Valpolicella mot södra Rhone.

I lördags hade vi en provning där vi ställde två viner från Södra Rhone mot två viner från Valpolicella.

Druvsammansätnningen är 65% Merlot, 30% Syrah, 10% Cabernet Sauvignon och 5% Grenache, Druvorna växer i ett område som kallas Bussière utanför Courthezon, strax nordost om Chateauneuf-du-Pape. Jag skrev om vinet för två månader sedan och det hittar du här. Den här kvällen kom vinet på delad andra plats. För min egna del var det den klara tvåan. Upplevelsen av vinet var ungefär den samma som i slutet på januari.
Ett ungt vin med mycket mörk frukt och örter i såväl doft som smak. En lätt jordig touch i doften och eftersmak av choklad, lakrits, örter och mörka bär.
För sina 112 kr är detta ett riktigt bra "husvin".

Kvällens överlägsna vinnare. Åtta av nio personer hade detta som kvällens etta, så även jag.
Jag presenterade vinet i höstas och vad jag skrev då hittar du här.
Här har det använts druvorna: Corvina 40%, Corvinone 30% samt 10% vardera av Sangiovese, Merlot och Cabernet Franc. Corvina och Corvinone har fått torka i 2-3 månader.
Vinet har fått ligga till sig i 22 månader på barriquer.

Här finns rätt typiska Valpolicella drag: mörka körsbär, blåa plommon, lite örter och ett litet lätt inslag av fat. Ett mjukt och runt vin med en bra friskhet.

20 euro betalade vi då det privatimporterades.

En magnumflaska som hamnade i källaren 2009 och av någon anledning blivit bortglömd.
Detta är det första ripassovinet som gjordes och året var 1964. Det är väl inte tänkt att lagras någon längre tid, men i en magnumflaska borde det ha klarat sig hyfsat.
Lite nyfikna ärt vi allt på hur det står till med vinet.
En av gästerna hade det som sin favorit, men de flesta rankade det som kvällens fjärde vin. Även om jag själv höll det som vin nr tre.

Vinet görs på 70% Corvina, 25% Rondinella och 5%Molinara. En klassisk Valpolicellablandning!
Det doftar inte så särdeles mycket. Lite mörka körsbär och försiktiga kryddor. I gommen är det rätt beskedligt, men smaken sitter där och är som vi minns den. Det kan nog röra sig om tre  möjligen fyra år sedan vi senast drack en Campofiorin. Visst har det fått lite ålder, men klarat sig riktigt hyfsat och har fortfarande en friskhet. Tanninerna är lite avrundade, men gör sig gällande på ett försiktigt vis.
Mörka körsbär, lite örter, kakao och en del fat.

Ett favoritvin från 90-talet, som vi vuxit ifrån och som känns lite för "mainstream". Idag vill "Bolaget" ha 119 kr för vinet.

Här har vi ett vin gjort på 80% Syrah och 20% Grenache.
Mörka bär, rejält med örter och lite rökta charkuterier. Eftersmaken är medellång och inte alls oäven med sin lakrits, svartpeppar och lilla violpastill. Frisk och med behagfulla tanniner.

Här gick omdömena rejält isär. Det rankades allt ifrån kvällens näst godaste vin till det minst lyckade.

Vinet är köpt av näthandlaren "Franska Vinlistan" för 119 kr.

Alla var överens om att det var fyra trevliga och matvänliga viner. Det var endast vinet från Monte Santoccio som stack ut och var lite annorlunda. Mjukare, rundare och lite mer tyngd i frukten. Det var också det vinet som de flesta hade som nr ett. Det var jämnare mellan de andra tre vinerna.
Prismässigt låg vinerna mellan 112 kr och 20 euro.

Två champagner som aperitif.

Vi hälsade våra gäster i lördags välkomna med två lite enklare champagner.
Först ut blev en Blanc de Blancs d v s en champagne gjort på endast druvan Chardonnay från det stora kooperativet Champagne de Saint Gall. Runt 1 860 odlare som förfogar över 1 200 ha vinodlingar varav 1 000 ha med druvan Chardonnay. 12 produktionsenheter som gör runt 12 miljoner flaskor. Ja, där var det lite fakta om denna jätte.

Vinet har jäst på ståltankar och sedan legat runt fem år på jästfällningen i flaskan innan det degorgerades. Degorgering är den process då man tar bort jästsedimenten i champagneflaskan och försluter flaskan med den "riktiga" champagnekorken. Vill du läsa mer om detta så klickar du här.

Ett ungt och fräscht vint med en bra syra och fin balans. Det vilar en renhet över doft och smak, där de gröna äpplena, citrusen och mineralerna står i centrum. Visst är det torrt, men i en  aperitifvänlig stil. Hyggligt lång eftersmak med lite grapefrukt, mera mineraler och en viss blommighet.

Gott, lättdrucket och med en viss elegans.
Betyg 4-
Priset är 299 kr i "Bolagets" beställningssortiment.

