Kallistis på Santorini. Gjorde en del omplanteringar. Införde organisk/biologiska odlingsmetoder. Specialiserade sig på lokala druvor såsom de vita  Assyrtiko och  Aidani och den röda Mavrotragano. Idag äger Hatzidakis runt 10 ha vinodlingar och samarbetar med många fler odlare. Allt med inriktning på organisk-biologiska odlingsmetoder. På fredagskvällen nås jag av budskapet att han gått bort. En stor sorg för hans anhöriga så klart, men också en sorg för oss vinälskare.

Det speciella med viner från Santorini är dels de lokala druvorna, men också öns ekosystem som präglats av vulkanjorden, starka vindar, små regnmängder, heta somrar och det fullständigt unika att vinlusens härjningar aldrig nådde hit.

Vinet är gjort på endast Assyrtiko-druvor, som vuxit på mycket gamla vinstockar på vingården Mylos alldeles intill byn Pyrgos Kallitis (belägen någon mil sydväst om flygplatsen på Santorini).
Druvorna skördas något övermogna. Pressas och får ligga i 12 timmar med skalkontakt. Jäsningen sker med naturliga jästsvampar. Vinet får ligga på sin jästfällning i cirka 8 månader på ståltankar innan det buteljeras. Ingen filtrering äger rum.

En ovarsam hantering i vinstället ger en etikett som ser åldrad ut.
Färgen går i en mörk halmgul nyans.
En ganska så stor doft, där vi särskilt noterar citrus, gula stenfrukter, en lätt örtighet och mineraler. De senare har något vi förknippar med regnvåt grusgång, men också lite krossad flintasten.

Det är dock när vi tar första klunken som vi fullständigt faller för det här vinet. Så komplext och elegant. Smakrikt och friskt! Ett underbart vin helt enkelt.
I munnen återkommer mycket av det vi kände i doften: en finstämd citrusmix, örterna och en kompott på gula stenfrukter. Syran och friskheten får mig att tänka på det första bettet i ett icke moget Transparentblanche-äpple. Nästan lite krispigt. Här finns också något nästan tanninliknande drag. Eftersmaken är fantastisk med massor av mineraler, lite honung, citrus och någon tropisk frukt.

Betyg 5-

Ja, ni hör själva hur det låter. Ett riktigt höjdar-vin. Kanske rent av årets bästa vita vin så här långt.
Vinet finns inte på Systembolaget. Det är köpt av den danska vinfirman Oinofilia för 329 DKK.