Nästa champagne var även det en Blanc de Blancs. Detta är en champagne där 2/3 av druvorna kommer från 2011 och 1/3 från 2010.

En ekocertifierad producent från området Cotes du Perthois.

Denna är lite mer stram, lite enklare och något kortare i eftersmaken.
Vi känner gula äpplen och lite annan gul frukt i såväl doft som smak. Här finns mariekex och en del grapefrukt, framför allt i det lite kortare avslutet. En hygglig aperitifchampagne, visserligen enkel men ändå med sin egna charm.

Betyg 3+

Vi köpte den i höstas efter en provning med Franska Vinlistan. Vi betalade 265 kr per flaska.

Veckans amarone: 2010 Zenato

En vecka utan CL-fotboll. De sista kvartsfinalmatcherna i Organiserad Misshandel (förlåt alla hockeyälskare) gick av stapeln med en sjunde avgörande match mellan VF och Luleå, men hockey är inte min grej. Detta kunde slutat med att det inte blev någon amarone, men ödet ville annorlunda.
I måndags hämtade jag ut ett par viner jag beställt via nätet. Jag passerade då hyllan med amarone och ögonen fastnade på en flaska jag hört mycket gott om, men själv aldrig testat på ett seriöst sätt. Den fick slinka ner i varukorgen.

Zenato är en av de större producenterna med sina ca 2 miljoner flaskor, varav amarone utgör ca 10 procent. Det hela började 1960, då Sergio Zenato byggde vidare på familjetraditionen och grundade vingården Zenato vid San Benedetto di Lugana vid Gardasjöns sydostligaste hörn. I Valpolicella äger man 30 ha i Sant Ambrogio samt köper druvor från San Pietro in Cariano, Fumane och Illasi.
Två amaronevarianter, ripasso, superiore, recioto samt några IGT-viner.Dom producerar dessutom DOC-viner från Bardolino, Garda och Lugana.

Den här amaronen är gjord på druvorna Corvina till 80% och sedan lika delar Rondinella och Oseleta. Tidigare årgångar innehöll såväl Molinara som Sangiovese, men har nu ersatts med Osoleta. Druvorna kommer från vingården i Sant Ambrogio
Druvorna har fått torka i tre till fyra månader.
Runt 36 månader får vinet ligga till sig på ekfat.

Färgen har en djup, mörk rubinröd ton.

Direkt efter upphällning är doften väldigt försiktig, men redan efter en halvtimma börjar en typisk amaonedoft framträda: massor av mörka körsbär och mörka skogsbär, blåa plommon, torkad frukt  med en tydlig russinton, lite örter och en del kaffe och kakao. Det finns också en doft av jord, regnvåt kompost jord och läder som ger doften en lite annorlunda framtoning än hos många andra amaroneviner. Detta gör doften mer komplex och spännande.

I munnen möter vi en läcker mörk körsbärsjuice, som även innehåller en del torkad frukt (russin, fikon), katrinplommon, finmalda örter och mörk choklad. Vinet känns ungt med en bra friskhet tack vare välbalanserade syror. Tanniner finns det och dessa är inte helt mjuka utan bjuder ett trevligt motstånd. Eftersmaken är otroligt lång. Den höga alkoholen (16,5%) märker vi inget av. Den är redan nu infångad och integrerad med frukten.

Ni hör hur det låter. En ung och väldigt bra amarone. Vi öppnade flaskan på tisdagen och ungefär halva flaskan gick åt. Onsdagskvällen tillbringades på Lorenbergsteatern, där Björn Afzelius gamla kompband "Globetrotters" ger alla Affe-fans en helafton. Vi låter flaskan stå halvfull med korken på. Vi avslutar flaskan på torsdagskvällen och ta mig tusan nu har vinet tagit ytterligare ett steg mot mot himmelens höjder.
Vinet har fortfarande sin friskhet, tanninerna har blivit mer avrundade utan att ha blivit mesiga. Vinet känns mer komplext och fullt av mer nyanser. Frukten är fortfarande mörk med körsbär, mogna björnbär, katrinplommon, torkad frukt och örter som dominerande attribut. Eftersmaken är ännu längre, elegantare, mer intensiv och med ett avslut där både sötma och bitterhet vandrar hand i hand.
Här finns den ljuvligaste mörka choklad man kan tänka sig, någon krossad körsbärskärna, en ton av fikon/russin med en lätt sötma och aningens lakrits.

Betyg 4++

Det här vinet kommer att utvecklas väl de närmaste åren, för att kanske nå sin topp runt 2020. Det är väldigt gott redan nu, om du bara ger det ett par timmar på karaff.

Priset på "Bolaget" är 419 kr och det verkar finnas gott om flaskor kvar.
Winefinder har just nu en drive där 2009:an kostar 379 kr och 2010:an kostar 369 kr.

2013 Chardonnay, Domaine du Pélican. Ett vin från Jura

Vi drack till söndagens fisk, rödtungarullader med räkor och pressad potatis, en chardonnay från Jura. Det har genom åren inte blivit så många viner från Jura för oss på Vintankar, men vi har svepts med i vågen av hyllningar från diverse bloggare.

Guillaume d´Angerville, en välrenommerad producent i Bourgogne, som förvärvade två vingårdar om vardera 5 ha i Jura för några år sedan. Det var dels från Chateau de Savannes och dels Le Grand Couroulet. Båda gårdarna går numera under namnet Domaine du Pélican. Gårdarna i Jura liksom de i Bourgogne drivs enligt biodynamiska principer. Klickar du på den här länken, så får du lite mer om den storyn.

Det här är ett ungt vin som inte riktigt vill släppa loss. Visst kan vi hitta lite citrus, gröna äpplen, aningens vita blommor och mineraler i såväl doft som smak.

Visst är syran ungdomligt frisk, men det räcker inte riktigt ända fram.

Det finns ett tydlig inslag av ek t om i lite rostad form, som gör att vinet leds in i fållan av mer ordinära chardonnayer.

Nu låter jag kanske väl dyster och negativ, vilket kan bero på att mina förväntningar var ganska höga.
Lite positivt ändå. Det finns en mineralitet som är tilltalande och som signalerar lite klass.

Betyg 3+

Vinet är rapporterat som slutsålt. Någon enstaka flaska verkar finnas kvar, om man nu kan lita på saldobesked som lämnas SB:s hemsida.
Priset 289 kr känns väl högt, framförallt med tanke hur vinet presterade den här kvällen.

De återstående två flaskorna i vår vinkällare får ligga till sig i ett par år, så får vi se om det händer något. Jag har väl inte så jättestora förhoppningar om detta.

2009 Barbaresco Basarin, Punset

Vi drack förra året en alldeles underbar Barbaresco "Campo Quadro". Jag skrev om den här. Den fanns med i en laddning viner från producenten Punset, som jag inhandlade av Cibi e Vini vid ett av mina Köpenhamnsbesök förra året. Det har nu blivit dags att ta sig an den lite yngre Barbarescon Basarin.
Producenten Punset ligger på en kulle som överblickar byn Neive. Idag drivs verksamheten av Marina Marcarino. Redan på 1980-talet började hon ställa om verksamheten till organisk/biologisk odling.

Punset äger en 4 ha stor vingård i Basarin. Druvan i det här vinet är så klart Nebbiolo till 100%. I årgång 2009 har hon tillfört druvor från en vingård i San Cristoforo.
Druvorna handplockas. Pressas, spontan jäsning av must och skal i upp till fem veckor på tankar av cement. Beroende på årgång så får vinet ligga till sig i minst 18 månader, någon gång upp till tre år, på medelstora fat av slavonsk ek. Den exakta tiden beror på årgången.

Inte alls lika öppet och välkomnande som "Campo Quadro". Mer stramt och lite tuffare tanniner, men så är det också fem år yngre.
Färgen är ljust rubinröd, nästan transparent.
Doften börjar med lite mörk frukt men ju längre vinet är i glasen, desto rödare känns den.
Plommon, blyertspenna, läder och så dyker skogsbär, örter och en lätt blommighet upp

I munnen känns vinet betydligt kraftigare och lite tuffare än "Campo Quadro". Det är så att både syrorna och tanninerna har ansvaret för detta.
Inget fel i detta. Det är bara ett bevis på vinmakarens skicklighet att utifrån samma druvor, visserligen från olika vingårdslägen, göra olika viner.
Vi hittar en fin bärkompott av körsbär (lite syrliga), nypon, hallon, lingon och lite tranbär. Detta kompletteras med försiktiga örter och en lätt balsamicoton.
Eftersmaken är hyfsat lång och där tillkommer såväl blommor (rosor/viol) som mineraler.

Ett gott vin som gör sig bäst i sällskap till lite rustikare mat.

Betyg 4

La Poja 2004

La Poja är ett vin som Vintankar verkligen har tagit till sitt hjärta. Det är ett vin gjort enbart på druvan Corvina, samma druva som är huvuddruva i amaronevinerna.
Druvorna till detta vin kommer från den 2,65 hektar stora vingården La Poja. Vingården ligger på en höjd av 320 meter över havet, på kullen La Grola i Valpolicella. Medelåldern på vinstockarna, som är planterade i sydöstlig riktning, är nästan 30 år. 

Det är tre år sedan vi drack årgång 2003 och vad vi tyckte om den hittar du här. Kvällens vin, årgång 2004, har vi skrivit om för 17 månader sedan och det hittar du här. I dec 2013 testade vi av årgång 2005 här.

Sist jag drack en 04:a (okt 2013) kändes den i ett perfekt skick. Den hade börjat rundas av och få en del mognadstoner. Jag skrev då att den nog var som bäst då. I kväll blir det den sista 04:an som går.

Det är ett fasligt gott vin. Fortfarande i ett perfekt skick. Vist har det rundats av och blivit mjukt. Ja nästan lent som sommarnatten. Kraft finns här så att endast kraftig mat gör sig besvär annars tar vinet över helt och hållet. Trots sin kraft så blir det aldrig plumpt, utan elegansen är där hela tiden.

Vi möts av en stor och maffig doft av mörka körsbär. En hygglig dos av finmalda örter, en del kakao och fat så klart. Det doftar Valpolicella långväg.

I munnen är det den solvarma mörka frukten, som dominerar. Lägg därtill lite örter, mörk choklad och en del krossade körsbärskärnor. Syran är fortfarande tämligen frisk. Tanninerna är alldeles sammetslena. Eftersmaken är riktigt lång och domineras av mörka körsbär med en liten bitterhet som kommer från de krossade körsbärskärnorna. Visst finns här lite lätta toner från fatlagringen.

Det har inte hänt så mycket på ett och ett halvt år, sedan vi senast drack den här årgången. Jag vidhåller att vinet har sin bästa tid nu och ska inte långlagras något mer.

Betyg 4+

Av "Bolagets" hemsida framgår att det fortfarande finns möjlighet att köpa årgångarna 2008,2009,2010 till priset 461 kr, 479 kr resp 484 kr.

Vinet och Miljön. En föreläsning och vinprovning på Barrique med Britt Karlsson.

I torsdagskväll hade lite över tjugo personer hörsammat Göteborgs Vinhus och Barriques inbjudan om att får prova ett par viner och samtidigt få en föreläsning av Britt Karlsson från BKwine.

Ämnet var "Vinet och Miljön".

Mycket av föreläsningens innehåll går så klart att hitta i boken som Britt och Per har skrivit.

Jag läste den för något år sedan och använder den idag som uppslagsbok. Det finns saker som vi petiga alltid kan tycka borde varit utförligare. Boken ger en bra och intressant  genomgång av EU-regler och förklarar begrepp och skillnader i en ganska vildvuxen flora av åsiktsriktningar vad gäller ekologiska, biodynamiska, biologiska, organiska m fl odlingsmetoder.

Vintankar har varit husbehovsodlare sedan tidigt 1980-tal och medlem i FOBO 

(FöreningenOrganisk

BiologiskOdling) sedan dess.

Jag kan rekommendera boken till alla som har intresse av vin och miljö.

Britt är engagerad och fångar lyssnarnas intresse samt stimulerar åhörarna att ställa frågor.

Britt sekunderades av maken och fotografen Per.

EU.s regler för att kalla ett vin för ekovin bygger på fyra pelare.

1. Inga genmodifierade produkter

2. Inga herbicider (ogräsbekämpning)

3. Inga syntetiska kemikalier vid besprutning

4. Ingen konstgödsling

Det finns många fler regler som bl a max 6 kg koppar per ha.


Nu till vinerna vi provade. Vi började med två vita för att sedan pröva två röda.

Först ut var ett nya Zeeländskt vin på druvan Sauvignon blanc. Årgången är 2012. Priset på SB 191 kr.
Doften är väldigt mycket Sauvignon blanc: fläder, krusbär, nässlor och gräs. Nästan lite aromatisk.
Smaken är ren och frisk. Även i smaken hittar vi fläder, krusbär och nässlor. Lite lime och en del mineraler tar sig fram i eftersmaken. En bra syra noterar vi på pluskontot.
Betyg 3+



Vin nr två är gjort på druvan Chenin Blanc och kommer från Loiredalen. Jag drack faktiskt det här vinet i höstas på Barrique. Jag gillade det då och vad jag skrev hittar du här.

Ett mer komplext vin än det första.
Doften är väsentligt mycket mer återhållsam, trots detta känner vi tydliga inslag av gula äpplen, lite citrus och regnvåt grusgång.
Smaken är verkligen läcker med sin sköna blandning av gul frukt: äpplen, plommon, citrus.
En ordentlig omgång steniga mineraler samt en läcker eftersmak med små nätta örter och ett uns honung.
Betyg 4
Priset på "Bolaget" är 189 kr och det för årgång 2011.


Nu till de två röda vinerna.

Det första var ett rödvin från Jura, som väckte en del uppmärksamhet då det lanserades i februari tidigare i år. Vinet tog omgående slut, men importören fick fatt på några hundra flaskor ytterligare, så för den som önskar finns det ett websaldo på 87 flaskor just nu samt några flaskor på utvalda "Bolag" i Stockholm och Gbg. Priset är 181 kr.

Årgången är 2009. Druvan är Pinot Noir till 100%.
Till en början är såväl doft som smak inte bara återhållsamma utan rejält knutna. Hur kunde det här vinet väcka sådant intresse? Den frågan infinner sig omedelbart . Efterhand dyker det ändå upp lite som gör att jag förstår att det här vinet behöver några år i källaren alternativt rejält med luftning. Det som jag då anar gör att jag är nyfiken på hur de två flaskor jag inhandlat ska utveckla sig.
Det finns en försiktig doft av körsbär och lite andra röda bär samt aningens örter/kryddor.
I munnen är vinet stramt som attans. Ordentligt med syra och tanniner som hugger. Jag lämnar en slatt i glaset som jag dricker till min mat. En hel del har hänt, utan att ha öppnat sig helt så står dörren på glänt med en samling röda bär: körsbär, tranbär, lingon och jordgubbar. Här finns en ordentlig grabbnäve örter och någon liten blommighet. Syran är fortfarande rejäl med toner av röda äpplen och lingon, men inte riktigt lika ansträngande som i början. Tanninerna har lugnat ner sig något, men biter ändå rejält i tunga och gom.
Det finns något som gör mig förhoppningsfull inför framtiden, bara vinet får lite tid på sig.
Idag blir betyget.
Betyg 3+

Kvällens sista vin var en mycket trevlig bekantskap från Beaujolais och området Moulin-a-Vent. Druvan är Gamay till 100%.
Även detta vin känns väldigt ungt. Det är hyfsat slankt och med en viss stramhet.
En fin lättsam röd frukt av jordgubbar, lite smultron, körsbär och nypon. Bakom den röda frukten finns också ett litet mörkare drag. Lite finmalda örter och en trevlig mineralitet tar vinet vidare på uppskattningstrappan.


Syran är frisk och ger vinet den där önskvärda friskheten. Tanninerna tar för sig riktigt hyfsat, men på ett behagfullt sätt.

Vi gillar det här vinet. Inte bara gillar. Det var riktigt gott.
Betyg 4

På "Bolaget" kostar vinet 221 kr. Det verkar endast finnas ett par flaskor i Malmö(Hansa).
Vintankar tänker köpa så fort den nya årgången når SB.

Vi drack för sex veckor sedan ett annat vin från det här området som vi också uppskattade. Du kan läsa om det här.
Det är nog dags för oss att utforska Moulin-a-Vent lite noggrannare.







Jag avslutade kvällen med en tapasbricka. En riktigt god sådan. Hummersoppan som ingick finns det bara ett ord för VÄRLDSKLASS.
De övriga smakbitarna föll Vintankar verkligen i smaken. Vi drack ett glas rött vin, som också gjorde ett positivt intryck på oss.

Det här vinet är gjort på 90%  Cabernet Sauvignon och 10% Tempranillo från en vingård runt Montblanc, Conca de Barberá i Katalonien.
Producenten Mas Foraster är en liten familjeägd producent. Vinstockarna är knappt trettio år gamla. Vinet har fått runt 18 månader på nya fat av fransk ek.

Färgen är riktigt mörk nästan blåsvart.
Det doftar av mörka bär främst svarta vinbär, kryddor, jord och en del fat.
I munnen är det ett mjukt och runt vin med solvarm frukt. Rätt så kraftigt. Bra syra och snälla, lite avrundade tanniner. Eftersmaken är tämligen lång och där märks förutom den mörka frukten och kryddorna en del fat. Jag upplever inte faten  speciellt påträngande, utan mer att de tillför vinet en viss komplexitet.

Betyg 4

Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 301 kr.

En härlig kväll, där jag hade trevliga vinintresserade människor vid mitt bord. Det här med ekovin är något som kommer att växa och det finns all anledning att återkomma till ämnet. Är detta något som du är intresserad av, så ska du absolut skaffa dig boken "Vinet och Miljön".

Slutligen ett stort tack till Rolf och hans personal på Barrique. Fantastisk mat, utmärkt service och vänligt bemötande, där man som gäst alltid känner sig i centrum.

2007 Costasera Riserva, Masi

Det här är en Amarone som jag blev helfrälst på redan då jag drack den första årgången (2003) inför julen 2008. På den tiden bloggade jag inte och några anteckningar från det tillfället har jag inte sparat. Min minnesbild är att hustrun och jag satt och smålog mot varandra för varje liten klunk som rann ner genom våra strupar. Av dom köpta sex flaskorna finns ingen kvar idag, däremot finns det kvar flaskor från 2004 fram till 2008. När kommer årgång 2009?
 Jag har bloggat om följande årgångar 2003, 2004, 2005 och 2006.

Nu är det dags för vår första 2007:a.

Riservan är en specialcuvée av Masis storsäljare Costasera.
Druvmixen är 70% Corvina, 15% Rondinella, 10% Oseleta och 5% Molinara. Jämfört med den vanliga Costaseran så har Riservan 10% Oseleta och motsvarande mängd mindre Rondinella. Druvorna till Riservan får torka 15-20 dagar längre än Costaserans druvor.
Riservan ligger 38-40 månader på Slavonska ekfat medan den vanliga Costaseran ligger 24 månader.

Det här är en amarone i sin bästa ungdom. Inte lika kraftfull som många andra, men ändå fullpackad med dofter och smaker på ett litet återhållsamt sätt. Mer elegans än kraft.

I doften hittar vi mörka körsbär, lite torkad frukt, örter och ett lättsamt fatinslag.

I munnen är vinet lättsamt, bra friskhet och trevliga tanniner. De senare är hyfsat avrundade och ger vinet en särskild karaktär. Detta låter kanske inte som en amarone, men med detta sagt så finns här också alla de amaroneattributen som hustrun och jag uppskattar:
Söta, mörka körsbär, torkad frukt(inte så mycket russin mer fikon, dadlar etc), behagfull örtsamling och en lång elegant eftersmak. Det är i eftersmaken vi hittar riktigt mörk choklad, en och annan krossad körsbärskärna, mera torkad frukt, aningens lakrits och någon lite espressoton. Visst finns det en liten sötma, men den matchas elegant av den lilla bitterheten vinet också har. Alkoholen (15,5%) är helt inbakad i frukten.
Gott idag och det kommer att utvecklas med åren.

Betyg 4+

Du som endast har en flaska råder jag att vänta något år, såvida det inte är den ungdomliga frukten du är ute efter. Du som har några stycken flaskor tycker jag absolut ska testa en flaska den närmaste tiden.
På "Bolaget" finns det enstaka flaskor i Malmö (Hansa), Stockholm (Passagen) och Trosa.

Vi ställer oss frågan när ska årgång 2009 komma ut? Utan att ha kollat exakt är min minnesbild att de ofta lanserats i slutet på året och då borde 09:an kommit i nov eller dec förra året. Kanske har bytet av importör spelat in.
I maj ska jag besöka Masi, så kanske kommer svaren då.

2009 Guidalberto.

I förra veckan, när hustrun vägrade dricka "Portvinsamaronen", fick hon som kompensation ett glas av det här vinet. Jag var naturligtvis tvungen att själv testa av den. Den fick också bli vårt lilla bidrag till middagen i Skummeslöv.

Det har gått mer än tre år sedan jag senast drack det här vinet. Hyllningen då kan du läsa om här.

Producent är Tenuta San Guido. Sassicaia är deras prestigevin och går lös på 1 097 kr på "Bolaget". Lite väl häftigt för Vintankars plånbok, så vi får hålla tillgodo med deras andra vin "Guidalberto", som är 800 kr billigare.
Vinet är gjort på druvorna Cabernet Sauvignon 60% och Merlot 40%. Druvorna kommer från en 50 ha stor vingård kring Bolgheri i västra Toscana.
Jäsning och skalmaceration sker i cirka två veckor på ståltankar. Vinet får sedan mogna till sig runt 15 månader på huvudsakligen franska barriquer och en liten andel amerikanska ekfat om 225 l.

Färgen är väldigt mörk och kompakt. Den går i en blåröd nyans.

Vi möts av en doft, där det första som möter oss är en dov ton av läder, stall och jord. Strax därpå ansluter en mörk frukt bestående av körsbär, skogsbär, en anstrykning av svarta vinbär och blåa plommon. Inslaget av örter blir tydligare ju längre kvällen går.
I bakgrunden känns nyvässad blyertspenna och en del fat.

I munnen är det den mörka bärkompotten från doften som går igen. Örterna är mer påtagliga i smaken än vad vi kände i doften. Vinet är inte lika återhållsamt nu som det var för tre år sedan. Utan att vara fullt moget har det övergivit ungdomsstadiet, ändå finns det fortfarande en pigg och bra syra. Tanninerna är på väg att rundas av, men fortfarande tar de för sig på ett behagfullt sätt.
Eftersmaken är lång och här dyker det upp choklad, kaffe, mer mörk frukt, lite ek och aningens lakrits.

Ett mycket gott och trevligt vin i kategorin "Supertoscaner". Detta är ju en s k bordeauxblandning, men enligt oss betydligt godare än de Bordeauxviner runt 300 kr, som vi stöter på.

Betyg 4+

Årgång 2009 är sedan länge slut på "Bolaget". Det finns några flaskor kvar av årgång 2012, som kom i december. Websaldot är just nu 14 fl och i de tre stora städerna finns det några ströflaskor. Vintankar köpte några pavor strax innan jul, men vi har ännu inte testat den aktuella årgången.
Priset har gått upp med två kr till 297 kr jämfört med när vi köpte årgång 2009 för dryga tre år sedan.

Först Louisiana och sedan bortamatch i Skummeslöv med Champagnefynd

Vintankar brukar någon gång om året gör en utflykt till dom goda vännerna O och R i Skummeslöv.

Vi når de sydliga delarna av Halland vi tiotiden och bjuds på en förträfflig fika. Vi ställer sedan kosan söderut för att via Helsingborg-Helsingör nå fram till Humlebaek.

Några smörrebröd och en "Klassiker" senare promenerar vi ner till Louisiana.

Vi fick se två riktigt bra och engagerande utställningar. Den ena med Paula Modersohn-Becker och den andra av fotografen Richard Mosse. Den som har möjlighet tycker jag absolut ska passa på att se dessa.

På kvällen var vi tillbaks i Skummeslöv. O plockar fram en flaska bubbel, som han och R inhandlat i höstas då dom besökte Champagne. Just den här champagnen skrev GP:s vinjournalist Thomaz Grehn mycket positivt om i en artikel för några år sedan. Du kan läsa om hans äventyr i byn Rouvres-les-Vignes här.

Åter till kvällens champagne. En champagne från vinbonden Joel Falmet, som förfogar över ca 6,5 ha vinmark. Årsproduktionen ligger runt 12 000 flaskor. Det är en familjeegendom som gått vidare i släktled till släktled. Pinot Noir står för runt 70% av odlingarna och de resterande 30 procenten delas lika mellan Chardonnay och Pinot Meunier.

Jag googlar mig fram till att dom gör fem olika cuvéer.

Av Grande Réserve gör dom ca 2 500 flaskor och här kommer druvorna från deras äldsta vinstockar.

I den här cuvéen är det nästan enbart Pinot Noir från ett par olika årgångar som använts. Vinet har legat på sin jästfällning i över 10 år.

En underbart god champagne, som kostade ofattbara 19 euro på plats. Inget annat än ett fynd!

I glasen får vi en champagne med en guldgul färg med lite rödlätta stråk. Massor av små, fina bubblor.

Doften är frisk och domineras av röda äpplen.

Smaken är komplex. Precis som i doften är det första vi noterar röda äpplen. Efterhand dyker det upp mer röda bär i form av smultron, lite jordgubbar och även någon lätt hallonsmak. Mariekex och lite lätta inslag av citrus som blodapelsin/blodgrape. I eftersmaken, som är riktigt lång, blir de röda äpplena mer åt det gula hållet med något som påminner om bokna äpplen.

Så gott! Så läckert!

Det är bara att tacka Thomaz Grehn för hans artikel i GP 2013, som gjorde att O fick fokus på den här odlaren och som gjorde att Vintankar fick vara med och dela en flaska.

Vi måste till Champagne och till Joel Falmet.

Betyg 5-

Vi drack, till en underbar entrecote, ett rött vin från Portugal, som jag aldrig smakat.

2007 Ramos ex Animo

Producent är Joao Portugal Ramos. En legendarisk vinmakare med massor av utmärkelser. Idag är han en av de stora vinproducenterna i Portugal med över 100 ha vingårdar. I Sverige är han känd för mannen bakom försäljningssuccén Vila Santa.

Vinet är gjort på en blandning av druvorna Trincadeira, Aragones, Alicante Buschet och Cabernet Sauvignon, som kommer från vinområdet Alentejo.

All jäsning har skett i franska ekfat. Vinet har fått ligga till sig i ca tolv månader på små franska ekfat.

Det här är ett moget vin. Mjukt och runt och med en trevlig mörk bärkompott, aningens örter och ett välbalanserat inslag av fat. Det finns en klart bra syra, som ser till att vinet har en skön friskhet. Tanninerna finns där och är alldeles sammetslena. Lång eftersmak med en trevlig fruktsötma, kakao och en lätt touch av svarta vinbär.

Det satt perfekt till vår köttbit  och underbara sallad.

Betyg 4

Vinet finns i beställningssortimentet och kostar då 339 kr.

Kvällen avslutades med en Marc till kaffet. En riktigt anständig sådan!

2010 Dolcetto Roagna

Det har gått dryga veckan sedan vi drack det här lättsamma och okomplicerade vinet till en hemmagjord pizza. Jag är väldigt svag för Docetto. Det finns dom som rynkar på näsan och tycker att dom där surkörsbären är väl inget att skriva om, men som bekant är smaken olika. Jag uppskattar verkligen en bra Dolcetto till pizzan eller den enkla pastarätten.

Det finns en friskhet och lättsamhet över det här vinet. Syrliga körsbär, röda vinbär och koncentrerad hallonsaft. Direkt efter vi dragit korken ur flaskan så känns lite regnvåt jord.
Smaken har en intensiv syrlig röd frukt. Tämligen slankt och med alerta tanniner. Jag undrar om det inte är de krossade körsbärskärnornas lilla bitterhet som jag uppskattar mest. I eftersmaken får vi lakrits och lite sällsamma örter.
Den sista skvätten tar vi till nyheterna kl 21 och visst funkar det även här. Det är dock till maten det gör sig allra bäst.

Betyg 4

Endast en flaska kvar i källaren, vilket betyder dags att fylla på.
141 kr är priset i beställningssortimentet.

2008 La Corte del Pozzo Amarone

I början på mars släpptes en amarone som fick riktigt hyggliga omdömen på ett flertal ställen. Även om årgång 2008  inte har det allra bästa rykte så blev det ändå så att Vintankar gjorde ett köp, Flaskan öppnades i måndagskväll. Det var ju kvartsfinal i FA-cupen. Vi hade sedan vinet som sällskap under såväl tisdagens som onsdagens matcher i Champions League.

Producenten Fasoli Gino är ett familjeföretag som grundades 1929. Idag är det fjärde generationens vinmakare, som har börjat ta över. Den här producenten har sin huvudsakliga verksamhet förlagd i de östra delarna av Valpolicella. Vingårdarna ligger runt Colognola ai Colli i Val d´Illasi området. Dom har också vingårdar i Soaveområdet och ett samarbete med några vingårdar i Bardolino.
I början på 1980-talet började dom ställa om sin verksamhet till en ekologisk produktion och i början på 1990-talet var alla vingårdar ekocertifierade.

Den här amaronen är gjord på 70% Corvina och 30% Rondinella. Druvorna får efter skörd ligga och torka mellan fem och sex månader. En ovanligt lång torkperiod.
Musten får jäsa mellan 25 och 35 dagar i ståltankar. Den får sedan ligga och mogna mellan tre och fyra år på barriquer av ek. Varje barrique testas regelbundet för att man ska veta vilka man ska använda och när det är dags för buteljering.

Doften är stor, kraftig och mäktig, dessvärre har den en kraftig ton av alkohol. Bakom alkoholen hittar vi mörk frukt, lite violer, örter och en stor portion fat.

I munnen får vi en explosion av smaker, som är kraftfulla och nästan får en att kippa efter andan.
Här är det mycket smaker fast inte allt på en gång utan de dyker upp i stora portioner par om par, men genomgående känns den höga alkoholen (17,5%).
Det börjar med körsbär i sprit och örter, går över till torkad frukt med stora mängder russin, för att så småningom landa i espressokaffe, kakao, violer, mineraler och inte minst en rejäl dos fat.
Syran är, som tur är, vital och skänker vinet friskhet. Tanninerna ytterst beskedliga. Eftersmaken är gigantisk lång.

Hustrun rynkar på näsan. Hon gillar inte portvin och den här amaronen har klara drag av portvin förstärkt med stor russinsmak. Hon vill hellre dricka något annat. Själv är jag en stor portvinsentusiast  och kan finna en viss fascination över den här amaronetypen, men just nu är vinet inte i full balans. Alkoholen slår igenom galet mycket, även om det lugnat ner sig lite dag tre. Den återstående flaska ska få ett par år i källaren innan jag rotar fram den.

Den som gillar portvin, stora uttryck och tål en del fat, så är den klart intressant. Låt den ligga något kanske t o m några år så frukt och alkohol samsas lite bättre.
Gillar du inte portvin och russin eller vill ha mer elegans och sirligare smaker, så välj någon annan amarone.

Betyg 4

Deras prestige amaraone Al teo även den från 2008, drack jag ett glas av i höstas. Den var betydligt mer välbalanserad.

2006 Serra della Contessa, Benanti

I helgen blev det ett vin från Sicilien. Jag har en gång tidigare druckit just det här vinet, då var det årgång 2001. På senare år har jag allt mer kommit att uppskatta viner från Sicilien, så det är inte utan en viss nyfikenhet som vi drar korken ur den här flaskan.
Producent är Benanti. Vingården ligger på Siciliens östkust i närheten av samhället Catania, mellan Messina och Syracuse. Druvorna hämtas från den vingården som är belägen vid Monte Serra i kommunen Viagrande. Vinet är en blandning av druvorna Nerello Mascalese och Nerello Cappuccio.

Vissa av druvstockarna har en ålder på upp till 100 år. Andelen Nerello Mascalese utgör mellan 70-80%.  Utan att ange någon tid så skriver Benanti på sin hemsida att macerationstiden är lång och att den sker tillsammans med druvskalen på 52 hl ekfat. Vinet får jäsa på stora ekfat och får sedan mogna runt tolv månader på 225 l ektunnor. Slutligen får vinet vila upp sig runt ett år på flaska innan det ska ut på marknaden.

Färgen har en ljus rubinröd ton. Nästan transparent.

 Det doftar av röda och mörka bär. En lätt jordig anstrykning, aningens rostade fat och en finstämd kryddighet. I bakgrunden känns ett visst floralt inslag.

I gommen känns vinet slankt, lite stramt och faktiskt fortfarande ungt.
Det första vi möter är en god bärkompott på körsbär och skogsbär, lägg till blåa plommon och en grabbnäve kryddor och örter. Det är den livliga syran som får vinet att kännas ungt. Tanninerna tar rejäla tag i gommen. Eftersmaken är hyggligt lång och där kommer lakrits, en hel del mineraler som får oss att tänka vulkanjord, mera bär fast nu av lite rödare sorter och lite sommarblommor.
Vi får än en gång bekräftat att på Sicilien finns det mycket gott vin. Vi gillar den här Benantivarianten och dricker den gärna igen.
För tillfället finns den inte på Systembolaget, men den brukar dyka upp då och då. Vi skall självklart göra ett köp när nästa årgång kommer.

Betyg 4